Håret och Hårmodets Historia

Transkript

1 Håret och Hårmodets Historia Kan det ha varit så, att de som vi antas härstamma från svepte om sig skinn från döda djur, och att detta så småningom ledde till att deras egen hårbeklädnad inte längre var lika nödvändig utan började avta? Kanske måste de av brist på föda söka sig ner från träden till ett liv på marken, och sedan kanske deras hårbeklädnad anpassades till den nya miljön, de hårbevuxna ställena blev färre och håren finare. Hur det än förhåller sig med orsakerna så har utvecklingen givit människan hår på vissa ställen av kroppen. Och den moderna kosmetologin gör sitt bästa för att understryka och förhöja skönhetsvärdet i syfte att attrahera det motsatta könet. Hjässans hårväxt kan erbjuda många möjligheter till frisyrer, färger och klippningar. T.ex ögonbrynen kan noppas, klippas, färgas och göras tjockare beroende på hur kunden vill ha det. Olikheterna i utseende människor emellan är stora, vilket genom tiderna har inneburit diskriminering av vissa raser. Mellan olika folkslag är skillnaderna betydande när det gäller hårets struktur och färg. Nästan alla mongolfolk har rakt, mörkt hår och liten hårväxt på kroppen. Mörkhyade har något mera kroppshår medan deras huvudhår är krusigt och ull-liknande.den vita rasens hårväxt hör hemma någonstans mitt emellan, med lättformat, självlockligt och mjukare hår, men framförallt hår av finare struktur. Den vita rasen har också mera kroppshår än andra raser. Geografiskt kan man följa olika människohår på samma sätt som hudfärg. De folkslag som utsätts för stark sol har mycket kraftigt pigment, som ger skydd mot ultravioletta strålar men också upphov till mörkare hud och svartare hår. Människor som lever inom jordens mer tempererade zoner har oftast ljusare skinn och större variation i hårets färger. Rödhåriga personer har vanligen mycket känslig och skir hud, vilket beror på en större förekomst av melanin, något som oftast framträder i form av fräknar. Varje litet hårstrå består av en mängd sammansatta hår. En frisk person bär ca hårstrån på huvudet. Blondiner: har ca hårstrån Brunetter: har ca hårstrån Rödhåriga: har ca hårstrån Håret påverkas förstås av personens fysik och hälsa. Man har konstaterat, att ett fysiskt starkt hår växer 0,35 mm per dygn. Man vet också att håret växer olika i olika åldrar. Män har sin snabbaste hårväxt mellan 15 och 30 år, medan kvinnohåret växer fortast i åldrarna år ca 18 cm/år. Efter 50-årsåldern minskar hårväxten. Vid sjukdom växer håret saktare, men redan under 1

2 konvalescensen ökar tillväxten. Och en vanlig missuppfattning är att många tror att håret växer fortare, om man klipper det ofta el. rakar av sig håret. Det gör det alltså inte. Även om man inte rakar el. klipper sig el. plockar bort sina hår, så har varje hårstrå enbart en bestämd livslängd innan det faller av naturligt. Hos djuren är detta håravfall vanligen säsongsbundet medan människohåret fungerar annorlunda. Hårstråna faller av och förnyar sig efter hand, några få åt gången. Normalt förlorar vi mellan hårstrån per dygn. Vissa hår kan bli så gamla som sex år, medan andra endast blir två år. En indisk munk innehar rekordnoteringen för längsta hår 26 fot långt, motsvarande ca 7,9 meter. Det är den längd vårt hår skulle få om vi aldrig klippte oss och det aldrig föll av och vi lät det växa under 50 år. Grått hår: Oftast vid högre ålder blir håret grått, ibland kan även yngre personer få grått hår. Redan i 20-årsåldern kan det inträffa, beroende på arvsanlag och ibland sjukdomar. Det som händer med håret är att det får en avpigmentering ( färgen försvinner ), och det blir strukturförändringar, ( grövre hår ). Ett redan växande hårstrå kan inte bli vitt, varför talesättet " vithårig över en natt " inte alls stämmer. Håret måste först falla av varefter det nya håret växer ut som vitt, och det är blandningen av det nyutväxta vita håret och de kvarvarande hårstråna som ger den grå effekten. Även avklippt hår behåller sin färg under århundraden. Mode Sedan människan väl upptäckt att hår var hårt och formbart och att det förnyades, att det kunde klippas, rakas, formas, färgas, flätas, krusas, lockas, vågas, touperas, valkas och friseras, började man prova på olika saker med håret, t ex med längd, färg och stil. Man gjorde håret till ett mode. Oftast var det kanske en kung el, drottning som introducerade en ny stil, blev beundrad och efterapad. För mode, vilket det gällt frisyr el. klädedräkt, har alltid tidigare varit förbehållet privilegierade medlemmar av samhällets övre skikt. Ibland stannade modet kvar så länge att det kopierades av medelklassen. Den framgångsrike modeskaparen vill inte se sin egen undergång, så han måste skapa något nytt hela tiden, så modet inte blir någon allmän egendom. Hur skulle annars eliten särskiljas. Under seklernas lopp skedde stora förändringar. Länge var det endast de rika med mycket tid och pengar som kunde hänga med i modesvängarna när det gällt hårmodet. Naturligt, löst hängande hår har nästan aldrig varit modernt bland kvinnor trots att männen har funnit det mer attraherande än komplicerade frisyrer. Förmögna kvinnor undvek det naturlockiga hårmodet eftersom det skulle ge dem en stämpel av medelklass. I dag är det inte längre kungligheter som är förebilder inom hårmodesvängen.utan i dag är det de stora frisörerna som är ledande inom hårmodet, och de får ofta spridning genom, massmedia, skådespelare, 2

3 popstjärnor och andra artister. Ett nytt mode kan skapas plötsligt, av till exempel. en popstjärna el. som en revolt mot rådande förhållanden inom ett visst område. Hårhistoria En känd person när det gäller hårhistoria, är den bibliske Simon. Namnet kan mycket väl vara hämtat från det hebreiska ordet " shemesh", som betyder hår. Israeliten var en skrytsam äventyrare, hans mod och styrka hade fört honom i främsta ledet i kampen mot filéstéerna. Hans nedgång och fall inträffade sen han förälskat sig i Delila, som mutades av filéstéerna att försöka ta reda på var i hans styrka låg. Hon kom fram till att hans styrka var håret. Delila fick honom att somna i sitt knä, sedan kallade hon på en man som rakade av honom lockarna sedan fick hon snabbt makt över honom. Simon tillfångatogs och fördes till Gasa. Där sattes han i bojor, sedan man stuckit ut hans ögon. Simons hår började växa ut igen och hans styrka återkom i sån grad att han slutligen kunde rasera det hus som han placerats i för att förödmjukas och hånas. Huset störtade sedan samman och begravde tretusen människor. Själv återfanns han död bland ruinerna. De förhistoriska frisyrerna har bevarats till vår tid genom skulpterade framställningar bl.a. rundskulpturerna från Dolni Vestonice i Mähren, föreställande kvinnor med ett slags barett på huvudet. Den kända bronsålderskvinnan som påträffades i en ekkista i Skydstrup i Danmark bär ett hårnät av tagel. Många statyetter framställer skäggiga och långhåriga män som skägglösa män med rakade huvuden. De sumeriska männen hade ett par tusen år före Kristus troligen långt hår, fästat över hjässan med ett band el. fasthållet över pannan med hjälp av en bindel, medan det fick svalla fritt över axlarna. Rester av en peruk har återfunnits i en mansgrav på den kungliga kyrkogården i Babylonien. Tre dignitärer från Mari visar fint friserat hår som föll långt ner på ryggen och avslutades med en elegant rullad lock. Det var tydligt att frisyren bestämdes främst av hovetiketten. De kvinnliga huvudprydnaderna var ganska olikartade. Ofta var håret samlat i en tung nackknut som hölls fast av hårnät el. tyg. De elegantaste damerna hade sitt hår rullat över öronen och format till en hög, upphöjd valk, placerad rakt över hjässan och prydd med flätade band. En del frisyrer visar ett åtstramat hår som lockats fint över hjässan och arrangerats som girlander över tinningarna medan öronen var blottade. Lockarna hölls på plats av två bindlar, den ena runt huvudets främre del, den andra tvärs över hjässan i nittio graders vinkel mot den första bindeln. I nacken var håret upppuffat, över axlarna fick håret falla fritt. Årtusendet före Kristus bar de assyriska männen oftast långt svallande hår, som de lockade med locktång. De kungliga smyckade ofta sitt hår med guldtrådar, troligtvis tillverkade av något slags nät. Kungarna av Babylonien bar antingen en konisk mössa med lång tofs, 3

4 som nådde ända ner till vristen, el, en hög cylindrisk tiara. Den senare huvudbonaden verkar ha varit reserverad för gudar och konungar, medan den koniska mössan bars allmänt hos de folk som bodde runt Mesopotanien. Den assyrisk-babylonska huvudbonaden för gudomar, var en hornkrönt tiara, som härstammar från de gamla sumeriska gudarnas huvudbonad. Männen i Persien hade sitt hår benat och krusat i en mängd lockar, som arrangerades i en enda rad som inramade ansiktet och löpte ner till skägget, som också krusades. I frisyrerna på talen f. Kr. användes ofta hårnålar, tillverkade av guld el. koppar. De enkla hårnålarna hade spiral huvuden, andra formades som blommor. De finaste fynden av hårnålar har gjorts i kvinnogravar. I en kungagrav i Isopata påträffades en nål med guldhuvud och ett antal nålar med ingraverade jaktmotiv. Egypten var det ledande kulturlandet flera årtusenden före Kristus. Männen i Egypten hade ofta sitt huvud rakat, kvinnorna hade vanligen sitt hår flätat och uppsatt med knappar av guld. En del kvinnor hade slätkammat hår som kunde prydas med blommor. Peruk förekom hos både män och kvinnor, oftast bland männen, som använde den till religiösa högtider och ceremonier. Först var mansperuken kortklippt, senare blev det modernt med längre peruker. När kvinnorna bar peruk skymtade ofta det egna håret fram. Kvinnoperuken var antingen rikt lockad el. försedd med flätor som nådde ner till brösten och pryddes med band. De som skötte om perukerna var slavar. Egyptierna prydde ofta sitt hår med en lätt krans. För romarinnan var hårvården det viktigaste inslaget på morgonen. Under talet e. Kr. började även männen ägna åtskillig tid åt sitt utseende. Stilbildande franska frisyrer Under merovingernas tid i Frankrike, e. Kr. bar männen ofta sitt rödfärgade hår i en tjock fläta, uppsatt på hjässan men rakat i nacken. De merovingiska kvinnofrisyrerna är okända, man vet är att de unga flickorna lät håret svalla fritt, medan de gifta kvinnorna samlade håret i en knut. Från karolinertiden har det bevarats miniatyrer föreställande kvinnor med hårnät med invända pärlor el. ädelstenar. I början av talet började en mycket missklädsam frisyr att komma på modet bland männen. Håret rakklipptes runt hela huvudet, hals och öron blottades och uppe på hjässan klipptes lite kort stubb. Det är möjligt att klädmodet med höga kragar som täckte hela halsen, avgjorde hårmodet. " Spilkumsmodet " varade till talet, sedan blev det modernt med längre hår för männen. Hårmodet spred sig från Frankrike till England och Spanien men till tyskland kom det aldrig. Den kvinnliga frisyren under motsvarande tid, håret sattes upp i rullar över tinningarna el. flätades, som rullades kring metallstycken över öronen. I början av talet blev det modernt med valkar, som ökade i omfång, liksom tinningsvalkarna och silkeshuvan, blev också en 4

5 omfångsrik skapelse. Den dubbelvingade fjärilsformen är den mest vanliga av en rad varianter av valkar. År 1417 karakteriserades huvudbonaderna på följande sätt av Juvená des Ursins:" sagolikt långa och breda horn med långa snibbar på vardera sidan." De fördömdes av predikanter som rasade över lösvalkarna, "uppstoppade med håret av döda kvinnor som törhända är i helvetet nu." Biskopen i Paris utlovade syndernas förlåtelse åt envar genom att ropa " hurte belin "( fritt översatt: stångas get ) och smädade de kvinnor som föll för detta mode. Under senare delen av talet bar kvinnorna mer slätkammat hår, ofta med kapuschong el sidenhuva över håret. Över pannan hängde en lock "la garcette ", över öronen två krusade bouffons och i nacken en flätad el rullad chignon kom ett nytt hårmode, som lättast beskrivs som ett virrvarr av lockar. Omkring 1678 kom en frisyr som " a la Fontanges". Frisyren bestod i en enkel knut som samlade krusade lockar uppe på hjässan, men den omvandlades så småningom till en komplicerad byggnadsställning av lockar avslutad med en mössa. Band och spetsar monterade på mässingtråd krönte huvudet. Frisyren fick mycket kritik och kungligt ogillande. Men detta hårmode höll sig i 30 år. Färg Det där med att försköna och hjälpa upp den naturliga hårfärgen och att göra färgen mer tilltalande, blankare och vackrare. I Europa måste man ha haft tillgång till talrika färgämnen, efter vad man har hittat av gamla fynd. Grottmålningar från yngre paleoliticum vittnar om att man använde färg. Blåa, röda, lila och gula färger har kunnat identifieras, liksom violett - bruna och gröna nyanser. Den blå färgen tog man från dvärgal ( sommarfläder el. sommarhyll ). Från myrten utvanns en lila färg och gult fick man från vau, en art färgreseda, el. från kronärtskockor. Vitmålla gav röd färg och orangegult fick man från sänghalm. Man använde även en mixtur av ättika, kvitten och liguster till hårfärgning. De romerska männen brukade färga sitt hår svart Då använde de Johannesört, myrten, skal av purjolök, mogna fläderbär och nötskal.omkring 1880 blev det allt vanligare med färgpreparerat hår.vanligast var det att skådespelare och andra aktörer behövde färga håret för t ex en speciell roll. Håret blektes med ammoniak och pudrades sedan, men resultatet blev inget vidare tillfredsställande. Först när vätesuperoxiden blev känd kunde man få bättre resultat. Den ryske professorn von Hoffman upptäckte år 1861 parafenylendiamin, som han förenade med vätesuperoxid för att få en oxidation. Det innebar bättre resultat vid hårfärgning. Utvecklingen har gått snabbt och tidigare skador vid färgningar som t ex. brännsår och allergier är mycket ovanligt numera. Medicinering kan påverka både permanent och färgning. Ett exempel är en frisör som kämpade länge med en färgning på en dam, resultatet blev en stark blå nyans som inte skulle vara där. Vid en noggrann undersökning kom de fram till att damen stod under kraftig medicinering. Därför är det viktigt 5

6 att vid frisörbesök tala om för frisören om man äter medicin.detta gäller både vid permanent och färgning. Färgmedel i dag kan vara permanenta el. tillfälliga, de kan kombineras med schampo el. användas som sköljtillsatser. När ett hår är blekt, el färgat ljusare, så har den egna hårfärgen ( pigmentet ), försvunnit. Man kan aldrig få tillbaka sin egen färg på ett färgat hår, det är inte förrän håret växer ut igen som den ursprungliga färgen kommer tillbaka, och håret växer ungefär 1 cm per månad. Under tiden som håret växer ut får man förbättra färgen genom att pensla i färg i utväxterna. Håret får vid färgning el. blekning vissa kvalitetsförändringar, och därför är det lämpligt att tillföra håret inpackningar, balsam specialskum och spraybalsam, mm. Vad gör man då vid en misslyckad hårfärgning? Försök att tona tillbaka håret till din naturliga färg från hårbotten så du inte förstör den naturliga glansen. ( Helst med en toning utan oxidation ). Är håret i väldigt dålig kondition bör man rådfråga en frisör innan man gör nya färgningar el. toningar. I värsta fall kan man komma i ett stadium där inget med färgmedel hjälper, då är en kort frisyrklippning el peruk enda alternativet. Man ska vara mycket försiktig när man håller på med färgning av håret, det