Till de kristna i Galatien

Transkript

1 Till de kristna i Galatien 1 Hälsning 1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern som uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna här hälsar församlingarna i Galatien. 3 Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och faders vilja. 5 Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. Ett annat evangelium 6 Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium 7 fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus. 8 Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er förbannelse över honom! 9 Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått förbannelse över honom! Paulus evangelium 10 Är det människor jag nu vill vinna för mig eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare. 11 Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. 12 Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus. 13 Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. 14 I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. 15 Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt 16 att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, 17 inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus. 18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. 19 Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. 20 Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

2 21 Sedan kom jag till Syrien och Kilikien, 22 utan att ha haft någon beröring med de kristna församlingarna i Judeen. 23 Det enda de hade hört var att han som en gång förföljde oss förkunnar nu den tro som han förut ville utrota. 24 Och man prisade Gud för min skull. 2 Möte med apostlarna i Jerusalem 1 Fjorton år senare for jag på nytt upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas; också Titus tog jag med mig. 2 Jag for dit efter att ha haft en uppenbarelse. Där lade jag fram enskilt, inför de ansedda det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna, för jag ville inte slita, eller ha slitit, förgäves. 3 Och det blev inte ens nödvändigt att omskära Titus, som jag hade med mig och som är grek. 4 Det ville annars de falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger genom Kristus Jesus, så att de skulle kunna göra oss till slavar. 5 Men inte ett ögonblick gav vi efter för dem och underordnade oss, för evangeliets sanning måste bevaras åt er. 6 Och de som ansågs vara något vad de en gång varit frågar jag inte efter, Gud tar inte hänsyn till person inte heller dessa ansedda ville ålägga mig något mera. 7 Tvärtom. De såg att jag är betrodd med att föra evangeliet till de oomskurna på samma sätt som Petrus till de omskurna 8 han som har gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9 Och när de förstod vilken nåd jag hade fått det var Jakob, Kefas och Johannes, dessa som ansågs vara pelarna räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vår samhörighet. Vi skulle gå ut till hedningarna och de till de omskurna. 10 Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om. Paulus och Petrus i Antiochia 11 Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. 12 Ty innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. 13 Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. 14 Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar? Rättfärdighet genom tron 15 Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare. 16 Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 17 Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. 18 Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

3 ner gör jag mig till lagöverträdare. 19 Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, 20 men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. 21 Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö. 3 Inte lag, utan tro 1 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 2 Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 3 Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? 4 Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. 5 När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra? 6 Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig. 7 Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. 8 Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Alla folk skall bli välsignade genom dig. 9 Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. 10 Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagens bok och fullgör det. 11 Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, 12 och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som håller buden skall leva genom dem. 13 Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. 14 Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron. Löftet står över lagen 15 Bröder, för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. 16 Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: och åt dina avkomlingar, som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus. 17 Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Om arvet berodde på lagen kunde det ju inte längre bero på löftet. Men nu är det genom sitt löfte som Gud har skänkt arvet åt Abraham. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

4 Lagens uppgift 19 Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. 20 Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en. 21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22 Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. 23 Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 25 Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. 4 Inte längre slavar, utan söner 26 Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. 27 Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. 28 Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet. 1 Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. 2 Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. 3 På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. 4 Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6 Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: Abba! Fader! 7 Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare. Ingen väg tillbaka 8 Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9 Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10 Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11 Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er. Vädjan till galaterna 12 Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13 Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. 14 Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. 15 Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. 16 Har jag blivit er fiende genom att säga er Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

5 sanningen? 17 De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. 18 Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god alltid och inte bara när jag är hos er, 19 mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 20 Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen jag vet mig ingen råd med er. 5 Två förbund: lagens och löftets 21 Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? 22 Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan. 23 Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte. 24 Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. 25 Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. 26 Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, 27 som det står skrivet: Jubla, du ofruktsamma som aldrig har fått barn, brist ut i glädjerop, du som aldrig känt födslovåndor, ty den ensamma får många barn, fler än den som har en man. 28 Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 29 Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu. 30 Och skriften säger: Driv bort slavinnan och hennes son. Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son. 31 Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan. 1 Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen. Rättfärdighet utan omskärelse 2 Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. 3 Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. 5 Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek. 7 Ni kom bra i väg. Vem har nu hejdat er, så att ni inte lyssnar till sanningen? 8 Den ni har lyssnat till är inte han som kallade er. 9 Lite surdeg och hela degen jäser. 10 Jag tror på Herren och litar på att ni inte skall ändra tänkesätt. Men den Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

6 som försöker ställa till förvirring bland er får ta sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikar omskärelse, varför är jag då ständigt förföljd? Då är ju det anstötliga i korset borta. 12 De borde skära av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er. Låt er ande leda er 13 Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. 15 Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra. 16 Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. 17 Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. 18 Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen. 19 Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, 20 avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, 21 maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike. 22 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23 ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. 25 Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. 26 Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra. 6 Vad man sår, det får man skörda 1 Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. 4 Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. 5 Var och en måste bära sin egen börda. 6 Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. 7 Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. 8 Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. 9 Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. 10 Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder. Sammanfattning. Slutönskan 11 Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand: 12 de som vill skaffa sig anseende genom något yttre söker tvinga er till omskärelse, bara för att de inte vill bli förföljda för Kristi kors. 13 Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

7 att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp. 14 Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. 15 Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse. 16 Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel. 17 I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp. 18 Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB