Condicitio indebiti vid betalning till fel skattekonto

Transkript

1 RÄTTSFALL [167] Condicitio indebiti vid betalning till fel skattekonto 1. Inledning Högsta domstolen (HD) har i dom av den 20 december 2016 i mål T prövat om Skatteverket ska betala tillbaks ett belopp som en privatperson av misstag betalat in på en annans persons skattekonto. Innehavaren av det konto som krediterades hade privaträttsliga skulder varför Kronofogdemyndigheten (KFM) utmätte det inbetalade beloppet och betalade ut det till kontohavarens borgenärer. HD fann att Skatteverket inte var skyldigt att betala tillbaks det felaktigt inbetalade beloppet. HD har tidigare i NJA 2011 s. 739 förpliktat Skatteverket att betala tillbaks medel som ett bolag av misstag betalat in på ett annat bolags skattekonto. 2. NJA 2011 s. 739 Omständigheterna i 2011 års fall var följande: En redovisningsbyrå hade uppdrag för två skattskyldiga aktiebolag, Repro Consult och Venditia, och upprättade skattedeklarationer för dem bägge. Därefter inbetalade redovisningsbyrån via internet till Skatteverket de i skattedeklarationerna upptagna beloppen för Repro Consults och Venditias räkning, men av ett förbiseende angavs Repro Consults organisationsnummer även vid inbetalningen för Venditias räkning. Båda inbetalningarna gottskrevs därför Repro Consults skattekonto. Vid Skatteverkets månatliga avstämning av detta konto avräknades därefter en del av beloppet mot Repro Consults momsskuld medan en annan del överfördes till Kronofogdemyndigheten för avräkning mot bolagets restförda skatter. Sedan misstagsbetalningen upptäckts begärde Venditia att denna i sin helhet skulle omföras till detta bolags skattekonto. ReproConsult tillstyrkte detta. Framställningen bifölls endast såtillvida att överskottet på Repro Consults skattekonto överfördes till Venditias skattekonto. Fråga i målet var om Skatteverket skulle återbetala den resterande delen av misstagsbetalningen till redovisningsbyrån, som övertagit Venditias anspråk. Samtliga tre instanser fann att Skatteverket var skyldigt att betala tillbaks hela beloppet. 1 HD anförde i sina domskäl att Skatteverket inte genom att avräkna 1 Författaren till denna artikel förde Skatteverkets talan i alla tre instanserna och har kommenterat domarna i Morgell, Fel och misstagsinbetalningar till skattekontot än en gång, Skattenytt 2013

2 [168] RÄTTSFALL det inbetalade beloppet mot Repro Consults skatteskulder hade inrättat sig på ett sådant sätt att återbetalningsskyldigheten enligt principen om condictio indebtiti. HD la särskilt vikt vid att Skatteverket kort efter inbetalningen underrättats om att betalningen var felaktig. Skatteverkets eventuellt goda tro när inbetalningen mottogs saknade därför enligt HD betydelse. Både Mikael Mellqvist och Christer Danielsson har tolkat NJA 2011 s. 739 som att utrymmet för staten att inrätta sig efter en betalning är mycket litet om inte i princip obefintligt. 2 Skatteverket har i ett ställningstagande däremot menat att återbetalningsskyldigheten är begränsad till den del av det inbetalda beloppet som Skatteverket fortfarande disponerar över, antingen genom att det inbetalda beloppet finns kvar som ett överskott på det mottagande skattekontot (härefter mottagaren) eller har avräknats mot mottagarens obetalda skatt eller avgift. Återbetalningsskyldighet för verket föreligger inte till den del inbetalningen har utbetalats till mottagaren, utmätts av Kronofogdemyndigheten (KFM) för betalning av mottagarens restförda enskilda mål eller avräknats enligt lagen (SFS 1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, AvrL, för betalning av mottagarens andra statliga fordringar. 3 Skatteverkets ställningstagande har kritiserats och ger enligt Eleonor Kristofferson och Annina H. Persson inte uttryck för gällande rätt Omständigheterna och underrätterna i 2016 års fall Käranden JD hade av misstag förväxlat ordningen på två siffror i sitt personnummer när han betalade in skatt ( kr) till sitt skattekonto. Det aktuella beloppet krediterades en annan privatpersons (A) skattekonto. När A:s skattekonto vid slutskatteberäkningen visade överskott underrättade Skatteverket, i enlighet med skyldigheten i 18 kap. 4 skatteförfarandeförordningen, KFM om överskottet. Eftersom A hade obetalda skulder i enskilda mål utmättes hela inbetalningen av KFM och avräknades därefter mot de enskilda borgenärernas fordringar på A. JD väckte talan mot Skatteverket och yrkade att Skatteverket skulle förpliktas att betala det inbetalade beloppet jämte ränta till honom. Som grunder åberopade han i första hand var Skatteverket återbetalningsskyldigt enligt principerna om condictio indebiti då någon rättsgrund för betalning till det felaktiga kontot s. 58, Morgell, Condictio in debiti kan staten inrätta sig, JT s. 258 f. och Morgell, Fel och misstagsinbetalningar till skattekontot, Skattenytt, 2012 s. 59 f. 2 Mellqvist, HD, Analys 12-0 till condictio indebiti, Karnov, Rättsfallsanalys den 9 november 2011 och Danielsson, Condictio indebiti igen, JT s. 878 ff. 3 Ställningstagande den 15 december 2011, dnr / Kristoffersson och Persson, Felaktiga inbetalningar till skattekonton, SvSkT 2012 s. 494 ff.

3 RÄTTSFALL [169] inte förelåg och Skatteverket redan vid mottagandet av beloppet råkat i ond tro då det inte fanns någon betalningsskyldighet för JD att betala in på A:s konto. I andra hand åberopade han att Skatteverket var skyldigt att betala eftersom Skatteverket eller annan gör obehörig vinst. I tredje hand var Skatteverket skyldigt att betala då betalningen var ett förklaringsmisstag och Skatteverket var i ond tro om misstaget. Skatteverket bestred JD:s yrkande. Tingsrätten meddelade dom den 30 juli 2015 i mål T Tingsrätten biföll JD:s yrkande. I domskälen hänvisade tingsrätten till NJA 2011 s. 739 och kommentarerna i doktrinen. Tingsrätten ansåg att det för staten fanns ett nästan obefintligt utrymme att inrätta sig efter en felaktig betalning. Den omständigheten att KFM tagit den felaktiga inbetalningen i anspråk för utmätning av kontohavarens skulder till privaträttsliga borgenärer föranledde enligt tingsrätten inte att Skatteverket skulle anses ha inrättat sig på det sättet som krävs för att återbetalning inte ska ske. Sedan Skatteverket överklagat tingsrättens dom meddelade hovrätten dom 7 december 2015 i mål T I domskälen konstaterade hovrätten att behållningen på ett skattekonto tillhör kontohavaren och inte Skatteverket och att, om det finns ett överskott på skattekontot, kan kontohavaren kan ta ut behållningen på kontot, med de begränsningar som framgår av 64 kap. SFL. Vidare anförde hovrätten att Skatteverket utan medgivande endast får ta behållningen i anspråk för att kreditera kontohavarens skatte- och avgiftsskulder samt att ett överskott kan utmätas för betalning av kontohavarens privat- och offentligrättsliga borgenärer. Hovrätten fann att Skatteverket varken förfogat eller haft en möjlighet att förfoga över medlen på det ifrågavarande kontot. Hovrätten fann därför att Skatteverket inte kunde anses vara faktisk betalningsmottagare av JD:s misstagsbetalning varför Skatteverket inte var rätt part att rikta kravet om återbetalning mot. Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom och lämnade JD:s talan utan bifall. Efter att ha slagit fast att de civilrättsliga reglerna om condictio indebiti var tillämpliga och redogjort för dessa anförde HD följande: Mottagaren av en misstagsbetalning är princip återbetalningsskyldig. Men återbetalningsskyldigheten kan falla om mottagaren dels har haft befogad anledning att tro att han eller hon hade rätt till de mottagna medlen, dels i fortsatt befogad god tro har inrättat sig efter detta. Vidare ska det vid en övergripande intresseavvägning framstå som motiverat att betalaren förlorar sin återkravsrätt. (p. 13) Vad först gällde frågan huruvida Skatteverket varit i god tro när verket tog emot betalningen påpekade HD att JD genom att angett ett felaktigt personnummer fick anses ha bibringat Skatteverket uppfattningen att betalningen skulle gottgöras den person vars skattekonto krediterades. HD ansåg därför att Skatteverket hade tagit emot betalningen i god tro (p. 16 och 17). HD ansåg även att Skatteverket i god tro hade inrättat sig efter misstagsbetalningen. HD motiverade detta med att Skatteverket inte hade sådan information

