Klädd i Ödmjukhet Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Klädd i Ödmjukhet Av: Johannes Djerf Under tonårslägret som var, så var vi uppdelade i smågrupper varje dag i vårt gäng, htkfire, Hillerstorp, Törestorp, Kulltorp.. eld. Då vi var 39 st. tonåringar så behövdes ett mindre forum där man kunde sitta ned, komma nära, samtala och be om det som man gick igenom på lägret, så som jag tror att det faktiskt behövs hos alla utav oss under hela livet. En sak som vi gjorde i min grupp var att berätta om något som varit bra under dygnet tillbaka och något som varit mindre bra. Vid ett sådant här samtal så sade en tjej en dag att det som varit mindre bra, ja till och med riktigt jobbigt var det kalla vattnet som hon hade badat i och frusit så. Efter någon ytterliggare persons berättelse där i mellan så säger en av grabbarna att det bästa var det kalla vattnet, då det var så gott att få svalka av sig. Det var samma dag, plats och tillfälle, det var samma vatten de hade badat i och de var i stort sett lika stora till kroppen, och måste därmed upplevt det kyliga på samma sätt. Men ändå så hade de valt att gå igenom detta bad med olika attityder, vilket påverkade helt deras glädje. Och idag så tänkte jag att vi skulle möta några personer som visar oss att våra attityder och vår inställning till oss själva, till andra och till Gud på liknande sätt påverkar vår inre glädje. Och vi läser Luk.18:9-14. Här möter vi en Farisé. Som var del av en grupp människor som var riktigt rediga människor som betalade sin skatt, som levde ett ordnat liv, skötte sitt jobb, som gick regelbundet till Gudstjänst och som tog sin tro på största allvar. Varje måndag och torsdag så fastade de och de gav tionde av allt de fick in. I mose lag så stod det att odlaren skulle ge tionde av sin skörd till Herren och Templet men en from farisé gav tioende även av sådant de köpte utifall odlaren hade försummat sin plikt. Guds vilja skulle förverkligas i allt i livet och en farisé studerade därför skrifterna grundligt och intensivt. Det fanns ingen detalj, inget ögonblick av livet som stod utanför Guds viljas område. Farisén vi möter i texten är inte en enda stor hycklare som vi ofta ser honom utan faktiskt någon som gett sitt liv till att vilja vara i Guds vilja och i det vara nära Gud. Farisérna hade till och med gjort sig en egen regelbok så att absolut inte något kunde gå fel. Och han har faktiskt gjort det mesta rätt, medans han som går bredvid honom till templet har gjort det mesta fel. Med tanke på att även han är på väg till templet, samtidigt som farisén för att be, så är han i liknelsen som Jesus ger nog också han en jude som är villig att närma sig Gud i bönen. Men som publikan, som en tullindrivare så var han känd för att inte följa Guds vilja utan mer för att lura människor. Han var känd och hatad av folket som en förrädare då han lagt sig under och anställts av den romerska ockupationsmakten. Han tjänande en helt annan Herre vars mål var att en helt annan vilja än Guds vilja skulle etableras. Vid tempelplatsen som de båda var på väg till, så kom man först till hedningarnas förgård där de som inte var judar fick stanna. Innanför den fanns det som kallades kvinnornas förgård och mellan dessa två förgårdar så stod den så kallade skiljemuren. Vid en arkelogisk utgrävning 1871 så fann man en av denna skiljemurs pelare där det stod:

2 Ingen person som inte är jude får gå in innanför dessa murar runt templet. Den som gör så kommer bara att ha sig själv att tacka för sin egen död. Det var vad man tydligt önskade en icke jude som kom föra nära templet. Och när farisén här talar om brottslingar och äktenskapsbrytare i samma mening som han talar om den där publikanen så är det som han nästan sträcker ut den andliga måttstocken så pass att han tycker att hans medvandrare gott kunde stanna vid hedningars förgård. På samma sätt som du och jag många gånger mäter andlighet hos andra tror jag. Jag tror att det har hänt att både du och jag undrat varför en viss person är i kyrkan med tanke på vad hon eller han gjort. Vi mäter våra handlingar och hur vi visar vår tro i vår vardag. Vi mäter vilka upplevelser vi har med Gud och våra känslor. Ibland mäter vi det andliga genom vilka ord och former som används när vi träffas och ibland i decibel. Men allt är inte Gud som stimmar och allt är inte Gud som är ordning och stilla heller skall understrykas. Gud har inte en måttstock när det gäller andlighet, och det är därför som Jesus också många gånger kommer i konflikt med farisérna, som i denna situation när han berättar denna liknelse där många av hans åhörare är fariséer och föraktar andra människor. Det fanns inget problem med att farisén gick till templet och bad, att han fastade och gav tionde av allt han tjänade. Jesus hade inget emot att han tog sin tro på så pass stort allvar, utan problemet var hans attityd. Anledningen till att Jesus förklarar tullindrivaren som rättfärdig och inte Farisén när de gick hem, beror på deras