Profeterna vid Evighetsfjorden

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Profeterna vid Evighetsfjorden"

Transkript

1 kim leine Profeterna vid Evighetsfjorden Översättning Inge Knutsson

2 Tidigare utgivning Kalak 2008 Valdemarsdag 2009 Tunu 2012 Boken har beviljats översättningstöd av Statens Kunstråds Litteraturudvalg Bokförlaget Forum, Box 3159, Stockholm Danska originalets titel Profeterne i Evighedsfjorden Copyright Kim Leine & Gyldendal, Copenhagen 2012 Published by agreement with the Gyldendal Group Agency Omslag Ida Balslev-Olesen Tryckt hos ScandBook AB Falun, 2013 ISBN

3 Tillägnad Grönlands självstyre ( ) och dess pionjärer.

4

5 Innehåll Prolog Fallet (den 14 augusti 1793) 9 Del 1 Skollärarens son 15 Del 2 Koloni och katekes 175 Del 3 Den stora eldsvådan ( ) 473 Epilog Gravarna (den 14 augusti 1815) 549 Författarens efterskrift 558 Tack 560

6

7 Prolog

8

9 Fallet (den 14 augusti 1793) Änkan har själv gått hit upp, ingen har tvingat henne till det. Hon har piskat lössen ur sina bästa kläder och satt dem på sig, tvättat håret i gemensamhetshusets urintunna och satt upp det. Hon har bett en stilla bön, tyst iakttagen av sina hedniska samboende, skrapat bort det sotblandade fettet från kinderna och ätit den goda måltid som har ställts fram åt henne. Sedan har hon gått hit upp på lätta fötter. Nu sitter hon här, nästan glad, förväntansfull, med hettande kinder, på randen, med benen behagligt vikta under sig på änkors vis, så som hon brukar sitta därhemma på den lilla sidobritsen under ljudhålet. Med ena handen kramar hon hårt om korset, hon känner tryggheten i guldets tunga värme. Långt nedanför sig, ett fall på minst hundra famnar, hör hon bränningen, vattnet som träffar klippan, slås sönder till vitt skum och sjudande drar sig tillbaka. Men hon ser det inte, hon har knipit ihop ögonen, vänt blicken inåt, hon har motat bort ängslan, tvingat ner andningen och hjärtslagen i en seg rytm och hon rör på läpparna, upprepar litanian om och om igen. Herre Gud Fader i himmelen. Herre Guds Son, världens Frälsare. Herre Gud, du helige Ande. Förbarma dig över oss. Var oss nådig. Hon känner vinden som kommer i stötar nerifrån och blåser liv i hennes klädsel, och hon klamrar sig fast vid den fuktiga grästorven på klippan för att inte bli störtad utför stupet för tidigt. Hon sitter kvar och mässar sin litania och väntar på sin räddare. Genom din heliga födelse, genom ditt kors och din död, hjälp oss, milde Herre Gud. 11

10 Nu kan hon höra honom, ljudet av hans knarrande stövlar bakom sig, hur han tyst smyger sig på henne bakifrån, nästan blygt, förlägen som en ung friare, hon hör hur han försöker hålla tillbaka den tunga flämtande andhämtningen och kan nästan inte låta bli att le igenkännande för sig själv. Vi arme syndare bedja dig, hör oss, milde Herre Gud. Sedan märker hon att han har stannat bara ett par steg bakom henne, och hon föreställer sig att han står och betraktar henne som första gången de var tillsammans, överväger var han ska ge henne stöten, och hur hårt, för hon vet att han kommer att döda henne, men han vill inte göra henne illa. Det känns som en tröst att ha honom så tätt intill nu då hennes liv är på väg att ta slut, det gör henne trygg och får henne att slappna av, och hon sänker hakan mot bröstet och tar ett djupt andetag. Kriste, hör vår bön. Luften är mild. De uppåtgående virvelrörelserna doftar musslor och tång som har blottlagts i tidvattenlinjen. Långt i fjärran skriker måsarna. Ofrivilligt öppnar hon ögonen, hon kan inte låta bli, inte ens nu vid alltings yttersta utkant, då hennes sinne borde varit höjt över jordelivets trivialiteter och inställt på det himmelska, hon måste se vad de skränande måsarna håller på med, och hon ser skeppet på väg norrut, en tvåmastare med fyllda segel, bländande vita som måsvingar, och svärmen av skrikande måsar som kretsar kring masterna. Nej, hon är trots allt inte beredd att möta sin skapare, inte just i dag, men hon vet att det är för sent att ångra sig, för sent för henne själv, för sent för honom som står bakom henne. Allt är tillrättalagt. Fallet har redan börjat, det började för många år sedan. Hon hör på den andres lugna andhämtning att han inte har fått syn på skeppet. Han är alltför upptagen av det han ska göra. Är han lika rädd som hon? Önskar han att det inte skulle hända? Om hon kan få honom till att upptäcka skeppet, tänker hon, kan allting kanske bli annorlunda och de kan skjuta upp detta mordiska möte. Sedan känner hon hans hand på halsen och hon rycker till med ett lågt kvidande. Men det är bara korset han är ute efter. Med ett raskt tag lyfter han remmen över huvudet på henne och drar guldkorset ur hennes hand som har kramat det. Ta korset bara, tänker hon, jag har inte användning för det mer. Och någon större nytta har jag inte haft av det. 12

11 Hon vrider huvudet lite åt ena sidan för att fånga en skymt av honom, fullt medveten om att det är dumt av henne, att det bara påskyndar handlingen och gör den ännu mer oundviklig, och när hon ser den mörka skuggan bakom axeln rycker hon till och säger högt: O Jesu Kriste, Guds Son, förbarma dig över oss! Därefter får hon en stövel i ryggen, hennes huvud kastas hårt bakåt, kroppen framåt, och hon tumlar över kanten och faller flaxande och virvlande och sprattlande och lämnar ett lodrätt skrik som ett ojämnt streck av ett kolstift efter sig. Han tar ett steg framåt, sätter försiktigt ner stöveln i den mjuka, sviktande mossan, böjer sig framåt över randen och får syn på kroppen, fridfullt vaggande fram och tillbaka i bränningen med ansiktet nedåt. Han tar av sig mössan, trycker den mot bröstet och mumlar: O Guds Lamm, som borttager världens synder. Giv oss din frid och välsignelse. Amen. 13

12

13 Del 1 Skollärarens son

14

15 Kapitel 1 Köpenhamn ( ) Det är mulet och en smula råkallt i luften när Morten Pedersen anländer till Köpenhamn den 1 juni 1782, tio dagar efter sin tjugosjätte födelsedag. Han sitter och guppar i slupen och ser sig om på skogen av master ute på redden. Klockan är halv sju på morgonen. Han har varit uppe hela natten, vankat av och an på däck på paketbåten från Christiania och kommit i vägen för och irriterat sjömännen. När han hoppar upp på kajen vid tullhuset är hans kläder genomdränkta av fukt från dimman som sitter som en kork i Öresund. Han känner sig en aning förkyld och vet att en hosta är på gång men tar det inte så allvarligt. Han har en god konstitution, urvalsprocessen i syskonskaran har fått honom att betrakta sig själv som en överlevare och utrustat honom med ett rikt mått av fatalism. Resan har varat i tre dagar. Det har blåst en del på vägen men han har inte varit sjösjuk. Det känns som om han har klarat det som en man, sin första sjöresa, och han har väntat på en eller annan form av erkännande från besättningens sida, eller åtminstone en handtryckning och några ord till avsked. Han har föreställt sig att de har viskat anmärkningar om den reslige norske ynglingen som inte är rädd av sig. Men de hivar bara hans kista i land utan ett ord och lämnar honom åt sig själv. Flera andra slupar dunsar mot kajskoningen bakom honom. Gestalter hoppar upp på kajen och kommer till synes i det morgongrå ljuset och släpar och drar på sina säckar och kistor. 17

16 Varthän, mäster? En bärare har ställt ifrån sig sin kärra och kommer emot honom. Han tar fram ett kuvert och öppnar det, räcker papperet med adressen till bäraren. Bäraren vill inte ta emot det. Han ser frågande på honom. Aha, tänker Morten, en analfabet. Nørregade, säger Morten och försöker uttala det på danska. Boktryckare Schultz gård. Den här vägen, mäster, säger bäraren och för honom till porten där en tulltjänsteman vecklar ut hans pass och granskar det. Han får tillbaka passet. Köpenhamn önskar studenten välkommen, säger tullmannen med ett tonfall som möjligen är ironiskt. Därefter traskar han i väg in till staden hack i häl på den lilla dragkärran. Han känner sig en smula osäker på foten efter skeppsresan och råkar vingla till lite då och då. Trafiken längre in i staden är överväldigande. Bondkärror med varor till värdshus och torghandel kommer dundrande, vagnar med öltunnor, diligenser med mörka gestalter bakom rutorna och kuskar högt uppe på bocken, soldater som marscherar i väg med smällande stövlar och ögonen stirrande uttryckslöst framåt. Män som bär stora bylten med slaktade gäss, höns eller kaniner på axeln. Pojkar som viftar med skillingtryck och skrålar strofer av verserna som de har lärt sig utantill samma morgon. Gatstenarna är såphala, de har ett slags obestämbar hinna. Morten snubblar men griper tag i armen på bäraren som vänder sig om och drar upp honom, varpå han knuffar honom hårt i riktning mot gångbanan. Ett hästspann skramlar förbi. Folk ropar efter det, kusken skriker tillbaka och smäller med piskan. Morten förstår inte vad de säger, han känner bara det danska språket genom häradshövdingen och prästen hemma i Akershus, och det är inte den sortens danska som talas här. Men han förstår att bäraren har räddat honom från att bli nedmejad av ett vagnshjul. En bekymrad tanke om hur mycket han blir tvungen att ge mannen i dricks inställer sig. Han upptäcker att han har råkat trampa i rännstenen. Han hoppar upp igen men märker att den ena stöveln redan är genomdränkt av en vätska vars beståndsdelar han inte har lust att tänka på. Kvinnor står i dörröppningar och portvalv, visar anklar och strumpeband 18

17 och leenden som får honom att känna rysningar av skräck. De följer honom med värderande blickar och ler då de har taxerat honom. Bondlurk. Bäraren går in genom en port. Deras steg ekar från alla håll. De står på en stor stadsgård. Han betalar bäraren, ger honom alltför mycket, och mannen tilltalar honom nu med högt ärade student, kanske med bitande sarkasm, kanske bara skämtsamt, och säger något mer i samma ton som han inte förstår. Efter en stund kommer en man som presenterar sig som advokat Gill, norrman liksom han själv, och är den man som efter överenskommelse med hans far har skaffat logi åt honom och som ska ta hand om hans ekonomi medan han uppehåller sig i Köpenhamn. Gården tillhör en boktryckare Schultz. Han ska bo i en liten kammare ovanför tryckeriet. En kvinna från boktryckarens hushåll lämnar ut en nyckel och talar om för honom att han ska äta tillsammans med tryckeriarbetarna. Hon visar honom var det är. Han följer i hälarna på henne över gården. Män i arbetskläder kastar en hastig blick på honom men hälsar inte. Han hör en maskin som dunkar med metalliska oljud. Männens rörelser präglas av kunnighet och effektivitet. Han går tillbaka till advokat Gill som överlämnar en pappersremsa med sin adress på. Därefter bugar han sig förbindligt och försvinner. Kvinnan för honom till boktryckarens annex i den andra änden av gården, där madam kommer ut och hälsar honom välkommen. Madam Schultz kastar en forskande blick på honom. Sedan säger hon: Ja, han ser ju ganska ofarlig ut. Dricker han? Morten skakar chockerad på huvudet. Nej, frun. Han är välkommen, säger madammen vänligt. Morten bockar sig djupt, så som hans far har instruerat honom att buga sig för personer som står över honom i residensstadens invecklade rangordning. Antagligen är det fel att bocka sig för denna kvinna, och än värre att han har titulerat henne frun, men det har redan skett. Sedan står han ensam på gården med hatten i handen. Han går upp på sin kammare och packar ur kofferten och fördelar innehållet på bordet och i det lilla skåpet. Han klär av sig och hänger de fuktiga kläderna från sjöresan över stolen. Därefter lägger han sig att sova men är klarvaken. Utanför fönstret hör han 19

18 larmet av hästskor och järnbeslagna vagnshjul mot gatstenarna. Det är bara fyra dagar sedan han vaknade i alkoven i sin kammare hemma i Lier utanför Drammen och hörde de välbekanta ljuden från föräldrarna därnere och från djuren borta i stallet. Sedan steg han upp, tog på sig reskläderna, packade i de sista sakerna och gick ner och åt frukost innan han promenerade in till byn, ledsagad av fadern, skolläraren, som stod kvar och väntade tills postvagnen avgick till Christiania. Det verkar helt omöjligt, tänker Morten när han ligger på sängen i sin nya kammare, att man kan företa samma resa åt motsatta hållet. Lika omöjligt som att föreställa sig att man kan resa bakåt i tiden. Han är den yngste i en kull på sju, varav han är den ende överlevande pojken. Något av hans äldre syskon låg alltid i alkoven nere i vardagsrummet och tynade bort med ett tålmodigt leende. Han satt ofta hos dem med sin varma hand i deras kalla. Sedan stelnade handen och leendet, den utmärglade kroppen blev utburen i ladan, alkoven skurades av, det vädrades ut, så låg det en annan där. Dödsprocessen var ett permanent tillstånd, ett slags fortlöpande högtidsstund då man inte fick springa eller skratta, en stor tystnad. Det är så han minns sin barndom. En oavbruten självbehärskning, ett inövat allvar som till sist satt kvar i ansiktet, medan döden malde och malde. Till slut var bara storasystern Kirstine kvar. De gick och lurpassade på varandra ett par år, men ingen av dem hamnade i alkoven i vardagsrummet. Nu bor hon hos en prästfamilj i Nakskov. När Morten slutade latinskolan blev han extralärare på faderns skola. Det gick ett par år. Sedan talade han om att det var hans önskan att studera medicin. Var han hade fått den vilda idén ifrån kan han inte komma ihåg. Fadern sa nej. Han skulle bli präst. Hans far hade själv drömt om att bli präst, liksom hans farfar och farfars far. Nu skulle det ske. Nu hade han medlen till det. Därför fann han sig i sitt öde, lycklig över att han över huvud taget fick lov att resa. 20

19 Han håller på att finna sig till rätta i sitt nya liv i residensstaden. Varje dag äter han tillsammans med arbetarna på tryckeriet, en köttfattig kost som för det mesta består av vattniga vällingar i alla upptänkliga varianter, och han lär sig att kasta i sig maten utan att smaka på den och att roffa åt sig så mycket bröd som möjligt för att fylla den tomma magen. Han sitter i fönstersmygen i sin kammare och läser i sin grekiska grammatika medan han då och då sneglar åt den bullersamma gatan där hästskjutsar skumpar förbi med varor till torgen, och soldater ur tjänst driver omkring och antastar unga flickor som svarar med att överösa dem med rännstensspråk. Han återvänder till den grekiska grammatikan, men med ena örat följer han hela tiden med i oanständigheterna och det druckna svamlet på gatan. Det är två sidor av samma sak, det är den kamp han hela tiden utkämpar med sig själv, kampen mellan lusten och plikten, mellan önskan om att bli medikus och kravet att bli teolog. Han följer de få naturvetenskapliga föreläsningar som ges på universitetet och andra ställen i staden, i regel privata arrangemang, han studerar Linnés stora verk. Han lär sig att teckna av blommor genom att sitta i universitetets läsesal och i smyg kopiera teckningar i Flora Danica, i hemlighet därför att det är ett verk som kyrkan har ett problematiskt förhållande till eftersom det å ena sidan avbildar skapelsen men å andra sidan gör sig till dess herre genom att klassificera det i släkten och arter. Sedan tar han sig ut ur staden och sätter sig i en dikeskant med skissblocket vilande mot låren och kolstiftet svävande över papperet och känner i viss mån att han smälter ihop med sin bild av den unge Linné i en liknande situation. Det är det verkliga livet som intresserar honom, hororna och blommorna och trafiken i staden och floderna av smuts som rinner längs gatorna och spys ut i kanalerna. Men han går lydigt på de teologiska föreläsningarna, han lär sig att stava sig igenom Bibeln på de två originalspråken, han konverserar med sina medstuderande på studentikost latin. Han skriver brev hem på otympligt latin, som han i alla fall hoppas ska imponera på fadern, och undertecknar dem med Eder son Morten Falck. Namnet har han från en gren av släkten som har klarat sig bättre än fadern, skolläraren. Men när han får brev tillbaka från fadern är det skrivet på danska och adres- 21

