Uppföljningsrapport 2010

Transkript

1 Uppföljningsrapport 2010

2 ISBN Tryck: Riksdagstryckeriet, Stockholm 2010

3 Till riksdagens finansutskott Datum: Dnr: Riksrevisionens uppföljningsrapport 2010 Riksrevisionen överlämnar härmed resultatet av 2010 års uppföljning av granskningsrapporter och revisionsberättelser med invändning. Uppföljningen svarar mot de önskemål som finansutskottet har uttryckt om en utökad resultatredovisning av Riksrevisionens granskningsverksamhet. Riksrevisorerna Eva Lindström, Claes Norgren och Jan Landahl har beslutat i detta ärende. Revisionsdirektör Lars-Göran Gustafsson har varit föredragande. Granskningschef Annette Wik och biträdande granskningschef Inge Danielsson har medverkat i den slutliga handläggningen. Eva Lindström Claes Norgren Jan Landahl Lars-Göran Gustafsson För kännedom: Riksrevisionens styrelse Övriga riksdagsutskott

4

5 Innehåll Riksrevisorernas förord 7 1 Inledning Årets uppföljning och rapportens disposition 9 2 Riksrevisionens styrelses, regeringens och riksdagens behandling av granskningarna Behandling och beslut av Riksrevisionens styrelse Behandling och beslut i riksdagen Granskningsrapporter som regeringen angett som avslutade 16 3 Djup uppföljning av elva granskningsrapporter Materiel för miljarder en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6) Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30) Samordnade inköp (RiR 2005:10) Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning? (RiR 2005:15) Statsbidrag till ungdomsorganisationer - hur redovisas de? (RiR 2005:16) Rikspolisstyrelsens styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18) Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8) Genetiskt modifierade organismer - det möjliga och det rimliga (RiR 2006:31) Beredskapen för kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4) Vägverkets körprov - lika för alla? (RiR 2007:6) Bistånd genom budgetstöd - regeringens och Sidas hantering av en central biståndsform (RiR 2007:31) 70 4 Behandlingen av den årliga revisionens invändningar Underlag för uppföljningen Regeringens och myndigheternas behandling av invändningarna Avslutande kommentarer 81 Bilaga Uppföljning av 57 granskningsrapporter 83

6

7 Riksrevisorernas förord Riksrevisionens Uppföljningsrapport 2010 är den fjärde i ordningen och innehåller när det gäller effektivitetsrevisionen en djup uppföljning av elva granskningar. Därutöver redovisas i en översiktlig uppföljning som avser 57 granskningsrapporter. Uppföljningen visar att samtliga granskningar har medfört någon form av åtgärd. Även om det inte alltid med säkerhet går att slå fast att den direkta anledningen är Riksrevisionens granskningar, är vidtagna åtgärder oftast i linje med våra slutsatser och rekommendationer. Samtidigt är det vanligt att problem kvarstår trots att regeringen och myndigheterna haft tid att vidta åtgärder. En viktig källa för Riksrevisionens uppföljning är den rapportering som regeringen årligen gör i budgetpropositionen. Denna rapportering är självklart även viktig för riksdagens möjligheter att följa upp vad regeringen och myndigheterna har gjort. Riksrevisionens bedömning är att regeringen bör utveckla rapporteringen ytterligare. Det gäller bland annat vilka granskningsärenden som regeringen valt att avsluta. I budgetpropositionen för 2010 har regeringen angett att tolv granskningsrapporter är slutbehandlade. Fem av dessa hade ännu inte behandlats av riksdagen vid den tidpunkt då regeringen avslutade granskningsärendet. När det gäller den årliga revisionen arbetar Riksrevisionen förebyggande. Det innebär att revisionen på ett tidigt stadium försöker identifiera och undanröja sådana problem på myndigheterna som kan leda till invändning i revisionsberättelsen. Revisionen avseende verksamhetsåret 2008 medförde att fem myndigheter fick en revisionsberättelse med invändning. Vanligtvis vidtar de myndigheter som fått en invändning korrigerande åtgärder. När det gäller Sida har granskningen avseende verksamhetsåret 2009 visat på kvarstående problem i myndighetens interna styrning och kontroll. Sida är dock enligt sin årsredovisning för 2009 medveten om problemen och vidtar åtgärder. Riksdagsstyrelsens förslag om en ändrad besluts- och hanteringsordning för effektivitetsgranskningarna kommer om det genomförs att medföra ökade krav på regeringens rapportering till riksdagen. Kraven ökar då också på väl fungerande uppföljningsrutiner gentemot myndigheterna. Eva Lindström Claes Norgren Jan Landahl Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

8 RIKSREVISIONEN 8 Uppföljningsrapport 2010

9 1 Inledning Detta är Riksrevisionens fjärde uppföljningsrapport. Den huvudsakliga mottagaren är riksdagen. Rapporten är ett svar på finansutskottets önskemål om att Riksrevisionen ska redovisa för riksdagen vad granskningarna har lett till. Uppföljningen ska ge riksdagen underlag för att bedöma Riksrevisionens resultat, det vill säga om granskningen har bidragit till en bättre statlig verksamhet. Uppföljningsrapporten publiceras vid en tidpunkt när det är möjligt för finansutskottet att ta del av resultaten i samband med att utskottet behandlar Riksrevisionens årsredovisning. Ur Riksrevisionens perspektiv är det en viktig del av uppdraget att följa upp granskningarna och att publicera resultatet i en rapport. Den kan ge andra än riksdagen kunskap om hur granskningarna tas emot och vad de leder till. Med en regelbunden uppföljning får Riksrevisionen erfarenheter som internt kan användas för att utveckla såväl granskningen som rapporteringen. Det kan till exempel gälla vilka problem vi väljer att granska, hur våra granskningar utformas och hur vi formulerar rekommendationer. En genomförd uppföljning ger oss också kunskap om hur den fortsatta uppföljningen kan utvecklas. Formerna för vårt sätt att följa upp, men också att redovisa resultatet från uppföljningen, är alltså inte givna en gång för alla, utan föremål för ständig omprövning och förbättring. Årets uppföljning och uppföljningsrapport har dock, med få undantag, samma uppläggning som föregående år. En förändring är att huvudrapporten och bilagan denna gång slagits samman till en publikation. 1.1 Årets uppföljning och rapportens disposition I denna uppföljningsrapport redovisar vi vilka åtgärder som vidtagits och de förbättringar som skett med anledning av granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen och invändningar i revisionsberättelser från den årliga revisionen. Inledningsvis ger vi en kort beskrivning av årets uppföljning inom ramen för rapportens disposition. Vi ger en överblick över vad respektive kapitel syftar till att redovisa, vad uppföljningen omfattat och hur den har genomförts. Effektivitetsrevisionen behandlas i kapitel 2 och 3 och den årliga revisionen i kapitel 4. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

