Kyrkbrevet från Älmhults församling nr

Transkript

1 Kyrkbrevet från Älmhults församling nr Tema: Tröst

2 2 All trösts Gud Temat för årets andra Kyrkbrev är tröst. Idén kom från min vän och kollega Mats Brown. Sankt Paulus skriver om tröstens Gud: Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta alla dem som har det svårt (2 Korinthierbrevet 1:3-4). Vi får se vårt livs händelser i ljuset av Herrens eget liv. Efterhand kan vi lära oss att vägen till Guds rike går genom många lidanden. I de svårigheter som möter är Jesus Kristus den som kan förstå oss helt och fullt. Med ett hjärta fullt av medlidande med alla dem som lider och sörjer vill han vara min tröst och mitt hopp. Och vi uppmanas att trösta varandra med den tröst vi själva fått ta emot av Gud. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade (Matteus 5:4). Välkommen till Älmhults kyrka och detta Kyrkbrev! Marcus Lejon, kyrkoherde Församlingens präster och diakon finns till hands för enskilda samtal och själavård. Det finns även möjlighet till sjukkommunion och bikt. Trollerishow! I samband med Familjefestivalen kommer Kyrkis även i år att finnas i ett tält på torget! Fredagen den 26 augusti från kl blir det bl a trollerishow med Mr Goran. Välkomna! Var hittar vi tröst? Vad som ger just mig tröst är väldigt olika för var och en av oss. När sorgen kommer behöver vi hitta olika vägar att få en paus i sorgearbetet, vilket ibland kan vara en tröst, och som gör att jag kan gå vidare på min livsväg. Inte för att förminska det som hänt, men något som kan lindra smärtan och göra den lite uthärdlig. Vi lever i en kultur där allt ska gå så fort och vara smärtfritt och helst lyckligt och glatt. Det är så lätt att påverkas av medias bild. Men livet går inte fort och smärtfritt. Kroppen, tankarna och känslorna behöver tid. När vi ger tid för sorgen och smärtan så kan såren börja läkas och vi lär oss leva med ärren. Vi har fått en erfarenhet som ingen ta ifrån oss och hur konstigt det än låter har vår styrka blivit större. Det har fört oss till en större helhet. Och sorgen går hand i hand med glädjen och kärleken. I Älmhults församling har vi sedan våren 1999 haft Leva vidare -grupper för dem som mist sin make/maka/sambo/ livskamrat. Även om varje familj och varje sorg är unik, t ex om det varit en lång sjukdomstid eller ett plötsligt dödsfall, så kan man förhoppningsvis ändå känna att man pratar om samma saker. Man vet vad de andra går igenom. Varje grupp har samlats ungefär 5 gånger under 2-3 månader och sedan avslutats med en återsamling efter ytterligare några månader. Grupperna har varit små, 3-5 deltagare, eftersom man ska våga prata och kunna lyssna till alla. Men ingen är tvingad att prata, man får gärna vara tyst också. Man säger det man kan och vill, det finns inget rätt eller fel i sorgen. På dessa samlingar har vi försökt lära känna varandra lite och framför allt fått prata om det som hänt, hur det är nu och hur kan vi gå vidare i livet. Ibland har någon varit med i gruppen även om det är ett eller ett par år sedan man blivit ensam. Någon gång har även de som mist ett barn varit med. Om du som läser detta skulle vilja vara med i en grupp, kanske få lära känna någon annan som vet vad sorg innebär, är du välkommen att höra av dig. Vi startar en ny grupp ungefär varje höst och vår. Agneta Grimberg, diakon,

3 TRÖST och TRO Ack Herre Jesu, hör min röst: Gör Dig ett tempel i mitt bröst, Uti mitt hjärta bliv och bo, Så har jag tröst och evig ro. Denna gamla psalm (nr 63 vers 13 i 1937 års psalmbok) har följt mig genom livet som en trygghet. Den handlar om bön, tro och tröst. Psalmen lärde jag mig som liten. Det var min mor som talade om för mig vikten av att ha en tro och att bönen ger kraft att leva och verka. Bönernas himlabro är öppen för var och en som tror på Herren som Frälsaren och Saliggöraren. Ibland blev jag ledsen och det blir jag fortfarande. Från min barndom minns jag hur skönt det var att få tröst hos både mor och far. Någon torkade tårarna, talade goda ord och efterhand kom glädjen tillbaka. Så är det också i vuxenlivet. Gud har en stor näsduk och med den torkar Han bort människornas alla tårar. Ingen är för stor eller för liten för att inte omslutas av Guds nåd och gränslösa kärlek. En