inställning. De hade varit i samma vatten för att ha med min inledande bild, de kom båda för att möta Gud, men de gick igenom detta möte med två helt olika attityder och det fick vara helt avgörande. Farisén bröstade upp sig över sig själv, över sin egen godhet. Han kunde inte se sig själv som en syndare utan han såg sig själv som en segrare över synden och han tackade Gud för att han hade hjälpt om med detta och att han inte var som andra människor. Han såg på sig själv som oskyldig och ren och att han kunde stå i ett helt rätt förhållande till Gud, att Gud hade gett honom upprättelse genom hans förmåga att hålla lagen och vara en sann jude, och han var väldigt stolt över detta. I förbundet mellan Gud och hans folk så läser vi i gamla testamentet att den rättfärdige är trofast Herrens föreskrifter, men Israel hade brutit sitt förbund. De hade gång på gång visat att de inte ville, både av rädsla men inte minst i att vända sig helt mot Guds vilja. Och Guds rättfärdighet omvittnas med väldig styrka att för den som föraktar förbundet finns också en straffande rättfärdighet. Vilket också uppenbarats så pass att folkets existens var hotad och därför så frågar sig också författaren i ords. 20:9 vem kan säga "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"? inför dig är ingen levande rättfärdig. skriver psalmisten (ps.143:2) Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda, står det också i psaltaren som Paulus citerar i rom.3: Därför talar heller inte gamla testamentet om rättfärdiggörelse utifrån att hålla lagen utan ifrån försoningens grund, en rättfärdiggörelse som till sitt väsen är syndaförlåtelse.

3 Vilket inte någon kan tillräkna sig genom att vara god utan något som man endast kan bli iklädd ifrån Herren ifrån ett ärligt och ödmjukt hjärta. Ljus bryter fram för den rättfärdige och glädje för dem som har ärliga hjärtan. ps.97:11. Tullindrivaren har gjort mycket fel, men han slår sig för bröstet på det österländska sättet där han visar sorg och förtvivlan och ödmjukt ber Gud, var nådig mot mig syndare och ljuset bryter fram. När vi läser den här berättelsen så tror jag att många med mig identifierar sig mer med tullindrivarens attityd än med Farisén och vi tackar Gud för att vi inte är någon som han som dömer andra människor. Det är bekvämt att ha farisén att skylla på som vi tydligt ser har fel attityd och vi kommer väldigt långt bort ifrån oss själva då och våra egna problem. Men i vårt fördömande av farisén så har vi ju faktiskt tagit oss precis samma plats som farisén, som ser sig vara bättre än andra. Det går som i en cirkel och jag tror faktiskt att farisén berättar mer om människans natur och hur dana vi alla faktiskt är. Vi har problem med vår stolthet och vårt högmod. Eller vårt självmod som jag sade en gång när jag ville att en vän skulle be för mig, då jag kände att min självupptagenhet hade fått makt över mig. Jag vet inte om självmod är ett ord ens men då ni är smålänningar så tror jag att ni hör det just nu på samma sätt som han gjorde, och det blev en något pressad bönestund och en tryckt stämning i baksätet där vi satt i bilen, då han trodde att jag brottades med att begå självmord, med ett R. Men självmodet är något annat, eller självgodheten som jag syftade på. Det är något som vi alla brottas med. Det finns de som vi tycker är mer eller mindre syndare. Även om vi kanske inte skulle säga det rakt ut så tycker vi att det finns de som har mer eller mindre insikt om vad som är syndigt och övermodet tränger sig lätt in, trots allt. Det är en väldigt lätt fälla att falla i att se först vad man själv har lyckats med och vad andra har misslyckats med. Vad andra har problem med och inte jag. Det sitter i oss, det är liksom impregnerat i oss redan ifrån syndafallet, att ha sin stolthet i sig själv. I allt det som jag ändå kan berömma mig utav och som jag kan visa upp. Inställningen att jag har rätt, jag kan lita på mig själv bara, det går bra.. det är ett attitydstrassel som vi många gånger sitter fast i och har väldigt svårt att komma loss ifrån. Men det gör att vi förlorar allt. Stolthet går före undergång och högmod går före fall, ords. 16:18. När vi upphöjer oss själva så skall vi bli förödmjukade sade Jesus. Med andra ord. När vi spelar Herrar själva så kommer vi sakna allt. Jesus lyfter istället upp ödmjukheten som finns hos tullindrivaren. Vilket inte är en ny jantelag som han ger oss. Jag har sagt detta innan någon gång vet jag, men det är viktigt att säga att ödmjukhet är inte detsamma som att se ner på sig själv och att inte tro något om sig själv. Vi tror många gånger att ödmjukhet är detsamma som att ursäkta sig och att säga det klarar inte jag, det får någon annan göra. Men det så långt ifrån man kan komma. Utan ödmjukhet är ett av Gudsfruktans viktigaste kännetecken. Då det handlar om att underordna sig Guds vilja, men att se med stora ögon på Gud och inte på sig själv. Att inte se på vad jag inte klarar av, utan se på vad Gud klarar i sin makt igenom mig.