20 serat till Student Morten Pedersen. Det grämer honom. Inte en enda av hans studiekamrater har ett efternamn som slutar med -sen, åtminstone inte officiellt. Hans kammares belägenhet, rakt ovanför tryckeriet, gör att hyran är låg på grund av bullret. Från morgon till kväll, och ofta på nätterna också, om det kommer ett ilbud från Høegh-Guldbergs kabinett med en brådskande förordning eller kungörelse som ska anslås överallt i staden slänger sättarna typerna i sättkastarna med höga smällar, och tryckpressarna väsnas och får murbruksdamm att dala ner från väggfogarna och taket i hans rum. Tidigt på morgonen, långt innan väktarna har gått hem för natten, kommer surögda bud och hämtar trycksakerna för att sälja dem på gatan eller distribuera dem på annat sätt, och de är utrustade med genomträngande målbrottsröster som gör dem väl lämpade för sitt värv, samt för att göra slut på hans nattsömn. Hästdroskor skramlar in och ut genom porten till gården, hjulens järnbeslag slamrar mot stenläggningen och ljudet kastas fram och tillbaka mellan husväggarna på boktryckarens gård, karosser kommer med förordningar som ska tryckas genast, buntar av bekantgöranden och anslag, doftande av trycksvärtans oljebaserade kemikalier och av utvalsad pappersmassa, lastas på kärror och körs ut i staden. Det är så mycket att följa med i, så mycket nytt och intressant som han aldrig har föreställt sig, och hans grekiska och latinska grammatikor får ligga och samla damm. När han har råd att skicka brev skriver han till systern Kirstine i Nakskov och berättar om livet i residensstaden. Hon skriver tillbaka och berättar om livet i landsortsstaden, hos kyrkoherden hon bor hos, något som uppenbarligen är lika avlägset från livet i Lier som i Köpenhamn. Morten ligger på sin säng och hålls vaken av det evinnerliga sorlandet och klickandet under sig. Han hör Schultz kommendera sina arbetare, han hör tryckpressens synkoperade rytmer, tryckarnas och sättarnas klapprande träskor och skrällande hosta, deras gräl om svärtan i ett tryck är tunn, ombrytningen av en text har blivit fel, eller om något har fastnat och blockerar valsarna. 22

21 Men allt det som i början höll honom vaken vaggar honom senare till sömns. Då och då reser han med paketbåten från tullhuset för att besöka systern i Nakskov. Den gamle prosten hon bor hos är avlägset släkt med deras mor. I Nakskovs prästgård gör den tryckande tystnaden honom sömnlös, och när han äntligen faller i sömn väcker lönnen utanför fönstret honom genom att slå med grenarna mot rutan i hans rum. Han går till gudstjänst tillsammans med systern och ser vid några tillfällen greven komma åkande genom landsortsstaden med sitt sexspann och med betjänter stående bakpå vagnen med fladdrande skört när de med ena handen klamrar sig fast vid åkdonet, med den andra håller i sina höga hattar. Prosten dundrar från den höga predikstolen, stor, rödhårig och kraftig som en grovsmed, han talar om svavelpölar och förtappelse, som om det är platser och tillstånd som han har daglig uppsikt över, sedan erbjuder han från predikstolen att ge lån till arrendatorer som vill köpa sig fria, och avslutar med att avfyra en salva mot den svenska fienden som skyddad av fan själv och hans horder av fallna änglar har berövat staden dess forna storhet. I den avslutande bönen ber han innerligt för kungahuset och darrar på rösten medan han rabblar upp dess olika medlemmar. Efter gudstjänsten kommer församlingen fram och tackar för predikan. Morten går närmare. Det är något konstigt med det sätt den gamle mannen sträcker fram handen på, med hans uttryckslösa stirrande. Är prosten blind? utbrister han. Sch, viskar systern. Vi är förbjudna att tala om det. Men magister Gram har inte kunnat se på två år nu. Hur kan han då sköta sitt ämbete? Ingen vågar ställa honom mot väggen, viskar systern. Och han kan både Bibeln och Luther och Pontoppidan fram- och baklänges, därför tänker jag att han blir kvar i sitt kall tills Herren kallar hem honom. Vilken herre? säger han och pekar först uppåt, sedan nedåt, och systern håller sig för munnen och skrattar. Kirstine tar honom under armen och visar honom hur landet håller på att förändras. Snårskogen är på tillbakagång tillsammans med 23

22 sumpmarker och småsjöar och tillhörande insekter som har spridit sjukdomar under seklernas gång, skogen är borta sedan länge, och där den har stått är det nu böljande sädesfält som ger en femtedel mer i avkastning än för bara tio år sedan. Gamla träd har fällts, läplanteringar har gjorts. Allt är välskött och vackert, till och med korna på ängen har något rentvättat och prydligt över sig. När de promenerar genom staden ler folk mot dem och hälsar, några kommer fram och vill tala med henne. Den unga flickan hos prosten är omtyckt. Det gör honom stolt. Hon har helt gått över till danska, men när de är ensamma med varandra talar de sin egen sjungande Akershusdialekt, i vilken man konsekvent lägger betoningen på första stavelsen i ett ord. De promenerar på stranden, de sparkar i tången och håller utkik efter bärnsten och samlar snäckskal. Hon anförtror honom att hon lider av hemlängtan, hon har bott här i två års tid och har ännu inte funnit sig till rätta. Den gamle prästen är naturligtvis en prövning för Gud och alla människor, men det är faktiskt inte hans skuld att hon inte trivs. Det är mer prästens fru, som utåt är en anspråkslös och självutplånande person men som har visat sig vara en dyster tyrann när man är ensam med henne. Det är meningen att jag ska läras upp i en husmors plikter och hjälpa till i hemmet, säger hon, men jag är helt klar över den egentliga orsaken till att jag är här. Morten ser på henne. En av prostens fyra söner ska själv läsa till präst, säger Kirstine. Min far och herr Gram har korresponderat en del. Aha, säger Morten. Och hur är han då, din tillkommande? Kan man få se honom? Han har begett sig till Fyn till häst för att hälsa på släktingar. Han är minsann både belevad och anständig. Jag har inte något att anmärka på honom. Det är inte det. Nej? säger han. Moderna unga människor måste väl kunna ordna det för sig efter sitt eget huvud och inte efter föräldrarnas godtycke, säger hon. Kära Kirstine, säger han, om vederbörande är en hygglig person, så bör du ta honom. Du vet ju inte vilka anbud du annars kan tänkas få. 24

23 Jag vet det. Jag har inget emot honom, som sagt. Det är det här platta och smutsiga landet jag inte tål. Finns det inte några nivåskillnader, du vet, så samlas lukten och smutsen kring husen som dimma. Jag känner mig själv smutsig. Man kan inte tvätta bort det. Han får kanske tjänst någon annanstans, tröstar Morten henne. Det kan du säga till honom när han börjar göra sina närmanden. Ställa några villkor, förhandla med honom. Om han är en anständig människa, så hör han vad du har att säga. Och vem vet, han vill kanske hellre än gärna söka en tjänst hemma i Norge. Å, men de här människorna, säger systern otåligt, de är så stolta över sin lilla smutsiga landsortsstad. Man kan inte säga ett enda ord om den, förrän de kastar sig över en och börjar tjata om den feta myllan, stadens storslagna historia och landets många förträffligheter. Jag har lärt mig att hålla mun. Det är gott om tid ännu, säger Morten. Allting ordnar sig kanske av sig själv. Han är lite irriterad på systern och kan inte förstå varför hon brusar upp så. Det är ungefär detsamma som att klaga över att den förhärskande vindriktningen är västlig, eller att vintern varar längre än sommaren. Han tycker faktiskt att hon borde vara lycklig att få bli prästfru. Och hur kan man längta tillbaka till Lier, det mest oansenliga samhället i hela kungariket? Det förstår han inte. Besöken i Nakskov varar inte mer än några dagar, ofta ger han sig av tidigare än planerat, fylld av en lurande huvudvärk på grund av Kirstines klagomål och sin egen hemlängtan. Längtan efter staden. Om paketbåten inte går, hoppar han på vagnen till Nykøbing tidigt på morgonen, byter till den norrgående postvagnen, övernattar i Vordingborg, där han brukar ta in på Kronhiorten, äta en måltid bestående av tjocka rågbrödsskivor och grevar och sova ovanpå stallet, inrullad i stinkande filtar. Följande dag fortsätter han till Køge och Köpenhamn, sätter i sig äpplen eller päron som han har stulit i någon trädgård. I postvagnen tar han spjärn med stöveln mot sätet mitt emot och försöker manövrera blicken genom en utgåva av Gullivers resor, läser om hur hjälten, som har blivit kvarlämnad i jättarnas land, vårdas av en ung kvinna som är tolv gånger större än han. Morten stöder boken mot låret, med pekfingret mellan bla- 25

24 den, han har tagit av sig peruken och lagt den på sätet bredvid sig, han vilar pannan mot rutan i diligensen som skumpar, gungar och kränger, och ser drömmande på fälten som böljar förbi. En jungfru som är tolv gånger så stor som man själv, tänker han, en mun som är tolv gånger större än normalt, en tunga, händer, bröst, kön. Ett helt bergslandskap till kvinna! Han öppnar boken igen. Gulliver strandar i länder där människorna antingen är abnormt små eller abnormt stora, eller avvikande på andra sätt. Men kanske, tänker Morten, ligger det avvikande hos Gulliver själv, det vill säga hos hans författare och därmed hos läsaren som lever sig in i historien. Han tänker på Rousseau och på det citat om människans frihet som Kirstine syftade på: Människan är född fri och överallt är hon i bojor! Gulliver är också fjättrad vid den han är. Överallt är han densamme, han har inte förmågan att anpassa sig. Det är därför han hela tiden har problem med de infödda på olika platser. Sådan vill han, Morten Falck, inte bli, han vill inte stelna i en fast form och bli gammal i förtid. Det är ett beslut han fattar nu, i postvagnen som kör norrut längs Køgebukten. Resan är snart slut. Han ser en skymt av Köpenhamns torn och av Amagers sanka slätter, konverserar med sina medpassagerare som låter en bit gul ost, lite bröd och en flaska cirkulera. Han har haft bekymmer för systern, känt en liten klotrund smärta nedanför revbenen, men bekymret visar sig vara geografiskt och hungermässigt betingat. När han närmar sig Köpenhamn med fylld mage är han vid gott mod igen. Sedan är han hemma. Visslande träder han in genom porten till boktryckare Schultz gård på Nørregade, viker av åt höger på innergården, går uppför trappan, stiger in och kastar kappsäcken i ena hörnet. Han lägger huvudet på den nerfläckade kudden i kammaren ovanför Schultz maskiner som tickar, rasslar, dundrar, gnisslar, hamrar, dunkar, slamrar. Han suckar av välbefinnande, Gulliver glider ur handen på honom, han sover. 26

25 Den kungliga residensstaden består av nittiotusen människor som pressar mot en vall som spärrar in dem på ett område som man kan vandra igenom på mindre än en timme. En stad härjad i sekler av epidemier och eldsvådor samt av en rad försupna, vansinniga, inavlade och odugliga regenter. Trots det växer invånarantalet oavbrutet, och trycket mot vallarna ökar för varje år som går. Morten lägger märke till att även om de flesta människor har att se fram emot ett kort liv följt av en smärtsam och förnedrande död, så har de inga svårigheter att roa sig. Snarare tvärtom. Stadens torg är fulla med taskspelare, portvalv och dörröppningar intagna av prostituerade, och det verkar som om de har tillräckligt att göra. Morten Falck promenerar på de trånga gatorna där husväggarna tycks luta sig mot varandra, så att de bara drar ett smalt streck av himmel mellan takskäggen. Han promenerar över de vidsträckta torgen, den storslagna slottsplatsen framför det nya slottet, en väldig, oförgänglig koloss av norsk granit, han går över till bastionerna och ut till Langebro, som glider åt sidan var gång det kommer ett fartyg. Han fortsätter i en båge tillbaka till Christianshavn över jordvallen från Amager. En gycklartrupp har satt upp en marknadsbod på den öppna platsen framför uppfostringsanstalten. Han står kvar för att se om den starke mannen Karl Johan von Eckenberg ska visa sig. Von Eckenberg har alltid många åskådare, flanörer, förnäma damer med krinoliner och parasoll, rikemän från handelshusen, skeppsmäklare, kaptener, matroser, officerare och soldater, ända ner till de intagna från tukthuset som har frigång. Och på goda grunder. Von Eckenberg är skicklig. Morten är fascinerad av den starke mannen. Han känner hans nummer utan och innan men tröttnar aldrig på att se dem. De är uttryck för något äkta, känns det som, och är inte bara konstfärdighet. Vad det äkta består i kan han inte ange exakt. Men just därför fortsätter han att bevista den starke mannens framträdanden. Särskilt tre nummer tycker Morten om. Trumvirvel 1. Karl Johan von Eckenberg klättrar upp i en träkonstruktion, omkring tio alnar hög. Han står skrevande på en tvärbjälke och ger tecken åt medhjälparna nere på marken med en nästan omärklig nick. Nedanför honom kliver nu en häst med två 27

26 livréklädda ryttare upp på en plattform med ett rep fastgjort i vart och ett av hörnen. Andra änden av repen tar von Eckenberg tag i, rullar dem om underarmen och handleden, och med en arm lyfter han upp plattform, häst och ryttare från marken, medan han med den andra handen håller ett posthorn för munnen och blåser en fanfar. Trumvirvel 2. Karl Johan von Eckenberg, nedstigen från plattformen, lägger sig mellan två stolar, den utsträckta kroppen svävar en aln över marken. Därefter stiger åtta goda musikanter, klädda i dubbelradiga röda jackor, trekantiga hattar, knästrumpor och skor med polerade mässingsspännen, en och en upp på den seniga och inte särskilt muskulösa men mycket långa kroppen, som bara vilar på nacken och hälarna. Balanserande på von Eckenbergs bröstkorg, mage, höfter och ben spelar de en menuett av Brentner, medan von Eckenberg riktar sina bruna och sorgsna ögon mot himlen och ser ut att tänka på sin barndom, på sin döda mor eller på en ungdomsförälskelse. Trumvirvel 3. Karl Johan von Eckenbergs tredje nummer utförs mellan samma två stolar, dock efter att han har ställt sig upp, skördat behörigt bifall och under ett par minuter dragit sig tillbaka till marknadsboden. Förfriskad, uppiggad och rödkindad kommer han tillbaka, de bruna ögonen glittrar, han bockar sig, lägger sig åter på stolarna, varpå två medhjälpare placerar ett massivt stenblock på hans mage. En tredje medhjälpare, utklädd till ett mellanting mellan en smed och en skarprättare, träder fram med en slägga, lyfter den högt över huvudet, tvekar. För Jesu sårs skull, slå till! säger von Eckenberg med hög och melodisk röst. Måkaren faller och stenblocket klyvs i två stycken som ramlar åt var sitt håll. Karl Johan von Eckenberg ställer sig upp och bugar för publiken. En pojke går runt med en mössa medan några akrobater slår volter. Från fönstren kastas mynt ner på stenläggningen. Men en dag är den starke mannen inte där längre. Hans bod på torget är nedtagen, och det finns inga spår efter akrobattruppen. Morten hör sig för hos några försäljare och de säger att von Eckenberg har kommit till skada under ett uppträdande och förts avsides i avsvimmat tillstånd. Han hittar ingen som vet vad som har hänt med honom. 28

27 Ibland unnar sig Morten lyxen att ta en hyrvagn till en av stadsportarna, betalar kusken ett tillägg och låter sig köras ett par mil ut på landet, till någon by: Gladsaxe, Husum, Ordrup, Herlev. Där stiger han av, skickar hem vagnen och traskar tillbaka på landsvägen. Han kommer till byar där stanken från såpsjuderier och garverier hänger i luften som en smittfarlig dimma, fet och klibbig, han går utmed fält där kor betar fridsamt, förbi bondhemman där tysta bönder kikar på honom under mösskanten. I staden hänger han sig åt böckerna men sviker i alla fall teologin till fördel för naturvetenskapen. Driven av akademisk hunger snokar han reda på och bevistar föreläsningar som handlar om allt annat än treenigheten och transsubstantiationen. Han hör således på en professors föreläsning om den hierarkiska klassifikationen av allt liv på jorden, skapad av Linné. Det buas men applåderas också. Föreläsningen, som hålls i Komediehuset eftersom universitetet inte har velat bidra med lokal, öppnar hans ögon på ett nytt sätt. Världen är ett sammanhängande helt! En banal insikt när man väl har fått den, men en total omvälvning av hans medvetande, världsbild och självbild: Jag är en del av ett sammanhängande helt! En av hans vänner, Laust, som studerar medicin, inbjuder honom till den kirurgiska akademin på Norgesgade, som i dagligt tal kallas Bredgade, där han lyssnar på utredningar om blodkärl och ben och nervbanor och körtlar. Det är en resa inåt, medan botaniken och zoologin är en resa utåt men lika överväldigande och lika oändlig. Människan befinner sig mitt i evigheten. Där har Vår Herre placerat oss! Tillsammans med Laust tjänar han lite pengar på att fiska upp kadaver ur kanalerna eller muta en vakt att skaffa fram lik och föra dem till fakultetens källarvalv, där professorn står beredd med kniven och sin kyliga blick. Med skalpellen mellan tre fingrar, som om den var ett pennskaft och likets gulaktiga hud ett pergament han har tänkt sig att skriva ner några tankar på, meddelar han sina studenter vad de ska vara så vänliga och lägga märke till under den följande obduktionen. Han lägger snitten med vårdslös precision, blottlägger de dödas grönaktigt skinande muskler skikt för skikt, låter deras skamliga lukt pysa ut, medan studenterna fnittrar nervöst eller 29

28 berättar kvickheter på latin, och inälvornas iriserande skiftningar snart överförs till deras ansikten. Men inte Morten Falcks ansikte. Han står med morgonens bröd och varma välling tryggt vaggande i magsäcken och stirrar som uppslukad på människor som förlorar sin mänsklighet och delas upp i sina enskilda beståndsdelar, samt i sina latinska facktermer. Nervtrådar, muskelfibrer, de fint åtskilda lagren av hud och underhud och fettvävnad och organ, gräddgula, laxrosa, rödbetsvioletta, blanka som fernissa. Professorn skiljer lemmar från bålar, hans kniv sjunker ner i vävnaden och klyver ledkapslar och blottlägger artärer och vener, vilkas namn han glatt rabblar upp. Morten tycker att det låter som om han kallar på dem, som om det är morgonmönstring på ett klassiskt romerskt studenthem. Arteria carotis! Nervus olfactorius! Musculus mastoideus! Han lyssnar på professorns utredningar som alltid har en klang av beklagande sarkasm, men också solidaritet med den döde. Sådana som vi är var du, och sådan som du är kommer vi att bli. En del av studenterna byter studium efter chocken i källaren och ägnar sig åt juridiken, drar sig tillbaka till fädernegården eller påbörjar sin bildningsresa söderut, där många av dem slutar som feberplågade fyllbultar. Morten Falck, den ende som vet att han inte kan fullfölja utbildningen, stannar kvar. Han är stadig gäst när det är en obduktion, även sedan Laust har blivit sjuk och tvingats lämna studierna. Medförande sitt botanistblock och sina stift sätter han sig i halvmörkret och gör detaljerade anatomiska skisser. Professorn berömmer dem, han ser till att lokalen, en fuktig krypta vars ursprung förlorar sig i medeltidens mörker, blir ordentligt upplyst med moderna lampor. Han uppmanar Morten att låta skriva in sig som student. Men studierna är kvoterade, och det finns förbehåll av huvudskakande och förmanande karaktär hemifrån skollärarstugan i Lier, och Morten vet att den relativa ekonomiska sorglöshet han lever i betingas av att teologistudierna genomförs utan alltför stort vankelmod. Han har redan hållit på i två år, den tid många tar sig igenom studierna på, men så länge han håller fast vid detta studium och inte hoppar av för en utbildning som inte är godkänd, är tålamodet hemifrån med dåliga betyg och talrika uppskjutanden nästan oändligt. Första 30

29 vardagen i varje månad inställer han sig hos advokat Gill och får ta emot kostpengarna mot att han lämnar en utförlig redogörelse för framstegen på universitetet. Boktryckarens bostad, en solid fastighet med fyra våningar uppförd enligt den senaste byggnadsstadgan, det vill säga efter den senaste eldsvådan 1728, och därför inte sammanhållen av brandfarligt korsvirke, ligger indragen på gården. Huvudingången är från Studiestræde men familjen använder ofta utgången till gården. Morten har aldrig varit innanför dörren i boktryckarens hem, som fattig student och hyresgäst i ett anspråkslöst rum snett ovanför porten kan han inte heller förvänta sig att bli inbjuden. Schultz tre döttrar leker tafatt på gården, de hoppar hage och rep och leker sånglekar. Han kan höra trampet av deras mjuka snörskor mot stenarna, deras skratt och gräl. De växer upp nedanför hans fönster, först är de småflickor som han knappt lägger märke till, med ljusa röster och pärlande skratt som ekar på den stenlagda gården. Han hör det väsande ljudet och smällarna från hopprepet, och ser deras klänningar som vecklar ut sig och drar ihop sig, vecklar ut sig och drar ihop sig, så att deras fötter och ben syns i glimtar, och deras korkskruvslockar som dansar på axlarna, de något för runda, utstående och höga pannorna, de klara, djupt liggande ögonen och deras näsa-mun-trekanter som är harmoniska och utstrålar en godmodig skrattlust. Sedan slutar de att hoppa rep. De drar sig tillbaka till skuggan under lönnen mitt på gården där det står en bänk. Där sitter de och läser, alla tre i samma bok, den största flickan i mitten, de två andra lutande inåt från var sitt håll, med svängande ben. Morten Falck går förbi dem några gånger på väg till matsalen. Han märker att de sneglar på honom och fnittrar. Han vet inte ens vad de heter, han tilltalar dem aldrig och har ingen anledning att göra det. Det är något hos flickor i förpuberteten som irriterar och verkar frånstötande på honom, all den självförälskelse och livsglädje och förvissning om att ett underbart liv väntar dem, de rena vita klänningarna, de eleganta smidiga skorna, rosetterna i håret, allt det som är åtstramat och instängt. Allt de inte vet. Om bara några år ska de dras in i stallet och betäckas, svälla upp och föda i en fors av blod och slem och halvkvävda stön i näsdukar indränkta med bedövande 31

30 alkohol och parfym. De döda i källaren under fakulteten är att föredra framför fröknarna Schultz, tycker Morten i sin nyförvärvade cynism. Där finns det åtminstone inga falska förhoppningar, bara ärlig, kompromisslös förruttnelse. Den ena av flickorna avviker från treklövern, den äldsta. Plötsligt har hon ränt i vädret och är huvudet högre än systrarna. Morten ser att hon har blivit kvinna. Hon måste vara jämngammal med kronprinsen, räknar han ut. Konfirmerad, inslagen, klar för avskeppning. Fröken Schultz rör sig på gården, klumpigt som ett halt föl. Hon får inte vara i fred särskilt länge åt gången utan att modern dyker upp i dörren och ropar på henne. Abelone! Lydigt reser hon sig från bänken och går in i huset. Morten försöker föreställa sig vilka plikter det är som modern kallar in henne för att göra. Att sy på sin brudklänning kanske. Eller lära sig att hushålla, vika servetter, utarbeta placeringslistor, skriva inbjudningar. Kanske ska hon bara hållas borta från tryckeriarbetarnas och andra mäns, däribland den unge studentens, blickar och därav framkallade tankar. Abelone. Om man vill skydda sin dotters dygd, tänker han, borde man hålla hennes namn hemligt. Nu vet han vad flickan heter, och det känns som om han redan har varit inne under kjolarna på henne och kikat. Abelone. Morten Falck är tjugoåtta år gammal, han vet en del om kärleken. Han har studerat den under nattliga vandringar i staden, i portar och på bakgårdar och i smala gränder i Øster Kvarter, och ute vid vallarna, i ingenmanslandet mellan vallgatan och den branta grässlänten där det är ringa eller ingen belysning. Han har gjort observationer av kärlekens väsen och tillkännagivanden i de oupplysta korridorerna och vrårna i gamla hus, han har gläntat på dörrar och spionerat, med återhållen andhämtning, han har sett flickor i 32

