Förord. Stockholm i december Bo Malmsten Regionplanedirektör

Transkript

1 Förord Kompetensutveckling och FoU är en del i en samlad Regional utvecklingsplan för Stockholms län, som har varit utsänd på samråd under perioden 20 maj till 20 november år För att Stockholmsregionen ska kunna hävda sin ställning gentemot andra regioner och samtidigt ge invånarna mer jämlika förutsättningar fordras en rad åtgärder för att stärka den högre utbildningen i regionen och säkra regionens kompetensförsörjning. Det är i det perspektivet även viktigt att analysera hur arbetslösheten bland personer med högre utbildning ser ut. Regionplane- och trafikkontoret har låtit genomföra ett stort antal projekt som har legat till grund för samrådet om den regionala utvecklingsplanen och som kan bidra till den fortsatta diskussionen. Den här studien är en sammanfattning av tre underlagspromemorior som har belyst olika sidor av arbetslösheten bland personer med eftergymnasial utbildning. Dessa är: Arbetslösa akademiker, Rtk Kontors- PM Nr 8/99, Högutbildades arbetslöshet i Stockholmsregionen 1997, Rtk Kontors-PM Nr 7/00, samt Arbetslösa akademiker analys av yrkeskoder, Rtk Kontors-PM Nr 9/00. Arbetslösheten bland akademiker har varit relativt hög i länet trots de goda yttre förutsättningarna. De här rapporterna kan förhoppningsvis bidra till att belysa den komplexa bakgrunden till detta, av värde för regionen under kommande goda och dåliga konjunkturer. Studien har genomförts av Inregia genom Lennart Fridén. Projektledare vid Regionplane- och trafikkontoret har varit Ulla Moberg. Stockholm i december 2000 Bo Malmsten Regionplanedirektör

2 Innehåll Innehåll... 2 Sammanfattning Inledning Bakgrund Syfte Rapportens uppläggning Förändringar på 1990-talets arbetsmarknad Efterfrågan på arbetskraft Utbud av arbetskraft Sysselsättning Arbetslöshet och sysselsättningsgrad Relationen mellan arbetslösa och lediga platser Arbetslösa akademiker i Stockholms län år Utvecklingen Akademikernas arbetsmarknad i Stockholm och i övriga riket...20 Mångfalden på arbetsmarknaden Stockholms arbetsmarknad under 1990-talet Arbetslösa högutbildade Humanistisk utbildning Samhällsvetenskaplig utbildning Teknisk/naturvetenskaplig utbildning Pedagogisk utbildning Arbetslöshet och yrkesfördelning...30 Översiktlig beskrivning Sökta jobb på fin yrkesnivå Utbud och efterfrågan Lärare Konstnärlig, journalistisk och mediautbildning Teknik, naturvetenskap, data Några slutsatser...37 Tabeller...39 ISSN x RTN

3 3

4 Sammanfattning Inregia har haft i uppdrag av Regionplane- och trafikkontoret att ur olika aspekter beskriva och analysera arbetslösheten bland akademikerna i Stockholms län. Med akademiker avses här personer med eftergymnasial utbildning. Resultaten har redovisats i tre underlagspromemorior. Syftet med den nu föreliggande rapporten är att sammanfatta resultaten från dessa tre promemorior. Rapporten inleds med en beskrivning av de förändringar som ägde rum på arbetsmarknaden under 1990-talet. Under detta decennium bröts den långsiktiga uppgången i sysselsättningen. Efterfrågan på arbetskraft minskade och arbetslösheten steg kraftigt. Under senare delen av decenniet ökade dock efterfrågan på nytt, men arbetslösheten låg fortfarande högre än vid decenniets början. Samtidigt som efterfrågan och sysselsättning minskat totalt sett har utbudet av personer med eftergymnasial utbildning ökat markant. Detta talar för att arbetslösheten bland akademikerna till stor del förklaras av den låga efterfrågenivån. Å andra sidan tyder den försämrade matchningen mellan utbud och efterfrågan på att de arbetssökande akademikerna inte till alla delar har de egenskaper som efterfrågas på marknaden. I slutet av år 1997 var akademiker öppet arbetslösa. Den (relativa) öppna arbetslösheten var obetydligt lägre i länet än i riket. Akademiker med teknisk/ naturvetenskaplig utbildning utgjorde närmare en femtedel av de arbetslösa. Av dessa var 40 procent över 44 år och 30 procent var utländska medborgare. Två år senare december 1999 hade den öppna arbetslösheten bland akademikerna i länet minskat med närmare 20 procent. Störst var nedgången för akademiker med vårdutbildning (33 procent). Minst var den bland dem med teknisk/naturvetenskaplig utbildning (10 procent). Drygt 40 procent av de akademiker som var inskrivna vid arbetsförmedlingarna i länet som öppet arbetslösa eller i åtgärder hade en sammanhängande inskrivningstid på mer än ett år. Drygt en femtedel av dessa var 55 år eller äldre. En lika stor andel utgjordes av utländska medborgare. Bland arbetslösa akademiker med teknisk/naturvetenskaplig utbildning utgjorde utländska medborgare tillsammans med äldre svensk medborgare (>55 år) cirka 55 procent av dem med inskrivningstider över ett år. Här kan en del av förklaringen till den dåliga matchningen mellan utbud och efterfrågan ligga. Äldre akademiker och invandrare kan ha en utbildning som inte helt svarar mot kraven på dagens svenska arbetsmarknad. Framför allt kan detta gälla dem med teknisk/naturvetenskaplig utbildning. Stockholms arbetsmarknad kan erbjuda en mångfald yrken som inte finns på andra arbetsmarknader i riket. Det är dock ett relativt litet antal yrken som svarar för huvuddelen av de nyanmälda platserna vid förmedlingarna. Under första halvåret 1999 svarade 10 procent av yrkena för 75 procent av de nyanmälda platserna, medan de 60 procent minst vanliga yrkena endast svarade för 3 procent av platserna. 4

