FLERSKROVSBLADET Nr 2 Juni 2007

Transkript

1 FLERSKROVSBLADET Nr 2 Juni samlar och stimulerar intresset för segling med flerskrovsbåtar

2 SCTS OFFICIELLT STYRELSE Ordförande Mats Leander Rönnvägen 16, Lidingö Vice ordförande Glenn Linder Olof Palmes gata Stockholm Sekreterare Janne Palmquist Hodellvägen Hägersten jan-erik.palmquist@telia.com Kassör Tomas Eriksson Johan Lundbergs väg Karlholmsbruk syladybird@telia.com Redaktör Rolf Karlsson Holmes väg Täby mac@svenskbensinhandel.se Webbredaktör Anders Törnqvist Tomtebogatan Stockholm Kryssarkommitté Karl Bertil Wirenstål Svinningevägen Åkersberga wirenstaal@hotmail.com Kappseglingskommitté Gabriel von Euler Tulevägen Lidingö gabriel.von.euler@ki.se Teknisk kommitté Ingmar Ögren Fridhem Väddö ingmar@romet.se ÖVRIGA KONTAKTPERSONER Roslagen Ingmar Ögren Fridhem Väddö ingmar@romet.se Stockholmsregionen Rickard Kullenberg Verkstadsgatan Stockholm rkullenberg@hotmail.com Bottenviken Kent Andersson Skihagestigen 3B Piteå Greger Nilsson Förpostvägen Norrfjärden greger.nilsson@sicomp.se Västkusten Bo Rimgren Trädgårdsvägen Mölnlycke brimgren@volvocars.com Gävlebukten Hans Wigö Stålbogatan Gävle Hans.Wigo@hig.se Hanöbukten och IMM Bengt Israelsson Floragatan Sölvesborg red-jacket@brevet.nu Tekniska kommittén Håkan Pettersson Håkanssons gata Öregrund Anders Gudmundsson Skogsvägen Höganäs Jollekommittén Håkan Fröjd Grafikvägen Johanneshov Handicat Olle Hansen Himlabacken Solna olle.hansen@handicat.se Da Capo Ingvar Sätterström Smultronvägen Kungsängen Belo Bo Brink Norra Kustvägen Laholm Valberedning Hans Bernhoff Geijersgatan Uppsala Anders Andermo Turebeergsvägen Täby Bengt Israelsson Floragatan Sölvesborg Revisorer Pär Jakobsson, Stagneliusvägen Stockholm Björn Sjöström Laxvägen 30 A Lidinngö

3 Ordförande har ordet Glad sommar alla mångskrovsseglare! Nya tider, ny tidning av ny redaktör. Som ni säker uppmärksammat ser det gamla Bladet lite annorlunda ut denna gång. Det hänger samman med att det valdes en ny redaktör på årsmötet. Jag vill därför först och främst rikta ett mycket stort, varmt och innerligt tack till Ralf Sass som under en lång rad av år sett till att vi haft något intressant att läsa i vår tidning. Ralf har tillhört de starkast drivande inom styrelsen och agerat som en outtröttlig idéspruta och många gånger engagerat sig med liv och lust även i diskussioner och arbete som ligger långt utanför vad vilken ideell förening som helst kan förvänta sig av sin redaktör. Detta har varit till stort gagn för utvecklingen av föreningen och till fromma för flerskrovsvärlden i Sverige! Vi hoppas givetvis att SCTS även i fortsättningen skall ha möjlighet att få ta del av Ralfs breda erfarenhet, goda idéer och brinnande iver att berika vår förening med kvalitativt innehåll, om än inte längre som redaktör för tidningen. Därefter vill jag givetvis också passa på att välkomna Rolf Karlsson som är vår nye redaktör. Som alla redaktörer är även Rolf helt beroende av att det kommer material till honom, så jag vill verkligen uppmana alla till att fortsätta att sända in bilder och texter som vi kan publicera. Vi har sedan årsmötet dessutom en ny webbmaster i form av Anders Törnqvist på plats. Han är såklart lika välkommen som Rolf, och, likt honom, i precis lika stort behov av bidrag för att kunna sköta sina sysslor och hålla vår hemsida uppdaterad. Anders inträde på posten får åtminstone mitt hopp att åter tändas om att småningom kunna utveckla hemsidan! Handicat-gänget sliter för närvarande i stort sett dag som natt med att få den nya båten redo för sin första säsong i svenska vatten. Det är en enorm insats som gjorts av kärntruppen med många ombyggnader och anpassningar för att båten skall kunna tjäna sitt syfte på bästa sätt. Jag vet att frivilligkrafter är mycket välkomna så om det är någon som vill hugga i, vänd er till Olle Hansen. Kappseglingssäsongen är redan i full gång. Inledningen med Lidingö Runt tillhörde inte den mest fartfyllda genom historien. Den stundtals totala avsaknaden av vind gjorde tillställningen mycket utdragen. Det som ändå kan konstateras är att av de båtar som hann ta sig i mål innan gaten stängdes var det mycket god representation av flerskrovsbåtar. Själv hade jag en snittfart på 1,8 knop Både Gullviverallyt och Ornö Runt bjöd däremot på betydligt mer vind och därmed bättre fart för deltagarna. Jag tycker att det är kul att se så många flerskrovare i startfälten och att det utöver de gamla inbitna nu återfinns många nya både båtar och nya skeppare. Jag tycker att vi kan ta det som ett kvitto på att det intresse vi varit med om att skapa för flerskrovsseglingen i Sverige nu börjar resultera i att fler vågat göra slag i saken och satsa! Vårens Prova-På pekar på samma sak. Trots avsaknaden av mässinsatser i höstas och i mars kom ett knappt fyrtiotal intresserade för att segla. Jag vill tacka landpersonal, alla skeppare som ställde upp med sina båtar och alla deltagare för att ni kom. Trots lite gråmulet väder tycker jag att det blev en höjdardag och jag tror att alla blev mycket nöjda! Det är alltid bättre ute på sjön. Hoppas vi ses där i sommar! Mats Leander Innehåll SCTS Officiellt 2 Ledaren 3 Kappseglingar Regler för SCTS-mästerskap 4 Lidingö Runt 5 Till Calle Temptes minne 5 Gullviverallyt 6 Ornö Runt 7 Lieb-elles hemresa 8 Från årsmötet 9 Nya i styrelsen 10 Till salu 11 Årets medlemsmatrikel 12 Påminnelse 1 Bra att det här blev en liten yta över att påminna om SCTS sommarträff på Grisselholmen den 7-8 juli (Grisselholmen ligger i norra delen av Kanholmsfjärden på gränsen till Möja Västerfjärd). Mer information finns - eller kommer - på hemsidan Alla flerskrovsbåtar är synnerligen välkomna - och även kölisar och motorbåtar som är nyfikna på våra farkoster. Men se upp; ni kommer nog inte in där vi ligger... Påminnelse 2 Ni som har ledigt i mitten på juli rekommenderas en liten tripp till vårt västra grannland, särskilt till trakterna kring Fredrikstad (som ligger i södra delen av Oslofjorden), och extra särskilt bör ni vara där någon gång mellan 19 och 22 juli - eller hela perioden, förstås. Då pågår nämligen IMM, International Multihull Meeting med över 50 anmälda båtar. Omslagsbild Förra årets vinnare av Flerskrovscupen, Harald Versteegh i sin Corsair 31 i stilstudie under förra årets Gran Prix. Foto Mats Johansson Nästa nummer kommer i oktober, och sista manusdag är 1 september. Flerskrovsbladet är officiellt organ för Sverges catamaran- och trimaranseglare, ett av Svenska Seglarförbundets klassförbund. Vår främsta uppgift är att sprida kunskap om flerskrovsbåtar och få fler att upptäcka hur fantastiskt det är att segla OVANPÅ vattnet istället för I detsamma. Minimalt djupgående och frånvaro av krängning är ytterligare två positiva faktorer. Och så farten, förstås! Gå gärna in på hemsidan som ständigt uppdateras! Redaktör Rolf Karlsson, , Ansvarig utgivare Mats Leander, Redaktionsmail mac@svenskbensinhandel.se. Redaktionsadress Rolf Karlsson, Holmes väg 8, Täby 3

4 Kappseglingar 2007 SCTS kappseglingskommitté har utökats och består för närvarande av undertecknad, Christer Rygaard, Johan Björklund, Ulrich Lindberg och Mats Johansson. I år finns (bland annat) följande seglingar kvar att deltaga i: DATUM KAPPSEGLING KOMMENTAR 18-19/8 Ingmarsö Kräftrce Jaktstart, 2 dagars segling 18/8 Tjörn Runt 25/8 Gran Prix, Säck Jaktstart - och du får din båt fotograferad! 1/9 Runt Lidingö 15-16/9 Kålö Höstkapp Jaktstart, 2 dagars segling 15-16/9 Byxelkroken 2 dagars segling ANDRA SEGLINGSEVENEMANG 7-8/7 SCTS sommarträff Grisselholmen i Stockholms skärgård 19-22/7 IMM 2007 Internationellt flerskrovsmöte i Norge 30/7-3/8 Archipelago Raid Formula 18 raid 5-7/9 Bastusegling Dags att stänga skärgården STOCKHOLM LYS CUP 2007 Vissa namngivna tävlingar ingår, och om man deltar i minst tre av dem tävlar man automatiskt i denna tävling. Förra året blev deltagandet sparsamt, men Stockholms seglarförbund ger inte upp så lätt utan försöker i år igen. Mer info å De som är kvar i år är följande, och prisutdelning äger rum i samband med Stsfs årsmöte i november. 26/7 Dalaröregattan LYS Cup Dalarö Båtklubb 25/8 Gran Prix, Säck Jaktstart - och du får din båt fotograferad! 1/9 Runt Lidingö Lidingö Segelsällskap 8/9 Gålö-kannan Gålö Båtklubb SCTS-mästerskapen I SCTS-mästerkapen (se reglerna här intill) ingår alla tävlingar där flerskrovsbåtar deltar. Kappseglingskommittén håller reda på de större välkända kappseglingarna, men skicka gärna in resultat om ni deltar i någon regatta vi missat. Vi avser att fortlöpande publicera den preliminära ställningen på SCTS hemsida Prisutdelning sker på SCTS höstmöte. Kappseglingsvett Någonting som vi flerskrovsskeppare måste bli bättre på är att meddela arrangören när vi får förhinder att starta eller när vi tvingas bryta en kappsegling. Dels är det fråga om säkerhet, arrangören ska inte behöva vara oroliga för någon båt fattas vid målgången, dels försvårar det vår rankingberäkning för SCTS-mästerskapen, där antalet startande är avgörande för poängsättningen. LYS-nyheter Som flera redan märkt har det införts lite nyheter i LYS-mätbrevsansökningarna i år. Man ska t ex ange hur vikten räknats fram och vilken utrustning som ingår. All information och ansökningsblanketter finns på Liksom i fjol är vi glada att Gransegel och Expert Systems möjliggör att SCTS-medlemmar får kraftig rabatt (upp till 100%) på mätbrevsavgiften! I höst Våra planer inför hösten är att se över säkerhetsregler för flerskrovsbåtar och att även diskutera LYS och kappsegling i allmänhet. De som vill börja redan nu kan ladda ned och börja läsa ISAFs säkerhetsregler (www. isaf.org/) för flerskrovsbåtar kategori 3, 4, och 5). Gå in på Rules och sen Offshore Special Regs. Vi återkommer om detta och hoppas kunna involvera alla kappseglingsoch säkerhetsintresserade i SCTS. Kappseglingskommittén Regler för SCTS Kappseglingsmästerskap Deltagare 1.1. Flerskrovsbåtar tillhörande SCTS-medlemmar, och båtarnas ägare, tävlar i SCTS Kappseglingsmästerskap. En båt kan seglas av flera olika skeppare Ägarbyte medför att den tävlande båten därefter räknas som ny deltagare Med båtar avses nedan alla deltagande flerskrovsbåtar, oavsett om de ägs av SCTS-medlem eller inte. 2. Kappseglingar som räknas 2.1. Endast tävlingar och resultat som kommit till SCTS kännedom räknas Endast öppna tävlingar som är utlysta och arrangerade av segelsällskap anslutet till SSF eller av SCTS räknas Endast klasser/tävlingar enligt LYS eller annat, av SCTS godkänt, handikappsystem räknas Endast kappsegling med minst två (2) startande båtar räknas Beräkning av placering och poäng 3.1. Båt som startar får en (1) poäng. Båt som diskvalificeras får dock aldrig poäng Båt får en (1) poäng för varje besegrad båt som startat Arrangörens officiella resultat gäller om inte ett verifierat fel föreligger I seglingar med flera deltävlingar gäller totalresultatet. Om arrangören endast delar ut placering för båtar som fullföljt alla deltävlingar räknas båtar som inte deltagit i alla deltävlingar som DNF Endast båtar med giltiga, av SCTS godkända, handikapptal kan få poäng. 4. Poängsammanställning 4.1. Vid lika poäng, blir slutplaceringen lika Det kan bara finnas en segrare. Om flera båtar delar på första plats vinner den som startat i flest kappseglingar. Om detta inte räcker vinner den som haft flest segrar. Om inte detta räcker vinner den som haft flest andraplaceringar och så vidare. Om inte detta räcker avgörs mästerskapet med slantsingling. 5. Regeltolkning 5.1. SCTS kappseglingskommitté är slutgiltigt beslutande vid eventuella tolkningstvister.

