1992 rd- LaUB 12- RP 185. Lagutskottets betänkande nr 12 om regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om fri rättegång

Transkript

1 1992 rd- LaUB 12- RP 185 Lagutskottets betänkande nr 12 om regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om fri rättegång Riksdagen remitterade den 29 september 1992 regeringens i rubriken nämnda proposition nr 185 till lagutskottet för beredning. Utskottet har hört äldre regeringssekreteraren Christer Lundström vid justitieministeriet, presidenten i Östra Finlands hovrätt Esko Kilpeläinen, borgmästaren Petra Nurmela vid rådstuvurätten i Kaj ana, justitierådmannen Heikki Lehtinen vid rådstuvurätten i Jyväskylä, ordföranden, häradshövding Matti Karhunen vid Tingsrättsdomarna rf, ordföranden, advokat Pauli Alankoja vid Finlands Advokatförbund, allmänna rättsbiträdet, advokat Aila Koulu vid Yleiset Oikeusavustajat ry, biträdande direktören Lea Mäntyniemi vid Finlands Försäkringsbolags Centralförbund och direktören!rene Luukkonen vid Konsumenternas försäkringsbyrå. Regeringens proposition Regeringen föreslår att lagen om fri rättegång skall ändras för att statens utgifter skall kunna skäras ned. Rätten till fri rättegång i ansökningsärenden skall begränsas, rättsskyddsförsäkringen skall bli primär i förhållande till fri rättegång, justilieministeriet skall bemyndigas att fastställa de allmänna grunderna för bedömning av sökandens ekonomiska ställning, till biträde skall i första hand förordnas en advokat eller någon annan för uppdraget lämplig person som stadigvarande utövar advokatyr på domstolsorten, justilieministeriet skall bemyndigas att fastställa närmare föreskrifter om arvoden och ersättningar och förordnandet för biträdet skall vara i kraft bara vid den myndighet som givit förordnandet. Dessa åtgärder avser att minska utgifterna för fria rättegångar med ca 20 miljoner mark per år. Lagändringen, som hänger samman med budgetpropositionen för 1993 och som skall bli behandlad i samband med den, avses träda i kraft den l januari Utskottets ställningstaganden Målsättningen för regeringens proposition, nämligen att dämpa kostnadsutvecklingen i fråga om fri rättegång och strävan att inrikta rättshjälpen på statens bekostnad på de viktigaste behoven är korrekt. Utskottet tillstyrker lagförslaget i regeringens proposition med följande anmärkningar och ändringsförslag. De principiella premisserna. I propositionen har de principiella premisserna för beviljande av fri rättegång och rättsskyddet inte beaktats. Med hänsyn till detta kan inte alla i propositionen föreslagna metoder för uppnående av målsättningen enligt utskottets mening anses vara slutligt övervägda. _ Grundtanken i lagen om fri rättegång är att beviljande av fri rättegång övervägs enbart utgående från partens förmögenhetsförhållanden och tillsättande av ett juridiskt biträde förordnas utgående från behovet av juridisk sakkunskap. Behovet av fri rättegång kan sålunda inte bedömas på basis av processarten. De för Finland förpliktande internationella avtalen om mänskliga rättigheter innehåller uttryckliga stadganden om att en rättegång skall ordnas så att alla garanteras ett vederbörligt och opartiskt bemötande och att envar får sådan juridisk hjälp som rättvisan kräver. Avtalens betydelse framgår numera klart av våra högsta domstolars beslut. Dessa domstolar har omtattal den för de mänskliga rättigheterna gynnsamma tolkning som grundlagsutskottet förutsatte då den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna godkändes. Med tanke på medborgamas rättsskydd är det en viktig allmän princip, som också framgår av de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, att vanliga medborgare i allmänhet skall få sina mål behandlade och prövade i minst två rättsinstanser utan begränsningar K

2 rd- LaUB 12- RP 185 Utskottet anser att man med beaktande av dessa principiella premisser kan försöka uppnå inbesparingar genom att ta i bruk en tabell över disponibla medel och en arvodestaxa, genom justering av stadgandena om förordnande av biträden samt genom utveckling av rättegångsförfarandet så att processen löper effektivt och ändamålsenligt. Med tanke på detaljerna i de sparförslag som ingår i propositionen innebär de ovan anförda principerna följande: Begränsning av fri rättegång i ansökningsärenden, l l mom. Regeringen föreslår att rätten att få fri rättegång i ansökningsärenden skall begränsas till att gälla endast ärenden som gäller förmyndarskap eller omvårdnad av barn eller barns rättsliga ställning. Förslaget motiveras med att ansökningsärendena är enkla och att den allmänna rättshjälpen täcker hela landet. Då motiveringen till förslaget beaktas och även regeringens proposition nr 241 om avgifter för domstolars prestationer, vilken som bäst behandlas av lagutskottet, är avsikten uppenbarligen den att man i ansökningsärenden begränsar användningen av rättegångsbiträden till så få fall som möjligt och att man i mån av möjlighet försöker koncentrera dessa ärenden till de allmänna rättegångsbiträdena. Härvid skall stadgandet inte ingå i l utan i lo. Utskottet föreslår - att lagförslagets l l mom. stryks och - att lagens l O 2 m om. kompletteras så att ett biträde inte får förordnas i ansökningsärenden, om det inte finns synnerligen vägande skäl till detta. Utskottet anser, såsom det också uttryckligen konstateras i propositionen, att det i ärenden som gäller förmyndarskap, omvårdnad av barn och barns rättsliga ställning är typiskt att det finns synnerligen vägande skäl för att ett biträde skall förordnas. Även om strävan är att överföra ansökningsärendena på de kommunala rättsbiträdena kan man likväl inte vara så restriktiv att biträden endast förordnas i dessa angivna ärenden. I rättspraxis har det även förekommit andra besvärliga ansökningsärenden som är avgörande för individens rättsliga ställning och där domstolarna haft motiverad orsak att bevilja parten ett rättsbiträde. Också framdeles bör det fmnas möjlighet till detta. Dessutom bör det beaktas att lagstiftningen ändras och att det fr.o.m början av nästa år kommer att förekomma en helt ny grupp av ansökningsärenden, nämligen skuldsanering för privatpersoner. I skuldsaneringsärenden finns det åtminstone till en början, innan rättspraxis har blivit vedertagen, synnerligen vägande skäl för att ett biträde förordnas, om inte en utredare tillsätts. Rättsskyddsför säkringens primära karaktär, l 4 mom. Regeringen föreslår ett stadgande om att rättsskyddsförsäkringen skall vara primär i förhållande till fri rättegång. Under utskottsbehandlingen har det framgått att några representanter för försäkringsbranschen inte hade hörts under ärendets beredning. Detta har lett till att många praktiska problem i anslutning till ärendet inte har utretts, såsom de skiftande försäkringsvillkoren, försäkringarnas självriskandelar, möjligheten att kvitta till betalning förfallna obetalda försäkringspremier osv. Dessa problem som inte utretts i beredningsskedet kommer i form av enstaka fall att bli behandlade av domstolarna, vilket är ägnat att göra rättegången långsammare och leder till en oenhetlig och orättvis rättspraxis. Sålunda föreslår utskottet med hänvisning till att ärendet inte har utretts, att l 4 mom. stryks i lagförslaget. Förslaget leder till att hela l stryks. Tabellen över disponibla medel, 5 a. Regeringen föreslår att beviljande av fri rättegång skall kopplas ihop med en tabell över disponibla medel. En sådan ta bellligger redan till grund för beviljande av allmän rättshjälp. Erfarenheterna talar för att en tabell över disponibla medel införs också som grund för beviljande av fri rättegång. Sålunda har utskottet inte något att anmärka mot den nya 5 a. Utskottet påminner likväl om möjligheten att effektivare utnyttja möjligheterna till partiellt fri rättegång. Begränsning av omfattningen av förordnandet till rättegångsbiträde, JO och 17.Enligt 10 4 mom. skall fullföljdsdomstolen särskilt pröva behovet av att förordna ett biträde. stadgandet är förknippat med förslaget till ändring av 17. Enligt förslaget gäller fri rättegång vid alla myndigheter där ärendet handläggs, medan förordnandet till rättegångsbiträde gäller endast vid den myndighet som har givit förordnandet. Utskottet har konstaterat att detta sparförslag är förknippat med sådana principiellt och praktiskt negativa omständigheter som regeringen inte uppmärksammat i propositionens motivering. Utskottet anser att det är inte rättvist och opartiskt att förordnande till biträde begränsas

3 Fri rättegång 3 till att gälla endast en enda rättsinstans eftersom detta lätt leder till att ekonomiskt oberoende och medellösa personer bemöts olikvärdigt. Utskottet anser att om partens rättsskydd så kräver bör ett biträde förordnas för honom. Biträdet kan vid behov också sköta ändringssökande. Sålunda föreslår utskottet att lo 4 mom. och 17 skall strykas. För att uppnå inbesparingar kan man i stället granska de grunder på vilka ett rättegångsbiträde kan förordnas i ett brottmål. Enligt l O 2 mom. lagen om fri rättegång får de enkla brottmål, i vilka enligt allmän straffpraxis strängare straff än böter inte är att vänta, biträde ej förordnas, om inte något särskilt skäl föreligger. I vår rättspraxis tillämpas stadgandet ofta så bokstavligen att man samtidigt glömmer de i lo l mom. stadgade allmänna principerna beträffande behovet av att förordna ett biträde. Därför är det skäl att precisera stadgandena. Utskottet anser att stadgandena kan skärpas i fråga om sådana enkla brottmål, där brottet har utretts, där det förväntade straffet, även om det är strängare än böter, med stor sannolikhet kan bedömas utgående från en enhetlig rättspraxis och där det inte framställs stora accessoriska yrkanden. Typexempel på dylika brott är grovt rattfylleri och stöld. Utskottet föreslår att 10 2 mom. skall ändras i enlighet med det ovan anförda. Arvodestaxa, 15. stadgandena i 15 l mom. om bestämmande av biträdets arvode föreslås bli kompletterade så att såsom en på arvodets storlek inverkande omständighet utom arbetets kvalitet även skall beaktas om det funnits särskilda skäl att förordna biträdet från någon annan ort än domstolsorten. Dessutom föreslås samma paragrafs 4 mom. bli ändrat så att justitieministeriet i stället för att utfärda anvisningar om grunderna för arvoden och ersättningar ger föreskrifter om dem. Utskottet anser att av de föreslagna metoderna dessa stadganden är effektivast då det gäller att åstadkomma inbesparingar. Utskottet betonar betydelsen av domstolamas beslut då det gäller att åstadkomma inbesparingar och i hela landet förenhetliga rättspraxis i fråga om arvodenas belopp. Utskottet finner det angeläget att också hovrättema går in för en sträng linje vid tillämpningen av arvodesbestämmelsema. Om ändringssökande är klart omotiverat och onödigt bör detta synas i arvodets belopp. Det föreslagna tillägget till paragrafens l mom. bör enligt utskottets meningjusteras så att de i stadgandet nämnda omständigheterna också påverkar ersättningarnas belopp. Dessutom anser utskottet att arbetets kvalitet bör anpassas till ärendets art och det krav den ställer. På detta sätt får domstolama tillräckligt stor prövningsrätt då justitieministeriets föreskrifter om arvodena och kostnaderna blir bindande. Utskottet föreslår att l mom. skall ändras i enlighet med det ovan anförda. Andra paragrajjusteringar. I 11 2 mom. i gällande lag stadgas att om den som erhållit fri rättegång själv till sitt biträde har föreslagit någon som uppfyller kompetenskraven skall denne förordnas om detta inte nämnvärt ökar kostnaderna eller särskilda skäl påkallar annat. Utskottet anser att stadgandet delvis står i strid med de bindande föreskrifterna om arvodena i 15.Utskottet föreslår att omnämnandet av kostnader skall strykas i gällande Il 2 mom., men att till momentet samtidigt fogas en särskild hänvisning till stadgandena om arvoden och kostnader i 15.Härvid läggs den största vikten i 11 vid de processuella förutsättningar under vilka en av parten föreslagen person kan förordnas till biträde. Lagens 15 innehåller åter stadganden om grunderna för hur arvodet bestäms. Enligt dem avgörs t.ex. frågan om ett biträde från någon annan ort än domstolsorten är berättigat till ersättning för resekostnader och extra tidsspillan. På grund av de föreskrifter som skall ges med stöd av 15 i denna lag är det behövligt att justera ikraftträde/sestadgandet så att det innan denna lag träder i kraft är möjligt att vidta åtgärder som förutsätts av lagens verkställighet. Utskottet föreslår att ett stadgande om detta fogas till ikraftträdelsestadgandet som ett nytt 2 m om. De av utskottet föreslagna ändringarna orsakar också att ingressen måste justeras. Inbesparingarna och eventuella andra sparobjekt. Utskottet bedömer att det tack vare de ändringar som föreslås i detta betänkande är möjligt att nå de sparmål som regeringen anfört, kanske med undantag för de inbesparingar som beräknas uppstå på grund av att rättsskyddsförsäkringen är primär. Utskottet konstaterar emellertid att om den ekonomiska lågkonjunkturen fortgår i vårt land kommer allt fler att beviljas fri rättegång, vilket åter leder till att kostnaderna ökar.

4 rd - LaUB 12 - RP 185 Under utskottsbehandlingen har det framgått att rättsskyddsförsäkringen gjorts primär i vissa nordiska länder och att den för närvarande är förknippad med olägenheter som är menliga för rättegången, såsom t.ex. att kostnaderna för rättegångar ökar och benägenheten att ingå förlikning minskar. Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt ser till att olägenheterna med rättsskyddsförsäkringen utreds och att de i mån av möjlighet elimineras. Vidare har det framgått under utskottsbehandlingen att det finns straffprocessuella stadganden som orsakar onödiga kostnader. Det har t.ex. förekommit att behandlingen av utredda brottmål framskjutits på grund av att en part som inte har blivit instämd redan vid förundersökningen uppgett att han inte har några yrkanden i målet. Denna olägenhet måste rättas till senast vid revideringen av rättegångsförfarandet i brottmål. Med stöd av det ovan anförda föreslår lagutskottet vördsamt att lagförslaget skall godkännas sålydande: Lag om ändring av lagen om fri rättegång I enlighet med riksdagens beslut ändras JO 2 mom., Il 2 mom. och 15 l och 4 mom. (utesl.) lagen den 2 februari 1973 om fri rättegång (87/73), av dessa lagrum JO 2 mom. sådant det lyder i lag av den 7 januari 1977 (3177) och 15 4 mom. sådant det lyder i lag av den 31 december 1975 (1034/75) (utesl.), samt fogas till lagen en ny 5 a (utesl.) som följer: l (Utesl.) 5a (Såsom i regeringens proposition) lo Ett biträde får inte förordnas l) i ansöknings ärenden, om inte särskilt vägande skäl föreligger, eller 2) i enkla brottmål, i vilka enligt allmän straffpraxis strängare straff än böter inte är att vänta eller i vilka den åtalades rättsskydd med hänsyn till det straff som kan väntas och utredningen i målet i övrigt inte kräver att ett biträde förordnas. (nytt 2 mom.) ( 4 mom. utesl.) 11 (ny) Har den som erhållit fri rättegång själv till sitt biträde föreslagit någon som uppfyller behörighetskraven, skall denne förordnas om inte (utes/.) särskilda skäl påkallar annat. Då arvoden och kostnader bestäms tillämpas likväl stadgandena i Jämlikt denna lag förordnat rättegångsbiträde, med undantag av allmänt rättsbiträde, äger rätt att av statens medel erhålla skäligt arvode för sitt arbete och för tidsspillan samt ersättning för nödiga kostnader. Då arvodet och ersättningen för kostnader bestäms, skall såsom en på dess storlek inverkande omständighet i synnerhet beaktas sakens art och de krav den ställer, det utförda arbetets kvalitet samt om det funnits särskilda skäl att förordna biträdet från annan ort än domstolsorten. (4 mom. såsom i regeringens proposition) 17 (Utesl.) Ikraftträdelsestadgandet (l mom. såsom i regeringens proposition) Atgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft. (nytt mom.) Helsingfors den 14 december 1992

5 Fri rättegång 5 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Lax, vice ordföranden Halonen, medlemmarna Björkenheim, Haavisto, Komi, V. Laukkanen, Lehtinen, Luhtanen, Mölsä, Niinistö, Polvi, Savela, Suhola, Tykkyläinen, Viijanen och Vuoristo. Reservation Lagutskottets ändringar i lagen om ändring av lagen om fri rättegång är huvudsakligen behövliga och ändamålsenliga samt harmonierar med den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter som Finland godkänt. Vi kan emellertid inte godkänna att lagförslagets lo 2 mom. 2 punkt utvidgas till att gälla andra straff än böter. Då det gäller frihetsstraff bör stadgandena i denna lags l O l m om. och 15 vara tillräckliga för att sparmålet skall kunna uppnås. Eftersom det primära syftet med internationella konventioner om mänskliga rättigheter är att säkerställa rättsskyddet speciellt vid straffprocesser är det enligt vår mening oförenligt med god lagstiftningssed att domstolarna åläggs en skyldighet att tillämpa kriterier som är strängare än normalt när biträden förordnas i brottmål på vilka det kan följa strängare straff än böter. På basis av det ovan anförda föreslår vi vördsamt att lagförslaget i övrigt skall godkännas i enlighet med lagutskottets betänkande men att JO 2 mom. skall godkännas sålydande: 10 Ett biträde får inte förordnas (l punkten såsom i utskottets betänkande) 2) i enkla brottmål, i vilka enligt allmän straffpraxis strängare straff än böter inte är att vänta (utesl.) och utredningen i målet i övrigt inte kräver att ett biträde förordnas. Helsingfors den 14 december 1992 Tarja Haloneo Leena Luhtanen Marja-Liisa Tykkyläinen Pekka Haavisto Raimo Vuoristo llvo Polvi

6