Vision For All - projekt Perú - april 2003

Transkript

1 Vision For All - projekt Perú - april 2003 Bakgrund Vision For All (VFA) är en ideell förening, som har genomfört biståndsresor till olika utvecklingsländer sedan föreningens bildande Under åren genomfördes dessa resor av föreningens nuvarande ordförande, John Godoy, på egen hand. Resorna finansieras med insamlade medel från företag, organisationer och privatpersoner. Allt arbete utförs ideellt. Arbetet under resorna består i att medföljande optiker och optikelever undersöker patienter, som sedan får glasögon av assistenter svarande mot receptet. Totalt har 72 optiker, 53 assistenter rest med olika projekt och patienter har undersökts varav de flesta fått ett eller flera par glasögon eller förstoringsglas. De glasögon som skänks bort har samlats in i Sverige av optiker och framförallt Lions klubbar runt om i landet, VFAs medlemmar har sorterat, tvättat, mätt upp och förpackat dem. Till nedresan tar varje deltagare med en resväska med glasögon. Tidigare resor har främst gått till Perú, Cuba och Nicaragua. John Godoy har för de flesta av dessa projekt fungerat som projektledare. På grund av det stora intresset från optiker och andra medlemmar att delta i projekt i Perú under 2003, beslutades att 2 projekt skulle arrangeras under året en i januari/februari och en i april. John Godoy var projektledare för den första och projektet genomfördes i Pucallpa i djungeln på östsidan av Anderna och i Trujillo vid norra delen av kusten. Det andra projektet riktade sig mot Callao nära Lima och Arequipa i södra Perú. Bild 1: Karta över Perú Callao och Arequipa var städerna vi arbetade i under projektet i april Projektförberedelser Deltagare Projektet i april 2003 riktades mot Callao, Limas hamnstad, och mot Arequipa på 2300 meters höjd i södra Peru. Projektledare var Anders Törne och Angelica Törne-Bravo. Angelica är född peruan precis som John Godoy och det är en stor fördel för projekten att ha med personer som kan kulturen och språket väl. Hälften av deltagarna kom från Norge. En kontakt hade etablerats med Høgskolen i Buskerud, Institutt for Optometri, Kongsberg, Norge, av John Godoy. Högskolan hade uttryckt stort intresse

2 för att samarbeta med Vision For All och 4 optikelever beslutade att deltaga i VFA s Perú-projekt i april som avslutande projekt på deras utbildning. Två legitimerade optiker medföljde också på resan. Antalet medföljande assistenter var 3, inräknat Anders Törne och Angelica Törne-Bravo. Normalt bör antalet assistenter vara lika stort som antalet optiker VFA räknar med ca min undersökning per patient och ungefär lika lång tid för att leta efter passande glasögon i genomsnitt. Deltagarna var Gunnar Lindgren, optikerelev Kongsberg, Norge, Daniel Karlsson, optikerelev Kongsberg, Norge, Rolf Roger Ree, optikerelev Kongsberg, Norge, Marlene Pedersen, optikerelev Kongsberg, Norge, Petter Eriksen, optiker, handledare, Norge, Jon Videfors, optiker, handledare, Sverige, Elsa Persson, assistent, Sverige, Angelica Törne-Bravo, assistent, tolk, Sverige, Anders Törne, assistent, organisatör, Sverige. Eftersom antalet assistenter var få i förhållande till antalet optiker fick vi i Perú hjälp av Mario Bravo, lokal assistent, chaufför och allt i allo och Blanca Bravo, assistent i Lima Bild 2: Hela gruppen tillsammans med våra organisatörer och tolkar i Callao. Förberedelser Gruppen reste ner i tre grupper Anders och Angelica reste den 11 april för att förbereda inför de övrigas ankomst 16 respektive 17 april en vecka senare. Ca 2800 glasögon transporterades av deltagarna gemensamt till Lima med bagaget, tillsammans med de instrument och provlådor som optikerna behövde. Ca hälften av bagaget var glasögon och instrument. Vi fick ha lite övervikt på planet vilket var tur. Vi hade också fått brev från Perú s ambassad att visa upp för tullen. Perú Perú har en yta 3 gånger så stor som Sverige 1/3 är kustland med halvökenklimat, 1/3 är högslätter och berg meter över havet med torrt, varierande klimat, och resten är djungel mot Brasilien. Landet har 27 miljoner innevånare varav 73 % bor i städer. 92,5% är katoliker, 4,5% är protestanter och resten övriga religioner inklusive naturreligion. Ett stort problem idag är den kraftiga migration till städerna Lima har 8 miljoner innevånare. Livet i bergen är hårt och