31 samma ålder som systrarna Schultz dra upp kjolarna, böja sig framåt och utan ett ord, på sin höjd ett kvävt stön, ta emot en herres resta lem. Han har övat upp sin cynism genom att spionera. Kärleken är underlig, har han lärt sig, ibland förefaller den nästan ännu mer förnedrande än döden i källaren på Norgesgade. Beloppen han får av advokat Gill har inte varit tillräckliga för att ens smaka på kärleken i en port eller bakom en krog, men sedan de har kompletterats med lönen han får för att släpa kadaver till obduktionsbordet kan han någon gång emellanåt tillåta sig att köpa en offentlig kvinna. Efteråt känner han besvikelse, skuld och samvetskval, ett lätt illamående, samt lust att göra om det. Det är inte bara döden som stinker, upptäcker han. Han känner sig smutsig. Han är lättad varje gång det är undanstökat, han tänker att nu har jag prövat på det, nu behöver jag inte göra det igen. Men han gör om det. Lusten samlas i kroppens vätskor, de rinner obönhörligen mot samma punkt. Han sticker till en flicka några mark och får en bak till sitt förfogande, han sjunker in i mörkret och värmen, i det levande och tänjbara som ger vika och går ihop, ger vika och går ihop, han gungar lite med höfterna, han tittar ner på huden som går i vågor och guppar fram och tillbaka, på volanger och plisséer, spännen och knappar, på en blek nacke som är tålmodigt böjd, på händer som håller sig fast i en bordskant, hans läppar dras tillbaka från tänderna, han kastar huvudet bakåt och stönar som i smärta, sedan lämnar det onda honom och han tar ett steg tillbaka, rättar till klädseln, nickar till farväl och försvinner, därefter är han fri en tid. Men det kommer alltid tillbaka som vatten på bottnen av en grusgrop. En dag promenerar han som vanligt på Vimmelskaftet i riktning mot Amager Torv. Handelsbodarna ligger tätt, på bord i det fria ligger de utställda bijouterivarorna, brokiga tyger, burar med slaktfärdiga höns och ilsket stirrande tuppkycklingar, högar med flådda kaniner, buntar av mård- och rävskinn. Solen bränner över hustaken, flugorna surrar, Vimmelskaftet är en kvävande het flaskhals där man varken kommer fram eller tillbaka. Just därför älskar han att spatsera här i stadens handelscentrum, att inandas de kväljande dunsterna av kött, mänskligt såväl som animaliskt. Han tränger sig fram genom horder av madammer med korgar och kvinnor med 33

32 krinoliner vaggande under klänningen. Försupna småpojkar viftar med de senaste smädevisorna och bräker fram smakprov på sångerna. Bönder och fiskare lunkar i väg i sina bastskor och drar sina kärror efter sig, lastade med varor eller med travar av tomma lärftsäckar. I denna trafikpropp möts alla i staden, några av nödvändighet, andra för nöjes skull eller av nyfikenhet. En ämbetsman svänger sin käpp, en officer luftar sin duvblå uniform, en ölutkörare lastar av en tunna från en kärra och lyfter upp den på axeln, två skökor kommer promenerande arm i arm, snurrande sina solblekta och trasiga parasoll, frasande med de smutsiga tyllkjolarna som lämnar efter sig ett fuktspår av rännsten. Borgardamer håller demonstrativt för näsan när de passerar, men officeren stannar upp och bugar sig artigt, med en ironiskt svepande rörelse tar han av hatten, och de skrattar och niger och säger: God dag, löjtnant Holm, hur står det till, ska han inte i väg och slåss med svensken? Morten följer efter de två skökorna, han har lust att se dem skaffa en kund. De går in på Store Købmagergade, över Kultorvet till Rosengården och ut till vallen vid Skidentorv, där de sätter sig på en bänk vid Hanens Bastion. Morten går långsamt förbi bänken, han lyfter på hatten när han passerar damerna. De ignorerar honom. Nå, tänker han kränkt, man är tydligen för fin för en student! Han går hem på dåligt humör. Jungfru Schultz sitter under lönnen. Hennes systrar hoppar hage. Klänningarna fladdrar om benen på dem. Han blir stående och betraktar dem, sedan tittar han på jungfrun under trädet. Deras blickar möts. Han går dit, tar av sig hatten, trycker den mot bröstet och bugar sig. Jungfru Schultz, jag är en av er fars hyresgäster. Jag vet vem han är, säger hon leende. Han har ju bott här i flera år. Han är student? Teologi, säger han och är för första gången lycklig att kunna använda sina studier till något förnuftigt. Jag läser för herr Swane. Hon ler. Nej, är det sant? Herr Swane konfirmerade mig. En ljus, klingande flickröst. Han har hört den många gånger, men nu är det honom den tilltalar. Det var lustigt, säger han. Han ska kanske viga er också? Hon grimaserar. Jag är inte förlovad. 34

33 Å, men det blir ni säkert snart, jungfru Schultz. Tror han det? Det vet man ju aldrig. En del blir aldrig förlovade. Hon ser på honom med ett frågande uttryck, som om han redan är prästvigd och står där för att ta emot hennes bekännelser. Men varför ska man gifta sig? Min mor vill inte tala om det för mig. Frågan överraskar honom. Han har aldrig växlat ett ord med fröken, och nu befinner de sig mitt i ett nästan intimt samtal. Det anses allmänt, svarar han trevande, att unga kvinnor som fröken mår bra av att vara gifta, så att de kan finna meningen med livet och undgå dagdriveri. En gammal ungmö är ju ingen upplyftande syn. Men att föda barn, säger hon dystert. Det verkar ännu mer avskräckande. Det är kvinnans privilegium, säger han lite pinsamt berörd. Hennes mor har visst försummat att upplysa henne om passande och opassande samtalsämnen. Han ser på henne. Hon har vuxit en del det senaste året men är mager och pojkaktigt byggd, knappast giftasvuxen ännu, tänker han, medan hans blick flackar över jungfruns framspirande behag. Solstrålarna silar genom lönnens lövverk och fläckar hennes klänning och det blonda, lockiga håret. Han tycker sig kunna ana en antydan till svettlukt blandad med doften av blåelse eller vad det nu är man tvättar flickklänningar i. Då är det någon som ropar. Min mor! Hon far upp men står kvar ett ögonblick. Adjö. Han bockar sig. Hon försvinner in genom dörren, förbi madam Schultz som fixerar honom länge. Sedan slås dörren igen. Han går upp på sitt rum, lägger sig på sidan på sängen och petar i väggen med en nagel. Gatan som går mellan stadens yttersta hus och vallen, vallgatan, är bara stenlagd på vissa sträckor. Det mesta av den är grusväg. På Christian IV:s tid lades det gatsten hela vägen runt i en storstilad ansträngning att förbättra stadens sanitära förhållanden, men dessa stenar har för länge sedan blivit uppbrutna i skydd av mörkret och använts till andra ändamål. Kvar är en sörja av gyttja, av innehållet i de latrinkärl som godtyckligt töms där av invånarna i området, och av avfallet vid ölbryggning och brännvinsbränning. Det myllrar av råttor i området, liksom av lösa hundar som beter sig oförutsäg- 35

34 bart och aggressivt på grund av alkoholen i den kasserade mäsken. De regelbundet återkommande epidemierna av tyfus och koppor och pest som har grasserat i staden i flera hundra år måste enligt Mortens uppfattning ha sin härd här i ingenmanslandet mellan krogarna, ölsjappen och gästgiverierna på den ena sidan och den mörka vallen på den andra sidan, där folk drivs ut av antingen ett desperat begär eller ett desperat behov av att tjäna några styvrar. Man borde anställa en statsmedikus för att rensa upp i svinerierna. Denne statsmedikus kunde ju lämpligen vara han, Morten Falck. Han ler vid tanken. Men han måste erkänna för sig själv att han också tycker om smutsen och de möjligheter till utlopp som smutsen ger. Han rör sig med försiktighet därute, kisande med ögonen. Den enda belysningen kommer från enstaka fönster på stads sidan, varifrån det hörs skratt och sång. Skuggor dyker hastigt fram ur mörkret och försvinner igen, tjuvar, vakter, kopplare, det går inte att avgöra. Hororna, de billigaste i staden, uppehåller sig i de spridda ljuskretsarna, de står i dörröppningarna och tuggar tobak och skörtar upp kjolarna utan att röra en min varje gång ett par byxor kommer gående. Vakten dyker upp med sin morgonstjärna vilande på axeln, han växlar några ord med kvinnorna, sedan fortsätter han gatan fram. Morten försjunker i betraktelser över den mänskliga naturen. Han står bland skuggorna, vilande i sin trygghet av cynism och desillusion, han iakttar transaktionen mellan säljare och köpare, och varan som bjuds ut levereras ofta på fläcken. Det är många män som är ute och roar sig en vanlig vardagskväll, många av dem förnäma herrar såvitt han kan se, vilkas begär inte ryms inom ramen för ett borgerligt äktenskap. Vilken lögn kan de ha tagit till när de gick hemifrån, vad kan fruarna ha svarat? Visste frun vart han skulle gå, och vet han att hon visste det? Är det tal om ett kontrakt, ömsesidighet? Och är frun bara glad att det finns ställen, personer, som kan ta hand om de sidor av äktenskapet som hon finner mindre attraktiva? Morten ler för sig själv. Där borta i skumrasket pågår det något, han kan höra det. Han smyger dit, han håller andan, ljudet kommer närmare, prasslet av damast, daskandet på hud, en mansröst som 36

35 ger anvisningar om vilka tjänster han önskar få för de pengar han lägger ut, och hur. Mortens ögon vänjer sig långsamt vid mörkret. Flickan är purung, hon ligger på knä, det ser ut som om hon ber, och det gör hon kanske också. Mannen står upp, lutad mot ett träd, det ser ut som om han studerar stjärnbilderna ovanför vallen, eller som om han dikterar ett brev för en sekreterare, han viftar med en trekantig hatt för att svalka sig i den varma kvällsluften. Morten Falck ser alltihop, inte för att det hetsar upp honom, säger han till sig själv, utan för att han vill lära sig något. Snart ska ni dö, tänker han, och då kommer jag att teckna vackra planscher av era vackra sönderskurna kroppar. Men vad gör kvinnorna med sitt begär, tänker han. Jo, han vet mycket väl vad de gör. De går till kyrkan med det. Till prästen. Till mig. Och därför är det viktigt att jag är en av dem för vilka inget i livet får vara främmande. Det är därför jag är här. Den tanken lugnar honom något. Oanständigheterna försiggår inte bara ute vid vallarna, utan i stort sett i hela staden. Väktarna tjänar en inte obetydlig slant på att se åt ett annat håll medan mötet mellan vara och kund äger rum i dess återkommande förutsägbarhet. Tandlösa kärringar säljer sig för några styvrar. De gör vad som helst för en herre som vinkar befallande åt dem. Det finns uppenbarligen ingen undre gräns för en skökas ålder. Han ser medelålders män stå lutade mot husväggen på en bakgård, medan små ljusröda tungor rör sig i mörkret. De prostituerade barnen är ofta utmattade och bleka av trötthet, de lockar till sig kunder med överdrivet obscena gester som deras vuxna alfonser har lärt dem, men som verkar skärande falska för alla andra än dem som verkligen vill tro på dem, de fina herrarna med rent samvete. Antagligen får de i sig större mängder sädesvätska än riktig mat under loppet av en dag. Väktarna jagar bort dem med morgonstjärnan men de är snart tillbaka, liksom råttorna. Det händer inte sällan att väktaren hittar barn som är livlösa. Då läggs de på kärror och körs i väg. Morten är inte på det klara med vad som händer med dem. De dyker aldrig upp i källaren under fakultetsbyggnaden. Och det är han tacksam för. Det finns gränser för hans vetgirighet. En gång 37

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h

l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h under tiden l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h h:ström Text & Kultur Skolgatan 41 903 27 Umeå forlag.hstrom.se forlag@hstrom.nu

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en När hjärtat har väntat Leendet från söndagen får henne att drömma sig bort. Hon kan fortfarande inte tro det. Snart är Åke där. Om igen rättar Berit till kuddarna i soffan. Listerna och dörrkarmarna skiner

Läs mer

En körmässa om att hitta hem

En körmässa om att hitta hem En körmässa om att hitta hem Text och musik av Johan & Hanna Sundström Välkommen Klockringning Andas (Introitus) Andas, andas frihet andas nåd. Morgondagen randas. Sjung Guds ära, Han är här. Glädjens

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Sätt locket på! Soleyman Ghasemiani

Sätt locket på! Soleyman Ghasemiani Sätt locket på! Soleyman Ghasemiani * Sätt locket på! * Poet: Soleyman Ghasemiani * Första upplagan, Oktober 1997 * ISBN. 91-973239 - 0 - x * Hanaförlaget Box 6040 424 06 Angered * Omslag: Simko Ahmad

Läs mer

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade många gäster från utlandet. En av dom tyska prinsarna uppvaktade

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Gör övningarna i den takt som känns bäst för dig. Skippa övningar som inte känns bra eller som du får mer ont av. Du ska känna dig pigg efter programmet! 1. Övningar

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Temakväll - pausgympa

Temakväll - pausgympa Temakväll - pausgympa Pausgympa Ökad cirkulation/skakningar Spänn och andas in samtidigt som du spänner hela armen, andas ut och slappna av/skaka lätt på armen. Upprepa med andra armen och benen. Studsa

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

en lektion från Lärarrumet för lättläst - www.lattlast.se/lararrum

en lektion från Lärarrumet för lättläst - www.lattlast.se/lararrum en lektion från Lärarrumet för lättläst - www.lattlast.se/lararrum Mor gifter sig - högläsning med uppgifter, läs- och funderingsfrågor Det här är en serie lektioner som utgår från den lättlästa versionen

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Nu gör jag något nytt

Nu gör jag något nytt Nu gör jag något nytt Linda Alexandersson fredag 15 maj Det började med att två tjejer i min församling i Arvika, åkte ner hit till Göteborgsområdet för att träffa en präst. De hade bekymmer på ett område

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

UPPVÄRMNINGSSTRETCH I DET HÄR KAPITLET FINNS DET 14 UPPVÄRMNINGSÖVNINGAR: Stående sidoböj (se sidan 22) Armsväng (se sidan 23)

UPPVÄRMNINGSSTRETCH I DET HÄR KAPITLET FINNS DET 14 UPPVÄRMNINGSÖVNINGAR: Stående sidoböj (se sidan 22) Armsväng (se sidan 23) UPPVÄRMNINGSSTRETCH Stretchövningarna i det här kapitlet värmer upp dina leder och muskler på minsta möjliga tid. Om du arbetar dig igenom programmet tillför du energi till kroppen och kommer igång på

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

I (Guds:)Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

I (Guds:)Faderns och Sonens och den helige Andes namn. VIGSELGUDSTJÄNST KLOCKRINGNING MUSIK SAMLINGSORD I (Guds:)Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Inför Guds ansikte har vi samlats till vigsel mellan er, NN och NN. Vi är här för att be om Guds

Läs mer

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Till svenska av Kami Anani Korrektur av Irene Elmerot, red.språkkonsult www.red.se Omslagsbild av Takahiro Asano Omslagsformgivning av Triturus HB Satt

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Pjäs till Piratresan En drake på besök Piratresan 31 st Rekvisita

Pjäs till Piratresan En drake på besök Piratresan 31 st Rekvisita Pjäs till Piratresan I pjäsen En drake på besök träffar ni 29 pirater samt måsarna Mårten och Måns. Hela gänget håller till på Alfabetsön när de inte seglar runt på de sju haven på skeppet Salta Maria.

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

LISAS DAGBOK när autismen tar över. Thomas Filipsson

LISAS DAGBOK när autismen tar över. Thomas Filipsson LISAS DAGBOK när autismen tar över Thomas Filipsson Barnläkaren var tydlig och korrekt Det är något som inte stämmer. Orden är hämtade från den 8 maj 1995. På avdelning 15 på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Ali, Sara och Allemansråttan. - En saga om allemansrätten

Ali, Sara och Allemansråttan. - En saga om allemansrätten Ali, Sara och Allemansråttan - En saga om allemansrätten Stiftelsen Håll Sverige Rent Juni 2014 Författare: Ann-Christin Björnfot, Håll Sverige Rent Illustrationer: Fia Sjögren Grafisk form: Ida Holmberg,

Läs mer

Uppfinning av skor. Rabindra Nath Tagore. Svensk bearbetning till pjäs Khaleda Beena Gunnel Björkström S M Babulana

Uppfinning av skor. Rabindra Nath Tagore. Svensk bearbetning till pjäs Khaleda Beena Gunnel Björkström S M Babulana Uppfinning av skor Rabindra Nath Tagore Svensk bearbetning till pjäs Khaleda Beena Gunnel Björkström S M Babulana Utgivare Internationella Kojan, Göteborg i.kojan@hotmail.com Uppfinning av skor ROLLER

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

En resa på livets kanal

En resa på livets kanal En resa på livets kanal (Friluftsgudstjänst i hamnen) Av: Johannes Djerf Det här är ju en dag som för många handlar om vatten och båtar, vilket jag tycker är väldigt härligt. Men jag ska ändå börja med

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Jobbet, kroppen, livet i motorbranschen

Jobbet, kroppen, livet i motorbranschen Jobbet, kroppen, livet i motorbranschen PDF-version Kapitel Förebyggande träning Ergonomi / Förebyggande träning Viktigt att veta innan du startar Förebyggande träning För att du ska få maximal effekt

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

En liten hjälp till BAS grupperna i Lidköpings församling

En liten hjälp till BAS grupperna i Lidköpings församling En liten hjälp till BAS grupperna i Lidköpings församling Sida2 BAS ABC Några grunder för BAS grupper i Lidköpings församling En BAS grupp är en grupp i församlingen. Där man på ett nära sätt kan träffas

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

In under mitt tak (3 e Trett, 1 årg, Högmässa och gtj)

In under mitt tak (3 e Trett, 1 årg, Högmässa och gtj) In under mitt tak (3 e Trett, 1 årg, Högmässa och gtj) 41Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn 42ja, också där skall

Läs mer

Julvandring 1. Julvandring 1 ur Jul- och påskvandringar Lotta Sundberg och Argument Förlag, 2010

Julvandring 1. Julvandring 1 ur Jul- och påskvandringar Lotta Sundberg och Argument Förlag, 2010 Julvandring 1 8 Roller Guide... Station 1: Maria... Ängel... Station 2: Josef... INTRODUKTION Guiden kan introducera vandringen ungefär så här: Välkomna! Nu ska vi göra en speciell resa en tidsresa! Vi

Läs mer

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Grodor Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Fel. Grodor har både öron och svans. Öronen sticker inte ut på kroppen som på människor men de finns där. Örat syns

Läs mer

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det.

