30 SÖNDAGAR BERÄTTELSEN OM JESUS

Transkript

1 30 SÖNDAGAR BERÄTTELSEN OM JESUS

2 1 2 Berättelsen om Jesus Från advent till pingst följer vi berättelsen om Jesus genom kyrkoåret. Det är 30 tillfällen. Vi lär oss om Jesus födsel, liv, död, uppståndelse. Vi lär oss om hjälparen den Helige Ande och den första församlingen. Under sommaren och hösten följer vi inte kyrkoåret exakt, utan mer tematiskt med predikoserier baserade på olika bibelböcker om hur vi mognar i tron. En visionär biskop i Jerusalem på 300-talet som hette Kyrillos är arkitekten till kyrkoåret. Han knöt gudstjänstfirandet i Jerusalem till de bibliska händelserna och de heliga platserna på bestämda dagar och tider under året. Gammaltestamentliga profetior och texter ur de nytestamentliga breven knöts till evangeliernas berättelser. Och man vandrade i sina gudstjänster mellan de olika platserna där händelserna hade utspelat sig en gång i tiden. Påsken firades i kyrkan sedan tidigare, men palmsöndagen, skärtorsdagen och långfredagen uppkom under Kyrillos tid. Under kommande århundraden utvecklas kyrkoåret vidare till den form som vi fortfarande har idag. Kyrkoåret skapades alltså av den tidiga kristna traditionen och fullbordas långt innan kyrkan delas. Varför kyrkoåret? Kyrkoåret är ett sätt att fira och leva i de stora händelserna i Jesu liv. Från jul till påsk, från pingst till advent följer vi Jesus genom evangelierna och låter våra liv få näring av hans liv. Varje högtid återger en aspekt av trons mysterium. Vi blir steg för steg undervisade i allt som tillhör vår tro. Men framförallt ger kyrkoåret vår bön, gudstjänst och efterföljelse en riktning som får oss att mogna i tron.

3 Man kan tänka kyrkoåret som en spiralrörelse omkring Jesus. Och Jesus egen väg, från födelsen till himmelsfärden, ger året dess karaktär. Firandet sker främst i söndagens gudstjänst, som i den tidiga kyrkan kallas Herrens dag. En påminnelse om Herrens stora dag som väntar oss när Jesus kommer tillbaka. Precis som årstidernas växlingar skapar nytt liv i skapelsen, ger kyrkoåret oss människor de växlingar och upprepningar vi behöver för att växa. Ingen människa kan ta in det kristna budskapet på en gång eller leva i en ständig seger. Tillexempel ger fastetiderna oss möjlighet till att reflektera och sörja, medan festerna ger en befriande glädje. Däremellan är det vardag. Och en viktig poäng är just upprepningen. Genom att årets cykel hela tiden upprepas och vi får återvända till samma händelser, öppnar sig med åren djupen, höjden och bredden i evangeliet. Och vi påminns om att vår kristna tro är en del av historien. Vi är kristna för att något har hänt. Jesus har verkligen uppstått. Och den Helige Ande är vår hjälpare idag. Kyrkoåret handlar därför inte om att minnas något från det förflutna. Under påskens tre heliga dagar förenas vi med Jesus i hans lidande, död och uppståndelse. Och pingsten är en fest som döper oss i Ande. Kyrkoåret har nått sitt mål när vår kärlek till Jesus förnyas. Det är vår bön att det ska få ske i våra församlingar. Vi vill hjälpa till med detta på tre sätt: Genom gudstjänsten, genom denna folder som kan användas i bönegrupper och enskild andakt och genom Peter Halldorfs bok om kyrkoåret Heligt år. Låt oss nu tillsammans fira Jesu liv! Robert Eriksson - Sävedalens missionskyrka, Gustaf Björkman & Peter Baric Fiskebäcks missionskyrka

4 30/11 FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT Ett nådens år Sak , Rom 13:11-14, Matt 21:1-9, Ps 24 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem. Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! Matt 21:1-10 Jesus gör det ingen människa kan tänka ut. Jesus gör det ingen ond makt kan tänka ut. Eftersom all ondska kretsar kring makt, kan inga ondskans makter föreställa sig att någon skulle kunna äga makt och frivilligt avstå från den. Jesus avstår sin makt har i sitt tjänande liv och i sin tjänande död och uppståndelse - för tid och evighet -orsakat en spricka i ondskans välde. Är det detta budskap som räddar hela universum och som räddar oss? I en tid där makt och framgång dominerar, vad skulle förändras i samhället om fler människor levde efter Jesu exempel att avstå makt? Vilka förväntningar och krav i ditt liv kan du avstå för att bli redo att ta emot Jesu ankomst i ditt liv?

5 7/12 ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT Guds rike är nära Mik 4:1-4, Rom 15:4-7, Luk 21:25-36, Ps 85:9-14 Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig. Han gav dem en liknelse: Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen. Luk 21:25-36 Evigheten som väntar gör inte att tiden vi har här och nu blir mindre värdefull. Tvärtom. Evigheten som väntar fyller nuet med mening och innehåll. Evigheten kommer till oss nu. Och det första steget är att sluta försöka och bara öppna sina händer och låta oss översköljas av livet i Guds rike. I världen och i vårt liv som det ser ut här och nu. Hur skulle du beskriva detta med Guds rike? Vilka riken behöver du säga nej till för att kunna leva i och för Guds rike?

6 14/12 TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT Bana väg för Herren Jes 29:17-21, 1 Kor 4:1-5, Matt 11:2-11, Ps 146:3-9 Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan? Jesus svarade dem: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull. När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Matt 11:2-11 Trots att Johannes är fängslad och upplever ångest, förtvivlan och rädsla över vad som ska hända honom är det en oro som är desto starkare. Johannes sitter i fängelsets mörker, tänker över sitt liv och tvivlet tränger sig på: Tänk om alltsammans är en stor bluff? Tänk om Jesus inte är messias, räddaren, Guds son som ska komma för att befria Israel?. Johannes vill verkligen veta om det är värt att fortsätta tro på Jesus som messias, eller om han ska vänta på någon annan. Och han gör det vi alla borde göra då tvivlet sätter in, han vänder sig till Jesus med sina tvivel och sina frågor. Vad skulle bli ditt svar om någon i din omgivning börjar ställa frågor om Jesus och om han är livets mening, eller om man ska satsa på något annat? Vad betyder Jesus i ditt liv just nu, idag?

7 21/12 FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT Herrens moder Jes 40:9-11, Rom 10:4-8, Luk 1:46-55, Ps 145:8-13 Då sade Maria: Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid. Luk 1:46-55 Om Jesus är själva gåvan till mänskligheten och Gud är den som ger gåvan, är Maria den som visar hur gåvan tas emot och uppskattas. Guds gåvor kan aldrig förtjänas utan är alltid en nåd att ta emot. Det nämns ingenting i Bibeln om att Maria har åstadkommit något speciellt för att få bära Guds son. Men hennes förtröstan och överlåtelse kan vi läsa om. Så ger Maria oss hopp. Också vi får säga vårt ja till Gud och ta emot Guds gåva. Varför tror du att vi ofta vill förtjäna saker, snarare än att ta emot? Hur kan vi människor lära oss att ta emot livet som det kommer till oss, i stället för att hela tiden försöka hantera livet?

8 24/12 JULNATTEN Den heliga natten Jes 9:1a, 2-7, Heb 1:1-6, Luk 2:1-20, Ps 108:2-7 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta. De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. Luk 2:1-20

9 Betlehem är hebreiska för brödhus och det är ingen tillfällighet att det är i Betlehem det ofattbara sker: Gud blir människa för att stilla vår hunger. Genom Jesus har Gud förenat sig med skapelsen och blivit en av oss. På julnatten läggs brödet från himlen i vår hand när barnet föds, lindas och läggs i krubbans halm. Om Gud blev människa, helt och fullt, hur förändrar det vår syn på andra människor? Ta dig tid att denna julnatt se och smaka Herrens godhet (Ps 34:9).

