Ovansjö socken över 700 år

Transkript

1 Ovansjö socken över 700 år Ovansjö socken är faktiskt äldre än 700 år. Det första dokumentet där Ovansjö pekas ut är från Dagens Sandviken grundades på ett område som tidigare ingick i Ovansjö socken. Karta från Denna karta speglar medeltidens sockengränser. Det är rimligt att tro att sockengränserna såg ut på detta sätt ända tillbaks till medeltiden. Denna karta publicerades i en bok av Abraham Hülpers Titta på kartan från 1791 här bredvid. Den speglar medeltidens sockengränser och då ser vi sockengränsen för Ovansjö socken. Vi ser gränsdragningen mellan Ovansjö och grannsocknarna i Gästrikland; Årsunda, Torsåker, Valbo och Ockelbo. Det är rimligt att tro att sockengränserna såg ut på detta sätt ända tillbaks till medeltiden, anger Bosse Hedblom vid Sandvikens kommuns arkiv. Sandviken fanns inte som ort Tittar Du noga så framgår att det som idag är orten Sandviken ingår i det som var Ovansjö socken Dagens Sandviken grundades på ett område som tidigare ingick i Ovansjö socken. I Ovansjö socken bodde 1860 cirka innevånare. Idag bor på samma geografiska område cirka personer. Sandviken och stationssamhället Storvik fanns överhuvudtaget inte som orter Sandviken grundades Kungsgården var huvudorten i Ovansjö, där fanns sockenkyrkan. Högbo och Järbo hade var sitt kapell. Ovansjö socken hade 1860 fyra järnbruk, Hammarby bruk, Uhrfors bruk, Högbo Bruk och Kungsfors bruk. I Ovansjö socken fanns då cirka 50 byar och där bodde huvuddelen av befolkningen. Kyrkan svarade för huvuddelen av den offentliga förvaltningen

2 Kommuner och landsting infördes i Sverige genom 1862 års kommunallagar. Ovansjö socken bryts därmed upp fick Ovansjö, Högbo och Järbo egna kommunala förvaltningar som tog över en stor del av ansvaret efter kyrkan. Högbo kommun fanns Storvik bröt sig ur Ovansjö kommun och bildade 1924 en egen köping. År 1927 bröt sig Sandvikens köping loss från Högbo och ytterligare delar av Ovansjö kommun tillfördes Sandviken. Sandviken ombildades till stad 1943 genom att Sandvikens köping och Högbo kommun lades samman. Genom kommunsammanslagningen 1971 ingår Ovansjö, Storvik, Sandvikens stad, Järbo, Årsunda och Österfärnebo i Sandvikens kommun. Vår förening, Arrangörsföreningen Folkmusikfest, arbetar framför allt med arrangmang inom folkmusikområdet. Det finns en stor skatt med äldre folkmusik, folklig sång och folklig dans bevarat i det som en gång var Ovansjö socken. Därför blir de historiska sammanhangen intressanta. På kommande sidor kan Du läsa om folkmusikskatten i Ovansjö och utvecklingen i Ovansjö socken. Göte Andersson Fantastisk folkmusikskatt i Ovansjö Rosenbergssamlingen. Det finns en fantastisk folkmusikskatt i Ovansjö socken och de äldsta låtarna är från mitten av 1700-talet. Totalt finns cirka 700 dokumenterade låtar och visor från Ovansjö socken och av dessa svarar den nyligen publicerade Joel Rådbergboken för drygt 300 låtar och visor. Dessutom finns ett antal danser dokumenterade några med rötter i 1700-talet och tidigare. Rosenbergssamlingen De äldsta daterade låtarna från Ovansjö socken publicerades av Anders Gustaf Rosenberg år I denna samling finns tio låtar och de är daterade De flesta låtarna är polonäser (16-dels polskor), typiska för mitten av 1700-talet. Rosenberg anger att låtsamlingen är transkriberad för klaviatur, vilket var det vanliga sättet att presentera upptecknad folkmusik under 1800-talet. Låtsamling av Anders Åslund.

3 Låtsamling av Anders Åslund År 1885 upptecknade Anders Åslund drygt 30 låtar efter spelmännen Anders Ersson (Skolmästar-Anders) och Anders Selander (Kvick-Anders). I denna låtsamling finns många äldre låtar varav två stycken från talet, efter Ovansjöspelmannen Wallbom. Hans förnamn är inte känt. Spelmanslåtar från Gästrikland. Svenska Låtar. Visor i Gästrikland. Spelmanslåtar från Gästrikland Låtsamling efter spelmannen Hans Högblom från Högbo. Hans Högblom ( ) var av gammal smed- och spelmanssläkt från Högbo och Ovansjö. Hans Högblom (Hammarbergs-Hans) föddes och växte upp i Högbo. Hans morfar var Johan Ekström, sockenspelman och klockare i Högbo och Ovansjö. Johan Ekström var klockare och organist i Ovansjö församling åren Han efterträddes av Johan Envall perioden Även Envall var spelman. Hammarbergs-Hans efterlämnar en stor låtskatt på drygt 200 låtar, en av Gästriklands största. I låtsamlingen finns en stor del äldre låtar. Denna låtsamling publicerades på 1980-talet. Svenska Låtar Cirka 100 Ovansjölåtar publicerades i samlingsverket Svenska låtar i slutet av 1920-talet. Det gäller främst låtar efter Henrik Lönnberg. David Mellqvist och Gustav Bergström. Dessa låtar upptecknades av Olof Andersson i början av 1900-talet. Gästriklands Spelmansförbund har löpande publicerat låtar sedan 1950-talet och även där finns låtar från Ovansjö som inte publicerats i någon annan låtsamling. Visor i Gästrikland I boken Visor från Gästrikland av Susanne Rosenberg finns 142 nedtecknade visor från Gästrikland och av dessa är 45 från Ovansjö. Boken publicerades Ett antal av dessa visor har sedan arrangerats för kör med flera stämmor. En viktig del i underlaget för denna bok är inspelningar. Bland dessa inspelningar sticker Lisa Boudré från Bro i Ovansjö ut särskilt. Lisa Boudré sjunger på ett åderdomligt sätt som var vanligt före industrialismen, hennes sätt att sjunga har rötter i medeltiden och tidigare. Joel Rådbergboken Under 2012 publicerades Joel Rådbergboken med drygt 300 låtar och visor. Författare till denna bok är Michael Müller. Cirka 100 av dessa är äldre låtar och de allra flesta av dessa har Joel nedtecknat av spelmannen Jan Petter Hodin från Hosjön i Ovansjö socken. Joel har själv komponerat en stor del av låtarna. I samlingen finns också ett 40-tal visor, bland annat visor efter Joels egen mor. Joel var Sandvikens ledande spelman under en stor del av 1900-talet. Joel Rådbergboken.

