Förstärkt hemtjänst en utvärdering av projektet med fokus på brukare och personal

Transkript

1 Förstärkt en utvärdering av projektet med fokus på brukare och personal Anna Condelius och Jenny Ekblad FoU-dokument 2013:1 ISBN Stadskontoret

2 Förord I Malmö stad, stadsområdesförvaltning Norr pågår sedan 2011 projektet förstärkt. Förstärkt är ett alternativ till korttidsboende, vilket innebär att brukaren under en kortare tidsperiod får extra stöd och hjälp i hemmet. För att kunna se för- och nackdelar med att göra verksamheten permanent behövdes en utvärdering av projektet. Uppdraget att utvärdera förstärkt fick FoU Malmö, avdelning vård och omsorg. Utvärderingen belyser både brukare som fått förstärkt och personal som arbetar i densamma. Som jämförelse har brukare och personal i den ordinarie en i samma område använts. Både brukare och personal har fått svara på frågeformulär som belyser aspekter som är viktiga för brukarens upplevelse av sin och personalens upplevelse av sin arbetssituation. Utvärderingen visar på att den förstärkta en upplevs som mycket positiv av både brukare och personal. Det är vår förhoppning att detta dokument kan användas för att utveckla även den ordinarie en i den aktuella stadsområdesförvaltningen, men också i övriga Malmö. Författare till dokumentet är Anna Condelius, med dr i omvårdnadvetenskap, sjuksköterska och Jenny Ekblad, fil dr i hushållsvetenskap, dietist och FoU-koordinator i Malmö stad. Ett stort tack till Anna Condelius och Jenny Ekblad som med ett stort engagemang har genomfört denna utvärdering, och till alla som deltagit i utvärderingen samt till alla som bidragit med synpunkter under arbetets gång. Manuskriptet har granskats av medarbetare på FoU Malmö, avdelning vård och omsorg. Eva Lundberg Chef avdelning vård och omsorg Stadskontoret Malmö stad 1

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Inledning... 5 Bakgrund... 5 Ordinarie... 5 Förstärkt... 6 Syfte... 8 Frågeställningar gällande brukare... 8 Frågeställningar gällande personal... 8 Metod... 9 Urval och datainsamling brukare... 9 Instrument Urval och datainsamling personal Instrument Analys Resultat Brukare Hälsa och rörlighet Hjälp från familj, släkt eller vänner Inflytande över insatser från en, anpassning efter behov och trygghet Tillfredsställelse med hjälp från en Personal Psykosocial arbetstillfredsställelse Psykosomatisk hälsa Personcentrerad vård Samvetsstres Diskussion Brukare Social situation, självskattad hälsa, oro, och rörlighet Personal Metoddiskussion Slutsatser Referenser

4 Sammanfattning I Malmö stad, stadsområdesförvaltning norr, före detta stadsdelsförvaltning Centrum, pågår sedan 2011 projektet förstärkt. Förstärkt är ett alternativ till korttidsboende, vilket innebär att brukaren under en kortare tidsperiod får extra stöd och hjälp i hemmet. Det övergripande syftet med detta dokument har varit att utvärdera projektet förstärkt i stadsdel Centrum. Utvärderingen ska utgöra en grund till ett beslut om projektet ska bli en permanent del av verksamheten. Utvärderingen har haft särskilt fokus på brukarens tillfredsställelse med erhållen vård och omsorg, samt omsorgspersonalens arbetssituation och arbetstillfredsställelse. Brukare och personal i den ordinarie en i samma stadsdel har utgjort jämförelsegrupp. Data har inhämtats genom enkäter till brukare och personal i både den förstärkta en och i den ordinarie en. Av brukarna svarade 30% i den förstärkta en och 56% i den ordinarie en på det utskickade frågeformuläret. Bland personalen svarade 92% i den förstärkta en och 43% i den ordinarie en på de utskickade frågeformulären. Brukare i den förstärkta en upplevde signifikant större möjlighet att påverka vem/vilka som hjälpte dem och hur de fick hjälp, samt hur anpassad denna hjälp var efter deras behov. Vidare upplevde de i högre grad att det var tryggt att bo hemma med insatser från en. De upplevde också större tillfredsställelse över sitt inflytande över personalens arbete och med en sammantaget, jämfört med brukarna i ordinärt boende. Detta talar för att den förstärkta en har uppnått sitt mål med att utforma insatserna så att de svarar mot den enskildes behov och att den ges under trygga förhållanden. Sammanfattningsvis så behöver den ordinarie en arbeta mer med att öka brukarens inflytande över de insatser som ges och att insatserna ges efter behov och under trygga förhållanden. Personal i den förstärkta en har bättre förutsättningar att bedriva en personcentrerad vård än personal i den ordinarie en. Framförallt finns det mer resurser i form av tid och personal inom den förstärkta en än inom den ordinarie en, vilket är en förutsättning för att insatserna ska kunna anpassas efter vårdtagarens behov. Personalen i den förstärkta en har också en bättre psykosocial arbetstillfredsställelse, en bättre psykosomatisk hälsa och lider av mindre samvetsstress än personalen i den ordinarie en. Visserligen är resultaten i den ordinarie en i linje med resultat från nationell forskning och avviker därför inte från annan vård- och 3

5 omsorgsverksamhet i landet, men det kan inte ses som rimligt att förutsättningarna för personalen ska vara så vitt åtskilda inom samma organisation, i samma stadsområdesförvaltning. Därför behöver förutsättningarna för personalen inom den ordinarie en förbättras för att bedriva en personcentrerad vård. Bättre förutsättningar för en personcentrerad vård kan förhoppningsvis generera bättre arbetstillfredsställelse, mindre samvetsstress och en bättre hälsa bland personalen inom den ordinarie en. Hur den förstärkta en är organiserad bör kunna ge inspiration och idéer för hur detta ska uppnås. 4

6 Inledning Malmö stad arbetar långsiktigt med kvalitets- och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. I detta arbete ingår att kontinuerligt utveckla en till brukare i ordinärt boende. Efter till exempel en sjukhusvistelse kan det vara besvärligt att klara sig hemma och många äldre brukare önskar då att få komma till ett korttidsboende. Ett alternativ till korttidsboende har utvecklats som projektet förstärkt. Detta innebär att brukaren får extra stöd och hjälp i hemmet under en kortare tidsperiod, innan ordinarie tar över. FoU Malmö fick uppdraget att utvärdera projektet förstärkt för att kunna se för- och nackdelar med att göra projektet till en permanent verksamhet som ett alternativ till korttidsboende. Utvärderingen ska ligga till grund för ett beslut om huruvida projektet förstärkt ska bli en permanent del av verksamheten för stadsområdesförvaltning Norr. Vid denna utvärderings tillkomst bestod Malmö stad av tio stadsdelsförvaltningar, varav stadsdelsförvaltning Centrum var en av dessa. I detta dokument kommer därför begreppet stadsdelsförvaltning Centrum att användas. Efter omorganisering, så utgör Centrum numera en del av stadsområdesförvaltning Norr i Malmö stad. Bakgrund Ordinarie I stadsdel Centrum i Malmö stad finns totalt elva grupper. Den ordinarie en beskriver sitt arbetssätt enligt följande: Verksamheten syftar till att motivera och stödja vårdtagarna att klara av sin dagliga livsföring så självständigt som möjligt genom hjälp till självhjälp. Personalen arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt, det vill säga planerar och utför sina insatser på ett sådant sätt att vårdtagaren ges möjlighet att utveckla och/eller bibehålla sina förmågor och självständighet. Personal hjälper alltså till med sådant som vårdtagaren själv har svårt att göra eller inte klarar av. Det kan vara hjälp med serviceinsatser som till exempel städ, tvätt och inköp eller personlig omvårdnad såsom till exempel dusch, på- och avklädning och förflyttningar. Inom ordinärt boende arbetar man med kontaktmannaskap och att ha kontinuitet. Detta innebär att så långt det är möjligt är det en och samma personal som hjälper vårdtagaren. Det är kontaktpersonen som erbjuder, att i samråd med vårdtagaren, upprätta en individuell genomförandeplan som beskriver hur en beslutad insats praktiskt ska genomföras. Detta för att kunna bygga upp en relation 5

7 genom individuella målsättningar som ger trygghet, tillit, ökat självförtroende och självkänsla. Målet är att ge vårdtagaren en god omsorg och omvårdnad enligt det beslut som fattats av biståndshandläggaren. Detta är stadsdel Centrums egen beskrivning av hur man arbetar i den ordinarie en. Alla insatser från en utgår från brukarens behov vilka bedöms av en biståndshandläggare i stadsdelen. Förstärkt Sedan januari 2011 arbetar en av stadsdel Centrums grupper enligt projektet förstärkt. Förstärkt är en förstärkning och komplettering till den ordinarie en i stadsdelen och vänder sig främst till brukare i behov av mer omfattande stöd i bostaden eller som ett alternativ till korttidsboende. Ingegerd Kristiansson är sektionschef och nedan följer hennes beskrivning av projektet förstärkt. Förstärkt är ett projekt som startade i stadsdel Centrum. Förstärkt ska innebära en förstärkning och komplettering till ordinär i stadsdelen. Personer som bedöms vara i behov av särskilt stöd och kontinuerligare besök, erhåller förstärkt under en begränsad period. Uppdraget sker mellan biståndshandläggare och sektionschefen inom projektet. Förstärkt skall tillförsäkra trygghet och kontinuitet för den enskilde samt stärka möjligheterna till ett självständigt liv och boende, samt främja social gemenskap och stimulera till ett aktivt liv utifrån den enskildes egna möjligheter. Stödet vänder sig exempelvis till personer som behöver mer omfattande stöd i bostaden eller i anslutning till en sjukhus- eller korttidsvistelse. Stödet ges främst till personer som har betydande svårigheter att klara sin dagliga livsföring på ett betryggande och tillfredställande sätt i den egna bostaden. Personalen arbetar utifrån att vårdtagaren skall få tillgång till sociala aktiviteter och skapa kontakter som har stor betydelse för hälsan på flera olika sätt. Insatser för att motverka ensamhet och social isolering är av stort värde och personalen försöker knyta kontakter med våra mötesplatser. Betydelsen av att känna sig behövd och ha en meningsfull tillvaro uppmärksammas. Mångkulturella aspekter bör särskilt beaktas. Personaltätheten är hög och från början arbetade 12 undersköterskor i gruppen. Dessa arbetar schemalagd tid mellan kl på vardagar samt med tjänstgöring var tredje helg. I december 2012 utvidgades projektet med fyra undersköterskor som är anställda på kvällspatrullen, dvs. arbetar varje kväll mellan Detta innebär att brukare som har stort behov av hjälp och har insatser nattetid då får 6

8 hjälp av den ordinarie en. I samband med detta vidgades också målgruppen till brukare som väntar på plats på särskilt boende. Samtliga undersköterskor har lång erfarenhet inom äldreomsorgen. Dagligen erhåller personalen vägledning och dialog med ansvarig sektionschef i projektet. Målet inom arbetsgruppen är att arbeta utifrån ett flexibelt och individuellt anpassat vårdtagarperspektiv där det individuella behovet är i fokus. Sektionschefen och personalen har även regelbundna dialoger med stadsdelens biståndshandläggare, distriktssjuksköterskor samt rehabiliteringspersonal på olika områden inom stadsdelen. Brukare kan få förstärkt under totalt 4-6 veckor. Eventuellt kan de få förstärkt vid ytterligare tillfälle. Urval av brukare till förstärkt sker av biståndsbedömare från brukare bosatta i stadsdel Centrum. I projektplanen för förstärkt står det att Förstärkt ska tillförsäkra trygghet och kontinuitet för den enskilde. Den skall stärka möjligheterna till ett självständigt liv och boende, samt främja social gemenskap och stimulera till ett aktivt liv. Förstärkt ska innebära förstärkning och komplettering av den enskildes egna möjligheter. Målet med förstärkt är att vårdtagare ska få hjälp med att uppnå en ökad känsla av hälsa och livskvalitet i hemmiljö. Målgruppen är personer som vistas på sjukhus, korttidsboende eller i ordinärt boende. Förstärkt kan erhållas om man har känslor av stark otrygghet, oro, ensamhet, ångest, social svikt, ohållbar hemsituation eller andra starka skäl, har stora svårigheter att klara sin dagliga livsföring på ett betryggande och tillfredsställande sätt. 7

9 Syfte Syftet har varit att utvärdera projektet förstärkt i stadsdel Centrum med särskilt fokus på brukarens tillfredställelse med erhållen vård och omsorg, samt omsorgspersonalens arbetssituation och arbetstillfredsställelse. Utvärderingen ska ligga till grund för ett beslut om huruvida projektet förstärkt ska bli en permanent del av stadsdel Centrums verksamhet. Brukare och personal i den ordinarie en i samma stadsdel har utgjort jämförelsegrupp i utvärderingen. Utgångspunkten har varit att den förstärkta en (FH) åtminstone bör vara jämställd med den ordinarie en (OH) vad gäller brukarnas tillfredsställelse och personalens arbetstillfredsställelse för att kunna permanentas i sin nuvarande form. Frågeställningar gällande brukare Skiljer sig brukare i den förstärkta en från brukare i den ordinarie en avseende följande: Social situation, självskattad hälsa, ängslan, oro eller ångest, rörlighet inomhus och utomhus, hjälp från familj släkt eller vänner. Inflytande över ens insatser, insatsernas anpassning efter behov och upplevd trygghet. Tillfredsställelse med ens insatser. Frågeställningar gällande personal Skiljer sig personal i den förstärkta en från personal i den ordinarie en avseende följande: Psykosocial arbetstillfredsställelse. Psykosomatisk hälsa. Förutsättningar för personcentrerad vård. Samvetsstress. 8

10 Metod Utvärderingen har genomförts som en tvärsnittsstudie. Data har inhämtats genom strukturerade frågeformulär till både personal och brukare. Urval och datainsamling brukare I oktober 2012 gjorde stadsdel Centrum ett slumpmässigt urval av 100 brukare från ett urval på totalt 800 brukare, som erhöll insatser från den ordinarie en. Ett frågeformulär utgick till dessa med post i vecka 49 där svaren gick till FoU Malmö. Brukare som skrevs ut från den förstärkta en under perioden oktober 2012 till och med mars 2013 har inkluderats i utvärderingen. Totalt rör detta sig om 43 personer, 20 män och 23 kvinnor. Medelåldern bland dem som skrevs ut var 78,5 år (min 30 år, max 99 år). Inledningsvis tillfrågades brukarna vid utskrivning från den förstärkta en om de var intresserade av att delta i utvärderingen och om de gav sitt medgivande till att stadsdel Centrum lämnade ut kontaktuppgifter till FoU Malmö för utskick av frågeformulär. Frågeformulär skickades sedan från FoU Malmö till dem som tackade ja. Eftersom det var relativt få som tackade ja till medverkan ändrades förfarandet i november I stället för att tillfråga brukarna om intresse av att delta skickades frågeformuläret direkt från stadsdel Centrum hem till alla som skrevs ut från den förstärkta en och svaren gick till FoU Malmö. Alla formulär var kodade och en kodlista med kontaktuppgifter upprättades och hölls av stadsdel Centrum. Två påminnelser utgick till dem som inte svarade. Vid båda påminnelserna fanns det möjlighet att avböja medverkan i undersökningen genom att skicka in en enskild blankett. I denna blankett fanns det också möjlighet att uppge orsaken till varför man valde att inte medverka. De som skrevs ut från den förstärkta en under 2013 erbjöds också att besvara frågorna genom en personlig intervju istället för att fylla i frågeformuläret själv. Frågeformuläret bestod av frågor rörande ålder, kön, socialstatus, boendesituation, hälsa, om hjälp erhölls från familj släkt eller vänner och i sådana fall med vad och hur ofta samt vad en hjälpte till med. Det fanns också frågor angående i vilken utsträckning brukaren själv kunde påverka vem/vilka som hjälpte, hur hjälpen gavs och i vilken utsträckning hjälpen var anpassad efter de egna behoven. Dessa frågor hade fem svarsalternativ från inte alls till i mycket stor utsträckning. En fråga rörde hur tryggt/otryggt det var att bo hemma med hjälp av 9

11 en och besvarades med fem svarsalternativ från mycket tryggt till mycket otryggt. Frågeformuläret till brukare i den förstärkta en bestod också av frågor om de någon gång erhållit insatser från den ordinarie en och i vilken utsträckning den hjälpen i så fall varit anpassad efter de egna behoven, hur tryggt det varit att bo hemma med denna hjälp och hur tillfredsställd man var med hjälpen från den ordinarie en. Formuläret till brukare i den förstärkta en bestod också av en fråga om de erhållit hjälp från den förstärkta en vid något tidigare tillfälle och om de i sådana fall vill medverka i en kompletterande intervju. Instrument Brukarnas tillfredsställelse med erhållen vård och omsorg har mätts med ett instrument konstruerat av Samuelsson och Wistler (2000). Instrumentet består av 17 frågor och mäter vårdtagarens tillfredställelse med erhållen hjälp från en ur fem perspektiv; Kontinuitet, Anpassning, Personliga relationer, Inflytande och Tillgänglighet. Frågorna är formulerade på följande vis; Hur nöjd/missnöjd är du med ditt inflytande på personalens arbete? och besvaras på en 7-gradig skala från 1=Mycket missnöjd till 7=Mycket nöjd. Värden mellan 6 och 7 i respektive fråga indikerar hög tillfredsställelse och värden under 5 indikerar olika grad av otillfredsställelse (Karlsson et al., 2013). Urval och datainsamling personal Samtlig personal (12) anställd inom den förstärkta en samt ett slumpmässigt urval av 70 anställda från ett urval på totalt 215 personer inom den ordinarie en i stadsdel Centrum i slutet av oktober 2012, inkluderades. Frågeformulär till personalen skickades från stadsdel Centrum via post under vecka 47, För att säkra personalens anonymitet var frågeformulären inte kodade eller namnade och adresslistan hölls av stadsdel Centrum. Ifyllda formulär gick till FoU Malmö. En påminnelse utgick till samtliga efter ca två veckor varefter adresslistan kasserades. Svaren går således inte att spåra till enskilda respondenter. Frågeformulären utgjordes av frågor rörande ålder, kön, social status, utbildning och antal år inom äldreomsorgen samt ett antal standardiserade instrument. Instrument Två delskalor i instrumentet The Satisfaction with Work Questionnaires (SWQ) (Engstrom et al., 2006) har använts i 10

12 utvärderingen. Dessa delskalor mäter psykosociala aspekter av arbetstillfredsställelse och aspekter av psykosomatisk hälsa. Båda skalorna har utformats och testats för att användas bland personal inom äldreomsorgen. Instrumentet psykosocial arbetstillfredsställelse består av 49 frågor fördelat i åtta underskalor som mäter; personlig utveckling (9 frågor), arbetsbelastning (11), kritik (5), förväntningar och krav (6), samarbete (5), inre motivation (5), yttre motivation (4) och position i arbetsgruppen (4). Frågorna är formulerade på följande vis: Hur ofta förekommer det i ditt arbete att arbetet känns meningsfullt? och besvaras på en femgradig skala från 0=Aldrig till 4=Mycket ofta. En fråga i skalan om position i arbetsgruppen, som rör uppskattning från underordnande, exkluderades i denna utvärdering. Instrumentet för psykosomatisk hälsa består av 19 frågor uppdelade i två underskalor som mäter: störd sömn (9 frågor) och upplevd stress (10). Frågorna är formulerade på följande vis: Hur ofta inträffar det att du oroar dig för hälsorisker i ditt arbete? och besvaras på en femgradig skala från 0=Mycket ofta till 4=Aldrig. I båda instrumenten kan en totalpoäng beräknas på för respektive underskala och för hela instrumentet. Ett högre värde indikerar högre psykosocial arbetstillfredsställelse respektive bättre psykosomatisk hälsa. Totalpoängen beräknas genom att poängen i frågorna summeras och divideras med maxpoängen i respektive underskala och multipliceras med 100. Denna beräkning medför att poängen i delskalorna kan jämföras även om de består av olika många frågor. Enligt konstruktörerna är det eftersträvansvärt med värden mellan 75 och 100. Båda instrumenten har testats i sin helhet avseende validitet och reliabilitet (Engstrom et al., 2006). För att mäta organisatoriska förutsättningar för personcentrerad vård har instrumentet Person-Centerd Care Assessment Tool (P-CAT) använts (Sjogren et al., 2012). Instrumentet består av 13 frågor formulerade som påståenden till exempel. Vi diskuterar ofta hur vi ska ge en vård som utgår från den enskilde boendes behov. Frågorna besvaras på en femgradig skala från 1=Nej, tar helt avstånd till 5=Ja, instämmer helt. Poängen för varje fråga adderas till en totalsumma där ett högre värde indikerar högre grad av personcentrering. Instrumentet är konstruerat för att användas bland personal vid särskilt boende. I den här utvärderingen har benämningen boende i instrumentet bytts ut mot vårdtagare. Tre frågor i underskalan för organisatoriskt stöd, som rör miljön vid särskilt boende, har tagits bort då de inte bedömts som relevanta för ens verksamhet. Totalpoängen sträcker sig således från 10 till 50 i denna utvärdering. Instrumentet har testats i sin helhet avseende validitet och reliabilitet (Sjogren et al., 2012). För att mäta samvetsstress har instrumentet Stress of Conscience Questionnaire använts (Glasberg et al., 2006). Instrumentet består av nio frågor uppdelade i en A- och en B-del. I A-delen efterfrågas hur ofta en specifik situation inträffar, till exempel Hur ofta händer det att du inte 11

13 hinner ge den vård vårdtagaren behöver? och besvaras på en femgradig skala; 0=Aldrig, 1=Mindre än en gång/halvår, 2=Mer än en gång/halvår, 3=Varje månad, 4=Varje vecka och 5=Dagligen. I B-delen i varje fråga efterfrågas i vilken utsträckning den specifika situationen ger upphov till dåligt samvete. B-frågorna besvaras genom en markering på en 10 cm lång analog skala där ändpunkterna representeras av; Nej, ger mig inte alls dåligt samvete till Ja, ger mig mycket dåligt samvete. Vid analys omvandlas skalan till poäng från 0 till 5. En totalsumma för hela instrumentet beräknas genom att poängen i A och B i varje fråga multipliceras och summan för varje fråga adderas samman. Detta ger en maxpoäng på 225 i hela instrumentet där höga värden indikerar hög samvetsstress. Instrumentet har testats avseende validitet och reliabilitet (Glasberg et al., 2006). Analys Analysen har utgjorts av jämförelser mellan brukare respektive personal i förstärkt (FH) respektive ordinarie (OH). Data har analyserats med Student s T-test för kvotdata, Chi-Square test för nominaldata och Mann-Whitney U-test för ordinaldata eller när data inte varit normalfördelad. Ett p-värde <0.05 har sats som signifikansnivå. Så kallat medelvärdesimputation har använts vid bortfall i instrumenten. Detta innebär att gruppens medelvärde för aktuell fråga har lagts in vid icke besvarade frågor. I tabellerna redovisas medelvärde (m) och standardavvikelse (sd) samt antal (n) och andel i procent (%). 12

14 Resultat Brukare Av de 43 brukare som skrevs ut från den förstärkta en under datainsamlingsperioden var det 13 (30%) som besvarade frågeformuläret. Ingen angav att de föredrog att medverka i en intervju före att besvara frågeformuläret. Tjugosex av de 30 personer som inte besvarade formuläret gjorde detta utan känd orsak varav endast sex aktivt tackade nej till medverkan. Tre personer hade avlidit, och ett formulär returnerades på grund av fel adress. Av de 100 brukare som inkluderades från den ordinarie en var det 56 som besvarade formuläret (56%). Av de 44 som inte besvarade formuläret var det 30 som gjorde det utan känd orsak och fyra formulär returnerades på grund av fel adress. Tio personer tackade nej till medverkan i utvärderingen och angav orsaken till detta; tre på grund av sjukdom, fyra på grund av att det inte fanns någon tillhands som kunde hjälpa till att besvara frågorna och tre på grund av att frågorna var för svåra. Medelåldern bland dem som svarade i hela urvalet (n=69) var 80,3 år och majoriteten var kvinnor (66%), tabell 1. Vid jämförelser mellan dem i ordinarie respektive förstärkt fanns det inga signifikanta skillnader vad gäller ålder, kön, andel sammanboende eller andel som själv hjälpte någon närstående. Tabell 1. Beskrivning av hela urvalet samt jämförelser mellan brukare i ordinarie och förstärkt. Hela urvalet 69 Ordinarie n=56 Förstärkt n=13 p- värde* Ålder (SD) 80,3 (11,6) 80,0 (12,3) 81,3 (8,7) 0,663 Kvinnor (%) 44 (66,3) 37 (66,1) 7 (53,8) 0,409 Sammanboende (%) 14 (24,6) 14 (25,0) 3 (23,1) 0,885 Hjälper närstående (%) 7 (10,1) 5 (8,9) 2 (15,4) 0,487 *T-test för kvotdata och Chi-Square test för nominaldata, signifikanta värden i fetstil. En brukare i den förstärkta en och fem i den ordinarie en väntade på plats i särskilt boende. Sju av tretton i den förstärkta en fick hjälp från den ordinarie en efter utskrivning från den förstärkta en. 13

15 Hälsa och rörlighet Det fanns inga signifikanta skillnader mellan brukare i ordinarie (OH) respektive i förstärkt (FH) vad gäller hälsa och rörlighet, tabell 2. Elva (21%) av brukarna i ordinarie skattade sitt hälsotillstånd som ganska dåligt eller mycket dåligt, jämfört med två av brukarna i den förstärkta en (15%). Två brukare i den förstärkta en besvärades av periodvis svår ängslan, oro eller ångest varav en väntade på plats i särskilt boende. Tolv personer i den ordinarie en besvärades av oro eller ångest varav åtta hade ständiga och mycket svåra besvär. Tre av dessa väntade på plats i särskilt boende. Majoriteten i båda urvalen var självständiga vid förflyttningar inomhus med eller utan hjälpmedel (OH=87%, FH=85%). I den ordinarie en var 20 personer (35%) helt eller delvis beroende av levande stöd vid förflyttningar utomhus, jämfört med den förstärkta en där sju personer (54%) var helt eller delvis beroende utomhus. Tjugotvå personer (39%) i den ordinarie en och sju personer i den förstärkta en (54%) vistades utomhus mindre än en gång per vecka eller aldrig. Majoriteten i båda grupperna önskade mer utomhusvistelse (OH=62%, FH=77%). Hjälp från familj, släkt eller vänner Tio personer i den förstärkta en (77%) erhöll hjälp från familj, släkt eller vänner jämfört med 31 personer (55%) i den ordinarie en (p=0,319). Sju personer i den förstärkta en och 19 personer i ordinarie erhöll hjälp från sina barn. Sju i den ordinarie och tre i den förstärkta en fick hjälp av make, maka eller sambo. De insatser som familj, släkt eller vänner hjälpte till med i störst utsträckning var så kallade instrumentella aktiviteter så som inköp, uträtta ärenden, städa, tvätta, laga mat, biltransporter samt hålla kontakt med myndigheter och vårdinrättningar. Mellan 36% och 80% av brukarna i ordinarie eller förstärkt fick hjälp från familj, släkt eller vänner i någon av dessa aktiviteter, tabell 3. Tio personer i den ordinarie en (32%) och två personer (20%) i den förstärkta en fick hjälp av familj, släkt eller vänner dygnet runt eller varje dag. 14

16 Tabell 2. Jämförelse av hälsa och rörlighet bland brukare i ordinarie och förstärkt. Allmänt hälsotillstånd Mycket gott Ganska gott Någorlunda Ganska dåligt Mycket dåligt Besvär av ängslan oro eller ångest Ingen oro eller ångest Lätta/tillfälliga besvär Periodvis svåra besvär Ständigt mycket svåra besvär Rörlighet inomhus Förflyttar sig själv utan svårigheter Förflyttar sig själv med hjälpmedel Behöver stöd av en person Helt beroende av levande stöd Rörlighet utomhus Förflyttar sig själv utan svårigheter Förflyttar sig själv med hjälpmedel Behöver stöd av en person Helt beroende av levande stöd Vistelse utomhus Flera gr/vecka En gr/vecka Mindre än en gr/vecka Vistas aldrig utomhus Ordinarie 56 (%) (1,9) (21,2) (55,8) (17,3) (3,8) (37,0) (40,7) (14,8) (7,4) (37,7) (49,1) (1,9) (11,3) (13,0) (50,0) (11,1) (25,9) (45,5) (14,5) (27,3) (12,2) Förstärkt 13 (%) (7,7) (38,5) (38,5) (7,7) (7,7) (38,5) (46,2) (15,4) - 1 (7,7) (76,9) (7,7) (7,7) (46,2) (15,4) (38,5) (30,8) (15,4) (30,8) (23,1) p- värde* 0,173 0,696 0,098 0,165 0,269 Önskat mer utomhusvistelse 35 (62,5) 10 (76,9) 0,226 *Mann Whitney U-test, signifikanta värden i fetstil. 15

17 Tabell 3. Insatser från familj släkt eller vänner till brukare i ordinarie och förstärkt. Insatser Ordinarie n=31 (%) Förstärkt n=10 (%) Inköp av livsmedel 18 (58,1) 6 (60,0) Inköp av hygienartiklar och kläder 16 (51,6) 5 (50,0) Gör ärenden hos bank, post och dylikt 20 (64,5) 8 (80,0) Städar 11 (35,5) 5 (50,0) Tvättar 16 (51,6) 5 (50,0) Lagar mat 12 (38,7) 4 (40,0) Håller kontakt med myndigheter, vårdinrättningar och dylikt 20 (64,5) 7 (70,0) Transporter med bil t.ex. till VC 19 (61,3) 4 (40,0) Förflyttningar i hemmet 5 (16,1) - - Medföljare vid promenader utomhus 5 (16,1) 4 (40,0) Av och påklädning 5 (16,1) 2 (20,0) Toalettbesök 4 (12,9) 1 (10,0) Personlig hygien 8 (25,8) 1 (10,0) Hjälp från en Städning var den mest frekvent förekommande insatsen inom den ordinarie en där 70% fick denna insats, Tabell 4. Hjälp med den personliga hygienen var vanligast inom den förstärkta en där 69% fick sådan hjälp. Signifikant större andel inom den förstärkta en än inom den ordinarie en fick hjälp med inköp av hygienartiklar och kläder (p=0,020), social samvaro (p=0,011) och hjälp med personlig hygien (0,034). 16

18 Tabell 4. Jämförelse av insatser från en till brukare i ordinarie och förstärkt. Insatser *Chi-square test, signifikanta värden i fetstil. Ordinarie n=56 (%) Förstärkt n=13 (%) p- värde* Inköp av livsmedel 22 (39,3) 8 (61,5) 0,278 Inköp av hygienartiklar och kläder 3 (5,4) 4 ((30,8) 0,020 Inköp av färdiglagad mat 14 (25,0) 6 (46,2) 0,270 Laga mat 6 (10,7) 3 (23,1) 0,446 Göra ärenden hos post el dylikt 2 (3,6) 2 (15,4) 0,231 Städa 39 (69,6) 6 (46,2) 0,270 Tvätta 23 (41,1) 5 (38,5) 0,943 Social samvaro 1 (1,8) 3 (23,1) 0,011 Medföljare till och från olika platser utanför hemmet t.ex. VC 7 (12,5) 3 (23,1) 0,567 Förflyttningar i hemmet 5 (8,9) 4 (30,8) 0,095 Medföljare vid promenader 11 (19,6) 4 (30,8) 0,618 På och avklädning 8 (14,3) 4 (30,8) 0,327 Toalettbesök 5 (8,9) 4 (30,8) 0,095 Personlig hygien 18 (32,1) 9 (69,2) 0,034 Inflytande över insatser från en, anpassning efter behov och trygghet Det fanns inga signifikanta skillnader mellan hur brukare i ordinarie och förstärkt skattade sitt inflytande över när personalen kommer (p= 0,116), tabell 5. Signifikant högre andel av brukarna i den förstärkta en angav att de kunde påverka vem eller vilka som hjälper (p=0,008) och hur personalen hjälper (p=0,001). Sjuttiosju procent av brukarna i den förstärkta en (11 personer) angav att insatserna var anpassade till det egna behovet i stor eller i mycket stor utsträckning jämfört med 45% i den ordinarie en. Nittiotvå procent av brukarna i den förstärkta en (12 personer) var mycket eller ganska trygga med att bo hemma med stöd av den förstärkta en jämfört med 61% i den ordinarie en. Ingen brukare i den förstärkta en upplevde det som otryggt att bo hemma med hjälp från en jämfört med tre personer i den ordinarie en varav två upplevde det som mycket otryggt. 17

19 Tillfredsställelse med hjälp från en Att personalen har gott om tid på sig var den fråga som brukarna i både den ordinarie och i den förstärkta en var minst nöjda med och som fick lägst poäng (OH, m=4,5, FH, m=5,0), tabell 6. Brukare i den förstärkta en var signifikant mer tillfredställda med inflytandet över personalens arbete (p=0,023) och med en sammantaget (p=0,006) än brukare i den ordinarie en. I övrigt fanns det inga signifikanta skillnader i tillfredsställelse mellan grupperna. Medelvärdet bland brukare i den förstärkta en låg över 6,0 i 10 av de 17 frågorna medan medelvärdet i den ordinarie en låg under 6,0 i alla frågor utom i frågan som rör personalens ärlighet och uppriktighet. 18

20 Tabell 5. Jämförelse mellan brukare i ordinarie och förstärkt avseende inflytande över insatser från en, insatsernas anpassning efter behov och upplevd trygghet. Ordinarie n=56 (%) Förstärkt n=13 (%) p- värde* Har kunnat påverka när/vilken tid personalen kommer I mycket stor utsträckning I stor utsträckning I viss utsträckning I liten utsträckning Inte alls (18,4) (20,4) (36,7) (12,2) (12,2) (16,7) (33,3) (25,0) (25,0) - 0,116 Har kunnat påverka vem/vilka som hjälper I mycket stor utsträckning I stor utsträckning I viss utsträckning I liten utsträckning Inte alls (2,0) (7,8) (11,8) (23,5) (54,9) (8,3) (16,7) (33,3) (25,0) (16,7) 0,008 Har kunnat påverka hur personalen hjälper I mycket stor utsträckning I stor utsträckning I viss utsträckning I liten utsträckning Inte alls (3,8) (15,1) (32,1) (24,5) (24,5) (25,0) (33,3) (3,3) (8,3) - 0,001 Hjälpen är anpassad efter behov I mycket stor utsträckning I stor utsträckning I viss utsträckning I liten utsträckning Inte alls (15,1) (30,2) (35,8) (13,2) (5,7) (38,5) (38,5) (7,7) (15,9) - 0,049 Tryggt att bo hemma med stöd från en Mycket trygg Ganska trygg Varken trygg eller otrygg Ganska otrygg Mycket otrygg (29,4) (37,3) (27,5) (2,0) (3,9) (61,5) (30,8) (7,7) - - 0,019 *Mann Whitney U-test, signifikanta värden i fetstil. 19

21 Tabell 6. Jämförelse av tillfredsställelse med vård och omsorg bland brukare i ordinarie och förstärkt. Nöjdhet med: (svarande OH/FH) Ordinarie m (SD) Förstärkt m (SD) p- värde* Att personalen arbetar efter samma riktlinjer (n=52/13) 5,1 (1,3) 5,4 (1,5) 0,412 Att du och personalen känner varandra (n=53/13) 5,3 (1,4) 6,0 (1,1) 0,132 De tider personalen kommer på (n=51/13) 5,5 (1,2) 5,1 (1,8) 0,369 Att personalen håller sina tider (n=52/13) 5,4 (1,5) 5,3 (1,8) 0,969 Att personalen har gott om tid på sig (n=52/13) 4,5 (1,7) 5,0 (1,7) 0,366 Personalens vänlighet (n=51/13) 5,8 (1,4) 6,3 (1,0) 0,240 Personalens respekt och hänsyn (n=50/13) 5,9 (1,5) 6,2 (1,0) 0,474 Personalens lugn och trygghet (n=50/13) 5,8 (1,4) 6,1 (1,0) 0,517 Personalens noggrannhet och ordentlighet (n=50/13) 5,5 (1,6) 6,0 (1,2) 0,301 Personalens ärlighet och pålitlighet (n=50/13) 6,0 (1,3) 6,2 (1,2) 0,601 Personalens hushållsarbete (n=47/13) 5,1 (1,4) 5,2 (1,4) 0,898 Personalens personliga omvårdnad (n=35/13) 5,2 (1,3) 6,0 (1,4) 0,082 Personalens förmåga att umgås (n=44/13) 5,3 (1,4) 6,1 (1,2) 0,079 Inflytande över personalens arbete (n=44/13) 5,0 (1,7) 5,9 (1,0) 0,023 Den personliga relationen till personalen (n=45/13) 5,6 (1,2) 6,1 (1,1) 0,242 Antalet personer involverade från en (n=46/13) 5,3 (1,4) 5,4 (1,1) 0,903 Hemtjänsten sammantaget (n=45/13) 5,7 (1,2) 6,5 (0,7) 0,006 *T-test, signifikanta värden i fetstil. Maxpoäng per fråga =7. 20

22 Personal Trettio personal (av 70) i den ordinarie en (43%) och 11 av 12 (92%) anställda i den förstärkta en, besvarade frågeformulären. Nästan hälften (47%) av dem i ordinarie var mellan 18 och 45 år och 20 % var 56 år eller äldre. I den förstärkta en var sju av elva (64%) mellan 26 och 45 år. Majoriteten i båda urvalen var kvinnor (87% respektive 91%) och majoriteten var undersköterskor (83% respektive 91%). Personalen i den ordinarie en hade i medeltal arbetat i 17,6 år inom vård och omsorg (SD=11,1, min 2, max 43 år) och personal i den förstärkta en i 17,1 år (SD=12,1, min 6, max 43 år). Psykosocial arbetstillfredsställelse Medelpoäng i psykosocial arbetstillfredsställelse, för hela urvalet, var 68,4 poäng, tabell 7. Högst medelpoäng för hela urvalet återfinns i delskalan för inre motivation (medel=83,0) och lägst medelpoäng återfinns i delskalan för yttre motivation (medel=55,3). Vid jämförelse var den totala arbetstillfredställelsen signifikant högre (p<0,001) bland personal i den förstärkta en (medel=78,7) jämfört med personal i den ordinarie en (medel=64,7). Personal i den förstärkta en hade signifikant högre poäng i fem av åtta delskalor jämfört med personal i den ordinarie en. De tre delskalor där det inte fanns någon signifikant skillnad var de för förväntningar och krav, samarbete och position i arbetsgruppen. Psykosomatisk hälsa Medelvärdet för psykosomatisk hälsa, i hela urvalet, var 59,9 och personal i den förstärkta en hade en signifikant högre totalpoäng (p=0,005) jämfört med personal i den ordinarie en, tabell 8. Personal i den förstärkta en hade också signifikant högre medelpoäng i de båda underskalorna för sömnproblem (p=0,001) och upplevd stress (p=0,019). 21

23 Tabell 7. Medelpoäng i psykosocial arbetstillfredställelse i hela urvalet samt jämförelse mellan personal i ordinarie och förstärkt. Underkategorier Hela urvalet n=41 m (SD) Ordinarie n=30 m (SD) Förstärkt n=11 m (SD) p- värde* Personlig utveckling 70,5 (17,8) 65,8 (17,8) 83,4 (10,1) 0,004 Arbetsbelastning 62,7 (15,0) 56,8 (12,8) 78,9 (6,8) <0,001 Kritik 73,6 (14,9) 70,8 (14,1) 81,2 (14,7) 0,046 Förväntningar och krav 67,1 (13,7) 64,7 (13,8) 73.8 (11,0) 0,057 Samarbete 72,5 (12,6) 71,1 (11,5) 76,4 (15,4) 0,243 Inre motivation 83,0 (13,5) 80,3 (14,0) 90,2 (9,1) 0,035 Yttre motivation 55,3 (18.3) 51,0 (16,5) 66,8 (18,5) 0,012 Position i arbetsgruppen 65,7 (14,9) 63,6 (15,9) 71,4 (10,0) 0,140 Totalsumma (hela instrumentet) 68,4 (11,3) 64,7 (10,5) 78,7 (5,9) <0,001 *T-test, signifikanta värden i fetstil. Maxpoäng= 100, höga värden indikerar högre psykosocial arbetstillfredsställelse. Tabell 8. Medelpoäng i psykosomatisk hälsa i hela urvalet samt jämförelse mellan personal i ordinarie och förstärkt. Underkategorier Hela urvalet n=41 m (SD) Ordinarie n=30 m (SD) Förstärkt n=11 m (SD) p- värde* Sömnproblem 72,2 (19,7) 67,3 (20,5) 85,0 (9,1) 0,001 Upplevd stress 64,4 (16,1) 60,8 (16,2) 74,0 (12,2) 0,019 Totalsumma (hela instrumentet) 59,9 (13,8) 56,2 (13,8) 69,5 (8,3) 0,005 *T-test, signifikanta värden i fetstil. Maxpoäng = 100, höga värden indikerar bättre psykosomatisk hälsa. 22

24 Personcentrerad vård Personalen i den förstärkta en hade signifikant högre medelpoäng än den ordinarie en i fem av tio frågor i instrumentet för personcentrerad vård, tabell 9. Även i instrumentet i sin helhet låg personalen i den förstärkta en signifikant högre än den ordinarie en (FH, m=42,2, OH m=32,9). Tabell 9. Jämförelse av personcentrerad vård mellan personal i ordinarie och förstärkt. Frågeställning Ordinarie m (SD) Förstärkt m (SD) *T-test test, signifikanta värden i fetstil. Maxvärde per fråga=5, maxvärde hela instrumentet=50. Höga värden indikerar hög grad av personcentrering. p- värde* Vi diskuterar ofta hur vi ska ge en vård som utgår från den enskilde vårdtagarens behov 3,8 (1,0) 4,5 (0,9) 0,065 Vi har formella team möten där vi diskuterar vårdtagarnas vård 3,6 (1,4) 4,3 (1,3) 0,241 Kunskap om vårdtagarnas livshistoria används i de vårdplaner vi har 2,9 (1,4) 3,7 (1,0) 0,139 Relationen mellan personal och vårdtagare är viktigare än arbetsuppgifterna 3,5 (0,8) 3,6 (0,5) 0,710 Vi har frihet att ändra på arbetsrutiner utifrån hur vårdtagarna vill ha det 3,3 (1,0) 4,1 (1,1) 0,024 Vårdtagarna erbjuds att delta i individanpassade dagliga aktiviteter 3,2 (1,0) 4,0 (1,3) 0,060 Jag har tid att ge en vård som utgår från den enskilda vårdtagarens behov 3,1 (1,3) 4,6 (0,6) 0,001 Den här organisationen hindrar mig inte från att ge en vård som utgår från den enskilda vårdtagarens behov 3,2 (1,1) 4,7 (0,6) <0,001 Bedömning av vårdtagarnas behov utförs dagligen 3,3 (0,9) 4,4 (0,8) 0,005 Vårdtagarna kan vistas utomhus när de önskar 2,5 (1,2) 4,0 (0,9) <0,001 Totalsumma (hela instrumentet) 32,9 (16,2) 42,2 (16,2) <0,001 23

25 Samvetsstress Personalen i den förstärkta en låg signifikant lägre i totalsumma för instrumentet för samvetsstress (m=16,4) jämfört med personal i den ordinarie en (m=38,6), tabell 10. I övrigt var det bara signifikanta skillnader mellan grupperna i frågan Händer det att du utsätts för oförenliga krav i ditt arbete? där den förstärkta en hade ett signifikant lägre värde än den ordinarie en (OH m=5,6, FH m=2,0). 24

26 Tabell 10. Jämförelse av medelvärden bland personal i ordinarie och förstärkt i A- och B-delen av respektive fråga samt totalsumman för instrumentet samvetsstress. Frågeställning A) Hur ofta händer det att du inte kan ge den vård som vårdtagaren behöver B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att du är tvungen att ge vård om känns fel B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att du utsätts för oförenliga krav i ditt arbete B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att du blir vittne till att vårdtagare kränks/eller skadas B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att du undviker en vårdtagare eller närstående som behöver hjälp eller stöd B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att ditt privatliv är så krävande att du inte orkar ägna dig åt ditt arbete så som du skulle vilja B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att vårdarbetet är så krävande att du inte orkar ägna dig åt dina närmaste så som du skulle vilja B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att du inte kan leva upp till andras förväntningar på din arbetsinsatts B) Ger detta dig dåligt samvete A) Händer det att du gör avkall på din ambition att ge god vård B) Ger detta dig dåligt samvete Ordinarie m (SD) Förstärkt m (SD) *Mann-Whitney U-test, signifikanta värden i fetstil. Maxvärde per A x B-fråga=25, maxvärde hela instrumentet=225. Höga värden indikerar hög samvetsstress. p- värde* 9,4 (9,4) 5,2 (9,3) 0,154 5,1 (5,6) 2,7 (5,9) 0,078 5,6 (6,4) 2,0 (5,9) 0,012 2,8 (3,2) 1,0 (1,7) 0,084 1,0 (0,0) 0,0 (0,0) 0,155 2,3 (4,7) 0,3 (1,2) 0,208 3,4 (1,7) 1,7 (2,4) 0,257 3,9 (5,7) 2,0 (3,4) 0,508 4,8 (6,4) 0,7 (1,8) 0,142 Totalsumma (hela instrumentet) 38,6 (31,6) 16,4 (25,7) 0,014 25

27 Diskussion Brukare Social situation, självskattad hälsa, oro, och rörlighet Medelåldern bland brukarna i hela urvalet var 80,3 år och majoriteten var kvinnor. Majoriteten i båda grupperna var ensamboende (OH= 75%, FH=77%) och det fanns ingen signifikant skillnad i andelen som erhöll hjälp från familj, släkt eller vänner (OH=55%, FH=77%). Detta skiljer sig inte från siffror från nationell forskning som visar att äldre som erhåller insatser från kommunen i ordinärt boende oftast utgörs av kvinnor med en medelålder på 79 år och med någon form av hjälp från familj, släkt eller vänner, så kallat informella vårdgivare (Condelius et al., 2009). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan brukare i ordinarie och förstärkt vad gäller självskattad hälsa, besvär av oro eller ångest, beroende av andra vid förflyttningar inomhus eller utomhus eller i andel som erhöll hjälp från närstående. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att den förstärkta en uttryckligen skall vända sig till en grupp med särskilda behov och därmed kan förväntas skilja sig från gruppen som erhåller ordinarie. Att det inte fanns några signifikanta skillnader kan förklaras av att brukarna i den förstärkta en rekryterades när de hade skrivits ut från den förstärkta en. Detta innebär att de har haft ett antal veckor med utökade insatser som förhoppningsvis har bidragit till en förbättrad fysisk funktion och minskade besvär av oro eller ångest, så att de vid utvärderingen befinner sig på nivåer liknande dem bland brukare i ordinarie. Huruvida resultatet verkligen speglar en förbättring i brukarnas status går inte att veta med säkerhet eftersom utvärderingen inte inkluderar data på hur brukarnas status var vid inskrivning i den förstärkta en. Det kan också vara så att de som deltagit i utvärderingen utgör de friskaste och minst beroende av brukarna i den förstärkta en och att det därför inte finns några större skillnader mellan grupperna. Ännu en trolig förklaring till varför det inte går att påvisa några skillnader mellan grupperna, är att det finns brukare med omfattande behov även inom den ordinarie en. Resultatet visar att det inom den ordinarie en fanns 11 personer som besvärades av ganska dålig eller mycket dålig hälsa, 12 personer som besvärades av periodvis svår eller ständigt mycket svår ängslan, oro eller ångest och att sju personer var beroende av levande stöd inomhus och 20 personer var beroende av levande stöd utomhus (tabell 2). Det var också ett antal personer i den förstärkta en som skrevs ut till den ordinarie en med en ganska eller mycket dålig hälsa och 26

28 periodvis svåra besvär av oro. Endast en person i den förstärkta en och fem i den ordinarie en väntade på plats i särskilt boende. Detta innebär att dessa behov också skall gå att tillmötesgå inom den ordinarie en. Eventuellt hade dessa personer varit behjälpta av den förstärkta en, men har av någon orsak inte skrivits in i den verksamheten. Det kan finnas anledning att förtydliga kriterierna för vilka som skall erhålla förstärkt samt att se över rutinerna för hur brukare rekryteras till den förstärkta en. Rekryteringen till förstärkt sker inte på ett standardierat sätt och det finns inga specifika kriterier för vem som ska erhålla förstärkt. Detta kan innebära att brukare som erhåller ordinarie och som hade kunnat vara aktuella för den förstärkta en, inte upptäcks och blir kvar i den ordinarie en. Enligt projektplanen för den förstärkta en skall förstärkt erbjudas personer som på grund av känslor av stark otrygghet, oro, ensamhet, ångest, social svikt, ohållbar hemsituation eller andra starka skäl har stora svårigheter att klara sin dagliga livsföring på ett betryggande och tillfredsställande sätt. Tydligare kriterier och ett mer standardiserat förfarande vid inskrivning skulle kunna säkerställa att personer med uttalade behov inte missas utan skrivs in inom den förstärkta en på ett effektivt sätt. Det skulle också göra det möjligt att utvärdera huruvida verksamheten når den grupp som den är avsedd att nå, vilket inte är möjligt så som kriterierna är formulerade i dag. Inflytande, anpassning och trygghet Mer än hälften (58%) av brukarna i den förstärkta en angav att de i någon utsträckning kunde påverka vem/vilka som hjälpte dem och hur personalen hjälpte (62%). Åttiofyra procent angav att hjälpen de fick var anpassad efter behovet och ingen angav att det var otryggt att bo hemma med hjälp från den förstärkta en. Detta är ett positivt resultat för den förstärkta en som enligt projektbeskrivningen skall utformas så att den svarar mot den enskildes behov och ges under trygga förhållanden. Det anmärkningsvärda med resultatet är att den ordinarie en skiljer sig signifikant från den förstärkta en i dessa frågor, i negativ bemärkelse. Sjuttioåtta procent av brukarna i den ordinarie angav att de endast i liten eller ingen utsträckning kunde påverka vem eller vilka som hjälpte dem, och nästan hälften (49%) angav att de bara kunde påverka hur personalen hjälpte i viss eller ingen utsträckning. Nästan en femtedel (19%) angav att insatserna endast var anpassade till behoven i liten utsträckning eller inte alls. Sex procent upplevde dessutom det som ganska eller mycket otryggt att bo hemma med hjälp från en. Det vore rimligt att brukarna i den ordinarie en erbjöds lika stort inflytande över den hjälp de får som brukare i den förstärkta en och att brukarna 27

29 upplevde det som lika tryggt att bo hemma med hjälp från den ordinarie en som brukare i den förstärkta en. Resultatet visar således att stadsdelen behöver arbeta mer aktivt med att förbättra brukarinflytandet inom den ordinarie en och med att hjälpen ges under trygga förhållanden. Tillfredsställelse med hjälp från en Brukarna i den förstärkta en var signifikant mer tillfredsställda med sitt inflytande över personalens arbete än brukarna i den ordinarie en (tabell 6). Detta är troligen en logisk följd av att de också ansåg sig kunna påverka personalens arbete i större utsträckning än brukarna i den ordinarie en (tabell 5). Överlag var brukarna i den ordinarie och i den förstärkta en nöjda med den hjälp de får från en. Att det inte fanns fler signifikanta skillnader och att medelvärdena överskrider fem i frågorna är positivt för båda verksamheterna. Framförallt är det positivt att den ordinarie en, trots andra förutsättningar, ger en vård och omsorg som brukarna är lika nöjda med som brukarna i den förstärkta en. Att personalen har gott om tid på sig är dock det område som brukare i både den ordinarie och i den förstärkta en är minst nöjda med och som kan behöva fortsatt uppmärksamhet i båda verksamheterna. Personal Psykosocial arbetstillfredsställelse och psykosomatisk hälsa Personal i den förstärkta en hade en signifikant högre arbetstillfredsställelse än personal i den ordinarie en. Detta betyder inte att den ordinarie en hade några anmärkningsvärt låga värden i instrumentet för psykosocial arbetstillfredsställelse. Det var snarare så att den förstärkta en låg extremt högt i sina poäng. I en svensk studie bland personal i särskilt boende låg medelpoäng i hela instrumentet mellan 63,1 och 68,6 (Beck, 2013, Orrung-Wallin et al., 2012) vilket är jämförbart med den ordinarie ens medelvärde på 64,7. Enligt konstruktörerna av instrumentet är det eftersträvansvärt med värden över 75 poäng, men att värdena oftast hamnar mellan 50 och 75 (Engstrom et al., 2006). Medelvärdena låg över 75 poäng i sex av åtta underskalor i den förstärkta en. Den ordinarie en hade bara ett medelvärde över 75 i skalan för inre motivation (tabell 7). Det förefaller därför som att den förstärkta en har de förutsättningar som krävs för att uppnå bästa möjliga arbetstillfredsställelse bland personalen. Åtminstone vad gäller möjligheter till personlig utveckling, rimlig arbetsbelastning, konstruktiv 28

30 kritik, rimliga förväntningar och krav, gott samarbete, inre motivation och position i arbetsgruppen. Personal i den förstärkta en hade också en signifikant bättre psykosomatisk hälsa än personal i den ordinarie en. Återigen kan resultatet förklaras av att värdena i den förstärkte en låg extremt högt och inte av att värdena i den ordinarie en var anmärkningsvärt låga. Medelvärdet för sömnproblem har i en svensk studie bland personal inom äldrevården visat sig ligga på 66,2 och medelvärdet för upplevd stress på 58,5 (Engström et al., 2006) viket kan jämföras med poängen i ordinarie som var 67,3 för sömnproblem och 60,8 för upplevd stress (tabell 8). Att det fanns signifikanta skillnader mellan grupperna i både psykosocial arbetstillfredsställelse och i psykosomatisk hälsa är inte förvånande, eftersom de båda fenomenen är starkt relaterade till varandra. Forskning har visat att sämre psykosomatisk hälsa har samband med sämre arbetstillfredsställelse bland omsorgspersonal (Orrung-Wallin et al., 2012, Edvardsson et al., 2011). Det kan vara rimligt att anta att den förstärkta en kan föregå med gott exempel för den ordinarie ens utveckling på båda dessa områden. Förutsättningar för personcentrerad vård och samvetsstress Den förstärkta en hade signifikant högre poäng i fem av tio frågor i instrumentet för personcentrerad vård (P-CAT) än den ordinarie en samt högre poäng i instrumentet som helhet. Den förstärkta en utmärker sig framförallt genom att personalen har en större frihet och flexibilitet i att ändra och anpassa insatserna efter brukarnas behov. Att personal i den förstärkta en har utökade resurser i form av mer personal och tid per brukare innebär betydligt bättre förutsättningar för att bedriva en personcentrerad vård. Man kan anta att det är dessa förutsättningar som också gör att brukarna i den förstärkta en uppger att de har ett större inflytande över ens insatser och är mer nöjda med sitt inflytande än brukarna i den ordinarie en. Det kan också antas vara en förklaring till varför den psykosociala arbetstillfredsställelsen och psykosomatiska hälsan är så pass mycket bättre inom den förstärkta en än inom den ordinarie en. Forskning har visat att högre grad av personcentrering har samband med en högre grad av arbetstillfredsställelse bland omsorgspersonal (Orrung-Wallin et al., 2012, Edvardsson et al., 2011). Det är således viktigt att arbeta för en organisation som gör det möjligt för personal att arbeta personcentrerat och viktigt att öka förutsättningarna för detta även inom den ordinarie en. De nivåer av samvetsstress som kan påvisas bland personal i den ordinarie en kan sägas vara i jämförbara med de nivåer som påvisats bland vård- och omsorgspersonal i tidigare studier medan värdena inom den förstärkta en ligger betydligt lägre (det vill 29