Rädslans rum. Birgitta Andersson Lunds universitet. trygghetens rum ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse i trafikrummet

Transkript

1 Rädslans rum trygghetens rum ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse i trafikrummet Birgitta Andersson Lunds universitet VINNOVA Rapport VR 2001:32

2 TITEL (svensk): Rädslans rum - trygghetens rum - ett ISBN /ISSN forskningsobjekt om kvinnors vistelse i trafikrummet TITLE (english): PUBLICERINGSDATUM/DATE PUBLISHED: Mars 2001 FÖRFATTARE/AUTHOR: Birgitta Andersson, UTGIVARE/PUBLISHER: VINNOVA Verket för Lunds universitet Innovationssystem/The Swedish Agency of Innovation Systems, Stockholm SERIE/SERIES: VINNOVA Rapport VR 2001:32 VINNOVA DIARIENR/RECORD NO REFERAT (syfte, metod, resultat): Det offentliga rummet utgörs till stor del av ett trafikrum präglat av människors förflyttningar. Säkerhet är en central aspekt i samband med förflyttningar och erfarenheter visar att säkerhet för kvinnor ofta är detsamma som att känna sig trygg, att inte behöva vara rädd för att bli utsatt för fysiskt våld eller hot om våld. Mot den bakgrunden är syftet med denna studie att studera kvinnors rädsla för hot och våld i trafikrummet. En ambition är att bidra till ett vidgat säkerhetsbegrepp, där säkerhet i bemärkelsen trygghet finns med som en viktig aspekt. Studien baseras framför allt på djupintervjuer. Ett tidsgeografiskt synsätt länkas till feministisk geografi. Detta innebär att ett genusperspektiv har anlagts på transportforskningen. I tid och rum utforskas genusordningen och begrepp som genuskontrakt, styrka, räckvidd och hierarki, liksom de tidsgeografiska begreppen prisma, rytmer och restriktioner används som verktyg i analysen. ABSTRACT (aim, method, results): Public space to a great extent consists of a traffic room; a space characterized by people moving from one place to another. Security is an essential aspect concerning transportation, and experience shows that to women security very often corresponds to "feeling safe", that is, not running the risk of being exposed to physical violence, or to threats of violence. In the light of this, the aim of this study is to investigate women s fear of threats and violence in the traffic room. One of the ambitions is to help widening the concept of security, where security in the sense of safety is included as an important aspect. Principally, the study is based upon a field survey. A time-geographical approach is linked to feministic geography. This means that a gender approach has been applied to the research of transportation. The structure of gender is studied in time and space, and concepts such as gender contract, strength, reach and hierarchy, as well as the time-geographical concepts, namely prism, rhythms and constraints, are used as tools in the analysis. I VINNOVAs Verket för innovationssystem - publikationsserier redovisar forskare, utredare och analytiker sina projekt. Publiceringen innebär inte att VINNOVA tar ställning till framförda åsikter, slutsatser och resultat. De flesta VINNOVA-publikationer finns att läsa eller ladda ner via VINNOVA The Swedish Agency for Innovation Systems - publications are published at

3 Förord Rädslans rum är ett forskningsprojekt där temat säkerhet och förflyttningar ses ur ett genusperspektiv. Att vara kvinna och förhålla sig till en risk att utsättas för sexualiserat våld får konsekvenser för tillgängligheten i det offentliga rummet. Min intention är att öka kunskapen om, och förståelsen för, hur kvinnors upplevelser av säkerhet och trygghet påverkar hur de förflyttar sig, vilket transportmedel de föredrar och vilka färdvägar de väljer. Den första delen av projektet, som redovisas i denna rapport, har finansierats av Kommunikationsforskningsberedningen och många personer har på olika sätt bidragit med sin kompetens och erfarenhet. Framför allt vill jag tacka de kvinnor som jag fått möjlighet att intervjua. Min förhoppning är att jag på ett respektfullt sätt förvaltat Ert förtroende. Forskargruppen Genus och geografi har varit en ovärderlig källa där jag haft förmånen att hämtat både kunskap, kraft och inspiration. Tora Friberg har i egenskap av projektledare och handledare haft en fantastisk förmåga att entusiasmera och konstruktivt handleda mig under arbetets gång. Cecilia Kjellman, Carina Listerborn, Franz-Michael Rundquist och Lisa Östman har tagit sig tid att läsa arbetet. Tack för alla värdefulla synpunkter ni kommit med. Birgitta Andersson Lund, december

4 uttryckslöst och med nollställd ansiktsmuskulatur, vi undviker ögonkontakt, särskilt med män, hela tiden går vi i tankarna igenom att blixtlåsen är stängda, knapparna knäppta ända upp, håret struket bakom öronen, att kjolen når tillräckligt långt ner över knäna, skorna är neutrala, strumpbyxorna hela. Hade det varit bättre med större axelvaddar eller kanske rentav dubbla? Kryssandets teknik, tydandet av koder och tecken. Urban kvinnokompetens som inte rekryteras, inte ges stipendier, inte belönas av någon enda stiftelse. Ur Rädslans geografi av Anja Snellman 2

5 Förord...1 Del Inledning...6 Syfte och frågeställningar...7 Metod...8 Avgränsningar...9 Arbetets uppläggning...10 Del Könskodning...12 Offentligt och privat...12 Kvinnliga och manliga rum...13 Kvinnor och planering...14 Brottsförebyggande stadsplanering...16 Kön och genus...18 Genuskontrakt...18 Styrka, räckvidd och hierarki...19 Tid och rum...20 Tidsgeografi...20 Våld mot kvinnor...22 Toppen av ett isberg...22 Våldet och det ojämlika maktförhållandet...24 Rädsla...25 Säkerhet och trygghet...30 Del Malmö...34 Befolkning i Malmö...34 Busslinjer och cykelvägar...34 Trafiksäkerhet...35 MAS...35 Kvinnornas förflyttningsprojekt...36 Att ta sig till jobbet...37 Att vara, eller vägra vara, rädd...37 Det fysiska rummet...38 Det sociala rummet...40 Sjukhusområdet...41 Strategier...45 Tillvägagångssätt...45 Säkra transportmedel...48 Att vara tillsammans skapar trygghet...49 Stridsmetoder

6 Del Om rädslans rum och säkerhet...53 Juridik och moral...53 Kroppen och rädslan...54 Helheten...55 Strategier för anpassning eller motstånd...56 Offensiva och defensiva strategier...56 Rädslans rytmer...57 Sammanfattning...59 Referenser...61 Webbadresser

7 Del 1 Planerare och beslutsfattare betraktar ofta människor som en könsneutral grupp. Detta trots att kvinnors och mäns liv och erfarenheter uppvisar tydliga skillnader. Om man i stället ser människor som kvinnor och män, med delvis skilda erfarenhetsvärldar, reser sig frågor och problemområden som kräver nya svar och ny kunskap. Säkerhetsbegreppet är i detta sammanhang ett exempel. Inom transportforskningen har säkerhet i huvudsak handlat om att undvika skador förorsakade av konfrontationer mellan fordon och människor eller fordon och fordon. Erfarenheter visar dock att säkerhet för kvinnor inte sällan är detsamma som att känna sig trygg, att inte behöva vara rädd för att bli utsatt för fysiskt våld eller hot om våld. 5

8 Inledning Det offentliga rummet utgörs till stor del av ett trafikrum präglat av människors förflyttningar från en plats till en annan. I de flesta människors liv ingår förflyttningar som en del av vardagen, med en rörlighet mellan bostad, arbete och olika serviceinrättningar. En del förflyttningar sker till fots eller med cykel, andra med bil eller någon form av kollektiva transportmedel som t.ex. buss eller tåg. Förflyttningar tar tid och rum i anspråk. Trafikplanerare söker skapa smidiga, snabba och säkra lösningar och transportforskare bidrar med kunskapsunderlag. Hittills har människor i dessa sammanhang nästan uteslutande betraktats som en könsneutral grupp. Trots att kvinnor och mäns liv och erfarenheter uppvisar tydliga skillnader har planerare och beslutsfattare betraktat användare av kollektivtrafik i just sina roller, möjligtvis som människor i olika åldrar men inte som kvinnor och män. I transportsammanhang lyser forskning kopplad till genusteori 1, med få undantag, med sin frånvaro. Kön som variabel har dock använts i de resvane- och attitydundersökningar 2 som gjorts på senare år. Utfallet har visat stora olikheter mellan kvinnor och mäns rörelse- och aktivitetsmönster. Män reser längre sträckor än kvinnor. Kvinnor använder bil i mindre utsträckning än män och de använder kollektivtrafik i större utsträckning än män. Kvinnor kombinerar också oftare arbetsresor med andra ärenden som inköp och hämtning/lämning av barn 3. Flera studier visar att det i huvudsak är kvinnor som svarar för att integrera hemmet med olika delar av samhället. Det obetalda hemarbetet är i hög grad ett kontaktarbete. Detta arbete mildrar den fysiska planeringens negativa effekter och bidrar också till att dölja dess brister. Kvinnor tvingas finna individuella lösningar på saker som egentligen är samhällsproblem. För kvinnors del upplevs det ofta som det enda möjliga valet, men osynliggör upphovet till problemen För fördjupad diskussion om kön och genus se Del 2 RVU-Stockholm1986/87, RVU-Göteborg1989 samt RiksRVU 1994 Se även Krantz:1997, Polk: Friberg:1990, Sangregorio:

9 En central aspekt i förflyttningssammanhang är säkerhet. På olika sätt är trafikrummet en arena för hot och våld i olika skepnader, men säkerhet har i transportsammanhang inte handlat om detta. I stället har det i mångt och mycket handlat om att undvika olyckor, skador och dödsfall förorsakade av konfrontationer mellan fordon och människor eller fordon och fordon. Med en annan och vidgad innebörd kan säkerhet också handla om att inte utsättas för eller oroa sig för våld. Säkerhet i bemärkelsen trygghet och dess samband med transporter är en viktig aspekt, framför allt för kvinnor, men har inte utforskats grundligare 5. Våldet i sig är ett stort problem, men inte bara det faktiska våldet utan även den rädsla och oro våldet för med sig. Denna oro har i undersökningar visat sig vara större bland kvinnor än bland män, fastän det enligt statistiken oftare är män som drabbas av våld 6. Rädsla kan leda till att kvinnors rörlighet begränsas. Det finns tydliga tendenser till att grupper som upplever sig som hotade "frivilligt" beskär sin rörelsefrihet och därmed minskar risken för att råka ut för övergrepp. Människor som inte känner sig trygga undviker att röra sig på offentliga platser och därmed också att använda sig av de transportmedel de bedömer som otrygga. Valmöjligheten för kvinnor, i fråga om arbete, nöjen, bostäder och transportmedel, minskar i och med detta. Delar av staden blir i realiteten onåbara för kvinnor, framför allt under dygnets mörka timmar. 7 Det finns anledning att tala om rädslans rum. Rädslans rum är i stor omfattning liktydigt med trafikrummet. Denna studie har fokus inställt på upplevelser av rädsla i trafikrummet. Syfte och frågeställningar Syftet är att studera kvinnors rädsla för hot och våld i trafikrummet. Studien avser att belysa platser och situationer kvinnor upplever som otrygga samt vilka uttryck detta tar sig, vilka strategier kvinnor utvecklar för att hantera sin rädsla samt på vilka sätt rädslan innebär inskränkningar i kvinnors rörlighet. I syftet ingår att belysa likheter och skillnader mellan kvinnor. En ambition är också att bidra till ett vidgat säkerhetsbegrepp, där säkerhet i bemärkelsen trygghet finns med som en viktig aspekt. Hur kan olika platser betraktas/upplevas med hänsyn till säkerhet/trygghet? 5 6 KFB:1997 Wiklund. red: T.ex. Gordon m.fl:1980, Griffin: 1986, Little :1994, Madge:1996, Pain:1995 Rieger &Gordon:

10 Metod Att anlägga ett genus-/könsteoretiskt perspektiv på trafikrummet och fokusera på likheter och skillnader mellan olika kvinnor har i denna studie hanterats så att fokus inriktats på individnivån. Dessutom sätts kvinnors förflyttningar in i ett större sammanhang. Grunden i forskningsprojektet är att utgå från kvinnors egen verklighet, att låta kvinnor själv förmedla sina upplevelser och tankar om rädslan för hot och våld i trafikrummet. Att detta forskningsprojekt tar fasta på kvinnors upplevelser och definition av rädslans rum föranleder ett påpekande, nämligen att rädsla för hot och våld inte uteslutande är ett kvinnligt problem. Dock är utgångspunkten att det finns skillnader mellan kvinnor och män, dels i varför man är rädd och för vad, dels i hur man hanterar rädslan. Att studera även mäns rädslor ryms emellertid inte inom ramarna för detta projekt. Forskningsprojektets första del, som redovisas i denna rapport är utformad som en stadsstudie förlagd till Malmö. Valet av plats är gjort utifrån flera kriterier. Närhet och lokalkännedom har spelat sin roll, men vad som främst varit avgörande är de stora förändringar i trafikrummet som nu sker i Malmöregionen i samband med byggandet av Öresundsbron och planeringen av Citytunneln. Detta ger en unik chans att, i det fortsatta arbetet, följa en pågående planeringsprocess och söka svar på frågor om rädslans rum. Vilken kunskap finns om rädsla bland planerare och beslutsfattare? Hur diskuteras säkerhet och trygghet? I studien har kvalitativa metoder använts. Tyngdpunkten ligger på djupintervjuer med 21 slumpmässigt utvalda kvinnor som arbetar på Universitetssjukhuset MAS (Malmö allmänna sjukhus). Samtliga intervjuer är gjorda på kvinnornas arbetsplats, d v s inne på avdelningarna i rum där vi kunnat sitta ostörda. Intervjuernas längd har varierat, men i snitt har det rört sig om ungefär en timme och 15 minuter. Intervjuerna har inte följt ett fast frågeformulär, utan skett i en öppen diskussionsform. Det övergripande temat har handlat om kvinnornas upplevelser av säkerhet/trygghet/otrygghet i trafikrummet, med ett antal underteman: förflyttningar (bostad, arbete, fritid), livssituation (ålder, familjeförhållande, boende) och ramar för arbetet (tid, plats). Fokus har framför allt legat på kvinnornas arbetsresor. Att kön och genus är centralt visar sig på olika sätt i denna studie. T.ex. blev detta tydligt i själva intervjusituationerna. Att som kvinna intervjua en annan kvinna om rädsla, visade sig inrymma en uppfattning om en gemensam tyst kunskap. Vid flera tillfällen framgick det att 8

11 jag förväntades förstå mellan raderna, att jag var så väl förtrogen med t.ex. det faktum att kvinnor inte går genom parker om nätterna, att detta inte ens behövde nämnas. Under intervjuerna upplevde jag ofta att jag envist återkom till och sökte utforska självklarheter. Det är av vikt att också inflika något om hur själva intervjuerna kan ha påverkat kvinnornas tankar och reflexioner kring rädsla. Några kvinnor var medvetna om sin rädsla, eller att de förhöll sig till en upplevd risk, redan vid intervjuernas början, men för flertalet var det uppenbart att detta ingick som en omedveten del i vardagslivet. En mängd självklarheter hade sedan barnsben införlivats i deras uppfattning om hur flickor och kvinnor skall förhålla sig i trafikrummet. Flera av kvinnorna gav under intervjuns gång uttryck för förvåning över att de helt plötsligt såg hur en mängd handlingar tydligt kunde kopplas till att de i grund och botten var rädda eller upplevde en risk för att råka ut för sexualiserat våld. Kritiska röster kan naturligtvis påpeka att detta innebär att intervjuerna skapat problem av något som inte tidigare upplevts som ett problem. Detta äger på sitt sätt sin riktighet, men samtidigt vill jag hävda att dessa otaliga små handlingar som tillsammans bildar ett mönster - rädslans rytmer - är angelägna att synliggöra eftersom de får konsekvenser för kvinnornas möjligheter att fritt röra sig i det offentliga rummet. Detta kommer att belysas i det fortsatta arbetet Avgränsningar Projektet begränsas till att behandla det offentliga rummet, närmare bestämt det offentliga trafik- eller förflyttningsrummet, med Malmö som exempel. Rädslan som utforskas är kopplad till riskerna att bli utsatt för våld och trakasserier av okänd förövare. Den typ av våld som fokuseras kan sorteras in under samlingsbegreppet sexualiserat våld, d.v.s. våld riktat mot kvinnors kroppar, där våldet är ett uttryck för mäns makt över kvinnor 8. Även bemötande av kvinnor som inrymmer förakt för kvinnor som kön - missaktning - är att betrakta som sexualiserat våld 9. I valet av intervjupersoner har vissa avgränsningar gjorts. Enbart förvärvsarbetande kvinnor, i åldrarna år, har intervjuats. Alla tillhör den offentliga sektorn och arbetar som sjuksköterskor eller undersköterskor på ett sjukhus. 8 9 I detta arbete används rädslan som begrepp, syftandes på just kvinnors rädsla för sexualiserat våld. Carlstedt:1992 9

12 Arbetets uppläggning Rapporten består av fyra delar: Del 1 Problemområdet ringas in i det inledande kapitlet och därefter presenteras rapportens syfte samt relevanta frågeställningar. I metodkapitlet belyses de djupintervjuer som är tyngdpunkten i arbetet och valda avgränsningar redovisas i ett separat avsnitt. Del 2 Inledningsvis fokuseras begreppen offentlig/privat. Ett genusperspektiv i fysisk planering samt brottsförebyggande stadsplanering belyses. Det feministiska perspektivet, som är en av hörnstenarna i arbetet, presenteras, och det tidsgeografiska synsättet vävs in. Problembilden fördjupas, dels genom statistiskt material men också genom en presentation av internationella studier inom området. Del 2 avslutas med ett kapitel om kopplingen mellan säkerhet och trygghet i trafikrummet. Del 3 I den tredje delen fokuseras Malmö och den empiriska studie av kvinnors förflyttningsprojekt som genomfördes i staden Strategierna är centrala för att belysa hur kvinnorna förhåller sig till (upplevda) risken att råka ut för sexualiserat våld. Del 4 Den avslutande delen av rapporten knyter samman trådarna om ett vidgat säkerhetsbegrepp. Juridiska och moraliska aspekter på olyckor och på våldtäkt liksom kroppens roll i sammanhanget betonas. Rädslans konsekvenser, för kvinnorna och för trafiksäkerheten, formuleras. Inledning Syfte och frågeställningar Metod Arbetets uppläggning Könskodning Kön och genus Tid och rum Våld mot kvinnor Rädsla Säkerhet och trygghet Malmö Kvinnornas förflyttningsprojekt Strategier Om rädslans rum och säkerhet 10

13 Del 2 Detta arbete har en feministisk geografisk ansats vilket innebär att ett genusperspektiv anläggs på det fysiska rummet och att kvinnors tillgång till detsamma sätts i fokus. Genom att, i tid och rum, utforska genusordningen i de vardagliga aktiviteterna, kan den feministiska geografin belysa den fysiska miljön och hur den reflekterar genusordningen, samt hur i sin tur den fysiska miljön (åter)skapar genusordningen 10. Kvinnor och män upplever och använder rummet på olika sätt och rädslan är ett tydligt exempel på detta. När det gäller rädsla finns också ett mycket påtagligt samband mellan tid och rum. Det tidsgeografiska synsättet ger ett redskap för att belysa och analysera kvinnors handlande i trafikrummet, vem som använder rummet, när och hur. Skillnader och likheter mellan kvinnors rumsanvändning under dygnets timmar synliggörs, liksom begränsningar och möjligheter för kvinnor att ta trafikrummet i besittning. Detta forskningsprojekt söker sin väg genom att länka ett tidsgeografiskt synsätt till den feministiska geografin. Dessutom tillämpas ett genusperspektiv på transportforskningens område, vilket tidigare gjorts i mycket ringa omfattning. 10 Little, Peak, Richardson edt:1988, Ardener:

14 Könskodning Offentligt och privat För det fortsatta arbetet är det en nödvändighet att ringa in begreppen offentligt och privat rum, kopplat till handlingar och kopplat till kön. Både kvinnor och män har i vårt samhälle i princip samma rätt att tillträda, använda sig av och förflytta sig i det som kan betecknas som det offentliga rummet. I vardagstal är de flesta ofta överens om vad som menas med privata och offentliga rum 11. De flesta människor ser t.ex. bostaden som privat, som ett rum där individen/familjen själv i stor utsträckning kan utöva kontroll och sätta upp regler för vem som har tillträde, hur och när. Staden, i ett vitt begrepp med gator, torg, affärer m.m. ses däremot som offentlig i bemärkelsen tillgänglig för alla. Denna uppdelning i privat och offentlig har tydliga kopplingar till de handlingar som anses tillhöra respektive rum 12. Det privata rummet kan anses härbärgera en viss typ av handlingar och sysslor som tillhör reproduktionen, d.v.s. de syftar till att skapa och föra livet vidare. Det offentliga rummets handlingar kan å andra sidan ses som tillhörande produktionen, med sysslor kopplade till avlönat arbete, politik, lagstiftning e t c. Ofta framställs gränsen mellan privat och offentligt som absolut, men den är föränderlig och offentligt och privat är integrerat på många olika sätt. Genom lagstiftningen görs t ex handlingar, som tidigare ansågs privata, offentliga, trots att de sker i ett privat rum. Föräldrar har inte rätt att aga sina barn och män (eller kvinnor) har inte rätt att våldföra sig på sin partner, även om det sker i hemmet. Samhällsplaneringen är t.ex. en offentlig företeelse, men de människor som planerar har erfarenheter och personliga intressen vilket omedvetet får konsekvenser för planeringens utfall. Resor eller förflyttningar delas vanligen in i arbetsresor och resor kopplade till den fria tiden, offentliga och privata resor. Men för många, inte minst för kvinnor, utgörs förflyttningarna av kombinationer, arbetsresor kombineras med reproduktiva handlingar som t.ex. matinköp. Vissa rum är att betrakta som privata, men behöver för den skull ingen speciell legitimation för att beträdas, t.ex. trappuppgångar i hyreshus Begreppet rum används här i vid bemärkelse Staeheli:

15 Andra offentliga rum kräver däremot någon form av behörighet vilket skapar restriktioner för den som vill ha tillträde. Det kan handla om att betala inträde, som till en biograf eller teater, att vara invald eller anställd 13. Individers olika positioner i ett offentligt rum skapar också olika former av tillträde 14. En undersköterska har t.ex. inte tillträdesrätt till samma rum på ett sjukhus som en sjukhuschef har. En patient eller besökare har mer begränsat tillträde än en anställd på sjukhuset. Kvinnliga och manliga rum En kort historisk tillbakablick visar att en uppdelning av rummet i en privat och en offentlig sfär har återspeglats i det som kan betecknas som "kvinnliga" och "manliga" rum. I antikens Aten var det offentliga rummet endast till för män. Kvinnor var förbjudna att använda stora delar av staden och med hjälp av en speciell polisstyrka reglerades deras rörlighet. I kejsardömet Kina var de kvarter i städerna, som kvinnorna hade tillgång till, vanligtvis belägna bakom fönsterlösa murar 15. I västvärlden under 1800-talet, när industrialismen gjorde sitt intåg, ökade separationen mellan arbete och hem. Den borgerliga stadens växte fram och det offentliga rummet blev en arena för beslut, produktivt arbete, utbildning, pengar och makt, formad av och för män. Kvinnorna hänvisades till det privata rummet/hemmet, som präglades av plikt och känsla, och rollen som hustru och mor. Kvinnligheten var intimt förknippad med anständighet. Att bevista stadens rum upplevdes av borgarklassens kvinnor som moraliskt farligt. En respektabel kvinna exponerade sig inte offentligt. Genom att utsätta sig för blickar och förslag riskerade hon att förlora sin dygd 16. Vetenskapligt var den s.k. socialdarwinismen stark under denna tid. Utgångspunkten, vad gällde förhållandet mellan kvinna och man, var att ju högre utvecklingsstadium ett samhälle befann sig i desto större var skillnaderna mellan könen. Detta var ett led i den naturliga utvecklingen. Arbetsdelningen hänvisade till vad som var naturligt, för kvinnornas del att föda och vårda barn samt ta hand om hushållsarbetet. Även den medicinska forskningen understödde synen på kvinnan som olik mannen, som det svagare könet Friberg:1999 Staeheli:1996 Yeoh, Yeow:1997 Pollock:1995 Wikander U:

16 Föreställningarna om skilda sysslor för respektive kön, olika attribut och föremål som anses höra ihop med kategorin kvinna eller kategorin man samt platser som ses som manliga eller kvinnliga gör att vi kan tala om en könskodning 18. Kvinnor och planering Ett rum, en syssla eller ett ting kan vara starkare eller svagare könskodat. Könskodningen är inte statisk utan förändras över tid. Den varierar också mellan olika samhällen, kulturer och grupper. Det privata/kvinnliga och det offentliga/manliga är konstruktioner som lever kvar trots att samhället i sin helhet har genomgått stora förändringar. De flesta kvinnor i Sverige vistas numera både i det offentliga och i det privata rummet, om än på andra villkor än män. Både kvinnor och män har i dag rättighet och möjlighet att kombinera arbete och barn. I praktiken innebär detta att kvinnor kombinerar betalt arbete med vård av barn och hem, och att män kombinerar betalt arbete med makt: politisk, ekonomisk och facklig 19. Arbetsmarknaden är starkt könssegregerad, både horisontellt och vertikalt. Inom området vård och omsorg finns främst kvinnor och inom tillverkning, byggande och teknik finns framför allt män 20. I genomsnitt tjänar kvinnor 80 procent av mäns löner 21. Vid en genomgång av vissa kommunala nämnder befanns männen utgöra 63 procent av ordinarie ledamöter. Den grupp där kvinnorna är mest välrepresenterade är vård och omsorg 22 där de utgör drygt hälften av ledamöterna. Gruppen infrastruktur 23 utgörs till nästan 80 procent av manliga ledamöter 24. Av landets stadsarkitekter är nästan 90 procent män och över 95 procent av gatu- och fastighetsingenjörerna och byggnadsinspektörerna är män 25. Fysisk planering har allmänt betraktats som könsneutral men har i praktiken tillhört männens domäner, både genom män i majoritet på chefsbefattningar och som tjänstemän och genom att planeringens innehåll främst omfattat det som kan beskrivas som mäns intresseområden Friberg T:1999 SCB:1998 SCB:1996 SOU 1998 Här ingår bl.a. social- och omsorgsnämnd, social distriktsnämnd och vård- och omssorgsnämnd. Här ingår bl.a teknisk nämnd, trafiknämnd, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnd. SCB:1996 Friberg:

17 Kvinnor och män lever sina vardagsliv på olika sätt. Detta genererar skilda ingångar till rumsliga frågor, och till möjligheter och begränsningar kopplade till dessa frågor 26. Inget tyder på att kvinnor skulle vara mindre intresserade av sin omgivning än män. Däremot har kvinnor svårare att inordna sig i de manliga hierarkiska strukturerna och arbetsformerna 27. Projekt i Sverige, Norge och Finland visar att en förändring av både arbetsmetod och organisation förefaller vara nödvändig för att integrera ett genusperspektiv i planeringen. Erfarenheter från riktade projekt i Norge talar för att det, för att lyckas, måste reserveras både personer och öronmärkta pengar samt skapas tydlig förankring både politiskt och administrativt. Samtliga dessa riktade projekt har lett till både nya prioriteringar och nya arbetsformer 28. Erfarenheter från Uppsala pekar i samma riktning. År 1990 gav en kommunal referensgrupp, bestående av representanter från samtliga politiska partier, kvinnoforskning, kvinnliga intresseföreningar och arkitekter, ut skriften Checka listan 29. Checka listan är precis vad det låter som, en checklista, avsedd som instrument vid bostadsplanering. I listan finns 42 frågor med vars hjälp en uppgjord plan kan kontrolleras. Ett av avsnitten i Checka listan handlar om trygghet som en mänsklig rättighet. Enligt referensgruppen är trygghet detsamma som att inte behöva vara rädd för att bli utsatt för fysiskt våld eller hot om våld. Gruppens arbete visar att rädsla hindrar många kvinnor från att utnyttja såväl den offentliga miljön som den egna närmiljön, samt att rädslan påverkar många kvinnors val av färdsätt när det gäller att komma till och från arbetet. Med tydliga exempel visar referensgruppens arbete att om kvinnor får ta lika stor plats som män i planering så kommer andra frågor upp på dagordningen som just att människor måste känna sig trygga i sitt bostadsområde 30. Detta bekräftas av en enkätundersökning som redovisas i en nyutkommen rapport, Att bedriva jämställdhet med kommunal översiktsplanering Boverket :1996 Boverket :1996:111 Boverket:1996 Uppsala kommun:1990 Jensfelt:1993 Friberg, Larsson:

18 1999 startade Länsstyrelsen i Skåne ett projekt som involverade tre kommuner, Eslöv, Lomma och Simrishamn, vilka beslutat att ta fram en ny översiktsplan. Syftet var att fokusera på köns-/genusperspektivet i den översiktliga planeringen samt att pröva och utveckla metoder för att bättre kunna integrera det i planeringen 32. Projektsammarbetet har bl.a. resulterat i den nyligen utgivna Checklista för jämställd planering 33. Ett samarbete mellan Göteborgs Stadsbyggnadskontor och Chalmers Tekniska Högskola har resulterat i handboken Tryggare stad kan man förändra rädslans platser? 34. Syftet med handboken är att skapa medvetenhet och ge exempel på rädslans platser, analysera platserna och ge idéer till åtgärder. För att skapa ökad förståelse för vilka miljöer som upplevs obehagliga avslutas boken med en checklista 35. Brottsförebyggande stadsplanering Brottsförebyggande projekt har på senare år vuxit fram i olika delar av världen, t ex i Kanada, Indien och Storbritannien. Förenta Nationerna har riktat sina insatser mot utvecklingsländerna eftersom det finns en koppling mellan ökad brottslighet och urbanisering. Genom sitt organ HABITAT (United Nations Centre for Human Settlements), och i samverkan med Urban Management Programme, tog man 1996 initiativet till att sammanställa Safer Cities Programme. The Safer Cities programme aims to address urban violence by developing a prevention strategy at the city level. The development objective of the programme is to establish a process for the reduction and causes of crime through preventive methods in consultation with the local authorities 36. Att engagera lokala myndigheter och utveckla hållbara brottsförebyggande redskap är centralt för programmet som också syftar till att skapa nätverk och sprida kunskap. The European Forum for Urban Safety samt the International Centre for Prevention of Crime i Kanada, är i Lindegren:2000 Länsstyrelsen I Skåne län:2000 Stadsbyggnadskontorer Göteborg:2000 ibid 16

19 dag de viktigaste samarbetsparterna i programmet. Genom nätverk sprids erfarenheter och kunskap om Safer Cities mellan olika länder, som i sin tur sätter sin lokala prägel på dem 37. Brottsförebyggande åtgärder uppfattas ofta liktydigt med trygghetsskapande åtgärder. Tanken är att om brott förebyggs skapas en tryggare miljö. Det är dock inte självklart att utfallet blir på detta sätt. Att förebygga brott genom att t.ex. bygga in bostadsområden med höga murar och låsta grindar kan tvärtom skapa en otryggare miljö utanför själva området. I Sverige antog regeringen 1996 Allas vårt ansvar ett nationellt brottsförebyggande program 38. Detta program har varit utgångspunkten för ett antal brottsförebyggande projekt i landet. Huvudaktörerna på nationell nivå är Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Boverket och Kommittén för brottsförebyggande arbete (KBA). På lokal nivå finns, för att nämna några av aktörerna, kommuner, medborgarrörelser, närpoliser och intresseorganisationer 39. Boverkets rapport Brott, bebyggelse och planering 40 visar att riktade åtgärder i den byggda miljön kan öka tryggheten och motverka brott. Ett lokalt angreppssätt och delaktiga medborgare ses som nödvändigt för att skapa trygghet och säkerhet. Man förespråkar att kartläggning och analys görs av de som är berörda eftersom de anses besitta den bästa kompetensen, bl.a nämns boende, föreningar, brevbärare, hemtjänstpersonal och fastighetsskötare. Kommunerna pekas ut som särskilt angelägna i sammanhanget då de förfogar över viktiga planeringsinstrument. Översiktsplanen kan t.ex. innehålla handlingsprogram för hur man blandar boende, arbete och verksamheter så att befolkade rum skapas. Genom detaljplaner kan utformningen av byggnader och allmänna platser regleras för att skapa tryggare rum 41. Slutsatsen av ovanstående är att det fysiska rum kvinnor och män använder - det offentliga rummet - fortfarande kan sägas vara en i första hand manlig skapelse. I planeringen skapas förutsättningar för hur både kvinnor och män kan leva sina vardagliga liv, men genusperspektivet är ännu inte införlivat i planeringsprocesserna. Då kvinnor i allmänhet, genom sina erfarenheter, har andra kunskaper och en annan kompetens än de flesta män, är det viktigt att kvinnor mer än hittills görs delaktiga och påverkar planering och byggande av den fysiska 37 Listerborn : 2000, Oc, Tiesdell (edt): Justitiedepartementet Ds. 1996:59 39 ibid 40 Boverket: Rapporten kom till som en del i genomförandet av Allas vårt ansvar ett nationellt brottsförebyggande program 17

20 miljön. Att makten delas mellan kvinnor och män är en demokratisk rättighet och, som Tora Friberg skriver i sin rapport om kvinnors förflyttningar, det är adekvat att ställa frågor om vilka fysiska rum kvinnor respektive män vistas i, och i vilken omfattning kvinnor respektive män kan påverka dess utformning samt på vilket sätt de väljer att göra det 42. Kön och genus Människans liv är på olika sätt bekönat. Kvinnligt och manligt finns som strukturerande faktorer, mer eller mindre i interaktion, och detta utgör basen för ett köns- eller genusperspektiv i forskningen. Kön problematiseras och biologiska och sociala aspekter skiljs åt. Det biologiska könet är vad man oftast kallar kön och vanligtvis finns det två biologiska kön, kvinnligt och manligt. Genus (av engelskans Gender) är den term som syftar på sociala och kulturella aspekter, maskulint och feminint. Begreppet genus är således en social konstruktion som används för att beskriva människans sociala/kulturella könstillhörighet. Relationen mellan genus och kön ses/har setts på olika sätt inom den feministiska forskningen, från att det biologiska existerar oberoende av det sociala, till att det biologiska är tämligen underordnat, men inte helt oviktigt 43. Genusskapandet är en livslång process där människor socialiseras in i ett genus, och det omgivande samhället bestämmer vad ett visst genus består av. Joan Scott lägger tyngdpunkten på genus som en maktrelation. Hon förstår genus som den sociala organiseringen av könsskillnad. Genus ses som kunskap om relationen mellan kvinnor och män och har formats under olika tidsperioder av olika kulturer 44. Yvonne Hirdman definierar genus som den alltmer komplicerade kunskap vi har om manligt och kvinnligt 45 och hon utvecklar Scotts resonemang genom att tala om genus i termer av system, genussystem. Genussystemet ses som en ordningsstruktur av kön och utmärks av två bärande logiska principer: isärhållandet av könen och den manliga normens företräde 46. Genuskontrakt ibid Friberg.T:1999 s. 38 Hallberg M:1992 Hallberg M: 1992, Scott:1988 Hirdman Y:1988 Hirdman Y:

21 Genom ett kontraktstänkande har Hirdman formulerat ett möjligt redskap för den empiriska forskningen. Begreppet genuskontrakt skall enligt Hirdman ses som osynliga överenskommelser. I kontraktet fokuseras relationen kvinna och man, olika villkor för kvinnor och män, och det är inte ett kontrakt mellan jämbördiga. Kontraktet åskådliggör den genusuppfattning som råder vid en viss tid, i en viss grupp. Det är således kulturella konstruktioner som anger regler för hur kvinnor och män skall vara, vilka platser och sysslor kvinnor respektive män hör ihop med. Dessa regler upprätthåller den kvinnliga underordningen och den manliga överordningen. Utifrån ett kontraktstänkande är det möjligt att förstå skillnader mellan kvinnor och män. Även skillnader mellan kvinnor och kvinnor kan förstås, då genuskontrakten kan se olika ut beroende på t.ex. kvinnors ålder, klasstillhörighet, etniska ursprung eller boendeort. Kontrakt kan urskiljas på tre nivåer: tankenivå (olika samhällens föreställningar), institutionell nivå (i arbete och politik) och individnivå (parets personliga genuskontrakt). De många genuskontrakten ses som en del av genussystemet 47. Som jag tolkar Hirdman kan begreppet genuskontrakt vara till hjälp för att förstå hur individens handlande reproducerar underordning. När genuskonflikten växer, när kontrakten inte längre kan hållas på samhällsnivå och på individnivå, skapas möjligheter till förändring. Styrka, räckvidd och hierarki Den rådande genusordningen sätter sin prägel på hela samhället men den gör det med olika kraft och på olika sätt. Britt-Marie Thurén efterlyser begrepp som kan vara till hjälp i det vidare analysarbetet. En viss situation kan ha eller inte ha att göra med genus, dvs. kan definieras som genussignifikant eller genusneutralt 48. Thurén föreslår en slags måttstock för hur pass starkt kopplad till genus, genusifierad, en viss situation är. De tre begrepp hon, med inspiration av den australiske sociologen Connell, lyfter fram är Styrka: Hur viktigt är det med genus? Drabbas den som bryter mot normen. Av vilka sanktioner? Räckvidd: Hur stor är andelen genusdefinierade platser, sysslor, ting e t c? Hierarki: Hur ser genuskategoriernas makt/värde i förhållande till varandra ut? Hirdman Y:1990, Hirdman Y:1988 Thurén B-M 1996: 77 19

22 I en viss situation kan genusifieringen vara mer eller mindre stark, mer eller mindre utbredd och mer eller mindre hierarkisk 49. I detta arbete hanteras begreppen utifrån ett geografiskt perspektiv. Detta innebär att styrka, räckvidd och hierarki betraktas i ett rumsligt sammanhang. Hur genomsyrar genus rädslans rum? Hur ser räckvidden ut, är andelen könskodade platser hög eller låg? Är genuskontraktet i detta sammanhang så starkt att det skapar rumsliga begränsningar? Vem har makten, juridiskt och moraliskt, när en kvinna drabbas av det sexualiserade våldet? Får det konsekvenser om en kvinna rör sig där hon inte bör röra sig? Tid och rum Tidsgeografi Förutom kön har tid och rum visat sig vara viktiga faktorer i denna studie. Var kvinnor rör sig, eller undviker att röra sig, och när, har en tydlig koppling till rädslan. Det tidsgeografiska synsättet grundar sig på en sammansmältning av rum och tid. Tiden ses som en begränsad storhet och varje individ hushållar med tiden på sitt sätt, beroende på de egna målen och de krav omgivningen ställer. Tankemässigt formas ett tidrum som kan åskådliggöras i en grafisk framställning. Krav på tid, utrymme och samordning synliggörs. En människas handlande begränsas av var hon är, vilka människor, platser, tider och redskap hon är beroende av för att kunna utföra en viss handling. Dessa begränsningar, restriktioner, i tid och rum skapar tillsammans med allt som eftersträvas och som kan hämtas från omgivningen 50, ett handlingsutrymme runt varje individ 51. De tidsgeografiska restriktionerna delas vanligen in i tre större grupper, vilka sinsemellan samverkar och förstärker varandra: Kapacitetsrestriktioner avser de begränsningar hos individen och de redskap hon är beroende av för att utföra olika handlingar. Mat, dryck och sömn är livsnödvändigt för att människor överhuvudtaget skall överleva. Kunskap, liksom olika typer av tekniska hjälpmedel behövs för att vi skall kunna utföra olika aktiviteter. Kopplingsrestriktioner syftar på att samordning mellan människor, och mellan människor och redskap, inte kan ske hur som helst. Olika former av resurser måste kopplas ihop för att aktiviteter Thurén B-M :1996, Thurén, Sundman red:1997 Hägerstrand:1970:4 20