10 Kapitel 2 Regeringens och riksdagens behandling av granskningarna Riksrevisionen har sedan starten och fram till och med december 2009 publicerat 180 granskningsrapporter inom effektivitetsrevisionen. I kapitlet redovisar vi hur Riksrevisionens styrelse har behandlat dessa rapporter och hur riksdagen därefter har behandlat de framställningar och redogörelser som styrelsen har lämnat. I uppföljningen har vi beaktat de beslut som riksdagen har fattat fram till och med den 10 mars Regeringens redovisning i budgetpropositionen är en viktig källa till information i vår uppföljning. Där redovisar regeringen sina åtgärder, men ibland också de granskade organisationernas åtgärder. I budgetpropositionen för 2010 redovisade regeringen att tolv av Riksrevisionens granskningsrapporter var slutbehandlade sedan föregående års budgetproposition. Vi har liksom i de senaste årens uppföljning studerat regeringens redovisning vad gäller de slutbehandlade ärendena för att få en uppfattning om hur de har hanterats. Kapitel 3 Djup uppföljning av elva granskningsrapporter Vår strävan är att över tid ge en så heltäckande och allsidig bild som möjligt av hur våra granskningsrapporter tas emot. Den djupa uppföljningen omfattar därför granskningar som publicerats några år innan uppföljningen och som i huvudsak angetts som avslutade av regeringen. Vi försöker också spegla de olika typer av hantering av granskningsrapporterna som sker i Riksrevisionens styrelse och i riksdagen. Därvid eftersträvar vi en spridning över riksdagens utskott. Vi försöker också välja granskningar för uppföljning som kan vara väsentliga ur ett internt omvärldsbevakningsperspektiv. I och med Uppföljningsrapport 2010 har vi genomfört en djup uppföljning av 26 granskningsrapporter. De elva granskningsrapporter som redovisas i kapitlet representerar några olika politikområden och därmed olika utskotts områden. Riksrevisionens styrelse har överlämnat framställningar till riksdagen med anledning av sju av granskningsrapporterna. I ett av dessa fall har riksdagen helt bifallit framställningen och i tre fall delvis. Rapporterna är publicerade mellan mars 2004 och december Det innebär att det vid uppföljningstidpunkten (årsskiftet 2009/2010) hade gått mellan sex och två år sedan granskningsrapporterna publicerades. Nio av granskningsrapporterna har av regeringen angetts som avslutade granskningsärenden. De två som ännu inte är avslutade är Samordnade inköp (RiR 2005:10) samt Beredskapen mot kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4). RIKSREVISIONEN 10 Uppföljningsrapport 2010

11 De rapporter vi följt upp är: Materiel för miljarder en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6) Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30) Samordnade inköp (RiR 2005:10) Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning? (RiR 2005:15) Statsbidrag till ungdomsorganisationer hur kontrolleras de? (RiR 2005:16) RPS styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18) Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8) Genetiskt modifierade organismer det möjliga och det rimliga (RiR 2006:31) Beredskapen mot kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4) Vägverkets körprov lika för alla? (RiR 2007:6) Bistånd genom budgetstöd regeringens och Sidas hantering av en central biståndsform (RiR 2007:31) Ett viktigt syfte med den djupa uppföljningen är att försöka spåra inte bara vidtagna eller planerade åtgärder, utan också mer påtagliga förbättringar i verksamheten som ett resultat av granskningen. Uppföljningsresultaten bygger på relevant dokumentation samt på intervjuer med eller upplysningar från företrädare för de granskade organisationerna och Regeringskansliet. I intervjuerna har vi försökt att få de granskades uppfattning om i vilken utsträckning Riksrevisionens granskning har bidragit till de förändringar som har kunnat spåras. Vi redovisar dessa uppfattningar utan att värdera dem. Kapitel 4 Behandlingen av den årliga revisionens invändningar Riksrevisionens årliga revision granskar varje år drygt 250 myndigheters årsredovisningar. Granskningen medför en omfattande rapportering om iakttagna fel och brister till myndigheterna och till regeringen. I relativt få fall får en myndighet en invändning i revisionsberättelsen. Under senare år har antalet invändningar varit mellan 10 och 19. Den årliga revisionen avseende verksamhetsåret 2008 resulterade i att fem myndigheter fick invändning i revisionsberättelsen. Det minskade antalet beror främst på att den årliga revisionen har anpassats till internationella revisionsstandarder. Anpassningen innebär bland annat att invändning normalt inte lämnas om ett fel är redovisat i årsredovisningen på ett sådant sätt att denna är rättvisande. I kapitlet redovisar vi hur de berörda myndigheterna och regeringen har behandlat dessa invändningar. Den rapportering om åtgärder som myndigheterna har lämnat till regeringen och Riksrevisionen samt regeringens rapportering till riksdagen i budgetpropositionen för 2010 har utgjort underlag för uppföljningen. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

12 Bilaga Resultatet av en översiktlig uppföljning av 57 granskningsrapporter I bilagan redovisar vi resultatet av en översiktlig uppföljning av 57 granskningsrapporter (RiR 2007:18 RiR 2009:13). Rapporterna har sorterats på det beredande utskottet med utgångspunkt i de framställningar och redogörelser som Riksrevisionens styrelse har lämnat med anledning av dem. Vissa rapporter har vi bedömt vara intressanta för fler utskott, och de återfinns då på flera ställen i bilagan. I de fall Riksrevisionens styrelse har lagt en granskningsrapport till handlingarna har vi på samma sätt gjort en bedömning av vilket eller vilka utskott som kan ha intresse av rapporten. RIKSREVISIONEN 12 Uppföljningsrapport 2010