gäller att läsa bruksanvisningen noggrant. En del produkter är avsedda för hår som inte är tidigare behandlade. Är ditt hår då behandlat så kan det sluta i katastrof. Färgning el. blekning kan också vara en fördel för ditt hår, ett babyfint hår kan få extra styrka genom t ex. slingor, som gör håret mer lättformat och kan ge större volym. Toningar Toningar verkar på håret ungefär som målarfärg på trä. Färgen appliceras så att ett lager av färg läggs utanpå hårstrået. Toning går alltså inte in i hela hårstråt på samma sätt som en färg gör. Appliceringen gör man oftast efter shamponeringen, genom att t ex. hälla rinsen över håret och massera in toningen el. pensla in toningen i håret. Det finns även skumtoningar som man kan tona håret med. En toning försvinner efter ungefär 6 8 schamponeringar. Med toning kan man inte göra håret ljusare, bara nyansera den befintliga hårfärgen el. göra den mörkare. Färgning Riktig färgning tvättar man inte bort utan den får man klippa bort. Färgpigmenten tränger djupt in i hårstrået, vill man ha en jämn och bra färg får man hålla efter och färga in utväxten med någon dryg månads mellanrum. Numera kan man färga håret i vilken nyans som helst från rött till gult och orange. Numera fordrar det inte som tidigare att håret måste behandlas med blekning el. avpigmentering, utan man väljer ut den nyans man vill ha, varefter frisören väljer ut preparat och oxidationsstyrka. Behandlingen brukar ta ungefär min lite beroende på utgångsläget på håret. Efter färgningen 6

7 schamponerar man håret för att få bort färg vid hårfästet och hårbotten. Man kan även färga in slingor i håret vilket numera är modernt. Ibland kan det vara svårt att uppfatta färgen på håret beroende på olika belysningar på salongen och i hemmet. Det kan ibland skapa problem hos frisören att få kunden att känna att det är rätt nyans i den belysningen på salongen. Slingor Just slingor finns det många namn på, alltifrån toppblekning, slingor, länkar, solstänk mm. Varianterna är många att göra slingor på, stanniol är ett sätt, man virar stanniolen just där varje slinga skall vara. Det är ett mycket bra sätt, det är lätt att ta hänsyn till virvlar, frisyren och hårets växt. Nackdelen är att det kan ta lite lång tid med den metoden och att vissa ojämnheter i färgen kan förekomma om man inte är tillräckligt snabb. Men vanligast är nog den traditionella slinghättan med utstansade hål, sedan drar man ut hårslinga för hårslinga med en virknål. Nackdelen med en slinghätta är om kunden är väldigt håröm, det kan kännas en del när man drar upp håret ur slinghättan. Eller om virknålen är väldigt spetsig kan det göra ont i hårbotten om inte frisören är väldigt försiktig förstås. Toppblekning är också en metod, och eftersom inte hela håret prepareras, kvarstår den egna nyansen. Därför är det inte nödvändigt att förnya slingorna så ofta, det beror lite på var man placerar slingorna och vilken färg slingorna ska vara i. Skulle man nu inte bli nöjd med slingorna klarar en duktig frisör av att färga in hela håret med en toning som är att föredra. Hemfärgning Området är stort och preparaten många, likaså fabrikanterna. Giftstadgan tillåter egentligen inte att man håller på med färgpreparat för hemmabruk. Detta begränsar hemmamedlens användning. Vanligtvis innehåller preparaten lösningar av silvernitrat blandat med salmiaksprit. Metallsaltet består av silvernitrat. Tillsammans bildas dessa svart silversulfid, då medlet kommer i kontakt med äggviteämnen som hårkeratinet är uppbyggt av. Svavel spelar en viktig roll, det förenas med silversaltet till den silversulfid som skall ge håret den nyans man vill ha. Lösningen är mycket svag, vilket innebär att hårfärgningen sker långsamt, färgen lagras i håret som metall i väldigt små partiklar. Salmiaksprit används som oxidationsmedel. Om man vill ta bort röda effekter tillsätts ytterligare metallsatser som t ex. kobotsalt, koppar och nickel. Håret utsätts för stora påfrestningar under en sådan här behandling. Om resultatet inte blir lyckat kanske man sedan vänder sig till frisören, som sedan måste helt avlägsna alla beläggningar i håret för att kunna återställa det. Den vanligaste metoden är då att man får göra en avfärgning med salmiaksprit, som 7

8 måste vara minst fyra gånger så stark som vid vanlig färgning. Detta innebär en stor påfrestning för håret, så var väldigt försiktig när det gäller färgning av hår. Grått hår Redan i 20 - årsåldern kan de första grå håren börja träda fram. Att håret är grått innebär att håret har förlorat sitt pigment. Mest vanligt är att de grå håren börjar uppträda framtill för att sedan fortsätta mot nacken. Oftast har de grå håren en annan kvalitet än det övriga håret, ibland kan det upplevas som mer motsträvigt och lite svårt att få någon fason på. De flesta känner sig äldre i grått hår, men grått hår kan också vara klädsamt. Ett mörkt hår blir oftast väldigt vackert om det är lite silvergrgrå inslag i det. Om man absolut inte tycker om sitt gråa hår finns möjligheten att färga, slinga el, tona håret. Blont hår I det gamla Rom var blont hår högsta mode. För att få blont hår, mixtrades det med " tyska örter ", el. ett hopkok av blodiglar och vinäger som fick jäsa tillsammans i ett blykärl. De romerska frisörerna kom även på varmvattensrakningen. Om man funderar på att blondera sig måste man tänka sig för noga, det är ett svårt kapitel att skapa en vacker blondin. Med några veckors mellanrum måste man förbättra blonderingen och det tar både tid och kostar pengar. Ett hår som är mycket ljusare än det naturliga kräver mycket skötsel, med inpackningar och balsam efter varje tvätt. När det gäller nyans på ett blont hår är det ögonfärgen som styr valet. Är ögonen blå väljer man gärna en hårton som går åt askblont el. cendrenyans, även en svag gulfärg kan också gå bra. Till grå ögon är cendre' eller någon askton bra. Ett tips är att göra någon provslinga i den önskade nyansen, innan man färgar hela håret. Gröna och bruna ögon går bra ihop med gult, campangefärg el. svag orange ton. Är man osäker på om man verkligen skall göra en blondering, är alternativet slingor en mycket bra ide. Rött hår Rött hår har varit extra populärt i Italien och Grekland, ända tills våra dagar. De varma röd-guld-nyanserna som den Italienske konstnären Tizan brukade måla sina venetianska kvinnoporträtt i, det var inte naturliga färger utan hade åstadkommits genom färgning. Man använde soda, alun och svart solfur, sedan lät man det självtorka i solen. På talet jagade, torterade och t o m. dödade man kvinnor som var rödhåriga, speciellt om de var unga och attraktiva. Troligtvis sammankopplades med tron att Judas, som förrådde Jesus var rödhårig. Jean-Baptist Thiers skrev på talet om att rödhåriga stod i maskopi med Judas och alla rödhåriga borde använda peruk ansåg han. 8

9 Hennafärgen är vanlig för att förstärka den naturliga röda nyansen. Skalan med olika röda nyanser är stor från mörkaste bordeaux el. lika skiftningar till blått och tizianrött. Svart hår Många klär inte så bra i riktigt mörkt hår. Oftast är det de som av naturen fått mörkt hår som passar bäst i den nyansen. Det är alltid bättre att välja en något ljusare variant än helt svart. Några goda råd När ett hår är färgat är det alltid extra känsligt, skydda gärna håret för sol, saltvatten och klor. Tvätta håret med specialshampo, använd inte varmt vatten, ljummet är bättre. Inpackningar är bra att göra ofta, helst efter varje tvätt. En gles kam är bättre än en borste, när det gäller att reda ut håret. Börja alltid reda ut håret i topparna och gå stegvis upp emot hjässan. Henna Henna kommer ifrån hennagräset, som innehåller ett färgämne s.k. hennapulver, som framställs genom att pulvrisera gräsets blad. Hennans