5 Utvecklingen för akademikerna i Stockholms län under 1990-talet påminner mycket om den i övriga riket. Det gäller både arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet. Skillnaderna i arbetslöshet har som regel legat kring en halv procentenhet. Däremot har sysselsättningsintensiteten legat högre i länet under senare hälften av 1990-talet. Stockholms övertag på arbetsmarknaden har dock varit tydligare för kategorin icke-akademiker. År 1997 fanns i länet närmare högutbildade (personer med mer än 3 års eftergymnasial utbildning) som varit utan arbete någon gång under året. En tredjedel utgjordes av akademiker med samhällsvetenskaplig utbildning. Humanisterna utgjorde en femtedel. Om antalet högutbildade som varit arbetslösa någon gång under året sätts i relation till arbetskraften låg genomsnittet på 11 procent. Humanisterna hade en arbetslöshet som var mer än dubbelt så hög som i övriga utbildningskategorier. Hälften av de arbetslösa humanisterna hade konstnärlig utbildning eller mediautbildning. Bland samhällsvetarna hade högutbildade journalister en relativ arbetslöshet på 25 procent. Arkitekterna var den grupp bland tekniker/naturvetare som hade högst arbetslöshet. En betydande del av de arbetslösa högutbildade utgjordes av personer födda utomlands. De som var födda utanför EU hade en relativ arbetslöshet på drygt 40 procent. De utgjorde drygt en tredjedel av samtliga högutbildade arbetslösa. Slutsatsen blir att högre utbildningar från utomeuropeiska länder oavsett typ av utbildning har svårt att konkurrera på länets arbetsmarknad. En analys av sökandestatstiken visar att en fjärdedel av de arbetslösa akademikerna söker jobb inom yrken där akademikerna endast utgör en mycket liten andel 10 procent eller mindre av de sökande. En hög andel av de tjugo mest sökta yrkena av akademiker kan karakteriseras som fria yrken. Författare, skådespelare, skulptörer och kompositörer är några exempel. Närmare en fjärdedel av de arbetslösa söker jobb som kräver konstnärlig, journalistisk eller mediautbildning. Inom dessa yrken är kvoten mellan vakanser och arbetssökande dvs. chansen att få arbete mycket låg. I två utbildningsområden vårdyrken och läraryrken - var sannolikheten att få jobb hög. För hälften av de mest sökta yrkena bland arbetslösa akademiker är däremot antalet platser så begränsat att sannolikheten att få jobb är mycket låg. Trots lärarbristen går ett stort antal akademiker med lärarutbildning arbetslösa. Det beror bland annat på att mindre än hälften av dessa personer söker lärarjobb. Istället söker de arbeten inom yrken där möjligheterna att få en ledig plats är väsentligt mindre än inom läraryrket. Samtidigt saknar mer än hälften av de akademiker som söker till pedagogiska yrken utbildning inom området. Orsakerna till den höga arbetslösheten bland akademikerna kan grovt delas in i tre typer: (1) konjunkturnedgången ledde till en generell ökning av arbetslösheten, (2) inom vissa utbildningar har det uppstått en mera långsiktig diskrepans mellan utbud och efterfrågan, (3) vissa grupper bland de arbetslösa har speciellt svåra problem att få jobb. 5

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund Regionplane- och trafikkontoret har i tre underlagspromemorior belyst olika sidor av arbetslösheten bland personer med eftergymnasial utbildning. Den första rapporten, Arbetslösa akademiker data för Stockholms län (RTK, PM, 1999:8), byggde på en specialbearbetning som gjorts av AMS register över arbetssökande i länet. I promemorian beskrevs antalet arbetslösa i slutet av år Dessutom redovisades hur många som under år 1997 blivit arbetslösa och hur många som upphört att vara arbetslösa. Jämförelser gjordes med andra utbildningskategorier, med övriga delar av riket samt med åren 1991 och Den andra promemorian, Högutbildades arbetslöshet i Stockholmsregionen 1997 utgick från data i SCB:s longitudinella register, LOUISE. En detaljerad redovisning gavs av arbetslösheten bland högutbildade, dvs. personer med mer än tre års eftergymnasial utbildning. Registret gjorde det möjligt att för olika utbildningsinriktningar beräkna hur stor andel av arbetskraften som varit utan arbete under året. Den tredje promemorian, Arbetslösa akademiker analys av yrkeskoder, baserades på statistik från AMS över arbetssökande och lediga platser redovisade på detaljerad yrkesnivå. I rapporten gjordes en koppling mellan utbildningsbakgrund och sökt yrke. Dessutom jämfördes antalet arbetssökande med vakanser på en fin yrkesnivå. 1.2 Syfte Rapporten handlar om arbetslöshet bland personer med eftergymnasial utbildning. För att slippa denna något otympliga benämning används som synonym begreppet akademiker. Dessutom förekommer beteckningen högutbildade, vilket omfattar personer med mer än treårig eftergymnasial utbildning. De högutbildade utgör sålunda en delmängd av akademikerna. Syftet med denna rapport är att med hjälp av de viktigaste resultaten från de tre underlagspromemoriorna ge en samlad bild av arbetslösheten bland akademikerna på Stockholms arbetsmarknad. För att göra rapporten mera aktuell har dataunderlaget kompletterats i vissa avseenden. Bland annat har ett avsnitt om utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden under 1990-talet tillkommit. 1.3 Rapportens uppläggning Följande avsnitt ingår i rapporten: Förändringar på 1990-talets arbetsmarknad Här ges en översiktlig beskrivning av de genomgripande förändringar som ägt rum under det senaste decenniet. Detta görs med hjälp av data över utvecklingen i riket som helhet. Arbetslösa akademiker i Stockholms län år

7 I en kort sammanfattning av den första underlagspromemorian beskrivs läget för de arbetslösa akademikerna i Stockholms län år Utvecklingen En uppföljning till december 1999 har gjorts för några av de uppgifter som redovisades i beskrivningen av situationen år Akademikernas arbetsmarknad i Stockholm och i övriga riket En jämförelse görs mellan akademikernas arbetslöshet i Stockholm och övriga riket under 1990-talet. Arbetslösa högutbildade 1997 En redovisning görs av huvudresultaten från den underlagspromemoria som analyserar arbetslösheten bland personer med mer än tre års eftergymnasial utbildning. Arbetslöshet och yrkesfördelning Arbetslösheten i olika yrken jämförs med lediga platser och med utbildningsbakgrunden. Slutsatser En kort summering ges av de slutsatser som framkommit i de tidigare avsnitten. 7

8 2. Förändringar på 1990-talets arbetsmarknad Det sista decenniet under 1900-talet präglades av mycket starka svängningar i efterfrågan på arbetskraft. Decenniet inleddes med en överhettad arbetsmarknad och avslutades med en stark konjunkturuppgång. Däremellan inträffade det kraftigaste bakslaget i den ekonomiska utvecklingen som noterats under hela efterkrigstiden. Förutom dessa kortsiktiga svängningar i den ekonomiska aktiviteten skedde en förändring av mera långsiktig natur. Från att tidigare ha karakteriserats av låg arbetslöshet och hög inflation har den svenska ekonomin numera fått omvända förtecken: hög arbetslöshet och låg inflation. I det följande illustreras några av de förändringar som ägt rum på arbetsmarknaden och som är viktiga att ha med i bilden vid en tolkning av situationen vid slutet av decenniet. Utvecklingen under 1990-talet i riket som helhet kan kort sammanfattas på följande sätt: Antalet lediga platser sjönk kraftigt i början av decenniet, vände uppåt vid 1990-talets mitt, men lyckades, trots uppgången i slutet av 1990-talet, inte nå upp till 1990 års nivå före sekelskiftet. Även sysselsättningen var lägre vid slutet än vid början av decenniet. Befolkningen i yrkesverksam ålder steg obetydligt, medan arbetskraften totalt sett sjönk något. Däremot ökade antalet akademiker på arbetsmarknaden kraftigt. Förändringarna i utbud och efterfrågan återspeglades av en tydlig nedgång i sysselsättningsgraden och i en markant ökning av arbetslösheten. Även i relation till antalet lediga platser ökade arbetslösheten påtagligt. 2.1 Efterfrågan på arbetskraft År 1990 låg efterfrågan på arbetskraft på en exceptionellt hög nivå. Antalet nyanmälda platser under året uppgick i riket som helhet till närmare och vid årets slut var mer än platser obesatta. Nedgången i efterfrågan på arbetskraft var dramatisk under de tre följande åren. Antalet nyanmälda platser reducerades till mindre än hälften. De kvarstående platserna minskade ännu mer. Vid utgången av år 1993 utgjorde de endast en femtedel av det antal som registrerats tre år tidigare. (Se figur 2.1.) 8

9 Figur 2.1 Kvarstående lediga platser i riket vid årets slut Kvarstående platser Källa: AMS Under år 1994 vände utvecklingen uppåt igen och efterfrågan på arbetskraft fortsatte att stiga med undantag för ett mindre bakslag år 1996 under resten av decenniet. På sex år tredubblades antalet kvarstående lediga platser. Nivån vid decenniets slut låg dock fortfarande väsentligt under 1990 års nivå. Det gäller oavsett om måttet är kvarstående lediga platser eller nyanmälda platser. I båda fallen utgjorde 1999 års nivå endast procent av nivån år Trots en påtaglig uppgång i antalet vakanser under senare hälften av 1990-talet innebar sålunda decenniet som helhet en markant nedgång i efterfrågan på arbetskraft. 2.2 Utbud av arbetskraft Den demografiska utvecklingen under 1990-talet innebar att antalet personer i yrkesverksam ålder (16-64 år) ökade relativt måttligt. Den sammanlagda uppgången stannade vid 3 procent. För arbetskraften, dvs. antalet personer som var antingen sysselsatta eller arbetslösa, registrerades en nedgång på 6 procent. För akademiker personer med eftergymnasial utbildning ser bilden helt annorlunda ut. Antalet personer i åldern år med eftergymnasial utbildning ökade med 30 procent medan antalet akademiker i arbetskraften steg med närmare 20 procent. (Se figur 2.2.) 9

10 Figur 2.2 Befolkning (16-64 år) och arbetskraft i riket, samtliga samt akademiker. Index 1990= Befolkning Arbetskraft A-Befolkning A-Arbetskraft Källa: SCB, AKU I riket som helhet minskade sålunda det totala utbudet av arbetskraft något under 1990-talet, samtidigt som utbudet av akademiker steg påtagligt. Tilläggas bör att antalet latent arbetssökande ökat kraftigt. Till denna kategori räknas personer som velat och kunnat arbeta men ej sökt arbete samt heltidsstuderande som sökt arbete. Vid slutet av decenniet uppgick dessa personer till sammanlagt närmare Ungefär hälften av dessa utgjordes av heltidsstuderande som sökte arbete. Även om de latent arbetssökande räknas in i utbudet av arbetskraft blir resultatet för 1990-talet en minskning av utbudet på arbetsmarknaden. 2.3 Sysselsättning Sysselsättningsutvecklingen påminner om den bild som gavs av kvarstående vakanser ovan. Totalt minskade sysselsättningen med drygt 10 procent mellan 1990 och Därefter vidtog en viss uppgång. År 1999 låg emellertid sysselsättningen fortfarande 8 procent under 1990 års nivå. Utvecklingen ser helt annorlunda ut för akademikerna. (Se figur 2.3.) 10

11 Figur 2.3 Sysselsättning i riket , akademiker och övriga Ak icke-ak Totalt Källa: SCB, AKU Sysselsättningen bland akademikerna var i stort sett oförändrad fram till år 1993 då den började öka. Vid slutet av decenniet låg den 17 procent över 1990 års nivå. För icke-akademikerna sjönk sysselsättningen ända fram till år De båda följande åren innebar en svag uppgång. Över 10-årsperioden som helhet hade antalet sysselsatta inom denna kategori minskat med sammanlagt 16 procent. 2.4 Arbetslöshet och sysselsättningsgrad Samtidigt som sysselsättningen minskade steg arbetslösheten. Detta gällde både akademiker och icke-akademiker. Figur 2.4, nedan, illustrerar arbetslöshetens utveckling. Figur 2.4 Arbetslöshet bland akademiker och övriga , procent Procent År Akademiker Övriga Källa: SCB, AKU 11

12 Som komplement till uppgifterna över den öppna arbetslösheten redovisas även sysselsättningsgraden. Den anger hur stor del av befolkningen i åldern år som varit sysselsatt. De som inte är sysselsatta utgörs av öppet arbetslösa, personer i åtgärder, studerande och personer som av andra orsaker befinner sig utanför arbetsmarknaden. Sysselsättningsgradens utveckling framgår av figur 2.5. Figur 2.5 Sysselsättningsintensiteten i riket Procent År Akademiker Övriga Det har under 1990-talet skett en markant nedgång i sysselsättningsgraden. För både akademiker och övriga rör det sig om en minskning med tio procentenheter. Det har sålunda skett en förskjutning i relationen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft som återspeglas i en långsiktig ökning av arbetslösheten och en minskning av sysselsättningsgraden. 2.5 Relationen mellan arbetslösa och lediga platser De långsiktiga förändringarna på arbetsmarknaden kan också illustreras med hjälp av en s k U/V-kurva. Denna beskriver sambandet mellan arbetslöshet (Unemployment) och vakanser (Vacancies) och brukar ligga till grund för analyser av matchningsprocessen mellan utbud och efterfrågan. Relationen mellan vakanser och arbetslöshet under 1990-talet illustreras av figur 2.6, nedan. Arbetslösheten avläses på den horisontella skalan, vakanser på den vertikala. Med vakanser avses kvarstående platser vid årets slut. Arbetslösheten inkluderar även personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Båda variablerna uttrycks som andel av arbetskraften. 12

13 Figur 2.6 Relationen mellan vakanser och arbetslöshet i riket , ,8 0,7 0,6 0, ,4 0, , , ,02 0,04 0,06 0,08 0,1 0,12 0,14 Figuren visar tydligt att det skett en förändring i relationen mellan utbud och efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden. Vid decenniets mitt var arbetslösheten väsentligt högre än år 1991 trots att antalet vakanser låg på ungefär samma nivå. Ett ökat antal vakanser leder normalt till att antalet anställningar stiger och att arbetslösheten sjunker. Under de senare åren av 1990-talet steg antalet lediga platser tydligt. Trots detta minskade arbetslösheten endast måttligt. Annorlunda uttryckt krävdes det vid slutet av decenniet en väsentligt högre efterfrågan för att hålla nere arbetslösheten. Detta indikerar att matchningen på arbetsmarknaden försämrats; det har blivit svårare att få utbud och efterfrågan att passa ihop. * * * Sammanfattningsvis kännetecknades arbetsmarknaden under 1990-talet av ett tydligt brott i den uppåtgående sysselsättningstrend som präglat efterkrigstiden. Efterfrågan på arbetskraft gick ned och sysselsättningsgraden minskade, vilket bland annat yttrade sig i en högre arbetslöshet. Under senare delen av decenniet ökade dock efterfrågan igen. Samtidigt som efterfrågan och sysselsättning minskat totalt sett har utbudet av personer med eftergymnasial utbildning ökat markant. Detta talar för att arbetslösheten bland akademikerna till stor del förklaras av den låga efterfrågenivån. Å andra sidan tyder den försämrade matchningen mellan utbud och efterfrågan på att de arbetssökande akademikerna inte till alla delar har de egenskaper som efterfrågas på marknaden. I de följande avsnitten kommer ett försök att göras att urskilja i vilken mån efterfråge- eller utbudsfaktorer legat bakom arbetslösheten bland akademikerna. Först ges en allmän beskrivning av läget år

14 3 Arbetslösa akademiker i Stockholms län år 1997 Den första av de tre RTK-promemoriorna studerar situationen för de arbetslösa akademikerna år Det är med andra ord ett år då läget på arbetsmarknaden förbättrats något jämfört med bottenläget Av rapportens sammanfattning framgick bland annat följande: Vid slutet av år 1997 fanns sammanlagt arbetslösa akademiker inskrivna vid arbetsförmedlingarna i Stockholms län. Av dessa var (71 procent) öppet arbetslösa. Resten återfanns i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De öppet arbetslösa motsvarade drygt 3 procent av antalet akademiker i arbetskraften i länet år Öppet arbetslösa akademiker Av de öppet arbetslösa akademikerna var hälften män och hälften kvinnor. En tredjedel av de arbetslösa var 45 år eller äldre. Den relativa arbetslösheten var dock något lägre bland dessa (2,8 procent) än i åldersgruppen år (3,6 procent). Drygt en femtedel av de arbetslösa akademikerna var utländska medborgare. Närmare hälften (44 procent) av de arbetslösa akademikerna hade humanistisk/ juridisk/samhällsvetenskaplig utbildning. Av dessa var ungefär hälften kvinnor. Tekniker/naturvetare utgjorde knappt en femtedel av de arbetslösa. Cirka en fjärdedel var kvinnor och 40 procent över 44 år. Bland de arbetslösa utländska medborgarna var en högre andel tekniker/naturvetare och en lägre andel humanister/jurister/samhällsvetare. De utländska medborgarna utgjorde 30 procent av de arbetslösa med teknisk/natur vetenskaplig utbildning. En fjärdedel av dem som var öppet arbetslösa vid slutet av år 1997 hade varit arbetslösa i mindre än en månad. Andelen långtidsarbetslösa (> 6 månader) uppgick till 28 procent. Tiden i arbetslöshet varierade mellan åldersklasserna. Högst andel långtidsarbetslösa hade åldersgruppen över 54 år (44 procent). Männen hade högre andel långtidsarbetslösa (31 procent) än kvinnorna (25 procent). Det fanns inga tydliga skillnader i arbetslöshetstider mellan svenska och utländska medborgare. Tiden i arbetslöshet var i stort sett densamma för de fem utbildningsgrupper som studerats. 14

15 Åtgärder Närmare 30 procent av de inskrivna arbetslösa vid slutet av år 1997 utgjordes av personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De akademiker som befann sig i åtgärder hade i stort sett samma sammansättning vad gäller kön, ålder och utbildning som de öppet arbetslösa. De utländska medborgarna svarade dock för en något högre andel av personer i åtgärder (29 procent). Tiden i åtgärder ökade med stigande ålder. Jämförelser med andra utbildningskategorier Den relativa (öppna) arbetslösheten i länet år 1997 var lägst bland akademikerna (3,2 procent) och högst bland dem med enbart grundskoleutbildning (9,5 procent). Gymnasieutbildade hade en relativ arbetslöshet på 6,5 procent. Andelen personer över 44 år bland de arbetslösa var högre bland akademikerna än bland de gymnasieutbildade. Även andelen långtidsarbetslösa var högre bland akademikerna. Jämförelser med andra regioner Den relativa (öppna) arbetslösheten bland akademiker var obetydligt lägre i Stockholms län (3,2 procent) än i riket som helhet (3,5 procent). Humanister/jurister/samhällsvetare utgjorde en högre andel av de arbetslösa i Stockholms län än i övriga riket. Andelen långtidsarbetslösa låg på samma nivå (26-28 procent) i Stockholms län som i övriga Mälardalen och övriga riket. Jämförelser med 1991 och 1993 Arbetslösheten bland akademikerna i länet mer än fördubblades mellan 1991 och Nedgången mellan 1993 och 1997 uppgick till 17 procent. År 1991 var 20 procent av de arbetslösa akademikerna i länet över 44 år. Sex år senare var motsvarande andel 34 procent. Andelen långtidsarbetslösa akademiker steg från 20 procent år 1991 till 33 procent år Fyra år senare låg andelen på 28 procent. Flöden till och från arbetslöshet Drygt akademiker blev öppet arbetslösa under Av dessa kom 18 procent från arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under år 1997 upphörde akademiker att vara öppet arbetslösa. Av dessa fick drygt 40 procent ett arbete på öppna marknaden, medan en fjärdedel gick till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Övriga dvs. ungefär en tredjedel lämnade arbetsmarknaden, i första hand för att studera. Av de utländska medborgarna som slutade vara öppet arbetslösa gick endast 27 procent till arbete medan 32 procent gick till åtgärder. 15

