Tennis - äventyr i Nya Zeeland 2011

Transkript

1 Tennis - äventyr i Nya Zeeland 2011 Reseberättelse från D50- och D55-lagen Den här gången startade tennisäventyret vid olika tidpunkter för olika spelare beroende på exempelvis semestertillgång och tillgång på lämpliga flygbiljetter. Flertalet damer anlände dock till spelorten Christchurch ett par dagar innan tävlingsstart för träning och anpassning till tidsskillnaden. Den senare är hela 12h! Fantastisk vy, fjorden Milford Sound, Sydön Som tidigare rapporterats bestod lag D55 av Gunilla Berg, Maria Låftman och Edith Nordin SALK, och lag D50 av Ann-Sofie Sternås Saltsjö-Duvnäs, Petra Tedroff Ullevi TK och Lisbeth Andersson SALK. Söndag den 20 februari på eftermiddagen invigdes spelen med ett passande program som framfördes av ungdomar och barn med rötter i ursprungsbefolkningen maori. Sedvanlig flaggparad och tal av ITF:s kvinnliga representant, m.fl. medan båda lagen tränande flitigt deltog båda kaptenerna i de officiella kaptensmötena där också lottning ägde rum. D55-laget kom i en 4-grupp som förutom Sverige bestod av Australien, Frankrike och Nya Zeeland medan D50-laget lottades i en 3-grupp tillsammans med Australien och Tyskland.

2 Invigning av Lag-VM 2011 Måndag, första speldagen och solsken, tog sig D55-laget an Australien. Spelarna gjorde goda insatser men slutresultat blev ändå 2-1 till Australien. D50-laget hade första dagen sin s.k. day off som ägnades åt besök i ortens naturpark med intressanta växter, blommor och djur. På kvällen åts gemensam middag på lokal som uppladdning för nästa dags spel. Vi tvingades dock hoppa över taggtråd och korsa järnvägsspår (!) för att nå fram till denna av tennisspelare välbesökta restaurang. Bautaträd! I jämförelse med mannen vid dess fot hyfsat stort!!!

3 Tisdagen den 22:a, dagen D, startades med regn och rusk d.v.s. väntan på spel à la Båstad. Dessvärre skakades Nya Zeeland, närmare bestämt Christchurchs centrala delar, av jordbävning kl 12.51, svensk tid, vilket fick konsekvenser för allt och alla, för nationen som sådan liksom för tennistävlingen. Inget spel denna dag och en tryckt stämning i samband med den information vi efter de katastrofala skakningarna tillägnade oss via TV-nyheterna. Samvaro under aftonen med gemensam middag via budfirma, hos Maria, Lisbeth och Edith. Vi var alla omskakade på flera sätt De s.k. efterskalven startade också (och de pågår än ) Fr vä Ann-Sofie, Edith, Lisbeth, Ulf Berg, Petra och Maria. Gunilla bakom kameran Hungriga lagmedlemmar. På onsdagen vaknade vi av att regnet öste ned inget spel förrän sent på eftermiddagen då plötsligt tävlingsledningen släppte in oss på banorna för träning, vilket senare utvecklades till att samtliga lag, dam- som herrlag (H55), spelade dagens planerade omgång av matcher. Detta med ett krafttag från arrangören som efter att ha ändrat sitt beslut om att avblåsa matchspel denna dag, fick lov att hämta upp flertalet lag med minibussar på hotellen. D55-laget förlorade efter en tapper insats mot starka Frankrike medan D50-laget förlorade mot seedade Australien. Sverigeoverallerna kom väl tillpass i det kylslagna vädret. Torsdagens spel startades hör och häpna enligt originalschemat kl 10.00, i strålande solsken och närmare +30 grader i skuggan. Detta till skillnad från de senaste dagarna då vi tvingats använda overaller, fleecetröjor, handskar och mössa! Enligt Gunillas man Uffes resetermometer översteg temperaturen aldrig +14 grader C dessa vinterdagar. Det tyska damlaget i D50 återkom till Ashburton för spel mot svenskorna efter ett tufft dygn i Christchurch under lagets day off, som dessvärre hade sammanfallit med jordbävningen. Laget hade tvingats övernatta i ett s.k. shelter med hundratals bostadslösa. Alla med ett tilldelat first aid kit. Detta till trots fick svenskorna se sig besegrade av de spelstarka tyskorna; 0-3. D55-laget mötte Nya Zeeland och gjorde en god insats men utgången blev trots det förlust med 0-3. Dock spel i skolsken för andra gången.

4 De två D55-lagen i en skön blandning. Inför middagen lapade några av oss lite sen eftermiddagssol vid hotellets minipool. Kvällen avslutades med Galamiddag för samtliga tre cuper med spelplats i Ashburton; D50, D55 och H55. Trevligt arrangemang med god mat och en liten svängom för dansanta utan skoskav! Fredagen blev en mulen dag med duggregn och ca +14 C. Matcherna kom igång sent på eftermiddagen då regnet upphörde. D50-laget ställdes mot Schweiz där utgången var oviss på papperet I singlarna blev det dock förlust efter tuffa matcher för Ann-Sofie och Lisbeth som också dessvärre förlorade dubbeln efter ett hårt matchtiebreak. Sista bollen slogs ca den kvällen och båda de svenska damlagen var sist på anläggningen efter långa drabbningar. D55-laget mötte Turkiet och räknade med vinst men tji Det började bra med att Edith vann med god marginal mot en turkiska med hemsnickrat spel. Gunilla ledde sin match, men så började magen spöka och detta ledde till förlust. Maria och Edith spelade dubbeln i sena kvällstimman och förlorade i det avgörande matchtiebreaket. Efter matcherna åt några på klubben och övriga gick till hotellet och smakade ost och lite vin. Sista dagen, lördagen, bjöd dock på vinster! D50-laget dessvärre via w.o. av det turkiska laget där en spelare hade rest hem p.g.a. omständigheterna lite snopet men en möjlighet gavs att titta på flera goda semifinal- och finalmatcher. D55-laget spelade hem två poäng mot Canada efter bra och säkert spel. Lördagen fick således en fin slutkläm efter de snöpliga förlusterna dagen innan Kvällen firades med härlig middag hos samma gäng som sist, Edith, Maria och Lisbeth, som hade största lägenheten. Thaimat beställdes och promenadglada Ann-Sofie och Ulf hämtade allt till trötta, nyduschade spelare. Veckans bästa middag med de absolut största portionerna!

5 Bye, bye NZL för denna gång Vy från flighten. Väl hemma efter långa och några försenade flygningar, ställdes flera av oss inför hårt motstånd, närmare bestämt i Veteran SM i Salkhallen, redan samma kväll Vem har sagt att tennislivet är glassigt..? Hälsningar D50- och D55-lagen genom Lisbeth och Gunilla.