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. 1 Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. - Vi hinner inte om du ska hålla på och bråka. - Jag

Läs mer

Men ett vanligt jobb är faktiskt ett tillfälle att på olika sätt dela evangeliet. Möjligheterna finns där vi är.

Men ett vanligt jobb är faktiskt ett tillfälle att på olika sätt dela evangeliet. Möjligheterna finns där vi är. NYTT MÅL Fil. 1:12-14 Hamnar man i fängelse är det säkert lätt att ge upp. Ibland räcker det med att man känner sig som att man är i ett fängelse för att man skall ge upp. För Paulus var det bara ännu

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar SPÖKET VALLONA SOM FILM OCH TV-SERIE Just nu pågår arbetet med att samla pengar för att göra film och tv-serie av Spökskeppet Vallona. I tv-versionen finns det plats för några extra specialskrivna spökhistorier

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt?

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt? ATT MÅ DÅLIGT De allra flesta har någon gång i livet känt hur det är att inte må bra. Man kan inte vara glad hela tiden och det är bra om man kan tillåta sig att känna det man känner. Man kanske har varit

Läs mer

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR 20 december Hej, dagboken! Jag heter Xara. Jag bor i Kyrkslätts bibliotek, oftast. Annars bor jag på ett hotell i England. Idag har jag mycket att göra. Nu sitter

Läs mer

ANDNINGSÖVNINGAR. OBS! Vid menstruation eller om du är gravid ingen eldandning, inga rotlås.

ANDNINGSÖVNINGAR. OBS! Vid menstruation eller om du är gravid ingen eldandning, inga rotlås. ANDNINGSÖVNINGAR Andningen är grundläggande i yogan. Det medvetna djupa andetaget är den röda tråden, den centrala komponenten, runt vilken de olika övningarna byggs upp.vi börjar detta pass med två andningstekniker.

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Ali & Eva KAPITEL 8 LÄSFÖRSTÅELSE

Ali & Eva KAPITEL 8 LÄSFÖRSTÅELSE KAPITEL 8 LÄSFÖRSTÅELSE Rätt eller fel? rätt fel det kan man inte veta 1. har bytt till en annan förskola. 2. Emmas föräldrar tror att har mycket kontakt med Malin. 3. s pappa är ingenjör. 4. trivs bra

Läs mer

D. Vid läsårets början

D. Vid läsårets början D. Vid läsårets början Andakten kan förrättas av en präst, en församlingsanställd eller någon från skolan. Psalmer Man kan sjunga någon eller några av följande psalmer: 153, 289, 322, 471, 492 eller 496.

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Vad är det jag ser? Man står på tårna, håller tal. Höjer glaset och säger skål. Där i muren är det ett hål. Vad är det jag ser, vad är det som sker

Vad är det jag ser? Man står på tårna, håller tal. Höjer glaset och säger skål. Där i muren är det ett hål. Vad är det jag ser, vad är det som sker Vad är det jag ser? Man har idéer och ideal Man står på tårna, håller tal öjer glaset och säger skål är i muren är det ett hål är är en älv bredvid en skog Och på en väg en fårahjord n litet torp, ett

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! av Cecilia Svensson Copyright 2011 Cecilia

Läs mer

Det stora kaoset. Simon Petersson

Det stora kaoset. Simon Petersson Det stora kaoset Simon Petersson Marcus har kort blont hår, mycket muskler, är modig och är 32 år. Steve har brunt hår, blå ögon och är 31 år gammal. Cage har kort brunt hår, blåa ögon och är 24 år gamma

Läs mer

Om någon förblir i mig bär han rik frukt! Av: Johannes Djerf

Om någon förblir i mig bär han rik frukt! Av: Johannes Djerf Om någon förblir i mig bär han rik frukt! Av: Johannes Djerf Vi har under de senaste två söndagarna talat om längtan efter liv i den kristna tron. Längtan efter Guds Helige Ande och att fortsätta bygga

Läs mer

Lärjungaskap / Följ mig

Lärjungaskap / Följ mig Lärjungaskap / Följ mig Dela in gruppen i par och bind för ögonen på en av de två i paret. Låt den andra personen leda den med förbundna ögon runt i huset och utomhus, genom trädgården, till exempel, och

Läs mer

Underordning är något som gäller alla. Den gäller för både hustrun och mannen och alla i församlingen, män och kvinnor, gifta och ogifta.

Underordning är något som gäller alla. Den gäller för både hustrun och mannen och alla i församlingen, män och kvinnor, gifta och ogifta. 1.Alla får sjunga den Låt er uppfyllas av Anden Underordna er varandra i Kristi fruktan. Underordning är något som gäller alla. Den gäller för både hustrun och mannen och alla i församlingen, män och kvinnor,

Läs mer

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade och väldoftande rum. Förmodligen hade städpersonalen

Läs mer

En prinsessa möter sin Skyddsängel

En prinsessa möter sin Skyddsängel En prinsessa möter sin Skyddsängel rinsessan Ileana föddes 1909 i Bukarest i Rumänien och var den yngsta dottern till Kung Ferdinand och drottning Marie. När hon var liten hade hon ett möte med änglar

Läs mer

Här följer fyra övningar som värmer upp axlarna, skuldrorna och ryggen.

Här följer fyra övningar som värmer upp axlarna, skuldrorna och ryggen. Uppvärmning Innan träning påbörjas bör någon form av uppvärmning ske. Det finns många sätt att värma upp. Att gå en snabb promenad eller att småjogga är två vanliga sätt. Det bästa är att göra ett genomtänkt

Läs mer

Sömnbehandling i grupp. Mina registreringar

Sömnbehandling i grupp. Mina registreringar Sömnbehandling i grupp Mina registreringar Sömnbehandling i grupp, Hälso- och sjukvårdsavdelningen 2014 Innehåll Välkommen till sömnbehandling Sömndagbok och mina vanor Sömndagbok Veckans aktiviteter Mål

Läs mer

INDISKA BERÄTTELSER DEL 1 GUD I ALLT Av Tove Jonstoij. Uppläsning av Cecilia Frode. Indiska Berättelser del 1

INDISKA BERÄTTELSER DEL 1 GUD I ALLT Av Tove Jonstoij. Uppläsning av Cecilia Frode. Indiska Berättelser del 1 INDISKA BERÄTTELSER DEL 1 GUD I ALLT Av Tove Jonstoij Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 1 (prata) I den här serien ska vi presentera några av hinduismens mest kända berättelser i form

Läs mer

Ätstörningar. Att vilja bli nöjd

Ätstörningar. Att vilja bli nöjd Ätstörningar Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta. Om man får ätstörningar brukar

Läs mer

Jobbet, kroppen, livet i motorbranschen

Jobbet, kroppen, livet i motorbranschen Jobbet, kroppen, livet i motorbranschen PDF-version Kapitel Rehabiliterande träning / Viktigt att veta innan du startar Din skada ska vara anmäld till försäkringskassan om du skadat dig på jobbet. Innan

Läs mer

Predikan 1a advent 2009 Värnamo Allianskyrka. Kungen kommer!

Predikan 1a advent 2009 Värnamo Allianskyrka. Kungen kommer! Predikan 1a advent 2009 Värnamo Allianskyrka Kungen kommer! Det gick ett rykte på stan, Rykten ska man ta med en stor nypa salt, men även om det var svårt att få bekräftelse på sanningen i ryktet, så kunde

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer