Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin

Transkript

1 UV BERGSLAGEN, RAPPORT 2006:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin Närke, Edsbergs socken, Riseberga klosterruin, RAÄ 30 Ebba Knabe

2

3 UV BERGSLAGEN, RAPPORT 2006:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin Närke, Edsbergs socken Riseberga klosterruin, RAÄ 30 Dnr Ebba Knabe

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Bergslagen Box 1406, ÖREBRO Besöksadress: Drottninggatan 18 b Tel Fax uvbergslagen@raa.se 2006 Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen, rapport 2006:17 ISSN Kart- och ritmaterial Ebba Knabe Utskrift UV Bergslagen Kartor ur allmänt karmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1993/3.

5 Innehåll Inledning... 4 Syfte och mål... 4 Historisk och antikvarisk bakgrund... 4 Övervakningen... 5 Område A... 5 Område B... 5 Område C... 6 Område D... 6 Sammanfattning... 7 Referenser... 7 Övrig... 8 Administrativa uppgifter... 8 Figurer Figur 1. Utdrag ur Gröna kartan 10 E SO. Platsen för undersökningen markerad med en röd ring. Skala 1: Figur 2. Utdrag ur ekonomiska kartan 10E 1j. Platsen för undersökningen markerad med röd ring. Skala 1: Fig. 3. Klosterområdet med områdena A D markerade. Ur Waldén Fig. 4. Område A sett från sydöst. Foto: Ebba Knabe Fig. 5. Område B sett från sydöst. Foto: Ebba Knabe Fig. 6. Område B. Nedgrävningen i profil sedd från söder samt skiljeväggen sedd från öster Fig. 7. Område B sett från sydöst. Foto: Ebba Knabe Fig.8. Område D sett mot öster Fig. 9. Del av område D sett från söder. Foto: Ebba Knabe... 14

6 Vid Riseberga klosterruin har restaureringsarbeten pågått sedan år De arbeten som medförde ingrepp i kulturlagren har skett under antikvarisk kontroll. Det kunde bland annat konstateras detaljer i murverket som visade att rumsindelningen i den västra längan skiljer sig från tidigare tolkningarna. På marknivå frilades delar av ett hårt bränt lager som antyder att här också funnits en ugn. Utanför klosterkyrkans korvägg hittades ett raseringslager med kalkstenar från klostret och kyrkan. Murpartier som tidigare inte varit framtagna och uppmätta utanför västra längan har dokumenterats. Inledning Riseberga klosterruin är en av Närkes vackraste och mest besökta fornlämningar. Den har under de senaste åren börjat förfalla och därför har länsstyrelsen i Örebro län bekostat en restaurering som pågått sedan sommaren år 2003 och avslutas i år Restaureringen innebär framför allt att nedfallna stenar åter muras upp, men vid vissa partier krävs att murarna helt plockas ner för att sedan återställas och täckas med ett skyddande lager av örten sedum eller grästorv. Även om det i möjligaste mån undveks så medförde restaureringsarbetena ingrepp i marklager. Dels drogs ett schakt längs med klosterkyrkans korvägg för plantering av rosor i syfte att förhindra besökare att klättra på murarna, dels krävdes två nedgrävningar för restaurering av två murpartier. Vid besök på platsen konstaterades dessutom att tidigare odokumenterade murpartier framkommit i samband med arbetena. Länsstyrelsen i Örebro län beslutade i detta läge att schaktning i kulturlager skulle ske under antikvarisk kontroll i form av schaktningsövervakning samt att nyframkomna murpartier skulle dokumenteras. Schaktningsövervakningen och dokumentationen av murpartierna utfördes av Riksantikvarieämbetet, UV Bergslagen, under sommaren Syfte och mål Syftet med arbetet var dels att förhindra ingrepp i bevarade kulturlager, dels att dokumentera kulturlager och eventuella konstruktioner. Efter samråd med länsstyrelsen beslutades att även frilagda murrester vid klostrets västra yttervägg skulle mätas in och dokumenteras. Historisk och antikvarisk bakgrund Riseberga kloster tillhörde under medeltiden cistercienserorden för nunnor. Det är inte fastställt när klostret grundades, men i en stiftelseurkund överlåter Jarlen Birger Brosa äganderätten till Riseberga till nunnorna, som från början tillhörde Benediktinerorden. Birger Brosa dog år 1202 så donationen skedde någon gång före detta år. Byggandet av klostret påbörjades alltså troligen under tidigt 1200-tal (Conradi-Matsson 1998:209). I omnämnda stiftelseurkund nämns också en kyrka. Fragment av Eskilstunakistor har hittats söder om klostret och på ladugårdsbacken vilket antyder att det funnits en stormansgård med tillhörande gårdskyrka i Riseberga (Zachrisson 1984:94). Klostret förstörs år 1546 i en brand. Skriftliga källor visar att några av nunnorna bodde kvar i ruinen i många år efter branden och att platsen ska ha varit bebodd ända fram till 1700-talet (Waldén 1931:47ff; Conradi Mattson 1998:17ff) Under 1830-talet undersöktes och restaurerades klosterruinen då arrendatorn på Riseberga gård, N G Roth rensade upp det överväxta klosterområdet. Vid detta tillfälle togs murrester fram samtidigt som marken planades ut. Roth konstaterade att golvstenar och gravhällar blivit uppbrutna och bortförda. 4 Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin

7 En mer systematisk utgrävning utfördes under sekelskiftet 1900 då murarna konserverades. Arbetena utfördes av pastor C G Lundberg och Risebergas ägare kapten A Lenman samt fil. Dr. Eckhoff (Waldén 1930). Den senaste stora utgrävningen utfördes under 1930-talet under ledning av Bertil Waldén. Vid utgrävningen kunde bland annat konstateras att klostergården använts som begravningsplats medan korsgången, som vanligtvis används som gravplats för nunnorna, var tom på gravar. Ett flertal gravar undersöktes även i klostrets östra länga (Waldén 1931:56ff). År 1972 gjordes Karin Andersson en mindre arkeologisk undersökning vid klosterkyrkans norra vägg. Detta var första gången som kulturlager undersöktes och dokumenterades inom klosterområdet. Vid detta tillfälle utfördes även en byggnadsarkeologisk analys av murverket i kyrkans norra vägg och då kunde en ursprunglig nordportal konstateras (Andersson 1978:71ff). Under sommaren/hösten år 2004 undersöktes ett flertal gravar inne på klostergården i samband med renoveringsarbetena (Wallebom och Ohlsson 2005). Övervakningen Totalt kom fyra områden att beröras, A - D (fig. 3). Vid område A grävdes ett schakt med maskin för plantering av rosor. Vid område B och C höll murarna på att rasa och var i akut behov av restaurering. För att plocka ner murarna krävdes mindre ingrepp i intilliggande lager. Dessa arbetsmoment genomfördes under antikvarisk kontroll. Utanför klostrets västra länga, område D, hade murar frilagts i samband med renoveringsarbetet. De blev föremål för en dokumentation. Område A Ett 15 1 meter stort schakt drogs med maskin längs med korväggen. Schaktet, som låg cirka en meter från korväggen, var inte djupare än 0,40 meter. Under ett 0,10 meter tjockt torvlager följde 0,10 meter humus. Under detta fanns ett minst 0,20 meter tjockt raseringslager som till större delen innehöll kalkstenar. Närmare muren finns en tydlig förhöjning som kan sättas i samband med det raseringslager som konstaterats i schaktet. Det är rimligt att anta att det delvis är raseringsmaterial från klostret och klosterkyrkan som bildat förhöjningen. Resultat: Det finns ett tjockt raseringslager med material från klostret och kyrkan längs med korväggen. Område B I samband med att en bit av muren i rum P (fig. 3) skulle plockas ner för att sedan återställas grävdes en 1,75 0,55 meter stor grop för hand. Här fanns en skiljevägg som anslöt med stötfog mot en senare tillkommen mur. Stötfogen fanns 4,5 meter mätt mot öster från rummets västra vägg. Nedgrävningen visade påförda massor i tre skikt: 1) brun myllig sand 2) gul sand 3) grusigt gråbrunt lager. På ett djup av 0,60 meter, mätt från Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin 5

8 murkrönet, fanns en stenig nivå som har tolkats som en äldre golv- eller marknivå. Resultat: Området visar att en ingång till klostret sannolikt gått genom rum R och sedan vidare till rum P. Öppningen mellan rum R och P har vid något tillfälle murats igen. Område C Området ligger i ett 2,20 1,40 meter stort rum som tolkats som ett vaktrum (fig. 3). En alternativ tolkning är att rummet rymt en ugnsanläggning, eller så kallad hypokaust, som värmt upp ovanliggande sal (rum T). Denna typ av ugnsanläggningar fanns under medeltiden i högreståndsbostäder och i kloster. De var uppbyggda av tre delar, ett eldstadsutrymme, ett värmemagasin och en skorsten. Skorstensanläggningen var uppdelad i två delar och fungerade dels som rökutsläpp, dels som arbetsutrymme för den som skötte eldningen. Genom eldningen hettades stenar upp som sedan alstrade värme genom hål i golvet (Wennström 2005). Hypokaust Stammar från antiken och användes vid grekiska bastubad på 200-talet f.kr. Sin klassiska form fick hypokausterna i Kampanien kort efter 100 f.kr., och förekom sedan regelmässigt vid romerska bad över hela imperiet I de nordliga provinserna användes hypokauster framför allt i högreståndsbostäder och kloster (från Nationalencyklopedin). Ett 0,85 0,40 meter stort område grävdes för hand genom ett 0,40 meter tjockt raseringslager. Därunder fanns eldpåverkad sand följt av ett svart sotigt siltlager. Under detta, på 0,45 meters djup, fanns kalkstenar som ligger kvar orörda på platsen. Resultat: Under ett 0,40 meter tjockt raseringslager finns intakta lager. Om de utgör rester av en ugnskonstruktion eller om de är eldpåverkade av den brand som härjade klostret under medeltiden, är i detta skede svårt att avgöra (Waldén 1931:562). Det kunde konstateras att öppningen till rummet vid något tillfälle blivit omgjord, troligen vid någon restaurering. Område D Här finns murrester som frilagts under restaureringsarbetet (fig. 7). Utanför rum T finns en 2 0,90 meter stor utbyggnad (fig. 8, nr 1). Muren är bevarad till tre skifts höjd och är kallmurad med flata tillhuggna kalkstenar. Innanför murarna finns lagda kalkstenar som bildat ett golv. Stötfogar mot klosterlängan antyder att den är tillkommen vid ett senare skede, men det kan också vara en byggnadsteknisk detalj. En rimlig tolkning är att utrymmet eventuellt utgjort rökutgången till den ovan nämnda ugnsanläggningen. I anslutning till mur 1 löper en rad med stenar (fig 8, nr 2), som i huvudsak består av gråsten men även kalksten förekommer. Den ligger i starkt sluttande terräng och leder upp till murresterna som är tolkade som en rökutgång (1). Troligen utgör stenraden en rest av en terrassering som 6 Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin

9 leder upp mot murrest 1. En alternativ tolkning är att de utgör resterna av en grundmur till en förstuga. Övriga murar (fig. 8, nr 3 och 4) har troligtvis utgjort stödmurar till klosterbyggnaden. Resultat: Murarna i område D har dokumenterats i plan i skala 1:20. Dels har vi spår efter en anläggning som kan tolkas som rester efter ett uppvärmningssystem, dels en terrassering eller en grundmur till en förstuga som tydligt anger var den ursprungliga ingången till klostret varit placerad. Sammanfattning Riseberga kloster har allt sedan medeltiden genomgått ombyggnationer och renoveringar såväl som restaureringar. Alla sätter sina spår, vissa är mer tydliga medan en del ligger gömda under dagens marknivå. I och med de senaste restaureringsarbetena, som pågått sedan år 2003, har vi haft möjlighet lyfta på dessa lager och dokumentera det som tidigare legat dolt. Vid område A konstaterades att det finns tjockt med rivningsmaterial på platsen. Detta har sannolikt medfört att kulturlager och konstruktioner därunder har legat skyddat för senare tids ingrepp på platsen. Av provgroparna vid område B och C har vi kunnat konstatera att ombyggnation/renovering skett på båda områdena. Vid område B har det dessutom påverkat disponeringen av rummen då öppningen mellan rum R och P murats igen. Det kan ha skett redan då klostret brukades. Om detta skett vid nått av de olika restaureringstillfällena är svårt att veta då det inte finns någon dokumentation över vad som har gjorts vid de olika tillfällena eller hur murverket såg ut före restaureringarna. Vid område D finns murrester som eventuellt kan relateras till klostrets uppvärmningsanläggning, samt ett stråk med stenar som är rester av en terrassering eller en förstuga. Referenser Andersson, K Riseberga kloster. Några funderingar kring fortsatt forskning. Från bergslag och bondebygd Örebro. Conradi Mattson, C Riseberga kloster - förutsättningar - och framväxt- Birger Brosa - donatorn - och Filipsönerna sondottersönerna. Vetenskapliga skrifter utgivna av Örebro läns museum 2. Örebro. Waldén, B Klosterruinen och dess problem. I: Risebergaboken. Örebro. Wallebom, U. & Ohlsson, A Skadade gravar vid Riseberga klosterruin. En arkeologisk och osteologisk redogörelse. Närke, Edsbergs socken, Riseberga klosterruin, RAÄ 30. Riksantikvarieämbetet, UV Bergslagen rapport 2005:4. Örebro. Zachrisson, S Försvunna kyrkor på Närkeslätten. Från Bergslag och bondebygd Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin 7

10 Övrig Sofia Wennström Källa Nationalencyklopedin aust Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: ( ) Projektnummer: Undersökningstid: och Projektgrupp: Ebba Knabe och Bo Annuswer Läge: Ekonomiska kartan, blad 10E 1j Höjdsystem: RT90 2,5 gon. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 planritning i skala 1:20. 8 digitala foton med Unr 4198: Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin

11 Figurer Figur 1. Utdrag ur Gröna kartan 10 E SO. Platsen för undersökningen markerad med en röd ring. Skala 1: Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin 9

12 Figur 2. Utdrag ur ekonomiska kartan 10E 1j. Platsen för undersökningen markerad med röd ring. Skala 1: Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin

13 Fig. 3. Klosterområdet med områdena A D markerade. Ur Waldén Rumförteckning: A. Klosterkyrkan B. Klostergården C. Korsgången D. Genomgångsrum E. Sakristia (?) F. Kapitelsalen G. Trappa till dormitorium H. Genomgångsrum I. Parlatorium (?) K. Refrektorium L. Källare M. Genomgångsrum N. Leksystrarnas stora sal O. Rum i leksystralängan P. Genomgångsrum R. Farstuga (?) S. Vaktrum (?) T. Sal Fig. 4. Område A sett från sydöst. Foto: Ebba Knabe. Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin 11

14 Fig. 5. Område B sett från sydöst. Foto: Ebba Knabe. Fig. 6. Område B. Nedgrävningen i profil sedd från söder samt skiljeväggen sedd från öster. 12 Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin

15 Fig. 7. Område B sett från sydöst. Foto: Ebba Knabe. Fig.8. Område D sett mot öster. Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin 13

16 Fig. 9. Del av område D sett från söder. Foto: Ebba Knabe. 14 Murar och raseringslager vid Riseberga klosterruin