Sankt Franciskus katolska församling

Transkript

1 Sankt Franciskus katolska församling Årgång 4 nr Februari 2012

2 Skidresa till Romme Alpin 18 februari

3 Kära församlingsmedlemmar! PÅ KORSVÄGAR Varje år påminner Askonsdagens gråtmilda stämning oss om förgängligheten och fåfängligheten i vårt jordiska liv. Den påminner oss också om synden och behovet av bot, om Guds storhet och helighet samt människans svaghet. Varje år denna dag lägger prästerna aska på våra huvuden. Detta kan för många som står utanför kyrkan verka vara på något sätt anakronistiskt förnedrande för den stolta 2000-tals människan samt en onödig påminnelse om meningslösheten i människans jordiska liv. Den fasansfulla stämningen förstärker ännu mer dessa dramatiska och hopplösa ord som prästen, för inte så länge sedan, brukade uttala under askans påläggande: Kom ihåg att du är stoft, och stoft skall du åter bli. Det behövs ingen tro för att man skall kunna ta till sig dessa ord, för även utan någon tro så vet vi vad som händer med vår kropp efter döden. På detta sätt ter sig Askonsdagen ovanligt deprimerande och det är inte konstigt att så många kristna flyr från en sådan trons uppfattning som kan förtrycka en människa, väcka hennes sorger och rädslor till liv. Men är detta verkligen Kyrkans lära? I början av den heliga Fastan i Kyrkans liturgi klingar profeten Joels bestämda rop: Omvänd er! (Joel 2:12), men också det hörs den helige Paulus ödmjuka åkallan: Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud (2Kor 5:20). Det kan inte finnas bättre budskap för början av den här perioden. Den är, i Kyrkans tradition, en sökande 3 tid när man försöker hitta sin rätta plats vid Gud och sin egen värdighet och storhet som kommer från Gud. Ju mer vi förlorar den storheten desto längre bort avlägsnar vi oss från Gud. Utrop till omvändelse är en chans för människan, som har förvirrat sig i sitt liv och gått vilse. En chans för att märka att hon vandrar på fel väg som inte leder till det uppsatta målet så att hon anstränger sig för att komma tillbaka till den för henne rätta vägen. För det är vilsenheten och inte den enskilda synden eller människans svaghet som är människans största tragedi. När man vandrar på den rätta vägen som leder till målet (även om man snubblar, ramlar eller faller i diket, i leran och blir föraktfullt betraktad av alla) har man alltid en chans att stiga upp och på nytt ta upp vandringen till målet på den rätta vägen Min Herre! I min kyrka kungjorde prästen att Korsvägandakten ska börja varje fredag kl Jag vandrar med prästen och upprepar: Korsfäste Herre Jesus Kristus - förbarma dig över oss Jag stannar vid de fjorton stationerna, ser på dem, blundar och blir fundersam. Pauserna är för korta. Därför måste jag ensam komma tillbaka på vägen.

4 Någonting har jag tappat här, någonting har jag inte hört, någonting ville jag se på närmare håll och uppleva på nytt i ensamhet. Vissa stationer ger mig ingen ro. Varför skriker de så högt: Korsfäst honom! Jag kommer tillbaka till den fjärde stationen - Jesus möter sin Moder. Det är omöjligt att Han, att Hon inte har sagt någonting till varandra. Jag skulle också vilja träffa Veronika och fråga henne vad hon gjorde med svetteduken. alltså är alla vägar korsvägar? Ja. Dina vägar är inte mina vägar och mina vägar är inte dina vägar, men en gång i livet korsas de: min väg och din väg. Där kan vi alltid träffas. Sedan går vägarna åt andra håll. En välsignad och glad Påsk önskar f. Marek Rubaj *** En station skulle jag vilja glömma bort: Jesus blir avklädd. Folks skamlösa fräckhet och Jesus nakna oskyldighet. Så stickande i ögonen att man är tvungen att blunda. Jag har för lite tid vid den elfte stationen: Jesus spikas fast vid korset. Jag kysser den korsfäste Jesus fötter. Jag skulle vilja stå så länge tills jag hörde ordens eko: Där är din mor och officerens anrop: Den mannen måste ha varit Guds son. Det finns kors vid vägar, och det finns vägkorsningar, 4

5 UNDERVISNINGSTILLFÄLLENA 2012: FÖR VINTERN/VÅREN VÅREN 2012: Den 8 och 22 januari Den 5 och 19 februari Den 11 och 25 mars Den 1, 15 och 22 april Den 6, 13 och 20 maj Boka redan nu! FÖRSAMLINGSMÖTE 15 april 2012 Söndagen den 15 april (i anslutning till högmässan) är det dags för årets församlingsmöte! Ett ärende som församlingsmedlem vill att mötet ska behandla, måste lämnas skriftligen till kyrkoherden senast den 1 april. Rösträtt vid församlingsmötet har varje närvarande församlingsmedlem som har fyllt 16 år. Hjärtligt välkomna! Konfirmation äger rum torsdagen den 17 maj kl Första kommunion äger rum söndagen den 27 maj kl