3 strävsamt, men blir knappast bättre i städerna där arbetslösheten är stor och fattigdomen utbredd i kåkstäderna runt huvudorten. De officiella språken är - spanska 95 % (lokalt kallas språket castellano), quechua ca 15 % och aymara 5 %. Många är hjälpligt tvåspråkiga, där spanska används officiellt och quechua/aymara används inom familjen, speciellt med äldre familjemedlemmar. 5% av männen och 15 % av kvinnorna är analfabeter. Ca 45% är ursprungsbefolkning, 35% mestiser, 15% vita och 5 % svarta och asiater. Det är relativt billigt att leva. Kostnadsläget för oss som besökare är ungefär ca $10/natt per dubbelrum och en 3-rätters restaurangmiddag kostar $3-6. Mat finns mycket frukt, potatis, ris, bönor, kyckling och fisk (kusten) är basmaten och kan köpas mycket billigt på marknaderna. Man använder amerikanska dollar som valuta parallellt med den inhemska (Nuevo-) Sol ~ 3 SEK. Det är en rest sedan tiden för år sedan då landet hade kraftig inflation och alla större affärer gjordes upp i USD. Idag köper man hus, bil och flygbiljetter fortfarande i USD, trots att inflationen är lägre än 5 %. Callao Callao är en hamnstad till Lima som på senare tid växt samman med Lima. Många stadsdelar är mycket fattiga. Solen är besvärlig och dammet ligger hela tiden i luften och irriterar ögonen. Den lokala samarbetspartnern, Clinica San José i Bellavista, Callao, hade förberett en 5 dagars insats som skulle börja på påskafton den 19 april. Kontaktperson med kliniken var från början Dr Aldo Velit Palacios, en ortoped som VFA fått kontakt med via Perú s ambassad i Stockholm. Själva lokala organisationen av insatsen leddes av Alberto Valenzuela, administrativ chef på kliniken, som också blev vår närmaste samarbetspartner. Kliniken har ett program för att hjälpa i de fattigare områdena barngrupper och projektinsatser (enklare läkarundersökningar). Man har ett väl utvecklat kontaktnät mot olika grupper i Callao s fattiga stadsdelar. Den 17 april hade alla samlats på hotellet i Callao och på eftermiddagen hade vi ett möte med Alberto Valenzuela i centrala Lima, där han presenterade för oss planen för insatsen och dessutom en idé att låta ett TV-team göra ett kort inslag i den nationella TV-kanalen TV5 s morgonprogram. Hela organisationen fungerade perfekt patienterna hade fått en inträdesbiljett till en viss dag, man kom tidigt och kunde därför ibland få vänta i timmar. Vid ett bord utanför lokalen gjorde en lokal medhjälpare registreringen och frågade kort om vilka problem patienten hade. Sedan skötte en annan person själva insläppandet till optikerna som gjorde undersökningen. Optikerna skrev ett recept som en assistent tog hand om och letade reda på ett par passande glasögon. Enda smolket i bägaren var att så många kom oanmälda flera än de vi hann undersöka. Många stog och köade och väntade hela dagen på en möjlighet att bli insläppta, så det var med tungt hjärta vi tvingades bryta upp varje dag. Dag 1 Juan Pablo Arbetet började den 19 april kl 0800 efter att alla väckts kl 0600 transporttiderna är långa i Lima pga av den intensiva trafiken. Vi åkte först till kliniken och tog med tolkar, musikanläggning och

4 vakter så totalt var vi väl 20 personer som anlände till området Juan Pablo i Callao. Lokalen var i minsta laget men vi anpassade oss väl. Eftersom det var första arbetsdagen och vi var tvungna att packa upp allt, tog det en hel del tid innan vi kom igång. Vi blev färdiga ungefär kl 1700 efter att ca 127 patienter undersökts. Bild 3: Området Juan Pablo Bild 4: Kvinna med provglas i Juan Pablo Dag 2 Boca Negra Andra dagen bytte vi område till Boca Negra (Svarta munnen), där ingen gringo bör gå ensam. Det var områdets kvinnoledare som organiserat vilka som skulle få komma till oss och delat ut biljetter. Kvinnogruppen försöker organisera samarbete i området och kliniken hade tidigare samarbetat med dem. Vi höll till i en liten samlingslokal. Ville vi gå på toaletten fick vi eskort av vakten till en butik 200 m bort. Trots att alla sagt att området var så farligt, möttes vi av en entusiasm och livsglädje som lätt smittade av sig. Man hade också organiserat en dansuppvisning och bjöd på mat trots att man knappast hade till sig själva. Så klockan var 17 innan vi kunde åka hem. Bild 5: Lokalen i Boca Negra Bild 6: Undersökning pågår i Boca Negra Bild 7: Dansuppvisning i Boca Negra Bild 8: Anders, gringo, med 7 peruanskor i Boca Negra