13 2 Riksrevisionens styrelses, regeringens och riksdagens behandling av granskningarna Riksrevisionen överlämnar sina granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen till regeringen. 1 Enligt bestämmelserna i budgetlagen ska regeringen årligen redovisa för riksdagen vilka åtgärder den vidtagit med anledning av Riksrevisionens iakttagelser. 2 Regeringen lämnar en sådan redovisning i budgetpropositionen. Denna redovisning behandlas i kapitel 3 i samband med presentationen av den djupa uppföljningen av elva granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen. I föreliggande kapitel behandlas regeringens redovisning i budgetpropositionen av vilka granskningsrapporter som avslutats sedan föregående budgetproposition. Samtidigt som en granskningsrapport överlämnas till regeringen överlämnas den till Riksrevisionens styrelse. Styrelsen har rätt att lämna en framställning eller en redogörelse till riksdagen med anledning av resultaten i granskningen Behandling och beslut av Riksrevisionens styrelse När Riksrevisionen har publicerat en granskningsrapport inom effektivitetsrevisionen tar Riksrevisionens styrelse ställning till om den ska använda sig av sin initiativrätt till riksdagen och i så fall i vilken form. 4 En framställning från Riksrevisionens styrelse innebär att styrelsen lämnar förslag till riksdagsbeslut. Styrelsen kan också besluta om att lämna en redogörelse, vilket innebär att styrelsen i första hand informerar riksdagen om granskningens resultat. Om styrelsen beslutar att inte utnyttja sin initiativrätt till riksdagen läggs rapporten till handlingarna. 1 2 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet. Det gäller dock inte om granskningen omfattar den verksamhet som bedrivs av riksdagens förvaltning och myndigheter under riksdagen lag (1996:1059) om statsbudgeten kap. 7 regeringsformen samt 12 lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen kap. 7 regeringsformen samt 12 lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

14 Sedan starten 2003 och till och med december 2009 har Riksrevisionen publicerat 180 granskningsrapporter. 5 Av dessa har Riksrevisionens styrelse till och med mars 2010 behandlat samtliga. Styrelsen har lämnat 71 framställningar och 69 redogörelser till riksdagen. Återstående 40 rapporter har styrelsen beslutat att lägga till handlingarna. Det innebär att styrelsen under denna period har lämnat granskningsresultat avseende cirka 78 procent av rapporterna vidare till riksdagen för behandling de flesta i form av förslag till riksdagsbeslut, det vill säga framställningar. Antalet framställningar har minskat årligen sedan Antal granskningsrapporter per verksamhetsår som Riksrevisionens styrelse lämnat som en framställning eller redogörelse till riksdagen respektive lagt till handlingarna t.o.m Rapporter publicerade december 2003 till och med december 2009 (RiR 2003:1 RiR 2009:31. Ej Årlig rapport) Lagd till handlingarna Antal Redogörelse Framställning Publiceringsår 2.2 Behandling och beslut i riksdagen Riksdagen har hittills behandlat 118 framställningar och redogörelser från Riksrevisionens styrelse som baseras på granskningsrapporter publicerade åren Av sammanlagt 71 framställningar från styrelsen var 67 slutbehandlade av riksdagen fram till och med den 10 mars Av de 69 redogörelserna var 52 slutbehandlade vid samma tidpunkt. 5 Riksrevisionens årliga rapport inräknas inte i dessa 180 granskningsrapporter. RIKSREVISIONEN 14 Uppföljningsrapport 2010

15 Riksdagens behandling av framställningar och redogörelser från Riksrevisionens styrelse. Ärenden som baseras på granskningsrapporter publicerade december 2003 till och med december 2009 (RiR 2003:1 RiR 2009:31. Ej Årlig rapport). Riksdagens beslut till och med den 10 mars Publiceringsår, rapport Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Procent Framställningar Slutbehandlade % bifall eller delvis bifall % avslag % Ej slutbehandlade Redogörelser Slutbehandlade (lagda till handlingarna) Ej slutbehandlade Källa: Riksrevisionens bearbetning av riksdagstrycket. Samtliga redogörelser som har behandlats av riksdagen har lagts till handlingarna. 6 Av de 71 framställningar som hittills har behandlats har 13 bifallits helt eller delvis medan 54, eller drygt 80 procent, har avslagits. I de flesta fall motiverar det beredande utskottet sitt beslut om avslag med att regeringen har aviserat att granskningen och rekommendationerna bereds i Regeringskansliet eller att regeringen och de granskade organisationerna redan har tagit initiativ till förändringar. Det formella beslutet om avslag betyder dock inte att utskottet ansett att granskningen är oviktig. I många fall anger utskottet vilka brister det anser det angeläget att åtgärda eller vad det förväntar sig att regeringen ska åstadkomma och vid ett senare tillfälle informera riksdagen om. Riksdagens bifall innebär att den ställt sig bakom styrelsens förslag helt eller delvis och genom tillkännagivanden har begärt åtgärder av regeringen. De framställningar där styrelsens förslag har bifallits helt grundar sig på rapporterna om djurskyddstillsynen, prioriteringar inom hälso- och sjukvården, Arlandabanan, barnkonventionen, insatser för nyanlända invandrare, nationella kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården, svenska trygghetssystem utomlands samt Försäkringskassans underlag för beslut 6 Detta beror på att redogörelsen inte innehåller något förslag till beslut och därför inte kräver något ställningstagande från riksdagens sida. Däremot har en motion som väckts med anledning av redogörelsen om miljömålsrapporteringen bifallits. Beslutet innebar att riksdagen ställde sig bakom rekommendationerna i rapporten Miljömålsrapporteringen för mycket och för lite (RiR 2005:1), 2004/05:RRS21, bet. 2004/05:MJU22. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