6 RETRÄTT I FASTAN med F. Janusz Niziołek PROGRAM FREDAG - 16 MARS Kl BIKT Kl KORSVÄGSANDAKT OCH MÄSSA MED PREDIKAN LÖRDAG - 17 MARS Kl BIKT Kl MÄSSA MED PREDIKAN Ca. kl GEMENSAMT MÅLTID SÖNDAG - 18 MARS Kl HÖGMÄSSA Kl KYRKKAFFE 6

7 GUDSTJÄNSTER UNDER STILLA VECKAN OCH PÅSKEN Palmsöndag den 1/4, procession och Mässa kl Mässa på polska kl Skärtorsdag den 5/4, Mässa med fottvagning kl långfredag den 6/4, ekumenisk korsvandring valsta kyrka kl långfredagens liturgi i vår kyrka kl påskafton den 7/4, matvälsignelse på polska kl påskvakan kl påskdagen kristi uppståndelse den 8/4 högmässa kl. 10:30 annandag påsk den 9/4 Mässa på polska kl. 10:30 andra påsksöndagen den gudomliga barmhärtighets söndag 15/4 högmässa kl. 10:30 7

8 EN PLATS PÅ JORDEN Minnen från katolska mässor i Sigtuna från 1950-talet till regelbundna katolska mässor i Mariakyrkan tog slut 1970-talet. Mitt första minne av katolsk verksamhet i Sigtuna är den lilla ekumeniska grupp som brukade samlas hemma hos mig i slutet au femtiotalet för att samtala om den katolska tron. Den leddes av Andreas Rask som då tillfälligt var i Sverige. Till gruppen hörde bl.a. Gunnel Vallquist och Barbro Alving, Gertrud och Tore Zetterholm, Inga Landgré, Ingrid Edholm och jag själv. I början av sextiotalet började Aileen och hennes barn, jag själv och en gammal katolsk, troligtvis tyskfödd dam, fru Enbom, att delta i de katolska mässor som hölls var eller varannan söndag hemma hos fröken Elsa Calais, teckningslärare vid Hum. läroverket. Dit kom också en ungersk dam, fru Marian, som sedan flera år arbetade på Konstslöjden i Sigtuna och Ingrid Edholm, författare och husmor på Sigtuna Stiftelsens Gästhem. Mässorna var nog i första hand till för katolska elever i de båda internatläroverken i staden. Humanistiska Läroverket var det ena och Sigtunaskolan det andra. De då ganska många katolska eleverna undervisades på den tiden (antagligen före mässorna) av någon av Uppsalaprästerna. Jag minns att p. Köster SJ hade ett särskilt gehör hos ungdomarna. Gymnasieutbildningen höll ju då en annan nivå och gav därför eleverna möjlighet att uppskatta p. Kösters lärda utläggningar, mildrade av hans mycket speciella humor. En flitig besökare vid dessa mässor var Doktor Gunnar Brandt, gymnasielärare och s.k. husfar vid internatet: 8 med andra ord han hade ett särskilt ansvar för eleverna också utanför skoltid. Han tillhörde Svenska kyrkan där hans far varit präst och var också han en mycket lärd herre med starka ekumeniska intressen. Andra deltagare var ofta gästande katoliker bl.a. från Sigtunastiftelsen. Värdinnan, Fröken Calais, var själv en intressant person. Hon hade vid mogen ålder bestämt sig för att hälsa på en släkting med samma namn som var abbedissa (eller priorinna) i ett kloster i västra Frankrike. Resultatet blev att Elsa Calais konverterade. Så länge hon arbetade vid skolan och hade kvar sitt lilla hus upplät hon det till dessa söndagsmässor. Sen var vår lilla församling husvill ett tag, men fick hjälp från S:ta Eugenia församlingen att hyra en f d bilskola i en källarlokal i den då nya stadsdelen Brännbo. Den katolska menigheten hade då utökats med tre ungerska familjer som med författaren Harriet Hjorths hjälp kommit till Sigtuna. Bland dem fanns en duktig möbelsnickare, (Josef)Thöke som gjorde fina bänkar och bord till lokalen. Övrig inredning tror jag Eugeniaförsamlingen stod för med pater Wehner som intresserad ledare. Jag kan se honom för mig när han stod på en stol vid kortväggen och hängde upp ett stort brunt sammetsdraperi som bakgrund till det krucifix vi fått låna. Alla de ungerska familjerna hade tämligen små barn: fem stycken inalles: Aileen hade fyra. Mina var halvvuxna och ointresserade av att bli katoliker, men utan att på något satt ogilla min konversion.

9 Från Uppsala kom olika präster för att fira mässan med oss: p. Köster. p. Roth och p. Seiler, från Stockholm kom också p. Schelin. Utom de vanliga församlingsmedlemmarna kom ibland också har gästande katoliker från den ekumeniskt verksamma Sigtunastiftelsen: bl.a. minns jag författarparet Eva Berg och Waldemar Hammenhög. Slutet av 50- och början av 60-talet i denna lilla f.d. bilskola, som fick namnet Johannes Chrysostymos kapell, träffades vi också till ekumeniska möten. De var alltid livligt besökta, inte så mycket av folk från var egen församling men däremot från Svenska kyrkan och Baptistförsamlingen. Stolar brukade vi få låna av snälla grannar. Sammankomsterna som följde ett särskilt schema leddes oftast av någon tillkallad präst från Stockholm, jag minns särskilt p. Paillard och p. Smith från Marie Bebådelseförsamlingen. Kapellet måste ju städas och den saken skötte Aileen och jag. Aileen som hade bil kom med en avancerad städutrusning som djupt imponerade på mig, jag med cykel och hund som sedan beskedligt låg i ett hörn medan vi städade. Det var roliga eftermiddagar. Efter ett par år i bilskolekapellet blev Gunnar Weman kyrkoherde i Sigtuna och upplät då genast Mariakyrkan till våra gudstjänster, som nu leddes från Uppsala, i början, tror jag, var fjortonde dag. De präster som kom var p. Fressman, p. Dietz, p. Hollin, f. Kristian Hylak. Under ett par av dessa år bestämde sig S:t Lars församling i Uppsala att hälsa på oss i Sigtuna och fira mässan här. Det brukade komma ett hundratal personer varje gång, som Aileen och jag spisade ut med bullar och kaffe i det generöst utlånade församlingshemmet. Ibland kände vi nog att Uppsalaborna tog gästfriheten lite väl mycket för given. Gudstjänsterna i Mariakyrkan var från början flitigt besökta, också av intresserade från Sv. kyrkan, men så småningom blev det allt färre som kom och till slut upphörde de regelbundna katolska mässorna i Mariakyrkan. De som sedan förekom var ju ofta mer interna som inte ens Sigtunakatolikerna fick reda på förrän efteråt. Att vi själva blev ledsna över beslutet är inte förvånande men vi fick veta att också många i kyrkans egen församling saknade våra mässor och den ekumeniska innebörden av dem. Intervju med Anne-Marie Edéus den 21 juli Sr. Ingrid Ström 9

10 KALLADE ATT SÖKA HELIGHET Idag kallar Kristus var och en av oss genom den kallelse vi har fått som biskopar, präster, ordensfolk eller lekmän att tala till hjärtat av Sverige. I tusen år har den svenska histo-rien och kulturen formats av evangeliet. I varje generation måste kyrkan förkunna evangeliet på nytt. Den måste upp-repa i tid och otid (jfr 2 Tim 4:2) de imperativ som står vid hjärtpunkten av all kristen predikan: "Låt försona er med Gud" (2 Kor 5:20) och "kläd er i den nya människan som har skapats efter Guds bild med den rättfärdighet och den helig-het som hör sanningen till" (Ef 4:23). Denna omedelbara för-kunnelse måste höras i Sverige idag - och det är dig Gud har utvalt och sänt att bli hans budbärare. För att kunna föra budskapet om omvändelse och förso-ning till andra måste vi själva leva det. Det är inte nog för oss att peka på Kristus. I en speciell mening har vi genom dopet blivit Kristus. Vi använder den helige Augustinus' ord: "Låt oss vara glada och hysa tacksamhet: Vi har inte bara bli-vit kristna, utan Kristus själv... står i all vördnad och gläds. Vi har blivit Kristus" (Ioh Tract 21,8). Från vårt dops före-ning med Kristus i hans döds och uppståndelses mysterium har vi fått kallelsen till helighet (Rom 6:12-12) ( ). Kära bröder och systrar: Sverige behöver levande Kristustecken som håller 10 fast vid Guds ord i sina hjärtan, som håller sig till honom genom sakramenten, som praktiserar saligheterna och som älskar alla, i synnerhet de minsta av sina bröder och systrar. Detta är vad vi menar med att bli konsekrerade i sanning (jfr Joh 17:19) och att leva den tro som vi bekänner i trosbekännelsen. (JP II den 8 juni Välkomstgudstjänst i Katolska Domkyrkan i Stockholm. Ur Kallade att söka helighet. Tal och texter från Påven Johannes Paulus II:s Sverigebesök 1989; s )

11 KYNDELSMÄSSODAGEN 5 FEBRUARI 2012 Omslagsbilden visar Jesu ansikte från Turinsvepningen (Svepduken i Turin). S:t Franciskus av Assisi kyrkoblad - Ansvarig utgivare och layout: Kh. Marek Rubaj Tryck: PP-Tryck Peter Palm 11

12 ADRESSER & TELEFONNUMMER Pastorsexpeditionen: Expeditionstid: Telefon: Hemsida: Kyrkoherde: Telefon: Mobil: Stockholmsvägen 50, Märsta onsdag, torsdag & fredag kl f. Marek Rubaj Organist: Telefon: Församlingens kateketer: Sr. Ingrid Ström Luciana, Sandra, Maria, Åsa, Malgorzata, Lars SEB: Bankgiro: Mässa på polska: ORDINARIE GUDSTJÄNSTTIDER Mässa: Söndagar kl Onsdag, torsdag, fredag kl :a söndagen i månaden kl (sep-maj) Tillfälle till bikt efter överenskommelse med prästen. Mer information om församlingens aktiviteter hittar du på Informationen på hemsidan uppdateras varje vecka.