minnesbild från ett rikt prästliv vill jag nu lämna över till Er kära läsare: En FN-soldat från Ghana hade just anlänt till Libanon och var nu på väg tillsammans med sina kamrater upp till sin bataljonsförläggning i närheten av berget Hermon. Man färdades på lastbilsflak och just i en kurva fick en av bilarna ett oväntat möte och körde ut för ett stup. Soldaterna hamnade i terrängen och skadades svårt, dock inte livshotande. På svenska FN-sjukhuset Camp Silvia i Naqoura i södra Libanon, där jag tjänstgjorde som sjukhuspräst, gick larmet om olyckan och högsta beredskap skapades. Soldaterna transporterades till sjukhuset med helikopter och all sjukvårdspersonal agerade snabbt. Morgonen därpå gjorde jag ett besök på avdelningen, där de skadade låg och där mötte jag min kristne vän från Ghana. Jag skall aldrig glömma hans bruna, goda ögon och hans bön: -Dear Chaplain, please give me the Holy Supper. (Käre pastorn, var vänlig och ge mig den Heliga Nattvarden). Genast hämtade jag Sockentyget och gav honom del av livets bröd och välsignelsens kalk. Därefter sade han de ord, som följt mig genom livet: -Thank You, my Lord. (Tack min Herre och min Gud!) Hans ansikte lyste som solen av lycka och hans tro blev till tröst inte bara för hans kamrater på sjuksalen utan också för mig. Överallt där jag fått nåden att verka som präst har jag mött människor med tro som förmedlat tröst till många i sin närhet. Hos andra har jag omslutits av tröst, som skänkt tro. Vid varje tillfälle då jag tjänstgjort vid gudstjänster på Almgården och Nicklagården i vår församling har dessa avslutats med att vi gemensamt sjungit Sv. psalm 249 (Blott en dag, ett ögonblick i sänder...) Några rader i den tredje versen lyder: Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid Dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är. Allt Guds goda önskar Jan-Olle Wikström Blommor och skratt Söndagen den 24 april framförde Unga Röster tillsammans med Glädjesångarna från Stenbrohult musikalen Blommor och skratt i Stenbrohults och Älmhults kyrkor under dagens gudstjänster. Tisdagen efter var det ytterligare 3 föreställningar, denna gång för skolklasser från Älmhults, Diös, Virestads och Bråthults skolor. 3

4 Tema: Tröst Det livsnödvändiga hoppet Utan hopp kan ingen människa leva, säger vi ibland. Det är sant, för om vi tycker att livet är alldeles nattsvart och att ingen ljusning skymtar någonstans så är vi i behov av hjälp. Vi kan tala om att någon får gå in i uppgiften som ett ställföreträdande hopp för den som förlorat sitt eget. I ett kristet sammanhang är hoppet någonting betydelsefullt. Det förstår vi av vad Paulus skriver i kärlekens lov, som vi ofta läser i kyrkan, inte minst vid vigslar: Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken (1 Kor 13:13). Ordet hopp är också mycket frekvent förekommande genom hela Bibeln. I Jobs bok kan den förtvivlade känna igen sin vanmakt när hela tillvaron verkan hopplös - Finns det något hopp? Dödsriket blir mitt hem, jag bäddar åt mig i mörkret (Job 17:13). I Psaltarens psalmer kan vi också möta förtvivlan och ångest, men framförallt finns där en ton av förtröstan: Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig (Ps 143:8). Grunden för den troende människans hopp är alltså Gud själv, och därför finns det en god anledning att hoppas. Ändå kan det nog ofta vara så att begreppet hopp i ett kristet sammanhang blir ganska diffust. Den franske poeten Charles Péguy skrev en gång att hoppet är som den lilla flickan som får följa med när de äldre systrarna tro och kärlek tar en promenad. Hon hålls fast vid handen och betyder egentligen inte så mycket. Hur kommer det sig? Kanske framförallt för att vi har svårt att särskilja tro och hopp. Vi tänker oss att båda begreppen handlar om att ha en förväntan, och då blir hoppet någonting klent jämfört med tron. Jag hoppas att Gud skall hjälpa mig låter inte alls lika starkt som att säga Jag tror att Gud skall hjälpa mig. Vi delar in tillvaron i kategorier, men det finns sällan några skarpa gränser. Vi kan inte säga exakt när man övergår från att vara barn till att bli vuxen, när våren övergår i sommar, eller var gränsen går mellan rött och gult i en regnbåge. På samma sätt är tro, hopp och kärlek en sammanhållen