23 skall kunna genomföras och hänsyn måste visas till de människor man knutit avtal med 52. Lagar, regler och normer om vad man får och inte får göra finns på olika nivåer. Styrningsrestriktioner hänvisar till de tidsgeografiska aspekterna på maktutövning. Inom varje maktsfär, domän, har vissa personer, eller grupper, befogenheter att utöva kontroll och fatta beslut. De olika domänerna bildar hierarkier på så sätt att överordnade domäner kan reglera gränser eller konflikter mellan underordnade domäner samt begränsa/öka handlingsmöjligheter inom underordnade domäner. Genom att analysera restriktioner kan man se begränsningar och möjligheter för handlande i ett visst tidrum 53. Begreppet projekt är centralt i tidsgeografin. Projekt kan kortfattat definieras som ett antal aktiviteter som genomförs för att nå ett mål. Projekt tar tid och plats i anspråk, varje människa fördelar sin tid på olika projekt, och varje projekt äger rum någonstans. Livet kan ses som en kontinuerlig länk av olika projekt från det övergripande leva livet, till mindre projekt som t ex att gå och handla 54. De vanor människor har, som återkommer dag efter dag, vecka efter vecka, kan betraktas som självklarheter, inget som kräver planering eller tankearbete. Stora delar av våra liv består av dessa självklarheter. Inom tidsgeografin härstammar dessa aktiviteter ur olika projekt, som upprepas och skapar mönster, i form av rutiner eller rytmer. Människans grundläggande rytm bestäms av behoven av mat och sömn. Andra projekt fogas in mellan perioder då man äter och sover 55. Att se in i framtiden är en omöjlighet men däremot är det möjligt att fysiskt avgränsa det möjliga från det som inte är möjligt. Vid en viss tid, på en viss plats, finns för individen en geografisk gräns för de möjligheter hon har att utföra något i framtiden. I det tidsgeografiska synsättet används begreppet prisma för att ange denna avgränsning 56. I fokus för denna studie finns kvinnors förflyttningsprojekt. Trafikrummet vid olika tidpunkter formar i den grafiska framställningen ett tidrum där förflyttningarna sker. På olika sätt antas upplevelser av trygghet och rädsla påverka projekten. Utifrån idén om en slags rädslans ryt- 51 Friberg:1990, Hallin:1989, Åquist: Friberg:1990, Hägerstrand:1970, Åquist:1992, m.fl Hägerstrand:1970 Hägerstrand :1982, Åquist:1992 Ellegård:

24 mer är det möjligt att söka efter mönster av handlingar som utförs medvetet eller omedvetet för att öka säkerheten/tryggheten. Det är rimligt att ställa sig frågan om, och i så fall hur, kön och genus kan verka som en restriktion för att röra sig fritt i det offentliga rummet. Hur skapar de anställningsavtal kvinnorna i undersökningen har med sjukhuset begränsningar i tid och rum för dem? Innebär tidtabellernas utformning möjligheter eller begränsningar för kvinnorna? Är det möjligt att rädslan skapar en mental prisma, d.v.s. en tankemässig gräns, som ytterligare avgränsar vad som är möjligt att utföra? Våld mot kvinnor Våld mot kvinnor kan ses som ett samlingsbegrepp för många olika företeelser varav de flesta är straffbara med nuvarande lagstiftning. Enligt en deklaration, som FN:s generalförsamling antog 1993, omfattar begreppet våld fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förekommer i samhället och i familjen, samt våld som utövas eller tillåts av staten. I deklarationen tas bland annat sexuella trakasserier i arbetslivet, våld inom äktenskapet och kvinnlig könsstympning upp 57. Toppen av ett isberg Juridiskt sett är våldtäkt sexualitet, men endast bevis på våld gör en sexuell akt till våldtäkt 58. Rape is a sex crime that is no crime when it looks like sex 59. Till sexualbrott räknas enligt svensk lagstiftning 60 våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med avkomling, sexuellt umgänge med syskon, sexuellt ofredande, koppleri och förförelse av ungdom. Försök och förberedelse till de grövre brotten är också kriminaliserat. Våldtäkt räknas ibland även till kategorin våldsbrott Ellegård: Liljeström M: MacKinnon C. 1987: Brottsbalken. Kapitel 6 (1962:700)

25 Förr var våldtäkt ett brott mot mannens egendom. Detta innebar bl.a. att våldtäkt inom äktenskapet inte sågs som möjligt 62. I många länder betraktas fortfarande inte våldtäkt inom äktenskapet som ett brott och tanken om kvinnan som mannens egendom lever kvar. Tydligast ses kanske detta i krigssituationer, där mannen är den som skändas genom att hans hustru, dotter eller syster våldtas 63. Så gott som dagligen kan man läsa i tidningarna om kvinnor som utsätts för hot, trakasserier, misshandel eller våldtäkt. Siffror från USA visar att mellan en tredjedel och hälften av alla kvinnor har upplevt sexualiserat våld, hälften av dem före arton års ålder. I Sverige finns siffror som tyder på att en flicka i varje klass har blivit utsatt för våldtäkt eller våldtäktsförsök 64. Statistiken om våld mot kvinnor är dock bristfällig i Sverige. Den rikstäckande information som finns är kriminalstatistiken och SCB:s offerundersökningar. Det är nästan omöjligt att säga något om den faktiska brottsligheten då erfarenheten visar att anmälningsbenägenheten, framför allt när offret är bekant med gärningsmannen, är låg. SCB:s offerundersökningar tyder dock på att våld mot kvinnor (såväl som mot yngre män) har ökat sedan slutet av talet, men i mindre grad än vad anmälningsstatistiken visar. Viljan att polisanmäla antas ha ökat tack vare bl.a. kvinnojourernas arbete, andra informationsinsatser och mediernas ökade fokus på frågan 65. Antalet polisanmälda sexualbrott har nästan fördubblats under de senaste tio åren. År 1998 polisanmäldes cirka sexualbrott. Det är framför allt brottskategorin sexuellt ofredande som styrt ökningen. Antalet polisanmälningar om sexuellt ofredande har ökat med drygt 70 procent sedan 1990 och sexuellt ofredande är det brott som ökat mest av sexualbrotten (i anmälningsstatistiken) sedan Antalet polisanmälda fullbordade våldtäkter har ökat med 20 procent sedan År 1997 anmäldes fullbordade våldtäkter mot personer över 15 år. Samma år anmäldes 356 våldtäktsförsök. Ökningen har främst styrts av de våldtäkter som skett inomhus och där personerna är bekanta med varandra 66. Då denna kategori, vilket tidigare nämnts, förmodas ha det högsta mörkertalet innebär en liten förändring i anmälningsbenägenheten en stor ökning av antalet anmälda brott. Anmälda utomhusvåldtäkter ökande under Pohjonen S:1995 Liljeström M: Forskning och Praktik kring Kvinnors Liv och Hälsa, nordiskt seminarium. Östersund, 1997 anordnat av Q Web Sweden och Kvinnum i Jämtlands Län Olsson M:

26 perioden , gärningsmannen var i dessa fall oftast okänd för offret och man kan då anta att den statistiska ökningen speglar en faktisk ökning av denna typ av brott 67. De flesta våldtäkterna begås i kvinnans eller mannens bostad. Andra vanliga brottsplatser är bil, buss, tunnelbana (15 procent) eller parker och gator (20 procent). Två procent av våldtäkterna begås på kvinnans arbetsplats. En sammanställning av 90 våldtäktsförsök, främst utomhus, visar att drygt en fjärdedel av kvinnorna inte gjort motstånd. Drygt 80 procent av dessa kvinnor blev våldtagna. Ungefär hälften av kvinnorna gjorde lite motstånd, genom att skrika, vifta med armar och ben eller försökte ta sig ur gärningsmannens grepp genom att använda kroppen. Statistiken visade här att drygt 30 procent blev våldtagna. Nästan en fjärdedel av kvinnorna gjorde mycket motstånd genom att de skrek högt, slog hårt, bet, rev och sparkade mot gärningsmannen. Av dem blev 16 procent våldtagna. I drygt en procent av fallen ökade gärningsmannen sin brutalitet p.g.a. det ökade motståndet 68. Våldet och det ojämlika maktförhållandet Själva temat trygghet/säkerhet och våld mot kvinnor är välbekant för kvinnoforskningen. Sedan 70-talet har det funnits på agendan inom framför allt den anglosaxiska kvinnoforskningen. I många av de studier som gjorts framkommer det att safety, säkerhet, är en av de viktigaste kvinnofrågorna för stadsplaneringen och bostadspolitiken 69.Våldet mot kvinnor och dess koppling till makthierarkin mellan könen har på senare år även lyfts fram i Sverige 70. Det finns flera feministiska teorier om mäns våld mot kvinnor. Vad som förenar dessa är den gemensamma uppfattningen att våldet avspeglar det ojämlika maktförhållandet i samhället. Av det följer att det inte är tillräckligt att diskutera den enskilde förövaren för att finna orsaker till våldet. Genom att fokusera på den enskilde förövaren osynliggörs lätt det strukturella maktförhållandet mellan kvinnor och män och våldet mot kvinnor blir en privat angelägenhet Olsson, Wiklund red (1997) Pain R H:1995, Valentine G:1989, Madge C:1996, Morrell H:1996, Little J:1994, Brownmillers S:1977. m fl. 70 T.ex. Jeffner S:1998, Listerborn C:2000, Liljeström M:1994, Liljeström M:

27 Gemensamt för de feministiska förklaringsmodellerna är också att se våldet som reproducerande d.v.s. att maktförhållandet mellan könen bibehålls. Här skiljer sig de olika inriktningarna åt beroende på hur stor tyngd våldet anses ha, från att vara grunden för kvinnors underordning till att vara ett av flera uttryck för förtryck. Forskningen betonar att denna form av våld förutsätter en könsordning där kvinnan är underordnad och kan bli offer. Mannen gör sin kropp till ett vapen och kvinnans kropp är sårbar och kan penetreras. Rädsla 72 Fear of crime is a leading social and political concern in western cities and women s fear of male violence constitutes the core of the problem in terms of its quantity and nature 73. Rädslor har både gemensamma nämnare och skiljer sig åt. Ingen rädsla är statisk utan påverkas av rum, tid och livssituation. Kön är dock den mest styrande variabeln när det gäller rädsla 74. Kvinnor är räddare än män (se t.ex. diagram 1), de är rädda för män och de är främst rädda för att utsättas för sexualiserat våld. När en kvinna drabbas av sexualiserat våld påverkar det även andra kvinnor genom att det skapar rädsla. Rädslan finns i alla samhällsklasser. De sätt på vilka kvinnor hanterar rädslan ser olika ut beroende på vilka resurser, ekonomiska och sociala, de har att tillgå, men inga undersökningar tyder på att rädslan i sig skiljer sig åt beroende på klasstillhörighet. Äldre kvinnor är mer rädda för våld i allmänhet, medan yngre kvinnor är mer rädda för det sexualiserade våldet i det offentliga rummet. Yngre kvinnor undviker i större utsträckning än äldre kvinnor platser, vid vissa tider, därför att de är rädda. Detta kan dock hänga samman med att äldre kvinnor överhuvudtaget mer sällan rör sig ute i det offentliga rummet, framför allt kvälls- och nattetid. Rörelsehindrade kvinnor upplever att de har mindre möjlighet än andra att försvara sig och ser sig som ett lätt offer. Dessa kvinnor är också mer benägna att ändra sitt beteende p.g.a. rädslan. Kopplingen etnicitet rädsla visar inte på något entydigt mönster utan varierar både mellan olika etniska grupper och inom grupperna. Mödrar upplever rädslan kopplad både till 72 Rädsla är en individuell känsla. Var gränsen går mellan att vara rädd och att inte vara rädd är svår att definiera. Detta innebär att begreppet är problematiskt att använda och under arbetets gång har det ibland framstått som mer rimligt att beskriva det som att kvinnor förhåller sig till en risk, upplevd eller reell. Detta förhållningssätt kan inrymma känslor av rädsla men även känslor av ilska och av maktlöshet. 73 Pain R H: 1995: Madge C:1996, Morrell H:1996, Koskela:1996, Pain R H:1995, Valentine G:

28 sig själv och till sitt barn. Deras känslor av rädsla i omsorgsansvaret är starkt knutna till det offentliga rummet vilket gör att de uppfattar att barnet är tryggt när det är hemma 75. De olika omständigheter som framför allt påverkar människors rädsla är: var man bor hur stämningen och ordningen är i ens närmiljö om man har personliga erfarenheter av brott om man har kännedom om brott bilden av den egna sårbarheten 76. Gill Valentin var en av de första feministiska forskarna som lyfte fram den rumsliga kopplingen till kvinnors rädsla för våld, och länkade detta till den strukturella ojämlikheten mellan könen 77. Platsen spelar en betydande roll i (åter)skapandet av genusordningen. Kvinnors rädsla för våld i det offentliga rummet, och de uttryck rädslan tar sig, konstituerar den manliga överordningen. Det har effekter på hur kvinnor skall vara och vilka platser kvinnor har tillträde till. På detta sätt är rädslan kopplad till social, politisk och ekonomisk ojämlikhet mellan könen. För att förstå kvinnors användning av rummet behövs både kunskap och medvetenhet om vilka uttryck rädslan tar sig. Kvinnor ser män som främlingar och det offentliga rummet upplevs som mer okontrollerbart och oförutsägbart än det privata rummet. Under sin uppväxt socialiseras flickor in i tanken om rädslans respektive trygghetens rum. De lär sig tidigt att hemma (i det privata rummet) är det tryggt och i det offentliga rummet är det farligt. De observerar sina föräldrars skilda förhållningssätt till rädslan och de begränsas mer i sitt nyttjande av rummet än vad pojkar gör. De får information om sexualiserat våld via media och genom omgivningens berättelser. Många kvinnor har också egna erfarenheter av hot och våld. Erfarenheter av missaktning skapar föreställningar om den offentliga miljön som oförutsägbar och skrämmande och påverkar kvinnors syn både på sig själv som offer och som sårbara. Sammantaget införlivas hanteringen av rädslan som en del av vardagslivet Pain R H:1995, Valentine G:1989, Madge C:1996, Morrell H:1996, Tiby E:1991 Pain R H:1995 Pain R H:1995, Valentine G:

29 Distinktionen mellan offentligt och privat rum i relation till fara är en paradox då det statistiskt sett sker flest våldsbrott mot kvinnor i hemmet. Det råder ett stort glapp mellan faktisk förekommande risk och upplevd risk. De flesta kvinnor tror inte att de män de känner är potentiella våldtäktsmän, men många tror att det är vanligt att offret känner förövaren. Detta kan ha att göra med en kombination av två faktorer. För det första har medvetenheten om förekomsten av våld i hemmet ökat då det uppmärksammats mycket i media under senare år. För det andra är det ett vanligt fenomen att individen distanserar våldet från sig själv 79. Det är inte helt enkelt att kartlägga farliga platser och koppla detta till rädslan. Farliga platser syftar här på platser där kvinnor har utsatts för våld eller försök till våld. Farligast är de platser där våldshandlingar skett upprepade gånger. Genom att identifiera dessa platser är det lätt att dra slutsatser om var det är motiverat att vara rädd och var man inte behöver vara rädd. Statistiken över denna typ av brott är emellertid inte tillfredsställande. Rädslan är också irrationell och den späs kontinuerligt på av både mindre allvarliga händelser i form av sexuellt ofredande och missaktning, samt av grövre våld som inträffar runt om i samhället 80. Det är också möjligt att tolka kvinnors sätt att begränsa sin rörlighet som ett medel vilket får statistiska effekter. Om kvinnor undviker det som upplevs som rädslans rum undviker de också att exponera sig för våld, vilket gör att färre brott begås och därmed ringas färre farliga platser in Pain R H:1995 ibid 27

30 Diagram 1: Oro för våld, fördelat efter kön och ålder. Diagram 2: Faktiskt våld/hot om våld, fördelat efter kön och ålder. Den byggda miljön är inte i sig orsak till att individen är rädd utan förklaringen får sökas i ett samspel mellan sociala relationer och plats. Kvinnor och mäns upplevelser och användande av rummet skiljer sig markant åt och rädslan för övergrepp är en av de starkaste begränsningar för kvinnors rörelsefrihet i städer. Begränsningarna förstärker idéer om kvinnlighet och sexualitet genom att de reglerar normen för vad som är anständigt i klädsel och uppförande. De rumsliga begränsningarna som rädslan skapar existerar på två nivåer. Dels som kvantitativa effekter på livsstilen genom att kvinnor undviker platser/tider eller använder dem på ett restriktivt sätt. Dels som kvalitativa effekter vilka ger känslomässiga och psykologiska följder 81. Rädsla har som tidigare nämnts en rumslig anknytning genom att människor är mer rädda på vissa platser. Parker är platser som visat sig uppfattas som speciellt hotande 82. En av få under Morrell H:1996, Pain R H 1995, Trench S:1997 Koskela H:1995, Valentine G:1989 m.fl 28

31 sökningar som fokuserat direkt på parker är gjord i Leicester 83. Kön visade sig vara den mest dominerande faktorn för att förklara graden av rädsla och kvinnorna i undersökningen var mer rädda än männen. Kvinnornas rädsla var främst kopplad till risken att utsättas för sexuellt våld av män och denna rädsla spelade en nyckelroll för deras begränsningar i nyttjandet av parker. Rädsla kopplad till tiden visade sig också vara central. Kvinnornas rädsla ökade när det blev mörkt och de var då mer benägna att (om de överhuvudtaget använde parker då) röra sig i sällskap med andra än att gå ensamma. Länken mellan rädsla och uppträdande var speciellt stark för kvinnorna. De förändrade sitt rörelsemönster mer än männen och som ett resultat av att de var rädda. Kvinnorna undvek stora öppna platser, oupplysta platser, delar med dålig sikt och uppvuxna lummiga platser 84. Hille Koskela använder begreppen fysiskt och socialt rum för att analysera rädslans dimensioner i staden. Tomt Det sociala rummet Befolkat skogar, stationer, parker, terminaler, rekreationsområden, köpcentrum, Öppet planer, gator, torg, öppna platser gator, torg, öppna platser, restaurangers entréer (köer) Det fysiska rummet tunnlar, fotgängar- taxiköer restauranger, Slutet tunnlar, broar, slutna köpcentrum, parkeringshallar, källare dansplatser, diskotek, cafeterior Figur 1: Sociala och fysiska egenskaper i rum som upplevs som skrämmande. Källa: Koskela 1996:72 83 Madge C:1995 Den skilda användningen och tillgången till parker kopplades till ålder, etnicitet, kön, klass och sexualitet. 535 personer ingick i undersökningen. 75procent av kvinnorna och 50procent av männen ansåg att rädslan begränsade deras användning av parker. Graden av rädsla var inte likartad för alla kvinnor, afroamerikanska kvinnor var mer rädda än andra, vita mer rädda än asiater, yngre kvinnor räddare än äldre, heltidsarbetande och pensionärer mindre rädda än arbetslösa, hemarbetande och deltidsarbetande. 84 Madge Clare

32 Det fysiska rummet motsvarar den konkreta verkligheten d.v.s. det man kan ta på som hus och vägar, och det sociala rummet är det rum människor formar genom sina sociala relationer i det fysiska rummet 85. Figur 1 ger en översikt av sociala och fysiska egenskaper i rum som upplevs som skrämmande 86. Säkerhet och trygghet En av ambitionerna med denna studie är att pröva ett vidgat säkerhetsbegrepp som även innefattar trygghetsaspekter kopplade till rädsla för våld och hot förorsakat av annan person. Detta är angeläget då känslan av trygghet påverkar individens val av både färdväg och transportmedel. Stat, landsting, kommuner 87 och Vägverket utformar och beslutar om trafikmiljön. Utgångspunkten för deras arbete är att skapa smidiga, snabba och säkra trafiklösningar. Hastighet, vägar och fordon skall anpassas och förbättras för att uppnå den nollvision som riksdagen fattat beslut om. Nollvisionens långsiktiga mål är att ingen skall dödas eller skadas allvarligt inom vägtransportsystemet. Säkerheten är i fokus. Begreppet har använts flitigt i transportsammanhang men efter en genomgång av olika typer av material står det klart att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet. I de flesta fall framstår det som att säkerhet innebär: 1. att genom olika former av (i huvudsak tekniska) lösningar minimera riskerna för olyckor som kan ge personskador eller dödsfall 2. att riskerna är kopplade till just olyckor, orsakade av okunskap, tekniska brister eller oförsiktighet, dvs. oavsiktliga händelser. Detta skapar problem då säkerhet för många kvinnor visat sig vara detsamma som trygghet och trygghet innebär att inte behöva vara rädd för hot och våld. Hot och våld är ingen oavsiktlig händelse, ingen olycka, och beror inte på tekniska brister eller okunskap. Det är uppenbarligen fruktbart att söka greppa om helheten Koskela H:1996 För fördjupad diskussion se del 3 Malmös trafiksäkerhetsarbete tas upp i del 3 30

33 Trafikrummet sträcker sig från dörr till dörr och en förflyttning är en länk i den händelsekedja som individens vardag består av. Målsättningen måste vara att skapa lösningar på säkerhetsproblematiken, kopplade till både olyckor och avsiktligt våld riktat från en eller flera personer. Kommunikationsforskningsberedningen, KFB 88, söker uppenbarligen att formulera ett vidgat säkerhetsperspektiv: Säkerhet handlar inte enbart om trafiksäkerhet. Personlig säkerhet och personlig trygghet i det sociala samspelet med andra är också viktiga. Dessa förhållanden kan påverka bland annat transportmedelsval och möjligheter att välja tidpunkt för resa eller att överhuvudtaget resa. Kunskap behöver tas fram dels om faktiska personliga risker och konsekvenser dels om hur dessa risker upplevs och påverkar resandet. Här förstås säkerhet dels som trafiksäkerhet, vilket då kan passa in i de två punkterna ovan, och dels som personlig säkerhet och personlig trygghet. Vad som blir något komplicerat är uppdelningen mellan personlig säkerhet och personlig trygghet. Vari skillnaden ligger framgår inte. Regeringens presenterade 1999 ett program för vad Vägverket och andra trafiksäkerhetsaktörer kan göra för ökad trafiksäkerhet. Elva punkter framhålls 89 : 1. En satsning på de farligaste vägarna 2. Säkrare trafik i tätort 3. Trafikantens ansvar betonas 4. Säker cykeltrafik 5. Kvalitetssäkring av transporter 6. Krav på vinterdäck 7. Svensk teknik utnyttjas bättre 8. Ansvar för dem som utformar vägtrafiksystemet 9. Samhällets hantering av trafikbrott 10. Frivilligorganisationers roll 88 KFB finansierar bl.a. forskning som inriktar sig på trafikanters beteende i samspel med fordon och trafikmiljö

34 11. Alternativa finansieringsformer för nya vägar 90. Ur dessa punkter är det mycket svårt att avläsa någon annan betydelse av begreppet säkerhet än just olycksaspekten. Om man däremot går vidare till den nya myndigheten Rikstrafiken verkar där finnas en öppning. Rikstrafiken skall bl.a. verka för att jämställdhetsaspekter uppmärksammas inom kollektivtrafikområdet 91 och Rikstrafikens plan för genusperspektiv inom kollektivtrafikområdet är framtagen som ett led i det arbetet 92. I planen framkommer att kvinnor skall ges större inflytande och delaktighet i både besluts- och planeringsprocessen. Rikstrafiken avser också att sprida goda exempel på arbetet med genusfrågor inom kollektivtrafikområdet. Ett exempel som tas upp på deras websida är Göteborgs trafikkontors jämställdhetsplan för kollektivtrafiken. Där föreslås ett antal åtgärder som tyder på en medvetenhet om kvinnor och mäns skilda upplevelser av kollektivtrafiken. Bl.a. avser man att göra försök med vagnvärdar i spårvagnar kvällstid och med övervakningskameror, samt se över taxesystemet för att skapa utrymme för kombinationsresor (d.v.s. att avbryta färden för att t.ex. handla eller hämta/lämna barn på dagis) 93. Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, är ett nationellt forskningsinstitut som lyder under Näringsdepartementet. VTI har till huvuduppgift att bedriva forskning och utveckling inom områdena infrastruktur, trafik och transporter. Vad gäller deras forskning om säkerhet så har jag inte funnit någon ansats till ett vidgat säkerhetsbegrepp. Vägverket som har det övergripande ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet och Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande NTF 94 har inte heller, vad jag erfarit, fört in någon synlig trygghetsaspekt i sitt arbete. För att spetsa till diskussionen om ett vidgat säkerhetsbegrepp så förefaller det önskvärt att kunna göra som det föreslås i datorns begreppsordbok 95, d.v.s. ersätta säkerhet med synonymen trygghet. För om det betyder samma sak, säkerhet och trygghet, då blir den viktiga frågan vem/vilka skall skyddas? Och för vad/vem? 90 Näringsdepartementet: SFS 199: Rikstrafiken: En organisation förankrad i folkrörelsen som arbetar för en säkrare trafik. 24 länsförbund, 2 storstadsföreningar och ca 70 riksorganisationer ingår i NTF. 32

35 Del 3 Att studera förflyttningar mellan bostad och arbete innebär att identifiera förflyttningar som är bundna i tid och rum. Bostad och arbete finns på sina givna platser. Tiderna när individen skall var på sin arbetsplats regleras av arbetsgivaren. Som arbetstagare kan de flesta inte nämnvärt påverka dessa ramar utan måste anpassa sig till dem. Dessa förflyttningsprojekt, samt hur rädslan på olika sätt interagerar med tid och rum fokuseras i följande kapitel. 95 Microsoft Word 33

36 Malmö Befolkning i Malmö I Malmö bor drygt människor varav mer än hälften är kvinnor. Inflyttningen är större än utflyttningen och Malmös befolkning har ökat under flera år. Staden är mångkulturell med människor från 159 olika länder. Hälften av Malmös hushåll består av en person och 30 procent är tvåpersonshushåll fanns 24 procent av jobben inom handel och kommunikation, 17 procent inom vård och omsorg och 16 procent inom företagstjänster personer arbetade inom grenen vård och omsorg, av dessa var kvinnor. Malmö högskola hade 3000 helårstudenter Inpendlingen till Malmö sker främst med bil. Av närmre personer (1997) körde 64 procent bil och endast 18 procent åkte kollektivt 96. Busslinjer och cykelvägar Stadsbusstrafiken i Malmö består av 32 linjer vilka tillsammans kör 2800 turer/dag. Stomlinjerna knyter ihop ytterområdena med centrum. De snabbaste bussarna är Expressbussarna och de är avsedda för dem som pendlar till och från arbetet, därför går de endast måndag till fredag, morgon och eftermiddag. Matarlinjerna fungerar som en länk mellan Malmös utkanter och ändhållplatserna. Vissa av dessa turer körs med taxi och måste förbeställas. Nöjesbussarna är till för dem som vill roa sig d.v.s. titta på trav, fotboll och hockey eller andra större idrottsevenemang, samt, i skrivande stund, för dem som vill besöka Öresundsutställningen. Stadsbussarna har över 20 miljoner påstigande per år. Södervärn, som ligger nära sjukhusområdet, är en av de stora knutpunkterna med påstigande på stadsbussarna per dag. Även länsbussar till t.ex. Lund, Lomma, Dalby och Höllviken stannar vid Södervärn 97. Det finns ca 300 km cykelvägar och 720 km bilvägar i Malmö. Ungefär 24 procent av det totala resandet sker med cykel. Projektet "Cykelstaden Malmö" är aktuellt och syftar främst till att få Malmös bilister att välja cykeln vid korta resor. En satsning på olika aktiviteter - allt från information till utbyggnad av cykelvägar - som stödjer cykling ses som en förutsättning. Bl.a. kommer kommunen att investera i ytterligare 14 km cykelväg och fyra planfria korsningar http:// Tidtabell för Malmös stadsbussar

37 Trafiksäkerhet I Malmö ansvarar Gatukontorets trafikavdelning för trafikpolicy och utformning av trafiknätet. Arbetet sker inom ramen för tre ansvarsområden; trafiksäkerhet, trafikmiljö och trafikreglering antogs Malmö Stads Trafiksäkerhetsprogram. I programmet kan man bl.a. läsa Medborgarnas motivation att byta framkomlighet och kort restid mot förbättrad säkerhet, miljö och hälsa måste ökas och det måste vara de mest utsatta trafikantgruppernas behov som styr utformningen av gator och vägar 99. Trafiksäkerhetsprogrammet utgår från nollvisionen och man betonar bl.a. att människor i trafiken alltid ska skyddas mot sådant yttre våld som kan leda till annat än lindriga skador 100. I de planerade åtgärderna finns en trafikstråksplan som utgår från människans behov av en god miljö. I Översiktsplanen prioriteras trafiksäkerhetsaspekterna och de oskyddade trafikanterna 101. MAS Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus, MAS, är beläget i södra delen av Malmös innerstad. Sjukhuset består av över 25 olika kliniker och har cirka 700 sängplatser. Dess historia går tillbaka till 1896 när Malmö invigde sitt allmänna sjukhus vid Södervärn. Sjukhuset har bevarat sin gamla paviljongstruktur och området är parkliknande och lummigt. Under sjukhuset finns ett kulvertsystem som används för transporter och förflyttningar. I nära anknytning till sjukhusområdet finns Södervärn vilket, som tidigare nämnts, är en knutpunkt för både stads- och länsbussar. På själva området finns ett p-hus samt att antal p-platser. Cykelparkering finns på flera ställen inom området ibid Översiktsplan för Malmö Samrådsförslag maj

38 Busstation Södervärn P-hus Kvinnornas förflyttningsprojekt I detta avsnitt presenteras kvinnornas upplevelser av trafikrummet med utgångspunkt i de intervjuer som företagits. Jag har valt att kontinuerligt lägga in korta citat kopplade till de olika teman som fokuseras. Citaten knyts i framställningen inte till någon enskild intervjuperson. De har valts just därför att de inte är unika utan representerar likartade tankar och upplevelser, om än formulerade på lite olika sätt. Kvinnorna som bidragit med sina erfarenheter till denna studie är, vilket tidigare nämnts, yrkesverksamma sjuksköterskor eller undersköterskor. De arbetar på olika avdelningar och på olika kliniker. Några arbetar på avdelningar med inneliggande patienter. Majoriteten arbetar oregelbunden arbetstid och för vissa innebär det att de även tar nattjänstgöring då och då. Valet att intervjua kvinnor inom sjukvården är medvetet. Intervjupersonerna representerar en starkt kvinnodominerad sektor. Oregelbundna arbetstider tillhör deras vardag och detta innebär att de måste förflytta sig även under dygnets mörka timmar och på tider när det är få människor i rörelse. Arbetstiderna innebär begränsningar i användandet av kollektiva transportmedel som i första hand inte är anpassade för denna arbetsrytm. 36

39 Att ta sig till jobbet 17 av de 21 intervjuade kvinnorna bor i olika delar av Malmö Stad. Avståndet mellan bostaden och arbetet varierar, från promenadavstånd upp till en dryg halv mil. För de kvinnor som bor i Malmö är cykeln det vanligaste transportmedlet. Kvinnorna anser att det är ett flexibelt sätt att ta sig fram på då de ofta kombinerar förflyttningarna med ett antal stopp för t.ex. inköp eller hämta/lämna barn. Cykelturerna ger också kvinnorna möjlighet till en stunds avkoppling, motion och frisk luft. Ingen av de kvinnor, som är bosatta i staden, använder bilen som det huvudsakliga transportmedlet. Fyra kvinnor bor utanför staden och tillhör gruppen inpendlare. Två av dessa bor i en närliggande tätort och kan välja att köra bil eller att nyttja kollektiva transportmedel i form av buss eller tåg. En av kvinnorna har dock inte daglig tillgång till bil eftersom hennes man använder den. Två kvinnor bor ute på landet. De har tillgång till bil samt en närliggande busslinje. Avståndet mellan bostaden och arbetet gör att endast en av kvinnor cyklar regelbundet, dock inte under vintern då hon oftast åker buss. De övriga tre kvinnorna pendlar i första hand med buss. Bilen är ett reservalternativ. Kollektivtrafiken bedöms, framför allt av kvinnorna med yngre barn, inte vara utformad på ett sådant sätt att den passar in i den rytm som omsorgsansvaret till den egna familjen ger. De obekväma arbetstiderna uppges också vara ett problem då bussarnas tidtabeller upplevs som mer anpassade efter ett åtta till fem jobb. Att vara, eller vägra vara, rädd Gemensamt för kvinnorna är att de kopplade frågan om upplevelser av säkerhet och trygghet när de förflyttade sig till risken för hot och våld och inte till risken att råka ut för en olycka. Däremot skiljer sig deras uppfattningar om den egna rädslan markant åt vid en första anblick. En kvinna anser att hon är en riktig höna och att jag verkligen träffar rätt som vill intervjua henne. En annan kvinna definierar sig som försiktig, men inte överdrivet rädd. En kvinna säger Det är väl dumt men jag tänker inte vara rädd och en kvinna uttrycker tydligt Jag är inte rädd och jag går var jag vill för ingen skall hindra mej. 37

40 Vid ett närmare betraktande framträder ett tydligt gemensamt drag. Kvinnorna förhåller sig till en uppfattad risk. Genom olika erfarenheter har de lärt sig att det offentliga rummet kan vara farligt och att de bör vara rädda. Att inte ha råkat ut för något förklaras flera gånger med att man haft tur. Vi kvinnor känner oss inte trygga i dag, det gör vi inte. Vi kvinnor är utsatta för saker och ting mer än män. Med risker menar de främst det sexualiserade våldet av, för dem, okända manliga förövare. På en skala inryms olika typer av sexualiserat våld: Missaktning Våldtäkt Missaktning i form av visslingar, blickar som klär av en, skämt eller kommentarer med sexuella anspelningar finns i början av skalan och följs av fysisk oavsiktligt beröring. För varje kvinna är det individuella erfarenheter som är betydelsefulla för var på skalan det känns obehagligt, hotfullt eller farligt. Våldtäkt finns längst bort på skalan för samtliga kvinnor och är det absolut värsta som kan inträffa. Kanske värre än att bli dödad anser några av kvinnorna. Det fysiska rummet I det fysiska stadsrummet hör slutna rum till de mest skrämmande. Parkeringshus och gång-/cykeltunnlar tillhör de kategorier av slutna rum som ofta lyfts fram av kvinnorna. Den främsta anledningen till att de upplevs som skrämmande är att möjligheterna att ta sig därifrån är begränsade. Ofta kombineras detta med en upplevelse av att inte ha fri sikt. En gångtunnel kan t.ex. inramas av skymmande buskage eller göra en tvär krök vid upp-/nedfarten. Dålig belysning hindrar också sikten. Kvinnorna känner inte att de har kontroll över rummet, någon kan gömma sig och de själva saknar flyktväg. Gångtunnlar använder jag inte, jag sneddar hellre över vägen. Jag tror kvinnor känner sig väldigt osäkra på sådana ställen. De är ensamt och man ser inte och någon kan dölja sig där. Jag tror det är bättre med sådana där övergångar. 38

41 Sådana här viadukter och sådant det skall man ju undvika. T ex vägen mot Lindeborg och Söderkulla där är ju cykelväg man kan köra och där är ju viadukter. Bild 1: Gångtunnel vid Dalaplan i Malmö. Foto: Claes Hall Även cykelvägar kan upplevas som slutna rum. Detta gäller framför allt när de är förlagda till glest bebyggda områden, mellanrum eller baksidor av verksamheter och när de kantas av högvuxen och skymmande vegetation. Jag tycker det är bra med cykelvägar, men de skall inte ligga så ödsligt, så långt från vägarna och så skall det vara bra sikt. Nu cyklar jag hellre på gatan, eller på cykelbanan precis vid vägen, det känns tryggt. Andra fysiska rum som upplevs skrämmande, är mer öppna och kopplade till naturen. D.v.s. rum som i stadsmiljön formats eller bevarats för att ge möjlighet till avslappning och rekreation som parker, skogsdungar och andra grönområden med uppvuxna träd och buskar. Känslan för dessa miljöer blir ofta paradoxal eftersom grönområden i stadsmiljön också upplevs som oerhört viktiga och positiva. 39

42 Pildamsparken får här stå som ett konkret exempel då den nämns av de flesta kvinnorna. Parken är stor och belägen nära sjukhusområdet och flera av kvinnorna har möjlighet att passera igenom den när de förflyttar sig till och från arbetet. Cykel- och gångvägar korsar området som inrymmer både öppna platser, en damm och rikligt med stora träd och uppvuxna buskage. Elljus lyser upp parken kvällstid. Parken upplevs av kvinnorna som ett andningshål i storstaden. Någon vallar sin hund där, några promenerar där under sin fria tid och några cyklar igenom till eller från arbetet. Gemensamt för kvinnorna är dock att de inte rör sig i parken under dygnets mörka timmar. Jag går gärna i parkerna på dagen och tycker det är jättemysigt. Jag kan tänka så här: det skulle vara skönt att jogga i parken, för det gör jag ibland. Och är det då mörkt så gör jag det inte i parken. jag tittade in mot Pildammarna och tänkte: nej, dit skulle jag inte våga gå in, och då kände jag där har de en fin park som de egentligen skulle kunna utnyttja, men man gör inte det. Det är mörkt, otäckt och man vågar inte gå där. Det sociala rummet Det sociala rummet kan vara tomt och det kan vara befolkat. Människor i rörelse skapar en garanti för ett tryggare rum, i ett tomt rum kan ingen se eller ingripa. Dock beror det på vilka människor som rör sig i rummet. Det händer att jag byter sida om jag är ensam och möter någon främmande man. En okänd man, eller ett gäng med flera okända män, upplevs som hotfullare än ett helt tomt rum. Likaså kan ett rum, som ett tonårsgäng tagit i besittning, upplevas som otryggt. Här finns en skillnad i upplevelse mellan kvinnorna. De yngre kvinnorna känner sig mer bekanta med situationen och upplever den därför inte som så otrygg som de äldre kvinnorna gör. Fler människor i rörelse skapar också ett ökat antal situationer som mynnar ut i våldshandlingar i det offentliga rummet, men känslan är ändå att det är tryggare i ett befolkat rum. 40

43 För mig är det mer trygghet när det är liv och rörelse, andra människor. Ofta hänger det sociala rummets variationer samman med tiden. På natten är det vanligtvis färre människor i rörelse än på dagen. Vilken veckodag det är spelar roll, framför allt för dem som skall ta sig till sitt arbete en tidig lördags- eller söndagsmorgon när andra är lediga Även årstiden spelar stor roll. Under sommarhalvåret är det ljust betydligt längre på kvällarna. Värmen och ljuset, semester och sommarlov lockar ut människor i det offentliga rummet. Om jag jobbar kvällen och det är mörkt är jag i valet och kvalet vilken väg jag skall ta. Då tänker jag var är mest människor? Om det händer något så vill man ju skrika och att det i så fall är någon som hör en. I slutna rum förefaller det inte finnas en så tydlig koppling mellan tid och rädsla som i öppna rum. Även mitt på dagen kan ett slutet rum upplevas som riskabelt. Sjukhusområdet Sjukhusområdet där kvinnorna arbetar lyfts ofta fram i intervjuerna som exempel på en otrygg miljö. Den yttre miljön är uppvuxen och parklik med ett antal passager, ett parkeringshus finns ovan jord och ett kulvertsystem under. Omklädningsrummen som kvinnorna använder dagligen är oftast belägna i källar- eller vindsplan. Samtliga, eller flertalet av dessa rum nyttjas vid kvinnornas förflyttningsprojekt. Generellt upplevs utomhusmiljön positivt dagtid. Där är mycket människor i rörelse, grönt och lummigt under vår och sommar. Det är främst under den mörka tiden på dygnet som de äldre byggnaderna i kombination med buskagen skapar passager och prång som kvinnorna helst undviker. Upplevelser av otrygghet är även kopplade till vissa av de platser där cyklarna skall ställas, och några av kvinnorna undviker dessa då de kommer eller skall ge sig av när det är mörkt. Flera lyfter också fram bristen på bra belysning inom området. 41

44 Bild 2 : Gångväg på sjukhusområdet. Foto: Claes Hall Precis här utanför ingången till avdelningen tycker jag inte om. Jag tycker att det borde vara mer belysning. Parkeringshuset frekventeras inte regelbundet av någon av de intervjuade kvinnorna. Den främsta anledningen är att de oftast inte kör bil till arbetet. Upplevelserna av parkeringshuset är delade, sett ur ett rädsloperspektiv. Några av kvinnorna anser att det känns tämligen säkert för att vara ett p-hus medan andra anser att det är obehagligt där, framför allt när det är mörkt och de är ensamma. Några kvinnor väljer att parkera bilen på en angränsande gata för att slippa parkeringshuset. 42

45 Bild 3: Parkeringshuset på sjukhusområdet. Foto: Claes Hall Att förflytta sig i sjukhusets kulvertar är något de flesta av kvinnorna upplever som obehagligt. De undviker dem eller ser till att inte vara ensamma där. På kvällen går vi alltid två och rör oss ovan jord i mån det går. Vill inte gå i kulvertarna själv. Kulvertarna är utrustade med övervakningskameror. Att se denna typ av teknisk övervakning som (enbart) trygghetsskapande förefaller svårt. Flertalet av kvinnorna bär på motstridiga uppfattningar. Jag tycker inte om att gå i kulverten själv, där kan hända något. Jag vet där är sådana där tv-kameror så portvakten skall kunna se. Men han kan inte se alla utan han måste trycka på knappar och se lite olika. Jag springer ute i stället och tänker att kanske de hör mig bättre om det händer något. Men jag är rädd det är jag. 43