4 Angläser och kadriljer Ett 20-tal äldre danser är dokumenterade i Ovansjö Dansaren Benno Eriksson och spelmannen Tony Wrethling har dokumenterat sex äldre danser och den musik som passar till dem. Detta dokumentationsarbete har utförts i cirka 30 år i hela Gästrikland. Totalt handlar det om över 40 äldre danser i hela landskapet. Under 2013 planerar Benno Eriksson upprätta dansbeskrivningar så att dokumentationen kan publiceras. Dessa äldre danser har Benno Eriksson lärt ut sedan talet främst till folkdansare i Gästrikland. Bland danserna från Ovansjö finns en så kallad bondpolska som är upptecknad i Storvik. Denna dans passar till polskelåtar från trakten. Polskorna har en historia tillbaks till medeltiden. En annan dans, upptecknad i Kungsgården, kallas polskamazurka. De andra danserna är mazurka, tyskpolska, vilket är en form av schottis, och polkett. Dessa dansformer fick bred spridning i hela Sverige och även hos allmogen i Ovansjö under senare delen av 1800-talet hittade Ingemar Yttermyr en gammal notbok i trossbotten i sin gård, Per-Anders Gården i Yttermyra i Ovansjö. Notboken har troligen tillhört sockenspelmannen Skolmästar-Anders, som bott i gården. Det finns noteringar som talar för att den även kan ha tillhört spelmannen Johan Envall. Den innehåller dansbeskrivningar av 7 angläser och fem kadriljer från 1800-talet samt 56 olika melodier. Boken Angläser och Kadriljer, utgiven 1998, innehåller historien kring den gamla notboken samt tolkningar av de beskrivna danserna. Enligt Benno Eriksson har dessa tolv danser i första hand tillhört herrskapsmiljön i trakten under 1800-talet. Ovansjö har sammantaget en av Sveriges större samlingar med äldre folkmusik och danstraditioner. Men vanlig notdokumentationen är normalt inte tillräcklig för att sjunga eller spela enligt äldre traditioner. När det gäller sångtraditioner finns äldre inspelningar från Ovansjö som dokumenterar ett äldre sångsätt från tiden före industrialismen. Susanne Rosenberg har dokumenterat detta sångsätt och det ingår idag i utbildningen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. När det gäller spelsätt finns inga inspelningar med äldre Ovansjöspelmän. I uppteckningarna finns dock vissa anteckningar men den informationen är inte heltäckande. Spelmännen Bengt Åsbrink (Sandviken), Erik Skoog (Årsunda) och Gustaf Jernberg (Sikvik, Gävle) har dock förmedlat äldre spelsätt som ger underlag för dagens spelmän att spela Ovansjölåtarna enligt äldre tradition. De dansuppteckningar Benno Eriksson gjort syftar till att kunna dokumentera äldre danser så att det blir möjligt för dagens generation att dansa på samma sätt som förr i tiden. Text: Tony Wrethling och Göte Andersson

5 Ovansjö socken dess uppgång och fall Fram till mitten av 1800-talet var Ovansjö en stor socken som sträckte sig från gränsen mot Hofors i väster, till gränsen mot Forsbacka i öster. Elvert Eriksson Till socknen hörde Hammarby i söder och Kungsfors Bruk i norr. Högbo Bruk i öster ingick också i Ovansjö socken. Utöver de tre ovan nämnda bruken fanns även Uhrfors Bruk inom sockengränsen. År 1860 bodde cirka personer i Ovansjö socken. Centralorten var Kungsgården och där låg också den stora sockenkyrkan. Högbo hade visserligen egen kyrka sedan 1600-talet men ingick i Ovansjö församling. Järbo hade också ett eget kapell. De flesta invånarna var bönder, men här fanns också flera gruvor, järnbruk och sågverk. Ett av de större sågverken låg i Kungsgården och dit fraktades en del timmer på släp efter en båt från Jädraåns utlopp i Storsjön. Timret flottades ner till Storsjön på Jädraån. Bönderna kunde indelas i tre olika grupper, inte efter vad de gjorde under sommarhalvåret, för det var detsamma för alla tre grupperna. Då brukade man sin jord och skördade det man hade odlat. Nej, det var sysselsättningen på vintrarna som skiljde dem åt. Längst ner i hierarkin fanns forbönderna. Det var de som fraktade träkol, malm, kalk och dylikt fram till bruken. Före 1870-talet kördes även stora mängder ved till gruvorna. Malmen bröts då med så kallad tillmakning. Det innebar, att man eldade på de delar av berget som skulle brytas, så att berget sprack sönder av värmen. Efter forbönderna kom kolarbönderna i rangskalan. Då vintern nalkades drog de till skogs och satte upp kolmilorna, vaktade dessa och framställde de enorma mängder träkol som behövdes i hyttorna vid bruken. De bodde i sina kolarkojor i flera veckor ibland. Högst upp i rangordningen var bergsmännen. De var rikast och hade utöver sitt jordbruk även andelar i en gruva, en hytta och en smedja. På vintrarna bröt de sin egen malm, smälte den i den hytta de var delägare i och de smidde sedan även ut järnet själva. Bergsmännen i Ovansjö tillhörde inte de rikaste och orsaken var att finna i malmen. Gruvorna i Ovansjö var fattiga, det vill säga, att malmen innehöll inte så mycket järn. Dessutom var den fosforrik vilket gjorde järnet