4 [170] RÄTTSFALL att det kunde läggas verket till last att KFM inte upplystes att kontohavaren inte hade någon sådan fordran hos Skatteverket som kontot utvisade. Medlen hade sålunda frångått Skatteverket utan att verket kunde lastas för det (p. 21). Även intresseavvägningen utföll till Skatteverkets fördel. HD anförde att den som gör en inbetalning lätt kan kontrollera att skattekontot har krediterats. HD ställde detta mot att verket svårligen kan säkerställa att varje betalning till ett skattekonto svarar mot betalarens avsikt (p. 23). HD fastställde därför hovrättens dom. 4. Sammanfattning och kommentarer Det stod redan efter NJA 2011 s. 739 klart att de civilrättsliga principerna om condictio indebiti och andra misstagsinbetalningar gäller även vid inbetalningar till skattekontot. I 2016 års fall har HD å funnit att Skatteverket, genom att till följd av KFM:s utmätning betala ut det inbetalade beloppet, har inrättat sig på ett sådant sätt att misstagsbetalarens återkravsrätt har upphört (p. 21). Enligt HD bör återkravsrätten efter en misstagsbetalning även kunna falla om Skatteverket betalar ut ett överskott på skattekonto till kontohavaren (p. 20) Vad har 2011 och 2016 års domar för prejudikatvärde vid sidan om skattekontosystemet? Det ligger nära till hands att jämföra ett skattekonto med ett bankkonto. I båda fallen är Skatteverket respektive banken kontohållare (för att använda Lindskogs terminologi) och håller ett konto för kontohavarens räkning. Den första frågan är om en bank i god tro kan ta emot en misstagsinbetalning. När en inbetalare påstår att det är fråga om en misstagsinbetalning och detta tillbakavisas av kontohavaren kommer kontohållaren i en besvärlig situation. Kontohavaren kan mer eller mindre sannolikt göra gällande att insättningen kom från den tredje mannen, men den skedde på kontohavarens uppdrag och med dennes medel. Hur ska då kontohållaren ställa sig? Vilka möjligheter har kontohållaren att avgöra om inbetalaren eller kontoinnehavaren har rätt? Vem som ska avgöra om det är en misstagsbetalning eller en betalning på uppdrag är en särskild fråga. Skatteverket menar med hänvisning till ett avgörande av kammarrätten i Stockholm att verket som regel inte mot kontohavarens vilja kan betala ut medlen till inbetalaren. 5 Hur bankerna ställer sig i en sådan situation torde växla från bank till bank. Lindskog anser att en kontohavare kan korrigera en kontoställning även mot kontohavarens vilja (se Lindskogs tillägg p. 9). Men om kontohållaren gör en felaktig bedömning torde han bli tvungen att kompensera kontohavaren. Det torde förekomma fall av misstagsinbetalningar till bankkonton. Särskilt bör nämnas Nordeas personkonton som i likhet med skattekontot är detsamma 5 Kammarrätten i Stockholms dom den 16 juni 2010 i mål

5 RÄTTSFALL [171] som kontohavarens personnummer. På grund av personnumrets konstruktion kan två personer som är födda samma datum år 1957 respektive år 1975 ha näst intill identiska personnummer och därmed även näst intill identiska skatteoch personkonton. Även vid inbetalningar till bankkonton via internet kan det förekomma felskrivningar av OCR-numret. Risken för misstagsinbetalningar ska därför inte underskattas. HD:s bedömning av Skatteverkets goda tro borde kunna gälla även beträffande eventuella inbetalningar till bankkonton. Jämför även NJA 2009 s När det gäller frågan om inrättade gäller att varken Skatteverket eller en bank fritt kan disponera medlen på ett skatte- eller bankkonto. Hur Skatteverket får och kan disponera en kontobehållning är, som påpekas i hovrättens dom, reglerat i skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. Om kontohavaren vill ta ut ett överskott har han i princip rätt till detta (med reservation för de begränsningar som finns i SFL). Inte heller en bank kan efter eget skön disponera behållningen på ett bankkonto. Inom ramen för en tillgångsundersökning enligt utsökningsbalken kan KFM begära upplysningar från banker om gäldenären har ett konto hos banken och, om konto finns, hur stor behållningen i så fall är. Bankens upplysningsplikt enligt utsökningsbalken tar över reglerna om banksekretess. Det är mycket vanligt att KFM utmäter banktillgodohavanden. Om KFM utmäter behållningen på ett skatte- eller bankkonto har kontohållaren, Skatteverket eller banken, en lagstadgad skyldighet att betala det utmätta beloppet till KFM. Det som HD har skrivit om inrättandekravet beträffande skattekonton torde vara tillämpligt även beträffande bankkonton om behållningen utmäts av KFM eller tas ut av kontohavaren. Både Skatteverket och bankerna bör därför kunna dra en lättnadens suck efter denna HD-dom. Nils-Bertil Morgell