4 Ifrån hebreiskans ord så handlar ödmjukhet om att vara tålmodig och tolerant, mjuk och formar för vad Gud vill göra. Det är en avgrundsdjup skillnad! För Gud är vi någon! Han älskar oss högre än sitt eget liv, men vår egen stolthet står alltför ofta i vägen för oss. Stoltheten som får oss att själva vilja kontrollera våra liv utifrån vår egen tro på oss själva. Stoltheten över det vi själva klarat av också i vår tro, med inställningen att det skall ge någon slags himmelsk extrapoäng. Det är en osund stolthet som står i vägen för att ta emot den glädje och frihet som Gud har för oss. Det är en attityd som gör att vi bara kommer att uppleva vattnet kallt och inte hur gott det svalkar oss. Det är en inställning som har lett bort människan, du och jag ifrån Gud. Vilket också är Fiendens plan. Att isolera dig och bara höra dig själv, Men Guds plan är en annan. Genom hela Bibeln så är det dock tydligt att Guds orginalplan fortfarande är hans plan, att föra föra dig och mig in i en personlig relation till honom för hela livet. Det som genom hela historien försenat den planen är som sagt dels vår rädsla att närma sig honom men framförallt vår egen prestige och vår vilja att göra sig ett namn och bygga vårt egna Babels torn. Men Gud vill forma om oss. Den enda som är rättfärdig, som bevisat sin rättfärdighet och vars nåd man till och med förkunnar i graven och trofasthet i avgrunden, som det står i ps.88:12, Det är Gud själv. Herrens Rättfärdighet och rätt är hans trons fäste. Han är inte bara rätt färdig, nästan klar som man skulle kunna tro att rättfärdig betyder. Utan han är den enda som har all rätt. Han är kunglig härskare och är den som varit trogen sina löften mot sitt folk men som folket allvarligt har brutit i att själva tro sig veta bättre än Gud. Och därför står det i Jes.2:17 att det skall komma en dag då Herren skall komma mot allt stolt, han skall besegra stoltheten, han skall hålla den i schack och trycka ned högmodet och han skall ensam triumfera den dagen står det. Och genom hela gamla testametet så pekas det mot denna dag av dom. Men genom hela historien så pekas det också mot hur Gud vill vända sin rättfärdighet som han äger till trogen kärlek. Gud vill återupprätta. Han vill låta sin rättfärdighet komma nära och ge av sin frälsning och härlighet, Jes.46:13. Och planen är att han vill uppenbara denna frälsande rättfärdighet i sin egen son. Genom honom skall skall Gud förnya förbundet genom att försona och återupprätta relationen mellan Gud och människa genom att lägga straffet på honom. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdiga tjänare de många rättfärdiga och deras skulder är det som han bär, säger Herren genom profeten Jesaja vars ord i hela jes.53, går i uppfyllelse i Jesus Kristus. Och Förbundet är nu grundat på honom där villkoret har samma grund som det hade när Gud gick in i förbund med Abraham. Vår tro, och endast vår tro. För att använda Paulus fantastiska ord i rom Vår rättfärdighet har inte plats för någon stolthet, den är bara nåd. Att vi får vara rättfärdiga är en nåd som vi får leva i, genom vad Gud gjort i Jesus, oberoende av våra egna förtjänster eller brister. Att vara rättfärdig för oss betyder att stå i rätt förhållande. Och när vi står i rätt förhållande till Gud så klär han av oss vår stolthet.

5 Så istället för att ständigt söka efter att förstärka ditt namn, ditt jag, så ber han dig att ödmjuka sig och istället öva i gudsförtroende. Ni alla, Klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. Jak.5:5-6 Ödmjukheten är de kristnas arbetskläder. Och dessa skall både de äldre och de yngre ta på sig. Vi har klätt av oss den gamla människan säger Paulus i kolosserbrevet. Vi har tagit av oss smutskläderna av ilska, förtal och lögn och istället iklätt oss ödmjukhet, godhet, och tålamod. Och jag tror att vi den här morgonen behöver fråga oss själva, vilka kläder har jag på mig? Ingen har kvävts av att hålla tillbaka sin stolthet. Att släppa taget om ditt eget mer och mer för varje dag och att lita på honom istället än det du själv byggt upp, det är en attityd som ger glädje och liv för dig och för andra. Ödmjukhet är absolut inte det enklaste. Jag tror att många av oss också är rädda för den, för vi vet inte vad som skall hända. Men påminn dig då om att ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten. Jes.42:3. Han skall med andra ord vårda om det som är svagt. Han kommer inte bara peka på dina fel. Utan det enda han vill är att göra dig hel och rättfärdig. Inte sände Gud sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom Joh.3:17. Bön.