5 Lidingö Runt 2007 Bottenmålning på onsdag och sjösättning, påmastning och segelmontering på torsdag och premiärseglingen i startområdet en dryg halvtimme innan start... Vi på Acinonyx (Gepard XL) gjorde en ganska dålig start i den lätta halvvinden. Ganska snart kom vi dock ikapp och förbi några båtar bl.a. Aranea, men åt andra hållet hade Maram Ess kommit ikapp. HiQ med sitt enorma segelställ stod helt stilla på tvären i Halvkakesundet föröver, så lite blåste det. Först letade vi vind åt hamnsidan till, sen mer åt Lidingösidan, och fältet spred ut sig alltmer. Vi, Trissan, Smultronbris och en Tornado bildade en liten grupp. Vi hade en liten bris som vi följde på ett kryssben långt mot land vid Mölna och BONK, så gick vi på grund! Upp med centerbordet, men då gick rodret i, så grundet var bara en meter djupt! Sakta kom vi loss och kryssade ut igen och såg då till vår förvåning att vi hade lämnat Smultronbris långt akteröver. Då och då kom någon av de stora kölbåtarna i kapp. Ibland närmade sig hela fältet kändes det som och ibland blev det helt tomt akteröver. På Askrikefjärden gick det lika sakta och kryssen fortsatte. 1 knop, 2 knop, ibland 0 på GPS-en men vi hade alltid fart framåt genom vattnet. Trissan hade lämnat oss föröver, men vi närmade oss sakta Serenity. Vid Bosön kom Smultronbris ikapp med dragande screacher, men bröt ungefär vid femtiden. Seglingsföreskrifterna angav nämligen att seglingen skulle brytas och när man räknade kvarvarande distans och fart såg det inte muntert ut. Vi tog noterbart bättre höjd Till Calle Temptes minne En av de tidiga flerskrovsvännerna var Calle Tempte som gått bort i sviterna efter en hjärnblödning. Han betydde mycket för utvecklinngen från 70-talet och framåt. Kerstin Sjögenbo tecknar hans minne. Jag påminns om Calles egen beskrivning av hur enkelt och självklart han knöts till självknåparnas flerskrovsskara av en kille som hade fått sin hydrodynamiska utbildning i Siljans mörtkassar. Killen beskrev hur man enkelt gör en spantruta till en experimentbåt genom att skära en sik tvärs av i tio positioner. Man gör mallar av tvärsektionerna som sedan uppförstoras. Redan i början på 70-talet byggde Calle sin första catta, den lilla engelska Flying Kitten. Efter tre-fyra somrar gick det inte längre att stuva in matkorg, barnvagnsinsats, hustru med solhatt, terrier och sig själv på ett utrymme av 1,60 m. x 1.70 m. Nästa båt blev en Dacapo 20 följd av Havkat 27 och Dragonfly. Däremellan konstruerade och byggde han juniorcattor och en minitrimaran. Få har gjort så mycket för andra som Calle. Som lärare jobbade han under många år med obs-klasser i Gustavsberg. Han hade hand om många aktiva killar och tjejer. På sommarloven lärde han ungarna navigera, än Serenity på kryssbogarna och kom ikapp och även de bröt. Johan på Serenity berättade efteråt att även de haft grundkänning: Vi gick också på grund: Vi hade Data Communication snett bakom oss och höll jämna steg på kryssen. Men när vi närmade oss land så ville vi inte slå eftersom vi skulle vara tvungna att väja: Vi tänkte att vi kunde gå lite till eftersom de sticker lite djupare typ en meter, så att de borde slå före (även om vi låg lite före)... Men självklart fastnade vi i dyn, det tog sina goda 4-5 minuter innan vi kom loss eftersom vi hamnade i vindögat... i obefintlig vind... Men det kändes bra där i de där 10 minuterna när vi hade bra flyt... Nåväl, vi hade slagdueller med storkölisar men det gick sakta, sakta. Ibland åkte gennacken upp men ofta hängde den bara rakt ner som en trasa. Vi rundade bojen och gled sakta vidare. Vid Sticklinge kom en vind akteröver och med den en binge båtar med dragande spinnakers. Men vinden dog innan den nådde oss, och nu såg vi Lidingöbron och målgången. Klockan hade hunnit bli typ och därborta såg vi mörkblått vatten, dvs VIND! Men det var bleke fram till dit så det såg ganska kört ut. Men det kom en liten svag bris som vi kunde börja kryssa i och försöka nå vinden och vindfältet närmade sig som för att hjälpa till lite. Och så, var vi inne i vinden och vi kunde plötslig börja kryssa på riktigt i 6-7 knop! Fast det var en träna sjösäkerhet, pröva på långsegling och hur man erövrar skepparexamen. Självklart skulle det finnas catamaraner på seglarlägret på Rånö som komplement till centerbordsjollarna. På Bertil Lorentzon-skrov byggdes två nio meter långa kryssarcatamaraner. Den första döptes till Försöket eftersom den enligt Calle inte blev helt lyckad. Den andra döptes av ungarna till Grillbaren. Många kvällar och även arbetsdagar satsades på byggena. Ingenting tycktes omöjligt för Calle. Grillbaren byggdes på Rånö och måste transporteras 250 meter till Mysingen via en bergig stig. Det var ett mindre problem sade Calle och räknade in 45 kulibetonade kamrater som var villiga att bära. Lockbetet var lättöl och varma mackor. Flanerande kryssarklubbsseglare uttryckte synpunkter på flerskrovsbåtars grundgående. Ekipaget nådde sjösättningsplatsen efter cirka 3,5 timmar. Catamaranerna seglades flitigt och fungerade som seglarlägrets förråds- och logementsfartyg. bit kvar, skulle vi hinna? Ja, tre minuter i sju korsade vi mållinjen, efter närapå nio timmars segling. Klockan sju blåstes tävlingen av, och vi såg med medlidande på de tjugo, trettio båtar som därefter korsade mållinjen utan att få tut och registrerad tid. Sammanlagt 47 båtar gick i mål (av 439 startande) varav 25 flerskrov. Vi kom på en 14de plats i flerskrovs-lys-klassen (två startgrupper) av 28 startande varav 10 bröt (2 båtar kom aldrig till start). Bland Formula 18 kattorna gick bara 8 i mål och ingen Hobie 16. Så vi var nöjda trots den mediokra placeringen. Gabriel von Euler RESULTAT LYS 2.00 OCH ÖVER 1. Calle Hennix Seacart 30 12:16:48 2. Fredrik Adilstam Seacart 30 13:12:27 3. Anna Drougge Seacart 30 13:17:20 4. Torbjörn Lindersson Formula 28 13:32:18 5. Noel Barkelius Formula 28 14:51:23 6. Klabbe Nylöf Formula 60 19:13:09 RESULTAT LYS UNDER Fredrik Edgren Df 25 09:56:39 2. Göran Marström M20 10:47:26 3. Christer Rygaard DF :50:48 4. Magnus Groth Df :59:34 5. Håkan Fröjdh A-cat 11:10:41 6. Harald Versteegh Corsair 31 11:53:17 7. Björn Sagerman BS 25 12:07:07 8. Mats Leander Seaon 96 12:34:49 9. Markus Björk Df :15: Örjan Frid Corsair 28R 13:19: Gariel von Euler