16 om sjukpenning. 7 Vad gäller framställningarna om djurskyddstillsynen, Arlandabanan och svenska trygghetssystem utomlands biföll riksdagen styrelsens förslag innan regeringen hade kommenterat granskningen i budgetpropositionen. De framställningar som delvis har bifallits grundar sig på rapporterna om försvarets materielförsörjning, statsbidrag till idrottsrörelsen och folkbildningen, tillsynen av överförmyndare, genetiskt modifierade organismer och beredskapen för kärnkraftsolyckor. 8 En vanlig innebörd av tillkännagivandena är att regeringen uppmanas att förbättra sin styrning och uppföljning av den granskade verksamheten i angivet avseende. Det förekommer också att riksdagen vill att regeringen omprövar eller ser över uppgifter, regelverk eller finansiering, preciserar mål för en verksamhet eller klargör en ansvarsfördelning. Andra önskemål är att regeringen ska ta initiativ till att följa upp eller utvärdera en verksamhet eller bli mer utförlig i sin redovisning till riksdagen av resultatet eller effekten av en verksamhet. Även önskemål om att regeringens styrning ska utvecklas förekommer. 2.3 Granskningsrapporter som regeringen angett som avslutade Regeringen anger sedan budgetpropositionen för 2008 vilka granskningsrapporter från Riksrevisionen som slutbehandlats sedan föregående budgetproposition. Bakgrunden är bland annat att riksdagens finansutskott vid flera tillfällen lämnat synpunkter på utförligheten och tydligheten i regeringens redovisning i budgetpropositionen vad gäller Riksrevisionens granskningsrapporter. Bland annat har utskottet framfört önskemål om att regeringen ska ange när ett granskningsärende bedöms 7 Hur effektiv är djurskyddstillsynen? (RiR 2003:1), 2003/04:RRS1, bet. 2003/04:MJU14. Riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (RiR 2004:9), 2004/05:RRS2, bet. 2004/05:SoU10. Arlandabanan insyn i ett samfinansierat järnvägsprojekt (RiR 2004:22), 2004/05:RRS9, bet. 2004/05:TU8. Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30), 2004/05:RRS19, bet. 2005/06:SoU5. Socialstyrelsen och de nationella kvalitetsregistren inom hälso- och sjukvården (RiR 2006:16), 2006/07:RRS7, bet. 2006/07:SoU8. Statliga insatser för nyanlända invandrare (RiR 2006:19), 2006/07:RRS13, bet. 2006/07:AU6. Svenska trygghetssystem utomlands (RiR 2008:31), 2008/09:RRS23, bet. 2008/09:SfU11. Beslut om sjukpenning har Försäkringskassan tillräckliga underlag? (RiR 2009:7), bet. 2009/10:SfU7. 8 Materiel för miljarder en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6), 2003/04:RRS9, bet. 2004/05:FöU5. Offentlig förvaltning i privat regi statsbidrag till idrottsrörelsen och folkbildningen (RiR 2004:15), 2004/05:RRS6, bet. 2004/05:KrU6. Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare (RiR 2006:5), 2005/06:RRS26, bet. 2006/07:CU4. Genetiskt modifierade organismer det möjliga och det rimliga (RiR 2006:31), 2006/07:RRS23, bet. 2007/08:MJU1. Beredskapen för kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4), 2006/07:RRS26, bet. 2007/08:FöU4. RIKSREVISIONEN 16 Uppföljningsrapport 2010

17 vara färdigbehandlat. 9 Finansutskottet har också uppmanat regeringen att avvakta med att lägga ett granskningsärende till handlingarna innan riksdagen behandlat en eventuell framställning eller redogörelse från Riksrevisionens styrelse med anledning av granskningsrapporten. 10 Regeringskansliet har uttalat en ambition att successivt och i ökad grad tydliggöra när ett granskningsärende är färdigbehandlat. 11 Regeringen använder följande definition av vad som är en slutbehandlad granskningsrapport: Med slutbehandlad avses att det ärende som respektive granskningsrapport i sig ger upphov till är avskrivet. Det förhållande att en granskningsrapport i formell mening är slutbehandlad hindrar dock inte att sakfrågan ägnas ytterligare uppmärksamhet i regeringens fortsatta arbete med att utveckla och effektivisera den statliga verksamheten. Sedan budgetpropositionen 2008 har regeringen angett 99 granskningsrapporter som avslutade granskningsärenden. Samtliga granskningsrapporter från är avslutade. Från 2005 återstår tre, från 2006 fem, från 2007 nitton och från 2008 tjugofyra. Ingen granskningsrapport från 2009 har angetts som slutbehandlad. Slutbehandlade granskningsrapporter enligt budgetpropositionen för 2008, 2009 och 2010 Beslut med hänvisning till Rapporter Totalt Budgetproposition (BP) Ad acta Regeringsbeslut, t.ex. regl.brev (ev. även BP) Utredningsdirektiv (ev. även BP) Proposition (ej BP) eller skrivelse Slutbehandlade (publicerade under året) Slutbehandlade i % av publicerade 56 (59) 93% 26 (31) 84% 11 (30) 37% 6 (30) 20% 0 (30) 0% 99 (180) 55% Källa: Riksrevisionens bearbetning av regeringens redovisning i prop. 2007/08:1, 2008/09:1 och 2009/10:1. 9 Bet. 2004/05:FiU1, bet. 2005/06:FiU15 och bet. 2006/07:FiU8. 10 Bet. 2008/09:FiU Prop. 2006/07:1 samt Regeringskansliets svar ( ) till konstitutionsutskottet, bet. 2006/07:KU10, bilaga 8.3. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

18 2.3.1 Avslutade granskningsrapporter i budgetpropositionen för 2010 Budgetpropositionen för 2010 är den tredje i vilken regeringen anger att granskningsrapporter från Riksrevisionens är avslutade. Regeringen återger i budgetpropositionen den kritik som såväl finansutskottet som Riksrevisionen riktat mot den tidigare redovisningen av slutbehandlade granskningsrapporter. Bland annat nämns att finansutskottet anser att en granskningsrapport inte bör läggas till handlingarna innan riksdagen behandlat en eventuell framställning eller redogörelse från Riksrevisionens styrelse med anledning av den. Regeringen anser, liksom Riksrevisionen och finansutskottet, att redovisningen kan utvecklas och förtydligas. Mot denna bakgrund anges att Regeringskansliets interna riktlinjer för redovisning av revisionens granskningsrapporter har förtydligats. I årets budgetproposition anger regeringen att tolv granskningsrapporter är slutbehandlade. I de två föregående budgetpropositionerna har 67 respektive 20 granskningsrapporter angetts vara avslutade. Sålunda har regeringen avslutat totalt 99 granskningsrapporter. I tabellen nedan redovisas de tolv avslutade granskningsrapporterna med referens till regeringens beslut samt uppgifter om Riksrevisionens styrelses och riksdagens hantering av dem. RIKSREVISIONEN 18 Uppföljningsrapport 2010