treenighet i vårt förhållande till Gud. Men det utesluter ändå inte att det är meningsfullt att försöka närma sig vad som är tro och vad som är 4hopp. Det levande hoppet Abraham on the Plains of Mamre av Grant Romney Clawson Romarbrevet har som ett huvudtema att vi blir räddade genom att leva i tron på Gud och inte genom våra egna meriter. I det fjärde kapitlet skriver Paulus om Abraham: Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft han var omkring hundra år gammal och att Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron (Rom 4:18-20). Abraham hade fått ett till synes helt orimligt löfte av Gud och han sviktade inte i tron. Men läser vi berättelsen i Första Moseboken så kan vi komma till slutsatsen att antingen kan Paulus sin Bibel dåligt, vilket vi nog kan utesluta, eller så skönskriver han. För visst hade Abraham svårt att ta till sig att han skulle bli far! Han klagar inför Gud på sin barnlöshet (1 Mos 15:2-3) och bestämmer sig till slut för att hjälpa Gud infria löftet genom att ta sig en yngre bihustru (1 Mos 16:1-4). Men till slut skedde ändå miraklet att Sara fick sonen Isak (1 Mos 21:1-7). Abraham höll fast vid hoppet, skrev Paulus. Ja, hoppet fanns där, även om han sviktade i sitt hopp. Hoppet kan komma och gå, ibland är det starkt, ibland är det svagt och vi fylls av tvivel. Men han sviktade inte i tron, skrev Paulus vidare. Men vad är då tron, är den inte först och främst starka övertygelser och starka förväntningar? När vi läser gamla Testamentet möter vi faktiskt mycket sällan begreppet tro som ett substantiv. Ett av klassiska ställen där vi gjorde det var i profetens Habackuks bok, 2:4: Den rättfärdige skall leva genom sin tro. Så stod det i den gamla översättningen, men i den nya står det nu: troheten räddar den rättfärdiges liv, och detta ligger mer i linje med vad Bibeln avser med tro. I den hebreiska Bibeln finns ordet ämunah, som betyder just trohet eller trofasthet. Först och främst handlar det om att Gud är trofast. Men när vi lever i en relation till Gud så växer och utvecklas vi i trofasthet. Tron är inte något abstrakt, det är inte först och främst ett antal idéer om Gud vars sanningshalt vi är mer eller mindre övertygade om. Tro

5 är att i trofasthet leva med Gud. Abraham kallades ut på en vandring med Gud, och han vandrade trofast, också när han var missmodig och hoppet sviktade. Men hoppet fanns där, det dog aldrig helt. Hoppet är trons följeslagare och de styrker varandra ömsesidigt. Hoppet bär på förväntningar, därför att det fått erfara Guds trofasthet. Och hoppet ger vår tro uthållighet. Vi kan se närmre hur tron och hoppet samverkar i oss när det gäller bönen. Vår främsta kallelse som kristna är att be för världen, för alla människor, för kyrkan, för de som står oss nära och behöver vår hjälp. Vi ber för de sjuka och de som är i nöd, och vi hoppas att Gud ska gripa in och göra de sjuka friska. Men i grunden är inte tron beroende av att alltid få se synliga resultat. Vår tro får en uppmuntran de gånger hoppet infrias. Tron behöver samverka med hoppet för att vi inte ska misströsta och ge upp. Hoppet handlar om att förtrösta och förvänta sig något. Men inte heller hoppet blir omintetgjort när inte våra förväntningar infrias. Vi har ett hopp om att Gud förmår göra så mycket mer än vad som ligger inom ramarna för våra förväntningar, och att det finns en framtid också bortanför de gränser tiden och döden sätter. Petrus talar om att vi genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fötts på nytt till ett levande hopp (1 Petr 1:3). Han som övervann döden är själv det levande hoppet för oss. Petrus säger vidare att Jesus gett oss del av ett arv som aldrig kan förskingras och göras om intet, utan som finns i tryggt förvar åt oss i himlen. Där har hoppet sin orubbliga grund. Hoppets attityd är att gå igenom och uthärda de svårigheter vi möter, i förtröstan på att det är något övergående. Det kommer en dag då Gud en gång för alla sätter en gräns för ondska och lidande och död. Redan här i tiden kan vi få förskott på arvet när vi räddas undan faror och sjukdom och svårigheter. Det ger oss en glimt av vad som väntar. Hopp är förväntan, men kanske ännu mer förtröstan. Mats Brown (tidigare publicerad i Kyrkbrevet nr ) Konfirmationer terminsgruppen De 33 konfirmander som läst under terminerna konfirmerades lördagen den 14 maj uppdelade på två grupper inför fullsatta kyrkor. Den 13 augusti konfirmeras de resterande 40 konfirmanderna. Tack för att vi fick möjlighet att åka på Ungdomskörfestival i Växjö 6-8 maj. Det var en fantastisk helg! Jubilatekören 5

6 6 Arken Under våren har församlingens lokaler för barnverksamheten målats om. Temat för ommålningen har varit Noas ark, ett välkänt tema i barnverksamheten. Redan i entrén möts man av temat genom en stor regnbåge. Till tidens ände ska min regnbåge finnas i skyn. Den ska påminna om mitt löfte till er och till hela jorden (1 Moseboken 9:17). Går man lite längre in i lokalen så finner man olika djur, som Noa räddade i sin ark, målade på väggarna. I västra delen av stora rummet är temat vatten och där finner vi en båt med ankare samt fiskar. Längre österut blir det mer landtema med växter och djur. I mitten av lokalen, vid de nya gröna fikaborden, finner vi en blomsteräng och en tavla med Jesus som har barnen kring sina fötter. Jesus sade: Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de. (Matt 19:14) Tittar man noga runt i lokalen kan man även Vaktmästarnas hörna Vi hälsar våra säsongsanställda Niklas Bozic och Britt Inger Wärn hjärtligt välkomna tillbaka. I år har vi fått en ny medarbetare och vi låter henne presentera sig själv: Hej! Jag heter Anette Johansson och bor på en gård en bit utanför Eneryda. Mina intressen är att kolla på sport och vara ute i naturen med min upptäcka en apa som klättrar i ett träd och en duva med ett färskt blad från ett olivträd. I ett av de små rummen har det blivit en lekkyrka. Tanken är att barnen själva ska hjälpa till att inreda lekkyrkan efter sina önskemål. Ett litet digitalpiano är inköpt så att barnen ska kunna spela och sjunga i sin kyrka. Lekkyrkan ska även utrustas med prästkläder, altare, dopfunt mm. Något som barnverksamheten ska arbeta med under hösten. I ett annat litet rum är det tänkt att man kan få ta det lite lugnt i soffan med en sagobok. Vill barnen laga mat så finns det ett nytt mobilt kök att tillgå. På det nya lekbordet kan barnen bygga med klossar, bilar, lekdjur, järnväg m.m. Nya fräscha möbler har köpts in. Många av borden är på hjul och lätta häst. Jag gillar även att springa och baka. Innan jag hamnade här i Älmhult som säsongsanställd vaktmästare har jag jobbat som tidningsbud och som konditoribiträde på Alvesta Hembageri. Jag ser fram emot sommaren på kyrkogården med mycket omväxlande utomhusarbete. Samtidigt vill vi tacka Mats Olofsson för alla år han varit med oss på kyrkogårdarna och i kyrkan. Lycka till i fortsättningen, Mats, med nya äventyr. Som många av er märkt har vi haft problem med rådjur på kyrkogården. Det är trist att mötas av uppätna och uppdragna blommor vilket vi förstår. Efter vidtagna åtgärder verkar det som att vi har löst problemet med rådjuren. att möblera efter behov. Nya stolar är inköpta i olika färger och storlekar, väl anpassade för barn. Torkvagnar för barnens teckningar och pyssel har införskaffats. Vi har också köpt en materialvagn på hjul för pennor, papper, saxar, klister mm som är lätt att rulla fram när man önskar pyssla. Lokalen har även fått sina kök renoverade, ett fikakök i grått och ett färgglatt målarkök i rött. Alla leksaker har tvättats och sorterats och nya pedagogiska leksaker köpts in. Nu får leksakerna bättre plats i nya, fina skåp och lådor. Eftersom den röda tråden under vårens renovering har varit Noas ark kommer lokalen att numera kallas för ARKEN. Festlig invigning av lokalerna skedde den 29 maj i samband med församlingens årliga sommarfest. Wiveka Ernstsson, Kyrkokamrer Fler gudstjänstbesök och färre utträden fler gudstjänstbesök gjordes i Älmhults församling 2015 i jämförelse med 2014! Totalt firades 517 gudstjänster med deltagare. Antalet aktiva utträden ur Svenska kyrkan fortsätter att minska i vår församling! 2011 skedde 63 utträden medan det 2015 bara blev 41. Detta och mycket mer kan läsas i församlingens verksamhetsberättelse för Den finns att läsa på församlingens hemsida se/almhult. Tryck på Verksamhet i vänstermenyn och välj Verksamhetsberättelse. Eller hör av er till expeditionen för ett exemplar i pappersform!

7 Välkommen till bokbordet i kyrkan Tröstens trädgård (Martin Lönnebo, Libris förlag 2012) Detta är en liten bok med sju trädgårdsrum där det finns plats för alla som bär på en sorg eller besvikelse. Du kan tänka dig in i dessa rum för att känna tröst och frid. Det tar tid att läka gå varsamt fram. Ägna dig åt ett rum om dagen i en vecka och sedan kan du gärna börja om från början av boken igen. Varje dag har ett tema och inleds med samma ord från psalm 206:4. Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron. Ta dig tid att sörja! (Karen Katafiasz, Bornelings 2009) Detta är också en bok om tröst, kanske mer i samband med dödsfall. Varje sida i boken har en fin bild och ord som leder till eftertanke. Den visar också på att en sorgeprocess tar tid men att det ur smärtan kommer ett helande och en nyorientering. Detta är en bok att återvända till. I goda händer (Sven-Arne Svenungsson, Församlingsförlaget 2003) Prästen Sven-Arne Svenungsson har själv drabbats av svår sjukdom och upplevt både mörker och ljuspunkter. Boken innehåller tankar/meditationer och böner som du kan använda dig av vid oro och bekymmer. Hur djupt än mörkret här må vara, Det gryr en morgon dock till sist. Du kan köpa dessa och många andra böcker och skivor vid våra bokbord. Christina Rosén Välkommen till Norregårds Naturkatedral Låt oss gå en runda i naturens egen kyrka och stanna till vid de olika platserna i kyrkorummet! På denna plats är himlen vårt tak, det är en öppen plats där vi får möta oss själva tillsammans med vår skapare. Fönstren är öppna på vid gavel för att ge oss ljus, vind och kanske livgivande regn. Först kommer vi till ingången, som är kyrkans vapenhus. Här får vi lägga av oss våra vapen, våra bekymmer, vår oro och bli befriade av vår Herre. Vi går vidare till ljusbäraren, och vi går gången fram på livets väg. Men ibland måste vi sätta oss, hitta vilans plats, återhämtningen och lyssna in det Gud vill säga till oss. Vi går vidare till klockorna, som fått en annan plats i denna kyrka och till korset och altaret, men vi hittar också fram till dopfunten och till musiken. Var med oss på denna vandring som finns på Norregårds kyrkogård hela sommaren, när du vill. Vi invigde vandringen söndagen den 5 juni i samband med mässan och den kommer att vara uppe hela sommaren. Välkommen, önskar Pilgrimsgruppen! Från orgelpallen När den engelske stjärnorganisten Christopher Herrick, som bland annat varit organist i Westminster Abbey i London, gav en bejublad konsert på vår Ruffattiorgel för några år sedan, gick strömmen i hela tätorten. Konserten fick avbrytas en stund och när strömmen kom tillbaka kunde konserten fortsätta. Att strömmen gick berodde nu inte på Mr Herricks orgelspel utan istället på att det samtidigt pågick en familjefestival i Älmhult. Förhoppningsvis händer inte samma sak lördagen den 18 juni kl 16 när blir det en ny chans att lyssna till denne eminente musiker. Vill du sjunga i Sommarkören på Midsommardagen kl vid Församlingshemmet? Då ska du dyka upp en timme tidigare och vara med på Sommarkörens övning. Alla är välkomna! Under Stenbrohults Musikvecka äger orgelkonserten alltid rum på torsdagskvällen och sedan några år tillbaka kombinerar vi det med att musikveckans orgelsolist även spelar på lunchmusiken i Älmhult samma dag. Så blir det även detta år: Organisten i Uppsala Domkyrka, Andrew Canning, kommer att svara för lunchmusiken torsdagen den 30 juni kl i Älmhults kyrka. När han inte är ute och turnerar världen runt spelar han på Ruffattiorgeln i Uppsala Domkyrka, systerorgeln som är 1,5 gånger större än vår. Efter uppehåll i juli månad, återkommer lunchmusiken den 25 augusti då vi startar upp den nya terminen. Torsdagen den 1 september kl 19 arrangeras en konsert i Älmhults kyrka som äger rum i samarbete med Älmhults kommun och Musik i Syd. Det är den kända sångerskan Sofia Karlsson som gästar Älmhult. Se närmare information längre fram om biljettköp mm. Glad sommar önskar Per Gunnar Petersson Körernas terminsstart BARNKÖREN tis 30 aug kl i Församlingshemmet MIXTUREN ons 31 aug kl i Församlingshemmet JUBILATEKÖREN tors 1 sept kl i Kyrkbackssalen UNGA RÖSTER tors 1 sept kl i Kyrkbackssalen 7

8 Sommar i Älmhults församling För fullständig information se församlingens hemsida och Smålänningens veckoblad. 12 juni - Tredje söndagen efter trefaldighet 18 juni Orgelkonsert med Christopher Herrick, London. 19 juni - Fjärde söndagen efter trefaldighet 25 juni - Midsommardagen Friluftsgudstjänst med dop vid Församlingshemmet. Virestads folkdanslag och Sommarkören. 26 juni - Johannes döparens dag 3 juli - Sjätte söndagen efter trefaldighet 10 juli - Kristi förklarings dag 17 juli - Åttonde söndagen efter trefaldighet 24 juli - Nionde söndagen efter trefaldighet Friluftsgudstjänst vid Ormakullagården. 31 juli - Tionde söndagen efter trefaldighet Samtalsgruppen torsdagar jämna veckor i Församlingshemmet med start 8/9. Måndagscafé helgfria måndagar kl i Församlingshemmet med start 5/9. Trivselgruppen torsdagar kl udda veckor i Församlingshemmet med start 1/9. Ge kollekt med Swish Swish-nummer: Meddelande: KOLLEKT. Fram till kl 24 samma dag som kollekten tas upp kan du swisha. Lägg in numret i din telefon! 7 augusti - Elfte söndagen efter trefaldighet 13 augusti 10.00, 13.30, Konfirmationer. 14 augusti - Tolfte söndagen efter trefaldighet 21 augusti - Trettonde söndagen efter trefaldighet Gudstjänst på diakonins dag. 28 augusti - Fjortonde söndagen efter trefaldighet 9.30 Terminsstart för söndagsskolan. 4 september - Femtonde söndagen efter trefaldighet Kyrkogårdsvandring under ledning av Ingvar Johansson m fl. Samarr. med Älmhults hembygdsförening Kvällsgudstjänst. 11 september - Sextonde söndagen efter trefaldighet Mässa. OBS tiden! Kyrklunch. 18 september - Sjuttonde söndagen efter trefaldighet Gospelmässa. Jubilatekören. 25 september - Artonde söndagen efter trefaldighet Familjegudstjänsten Barnens katedral. Utdelning av dopänglar. Barnkören och Unga Röster. 2 oktober - Den helige Mikaels dag Stilla mässa. Jubilatekören. 8 Norra Klöxhultsvägen 3, Älmhult Telefon: Församlingshemmet: Brådskande ärenden utanför kontorstid: E-post: almhult.forsamling@svenskakyrkan.se Personalens e-post: förnamn.efternamn@svenskakyrkan.se (Undantagen är utskrivna nedan. Ej å, ä, ö.) Hemsida: Expeditionen Öppettider: måndag, tisdag, torsdag, fredag kl Kyrkoherde, Ansvarig utgivare Marcus Lejon , sms: Komminister Mats Brown Johannes Leckström , sms: Karl-Henrik Wallerstein (tjänstledig) Organist Per Gunnar Petersson , sms: pergunnar.petersson@svenskakyrkan.se Kyrkomusiker Mia Andersson , sms: mia.k.andersson@svenskakyrkan.se Diakon Agneta Grimberg , sms: Barnledare almhult.barn@svenskakyrkan.se Ingrid Ericsson Annelie Svensson , sms: Ungdomsledare Malin Johnsson , sms: Kyrkokamrer Wiveka Ernstsson Kanslist Agneta von Horn agneta.vonhorn@svenskakyrkan.se Kyrkvaktmästare almhult.vaktmastare@svenskakyrkan.se Dop kan hållas i samband med ordinarie gudstjänst samt vissa lördagar. Se hemsidan. Arbetsledare: Jonas Svensson , sms: jonas.l.svensson@svenskakyrkan.se Michael Johansson , sms: Daniel Johansson , sms: Husmor Lena Blomström , sms: Kyrkbrevet - Layout och original Johan Grimberg Foto (där ej annat anges): Församlingen. s. 1, 4: Madelen Zander/IKON, s. 4 Amanda Grimberg Tryck: