VETT OCH ETIKETT I LABORATORIET

Transkript

1 VETT OCH ETIKETT I LABORATORIET OM RISKER OCH SÄKERHET I LABORATORIER ISBN Åbo Akademis tryckeri Åbo 2000 ÅBO AKADEMI LABORATORIEMANUAL FÖR STUDENTER

2 Förord Laboratoriemanualen 'Vett och etikett i laboratoriet" är avsedd att ge studerande med liten eller ingen laboratorieerfarenhet en inblick i vilka risker som förknippas med att arbeta i ett laboratorium och hur man bäst kan skydda sig mot dessa. Jag vill tacka er alla som hjälpt till att utforma manualen. Arbetarskyddschef John Lassus', arbetsskyddsfullmäktige Päivi Pennanens och laboratorieingenjör Jussi Meriluotos insatser har varit av avgörande betydelse för manualens tillkomst. Fil. stud. Ben Roimola har tålmodigt bidragit till att lösa allehanda tekniska problem. Åbo den Iris Lillsunde tf planeringssekreterare Förord till andra upplagan Den andra upplagan av laboratoriemanualen "Vett och etikett i laboratoriet" innehåller smärre ändringar i och tillägg till innehållet i den första upplagan. Tilläggen gäller främst brandsäkerheten som är den viktigaste säkerhetsfrågan i Åbo Akademis laboratorier. Texten har granskats av arbetsskyddsfullmäktige Päivi Pennanen och laboratorieingenjör Jussi Meriluoto. Åbo den ISBN Iris Lillsunde tf planeringssekreterare Åbo Akademis tryckeri Åbo 2000

3 Förord till tredje upplagan I den tredje upplagan har kontaktuppgifterna i kapitel 6 och 8 uppdaterats men innehållet i övrigt är detsamma som i andra upplagan. Åbo den INNEHÅLL 1, INLEDNING l 1.1. Definitioner l 2. RISKER VID LABORATORIEARBETE Kemiska risker Klassificering och märkning av kemikalier Frätande och irriterande ämnen Giftiga ämnen Allergiframkallande ämnen Brandfarliga ämnen Oxiderande och explosiva ämnen Gaser Hantering av kemikalier Avfallshantering Fysikaliska risker Mekaniska risker Biologiska risker VANLIGA SKADOR Ögonskador Skador i andningsvägarna Hud- och handskador Brännskador HUR DU KAN SKYDDA DIG MOT RISKER VID LABORATORIEARBETE l. Personliga skydd Dragskåp Brandsäkerhet KORT OM FÖRSTA HJÄLP RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER EXEMPEL PÅ ENKLA ÅTGÄRDER SOM KAN 'BIDRA TILL FÖRBÄTTRAD SÄKERHET VID LABORATORIEARBETE VIKTIGA ADRESSER OCH TELEFONNUMMER LITTERATUR 29

4 1. INLEDNING Ca 80% av de olyckor som inträffar i samband med laboratoriearbete beror på att: söndrigt glas orsakar skärsår frätande ämnen hamnar på huden eller i ögonen värme eller köld skadar huden arbetsredskap eller apparatur orsakar skada någon snubblar eller halkar. De tre förstnämnda olyckorna är de vanligaste i undervisningslaboratorier. Lyckligtvis kan en stor del av dem undvikas med hjälp av lämpliga skyddsåtgärder Definitioner Kemikalier definieras enligt kemikalielagen (744/89) som grundämnen samt deras kemiska föreningar i naturlig eller industriellt producerad form (=ämnen) och blandningar av två eller flera ämnen (=preparat). Ordet /öra avser i laboratoriesammanhang kemikalier, apparatur eller arbetsmetoder som kan utgöra ett hot mot eller skada Din hälsa. Ordet risk betyder att utsätta sig för dessa faror. Risker indelas enligt verkningssätt i kemiska, fysikaliska, mekaniska och biologiska risker. Säkerhet betyder att förebygga olyckor innan de inträffar.

5 2. RISKER VID LABORATORIEARBETE 2.1. Kemiska risker De flesta kemikalier kan förorsaka hälsoskador av något slag. Kemikaliens egenskaper, mängd, exponeringssätt och -tid samt individens känslighet för kemikalier! ifråga avgör tillsammans hur stor risk hanteringen av en kemikalie utgör. Kroppens förmåga att uppta kemikalier beror på kemikaliens vatten- och fettlöslighet, partikelstorlek, flyktighet och förmåga att reagera med kroppens egna ämnen. Kroppen utsätts för kemikalier främst via hud och andningsvägar. Gaser, som är lättlösliga i vatten, löser sig vid inandning främst i de övre luftvägarnas (näsans, svalgets) slemskikt och hindras då från att komma ner i lungorna. Svårlösliga gaser tränger lättare ner i lungorna och kan där ge lokala skador eller upptas av blodet. Vid inandning av damm ar partikelstorleken av central betydelse. Stora partiklar kan inte passera de finaste luftvägsgrenarna och nå ner till lungorna. De kan däremot lätt sväljas ner och förorsaka skador i mage och tarmkanal. Huden utgör ett rätt effektivt skydd mot kemikalier förutsatt att den är hel. Kemikaliers förmåga att angripa nervsystemet är i hög grad beroende av kemikaliens fettlöslighet. Trötthet och koncentrationssvårigheter kan vara lindriga symptom på förgiftning av nervsystemet. I allvarligare fall kan förlamningar inträffa. Organiska lösningsmedel påverkar lätt nervsystemet pga deras höga fettlöslighet , Klassificering och märkning av kemikalier Klassificering och märkning av kemikalier används för att beskriva hur farliga kemikalier är. Klassificering och märkning av kemikalier grundar sig på social- och hälsovårdsministeriets beslut från 1993 (739/93) och beaktar kemikaliens brand- och explosionsfara samt hälso- och miljöfarliga egenskaper. När en kemikalies farliga egenskaper utretts skall kemikalieförpackningen förses med varningspåskrifter. En varningspåskrift består av " en varningssymbol 2] symbolens beteckning. 31 en R-fras, som anger vilka risker som kan vara förknippade med användningen av ämnet, och ''en S-fras som anger skyddsåtgärder. Ytterligare uppgifter om kemikaliers farlighet fås från det skyddsinformationsblad som finns för varje kemikalie. Där skall framgå LI framställare eller importör; :i klassificering och varningsmärkning; 3l farliga ämnens namn och mängder; 4I fysikaliska och kemiska egenskaper; 5I hälsorisker; 6 miljö risker, 7I brandfarlighet och explosionsrisk; 81 övriga risker; 91 uppgifter om säker användning, lagring, förstörelse, avfallshantering, första hjälp, förfarande vid eldsvåda och olyckssituationer. VARNINGS- SYMBOLER BETECKNING T+ eller T* mycket giftig T giftig \ halsoskadlig C frätande X, irriterande F+ eller F* ytterst brandfarlig F mycket brandfarlig O oxiderande E explosiv N miljöfarlig Riskbedömning och klassificering av kemikalier baserar sig bl.a. på resultat från epidemiologiska undersökningar och från djurförsök. I dag används mer än 12 miljoner kemikalier över hela världen, l Finland är antalet ca Den snabba utvecklingen av nya kemikalier medför att uppgifter om hälsooch miljörisker inte kommer fram i samma takt som nya framställs. Ett annat problem är det att endast ett fåtal kemikalier är väl undersökta. Utvärdering av toxiciteten (giftigheten) med djurförsök ger inte alltid tillförlitliga resultat för människan. Långtidsverkningarna är speciellt svåra att uppskatta. En person utsätts oftast samtidigt för en kombination av olika kemikalier vilket ytterligare försvårar riskbedömningen.

6 En kemikalie anses farlig för hälsan om den är 'mycket giftig, 2l giftig, 3l skadlig, ''frätande, ^irriterande, 61 allergiframkallande, ^ cancerframkallande, s 'skadlig för arvsmassa och reproduktion. Den anses farlig för miljön om den i miljön kan förorsaka omedelbar eller fördröjd fara för miljön" eller delar av den. Kravet på klassificering av miljöfarligheten (N) trädde i kraft i Finland Miljöfarligheten bestäms av ämnets rörlighet och nedbrytbarhet i omgivningen, effekter på och förmåga att anrikas i vattenlevande organismer, kortoch långtidseffekter på miljön, annan negativ inverkan på miljön. Observera att endast enskilda ämnen kan klassificeras som miljöfarliga. Preparat [blandningar) klassificeras inte ännu som miljöfarliga pga avsaknad av föreskrifter om klassificerings -grunder Frätande och irriterande ämnen Syror (t.ex. salt-, svavel- och salpetersyra) och baser (t.ex. natrium- och kalium hy dr oxid) är vanliga frätande ämnen i laboratorier. Arbeta alltid i dragskåp då Du använder starka syror eftersom de bildar irriterande ångor vid avdunstning. Vid utspädning av syror häller Du alltid syran i vattnet och inte tvärtom och använd värmetåliga kärl eftersom lösningen utvecklar värme. Vid justering av ph används oftast utspädda lösningar av syror och baser men koncentrationerna är ändå tillräckligt höga för att åstadkomma hudskador eller irritationer i luftvägarna. Irriterande ämnen verkar på samma sätt som frätande ämnen men de är något mildare i verkningen. Lösningar innehållande acet- eller formaldehyd (formalin) är exempel på irriterande ämnen Giftiga ämnen Giftiga ämnen kan ha en akut eller kronisk toxisk verkan på kroppens funktioner. Akut toxisk verkan åstadkoms oftast av en enda stor dos av det giftiga ämnet. Resultatet av akut toxisk verkan kan vara kvävning (kroppen får inte tillräckligt med syre då rumsluften ersatts med t.ex. kvävgas), bedövning, förgiftning (i lindriga fall i form av trötthet, huvudvärk pga ångor från organiska lösningsmedel) eller frätning (huden skadats). Kronisk toxisk verkan åstadkoms av att kroppen utsätts för ett giftigt ämne under en lång tid oftast i små doser. Resultatet av kronisk toxisk verkan kan vara cancer- och allergisjukdomar, genskador, fosterskador, nedsatt fortplantningsförmåga eller organskada (t.ex. på hjärna eller lever). Hantering av giftiga ämnen som kan avge damm, ångor eller gaser bör helst ske i dragskåp eller under punktsug Allergiframkallande ämnen Nickel och formaldehyd är vanliga allergiframkallande ämnen som används vid laboratoriearbete. Kromater används ibland vid tvättning av kärl. Allergiska reaktioner kan ge upphov bl.a. till hosta, nysning, klåda och utslag. Användning av dragskåp och skyddshandskar kan förebygga dessa reaktioner Brandfarliga ämnen Många ämnen, som används och förvaras i laboratorier, är mycket brandfarliga. Flammpunkten (den lägsta temperatur då vätskan avger ånga som kan antändas), kokpunkten och antändningspunkten (lägsta temperaturen hos ett föremål som kan antända vätskan) bestämmer tillsammans hur brandfarlig en vätska är. Gaser och vätskor vars flammpunkt är =< 0 C och kokpunkt < 35 C är mycket brandfarliga. Om flammpunkten < 21 C är de brandfarliga och om den år C är de 5 Helposti syttyvä Myckct