olika färgdjup beror på den jordart där gräset växer. Hennagräset växer i varma länder som Indien, Egypten, Marocko, Algeriet och Tunisien. Hennans egenskaper bygger upp hårets egen stuktur, vilket gör att frisyren får bättre hållbarhet och ökad volym. Vanligast blandar man hennapulvret med varmt vatten tills konsistensen blir som gröt. Det är viktigt att hennagröten håller jämn temp. medan den appliceras i håret. Låt den därför stå kvar i vattenbadet under behandlingen. Hennans verkningstid beror på hur stark nyans på färgen man vill ha. Ca 45 minuter brukar vara den normala verkningstiden, men även efter 10 minuter kan man få bra resultat. Appliceringen av henna är viktig, den bör utföras med platt pensel. Hennafärgen får inte röras ut i skålar av järn, koppar, el. aluminium, då kan hennapulvret påverkas och kunden får en nyans han el. hon inte har önskat. Var väldigt noga med att få bort all färg runt hårfästet och på huden, för hennafärg är väldigt svårt att få bort från huden. Hennan är fullkomligt ofarlig och kan användas utav alla. Permanent Permanenten upptäcktes på talet av en fattig men framgångsrik frisör i Paris, Marcel Grateau. Frisören Ludvig Nessler bytte sedan namn till Charles Nestle'. Hans permanent utfördes med en maskin, som bestod av tunga varma 9

10 spolar som fästes i håret. Permanenten tog 10 tim. På talet använde man sladdlösa rullar. Ljumpermanent Var att man använde permanentapparaten, många tyckte att den där apparaten bara stod i vägen och att det luktade illa. Man tyckte att det var svårt att kontrollera verkningen av permanenten som utfördes med uppvärmda klämmor som fästes på permanentspolarna. Trycket av klämman gjorde ibland att håret riskerades att brytas av. Detta var ett mycket klumpigt sätt att permanenta hår. Modern permanent För att få ett lyckat resultat måste håret först schamponeras. Håret delas upp i en pase' sedan rullas pas'en på en permanentspole som är noga utvald efter hur frisyren ska vara formad och hur lockigt kunden vill ha håret. När håret är färdigrullat tas permanentvätska på spolarna. Vätskan får sitta verkningstiden ut, men det är noga att kontrollera någon provlock då och då för att se om permanenten är färdig. Permanentvätskan sköljs sedan noggrant ur, torkas med handduk och papper. När spolarna sedan är urtorkade ska håret neutraliseras. Neutraliseringen el. fixeringen är det viktigaste momentet. Slarvar man med det momentet blir permanenten misslyckad. Efter fixeringen, tas spolarna ur håret och är håret långt tas lite extra fixering i topparna. Sista momentet är att skölja håret och att ta i balsam så att håret blir mjukt och följsamt. Rakpermanent Rakpermanent är ett svårt kapitel, det finns en mängd olika sätt att utföra en rakpermanent. En variant är att rulla upp håret på jättespolar och låta det sitta verkningstiden ut och sedan plocka bort spolarna före neutraliseringen. Sedan kan man börja i nacken och kamma varje parti helt rakt, och efter det skölja och neutralisera. Faktum är att amerikanarna är väldigt duktiga på rakpermanent, vi i norden är inte lika bra på att rakpermanenta. Vi har inte så bra preparat som amerikanarna har, eftersom vår giftstadga inte tillåter de ingredienser som tillåts i USA. Sedan tål inte vår nordiska hårkvalitet de medel som exempelvis används på negresser. Surpermanent Att behandlingen kallas surpermanent beror på att permanentvätskan ligger närmast neutral bas i ph - skalan. Vätskan gör att håret blir fastare i sin 10

11 struktur, för vätskan har sammandragande egenskaper. Surpermanent är särskilt bra för behandlat skört hår. Många kunder som inte tidigare känt sig nöjda, främst kunder med svårbehandlat hår, fett hår, kraftigt, spikrakt hår och väldigt solblekt hår föredrar surpermanent. Den är dyrare än en vanlig permanent, men det kan vara prisvärt, istället för att få ett förstört hår. Klippning En bra klippning kan utföras på många olika slags sätt. Det krävs naturligtvis en skicklig frisör som kan klippa en frisyr som passar till hårets kvalité, kundens ansiktsform, och stil. Själva klippandet kan utföras med sax, kniv effilettsax, eller också kan håret brännas. Peruker Peruker kan ibland vara en slags förklädnad för eliten, i Europa och Amerika kännetecknade de vissa yrken speciellt under 1700 och talen. Än i dag bär brittiska advokater och domare speciella peruker. I det gamla Egypten användes peruk praktiskt taget utav alla men inte av präster och grovarbetare. Förmögenheten avspeglades i peruken, ju rikare man var desto pråligare var den. Man har funnit en peruk från ca 600 år f.kr, den var tillverkad i rent silver. Peruker och andra dyrbara material begravdes med de döda. Under talet var det franska perukmodet mycket modernt och det blev snart modernt över hela övriga världen. Perukerna var ofta översållade med vitt parfymerat puder. På talet sålde bondkvinnorna ofta sitt hår till uppköpare. Till en början ersattes de stackars kvinnorna med en ny mössa el. hatt som tack för besväret. Uppköparna sålde sedan håret på marknader. Det svenska blonda håret var särskilt eftertraktat och var väldigt dyrt. På talet kom de syntetiska perukerna, och det var stor efterfrågan på peruker. I dag finns det peruker som kostar från 1000 kr upp till kr, tillverkade av fint äkta hår. Hårets vård Förr i tiden var hårtvätt mer sällsynt, dels av brist på rengöringsmedel och varmt vatten. För att dölja den dåliga hygienen användes peruker, puder och parfymer i storutsträckning. Ohyra var därför mycket vanligt förr i tiden. Även 11

12 om man är född med ett vackert friskt hår är det viktigt att klippa håret med jämna mellanrum, och se till att använda bra schampo och balsam vid behov.(särskilt viktigt är det med balsam om du har långt hår, för att minska slitaget). Schampo Schampot är väldigt viktigt om man vill få ett bra resultat. I dag är det vanligt att man tvättar håret varje dag, för det mesta mår håret bättre av att tvättas varje dag, än att ha en beläggning i hårbotten. Håret påverkas av föroreningar i luften, av våra egna utsöndringar, skum, spray mm. När det gäller olika preparat finns det hur mycket som helst att välja på. Vill man ha experthjälp är det bäst att gå in på en frisersalong och rådfråga. Inpackningar Inpackningar är väldigt bra och hjälper håret att återfå sin glans och styrka igen. En inpackning går till så här : först schamponerar man håret, handdukstorkar håret väl. Själva inpackningen kan man massera in med händerna el. pensla in från hårbotten ända ut i topparna. Bästa resultat blir om man sitter i värme med inpackningen, ex. i torkhuv el. bastu. Inpackningen kan sitta kvar precis så länge som det rekommenderas på förpackningen. Om håret är väldigt tovigt är det bra om håret reds ut innan sköljningen så sliter det inte så mycket på håret. OBS! var mycket noga med sköljningen, blir det rester av medlet kvar blir håret väldigt tungt, kladdigt och håret får ingen volym alls. Utredningskrämer Fördelen med en sådan kräm är att håret återställer sitt ph-värde som ligger vid 4. Håret blir glansigt och går lättare att forma, men har man ett fint mjukt hår som gärna blir fett, bör man vara försiktig med utredningskrämer, eftersom håret kan bli väldigt platt och livlöst. Spray Det bästa är att spraya med måtta, för mycket spray kan orsaka hårbottenproblem. Har man en frisyr som kräver mycket spray bör man vara flitig med att göra inpackningar, även balsam efter hårtvätt kan hjälpa till att göra håret glansigare och smidigare. Det som gör att håret kan bli tovigt och sprött när man använder mycket spray, är att spray ofta innehåller plast och schellack. Men spray kan många gånger vara räddningen för att kunna forma en frisyr, särskilt om man har ett tunt och fint hår. 12