16 Akademiker med teknisk/naturvetenskaplig utbildning hade en relativt låg andel som gick till arbete och en hög andel till åtgärder jämfört med övriga utbildningsgrupper. Av arbetslösa med enbart grundskoleutbildning gick endast 24 procent av de öppet arbetslösa till arbete. 16

17 4 Utvecklingen Av den inledande allmänna beskrivningen av arbetsmarknaden under 1990-talet framgick att efterfrågan sköt fart först under decenniets två sista år. Detta skulle kunna vara en av förklaringarna till den relativt höga arbetslöshet bland akademikerna som noterades vid slutet av år En komplettering med datamaterial har därför gjorts avseende år Den nya statistiken visar att bilden i vissa avseenden förändrats mellan 1997 och 1999 medan andra mönster är tämligen intakta. I slutet av 1997 var akademiker öppet arbetslösa i Stockholms län. Två år senare hade antalet minskat med 19 procent till Fördelningen på kön var densamma båda åren 50/50. Även fördelningen mellan svenska och utländska medborgare var densamma. Det tyder på att de utländska medborgarna kommit in på arbetsmarknaden i lika stor utsträckning som svenskarna. Tas även personer i åtgärder med i bilden visar det sig att minskningen i antalet inskrivna i relativa tal varit något större bland de utländska medborgarna. Åldersfördelningen bland de arbetslösa hade förändrats något. Det är framför allt bland de yngre som arbetslösheten minskat. Antalet arbetslösa under 45 år sjönk med 26 procent, medan nedgången stannade vid 6 procent för dem som var 45 år och äldre. De äldres andel av det totala antalet arbetslösa akademiker ökade därigenom. Vid slutet av 1999 uppgick den till 40 procent. Majoriteten av de arbetslösa är sålunda under 45 år. De riktigt unga under 25 år är relativt få. De utgjorde endast 2 procent av totalen. En fördelning av de arbetslösa på utbildningsbakgrund visar att nedgången i relativa tal varit störst för arbetslösa med vårdutbildning (-33 procent) och minst för dem med teknisk/naturvetenskaplig utbildning (-10 procent). Fördelningen på typ av utbildning framgår av tabell 4.1, nedan. Tabell 4.1 Utbildningskategori Öppet arbetslösa akademiker efter typ av utbildning, Stockholms län december 1997 och 1999 Antal Procent Antal Procent HJS , ,0 TN , ,9 Vård , ,0 Undervisning , ,5 Övrigt utbildning , ,7 Totalt , ,0 17

18 Tiden i arbetslöshet har inte förändrats märkbart mellan 1997 och Andelen med kort tid mindre än en månad - uppgår vid båda tillfällena till cirka en fjärdedel. Av de akademiker som var inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen utgjordes 20 procent av personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta är en minskning jämfört med år 1997 då motsvarande andel var 29 procent. Minskningen i antalet akademiker i åtgärder har sålunda gått snabbare än nedgången i den öppna arbetslösheten (- 50 procent respektive 20 procent). De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna var nästan lika vanliga bland svenska medborgare som hos utländska medborgare. Andelen svenska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av öppet arbetslösa och personer i åtgärder var 19 procent, andelen för utländska medborgare var 24 procent. Det är framför allt bland de utländska akademikerna som det skett en reduktion i antalet personer i åtgärder; från till 700 mellan 1997 och En speciell analys har gjorts av inskrivningstiden för dem som var öppet arbetslösa eller i åtgärder vid utgången av år Med inskrivningstid avses den sammanhängande tid som den arbetslöse varit inskriven vid arbetsförmedlingen antingen som öppet arbetslös eller i åtgärder. En fördelning av akademikerna efter inskrivningstid återges i tabell 4.2, nedan. Tabell 4.2 Inskrivna vid arbetsförmedlingen i Stockholms län december 1999 efter inskrivningstid, procent Inskrivningstid procent < 3 mån. 23,7 3-6 mån. 13, mån. 19,9 > 12 mån. 43,1 Summa 100 Av de inskrivna hade mer än 40 procent varit arbetslösa eller i åtgärder under en sammanhängande period på minst ett år. Fördelningen ser nästan exakt likadan ut för svenska som för utländska medborgare. Däremot skiljer sig Stockholms län tydligt från övriga riket, där andelen akademiker med långa inskrivningstider var signifikant högre. Särskilt gällde detta för utländska akademiker där andelen med mer än ett års inskrivningstid uppgick år till 45 procent i länet mot 57 procent i övriga riket. Inte oväntat varierade inskrivningstiden tydligt mellan olika ålderskategorier. Närmare två tredjedelar av de akademiker som är 55 år och äldre har en inskrivningstid på mer än ett år. För åldersgruppen år är motsvarande andel cirka en tredjedel. (Se nedanstående figur.) 18

19 Figur 4.1 Inskrivningstid efter ålder, procent 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 < 3 mån 3-6 mån 6-12 mån > 12 mån år år 55- år Eftersom den senare gruppen var väsentligt större i absoluta tal var det också den som dominerade bland dem som varit inskrivna mer än ett år. Det fanns också en tydlig skillnad i inskrivningstid som berodde på utbildningsbakgrund. Utbildningskategorierna HJS, vård och undervisning ligger under genomsnittet, TN och övrig utbildning över. Även i denna jämförelse framstår sålunda akademiker med teknisk och naturvetenskaplig utbildning som mindre framgångsrika. Sammanlagt hade cirka akademiker varit inskrivna vid arbetsförmedlingarna mer än ett år. Av dessa var drygt en femtedel 55 år eller äldre. Ungefär lika många hade utländskt medborgarskap. En närmare analys av akademikerna med humanistisk/samhällsvetenskaplig/juridisk examen respektive teknisk/ naturvetenskaplig examen ges i figur

20 Figur 4.2 Akademiker med mer än 1 års inskrivningstid efter ålder och medborgarskap svensk HJS utländsk svensk TN utländsk år år 55- år De utländska medborgarna svarade för 19 procent av de akademiker med HJSexamen som hade mer än ett års inskrivningstid. Motsvarande andel för akademiker med T/N-examen var 32 procent. Akademiker som var 55 år eller äldre utgjorde omkring en fjärdedel av dem med mer än ett års inskrivningstid för båda examensgrupperna. Fördelningen av de svenska akademikerna efter ålder visar att de tre åldersgrupperna är antalsmässigt av ungefär samma storleksordning. Det gäller både för HJS- och T/N-akademiker. De äldsta svarar för procent av det totala antalet med lång inskrivningstid i båda grupperna. Situationen ser helt annorlunda ut för de utländska medborgarna. Där är andelen äldre försumbar i båda utbildningskategorierna. Istället är det åldersgruppen år som dominerar stort. Sammantaget innebär detta att utländska medborgare tillsammans med de äldre svenska akademikerna utgör cirka 40 procent av HJS-akademikerna med mer än ett års inskrivningstid. Motsvarande andel bland T/N akademikerna är cirka 55 procent. Här kan en del av förklaringen till arbetslösheten ligga. Äldre akademiker och invandrare kan ha en utbildning som inte helt svarar mot kraven på dagens svenska arbetsmarknad. Framför allt kan detta gälla dem med teknisk/ naturvetenskaplig utbildning. Det skulle i så fall vara en av förklaringarna till den dåliga matchningen mellan utbud och efterfrågan. Orsaken till arbetslösheten skulle sålunda för dessa kategorier inte i första hand vara bristande efterfrågan utan brister i egenskaperna hos de arbetslösa. 20

21 5 Akademikernas arbetsmarknad i Stockholm och i övriga riket En fråga som ställdes men inte besvarades i den första underlagspromemorian gällde situationen för akademikerna i Stockholmsregionen jämfört med övriga riket. Statistiken visade att den öppna arbetslösheten i relativa tal var av ungefär samma omfattning i länet som i riket. Tiden i arbetslöshet var i stort sett densamma. Av dem som upphörde att vara arbetslösa gick en lika stor andel till arbete på öppna marknaden i Stockholm som i övriga riket. Med tanke på förutsättningarna i länet borde en väsentligt lägre andel av akademikerna vara arbetslösa. Det vore också naturligt att de som ändå blev arbetslösa fick nya jobb relativt snabbt och i större utsträckning gick till öppna marknaden än till åtgärder jämfört med andra delar av riket. Den fråga som ställdes var därför: Varför gick det inte bättre för akademikerna i Stockholmsregionen? Statistik från den tredje underlagspromemorian gör det möjligt att på ett slående sätt beskriva mångfalden på Stockholms arbetsmarknad. Detta görs i följande avsnitt. Därefter jämförs utvecklingen under 1990-talet i Stockholms län med övriga riket. Genomgången visar att Stockholm hade ett övertag i termer av hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet, framför allt beroende på den kraftiga uppgången i sysselsättning i slutet av decenniet. Mångfalden på arbetsmarknaden Stockholmsregionens ekonomi karakteriseras av en branschrikedom som inte förekommer i andra regioner i landet. Marknadens storlek ger utrymme för en långt driven branschspecialisering. En motsvarighet till denna mångfald finns även på arbetsmarknaden. Stockholm kan erbjuda ett rikt utbud av olika typer av jobb. Det betyder att arbetslösa i Stockholms län har väsentligt fler yrken att välja mellan än arbetslösa i andra län. Det gäller både bland samtliga lediga platser och bland de yrken som i första hand söks av akademiker. I den tredje underlagspromemorian illustrerades detta med följande figur 5.1 som visar hur många yrken som fanns representerade bland de lediga platserna under första halvåret Redovisningen görs per län. Antalet yrken i yrkeskoden uppgår sammanlagt till 356 stycken. Av dessa finns drygt 300 representerade i de tre storstadsregionerna. Detta är betydligt fler än vad övriga län kan erbjuda. Om jämförelsen istället avser sådana jobb som brukar klassificeras som akademikerjobb blir slutsatsen densamma. Efterfrågan på akademiker är i de tre storstadslänen spridd över väsentligt fler yrken än vad fallet är i övriga län. I Stockholms län fanns 157 olika yrken av maximalt 168 representerade. Stockholms län har sålunda en mera mångfasetterad arbetsmarknad än övriga län. 21

22 Figur 5.1 Antal yrken bland nyanmälda lediga platser i olika län under första halvåret 1999 Stockholms Skåne Västra Götalands Jönköpings Östergötlands Norrbottens Örebro Dalarnas Kalmar Gävleborgs Västernorrlands Västerbottens Västmanlands Hallands Kronobergs Värmlands Uppsala Södermanlands Blekinge Jämtlands Gotlands yrkesomr. 1-3 övr. yrkesomr. Källa: AMS Till saken hör att Stockholmsregionen utgör en gemensam (lokal) arbetsmarknad medan övriga län är sammansatta av flera lokala arbetsmarknader. Även de båda övriga storstadsregionerna Skåne och Västra Götaland består av flera lokala arbetsmarknader. I realiteten är därför Stockholms övertag väsentligt större än vad som framgår av figuren ovan. Under första halvåret 1999 nyanmäldes i genomsnitt drygt nya platser per månad i Stockholms län. Dessa fördelades på 356 olika yrken. Fördelningen på yrken var dock mycket ojämn som framgår av tabell 5.1. Med utgångspunkt från det genomsnittligt anmälda antalet platser per månad i varje yrke har dessa delats in i tre grupper. Den första gruppen, A, omfattar de vanligast förekommande yrkena med mer än 75 nyanmälda platser per månad. Grupp B består av yrken med nyanmälda platser medan yrkena i grupp C har mindre än 10 nyanmälda platser per månad. Tabell 5.1 Fördelning av nyanmälda platser på yrken, Stockholms län Grupp A B C Månadsmedeltal nyanmälda platser > < 10 Andel av nyanmälda platser 75% 22% 3% Andel av yrken 10% 30% 60% Antal yrken Tabellen visar tydligt hur ett litet antal yrken dominerar bland de nyanmälda platserna. Grupp A utgör 10 procent av yrkena men svarar för inte mindre än 75 procent av de nyanmälda platserna. De 35 yrken som har mer än 75 nyanmälda 22

23 platser per månad täcker sålunda in merparten av de nya jobben. Yrken med mindre än 10 nyanmälda platser per månad utgör hela 60 procent av det totala antalet yrken men svarar enbart för 3 procent av antalet platser. För att ytterligare illustrera mångfalden av yrken i länet kan nämnas att yrken med i genomsnitt högst 1 nyanmäld plats per månad under första halvåret 1999 utgjorde en tredjedel av samtliga yrken. Exempel på sådana yrken är möbelsnickare, presentatörer i radio, tv m m, filosofer, historiker, statsvetare, dykare, apotekare, geologer, flygledare m fl. Förekomsten av ett stort antal udda yrken kan inverka på arbetsmarknadens funktionssätt. Både antalet nyanmälda lediga platser och arbetssökande i dessa yrken är relativt litet. Detta innebär att både vakanstider och tider i arbetslöshet skulle kunna bli relativt långa med påföljd att den genomsnittliga arbetslösheten i länet blir högre än vid färre och vanligare yrken. Å andra sidan rör det sig om ett begränsat antal platser vilket betyder att effekten på den genomsnittliga arbetslösheten sannolikt är liten. Stockholms arbetsmarknad under 1990-talet Den jämförelse som gjordes i den första underlagspromemorian mellan arbetsmarknaden i Stockholmsregionen och övriga riket avsåg år Frågan är om slutsatsen står sig efter en granskning av en längre tidsperiod. I det följande redovisas några arbetsmarknadsdata som belyser regionen och övriga riket under 1990-talet. Uppgifterna är hämtade från SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). Utvecklingen för akademikerna i Stockholms län påminner mycket om den i övriga riket. Detta framgår av tabell 5.2, som visar förändringen i befolkning och arbetskraft mellan åren 1990 och Tabell 5.2 Befolkning och arbetskraft 1998 (Index: 1990 =100) Totalt Akademiker Befolkning, övriga riket Befolkning, AB län Arbetskraft, övriga riket Arbetskraft, AB län Befolkningen i förvärvsarbetande åldrar har ökat snabbare i länet än i övriga riket. I länet låg arbetskraften på ungefär samma nivå 1990 som 1998 medan övriga riket redovisade en nedgång. Däremot är utvecklingen för akademiker i stort sett densamma i länet och övriga riket. Även sysselsättningen för akademikerna har utvecklats i samma takt i länet som i övriga riket. Över 1990-talet som helhet har sysselsättningen ökat med drygt 10 procent. Däremot har situationen för övrig arbetskraft varit sämre i övriga riket än 1 SCB har inte redovisat jämförbara siffror för år 1999 för Stockholms län. 23

24 i Stockholms län. I länet har det efter 1994 skett en mindre uppgång medan övriga riket redovisar en mindre nedgång. Inte heller arbetslösheten bland akademikerna uppvisar några stora skillnader mellan Stockholms län och övriga riket. Det framgår av figur 5.2 som visar utvecklingen under större delen av 1990-talet. Figur 5.2 Arbetslösa akademiker i Stockholms län och övriga riket, procent 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0, AB Övr.riket Källa; SCB, AKU Figuren visar att skillnaderna i arbetslöshet mellan länet och riket varit mycket små under hela 1990-talet. Som regel har de legat kring en halv procentenhet. År 1997 avviker inte från detta mönster. Mönstret ser helt annorlunda ut för ickeakademikerna. För dessa är skillnaderna i arbetslöshet väsentligt större mellan länet och övriga riket. Under åren uppgick den till 4-5 procentenheter. Att Stockholmsregionen totalt sett har en lägre arbetslöshet än övriga riket beror sålunda i första hand på att personer utan akademisk examen har lättare att finna jobb. För fullständighetens skull bör dock nämnas att sysselsättningsintensiteten bland akademikerna är högre i Stockholms län än i övriga riket. (Se tabell 5.3.) Tabell 5.3 Sysselsättningsintensitet, procent AB Övriga riket Akademiker Övriga Akademiker Övriga ,3 83, , ,8 69,9 87,2 66, ,6 71,6 81,

25 Skillnaden uppstod under senare hälften av 1990-talet. Den beror sålunda inte på att arbetslösheten är högre i övriga riket utan på att en större andel av akademikerna i övriga riket lämnade arbetskraften. Drygt 90 procent av akademikerna i befolkningen ingick i arbetskraften år 1994 både i Stockholms län och i övriga riket. Fyra år senare hade andelen sjunkit till 88 procent i länet och till 85 procent i övriga riket. Att sysselsättningsintensiteten bland akademikerna ligger högre i länet än i riket är ett nytt fenomen. I början och mitten av 1990-talet låg sysselsättningsintensiteten på ungefär samma nivå i länet som i riket. Det var först under andra hälften av 1990-talet som andelen sjönk kraftigt i övriga riket. För personer utan akademisk examen har däremot länet legat tydligt över övriga riket i sysselsättningsintensitet under hela decenniet. Slutsatsen blir därför att även om arbetslösheten bland akademikerna inte skiljer sig nämnvärt mellan Stockholms län och riket har situationen under senare hälften av 1990-talet varit gynnsammare för akademikerna i Stockholmsregionen. Sysselsättningsuppgången i övriga riket har inte varit tillräckligt stor för att absorbera tillskottet av akademiker. Även i Stockholms län har en viss nedgång i andelen akademiker på arbetsmarknaden ägt rum, men denna har varit väsentligt mindre. Tilläggas bör att Stockholms övertag på arbetsmarknaden varit tydligare för kategorin icke-akademiker. Detta kan vara ett uttryck för att mångfalden på arbetsmarknaden är av större betydelse för denna kategori. 25

26 6 Arbetslösa högutbildade 1997 Den andra underlagspromemorian, Högutbildades arbetslöshet i Stockholmsregionen 1997, utnyttjar ett material som gör det möjligt att ge en mer detaljerad bild av utbildningsbakgrunden för arbetslösa akademiker. De arbetslösa kan också sättas i relation till det totala antalet personer på arbetsmarknaden inom de olika utbildningsområdena. Därmed kan den relativa arbetslösheten beräknas för olika utbildningar. Med hjälp av detta material har det sålunda varit möjligt att på en mycket detaljerad utbildningsnivå beskriva arbetslösheten både i absoluta och relativa tal. Studien avser högutbildade, dvs. personer med minst treårig eftergymnasial utbildning. Data har hämtats från SCB:s register LOUISE och avser år Det finns i registret inga uppgifter som direkt anger om en person varit inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetslös. Däremot finns information om vilka personer som enligt registret fått arbetsmarknadsersättning eller socialbidrag under året. Dessa personer har med andra ord saknat förvärvsarbete under en del av året och betraktas därför som arbetslösa. Det bör framhållas att definitionen av arbetslösa i denna underlagspromemoria avser högutbildade som någon gång under året varit arbetslösa. Siffrorna ligger därför högre än de officiellt publicerade uppgifterna över arbetslösheten, vilka utgår från antalet arbetslösa vid ett viss tillfälle. Med arbetslösa högutbildade avses sålunda i detta avsnitt personer med minst treårig eftergymnasial utbildning som någon gång under år 1997 mottagit arbetsmarknadsersättning eller socialbidrag. Totalt erhöll närmare högutbildade i Stockholmsregionen arbetsmarknadsersättning eller socialbidrag någon gång under år En grov fördelning på utbildningsbakgrund ges i figur 6.1. Figur 6.1 Arbetslösa högutbildade år 1997 efter utbildningsbakgrund, procent Vård 9% Övrig 10% Humanistisk 20% T/N 17% Pedagogisk 14% Samhällsvet. 30% 26

27 Närmare en tredjedel av de arbetslösa med högre akademisk utbildning utgjordes av samhällsvetare. Humanisterna svarade för 20 procent av arbetslösheten och tekniker/naturvetare för en något lägre andel. I gruppen Övrig utbildning ingår naturbruk, kommunikation och militär utbildning samt ett stort antal ospecificerade utbildningar. Om antalet arbetslösa sätts i relation till arbetskraften ligger genomsnittet på 11 procent. Drygt en tiondel av de högutbildade var sålunda arbetslösa vid något tillfälle under år Den relativa arbetslösheten (enligt denna definition) för de fem största utbildningskategorierna framgår av tabell 6.1. Tabell 6.1 Andel arbetslösa i några utbildningskategorier, procent Utbildningskategori Andel arbetslösa, % Humanistisk 25 Pedagogisk 10 Samhällsvet. 9 Teknisk/Naturvet. 9 Vård 10 Med ett undantag ligger den relativa arbetslösheten i huvudgrupperna nära genomsnittet för samtliga högutbildade. Humanisterna avviker dock markant med en relativ arbetslöshet som är mer än dubbelt så hög som genomsnittet för samtliga högutbildade. Under år 1997 hade var fjärde humanist tagit emot arbetsmarknadsersättning eller socialbidrag. Som skall framgå av det följande finns dock även inom de övriga huvudgrupperna exempel på utbildningar som hade en mycket hög arbetslöshet. Som regel var skillnaderna i arbetslöshet inom de olika utbildningarna små mellan män och kvinnor. Ett undantag var naturvetenskaplig utbildning där kvinnornas andel låg på 14 procent, medan männen hade 7 procent. Det fanns tydliga skillnader mellan andelen arbetslösa i olika ålderskategorier. Andelen minskade med stigande ålder. Bland de högutbildade i åldern år låg den relativa arbetslösheten på 17 procent medan motsvarande andel för högutbildade som var 55 år och äldre var 7-8 procent. Den senare kategorin utgjorde knappt en tiondel av det totala antalet arbetslösa högutbildade. Högutbildade i åldersintervallet år svarade för två tredjedelar av de arbetslösa. Bland dessa var arbetslösheten 14 procent. En betydande del av de arbetslösa utgjordes av personer födda utomlands. Av de knappt högutbildade i arbetskraften i Stockholmsregionen år 1997 var närmare födda utanför Sverige. Merparten av dessa drygt var födda utanför EU medan drygt var födda i övriga nordiska länder och knappt i övriga EU-länder. 27

28 Figur 6.2 Andel arbetslösa någon gång under 1997 efter födelseland, procent Sverige Övr. Norden Övr. EU Utanför EU Totalt Källa: SCB, LOUISE Andelen arbetslösa efter födelseland framgår av figur 6.2. Figuren visar att skillnaden mellan dem som är födda inom Sverige, övriga Norden och övriga EU är relativt små. Däremot är skillnaden slående mellan dem som är födda inom och utanför EU. Andelen arbetslösa bland högutbildade födda utanför EU låg på drygt 40 procent. De arbetslösa som var födda utanför EU utgjorde drygt en tredjedel av samtliga högutbildade arbetslösa. Bland arbetslösa med forskarutbildning var de utrikesfödda i majoritet. Två tredjedelar var födda utanför Sverige och närmare 60 procent utanför EU. Detta tyder på att faktorer på utbudssidan kan ha spelat en viktig roll för arbetslösheten bland de högutbildade. Av analyserna i underlagspromemorian framgår också att de utrikesfödda genomgående har högre arbetslöshet än de som är födda inom Sverige. Framför allt är det högutbildade födda i länder utanför EU som har hög arbetslöshet. En mer detaljerad analys visar skillnaderna mellan utbildningskategorierna: Humanistisk utbildning Inom det humanistiska utbildningsområdet fanns år 1997 närmare av samtliga ca arbetslösa högutbildade. Följande fem kategorier svarade för närmare 90 procent av de arbetslösa inom detta utbildningsområde. Inom parentes anges hur stor andel de arbetslösa utgjorde av arbetskraften inom respektive område: Fil. kand. humanistisk inriktning (19) Bild- och formkonstnärlig utbildning (36) Ospecificerad humanistisk utbildning (61) 28

29 Scenisk och bildmedieutbildning (49) Musikutbildning (35) Hälften av de arbetslösa humanisterna hade konstnärlig utbildning eller mediautbildning. De som utbildats vid konstfackskolan, konsthögskolorna eller motsvarande hade en arbetslöshet på mellan 30 och 50 procent. En annan kategori med hög andel arbetslösa var scenisk och bildmediekonstnärlig utbildning. Hit hör ett stort antal arbetslösa med skådespelarutbildning, dansutbildning och mediautbildning för tv. Inom dessa utbildningar ligger andelen arbetslösa omkring 50 procent. Gruppen ospecificerad utbildning utgör närmast en restgrupp som domineras av utlandsfödda. Samhällsvetenskaplig utbildning Drygt arbetslösa högutbildade återfanns inom samhällsvetenskaplig utbildning. Följande fem utbildningskategorier svarade för 90 procent av arbetslösheten. Inom parentes anges den relativa arbetslösheten: Socionomutbildning (9) Fil. kand. samhällsv. (10) Ekonomutbildning (6) Juristutbildning (8) Annan ospec. utbildning (54) De fyra första utbildningskategorierna hade en relativ arbetslöshet som låg under genomsnittet för samtliga högutbildade. Inom gruppen Annan ospecificerad samhällsvetenskaplig utbildning gick varannan arbetslös. Här svarade utlandsfödda, och i första hand födda utanför EU, för en mycket stor del av arbetslösheten. Bland de delområden som hade en arbetslöshet som ligger påtagligt över genomsnittet hör även journalistutbildningen. Var fjärde högutbildad med journalistutbildning var arbetslös Den relativa arbetslösheten var som regel högst i de yngsta åldrarna. Det gäller t ex ekonom-, socionom-, och fil. kand.-utbildningarna. Detta kan bero på att efterfrågan minskat under 1990-talet men också på de ökade satsningar som gjorts på utbildning inom dessa områden. Teknisk/naturvetenskaplig utbildning Utbildning för industri och hantverk samt teknisk och naturvetenskaplig utbildning redovisade drygt arbetslösa. Den största delgruppen med närmare arbetslösa utgjordes av civilingenjörer, arkitekter m m. 29