19 Granskningsrapporter angivna som slutbehandlade i budgetpropositionen för 2010 Nummer Namn Regeringens beslut 2005:16 Statsbidrag till ungdomsorganisationer hur kontrolleras de? 2006:31 Genetiskt modifierade organismer det möjliga och det rimliga 2007:7 Den största affären i livet. Tillsyn över fastighetsmäklare och konsumenternas möjlighet till tvistelösning 2007:12 Hur förbereds arbetsmarknadspolitiken? En granskning av regeringens underlag 2007:18 Bilprovningen och tillgängligheten. Granskning av ett samhällsuppdrag 2007:24 Utanförskap på arbetsmarknaden Funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga 2007:31 Bistånd genom budgetstöd regeringens och Sidas hantering av en central biståndsform 2008:2 Statens insatser för att bevara de kyrkliga kulturminnena 2008:4 Regeringens redovisning av arbetsmarknadspolitikens förväntade effekter 2008:6 Regler och rutiner för indirekt sponsring inom SVT tillräckligt för att säkerställa SVT:s oberoende? 2008:15 Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket. Regeringens redovisning i 2008 års ekonomiska vårproposition 2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske Prop. 2008/09:1 (Sept. 2008) Ad acta (12 sept. 2008) Prop. 2008/09:1 (Sept. 2008) Ad acta (14 april 2008) Prop. 2008/09:1 (Sept. 2008) Prop. 2008/09:1 (Sept. 2008) Prop. 2008/09:1 (Sept. 2008) Skr. 2008/09:220 (Juni 2009) Prop. 2008/09:1 (Sept. 2008) Prop. 2008/09:195 (Juni 2009) Prop. 2008/09:100 (April 2009) Ad acta (17 mars 2009) Riksrevisionens styrelses beslut Framställning Framställning Framställning Redogörelse Lagd till handlingarna Framställning Framställning Lagd till handlingarna Framställning Lagd till handlingarna Redogörelse Framställning Riksdagens beslut Avslag på framställningen ( ) Delvis bifall till framställningen ( ) Avslag på framställningen ( ) Lagd till handlingarna ( ) Avslag på framställningen ( ) Avslag på framställningen ( ) Avslag på framställningen ( ) Lagd till handlingarna ( ) Avslag på framställningen ( ) Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

20 Regeringen hänvisar vid avslut i första hand till en budgetproposition, i detta fall till budgetpropositionen för 2009 (sex fall), och i andra fall till andra propositioner eller skrivelser (tre fall) samt till att ärendet lagts till handlingarna (tre fall). I de fall regeringen hänvisar till ett dokument redovisas och kommenteras i allmänhet granskningen där och åtgärder redovisas. I några fall anges explicit att granskningen eller dess rekommendationer är beaktade. 12 Vad beträffar de tre ad acta-besluten saknas det en referens till ett dokument där det framgår hur granskningsrapporten har behandlats. När det gäller rapporten 2007:12 Hur förbereds arbetsmarknadspolitiken? En granskning av regeringens underlag behandlas den dock relativt utförligt under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad, i budgetpropositionen för Granskningsrapporten anges där dessutom som beaktad. Granskningsrapporten 2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske behandlas i prop. 2008/09:170 En sammanhållen svensk havspolitik. Propositionen inlämnades till riksdagen samma datum som ad acta-beslutet för granskningsrapporten. Som framgår av tabellen har fem av de avslutade granskningsrapporterna (angivna med kursiv fetstil) avslutats innan riksdagen hade färdigbehandlat de framställningar eller redogörelser som Riksrevisionens styrelse överlämnat med anledning av dem. I tre fall refererar regeringen till budgetpropositionen för 2009 och i ett fall den ekonomiska vårpropositionen När det gäller granskningsrapporten 2008:23 Statens insatser för ett hållbart fiske hänvisas till ett ad acta-beslut den 17 mars 2009, som nämnts ovan behandlas rapporten i en proposition med samma datum. Regeringen skriver i volym 1 i budgetpropositionen för 2009, i samband med redovisningen av avslutade granskningsärenden följande: I det följande lämnas en redovisning av de av Riksrevisionens granskningsrapporter som slutbehandlats sedan motsvarande redovisning lämnades föregående år. Med slutbehandlad avses att det ärende som respektive granskningsrapport gett upphov till är avskrivet. Att en rapport slutbehandlats hindrar dock inte att sakfrågan i sig ägnas ytterligare uppmärksamhet i regeringens fortsatta arbete med att utveckla och effektivisera den statliga verksamheten. Vidare lämnas på sedvanligt sätt en redovisning av slutbehandlade rapporter under respektive utgiftsområde. När det gäller pågående eller kommande arbeten är strävan därtill att i möjligaste mån ange en tidsram. 12 RiR 2007:7 Den största affären i livet tillsyn över fastighetsmäklare och konsumenternas möjlighet till tvistelösning; RiR 2007:24 Utanförskap på arbetsmarknaden funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga; RiR 2208:4 Regeringens redovisning av arbetsmarknadspolitikens förväntade effekter. RIKSREVISIONEN 20 Uppföljningsrapport 2010

21 Vi har i årets uppföljning särskilt studerat hur de avslutade rapporterna behandlats under respektive utgiftsområde för att få en uppfattning om skälet till avslutet. I hälften av fallen behandlas rapporterna på ett sådant sätt att det mer eller mindre tydligt framgår hur de har omhändertagits. I ett fall, RiR 2007:18 Bilprovningen och tillgängligheten. Granskning av ett samhällsuppdrag, framgår entydigt att rapporten slutbehandlats (utgiftsområde 24 Näringsliv). Hälften av de avslutade granskningarna behandlas inte över huvud taget. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

22 RIKSREVISIONEN 22 Uppföljningsrapport 2010

23 3 Djup uppföljning av elva granskningsrapporter Vi har valt ut elva granskningsrapporter från vår produktion under åren för en djupare uppföljning. Sju av granskningarna har föranlett Riksrevisionens styrelse att överlämna framställningar till riksdagen. I fyra fall har riksdagen gjort tillkännagivanden till regeringen. Nio av granskningsrapporterna har avslutats av regeringen. De två icke avslutade är RiR 2005:10 Samordnade inköp och RiR 2007:4 Beredskapen mot kärnkraftsolyckor. Följande rapporter har följts upp: Materiel för miljarder en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6) Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30) Samordnade inköp (RiR 2005:10) Marklösen. Finns förutsättningar för rätt ersättning? (RiR 2005:15) Statsbidrag till ungdomsorganisationer hur redovisas de? (RiR 2005:16) RPS styrning av polismyndigheterna (RiR 2005:18) Skydd mot korruption i statlig verksamhet (RiR 2006:8) Genetiskt modifierade organismer det möjliga och det rimliga (RiR 2006:31) Beredskapen mot kärnkraftsolyckor (RiR 2007:4) Vägverkets körprov lika för alla? (RiR 2007:6) Bistånd genom budgetstöd regeringens och Sidas hantering av en central biståndsform (RiR 2007:31) 3.1 Materiel för miljarder en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6) Försvarets materielförsörjning är en komplex process. Beslut om utveckling, anskaffning, vidareutveckling, vidmakthållande och avveckling av försvarsmateriel är vanligen långsiktiga. Besluten är också väsentliga för landets säkerhet, vilket bland annat innebär att försvarssekretess begränsar möjligheterna till insyn. Materielförsörjningen involverar främst riksdagen, regeringen, Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) samt försvarsindustrin. Försvarets materielförsörjning är en av statens enskilt största investeringsverksamheter. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

24 3.1.1 Riksrevisionens granskning Under 2003 och 2004 granskade Riksrevisionen försvarets materielförsörjning. Granskningen redovisades i mars 2004 i rapporten Materiel för miljarder en granskning av försvarets materielförsörjning (RiR 2004:6). Utgångspunkten var den försvarsreform som riksdagen fattat beslut om under perioden Reformen innebar en genomgripande reformering av det svenska försvaret. Enligt reformen skulle invasionsförsvaret ersättas av ett modernt insatsförsvar som skulle utvecklas mot att bli nätverksbaserat. Handlingsfrihet var ett nyckelord i reformen, bland annat skulle försvarets materielförsörjning bli mer flexibel och kunna anpassas till nya hot och förändrade krav. Materielplaneringen behövde dessutom innehålla ekonomiskt utrymme för framtida anskaffningsbehov som inte var bundet till redan beställd försvarsmateriel. Utveckling och anskaffning av försvarsmateriel skulle inriktas med tanke på internationell samverkan. Mot denna bakgrund inriktades Riksrevisionens granskning mot frågor rörande bindningarna i materielplaneringen, åtgärder för att öka handlingsfriheten samt utvecklingen av det internationella materielsamarbetet. Riksrevisionen konstaterade att den långsiktiga materielplaneringen var intecknad fram till av leveranser som beslutats tidigare, huvudsakligen utifrån invasionsförsvarets behov. Möjligheterna att skapa fritt planeringsutrymme och hantera nya behov, i enlighet med intentionerna i försvarsreformen, var därför begränsade. Riksrevisionen ansåg att regeringen och försvarsmyndigheterna hade vidtagit nödvändiga men inte tillräckligt långtgående åtgärder för att komma till rätta med bindningsproblematiken. Riksrevisionen pekade på att förändringar av materielanslaget samt att de finansiella reglerna om anslagssparande, anslagskrediter och beställningsbemyndiganden hade påverkat handlingsfriheten och materielplaneringens genomförande. Enligt Riksrevisionen hade riksdagens prövning av medelstilldelningen försvårats av att anslagsförändringar och beställningsbemyndiganden inte redovisats tillräckligt tydligt i budgetpropositionerna. Riksrevisionen ansåg att förutsättningarna för styrning av materielprocessen borde förbättras. Materielplaneringen och uppföljningen av denna hade i stor utsträckning överlämnats till tjänstemännen vid Försvarsmakten och Försvarets materielverk, mycket på grund av dess komplexitet men också då det fanns kapacitets- och kompetensproblem på andra nivåer i styrkedjan. Med tanke på materielanslagets storlek samt behovet av en demokratisk styrning och kontroll var det angeläget att politikernas inflytande över materielförsörjningen förstärktes och att Försvarsdepartementet fick en ökad kompetens och kapacitet för att hantera materiel- och försvarsindustrifrågor. RIKSREVISIONEN 24 Uppföljningsrapport 2010

25 Riksrevisionen bedömde att de övergripande målsättningarna för det internationella materielsamarbetet hade uppfyllts men att detta inte alltid bidragit till den flexibilitet och handlingsfrihet som eftersträvades. En övergripande materielförsörjningsstrategi hade begärts av riksdagen men ännu inte presenterats av regeringen. Strategin skulle bland annat tydliggöra prioriteringar och spårbarheten mellan den operativa förmågan och materielförsörjningen. Riksrevisionen ansåg att strategin närmare borde klargöra utformningen av det internationella materielsamarbetet. Riksrevisionen lämnade flera rekommendationer till regeringen, Försvarsmakten respektive Försvarets materielverk. Regeringen rekommenderades att se över de finansiella reglerna för materielförsörjningen samt förtydliga anslagsberäkningar, redovisningen av objektsramar och beställningsbemyndiganden. Regeringen och försvarsmyndigheterna rekommenderades att introducera en metod för att tydliggöra spårbarheten mellan operativ förmåga och behoven av försvarsmateriel. Regeringen borde förstärka kapaciteten att hantera både materiel- och försvarsindustrifrågor inom Regeringskansliet samt initiera ett arbete med att ta fram etiska regler för relationerna mellan myndigheterna och försvarsindustrin. Riksrevisionen rekommenderade Försvarsmakten att förbättra den ekonomiska styrningen, uppföljningen och prognosverksamheten för materielanslaget. Försvarets materielverk rekommenderades att utveckla leveransuppföljning och kontraktsförhållanden med industrin samt analysera hur materielupphandlingen kunde vidareutvecklas. Riksrevisionen rekommenderade regeringen att förtydliga den materielförsörjningsstrategi som var under utveckling, bland annat med avseende på hur internationellt materielsamarbetet skulle vägas av mot andra anskaffningsmetoder Styrelsens och riksdagens behandling Riksrevisionens styrelse beslutade i maj 2004 att lämna en framställning till riksdagen. 13 Styrelsen betonade betydelsen av åtgärder som främjade möjligheterna till bättre styrning av försvaret, förbättrade regeringens ekonomiska information till riksdagen och ökade det ekonomiska handlingsutrymmet vid budgetårsskiften. Styrelsen underströk också behovet av att ett etiskt regelverk utformades för relationerna mellan myndigheterna och försvarsindustrin. Styrelsen föreslog att riksdagen skulle begära att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen. 13 Framst. 2003/04:RRS9. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

26 I försvarsutskottets betänkande med anledning av 2004 års försvarspolitiska inriktningsproposition 14 ansåg utskottet att regeringens redovisning av Försvarsmaktens materielförsörjning inte svarade mot de krav på ökat inflytande som riksdagen ställt. 15 Utskottet utgick från att regeringen skulle utveckla sina redovisningar och framställningar till riksdagen, bland annat för att riksdagen genom formella ställningstaganden skulle kunna godkänna utveckling och anskaffning av viktigare materielobjekt. Utskottet föreslog därmed delvis bifall till Riksrevisionens styrelses förslag. I samma betänkande framgår också att utskottet delade Riksrevisionens uppfattning om behovet av en strategi för internationellt materielsamarbete. 16 Slutligen tillkännagav riksdagen för regeringen som sin mening vad Riksrevisionens styrelse anförde om att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen av försvarets materielförsörjning Regeringens och myndigheternas åtgärder I budgetpropositionen för 2005 lämnade regeringen en kort sammanfattning av Riksrevisionens granskning. 17 I samma proposition samt i 2004 års försvarspolitiska inriktningsproposition ansåg regeringen, med hänvisning till granskningen, att en resurs borde organiseras vid Försvarets materielverk med uppgift att tillhandahålla kompetens för analys- och ledningsstöd inom materielförsörjningen, bland annat till Regeringskansliet. 18 I 2005 års regleringsbrev till Försvarets materielverk fick myndigheten i uppgift att tillhandahålla resurser inom teknik- och materielförsörjning, inklusive forskning. 19 Uppgiften har därefter med vissa förändringar kvarstått i regleringsbreven för påföljande år. Försvarets materielverk har från och med årsredovisningen för 2005 översiktligt redovisat vilket stöd som lämnats i detta hänseende. Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2008 att Riksrevisionens granskningsrapport var slutbehandlad i och med beslutet av proposition 2004/05:5, det vill säga den försvarspolitiska inriktningspropositionen Prop. 2004/05:5, bet. 2004/05:FöU5. 15 Utskottet hade tidigare framhållit att riksdagen borde ha ett större inflytande och insyn över försvarets materielförsörjning (bet. 1994/95:FöU4, bet. 1996/97:FöU4, bet. 2001/02:FöU11, bet. 2003/04:FöU6 och bet. 2004/05:FöU1). 16 Utskottets behandling av partimotion 2003/04:U256 (m) i bet. 2004/05:FöU5. 17 Prop. 2004/05:1. 18 Prop. 2004/05:1 samt prop. 2004/05:5. 19 Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Försvarets materielverk, regeringsbeslut 9 ( ). 20 Prop. 2007/08:1. RIKSREVISIONEN 26 Uppföljningsrapport 2010

27 Enligt Försvarsdepartementet har regeringen stegvis redovisat för riksdagen de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskning. 21 I budgetpropositionen för 2006 redovisade regeringen vilka åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens tillkännagivande 22 om ökat inflytande över materielförsörjningen, bland annat avseende spårbarhet mellan operativ effekt och materielanskaffning. 23 I budgetpropositionerna för 2007, 2008 och 2009, under utgiftsområde 6, 24 redovisade regeringen ytterligare åtgärder såsom förändrade anslagsstrukturer och förtydligade redovisningar av beställningsbemyndiganden. I regleringsbrevet för 2007 till Försvarsmakten begärde regeringen en förtydligad redovisning av materielplanen i syfte att tydliggöra spårbarheten mellan operativ förmåga och planerad materielanskaffning. Ett sista steg i den förnyade materielförsörjningsprocessen togs i och med den nya materielförsörjningsstrategi som redovisas i den försvarspolitiska inriktningspropositionen från Försvarsdepartementet har i sitt svar till Riksrevisionen framhållit att regeringen, och/eller Regeringskansliet, även genomfört muntliga föredragningar för försvarsutskottet om enskilda materielprojekt och bemyndiganderamar. Även Försvarsmakten har enligt Försvarsdepartementet föredragit materielförsörjningsfrågor för utskottet. 26 Även i regeringens uppföljning av 2004 års försvarspolitiska inriktningsbeslut redovisades, i likhet med budgetpropositionerna, vilka åtgärder som successivt vidtagits för att öka riksdagens inflytande över materielförsörjningen. Regeringens åtgärder med anledning av riksdagens tillkännagivande hade tillmätts ett särskilt intresse. 27 Trots att regeringen successivt förtydligat redovisningarna till riksdagen vidhöll försvarsutskottet under 2007 och 2008 att regeringens materielredovisning måste utvecklas ytterligare och att riksdagens inflytande över materielanskaffningen måste öka. 28 Regeringen fortsatte att förtydliga materielredovisningen i enlighet med vad som framgår ovan. I den försvarspolitiska inriktningspropositionen från 2009 konstaterar regeringen att redovisningen till riksdagen vidareutvecklats i enlighet med riksdagens önskemål. I det efterföljande betänkandet understryker emellertid 21 Underlag för Försvarsdepartementets svar på Riksrevisionens uppföljning ( ). 22 Bet. 2004/05:FöU5. 23 Prop. 2005/06:1. 24 Prop. 2006/07:1, prop. 2007/08:1 och prop. 2008/09:1. 25 Prop. 2008/09: Underlag för Försvarsdepartementets svar på Riksrevisionens uppföljning ( ). 27 Regeringens skrivelser 2004/05:75, 2005/06:75 och 2006/07: Bet. 2007/08:FöU1 och bet. 2008/09:FöU1. Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

28 försvarsutskottet att regeringen ska fortsätta det påbörjade arbetet med att förbättra sin materielredovisning till riksdagen. 29 Försvarsutskottet återkommer, i betänkandet med anledning av budgetpropositionen för 2010, till vikten av beslutsunderlag i materielanskaffningen. 30 Regeringen redovisade en samlad materielförsörjningsstrategi i 2004 års försvarspolitiska inriktningsproposition. 31 Strategin byggde bland annat på stegvisa anskaffningsbeslut, spårbarhet till funktioner och utnyttjande av internationella samarbeten. Enligt regeringen borde handlingsfriheten öka, till exempel genom direktanskaffning och kortare ekonomiska bindningar. Regeringen menade i likhet med Riksrevisionen att det behövdes en tydlig svensk strategi för internationellt materielsamarbete. Bland annat ansåg regeringen att det internationella samarbetet ytterligare borde fokuseras till de länder och organisationer som bäst kunde tillgodose Sveriges behov. 32 I den vidareutvecklade materielförsörjningsstrategin från 2009 bedömer regeringen att Försvarsmaktens behov av materiel ytterst bestäms av kraven på operativ förmåga. Sammanfattningsvis innebär principerna i strategin att man ska välja vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel före nyanskaffning. 33 Regeringen anser att Sverige bör prioritera det internationella materielsamarbetet för att finna gemensamma lösningar för vidmakthållande och gemensam anskaffning. Deltagande i samarbete som syftar till utveckling av ny materiel bör enligt regeringen minska i omfattning. 34 Regeringen anser även att bilateralt samarbete i vissa fall kan vara mer effektivt än multilateralt samarbete Avslutande kommentarer I Riksrevisionens granskning lämnades ett antal rekommendationer som berörde frågor vilka tidigare uppmärksammats av riksdagen, regeringen och i viss mån av de granskade myndigheterna. Riksrevisionens rekommendation om kapacitetsförstärkning för att hantera materiel- och försvarsindustrifrågor inom Regeringskansliet bidrog till att en stödresurs etablerades vid Försvarets materielverk. 29 Bet. 2008/09:FöU Bet. 2009/10:FöU1. 31 Prop. 2008/09: Prop. 2004/05:5. 33 Underlag för Försvarsdepartementets svar på Riksrevisionens uppföljning ( ). 34 Prop. 2008/09:140. Se även prop. 2009/10:1. 35 Prop. 2009/10:1. RIKSREVISIONEN 28 Uppföljningsrapport 2010

29 Genom riksdagens tillkännagivande torde granskningen ha påverkat och eventuellt påskyndat regeringens utvecklade materielredovisning till riksdagen. Försvarsutskottet har emellertid även fortsättningsvis framhållit behovet av en tydligare materielredovisning och beslutsunderlag. Trots att regeringen inte uttryckligen har refererat till Riksrevisionens granskning med utgångspunkt i riksdagens tillkännagivande ligger alltså vissa åtgärder i linje med granskningens rekommendationer, såsom förbättrade redovisningar av anslag och bemyndiganden samt en utvecklad spårbarhet mellan operativ förmåga och planerad materielanskaffning. I regeringens uppföljning med anledning av riksdagens tillkännagivande nämns inte heller Riksrevisionens granskning uttryckligen. Riksrevisionens granskning har i någon utsträckning även påverkat materielförsörjningsstrategin. Regeringen ansåg, liksom Riksrevisionen, att det behövdes en tydlig svensk strategi för internationellt materielsamarbete. Försvarsdepartementet menar i sitt svar till Riksrevisionen med anledning av uppföljningen att granskningens rekommendationer avseende avvägningen mellan internationellt materielsamarbete och andra anskaffningsformer samt mellan nationell handlingsfrihet och internationellt materielsamarbete omhändertogs i och med den övergripande materielförsörjningsstrategin från När det gäller i vilken utsträckning som handlingsfriheten i materielförsörjningen har utvecklats i enlighet med försvarsreformens intentioner, menar Försvarsdepartementet att den har ökat. Detta har skett genom den stegvisa utvecklingen av materielförsörjningen samt att de ekonomiska bindningarna i materielförsörjningen minskat på grund av att färre resurser bundits upp i långsiktiga beställningar. Det beror också på att andelen egna utvecklingsprojekt har minskat. Ramen för beställningsbemyndiganden har också minskat sedan 2004 enligt Försvarsdepartementet, vilket inneburit färre långsiktiga bemyndiganden. Sammantaget har detta inneburit en ökad handlingsfrihet. Försvarsdepartementet menar också att de principer som tydliggörs i den nya materielförsörjningsstrategin från 2009 ökar handlingsutrymmet ytterligare. 3.2 Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30) FN antog 1989 en konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Konventionen har antagits av flertalet av FN:s medlemsländer. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade konventionen. Enligt denna ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder i offentlig verksamhet. I mars 1999 antog riksdagen en strategi för att införliva barnkonventionen med innebörden att konventionens anda och Uppföljningsrapport RIKSREVISIONEN

30 intentioner ska beaktas i alla beslut som rör barn i staten, kommunerna och landstingen. Som barn räknas varje människa under 18 år om inte annan myndighetsålder är reglerad i det land där barnet bor Riksrevisionens granskning Riksrevisionen granskade hösten 2004 hur väl regeringen hade följt den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen samt hur riksdagen hade informerats om detta. I granskningen belystes följande tre moment i strategin: Regeringens åtagande att beakta barns perspektiv i sina beslut Kravet på statliga myndigheter att använda barnkonsekvensanalyser i beslut som rör barn Kravet på kommunerna att utveckla system för att följa upp barnets bästa. Granskningen redovisades i december 2004 i granskningsrapporten Barnkonventionen i praktiken (RiR 2004:30). Granskningen visade att regeringen hade vidtagit flera åtgärder för att förverkliga konventionen och riksdagens strategi. Intresset bland myndigheter och kommuner för att få hjälp hade även ökat. Men effekterna av vidtagna åtgärder var ofta relativt begränsade. Många åtaganden återstod att infria. Det var till exempel sällsynt med barnkonsekvensanalyser, och få myndigheter och kommuner hade en strategi för hur konventionen skulle genomföras. Barns perspektiv vägdes inte alltid in i beslut som rör barn och kunskaperna var små om hur myndigheter och kommuner skulle arbeta med dessa frågor. Informationen från regeringen och Barnombudsmannen (BO) bedrevs inte heller planmässigt. Det saknades konkreta mål för satsningen samt en strategi för vilket budskap som skulle förmedlas. Vidare handlade regeringens information till riksdagen främst om egna åtgärder. Informationen om konkreta resultat var begränsad i fråga om både myndigheternas arbete och utfallet i kommunernas verksamhet. Riksrevisionen lämnade ett antal rekommendationer till regeringen att överväga om man ville påskynda arbetet med att förverkliga Sveriges åtagande enligt barnkonventionen. I korthet borde regeringen i sådana fall formulera mer precisa mål knutna till strategin och förbättra redovisningen av utfall i förhållande till strategin ge BO i uppdrag att ta fram en tydlig kommunikationsstrategi låta utvärdera genomförandet på statlig och kommunal nivå anpassa och precisera kraven på myndigheterna till att bli mer verksamhetsanpassade med mindre utrymme för tolkningar RIKSREVISIONEN 30 Uppföljningsrapport 2010