Gepard XL 13:25:13 I mer än 30 år var Calle en flitig skribent och debattör i Bladet. Redan på 70-talet ingick han i SCS (SCTS) styrelse, som ordförande i juniorkommittén. Förutom andra uppdrag har han varit redaktör för Bladet. Var hade Handicatprojektet (handikappade i Catamaran) varit i dag om inte Calle för 22 år sedan tagit initiativ till att en handikappkommitté skulle bildas i SCTS? Calle var en skicklig seglare. Han är en av dem som har vunnit SCTS-mästerskapet. Calle var snudd på fanatiskt övertygad om att flerskroveri var den sanna livsstilen och den enda rätta. Han värdesatte umgänget med likasinnade. Inte minst Calle själv bidrog till en stämning som var rå men hjärtlig. Risken för att intresset för flerskroveri skulle dö ut var liten, menade Calle. Det kommer hela tiden nya udda galningar som för intresset vidare. Vi själva betraktar oss självklart inte som galningar, sade han, utan vi beklagar alla andra som inte är lika klarsynta som vi själva är! Vi är många som saknar Calle och som långt framöver kommer att känna hans stimulans. Nordingrå den 21 maj 2007 Kerstin Sjögenbo 5

6 Gullviverallyt 2007 För många innebår Gullviverallyt starten på säsongen. I år arrangerades den för 32a året i rad, och initiativtagaren, Gunnar Tidner, har deltagit alla gånger! Numera måste man anmäla sig tidigt för att komma med - trängseln i hamnarna gör att bara 80 båtar kan tas emot. Men vi flerskrovare får som vanligt bra platser där kölisarna inte kommer in. Av tio anmälda flerskrovsbåtar kom åtta till start. Vi var fyra ombord på min Gepard XL Acinonyx : jag och min kompis Yngve och våra 9-åriga döttrar. Dag 1: Ändrad startlinje och starttid Startlinjen hade ändrats och lagts utanför Vaxholm för det var bleke på förmiddagen men vinden kom ändå innan start. Vi går upp i aktern på en X-43a som har samma LYS som vi (med 10% vindreduktion) och tvingar dem att passera startbojen på fel sida för att undvika tjuvstart. Jag får lite problem att lossa storskotet så att jag kan falla av över startlinjen och lyckas precis undvika startbojen med en halvmeter. Puh! Det blev en fin seglats med mestadels bidevind. Nya Corsair F24an Spigg hade trubbel med storsegelhissningen och kom inte iväg förrän långt efter sin starttid. Vi kom iväg bra men blev snart upphunna av Gunpowder II och Ester Williams, men lyckades sedan kryssa ifrån Ester rätt rejält. Vi passerade också Maram Ess. Sen gjorde vi ett misstag och gick för nära Hästholmen vid Grinda där vinden var svag och Ester, som dessutom kunde hissa screachern, passerade kort därefter med hög hastighet. En kort 10- minuters gennackersegling och sen kryss in mot målet. Vi närmade oss Ester återigen men kom aldrig ikapp. Bakifrån kom Seaon 96an Hummingbird och nya Dragonfly 920 Extreme Lieb-elle. Vi lät dumt nog Hummingbird passera oss precis innan mållinjen. Vi kom alltså fyra, men det var tätt i tid mellan oss. Flerskrovarna samlades i natthamnen och det blev trevlig samvaro innan kvällens prisutdelning, tipspromenad och kvällsmingel. Dag 2: Fortfarande lätt kryss Nästa dag var också lätta vindar och mestadels kryss. Start med 10% vindreduktion. Vi kom strax ikapp Spigg men blev själva upphunna av Gunpowder II och Ester Vi som blev kvar på Lökis på lördagen - varav två med giltiga skäl. Men en härlig dag hade vi - tills regnet kom... Williams. Återigen valde vi fel sida vid ett tillfälle och fick hjälplösa se Ester passera. På kryssen på Kanholmsfjärden gick det bättre och vi passerade Maram Ess, men då kom Hummingbird farande. De gick lågt men mycket fort och gick förbi. Vi kom fyra igen. Vi samlades på Lökholmen mitt emot Sandhamn, och där låg också Seaon 96an Aranea. En tjusig syn med alla flerskrov. Guldfiskens besättning hade fått feber och bröt tävlingen och seglade hem. Tråkigt. Yngve och hans dotter lämnade oss och min svåger Paul mönstrade på. På kvällen återigen prisutdelning, tipspromenad och mingel. Två filmer - inspelade av omkörd blyfraktare på Gullvivan - finns nu på multihulls.org. Den ena visar Gunpowder II och den andra Christine. Titta och njut! Tack till Mathias Arbman som filmade på den sista etappen - där för övrigt Gunpowder II var första båt av alla i mål!! Dag 3: Kuling! Sydligt kuling, meter. Banan ändrad och går mer inomskärs. Lieb-elle beslutar sig för att ej starta i dagens etapp och avbryter därför rallyt. Maram Ess går ut men kommer tillbaka till hamnen på grund av motorfel. Försöker gå ut igen men återkommer och bryter dagens segling. Vi sätter ett rev i storen innan vi går ut och väl därute beslutar vi att sätta hårdvindfocken ovanför beslagna focken. Det blåser rejält. Vi ser att en storsegellatta har kommit ut någon cm men vi hinner inte ta ned och sätta i utan låter den vara. Ester Williams skörar sitt storsegel i två bitar och tvingas bryta. Spigg får fallet i beknip på vinschen och startar 23 minuter för sent. Hummingbird tar in ett dubbelrev i storen. Vi startar och snart börjar en guppig kryss upp mot fyren Svängen. Rejäla vågor möter oss. Vi får några stänk över oss och en liten rännil rinner innanför skjortan. Men annars är det torrt i sittbrunn. Lattan kryper sakta ut och försvinner sen i en vacker båge i sjön. Efter Svängen faller vi av och halvvindar mot Ådan. Högsta GPS-fart 14,7 knop. Dottern tycker det är läskigt men biter ihop. En liten motorbåt är ute och det visar sig vara Seglingsbilder.se som är ute och fotograferar. Kolla in deras hemsida för häftiga bilder! Det blir mindre vågor men vinden är lika stark eller t o m ökande. Ibland dock lite lä om vissa öar. Dottern går ner under däck och vilar sig lite. Gunpowder kommer ikapp och passerar, men vi kommer ikapp i nästa slag, men passeras återigen i nästa. Spigg seglar fantastiskt hårt med full fock och revad stor och närmar sig rejält för att ibland återigen distanseras. Vid ett tillfälle lutar Spigg 45 grader men återfår balansen och skuttar vidare. Vi går i mål precis efter Gunpowder II som andra båt och vi två, liksom Spigg, fortsätter kryssa mot natthamnen på Biskopsö. Dottern somnar. Det börja regna och efter ett tag plockar vi ner seglen och sätter på motorn och upp med sprayhooden. Väl i hamn vaknar dottern. Den nymonterade värmaren startas och vi pustar ut. Prisutdelningen skjuts upp en timme till sju och regnet slutar halvsju. Perfekt timing! Prisutdelning och räkfrossa på berget. Trevligt! På kvällen kommer även Dragonfly 920 Extreme Christine in i hamn. Dag 4: Vilken hemfärd! Maram Ess kommer in på morgonkulan, för de vill inte missa sista seglingen. Strongt! Idag friska SV vindar och strålande solsken. Orevad stor och fock som vanligt. Vi har lite problem med att konfirmera att vi har vindreduktion och medan jag hojtar till en annan båt skuttar vi fram mot startlinjen och återigen lyckas jag med en tvär gir undvika att träffa startbojen, som passeras med ett par decimeter. Vi ser en skylt med B från startfolket, slår och startar. F-24an Spigg tvekar och startar senare. En bidevind första biten, följs av en kort gennakersträcka och det tar ett tag innan skot mm är på plats och gennakern kan börja jobba. Vi blir omseglade av Gunpowder och Spigg. En kryss och sen gennaker igen ett kort ben. Sen följer en halvvindsbog upp mot målet. Då går det undan! Hummingbird närmar sig akterifrån men bryter av någon anledning. Vi kommer ifatt Spigg men de drar åter ifrån och håller sedan avståndet i mål. Vi närmar oss Maram Ess men kommer inte i kapp. Däremot passerar vi största delen av kölbåtsfältet med en GPS-fart kring 11 knop och 13+ knop i byarna. Vid några tillfället släpper jag ut på storskotet men oftast inte. Christine deltar utom tävlan och passerar genom fältet. Det hade varit bättre om de passerat i lä om fältet då de inte deltog i den officiella kappseglingen. Vid målgång har vi fortfarande några kölbåtar framför oss, men vi var ändå strålande nöjda över denna fartfyllda avslutning på rallyt. Gabriel von Euler RESULTAT 1. Gunpowder II Df Acinonyx Gepard XL Spigg Corsair Hummingbird Seaon Bröt Maram Ess Maram Utg 10 Ester Williams Df Utg Utg Guldfisken Df Utg Utg Lieb-elle Df 920 XTR Utg Utg 6

7 Ornö Runt 26maj 2007 För andra året i rad hade arrangören bjudit in flerskrovsbåtar att segla Ornö Runt. Förra årets premiär blev lyckad, och det blev ännu bättre i år, det soliga varma vädret hjälpte till. Fältet var uppdelat på två klasser: F 18 scratch och Flerskrov LYS. Alla deltog också i totalen på LYS. För att göra det mer spännande i år fick vi starta cirka en timme efter de sista blybåtarna, fem minuter efter F 18. I LYS- klassen var vi tio startande: tre SeaCart, en Corsair 28, en Corsair 24, en Corsair 31, en Formel 28, en SeaOn 96, en Dragonfly 920 Extreme och BS 25, en stor beachkatta. Totalt med blybåtarna startade runt 150 ekipage. Rapport från Corsair 31 Besättningen på Harald Versteeghs Corsair 31 bestod av Harald, Paul Sundvall och undertecknad. Eftersom vinden var sydlig blev det gennakersättning direkt efter start. Vi stack ut åt babord på den första skärningen och märkte snart att vi hade bra drag i båten och rätt vinklar. Efter en stund låg de tre SeaCartena i täten, följda av oss och F-28 Mirage. SeaCarterna har väldigt plana gennakrar och för att vinna distans är det avgörande att snabbt falla av och gå på apparent så fort man fått upp farten. Inte helt enkelt, det är lätt att bara bli halvvindande fram och tillbaks. När vi närmade oss nordspetsen av Ornö i bredd med Mirage, såg vi en fantastisk syn. Cirka 90 båtar låg i bredd, synbarligen utan vind, fast det i övrigt var vind överallt. Vi tog en ytterkurva och hade fart hela tiden, även om det var knappt med vind. Sedan kom vinden ordentligt, lite mer från ost, cirka 7-8 m/sek, och vi hade en kort halvvind ner till norra rundningsmärket; en prick. Sedan blev det en lång kryss på utsidan av Ornö. Vi var redan långt framme i kölbåtsfältet och det var mycket väjningar. Så småningom tunnar fältet ut och seglingen blir allt behagligare. SeaCarterna är inte mycket att göra åt och bakåt har vi bra grepp på konkurrenterna. Kryssen på utsidan av Ornö. Foto: Johan Granath. Så här ser bansträckningen ut för Ornö Runt. Häng med på en fin segling; anmäl dig till nästa års upplaga! Ett kort tag kom SeaOnen Rödluvan närmare, men sedan tappade de igen. Vi hittade spåret uppe vid sydspetsen; 14 knop mellan grundflaken och en intensiv varm tallbarrsdoft i lä av Långbäling. Sedan var det en sträckbog med fock och screacher och fortfarande ingen konkurrent inom synhåll akteröver. Så småningom åker den stora rosa gennakern upp (döpt till Grisen av Haralds barn) och vi skär fram och tillbaks tills vi når målet bakom en udde, efter 3 timmar och 10 minuter. Årets upplaga av Ornö Runt var en av de roligaste seglingarna på länge och fin flerskrovspropaganda. Kul om deltagarantalet blir ännu större nästa år. Ulrich Lindberg RESULTAT 1. Pontus Johansson SeaCart Calle Hennix SeaCart Anna Drougge SeaCart Harald Versteegh Corsair 31CC Johan Lidén Corsair 28CC Alexander Berger Seaon Björn Sagerman BS Fredrik Karlsson DF 920 XTR Fredrik Monfrino Corsair Noel Barkelius Formula Så har Gabriel också detta år diktat en hyllning till de tappra som deltog i årets upplaga av Gullviverallyt. Det ryktas att visan kommer att framföras på sommarträffen... Tio små flerskrov (Melodi: tio små apor hoppade i sängen). Tio små flerskrov skulle segla Vivan, En hade seglena sydda precist Men även andra vill ha så tiden rann ut, Så Niotjugan Thura blev inte me på Vivan Nio små flerskrov skulle segla Vivan, En segla hem nya båten från Tyskland Hann dock ej fram förrän allra sista dagen Så Extremen Christine blev inte me på Vivan Åtta små flerskrov skulle segla Vivan, En starta sent men ibland lite tidigt Två dar gick fint, men sedan kom febern Så Guldfisken blev åtta av åtta på Vivan Sju små flerskrov skulle segla Vivan, En segla hem nya båten från Tyskland Två dar gick an, men sen blåste det för mycke Så Extremen Lieb-Elle blev åtta på Vivan Sex små flerskrov skulle segla Vivan, Tredje dagen ut, vägra motorn att lyda Segla sista dagen men det hjälpte ju föga Så Maramen Maram Ess blev åtta på Vivan Fem små flerskrov skulle segla Vivan, En hissa storen i blåsten på lördan Seglet gick itu och så var det racet över Så Ester Dubbel-V blev åtta på Vivan Fyra små flerskrov startade på Vivan, En segla säkert i snabbaste båten 7 Forsade fram men kom inte alltid fram Hummingbirdybirdyn blev fyra på Vivan Tre små flerskrov startade på Vivan, En startade sent i nästan alla starter Men seglade hårdast av alla i fältet Så Corsairen Spigg blev trea på Vivan Två små flerskrov startade på Vivan, En seglade bra, men bara när det blåste Valde ofta fel och satt stilla i bleken Geparden Acinonyx blev tvåa på Vivan Ett litet flerskrov startade på Vivan, Seglade fort och passerade alla Proffsig besättning avgjorde saken Gunpowder II blev etta på Vivan Gabriel von Euler