10 28/12 SÖNDAGEN EFTER JUL Guds barn Jer 31:15-17, Gal 4:4-7, Matt 2:13-23, Ps 71:2-6 När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det. Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son. När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda. Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré. Matt 2:13-23 Att likna Gud är att bli ett barn. Så enkelt kan det stora och ofattbara som vi firar under julen sammanfattas. Gud blir ett människobarn för att människan ska bli ett Guds barn. När han som är störst, gör sig minst, framträder hans storhet. Gud blir ett barn. Vad innebär det budskapet för vår önskan att behålla makten över andras och våra egna liv? Hur kan man som människa växa in i sitt barnaskap i

11 31/12 & 1/1 NYÅRSDAGEN I Jesu namn 4 Mos 6:22-27, Rom 10:9-13, Luk 2:21, Ps 121 När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande. Luk 2:21 Nyårsdagen är den åttonde dagen efter Jesu födelse. Eftersom det är omskärelsens och namngivningens dag i judisk tradition har denna dag temat I Jesu namn. Denna årets första dag är en bra dag att börja be den såkallade Jesusbönen. Den bads första gången av den blinde tiggaren Bartimaios som mötte Jesus, och lyder: Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, syndare. I sin kortaste form består den endast av namnet Jesus, som upprepas om och om igen. Namnet representerar personen. När vi åkallar namnet Jesus är det som om vi drar in Jesus allt djupare i hjärtat. Så kan allt vi mött under året som gått, glädje och smärta, få oss att Finns det någon händelse som dragit dig närmare Jesus under året som gått? Vem vill du börja be för under året, som du önskar ska få lära känna Jesus?

12 2015.

13 4/1 SÖNDAGEN EFTER NYÅR Guds hus 1 Sam 3:1-10, Heb 3:1-6, Luk 2:42-52, Ps 84:2-5 Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga. Han svarade: Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader? Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag. Luk 2:42-52 När vi går till Guds hus, kyrkan, är det för att möta Jesus och samlas kring honom då han undervisar oss och delar brödet med oss. Vi kan lita på hans löfte att där två eller tre är samlade i hans namn, där är han mitt ibland oss. Hans närvaro och hans ord får oss att rätt uppskatta den plats där hans härlighet bort. Men kyrkan är inte i första hand en byggnad, den är Kristi kropp där vi alla hör samman. Och precis som Jesus drogs till templet och dröjde kvar där som 12-åring, är han fortfarande här, i Guds hus. Ordet - predikan och bordet nattvarden är platsen där Jesus undervisar oss och ger sig själv åt oss. Tar du vara på de möjligheterna att ta emot Jesus på så vis i gudstjänsten? Tycker du att du kommer till din rätt i församlingen? Får du vara den del i Kristi kropp som du tror du är kallad att vara?

14 11/1 FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN Jesu dop Jes 42:1-7, Apg 18:24-19:6, Matt 3:13-17, Ps 89 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig. Jesus svarade: Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: Detta är min älskade son, han är min utvalde. Matt 3:13-17 Jesus låter sig döpas av sin kusin Johannes. Han visar på en ödmjukhet och visar samtidigt sin härlighet. När dopet sker hörs Guds röst som säger att Jesus är älskad och utvald. Vi kan våga gå samma väg. När vi i ödmjukhet sätter andra före oss själva, sker samtidigt något stort. Och det kan vi våga göra. För vi har samma identitet som Jesus. Också vi är älskade och utvalda av Gud. Innan Jesus gör någonting blir han först bekräftad för den han är. Hur skulle vårt samhälle se ut om vi började i människovärdet innan vi talade om prestation? För att kunna vara ödmjuk behöver man känna att man är älskad. Finns det något som hindrar dig att kunna se dig själv som älskad och utvald av Gud?

15 18/1 ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN Livets källa 2 Mos 33:18-23, Ef 1:7-14, Joh 2:1-11, Ps 19:2-7 På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: De har inget vin. Jesus svarade: Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än. Hans mor sade till tjänarna: Gör det han säger åt er. Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: Fyll kärlen med vatten, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: Ös upp och bär det till bröllopsvärden, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet ropade han på brudgummen och sade: Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu. Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Joh 2:1-11 Vinundret i Kana är Jesus första under. Här bekräftas att Jesus är helt och fullt Gud. Jesus är sann människa, därför förstår han oss. Jesus är också sann Gud, därför kan han rädda oss och ge oss liv genom det levande vattnet Anden. Under denna trefaldighet möter vi ord som ljus och vatten för att beskriva Jesus storhet och härlighet. Vi får fira att livets källa finns för oss alla att dricka här och nu. Vad tror du Jesus vill visa genom vinundret? Genom historien har man ofta betonat den ena sidan av Jesus på bekostnad av den andra. Ibland har det betonats mer att Jesus var människa. Ibland att han var Gud. Varför behövs båda dessa perspektiv?

16 25/1 TREDJE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN Jesus skapar tro Jes 42:1-7, Apg 18:24-19:6, Matt 3:13-17, Ps 89 När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor. Jesus sade: Skall då jag komma och bota honom? Officeren svarade: Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det. Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder. Och till officeren sade Jesus: Gå. Du trodde och det skall ske. Och i det ögonblicket blev pojken frisk. Matt 8:5-13 Officeren kopplar ihop sitt eget liv och erfarenhet med den Jesus är. Vi vet varken var, hur eller när han har fått tron på att Jesus kan hela. Kanske var det ryktet som spridit sig? I den korta konversationen uttrycker mannen ett visst mått av ovärdighetskänsla inför Jesus. Ovärdighet och självförakt är släkt med varandra. Officeren verkar inte förakta sig själv utan snarare bära på en förundran och förväntan på Jesus. Kanske är det just detta som stark tro handlar om? Att kunna hålla isär begreppen och leva med blicken fäst på Jesus snarare än sina egna brister och tillkortakommanden? Bär du och jag på ovärdighetskänslor inför Jesus? Är det bra eller dåligt? Varför talar Jesus så negativt och varnande om rikets egna barn?

17 1/2 SEPTUAGEISMA Nåd och tjänst Jer 9:23-24, 1 Kor 1:-3, Matt 20:1-16 Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt. Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: Varför står ni här hela dagen utan att arbeta? De svarade: Därför att ingen har lejt oss. Då sade han: Gå bort till vingården, ni också. På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första. De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan. Då sade han till en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god? Så skall de sista bli först och de första sist. Matt 20: Jag har upptäckt hos mig själv att jag har lättare att ge pengar till en gatumusikant än till en tiggare. Jag har även kommit fram till att detta grundar sig i att jag inte helt och fullt har insett vad nåd är. Att förtjäna ligger djupt rotat i mitt väsen. I denna liknelse utför alla arbete men de som jobbat mest anser sig orättvist behandlade. Istället för att tacka för förtroendet och att de får ta emot vad som utlovats blir de sura och avundsjuka. De grundar sitt liv på sin egen prestation och jämförelsen med andra. Hur svårt är det inte att låta Gud vara Gud, nåd vara nåd och låta bli att falla för jämförandets frestelse? Tycker du också att det är lättare att ge pengar till en musicerande tiggare än till den som bara sitter och tigger? Hur kan vi träna varandra i att ge och ta emot utan att direkt tänka att det ska återgäldas eller förtjänas?

18 8/2 KYNDELSMÄSSODAGEN Uppenbarelsens ljus Jes 42:1-7, Apg 18:24-19:6, Matt 3:13-17, Ps 89 När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd för att mångas innersta tankar skall komma i dagen. Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. Luk 2:22-40

19 Varifrån fick Symeon och Hanna förmågan att se det som ingen annan såg? Jag tror att nyckeln till detta var Den Helige Ande. Det blir allra tydligast i beskrivningen av Symeon. Tre gånger uttrycks detta: Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet I Hannas fall kommer det till uttryck genom bönen, fastan och hennes ständiga närvaro i templet. Genom Den Helige Ande och bönen förvandlas våra sinnen. Vi kan ana Gud där ingen annan gör det. Denna förmåga är inget vi kan ta oss utan något vi förvandlas till genom att göra oss själva tillgängliga för Den Helige Ande Vilken erfarenhet har du av Den Helige Ande? Hur kan man göra sig mer tillgänglig för Den Helige Ande?

20 15/2 FASTLAGSSÖNDAGEN Kärlekens väg Jes 52:13-15, 1 Kor 13:1-13, Luk 18:31-43 Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå. Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig. De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: Davids son, förbarma dig över mig. Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: Vad vill du att jag skall göra för dig? Han svarade: Herre, gör så att jag kan se igen. Jesus sade: Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig. Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov. Luk 18:31-43 Det är befriande att läsa om lärjungarnas oförmåga att förstå. De begrep ingenting av det Jesus sa angående korset och uppståndelsen. Då finns det hopp även för oss. Lärjungaskap grundar sig inte på vad vi förstår utan på viljan att följa även när vi inte förstår. Varför ställer Jesus frågan Vad vill du att jag skall göra för dig? Visste inte Jesus att mannen var blind och hur det begränsade den mannens liv? Den som vet allt vill att vi sätter ord på vår nöd. Bön är så mycket mer än att informera Gud om våra behov. Vad skiljer blind lydnad från genuin överlåtelse? Hur besvarar du Jesu fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

21 22/2 FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN Prövningens stund 1 Mos 16:1-13, Heb 4:14-16, Matt 4:1-11 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd. Jesus svarade: Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun. Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten. Jesus sade till honom: Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov. Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig. Då sade Jesus till honom: Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka. Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom. Matt 4:1-11 De två första frestelserna som Jesus utsätts för innebär lockelsen i att överskrida sina befogenheter och missbruka sin makt. Satans strategi går ut på att ifrågasätta och underminera grundvalen i Jesus liv identiteten. Han använder det lilla ordet om. Den sista frestelsen ser lite annorlunda ut. Då handlar det om att ta en till synes enkel genväg för att slippa lidande. Frestelsen att ta genvägar för att få en enkel utväg är något vi ofta ställs inför. Likaså är brottningen kring vilka vi är eller borde vara något som de flesta av oss känner igen. Jesus hanterar detta med Guds ord. Det var där han hade sin identitet och grundval för sitt liv. Inför vem försöker du och jag bevisa vilka vi är? Vilka genvägar har du tagit som du sedan har fått ångra?

22 1/3 ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN Den kämpande tron 1 Mos 32:22-31, 2 Kor 6:1-10, Matt 15:21-28 Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon. Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar. Han svarade: Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk. Men hon kom och föll ner för honom och sade: Herre, hjälp mig. Han svarade: Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna. Nej, herre, sade hon, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord. Då sade Jesus till henne: Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill. Och från den stunden var hennes dotter frisk. Matt 15:21-28 Jag glömde en gång att ta av den lilla skylten som det stod förebedjare på, som jag haft på mig under en gudstjänst. Då jag mötte en person som hade väldigt lite erfarenhet av gudstjänst och kyrka fick jag frågan: Vad är en förebedjare? Någon som ber före? Jag hade aldrig tänkt på att det var ett konstigt ord. Jag förklarade att det inte handlade om att be före utan att be för någon. Den kanaaneiska kvinnan i texten är ett typexempel på en förebedjare. Hon ger sig inte. Hon vädjar och ber. Hon hittar en väg till Jesus genom att vara driven och angelägen. Hon gör det för någon annans skull. Att vara förebedjare är att söka Jesus för någon annans räkning. Vem brukar du be för? Vem ber för dig?

23 8/3 TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN Kampen mot ondskan 1 Sam 17:40-50, Ef 5:1-9, Luk 11:14-26 En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna. Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Luk 11:14-26 Går det idag att på fullt allvar tala om demoner? Är det möjligt att en människa kan vara besatt av en demon? I vår moderna världsbild är den tron högst sällsynt. Däremot använder vi uttrycket att vara besatt av något emellanåt. Vi kanske inte säger så och tänker oss att en andemakt eller en demon har intagit en människa men funktionen är densamma. Vi använder uttrycket när något får oproportionerligt mycket plats i en människas liv och därmed förstör en människas liv och relationer. Oavsett om man tror på demoners existens eller inte är bönen om hjälp till befrielse lika aktuell. Den bönen kan vi be eftersom Guds rike har nått oss genom att Jesus kom till den här världen. På vilka områden i mitt liv löper jag störst risk att bli övermannad? Hur hanterar du dessa riskområden?

24 15/3 MIDFASTOSÖNDAGEN Livets bröd 2 Kung 4:42-44, 2 kor 9:8-10, Joh 6:1-15 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid. När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var. En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många? Jesus sade: Låt folket slå sig ner. Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars. De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit. Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen. Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet. Joh 6:1-15 Jesus ställer en fråga till Filippos för att pröva honom. Filippos behövde knappast testa sin matematiska förmåga. Han räknade raskt ut att pengarna inte skulle räcka till att mätta alla. När Andreas sedan kommer med pojkens matsäck till Jesus är det som om han skickar prövningen tillbaka till Jesus. I den bibliska texten kan vi bara gissa oss till tonfall och ansiktsuttryck. Jag tänker mig att Andreas sneglar på Jesus och ställer frågan som en passning till Jesus. Andreas anar kanske vad Jesus har för motiv och lägger ut lockbetet i form av sin fråga: Men vad förslår det till så många? Skulle det kunna vara så att han ställer frågan med en förhoppning och förväntan på att Jesus kommer att överraska och göra det oväntade? Där Filippos gick bet antog Andreas utmaningen. Han bestod provet genom att våga sätta Jesus på prov. Han använde den idag så ofta förekommande praktiken i samtal där man innan man själv försöker besvara en fråga ger den tillbaka till frågeställaren. Vad säger du? Svaret han fick var större och mer fantastiskt än han kunde föreställa sig. Har du någon gång upplevt att Gud ställt dig i en situation för att pröva dig? Har du någon gång utmanat eller prövat Gud? Hur?

25 22/3 FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN Försonaren 3 Mos 16:15-16, Heb 7:24-27, Joh 11:46-57 Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk. En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under. Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom. Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden? Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom. Joh 11:46-57 Om man antar ett strikt inomvärldsligt perspektiv kan Jesu död tyckas vara ett resultat av olyckliga omständigheter och avundsjuka människor. Som om Jesus blir ett offer för det han inte kan styra. Om man däremot tar in det perspektiv som evangeliernas författare har målas bilden upp att det är Gud som styr det som kan tyckas vara tillfälliga omständigheter. Jesus verkar ha varit fullt medveten om vad som väntade. Han verkar även ha varit medveten om någon sorts tidsplan. Han drar sig undan för att bara några dagar senare kliva in i offentligheten och dramat där han är huvudperson. I Jesu liv fanns det en tid för att dra sig undan och en tid för att kliva fram. Jesus visste när respektive tid var inne. Att leva så helt i samklang med Fadern är en utmaning för varje person som vill följa Jesus. Har du någon gång tydligt upplevt att Gud lett dig i en viss riktning i vid en speciell tidpunkt? Tror du att det finns en specifik plan för varje människas liv? Varför? Varför inte?

