Joakim. Stockholm Paradise

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Joakim. Stockholm Paradise"

Håkan Svensson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Joakim Kocjancic Stockholm Paradise

2 PARADISE - LOST OR FOUND? It is important to see what is invisible to others. Perhaps the look of hope or the look of sadness. Robert Frank Det kom ett mejl som jag öppnade i Berlin, attachment: svartvita fotografier av en sällsam kvalitet, människor på gatan så som jag själv ser dem, hudlösa, öppna, osäkra, fulla av längtan. Och så en hänvisning till min essäroman Flanörens blick och en fråga om jag ville skriva något till dessa bilder, trots att vi inte kände varandra, för att jag sett något som fotografen inspirerats av. Staden Stockholm omkring gestalterna på Joakim Kocjancics fotografier: en ruin eller en byggarbetsplats, himmel eller helvete? Spår i graffiti, hälsningar från det förflutna, budskap från de osedda, kanske nedtrampade. Och så stadens öga, fotografen, både en del av bilden och ett främlingskap utanför den, en ensam människa som ser något och vill tränga djupare, under huden, ända in i själen. En rådvill människa som klamrar sig fast vid sin kamera för att rädda något, beslutsam i sitt trots. Så kom det sig att jag hälsade på Joakim i Stockholm, i den fotoateljé som han delar med en kollega. Lukten av ättika från fixeringsskålarna slog emot mig, jag studerade negativpärmar och högar med kartonger från sex års arbete, fotografier och klipp, bildmaterial som inspiration till något överjordiskt, en delaktighet i romantikens anda. Överallt fotografier från ett liv i rörelse, försöket att trotsa det som förgör oss: Makterna och Tiden. Jag mindes mina egna mörkrum, i Helsingborg och Berlin, den paradoxala intimiteten när man i framkallningsskålen räddar ögonblicket. Okända människor som plötsligt, efter ett möte som tog en sextiondels sekund, står en nära och för ett helt liv tar sin plats i det egna minnets bildgalleri. Hur man i mörkrummets skumma miljö, i nedsuttna stolar, efteråt vilar i evigheten, med en känsla av att ingenting kan gå förlorat, att allting kan leva vidare, att det finns hopp, i alla fall i bilden. Jag blev upprymd, glad. Hur härlig är inte aspekten av räddning i den fotografiska bildens svartvita konst, bortom färgernas och den digitala världens tekniska perfektion: en helighet, precis som i gamla kyrkor i Roms utkanter, en samklang med det bästa i oss, viljan att dela med sig, närheten till den okända, ensamma människan, vår broder eller syster. Joakim Kocjancic är svensk-italienare, med rötter i neorealismen. Han har läst på konstakademierna i Florens och Carrara, bott ett år på Teneriffa, i två år fotograferat på gatorna i Dublin, läst en master på College of Communication i London, och han återvände till Stockholm Han rör sig mycket till fots, och jag känner att han i fotografiernas svärta, i det abstrakta, surrealistiska anslaget skapar en spöklik stämning som om han rör sig i drömmen när han går genom Stockholm. När han inspireras av båten Paradise från Birka och kopplar ihop den med Stockholm idag, så har vi ett öga som ser på oss likt Fellini. Vi står inför dessa fotografier som barndomens gestalter i Amarcord och vinkar hjälplöst till atlantångaren Staden som är så långt borta. Vart är den på väg? frågar ett barn sin pappa. Denne kliar sig i huvudet: Oslo, Shanghai, Dubai City, Mahagonny? Det är svårt att veta: så många tecken att tyda, människans inskrift, all gemensam längtan, och så reklamens inställsamma förförelse. Men överallt dessa ögon som ser på oss, och så fotografen som stadens öga, slutaren som ögonblickets blinkning: rädda mig! Innan vi tog farväl sa Joakim att han vill resa genom Italien som man gjorde på 1700-talet, kanske från Venedig till Pompeji, för att lära sig av mästarna och fotografera vad han ser längs vägen. Jag önskade honom lycka till, som när jag i romanen Grand Tour, på min färd genom minnesförlust och glömska hälsade läsaren som syskonsjäl och reskamrat, genom århundraden av konstnärliga försök, mot uppvaknandet i nuet. Fotografen, sa jag, kan i lyckliga ögonblick gestalta vad demonernas prins Demogorgon anbefaller i Percy Bysshe Shelleys lyriska drama Prometheus Unbound: To love, and bear, / to hope till Hope creates / From its own wreck / the thing it contemplates. Ulf Peter Hallberg

Och så en hänvisning till min essäroman Flanörens blick och en fråga om jag ville skriva något till dessa bilder, trots att vi inte kände varandra, för att jag sett något som fotografen inspirerats

6 Joakim Kocjancic CV 2012 November Coming exhibition at FORMA, Milan (Italy) with the new project PARADISE 2012 September Coming exhibition at Galleri Kontrast, Stockholm with the new project PARADISE 2011 April Exhibition MEDIOLANUM XXI at Stockholms Foto Antikvariat including artist handmade book in an edition of 1/ December Winner of the competition Mästartavlan FOTO 2010 for black and white photography, Sweden 2010 November Honourable mention at the Viewbook Photostory contest with the series APUANE 2010 October APUANE published on the new magazine IMAG of Link Image, Stockholm 2010 September Selected at the International Photo Festival of Rome in the category Unpublished with the serie europea, curator Marc Prust 2010 April-July Worked as personal printer for Anders Petersen 2010 February Workshop in Amsterdam with M. Ackerman 2009 September Exhibition PARADISE at Double Elvis Gallery, Stockholm 2009 March Become member at the agency Linkimage March Magnum workshop in Oslo with Paolo Pellegrin 2006 August RIVIERA at Tourism Revolution, young European photography in Italy 2006 April Selected for the category New Photography at the Photo Festival in Rome, Italy 2005 MA in photojournalism at the London College of Communication Studies painting and photography at the Academy of Fine Arts in Florence and Carrara, Italy

white photography, Sweden 2010 November Honourable mention at the Viewbook Photostory contest with the series APUANE 2010 October APUANE published on the new magazine IMAG of Link Image, Stockholm

Relevanta dokument

liulitun 2003 linus höök rong rong sid 81

liulitun 2003 linus höök rong rong sid 81 Liulitun 2003 den nya kinesiska fotografin Att kalla sig fotograf var i princip omöjligt i Kina för 20 år sedan. Så kom plötsligt en liten tidning som hette New Photo tryckt på kopieringsapparat. Sedan