6 sprött. För att få ett bra järn var man därför tvungen att köpa malm från de mäktiga bergsmännen i Torsåker. Högbo bruk gick ju till och med så långt, att man anlade hyttan i Edsken alltså långt utanför sockengränsen. Sedan inleddes industrialiseringen i mitten av 1800-talet. För Ovansjös del började det med Gefle-Dala Jernväg som drogs rakt genom hela socknen i slutet av 1850-talet. En järnväg tvärs genom socknen var naturligtvis positivt. Det innebar snabbare transporter till och från hamnen i Gävle och att människorna lättare kunde förflytta sig. Men det skulle visa sig, att det i stället för utveckling så var det början till slutet på Ovansjös storhetstid. År 1857 köpte konsul Göran Fredrik Göransson en femtedel av patentet för bessemerprocessen, som var en helt ny metod för massframställning av järn och stål. Då han ett år senare lyckades få den att fungera fullt ut, betydde det ett stort uppsving för Högbo Bruk. Ytterligare fyra år senare var framgångarna så lyckade, att Göransson startade ett nytt stålföretag som fick namnet Högbo Stål- & Jernverks AB. Möjligheten att bygga ut anläggningen i Högbo, fann man inte vara tillräckliga, så ett helt nytt stålverk byggdes upp vid en vik av Storsjön, Kungsfors bruk Öjaren Järbo kapell Överbyn Ytterbyn Högbo bruk Högbo kapell Överbyn Vallbyggeån Hosjön Uhrfors bruk Backberg Ovansjö kyrka Kungsgårds station Östanbyn Västanbyn Jädrans station Seljansö Ovansjö socken 1857 Då fanns varken Sandviken eller Storvik Vår karta är baserad på karta upprättad av Lantmätare Lars Elias Åhrman Storviks station Näsbyggesjön Hammarby bruk Ottnaren Storsjön

7 som redan på 1700-talet hette Sandviken. Området var vid den tiden praktiskt taget obebott, men ett helt nytt samhälle byggdes upp och fick namnet Sandviken. Detta ledde till att Högbo sju år senare bröt sig ut och bildade egen socken. Även vad gällde det kyrkliga bröt man sig ur Ovansjö och bildade egen församling. I Högbo socken ingick då det nya samhället Sandviken som växte upp i rask takt. En viss nytta hade dock Ovansjö också av utvecklingen i Sandviken. De delar som låg söder om järnvägen samt Barrsätra tillhörde nämligen Ovansjö. I det här området byggdes först Olsbacka, sedan Seestaden, Seeland och Örta upp. De här platserna blev efter några år så folkrika, så Ovansjö församling byggde år 1905 Olsbacka skola för barnen som bodde där. År 1875 nådde Statens Järnvägars utbyggnad av Norra Stambanan fram till Storvik. Där den alltså kom att korsa den redan trafikerade järnvägen till Dalarna. Storvik blev då en betydelsefull järnvägsknut med Europas längsta plattform och flera hundra människor som bytte tåg där varje dag. Wilhelmina Skogh kom dit och byggde ett stort järnvägshotell. Storvik växte så mycket, att man 1924 bröt sig ur Ovansjö Socken och bildade en köping. Storvik kom då att ligga som en ö omfluten av Ovansjö socken. Nu var det så, att Högbo socken växte ännu mera, så 1927 blev även Sandviken en egen köping med över invånare. Det var ett större invånarantal än vad många svenska städer hade. Högbo hade ju redan brutit sig ur socknen, så det påverkade inte storleken av Ovansjö kommun så mycket. Efter kommunsammanslagningen 1972 så ingick både Ovansjö kommun och Storviks köping i Sandvikens kommun. Därmed ingick det som en gång var Ovansjö socken i Sandvikens kommun. Elvert Eriksson Kontaktperson: Göte Andersson, Detta dokument har producerats av Arrangörsföreningen Folkmusikfest, Vi har fått information och underlag från flera håll, bland annat Sandvikens kommun. Layout Dietmar Design.