26 29/3 PALMSÖNDAGEN Vägen till korset Sak 2:10-13, Fil 2:5-11, Joh 12:1-16 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga? Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid. En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung. Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna. (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) Joh 12:1-16

27 Hur tackar man någon som har uppväckt en bror från döden? Man ställer till fest! Man tar det finaste och dyrbaraste man har och slösar och ändå känner man att man att det inte tillräckligt uttrycker det man känner av tacksamhet. Tacksamheten i hemmet i Betania kände inga gränser. Det märkligaste av alla underverk hade ägt rum hemma hos dem. Judas tyckte att det hela gick till överdrift. Men istället för att tillrättavisa Judas för sin oförmåga att se tacksamheten eller avslöja hans själviska motiv berömmer han Marias slöseri. Tacksamhet kan det aldrig bli för mycket av. Passionen och hängivenheten övervinner rationaliteten denna dag i Betania. När du ber, är det mest böner av tacksamhet eller bön om hjälp? Vad är det dyrbaraste du och jag kan ge till Jesus?

28 2/4 SKÄRTORSDAGEN Det nya förbundet Jer 31:31 34, Heb 10:12 18, Joh 13:1 17, Ps 111:1-5 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: Herre, skall du tvätta mina fötter! Jesus svarade: Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det. Petrus sade: Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter! Jesus sade till honom: Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig. Då sade Simon Petrus: Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet. Men Jesus sade till honom: Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla. Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så. Joh 13:1-17

29 Skärtorsdagen är fylld av viktiga händelser som har format kristna fram tills idag. Det första är att nattvarden utformas på skärtorsdagen. Nattvarden är en sammanfattning och ett koncentrat av kristen tro. Kristna har i alla tider och i alla traditioner firat nattvard. När vi firar nattvard så gör vi något av det mest centrala kristna som finns. Nattvarden påminner oss om att Jesus Kristus dog för vår skull och försonade oss med Fadern. Nattvarden påminner oss om att Jesus är med oss alla dagar här och nu. Nattvarden påminner oss om att uppståndelsen och den nya skapelsen. När den kristna kyrkan växte fram firade man nattvard i varje gudstjänst som ett bärande element. Den andra viktiga händelsen under skärtorsdagen är när Jesus tvättar fötter. Fottvagningen är en handling som Jesus vill ska prägla oss. Vi ska vara varandras tjänare, inte varandras herrar. Detta är en av de viktigaste och kanske svåraste uppmaningar Jesus ger oss. Men hur kan vi leva så annorlunda gentemot de värderingar som präglar vårt samhälle? Nyckeln kan vara att hålla samman nattvarden och att tvätta fötter. Eftersom Jesus offrat sig för oss med sitt liv, kan vi ge vårt liv för andra. Eftersom Jesus dog för oss, kan vi tjäna andra människor utan att behöva visa makt. I vilket område i livet behöver vi visa på det tjänande ledarskapet som Jesus uppmanar oss till? Hur tar vi ett första steg? Varför har nattvarden varit så avgörande för kristna i alla tider? Hur viktig är den för dig?

30 3/4 LÅNGFREDAGEN Korset Jes 53:1-12, Heb 10:19 25, Joh 19:17 37, Ps 22 Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung. Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den. Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: Kvinna, där är din son. Sedan sade han till lärjungen: Där är din mor. Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: Jag är törstig. Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten det var en stor sabbat bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat. Joh 19:17 37

31 Jesus ger sitt liv, precis som han hade förutsagt. Jesu död på korset är det slutgiltiga offret som försonar Gud med oss. Jesus död överbryggar distansen mellan Gud och människor, mellan oss och Fadern. Försoningen sker. Det handlar om relationen mellan oss och Gud. Medan soldaterna funderar över vem som ska få kläderna är Jesus helt fokuserad på relationer. Jesus lider oerhört, ändå ser han till att hans närmaste blir omhändertagna. Jesus för Maria och Johannes samman. Hur kan du och jag, mitt i våra svårigheter, vara till välsignelse för en annan människa här och nu?

32 5/4 PÅSKDAGEN Kristus är uppstånden Jona 2:1 11, Apg 13:32 37, Joh 20:1 18, Ps 118:15-24 Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen. Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Hon svarade: De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom. När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter? Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. Jesus sade till henne: Maria. Hon vände sig om och sade till honom: Rabbouni! (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud. Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. Joh 20:1 18