5 Dag 3-5 Iglesia Santa Monica Nu var Semana Santa den heliga veckan slut och vi kunde arbeta i samarbete med en lokal präst i hans kyrka i tre sammanhängande dagar, vilket gjorde att vi kunde komma igång snabbare på morgonen. Lokalen var lite större än tidigare, vilket gjorde undersökningarna och arbetet lättare. Det kom också en oftamolog (ögonläkare) från kliniken för att också titta på patienternas ögon, speciellt för att mäta trycket i ögat (starr-indikation). På tisdagen kom TV-teamet och gjorde ett kort inslag om vårt projekt. Trots att vi redan hade haft långa köer utanför kyrkan på måndagen och tisdagen, var de ännu längre morgonen därpå. Många hade stått i kö hela natten. Vi arbetade så snabbt vi kunde, men de flesta kunde inte få någon hjälp. Även om man kan hjälpa många är behovet så oändligt mycket större. Bild 9: Kvinna som väntar på sin tur med registreringsblanketten i handen Bild 10: Kvinna som provar om hon kan trä på en nål Bild 11: Väntande människor utanför grinden. I mitten Alberto Valenzuela Bild 12: Undersökningsrummet i Santa Monica Arequipa Flyget till Arequipa gick kl 0600 morgonen den 24 april och kl 0930 var vi igång med undersökningarna. Padre Alex, som organiserade insatsen i Arequipa, var församlingspräst i en nybyggar-förstad ca 10 km utanför centrum. I Perú kan man muta in ett område inom statlig mark när man flyttar ner från de omkringliggande bergen (mark-ockupation). Arequipa ligger på 2300 meters höjd. Alto Cayma ligger ca 500 meter högre och byarna i bergen omkring kunde ligga upp

6 till 4800 meter över havet. Människorna som flyttar till staden har nästan inga saker förutom det de kan bära när de kommer. Man hoppas naturligtvis på att få ett arbete men det är svårt och tillvaron blir mycket fattig. Sjukvård är obefintlig. Katolska kyrkan har därför sett som sin uppgift att bla förbättra människors levnadsvillkor. Padre Alex (Alex Busuttil) kommer från Malta, liksom flera av hans medhjälpare. Han har startat en poliklinik, en speciell matservering för de fattigaste i området, en förskola för barn och många andra insatser. Padre Alex hade försökt ordna att vi skulle åka en dag för att arbeta till bergsbyarna på meters höjd, men eftersom det var hot om generalstrejk vågade han inte riskera att lova människorna att komma, för att sedan vara tvungen att ställa in. Strejker i Perú är inte så kontrollerade och lugna som i Sverige utan normalt spärras trafik och all verksamhet av strejkande människor på gatorna. Vi skulle genomföra undersökningarna i kyrkorummet Jag har inte bara mässor i kyrkan utan använder Guds hus på det sätt som man måste göra. Kyrkan var nybyggd och mycket vacker. Bild 13: Inmutade områden med stenhyddor kanske 1-2 år gammalt nybyggarsamhälle. I bakgrunden vulkanerna, Misti och Chachani, vid vars fot Arequipa ligger. Bild 14: Undersökningsrummet i Arequipa Bild 15: Morgonens presentation och bön innan arbetet börjar Dag 6-7 Alto Cayma Första dagen var vi trötta efter morgonens flygresa vi steg upp ungefär kl och orkade bara arbeta till kl 15, så vi hann bara med 91 patienter. Människorna i Alto Cayma var fattigare (om möjligt) är de i Callao och inslaget av ursprungsbefolkning och bergsbor var starkare. Dessutom led man av en mycket stark sol, blåst och damm och sjukdomsliknande påverkan på ögonen var därför vanligare. Organisationen fungerade om möjligt ännu bättre än i Callao, mycket beroende

7 på den starka auktoritet som kyrkan har i Perú det var mycket få som kom utan biljett. Ordningen var exemplarisk inga vakter. Padre Alex tog oss med på turer till polikliniken, visade oss förskolan och tog oss även till alldeles nya områden som bara varit ockuperade i något år människorna bodde i stenhus 2-3 meter i kvadrat med korrugerad plåt som tak. Och det fanns massor med barn. Lördag och söndag behövdes dock kyrkan för mässor och annat, så då hade padre Alex ordnat med lite sightseeing i Colca-dalen vår första lediga dag efter sju tuffa arbetsdagar. Bild 16: Äldre dam som bara talar quechua, tillsammans med vår tolk. Bild 17: Kvinna med svårt angripet högeröga. Orsaken är solen och dammet. Dag Colcadalen Här fick vi vårt första tillfälle att se något av det fantastiska landets sevärdheter. Colcadalen är världens näst djupaste kanjon och det skulle finnas kondorer som glider på uppvindarna ca 1500 meter över dalens botten. Vägen dit gick över ett bergspass på 5000 meter vi var alla matta och svaga av den höga höjden. På söndagsmorgonen tidigt gav vi oss iväg till naturreservatet där man kunde se kondorerna. Eftersom dalen var så smal kunde vi se dem från övre kanten i jämnhöjd med högslätten på ca 3500 meters höjd. Bild 20: Försäjning till turister, 4500 meter Bild 21: Sceneri från 4500 meter Bild 20: och så kom kondorerna. Bild 21: Llamor och alpackor på 4000 meter

8 Dag AltoCayma De tre avslutande dagarna gick bra, trots att några av deltagarna drabbades av magsjuka. Vi lyckades också klämma in några kvällsaktiviteter eftersom vi nu vant oss vid det hårda arbetet och höjden. Dag 13 Avslut Den 1 maj åkte Anders och Angelica tillbaka till Lima och Sverige. Övriga passade på att åka till Cusco och Maccu Piccu innan hemfärden. Resultat Totalt undersöktes 1132 patienter, 605 st i Lima och 527 st i Arequipa glasögon delades ut flera fick både läsglasögon och single-vision glasögon. Speciellt utdelades i Arequipa många solglasögon eftersom man led svårt i den starka solen. Kvinnorna stod för majoriteten bland patienterna både i Lima och Arequipa, 447 kvinnor mot 158 män i Lima och 342 kvinnor mot 185 män i Arequipa. Medelåldern var år, men i Callao kom många gamla kvinnor så där var medelåldern hos kvinnorna 50 år. Totalt var 383 patienter över 60 år och flertalet var kvinnor. Analfabetismen uppgick totalt till 7,9 %. Bland kvinnor var det 10,7 % och bland männen 3,9 %. Den var något högre i Arequipa. Ett speciellt problem uppstod i och med att många barn kom med stark astigmatism. På grund av de stora variationsmöjligheterna har VFA inte möjlighet att ha med sådana begagnade glasögon. VFA har bara upp till -0,75 i astigmatism och vissa barn kunde ha upp till -5,0. Barn under 20 år med stark astigmatism eller eventuellt med annan ögonsjukdom, blev därför hänvisade vidare till den klinik som var knutna till projektet, San José i Callao och padre Alex polyklinik i Arequipa. Antalet remisser var 37 st i Lima och 59 st i Arequipa. Katarakt/starr och annan ögonsjukdom registrerades eftersom VFA planerar att någon gång i framtiden kombinera undersökningarna av brytningsfel med undersökningar utförda av ögonläkare. Behovet är som beskrivits mycket stort. Ca 5 % hade katarakt i olika stadier och ca 30 % hade annan sjukdomsliknande påverkan på ögonen. I Arequipa hade alla patienter över 60 år en ögonsjukdom eller annan sjukdomsliknande påverkan på ögonen, mot 75 % i Callao. Mellan år hade 50 % sådan diagnos och under 20 år var det ca 5%. Fler hade sådan diagnos i respektive åldersklass i Arequipa än i Callao. I stort sett alla klagade över torra, rinnande, röda ögon Generellt kan sägas att sjukdomsliknande påverkan på ögonen förutom katarakt som observerades (pingeucula och pterygium) har sin största orsak i klimatet stark sol med damm och blåst. Observationer Projektet var mycket lyckat och organisationen fungerade perfekt. Deltagarna drabbades inte i högre utsträckning än förväntat av mag- och höjdsjuka. Vi hade vissa problem med att svagare glas och solglasögon tog slut i Arequipa. Speciellt till

9 Arequipa bör VFA- projekten ha många solglasögon och antalet svaga glas, speciellt 0,5 - +0,5 bör ökas. Många hade behov av svagare glas, men vi hade inte så många med oss. Tack Deltagarna och Vision for All vill tacka alla bidragsgivare och alla, medlemmar och ickemedlemmar, som på ett eller annat sätt bidragit till detta projekt. Våra huvudsponsorer var Optotek Service AB, Synoptik/Brilleland, Optikerförbundet och generellt för Perú projekten - Rotary Borås. Våra privata bidragsgivare stog som vanligt för en försvarlig del av finansieringen. Vi vill också nämna bidrag från Lions Daldockan och Gagnefs Diakonikrets. Projektet fick dessutom låna provlådor och instrument från Topcon Scandinavia AB och Tag Heuer sponsrade glasögon till projektgruppen. De begagnade glasögonen har till större delen samlats in av många Lions klubbar runt om i landet, och dessa brukar ofta även skicka med ett bidrag till föreningen. Vi vill också tacka alla som ideellt arbetat inom VFA, Sverige på arbetsdagar med glasögonen och organisationen. Speciellt blir detta ett tack till John Godoy som kontinueligt mäter och förpackar glasögon, organiserar arbetsdagar, gör presentationer och pratar med sponsorer. Anders Törne