8 Omväxlande hemresa för Lieb-elle I slutet av april skulle flottan av Dragonfly 920 i stockholmstrakten öka med 200% var det tänkt. Förra säsongen fanns bara en 920 där, Mats Johanssons nr 16. Den 26 april startade nämligen nr 144 från Flensburg i norra Tyskland mot Stockholm, och den 27e gjorde nr 140 sammalunda. Men det blev inte som vi trodde! Redaktören var redan från början tveksam till att segla en sprillans ny båt så långt, utan funderade allvarligt på att ta hem den på landsväg. Det skulle kännas bättre att köra första testseglingen på hemmavatten i 5 meter hellre än att ge sig ut på okänt havsvatten, eventuellt i kulingvindar. Men efter moget övervägande och övertalande blev det ändå så att båten skulle seglas hem. Huvudvinden är ju sydostlig, och eventuella kulingvindar med nordlig riktning skulle troligen inte vara långvariga, utan kunde väntas ut på lämplig plats, i alla fall i teorin. Och med en erfaren flerskrovsbesättning ombord (Anders Andermo och Gunnar Hansson) skulle det säkert gå bra. Fel travare En sådan här resa var planerad in i minsta detalj, men när teorin träffar praktiken kan man ändå stöta på problem man inte trodde existerade. Och så blev det. Det visade sig att antalet travare som var monterade från varvet inte stämde överens med motsvarande på storseglet. Det blev en tur till stadens båtbutik, som välvilligt också ringde upp de verksamma segelmakarna, men några travare av den modell som vi hade stod inte att finna. Tipset blev att åka till Kiel, för där kanske det skulle gå eller vänta de 2-3 dagar det skulle ta att beställa hem. Vi avböjde, och lyckades klura ut en provisorisk lösning för alla utom de två nedersta. Efter inhandlande av diverse dryckjom kunde vi så lägga ut vid 17-tiden. Lugn början Det var en alldeles speciell känsla att lägga ut, fälla ut ytterskroven och hissa segel för första gången. Rodret kändes trögt, men Gunnar förstod direkt var problemet låg och tryckte ner det till bottenläget och vips blev hon lätt som en fjäder på rodret. Vi hade en helt fantastisk segling i platt vatten i lagom bris och nedåtgående sol innan vinden dog ut helt. Mycket motor Den natten blev det mycket motor, vilket innebar att vi kunde vila och äta precis som vanligt, men de 20 liter extra bensin som tagits med försvann fort. Därför blev det ett stopp i Dragör och promenad till närmaste bensinstation innan vi snurrade vidare mot svenska kusten. Framåt kvällen tog vi sikte på Trelleborg för att fylla mer soppa, men så kom brisen från nord, och vi valde att segla på den mot Ystad eller Simrishamn. Gången var fin hela natten ända till Sandhammaren då situationen blev helt annan! Rev och vinden i näbben Då blev vi varse om att vi varit i sjölä hela natten, och nu kom Hanöbuktens vågor farande mot oss. Vi tog de två reven i storen direkt, och resten av dagen stångade vi oss fram mot vind och vågor. Hur vi än gjorde kändes det som om vi knappast gjorde någon fart framåt alls, utan slog fram och tillbaka utan att vinna särskilt mycket distans. Framåt kvällningen avlyssnades vädret som förutspåddes öka ännu mer från de 9-13 som gällt dittills. Tanken på att stånga oss mot dessa väderutsikter på natten tilltalade inte alls, så vi beslöt att gå till Ronneby för natten, fylla bensin och krypa till kojs tidigt för att kunna starta i gryningen dagen efter. Underbara lä Efter så många timmars motsjöstångande kändes det härligt att komma in i lä i hamnen efter att ha loggat nära 15 knop på vägen in. Det blev middag ombord, promenad till macken och så stöp vi till kojs. Iväg vid 7-tiden dagen efter, och då hade havet lugnat sig betydligt. Prognosen var inte illa sydväst 2-6, och det passade utmärkt i Kalmarsund. Fel igen Nu är ju väderprognoser något man inte skall Lieb-elle vid bryggan i Gedser medan bränsle införskaffades. sätta sin totala tillit till, och det visade sig att den här prognosen både stämde och var fel. Det som stämde var riktningen, men styrkan blev betydligt kraftigare och var sällan under 10 m/s. Men det gick undan, och toppnoteringen blev 17,1 knop. Vi provade också att ta in ett rev under gång i undanvind, och det gick men helt enkelt var det inte. Det kändes ändå bra att veta att man kan reva också på undanvinden. Nordan igen Dessvärre var denna sydliga rökare tillfällig, och de närmaste dagarnas utsikter pekade på hårda nordliga vindar, något som ingen av oss var särskilt intresserade av att konfronteras med en gång till. Därför beslöt vi att lägga till när vinden tog slut, och det gjorde den strax innan Oskarshamn. Nu visade det sig att Anders hade en gammal kompis där som han ringde, och han mötte upp vid hamnen och kunde anvisa en bra plats att ligga. Det var tur, eftersom hela gästhamnen höll på att byggas om. Det blir säkert jättefint när det blir klart, men det fanns inte en plats ledig då. Men vi fick en kanonplats mellan två yrkesbåtar som inte skulle flyttas på hela veckan, och Andreas lovade också att titta till båten åt mig. Stort tack för den hjälpen, Andreas! Nytt försök helgen efter Eftersom några i besättningen var tvungna att arbeta den 2 maj tog vi en hyrbil hem, och skepparen fick mönstra på en ny besättning för den fortsatta resan fredag-söndag helgen efter. Nu blev det skepparen själv som fick ta ansvar och som var den erfarna flerskrovsseglaren, en helt ny situation. Nu bestod besättningen av två skridskokompisar tillika kölisseglare, den ena gast till välkända Nisse Virving och den andra inbiten turseglare. Fredagen eländig Vi åkte ner torsdag kväll för att starta tidigt fredag morgon, och hur tror ni väderutsikterna var? Hård nordlig, förstås, och jag beordrade omedelbart ett rev i storen. Hellre för lite segel än för mycket, och det visade sig vara ett bra beslut. När vi kommit ut en bit blev sjön grövre, och istället för att stånga sig blodig mot vind och sjö beordrades istället motorgång i den smala, men skyddade leden. In till Västervik för att bunkra mer bensin, och så vidare till en fiskehamn där vi tog natthamn för att fortsätta så snart det ljusnade. Äntligen syd! Avlyssningen av vädret på fredag kväll gav hopp om ändrade vindförhållanden sydligt mellan 7 och 11 meter, vilket innebar en ny havsetapp, denna gång mellan Häradsskär och Landsort, cirka 40 M. En klar förkortning jämfört med att gå den inre leden. Nu beordrades två rev i storen och full fock, och så blev det hela resan till Landsort i labra brisar och farter mellan 6 och 8 knop. Den hårda vinden uteblev, trots envist rapporterande, så på Mysingen åkte gennakern upp för att rivas efter cirka en timme då vinden ökade till uppåt 8 meter. Nu skulle den väl komma ändå! Men nej. Inte förrän sista motorgången mot natthamnen bakom Dalarö kom den. 8

9 jag har bryggplats mellan pålar och lägga den på plats. I den hårda sydliga vinden var det inte helt lätt eftersom det innebar vind rakt in i styrbordssidan, och vi visste ju inte hur långa tampar vi skulle ha eller hur vi skulle fästa dem. Men det ordande sig, och nu ligger hon tryggt och guppar i sin hemmahamn och bara väntar på att få komma ut och visa vad hon går för. PS 1. Nummer 140 kom inte heller till Stockholm som planerat, utan fick läggas i Karlskrona för vidare transport under Kristi Himmelsfärd då också nr 86 Greyhound, Jens Quornings gamla båt, beräknas hem. Anders Andermo vid pinn - det är kallt i april trots strålande sol!. Underbara skärgård Seglingen till hemmahamnen i Viggan kunde också den avnjutas i sydvästliga vindar mellan 8 och 12 meter. Som den försiktiga general man är behölls de två reven, och ju längre dagen gick, ju mer övertygad var jag om att båten skulle tåla betydligt mer segel. Det blev ändå toppfarter uppåt 12 knop, något som storligen imponerade på mina gastar. Och inte en enda våg på hela vägen hem tack vare vår underbara, skyddade skärgård! Ihopfällning Så återstod bara att packa ur båten, visa den för alla nyfikna klubbmedlemmar (det var sjösättning på klubben), fälla ihop den eftersom PS 2. Nyfiken på namnet Lieb-elle? Jo, förförra båten, en Maxi 95, hette Maxelle med namnet på skrovet. Dock blev bokstäverna allt sämre med åren, så vi beslöt att ta bort dem. Men de som satt satt som berget, och vi fick bara bort Max, varför hon döptes om till Elle. Det namnet gick över till förra båten, en F-27, och nu passade det bra att lägga till Lieb. Det tyska ordet Libelle betyder nämligen trollslända (Dragonfly på engelska), och med vår stavning kan man också tolka det som Kära hon elle på franska betyder hon och lieb på tyska betyder kär. Och en libell indikerar också något vägrätt, precis så som flerskrovare seglar Rolf Karlsson Årsmöte 2007 Ordföranden, Mats, familj prioriterade skidåkning vid tiden för årets årsmöte. Mats var tvungen att följa med. Årsmötet 2007 kom därför att inledas och därefter att ledas av undertecknad. Parentation Innan mötet genomfördes parentation över en av flerskrovseglingens nestorer i Sverige, Calle Tempte. Mycket gott kan sägas om Calle. Detta gör Birgitta Sjögenbo på sidan 5. Det enda jag vill tillägga här är att stora delar av årsmötet kom att präglas av verksamhet som Calle på ett mycket förtjänstfullt sätt varit med och startat upp. Jag tänker då på projekt Handicat. Nya i styrelsen När det gäller förhandlingsdelen av mötet blev det några förändringar på olika poster i föreningen. Främst kan nämnas att vi byter redaktörer för såväl Bladet som vår hemsida. Ny redaktör för Bladet är Rolf Karlsson. Avgående redaktören Ralf Sass som på ett förtjänstfullt sätt drivit bladet under många år kunde tyvärr ej i deltaga vid mötet. Han tackas för sin idoga verksamhet med en bok som överlämnas senare. Ny webbredaktör är Anders Törnkvist. Både Rolf och Anders presenterar sig själva i bladet. Vi tackar avgående redaktören Richard Kullenberg för det arbete han gjort under den korta tid han ansvarat för hemsidan. Hemsidan finns numera i Sverige och förutsättningar finns därför att den kan bli ännu bättre än den är i dag. Årstidskrift En form av årstidskrift om flerskrovsegling diskuterades också. Det är något som många av oss tycker behövs. Men i vilken form vet vi inte ännu. Årsmötet gav i uppdrag åt styrelsen att närmare utreda kostnad och innehåll för årsboken. Troligen behöver man även titta på i vilken form den ska ges ut. Idog kappseglingsansvarig Gabriel von Eueler är ordförande i Kappseglingskommittén. Under sex års idoga arbete har han arbetat med att fastställa LYStal för flerskrovsbåtar. Det arbetet har han genomfört inom Svenska Seglarförbundets ram. Arbetet kan vi alla flerskrovsseglare glädjas åt. SCTS tackade Gabriel för sitt arbete med en blombukett. Åk till IMM! På mötet annonserade vi också att IMM genomförs juli i Fredrikstad, Norge. För er som inte deltagit i IMM kan jag referera till förra International Multihull Meeting som Norge genomförde. Det var i Sandefjord Ingmari och jag gick i flerskrovstankar och tog bilen dit. Bland de cirka hundra närvarande flerskrovsbåtarna gick vi runt och knackade skrov. Mottagandet blev överallt hjärtligt och vi lärde oss mycket. Så mycket att vi ett år senare var flerskrovsägare och jag blev engagerad i 2001 års IMM i Karlskrona. För er som vill lära er mer om flerskrov och träffa trevliga flerskrovsmänniskor från övriga norra Europa kan jag rekommendera ett besök med eller utan flerskrovsfarkost. Läs mer om IMM på SCTS hemsida. Kaffe med dopp Efter mötesförhandlingarna hade Anders Andermo sett till att vi hade möjlighet att få kaffe med dopp. Handicat Sista delen av mötet var en presentation om hur Projekt Handicat utvecklats sedan höstmötet. Där har också Anders Andermo deltagit. Han var med både på del av hemseglingen och flitigt arbetat tillsammans med flera SCTS-are samt även flera utanför vår krets på TRT-katamaranen Handicat. Initiativtagaren till Projekt Handicat, Olle Hansen, berättade om hur vi kom fram till att det blev en norsk katamaran av märket TRT. K-B Wirenstål tog därefter över presentationen och redogjorde för köpet i England. Han fortsatte med att berätta om arbetet med MaCavity the Cat innan hon var segelklar och hemseglingen till Sverige, med målgång i Svinninge Marina utanför Vaxholm, i elfte timmen på julafton Sedan beskrev K-B det gedigna arbetet med att bygga om MaCavity the Cat till HandiCat, och Olle avslutade med tankar kring projektets närmaste planer som sjösättning av Handicat och om sommarens planerade aktiviteter. Efter det var lördagseftermiddagen långt gången. Avtroppning började så smått även om förbrödring fortsatte. Ja så illa var det. Enda kvinna som glatt oss med sin närvaro, Mariett Rosenholm, lämnade då församlingen tillsammans med sin Anders Westerlund. Glenn Linder 9

10 Nyvalda till SCTS styrelse Här presenterar vi oss, vi två som blev nyvalda på årsmötet. Nu får ni inte tro att undertecknad är mer viktig än webmastern, utan jag fick lite skrivklåda den här gången. Och så hade jag lite ledig plats. Jag hoppas att det kan bli en bild av Anders och hans Trident til lnästa nummer för att i någon mån återställa utrymmesbalansen... När ni ser detta nummer ser ni också att något hänt med det kära Bladet en ny redaktör har tillträtt. Jag som tagit på mig att axla detta uppdrag heter Rolf Karlsson och arbetar som just redaktör i mitt dagliga värv. Den enmansredaktion jag leder gör tidningen Bensin&Butik som går till all kedjebunden servicehandel i landet med särskild fokus på trafikbutiker. Men mitt intresse har varit segling under många år. Kölbåtar Som för så många andra har det varit kölbåt som gällt, och i tur och ordning har vi avverkat Stjärnbåt, Magnific Midget, Maxi 77, Norlin 34, Maxi 95, F-27 och nu är vi lyckliga ägare till Dragonfly 920 XTR nr 144. I början av vår seglarkarriär var det bara tursegling som gällde, men med ökad ålder har också intresset för kappsegling växt sig allt starkare. Men flerskrovsbåtar var för mig förr något som underliga kufar snickrade ihop i sina källare, och de kunde ju välta! Men det gick att omvända mig, och nu kan jag inte tänka mig att gå tillbaka och segla kölbåt igen. Mycat Den första inblicken kom när Mats Johansson (han på Gransegel, ni vet) ställde upp på en onsdagssegling i hemmaklubben Viggan med den Mycat han ägde då. När den fick vind flög den iväg som en raket, och vi kölisseglare undrade vad i hela fridens dar det där var. Går det verkligen att segla så fort? Dragonfly 25 Nästa steg var efter ett blåsigt Runt Lidingö när jag seglade X-99. Vi hade loggat klart över 10 knop på undanvinden på Askrikefjärden, och så fort hade man väl aldrig seglat tidigare. Efter målgång klev jag av på Fjäderholmarna för att segla hed ovan nämnda Mats hem till Viggan på den nya båten, en Dragonfly 25. Storen var revad och focken var ungefär lika stor som en handduk, och vi stack iväg i halvvind i Halvkakssundet tillsammans med Mats gamla Mycat som nu fått nya ägare. Tuff kryss Redan på halvvinden kändes skillnad på båttyper Dragonflyn stack iväg som en pil när byarna kom, för att inte tala om vad Mycaten gjorde eftersom hon bar gennaker! Men den åkte ner när vi kom upp på Asken och kryssen inleddes. Jag erkänner gärna att jag inte var helt komfortabel med situationen. Om jag skall vara riktigt ärlig var jag bombsäker på att vi skulle välta, men jag höll käft. Jag var ju total nybörjare, och Mats seglarerfarenhet vida överlägsen min. Ombord var också Gransegels Kent Vretman, så om de var lugna skulle inte jag börja knota. Vande sig Men ta mig sjutton, det fungerade ju! Slag efter slag, och man vande sig vid att komma in i slaget i knop, vända runt för att nästan stanna farten dog ju till 4-5 knop och så var det dags för rycket när vinden tog tag igen. Det blev riktigt kul, och jag kände mig allt bekvämare. Första provseglingen av Dragonfly 920 XTR - som gav så mycket mersmak att vi nu seglar en sådan! Euforisk halvvind hem Så var det dags för den sista snutten hem över Värtan till Viggan och vi kunde gå några grader lägre. Vilket ax! Vilken fart! Loggen var nära 20 knop och vattnet stod som en kaskad efter oss. Det var en upplevelse som gav mersmak. Dyrt, dyrt Jag började läsa om flerskrov, och fick en smärre chock när jag fick veta vad dessa flytetyg kostade. Men nyfiken fanns där, och medlemskap i SCTS innebar möjlighet att vara med på provseglingar, ett ypperligt tillfälle för en nyfiken. Ut med en båt, in och byt och så ut med en annan. Och så möjlighet att prata med folk som visste mer. Annons sattes också in i Bladet om delägarskap; dels för att splitta kostanden, men också för att kunna lära sig mer av någon som kunde. Men det blev inga svar. Hustrun Jag är gift med en mycket klok och förtstående kvinna, dessutom duktig seglare och rorsman när vi kappseglar. Men här var det tvärstopp! En sådan spindel kunde man ju inte ha. Vi tittade i alla fall på begagnade Dragonfly 800, men de fann ingen nåd i hennes ögon, van vid utrymmet i Maxi 95an som hon var. Men vi hittade en annons på en Havcat 27, en dansk katamaran, och jag hade ju provseglat sekreterarens förra båt, en Dazcat och visste vad den gick för. Alltså blev det en tur ner till Danmark med handpenningen i fickan för att provsegla, men det blev en besvikelse. Inte alls den fart och acceleration som jag väntat mig, så slokörade vände vi hemåt igen. Börjar bli allvar En liten poäng i sammanhanget är att jag vid ett tillfälle ändå fick med mig henne på en av SCTS provseglingar, och eftersom jag varit där själv vid flera tillfällen började min nuna bli välkänd, och när hustun också kom var kommentaren från sekreteraren given: Jaså, det börjar bli allvar nu... F-27 På ett Gran Prix fick jag syn på en annan slags trimaran som verkade ha en akterhytt. Tyvärr blev det aldrig av att kolla in den närmare eftersom den försvann så tidigt, men när så annonsen dök upp i Bladet blev det provsegling. Jodå, här fanns också accelerationen och snabbheten, och dessutom helt andra utrymmen än i Dragonflyn. Efter lite dividerande med hustrun gick vi halva vägen var - köpte F-27an och behöll Maxi 95an! Vi hade ändå haft den i 10 år, och den var mycket speciell för att vara en Maxi 95a. När vi köpte den för 10 år sedan var det totalrenoverad; ny motor, nya segel, ny spis med ugn, ny toalett, nya instrument, ny styrning med mera. Dessutom var bordet i sittbrunnen borta, och istället hade en ordentlig skotskena monterats tvärs över durken. Vi hade trivts bra med vår Maxi och hustrun ville inte låta den ersättas med en liten spindel! Men det året seglade vi en dag med Maxin, allt annat i F-27an, till och med semestern. Och med ett litet kylskåp 10