7 6 brandfarliga. Organiska lösningsmedel såsom eter, aceton, etanol, xylen och toluen förångas lätt speciellt vid förvaring i öppna kärl. Antändnings- och explosionsrisk finns alltid för dessa vätskor. Ångan från brandfarliga vätskor är oftast tyngre än luft och detta innebär att t ex. vid läckage sjunker ångan mot golvet för att sedan blandas med luften. En sådan blandning kan förflytta sig långa vägar och förorsaka brandfara långt ifrån användningsstället Oxiderande och explosiva ämnen Kraftigt oxiderande ämnen brinner inte själva men de förorsakar lätt explosionsartade bränder genom sin förmåga att oxidera andra ämnen (förmåga att bilda det för branden nödvändiga syret). Dessa ämnen bor inte komma i kontakt med organiskt material såsom papper, tyg, radergummi, fett eller olja. Vanliga oxidanter är t.ex. perklorsyra, klorater och nitrater. Explosiva ämnen skall inte utsättas Explosiva ämnen skall inte utsättas för känsliga förhållanden som värme, ljus, mekanisk chock, Explosiva ämnen är t.ex. ammoniumnitrat och pikrinsyra. Allt arbete med oxiderande och explosiva ämnen utförs i dragskåp, Gaser Vätgas och flytgas bildar lätt explosiva blandningar tillsammans med luft. Håll händer och verktyg rena vid hantering av gasventiler eftersom olja och fett tillsammans med t.ex. syrgas kan utgöra en explosionsrisk. Sätt aldrig fett på gasventilernas gängor pga antändningsrisken. Då eter avdunstar från öppna kärl och blandas med luft blir explosions- och brandrisken mycket stor. I synnerhet om någon använder bunsenbrännare i samma lokal. Också en gnista statisk elektricitet kan under ogynnsamma förhållanden åstadkomma en brand. Om Du blandar två brandfarliga kemikalier kan den sammanlagda effekten bli en ytterligare sänkning av bådas flammpunkter, vilket ökar explosionsrisken. Brandfarliga ämnen (organiska lösningsmedel, alkaliska metaller i fast metallisk form) skall alltid hanteras i dragskåp. De skall inte förvaras i vanliga kylskåp (brandrisk). Häll inte upp mera vätska än vad Du absolut behöver för Ditt arbete. Då Du öppnar en gasflaska skruvar Du först fast tryckreduceringsventilen. Gasflaskans ventil skall dock blåsas ren från eventuellt skräp innan Du skruvar fast tryckreduceringsventilen. Detta gör Du genom att försiktigt öppna flaskventilen högst uppe på gasflaskan ca ett halvt varv och stäng sedan ventilen igen. Stå inte framför ventilen och håll inte heller handen framför ventilöppningen. Var speciellt försiktig vid användandet av giftiga (t.ex. svaveldioxidgas eller explosiva gaser (vätgas). En tryckreduceringsventil (bild) består av en indikator för trycket i gasflaskan(j), skala för inställning av arbetstryck(2), säkerhetsventil[3), reglerratt för inställning -l, av tryck(4), inloppsanslutning(5), utlopps anslutning! 6), packning (7).

8 9 Skruva ut reglerratten (4] på tryckreducerings ventilen för att avlägsna fjäderspänningen och skruva sedan fast tryckreducerings ventilen på gasflaskan. Anslut nödvändig utrustning till tryckreduceringsventilens utlopp. Använd gasslang och inte vanlig slang för gasledningar. Öppna gasventilen långsamt för att värmeutvecklingen hos den sammanpressade gasen skall ske långsamt. Avlas trycket i gasflaskan på indikatorn (1) för att kontrollera att det verkligen finns gas i flaskan och ställ sedan in önskat arbetstryck på skalan för arbetstryck (2) med hjälp av reglerratten (4). Efter avslutat arbete stänger Du först flaskventilen och därefter tryckreduceringsventilen. Gasflaskor bör alltid fästas med t.ex. kedja för att inte stjälpa i misstag och för att hållas stående vid en eventuell brand. Tryckreduceringsventilen skall avlägsnas och skyddskupan påsättas före flyttning av flaskan. Ifall flaskan stjälper och ventilen slås av gör den utströmmande gasen flaskan till en livsfarlig projektil Hantering av kemikalier Största risken vid kemikalietransporter är den att förpackningen går sönder. Ta aldrig med Dig flera flaskor/burkar än vad som känns bekvämt att bära. I de flesta laboratorier finns rullbord lämpliga för transport. Åk inte i hiss med farliga kemikalier. Uppvägning av dammande, toxiska kemikalier är en av de vanligaste hanteringsformerna av kemikalier. Användning av munskydd ger Dej själv ett relativt gott skydd mot partiklar men det skyddar inte omgivningen. Giftiga ämnen skall därför helst vägas upp dammfritt t.ex. med hjälp av punktsug. Det kan vara svårt att väga upp en exakt angiven mängd kemikalier. Väg upp en ungefärlig mängd och räkna ut hur mycket lösningsmedel Du skall tillsätta i stället för att flytta kemikalien till och från kemikalieburken. Efter avslutad vägning tvättas skedar och spatlar rena från kemikalier och Du städar upp efter Dig runt vågen med ett fuktigt hushållspapper för att undvika kontaminering av kemikalier. Håll flasköppningen i riktning bort från Dej själv då Du häller upp vätskor. Använd tratt ifall fläsk- eller röröppningen som Du skall hälla genom är smal. Reagenser tillsätts alltid långsamt. Observera vad som händer efter att Du tillsatt de första dropparna och häll sedan i resten. Vid kombination av lösningar häller Du den mera koncentrerade lösningen i den mindre koncentrerade. Dethär är speciellt viktigt vid arbete med syror Avfallshantering Grundtanken bakom avfallshanteringslagen (1072/93) är den att så litet avfall som möjligt skall produceras. Den lagstadgade sorteringen av avfall är en kombination av säkerhets-. ekonomiska och miljöaspekter. Största delen av det avfall som produceras vid laboratoriearbete är problemavfall. Till problemavfall räknas avfall innehållande t.ex. olja, lösningsmedel, frätande ämnen, metaller, organiska och oorganiska cyanider.

9 10 Fråga alltid assistenten om avfallsförvaring INNAN Du häller bort använda lösningar. Ifall ett lösningsmedel är blandbart med vatten och det är fråga om små mängder avfall kan spolning i vasken tillåtas. I annat fall förvaras organiskt avfall i för ändamålet avsedda flaskor. Använd hellre dragskåpets vask an den allmänna. Spola ordentligt med vatten både före Du häller och efter att Du hällt lösningen i vasken. Innan Du häller bort avfall i uppbevaringskärl är det skäl att noggrannt fundera över vilka ämnen som kan uppbevaras i samma kärl. Oxiderande ämnen (t.ex. perklorsyra, nitrater) får aldrig hällas i avfallsflaskor innehållande organiskt avfall (kloroform, eter, aceton etc.) pga explosionsrisk. Ett vanligt fel som görs i laboratorier är att syror eller baser hälls i samma avfallskärl som organiska lösningsmedel (t. ex. kloroform) vilket avsevärt försvårar avfallshanteringen. Halogenerade kolväten skall också slutförvaras i skilda kärl (klor. brom och jod förvaras skilt). Använda nålar, rakblad, engångsknivar och andra vassa föremål lämnas inte kvar på arbetsbänken utan sätts i uppbevaringskärl för vassa föremål. Kasta inte glasskärvor i papperskorgen så att städpersonal skadar sig utan i uppsamlingslåda för glasavfall. Då kvicksilvertermometern går sönder plockas skärvorna upp med behandskade händer och placeras i t.ex. en liten glasburk som sedan förs till avfallshanteringen. Det finns specialsvampar för upptorkning av utspillt kvicksilver men eftersom svamparna ar dyra används de inte på alla institutioner. En god allmänregel är den att om Du tappar något på golvet, kliv några steg bakåt innan Du vidtar andra åtgärder Fysikaliska risker Värme produceras i laboratorier av t.ex. bunsenbrännare, elplattor och värmebad. Vid arbete med höga temperaturer krävs att både kärl och personlig skyddsutrustning tål värmen. Ögonen skall skyddas med mörka skyddsglasögon som minskar blandning och absorberar infrarött ljus. Kroppen och händerna skyddas med förkläde och tjocka handskar. Varma föremål förflyttas med tillräckligt lång tång. Vid användning av oljebad skall Du alltid vara medveten om brandrisken vid överhettning och om att olje- eller vätskestänk (också vanligt vatten) kan skada hud eller ögon. Ifall vätska i ett oljebad kokar över ger det upphov till explosionsliknande stötkokning. Provrör som upphettas på en låga skall hållas i en ca 45 vinkel och uppvärmningen bör ske på rörets sida. Vid uppvärmning av rörets botten kan innehållet upphettas för snabbt och flyga ut ur röret. Vid arbete vid låga temperaturer används främst flytande gaser, t.ex. flytande kväve, vars temperatur är -196 C. Om dessa gaser stänker på hud uppstår skador av samma typ som vid brand. Använd ögonskydd, ansiktsskydd och lösa handskar som är lätta att ta av sig. Flytande kväve kan göra metaller eller andra material skörare. God ventilation är viktig vid arbete med flytande gaser. Buller definieras som störande, obehagligt eller oönskat ljud. Vid explosioner kan ljudet vara så kort tid att örat inte hinner uppfatta det eller registrerar det som svagare än det i själva verket är. Ett kraftigt explosion s ljud kan medföra att trumhinnan spricker eller att mellanörats små ben går ur led. Användning av ultraljud kräver alltid öronskydd för undvikande av hörselskada. 11

10 12 Strålning, Elektromagnetisk strålning är energi som förflyttar sig i vågliknande rörelser. Strålningen kallas joniserande eller ickejoniserande beroende på dess energimängd. Deri joniserande strålningens energi sugs upp i kroppsvävnader och kan frigöra elektroner från vävnadernas atomer dvs. atomerna joniseras. Den icke-joniserande strålningens energiinnehåll är lägre och den förmår därför inte frigöra elektroner. Radioaktiv strålning och röntgenstrålning är joniserande. Kraftig joniserande strålning kan tränga genom hela kroppen, som inte kan försvara sig mot denna typ av strålning. De biologiska effekterna beror på vävnadernas känslighet för strålningen, bestrålnings tid och -mängd. Omedelbara effekter är t.ex. skador på kromosomer eller cellmembran. Indirekta, fördröjda effekter beror på verkningarna hos de biprodukter som strålningen gett upphov till såsom fria radikaler och frigjorda elektroner. Den viktigaste biologiska skadan är förändringar i arvsmassan. Strålningsrisk föreligger vid användning av radioaktiva ämnen och röntgenapparatur. Icke-joniserande strålning utgörs bl.a. av ultraviolett (UV) och infraröd (IR) strålning, mikrovågor och synligt ljus. UVstrålning befinner sig energimässigt mellan röntgenstrålning och synligt ljus. Dess skadliga verkningar riktar sig främst mot hud och Ögon och kan ta sig uttryck i form av ögoninflammationer och brännskador. Allvarligare risker förknippade med användning av UV-strålning är risken för hudcancer och synskador. UV-ljus används i laboratorier bl.a. vid sterilisering och vid identifiering av ämnen. Kortvågig IR-strålning kan leda till brännskada i huden, nät- och hornhinneskador och förgrumling av ögats glaskropp. Den förorsakar först hetta vilket tjänar som en varningssignal. Laserstrålning avviker från övrig strålning såtillvida att effekten inte avtar med ökat avstånd. Örn laserstrålar träffar ögat kan detta skada näthinnan eller synnerven. Laserskada leder till ett blint område i synfältet. Vid användning av laser skall Du undvika reflektioner från glansiga ytor. Mikrovågsugnar används bl.a. för torkning och smältning. Sätt inte metallkärl i mikrovågsugn. Användning av skyddsglasögon är ett måste vid arbete med strålningsproducerande apparatur. Meddela kurskamraterna muntligt eller via varningslampor eller skyltar att användning av strålningsproducerande apparatur pågår och stäng dörren till det utrymme där Du använder apparaturen så att ingen kommer in oförberedd och oskyddad i rummet Mekaniska risker Du utsätts för mekaniska risker t. ex vid användning av centrifuger, vassa föremål och elektrisk apparatur. Centrifugering; Varje provrör skall ha ett lika tungt motrör som ger balans åt centrifugen innan Du påbörjar en centrifugering. Dåligt balanserade centrifuger för oftast ett våldsamt oljud men det krävs laboratorieerfarenhet innan Du upptäcker detta. De flesta centrifuger har ett automatiskt låssystem, som förhindrar öppnandet av locket före centrifugeringen börjat eller upphört, men det kan finnas äldre modeller som saknar detta låssystem. Öppna locket först då centrifugeringen upphört. Kontrollera att laboratorierock eller handske inte fastnat i centrifugen innan Du startar den. Koppla bort elströmmen t ex när Du söker ett på centrifugbottnen tappat rör, byter rötor eller torkar upp utspillt material. Vassa föremål såsom knivar och mikrotomegg skall behandlas med respekt. Skärriktningen skall alltid vara bort från Dig själv då Du använder kniv. Akta fingrarna vid påsättande av engångs-blad på skalpell eller mikrotom. An vänd a engångs -nålar, rakblad och andra vassa föremål får inte ligga framme på arbetsbänkar utan sätts i förvaringskärl avsedda för vassa föremål. 13

11 14 De flesta små olyckor som inträffar i laboratorier sker i anknytning till hantering av glas. En av grundförutsättningarna för att laboratoriearbete skall lyckas är att Du väljer rätt typ och storlek på glaset och att Du hanterar glaset på rätt sätt. Kontrollera alltid att glaset är helt innan Du börjar använda det. Små sprickor i glaset betyder i praktiken att glaset är söndrigt även om det ytligt sett är helt och det skall därför inte användas. Upphetta aldrig ett glas direkt på eldslåga eftersom glas utvidgar sig vid uppvärmning. S.k. Pyrex-glas tål temperaturer upp till 1000 C medan vanligt glas går sönder vid temperaturer över 200 C. Exempel på vanliga olyckssituationer med glas är påsättandet av sugboll på glaspipett eller försök att pressa in ett glasrör i en slang. Fukta rörets ända med vatten eller glycerin och använd handske för att undvika att handen skadas. Bär inte flera flaskor eller glaskärl än vad som känns bekvämt att bära vid intern transport i laboratoriet. Håll i flaskan med hela handen, inte enbart om flaskhalsen. Använd ögonskydd då Du arbetar med över- eller undertryck. Vanliga glaskärl klarar inte av under- eller övertryck, använd därför för ändamålet avsedda specialglas. Det är i detta sammanhang speciellt viktigt att Du använder oskadade kärl. Typiska skador vid hantering av elektrisk apparatur är brännskador, som uppkommer av gnistor, och mekaniska skador som uppstår ifall en maskin startas av misstag. Elström påverkar kroppen så att andningen upphör, hjärtat upphör temporärt att slå, vilket stoppar blodcirkulationen, eller så att det uppstår inre blödningar. Skadans omfattning beror på var i kroppen elströmmen går och hur länge kroppen utsätts för elektriciteten. Använd aldrig trasiga sladdar eller söndrig elektrisk apparatur, som avger gnistor, stötar, ovanlig lukt eller värme och anmäl genast felen åt assistenten. Koppla bort elektriciteten genom att vrida av strömmen, dra ur stöpslar eller vrida ur proppar vid olyckssituationer. Vatten- och oljestänk läcker lätt in i elapparatur och förstör den. Håll arbetsomgivningen ren och torka upp utspillt material. Spola aldrig elinstrument (t. ex. vattenbad} med vatten Biologiska risker Biologiska risker är mikroorganismer t.ex. virus, svampar och bakterier {också genetiskt förändrade), cellodlingar och parasiter som kan förorsaka infektioner, allergier eller förgiftningar hos människan. Människan har normalt mikroorganismer t.ex. på huden och i matsmältningskanalen. Om motståndskraften av någon anledning försvagats eller om huden skadats kan mikroorganismerna ge upphov till infektioner. Användning av försöksdjur kan hos överkänsliga personer ge upphov till allergiska reaktioner. Djurens päls, hudceller och avföring kan åstadkomma allergiska reaktioner i form av hosta, nysning, utslag, illamående, rinnande ögon mm. Användning av handskar och munskydd skyddar Dej från dessa risker. Hos allergiska personer ger dessa hjälpmedel dock liten eller ingen hjälp. 3. VANLIGA SKADOR 3.1. Ögonskador De största riskerna för ögonskador vid laboratoriearbete utgörs av kemikaliestänk, -partiklar eller -ångor, glassplitter och av strålning. Symptomen vid ögonskada kan vara irritation, rodnad, sveda, tårflöde och svullnad. Användning au 15

12 16 skyddsglasögon kan inte betonas tillräckligt nog vid arbete med organiska lösningsmedel som bildar irriterande ångor, ämnen med hög explosionsbenägenhet, över- och undertryck, vid användning av ultraviolett och infrarött ljus. Vanliga glasögonen ger inte tillräckligt skydd mot dessa risker. Ett allmänt råd om Du fått kemikalier på händerna är att Du snabbt och länge spolar med rinnande vatten. Handens fingrar är i riskzonen t. ex. då Du i misstag startar en maskin med roterande delar. Skärsår förorsakade av glas är dock den vanligaste handskadan i laboratorier Brännskador. Kemikalier kan i partikel- eller ångform förorsaka inflammationer i näsans, luftstrupens, luftrörens och lungornas slemhinnor i form av snuva, sveda, torr hals, hosta och andningsbesvär. Allergiska reaktioner kan ge upphov till nästäppa, nysningar, hosta etc. Många ämnen är luktfria och dessutom vänjer man sig lätt vid lukter vilket innebär att man inte alltid är medveten om ämnets existens. Kolmonoxid binds lättare till blodets hemoglobinmolekyler än syre och försvårar på så sätt syretransporten till vävnader. Om Du känner plötslig trötthet, huvudvärk, yrsel kan Du försöka ställa Dig framför ett öppet fönster och inandas frisk luft för att öka syresättningen av blodet. 3,3,Hud och handskador Huden utsätts lätt för kemikalie stänk men också för bränn- och mekaniska skador. Skador på handens hud ar synnerligen vanliga vid laboratoriearbete. En typisk situation är den att Du tar tag i en syraflaska med några droppar syra på utsidan. Beroende på syrans typ och koncentration märker Du att det bränner till på handen eller så noterar Du svullnad och blåsbildning oftast mellan tummen och pekfingret. Brännskador klassificeras utgående från utbredning och djup: I klassens skada: huden rodnar och svider; H klossens skada: det uppstår blåsor och svullnad. Hett vatten förorsakar en typisk n klassens brännskada. Hl klassens skada: skadan går genom hudens alla skikt och drabbar även underliggande vävnad. Huden blir torr och hård. En in klassens brännskada kräver oftast hudtransplantation. Hl klassens skador kräver alltid läkarvård. Så gör också II klassens ifall det skadade området är större än en handflata, skadan förorsakats av elektricitet, skadan förorsakats av inandning av heta förbränningsgaser eller om det rör sig om brännskador i ansiktet. Vid små brännskador ger avkylning med rinnande vatten [10-15 min.) ett gott skydd mot att skadan utvecklas till en II gradens skada, Uppsök alltid läkare om Du känner Dej osäker på skadans omfattning. 4. HUR DU KAN SKYDDA DIG MOT RISKER VID LABORATORIEARBETE Skyddsutrustning används för att skydda sig från olyckor eller sjukdom förorsakade av arbete i laboratoriemiljö. Personliga skydd är t.ex. rock, ögon-, buller-, munskydd, handskar. Allmänna skydd år t.ex. dragskåp, god belysning. Olika skyddstyper kompletterar vanligen varandra eftersom de har endast en lokal och begränsad verkan. T.ex. munskydd skyddar endast mot damm och partiklar men inte mot ångor.

13 18 Den första säkerhetsåtgärden vidtar Du före påbörjandet av ett experiment genom att fundera över: 1) vilka kemikalier/apparater Du skall använda 2) behövs speciell skyddutrustning för det arbete Du skall göra och i så fall 3) vilken typ av utrustning är lämplig för just detta arbete. 4. l. Personliga skydd Laboratorieklädseln skall vara ändamålsenlig, dvs labbrocken skall ha lämplig storlek och kannas bekväm att bära. Det lönar sig att satsa på kvalitet vid inköp av labbrock eftersom Du kommer att använda den flera år framöver. Tyget skall vara av antistatiskt material, helst bomull, som brinner dåligt. Också val av skor förtjänar uppmärksamhet eftersom halkningsolyckor är vanliga i laboratorier. Användning av träskor är populärt men inte rekommendabelt pga halkrisken, Skor med tåöppning ger dåligt skydd mot kemikalier (t.ex. syradroppar). Gummi- och plasthandskar (engångshandskar) skyddar händerna mot kemikalier men inte mot värme, köld eller vassa föremål. De flesta plasthandskar tillverkas av polyvinylklorid (PVC) eller polyeten (PE) medan gummihandskar Tillverkas främst av latex. Användning av tätt sittande handskar under långa perioder bör undvikas eftersom händerna blir fuktiga och därmed mera lättskadade. Handskmaterialet kan dessutom framkalla allergiska utslag hos känsliga personer. Insidan hos endel handskar (t.ex. "kirurghandskar") är försedda med talk vilket ytterligare kan påskynda uppkomsten av allergier. Bomullstrikåhandskar under gummi- eller engångshandsken kan motverka detta. Handskyddet kan ytterligare förbättras genom att byta handskar tillräckligt ofta (3-5 gånger per dag) eller genom att använda dubbla handskar. Kontrollera alltid att handskarna är hela innan Du sätter dem på och välj rätt storlek och material. Munskydd används för att hindra Dig från att inandas damm och partiklar. Munskydd skyddar inte mot irriterande ångor men rekommenderas speciellt vid uppvägning och användning av toxiska kemikalier. Ansikts- eller gasmask med luftfilter ger skydd mot giftiga ångor. Ögonskydd behövs vid arbete där det föreligger explosionsrisk, vid användning av frätande kemikalier, irriterande ångor eller strålningsproducerande apparatur (t.ex. ultraviolett ljus). Behovet av att använda Ögonskydd underskattas tyvärr alltför ofta. En förutsättning för att ögonskyddet verkligen skall skydda Dina ögon effektivt är att Du valt rätt typ av skydd för Ditt arbete och att skyddet är rätt påsatt. Den vanligaste typen av skyddsglasögon har klar plastlins med sidoskydd, Dessa skyddar ögonen mot skadliga eller irriterande ångor förutsatt att de sitter tätt slutna. Vid arbete med t.ex. UV-ljus används oftast heltäckande ansiktsskydd, vid höga temperaturer ansiktsmask. I alla laboratorier finns flaskor avsedda för ögondusch. Ta reda på förhand var flaskan finns och hur den används. Den kan vara svår att hitta när Du fått kemikalier i ögonen. Öronskydd behövs t.ex. vid användning av ultraljud. Kupformade Öronskydd används oftare än öronproppar och anses ge det effektivaste skyddet mot hörselskador. De skall sluta tätt runt ytterörat för att ge tillräckligt skydd Dragskåp Dragskåpet skyddar Dej från att inandas skadliga ångor eller partiklar och det ger också skydd mot glassplitter vid explosioner. För att Du skall dra nytta av ett dragskåp krävs att skåpet fungerar och att Du använder det på rätt sätt. 19

14 21 20 Förorenad luft från dragskåpet läcker oftast ut pga att Öppningen i dragskåpet är för stor. Ju mindre öppning desto effektivare fungerar dragskåpet. Största utläckaget sker vid dragskåpsluckans nedre kant, som absolut inte skall befinna sig i näs- och munhöjd då Du sitter och arbetar vid dragskåpet. Plocka bort onödiga flaskor och burkar som Du inte behöver för Ditt arbete och förvara ingenting framför, själva sugluckan, Då kan Du arbeta långt inne i skåpet där utsuget är bäst. Låt luckan vara helt neddragen t.ex vid inkuberingar. Arbeta lugnt i dragskåp eftersom snabba rörelser lätt rör om kontaminerad luft. Håll huvudet utanför dragskåpet. Vid sterilarbete rengörs dragskåpet med 70% alkohol. Kombinationen av alkohol, virvlande luft och statisk elektricitet från t. ex. labbrock eller elektrisk apparatur gör dragskåpet till ett brandriskområde. Kasta inte det alkoholfuktade hushållspappret i papperskorgen omedelbart efter rengöringen. Fukta det först med vatten och kasta det därefter i dragskåpsvasken. Låt alkoholen, som avdunstar snabbare än vatten, dunsta bort i dragskåpet och kasta sedan bort pappret i papperskorgen Brandsäkerhet Pulverslackare är den vanligaste släckningsutrustningen i laboratorier. Släckarna är uppdelade i olika typer eller klasser beroende på an vändningsområde. A-typens släckare används vid bränder i trä och papper, B-typens i vätska eller gas, E-typens i elektrisk apparatur. De flesta släckare i laboratorier är av kombinerad ABE-typ. Be Din assistent lära Dig hur man använder utrustningen ifall Du inte känner till det från tidigare. Ta reda på var brandpost, nöddusch och -utgångar finns. Fråga var närmaste telefon finns för eventuell alarmering. Kontrollera att branddörrar är stängda. Försäkra Dej alltid om att Du har förstått den information Du fått på rätt sätt. Om inte så fråga om och om igen. Det behöver inte vara Du som är dum ifall en instruktion är svår att förstå. Brandhärd Åtgärder vid brand: -papper, kläder mm. Släckning vatten, pulver, filt -olja, fett etc. pulver, CO 2 -påslagen elektrisk (A, B, E) pulver, CO 2 apparatur av Notera att vatten INTE är lämpligt för alla typer släckningsarbeten. Släckningsfiltar kväver elden effektivt t. ex. då labbrocken brinner. Då elektrisk apparatur börjar brinna skall strömmen kopplas bort som första åtgärd. Att hälla vatten på påslagen elapparatur kan ge både obehagliga och livsfarliga elstötar. Ifall brand inträffar försök handla lugnt och snabbt. Det ar viktigare att Du räddar kompisen än att Du räddar Dina prover. Efter utrymning ar det önskvärt att alla samlas på ett ställe för att undvika onödigt sökande efter saknade personer. Vid brand kan det vara bra att känna till att pulversläckare töms i allmänhet på mindre än 15 sekunder luften är renare och sikten bättre nära golvet lättaste sättet att flytta ett offer är att släpa det i kläderna

15 ättiksyralösning och sköljas på nytt. Syra som kommit på huden sköljs bort med vatten. Huden kan därefter neutraliseras med 5% natriumvätekarbonatlösning och sedan sköljas på nytt, Övriga kemikalier sköljs bort med vatten. Brännskador på hud avkyls med rinnande kallt vatten. Avlägsna smycken och kläder ifall de inte bränts fast vid huden. Chockskadade personer är ofta bleka och säger att de fryser. Ge en dyna eller något annat stöd åt huvudet så att personen halvligger. Täck personen med filt eller annat värmande skydd KORT OM FÖRSTA HJÄLP. Den bästa alternativet ar att vidta sådana skyddsåtgärder att en olycka aldrig inträffar. Det har dock visat sig att det i praktiken är omöjligt att undvika olyckor i laboratorier. Det är viktigt att Du känner till vilka åtgärder som skall vidtas vid olyckshändelse eftersom Du då måste fatta snabba beslut. Din uppgift blir främst att se till att skadan inte förvärras tills professionell hjälp kan fås. Du kan öka Din egen och andras säkerhet genom att redan vid kursstarten bekanta Dig med säkerhetsanordningar och - föreskrifter. I de flesta laboratorier finns t.ex. planscher med information om olika kemikaliers motgifter eller skyddsinformationsblad om kemikalier. Ögonskador Skölj med med rikliga mängder vatten eller Ögonduschmedel. Hudskador. Alkalisk lösning som kommit på huden sköljs bort med vatten. Den kan eventuellt neutraliseras med 5% Om någon svalt giftiga kemikalier skall kräkning framkallas genom att personen ifråga dricker rikligt med vatten. Därefter intas medicinskt kol som binder den nedsvalda kemikalien. Kol i pulverform är betydligt effektivare än i tablettform (4 matskedar pulver motsvarar ca 40 tabletter). Ifall en person svalt syror, baser eller organiska lösningsmedel (eter, aceton, kloroform etc.) får kräkning INTE framkallas eftersom detta kan ge frätskador i bl.a. matstrupen. Syror och baser neutraliseras och utspädes genom att dricka ett till två glas vatten eller mjölk. Medicinskt kol skall inte användas i dessa fall. Paraffinolja eller smält gräddglass kan användas som hjälp mot nedsvalda organiska lösningsmedel. Vatten hjälper inte eftersom organiska lösningsmedel är olösliga i vatten. Fettet i paraffinoljan eller glassen binder det organiska lösningsmedlet och hindrar det att gå vidare. Ring giftinformationscentralen för vidare information! Kortvalsnumret till giftinformationscentralen är 2319 (ingen nolla före nummern). Ifall labbrocken eller håret börjar brinna försök kväva elden med brandfilt, med annan persons labbrock eller ställ Dej under nödduschen. Den första panikartade reaktionen hos en person vars kläder brinner är att springa undan elden. Du skall förhindra detta eftersom det medför att branden förstärks t.ex. genom att dra ner personen på golvet. Det kan krävas hårda tag för att lyckas. Vid elolyckor skall strömmen kopplas bort som första åtgärd. Offret är strömförande så länge det är i beröring med

16 24 strömkretsen. Fuktig hud och fuktiga kläder leder elektricitet, Ifall det är omöjligt att koppla bort elströmmen skall Du först isolera Dej själv med gummihandskar eller genom att ställa Dej på t.ex. en tjock bok innan Du hjälper den skadade. 25 Vid skärsår förorsakade av t.ex. glassplitter eller skalpell skall Du sträva till att stoppa blödningen så fort som möjligt. I nödfall med den egna handen men hellre med t.ex. ett hushållspapper eller ren näsduk. Ifall skärsåret finns på handen skall Du lyfta den skadades hand för att minska trycket i blodkärlen och på så sätt minska blödningen. Lägg förband och uppsök läkare. Ifall glassplitter lämnat i såret och det är fråga om en mindre skada försök avlägsna glaset med ren pincett. Vid andningssvårigheter förorsakade av irriterande och giftiga ångor är frisk luft den bästa första hjälpen. Ifall offret är medvetslöst skall Du ge konstgjord andning. 6. RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER Studerandes rättskydd vid laboratoriearbete stöder sig på tillämpningen av arbetar skydd slagen (299/58). Det är arbetsgivarens (i Ditt fall Åbo Akademis} plikt att se till att Du kan arbeta under trygga förhållanden i laboratoriet. Därför skall arbetsgivaren informera om och minimera risker i anknytning Ull laboratoriearbete. Arbetsgivaren eller arbetsgivarens försäkringar skall ersätta t.ex. reparations- eller sjukhuskostnader. Detta gäller förutsatt att person- eller apparaturskada förorsakats genom olyckshändelse. Vem som helst som genom vårdslöshet förorsakar person- eller materialskada kan enligt brottslagen bli ersättningsskyldig. Rättsskyddet befriar Dej inte på något sätt från ansvar. Du måste själv iaktta angivna föreskrifter och använda nödvändig skyddsutrustning. Ifall Du upptäcker fel eller brister i laboratoriet är det Din skyldighet att meddela om dessa. Den som utan lov eller giltig orsak avlägsnar eller förstör anordning, anvisning eller varning avsedd att förebygga olyckshändelse eller ohälsa kan förklaras ansvarig i händelse av olycka. Det går inte att t.ex. "på skoj" peta bort dödsskalle- eller andra varningsmärken från kemikalieburkar. Som studerande har du rätt att vägra arbeta l ett laboratorium om du anser att arbetet medför alltför stora hälsorisker för Dig och om Du anser att tillräckliga åtgärder inte vidtagits för att avhjälpa påpekade brister. Du måste dock informera assistenten eller institutionsföreståndaren om Ditt beslut och motivera det. I problemsituationer talar Du i första hand med assistenten eller institutionsföreståndaren. Kontaktpersoner i arbetarskyddsfrågor vid Åbo Akademi är arbetarskyddsfullmäktig Päivi Permanen. ( institutionen för organisk kemi, Axelia, tfn , GSM , internt 4137 eller 80'4137 ) och arbetarskyddschef John Lassus ( Axelia, tfn , GSM , internt 4434 eller }. Institutioner utanför Åbo Akademi är företagshälsovården Medivire ( Tavastg. 6, tfn , internt 4511 ), Åbo och Björneborgs arbetarsskyddsdistrikt ( tfn. * ) och Åbo regioninstitut f or arbetshygien ( tfn. * ).

17 26 7. EXEMPEL PÅ ENKLA ÅTGÄRDER SOM KAN BIDRA TILL FÖRBÄTTRAD SÄKERHET VID LABORATORIEARBETE. Kontrollera att ingen i närheten använder alkohol, eter eller andra brandfarliga ämnen. 27 Hantera gascylindrar med försiktighet. Använd aldrig trasig elapparatur eller söndriga glaskärl. Ta reda på var nöddusch, förstahjälpskåp och nödutgångar finns. Förvara inte mat eller drycker i laboratoriet. Klä av Dej labbrocken innan Du går på mat eller kaffe. Använd alltid sugboll vid pipettering. Sug inte upp lösningar i pipett med munnen! Avlägsna alla kemikalier från laboratoriekärl före diskning. Detta är speciellt viktigt om någon annan an Du själv diskar. Använd dragskåp vid arbete med giftiga ämnen, hälsovådliga gaser eller med ämnen som förorsakar obehagliga lukter. Håll dragskåpets lucka stängd då skåpet inte används. Vid användning skall luckans Öppning vara så smal som möjligt. Tag aldrig kemikalier direkt med händerna. Använd sked eller spatel. Torka upp utspillda kemikalier och håll Din arbetsomgivning ren. Smutsiga arbetsbord bidrar lätt till felaktiga provresultat. Undvik helst öppen låga (t.ex. bunsen-) på laboratoriebänken.

18 28 9, LITTERATUR 1. Grundkurs i arbetarskydd. Institutet för arbetshygien. Arbetarskyddcentralen. Helsingfors Kemistkalendern. Kemistförbundet i Finland, Laboratoriet kehittyvänä työympäristönä. Yrjänheikki, Erkki. Työterveyslaitos. Helsingfors, Laboratorioiden työsuojelu. Yrjänheikki, Erkki. Työterveyslaitos. Helsingfors, Lär dig första hjälp. Kirnmo Koskenvuo; Lena Kainulainen: Jorma Klossner; Laila Lahti; Antero Lounavaara; Ritva Makkonen; Leena Salvén; Finlands röda kors. Fjärde justerade upplagan. Gummerus Oy VIKTIGA ADRESSER OCH TELEFONNUMMER Alarmnummer inom Åbo Akademi: Ambulans 112 Reservnummer Työpaikan kemikaalilainsäädäntö. Lakikokoelma. Statens tryckericentral. Helsingfors, Lagbok för arbetsplatsen. Lagsamling. Statens tryckericentral. Helsingfors Brandkår 112 Reservnummer Läkare O Reservnummer Giftinformationscentralen. Kortvalsnummer 2319 (09) Telefonväxeln ( öppen kl. 8, ) 9 Expeditionschef/säkerhetschef Jan Moberg GSM Arbetarskyddschef/ John Lassus 4434 bitr. säkerhetschef GSM