Vad anser du att straffet bör vara?

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Vad anser du att straffet bör vara? En enkätundersökning om uppfattningar om straff bland gymnasieelever utifrån fyra brottsvinjetter Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2008 Tess Magnell

2

3 Sammanfattning Sedan 1980-talet legitimeras den svenska kriminalpolitiken i stor utsträckning av det allmänna rättsmedvetandet. I dag synes politikerna mena att det allmänna rättsmedvetandet kräver hårdare straff och att brottsproblemet tas tag i. Finns det verkligen sådana krav från allmänheten? Det finns flera generella undersökningar som visar att allmänheten anser att straffen i dag är för milda. Denna inställning varierar inte över tid och har inte heller något samband med straffnivåer. Andra undersökningar där människor istället får ta ställning till mer detaljerade brottssituationer och själva döma ger betydligt mindre repressiva och mer nyanserade resultat. En riksrepresentativ dansk undersökning från 2006 visar att människor utdömer mildare straff än typstraffet för sju olika brott. Undersökningen visar också att människors kunskap om rättspraxis är mycket begränsad. Syftet med uppsatsen och undersökningen är att få en bild av gymnasieelevers kunskaper och uppfattning om straff och om deras uppfattning skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Syftet är också att utifrån resultaten från undersökningen, och tillsammans med tidigare forskning, belysa och diskutera hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet är. Jag har genomfört en enkätundersökning baserad på vinjettmetoden. Undersökningen är en replikering av nyssnämnda danska undersökning och det är också i huvudsak den undersökningens empiriska resultat som mitt resultat jämförs mot. Eleverna har fått ta ställning till fyra brottsvinjetter som berör gatuvåld, våld i relation, vållande till annans död respektive narkotikaförsäljning. Varje brottsvinjett åtföljs av tre frågor; vad tror du att straffet skulle ha blivit vid en domstol, vad anser du personligen att straffet bör vara och vad tror du att människor generellt anser att straffet bör vara. Enkäten innehåller 19 olika påföljdsalternativ. Resultatet visar att eleverna i samtliga fyra fall tror att domstolen skulle döma mildare än den faktiskt skulle göra. När det gäller gatuvåld och narkotikaförsäljning dömer eleverna till betydligt mildare straff än vad domstolen skulle göra. Beträffande vållande till annans död dömer eleverna i paritet med domstolen. Endast när det gäller våld i relation dömer eleverna lika som eller eventuellt strängare än domstolen. Resultatet sammantaget får stöd av tidigare forskning i så måtto att elevernas kunskaper om straff är dåliga och i det att de dömer mildare än domstolen. Resultaten ger också anledning att ifrågasätta och diskutera hur välgrundade politikers antaganden om det allmänna rättsmedvetandet egentligen är. 2

4

5 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Syfte och frågeställning Disposition och avgränsningar Teori det allmänna rättsmedvetandet Kort historik om det allmänna rättsmedvetandets betydelse inom svensk kriminalpolitik Begreppet det allmänna rättsmedvetandet Tidigare forskning Undersökningar om generell inställning till straff Dansk undersökning från 2006 om synen på straff Svensk rättsmedvetandeundersökning från Andra nordiska undersökningar Utomnordiska undersökningar Metod och material Kvantitativ studie baserad på vinjettmetoden Population, urval, insamlingsprocedur och felkällor Utformandet av enkäten Enkäten Brister i enkäten Reliabilitet och validitet Resultat Frågeställning Gatuvåld Våld i relation Vållande till annans död Narkotikaförsäljning Sammanfattning av frågeställningen Analys och diskussion Reflektion Referenser Bilagor 3

6

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund Sedan 1980-talet legitimeras den svenska kriminalpolitiken 1 och kriminalpolitiska åtgärder i stor utsträckning av det allmänna rättsmedvetandet (Andersson 2002 s. 151). I den politiska debatten och i dokument från regeringsmakten hänvisas till allmänhetens syn på brottslighet och vikten av att hänsyn tas till denna. Av denna debatt och dessa dokument framgår att det allmänna rättsmedvetandet kräver strängare straff och att brottsproblemet tas tag i. Enligt den politiska debatten tillskrivs allmänheten således en syn på brottslighet som leder till att t.ex. straffnivåerna för våldsbrott bör höjas. Av direktiven till Straffnivåutredningen framgår följande (Dir. 2007:48). föreslå förändringar av strafflagstiftningen i syfte att åstadkomma en straffmätning som markerar en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. ( ) särskilt beakta brotten misshandel och grov misshandel, En direkt hänvisning till begreppet det allmänna rättsmedvetandet förekommer också i den politiska debatten. Nedan följer ett utdrag ur en motion från moderaterna (Motion 2005/06:Ju410 kapitel 3). Våldsbrotten har ökat med 5 procent jämfört med 2004, vilket innebär att en lång och obruten ökningsperiod fortsätter. Det är ( ) av vikt att de utdömda påföljderna överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Av ett flertal händelser de senaste åren framgår att domstolarnas rättstillämpning kommit i otakt med allmänhetens rättsuppfattning. Vi anser att det är nödvändigt att det allmänna rättsmedvetandet speglas i de straff som döms ut. Det finns två vägar att gå. Det vanligaste förslaget är att skärpa straffskalan genom att höja straffmaximum. Ett annat alternativ är att höja straffminimum. 1 Den del av kriminalpolitiken som kommer att beröras i den här uppsatsen är straffrättspolitiken. I vid bemärkelse inbegriper dock kriminalpolitiken betydligt fler områden inom politiken (Sarnecki 2003 s. 353f). 4

8 Genom att 29 kap. i brottsbalken kompletteras med en föreskrift om att straffskalan skall utnyttjas i större utsträckning vid fastställandet av det enskilda brottets straffvärde, kommer de utdömda påföljderna i högre grad att stå i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Straffskalorna kan lämnas orörda men straffvärdet för den enskilda gärningen skärps. När reformen väl är genomförd kommer allmänheten i högre grad att acceptera de utdömda straffen. Ytterligare ett exempel belyser det allmänna rättsmedvetandets roll i kriminalpolitiken. Denna gång avseende brottet vållande till annans död (Ds 2007:31 s. 31): Regeringen har som anförts aviserat sin avsikt att låta samhällets strängare syn på våldsbrottslighet komma till uttryck i lagstiftningen. ( ) Det finns en allt mindre tolerans från samhällets sida mot att människor dödas eller skadas, oavsett om det sker i trafiken, till följd av misshandel eller av något annat liknande skäl. Det finns därför anledning att anlägga en skärpt syn på vållandebrotten och överväga vilka förändringar som är påkallade för att bestämmelserna ska stå i bättre överensstämmelse med synen på allvaret i denna typ av brottslighet. Den politiska debatten synes således mena att det finns ett underifrån kommande krav på att samhället markerar ett avståndstagande till brott genom att införa skärpta straffnivåer allmänheten vill ha strängare straff än de som domstolen dömer ut. Skall man tro politikerna har straffutvecklingen helt enkelt kommit i otakt med det allmänna rättsmedvetandet. Frågan är dock finns det verkligen sådana krav på strängare straff? Som kommer att framgå av kapitel 3, finns det många undersökningar som visar att allmänheten vill se strängare straff. Ställs frågan om straffen är för milda eller för stränga blir svaret för milda. Denna inställning synes inte ha varierat över tid och verkar delvis hänga ihop med en (inte nödvändigtvis korrekt) uppfattning om att brottsligheten blivit högre och värre (Roberts & Hough 2005 s. 13f, Balvig 2006 s.12). Däremot saknas det ett samband mellan önskan om strängare straff och ett lands faktiska straffnivåer. Det är inte så att allmänheten i ett land där straffnivåerna är höga är mindre straffbenägna. Tvärtom är allmänheten i USA mer straffbenägen trots att landet har bland de högsta straffnivåerna i västvärlden (Balvig 5

9 2006 s. 11f). Allmänheten har också fått strängare straff. Straffnivåerna har de senaste årtiondena ökat i de flesta västländer (ibid. s. 40). I ett internationellt perspektiv är straffnivåerna i Sverige relativt låga (Träskman 2003 s. 177). Detta till trots, har kriminalpolitiken i Sverige också blivit mer restriktiv och genomsnittstiden för fängelsestraffen för brott mot liv och hälsa har sedan 1997 blivit längre (Träskman 2007 s. 119). Även straffnivåerna för narkotikabrotten har ökat markant under de senaste årtiondena (Tham 2005 s. 94). Den mer restriktiva kriminalpolitiken framgår också genom den ökade fängelsepopulationen i Sverige sedan ett årtionde tillbaka (v. Hofer 2007 s. 2). 2 Nivån på fängelsepopulationen anses bero på den kriminalpolitik som förs och inte på brottsnivåer (ibid. s. 8). Trots att strafflagstiftningen under de senaste årtiondena har skärpts verkar således önskan om strängare straff bestå. En berättigad fråga är därför om denna generella önskan om strängare straff egentligen är uttryck för något annat. Allmänheten verkar ju aldrig bli nöjd. Beckett menar att krav på straffskärpningar istället skall betraktas som ovanifrån kommande och att det är politikers utspel som styr allmänhetens inställning till straff och inte tvärtom (Beckett 1997 s. 23ff). Det finns också amerikanska undersökningar som visar att politikers uppfattning om vad allmänheten anser om brott och straff inte alltid stämmer överens med allmänhetens faktiska inställning (Roberts & Hough 2002 s. 8). 3 Det finns även undersökningar som visar att människor i Norden i hög utsträckning kan acceptera ickefrihetsberövande alternativa påföljder (Bondeson 2003 s. 26, 100f). Även i USA där befolkningen är mer straffbenägen än i Norden har det visats att tendensen till önskan om stränga straff och fängelse minskar när alternativa påföljder tas med i bilden (Roberts et al s. 30). Det är också tveksamt om allmänheten faktiskt vet vilka straff som utdöms i dag. Och vet den inte det så är det förstås inte lika tvärsäkert att den faktiskt vill ha strängare straff. Enligt nyligen publicerad dansk forskning (se mer om detta under kapitel 2) föreligger en stor skillnad mellan denna generella inställning till straff (i.e. straffen är för milda) och en mer informerad uppfattning om straff baserad på undersökningar där allmänheten själv ombeds döma i verkliga rättsfall. Det föreligger helt enkelt en risk att politiker tillskriver allmänheten en uppfattning som inte alltid är korrekt. En undersökning av människors uppfattning om straff med det allmänna rättsmedvetandet som teoretisk ansats kan därför vara berättigad. 2 Den ökade fängelsepopulationen framgår också av andra källor, t ex World Prison Brief Det visade sig att när det gällde liberala reformer var allmänheten i högre utsträckning för sådana reformer, och mindre repressiva, än politiker trodde. 6

10 1.2 Syfte och frågeställning Under ledning av professor Flemming Balvig har i Danmark nyligen genomförts en stor rättsmedvetandeundersökning om danskarnas uppfattningar om straff (Balvig 2006). Möjligheten att utvidga den undersökningen till alla länderna i Norden diskuteras. Syftet med den här uppsatsen och undersökningen är att få en bild av gymnasieelevers kunskaper och uppfattning om straff 4 och om deras uppfattning skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Syftet är också att utifrån resultaten från undersökningen, och tillsammans med tidigare forskning, belysa och diskutera hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet är. Studien uppställer inga hypoteser om utfallet av undersökningen men har följande frågeställning: 1) Skiljer sig elevernas uppfattning om straff från de straff som skulle utdömas av en svensk domstol? 1.3 Disposition och avgränsningar Efter att inledningsvis ha redogjort för uppsatsens bakgrund, syfte och frågeställningar övergår jag nedan till att redogöra för uppsatsens teoretiska ansats det allmänna rättsmedvetandet. Därefter lämnas en redogörelse för tidigare forskning om inställning till och uppfattningar om straff. Därpå följer ett relativt omfattande metodkapitel i syfte att göra företagna studie så transparent som möjligt. Ett resultatkapitel belyser resultaten från undersökningen utifrån studiens frågeställning för att följas av ett kapitel som analyserar och diskuterar resultaten utifrån den teoretiska utgångspunkten och tidigare forskning, men även uppsatsens syfte i övrigt. Uppsatsen avslutas med en reflektion. I den kriminalpolitiska debatten åberopas inte uteslutande det allmänna rättsmedvetandet som skäl för strängare straff eller hårdare tag. Andra ändamålsskäl som knyter an till olika straffteorier, såsom allmänprevention, individualprevention och inkapacitering, åberopas 4 I den enkät som använts i denna undersökning har uttrycket straff använts som en samlingsbeteckning för samtliga de påföljder för brott (bl.a. fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn) som enkäten tar upp. Med straff avses emellertid rent juridiskt endast påföljderna böter eller fängelse. Påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn utgör andra brottspåföljder. Brottspåföljder inkluderar således dels straffbegreppet dels andra brottspåföljder (Wennberg 2005 s. 77). Anledningen till att uttrycket straff som en samlingsbeteckning för samtliga aktuella påföljder används i enkäten, och i denna uppsats, är att det inte är helt orimligt att anta att de flesta människor som inte är juridiskt kunniga (i vart fall inte avseende den juridiska begreppsanvändningen) använder begreppet straff utan åtskillnad avseende de olika påföljderna. 7

11 också. Den här uppsatsen skall därför inte uppfattas som att endast det allmänna rättsmedvetandet legitimerar kriminalpolitiken i dag. I uppsatsen refereras till ett antal politiska dokument där hänvisningar görs till det allmänna rättsmedvetandet eller andra uttryck som får antas avse allmänhetens inställning eller attityd. Dessa dokument är endast ett fåtal till antalet och har valts ut av mig utan en närmare kontroll av andra eventuellt relevanta dokument. 5 En mer djupgående analys av förekomsten (eller icke förekomsten) av begreppet det allmänna rättsmedvetandet eller liknande uttryck eller begrepp i politiska dokument ligger emellertid utom ramen för denna uppsats. Den grund för användandet av det allmänna rättsmedvetandet som legitimitet åt kriminalpolitiska åtgärder, som jag gör gällande förekommer i den politiska debatten, hämtar jag istället från tidigare forskning och litteratur. Medias eventuella inverkan på det allmänna rättsmedvetandet kommer inte heller att beaktas i denna uppsats. Mycket av politiken utspelar sig inom media; man skulle kunna säga att media har en roll som en politikens arena. Samspelet media och politik respektive det allmänna rättsmedvetandet är således intressant att undersöka men ligger utanför denna uppsats syfte. 2 Teori det allmänna rättsmedvetandet Den teoretiska ansats som undersökningen utgår från är det allmänna rättsmedvetandet. Det allmänna rättsmedvetandet är inte en teori i egentlig mening utan snarare ett uttryck eller begrepp. En studie som har det allmänna rättsmedvetandet som teoretisk ansats kan synas utgå från att det faktiskt finns ett allmänt rättsmedvetande. Jag menar att det inte nödvändigtvis förhåller sig så. Utgångspunkten för denna studie är inte vare sig att det finns ett allmänt rättsmedvetande eller att det inte finns ett allmänt rättsmedvetande. Det står emellertid klart att begreppet används och tillmäts betydelse, och av den anledningen, och det förhållandet att den teoretiska utgångspunkten i den här uppsatsen är det allmänna rättsmedvetandet, samt att studien kan sägas utgöra någon form av rättsmedvetandeundersökning, krävs ändå en viss förklaring av detta begrepp. Följande redogörelse skall emellertid inte betraktas som en regelrätt begreppsanalys. Jag inleder dock med en kort historik avseende begreppets betydelse och användning inom svensk kriminalpolitik. 5 Jag har hittat dokumenten genom att söka på och använda sökorden allmänna rättsmedvetandet, straff och/eller våld. Vissa dokument har jag känt till sedan tidigare. 8

12 2.1 Kort historik om det allmänna rättsmedvetandets betydelse inom svensk kriminalpolitik Det allmänna rättsmedvetandet har inte alltid utgjort ett argument i den kriminalpolitiska debatten. Utan att göra anspråk på att följande utgör en fullständig redogörelse för begreppets historiska användning, vill jag ändå belysa några aspekter av den svenska kriminalpolitikens utveckling som berör den vikt som det allmänna rättsmedvetandet har fått inom dagens kriminalpolitik. Den behandlingstanke som straffrätten tidigare (i vart fall fram till slutet av 1980-talet) grundades på fokuserade på brottslingen och inte brottet. Egenskaper hos brottslingen skulle avgöra vilka påföljder som var lämpligast för att förebygga nya brott. Behandlingstänkandet blickade framåt och legitimerade straffet utifrån framtida konsekvenser (Andersson 2002 s. 23). Syftet var att åtgärda de som bröt mot reglerna (ibid. s. 130). Straffandet legitimerades genom att färre brott skulle komma att begås i framtiden. Med ett sådant synsätt blev expertkunskap, såsom kriminologi och psykiatri, den kunskap som legitimerade kriminalpolitiken (ibid. s. 23). Kritiken under 1970-talet mot behandlingstanken öppnade för en omformulering av kriminalpolitikens syfte och målsättning. Kritiken gick i korthet ut på att rättsväsendet skulle fokusera på brottet istället för brottslingen. I och med denna kritik uppstod en möjlighet för det allmänna rättsmedvetandet att träda in och erhålla den ställning som bärare av kunskap som det har i dag (ibid. s. 185f). När regeringsmakten under 1960/70-talen börjar anse att brottsligheten utgör ett allvarligt samhällsproblem och att åtgärder mot detta problem delvis ligger utanför rättssystemets åtgärdsmöjligheter, placeras brottsproblemet för första gången ut i samhället. Andra myndigheter än rättsväsendet lyfts fram, såsom skola och socialvård. Men också enskilda individer och organisationer anses kunna förebygga brott (ibid. s. 112ff). Redan här (och ytterligare senare när straffvärdereformen träder i kraft 1989) menar jag att politikerna öppnar för möjligheten för ytterligare grupper att inverka på kriminalpolitiken förutom tidigare experter. När sedan skälen till att brottsligheten anses som ett allvarligt samhällsproblem bedöms vara dess skadeverkningar, kostnader och farlighet öppnas dörren ytterligare för ett beaktande av (eller ett skapande av) det allmänna rättsmedvetandet (ibid. s. 118). Allmänheten drabbas av brott och dess åsikter om brott och straff måste därför beaktas. 9

13 Under 1980-talets första hälft omdefinieras så kriminalpolitikens legitimitet och syfte. En viss tveksamhet till hur man skall förhålla sig till det allmänna rättsmedvetandet och vilken betydelse detta skall tillmätas i straffvärdefrågor, framgår dock i ett resonemang fört av Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14 s. 43f). Av senare offentliga dokument framkommer emellertid inte längre en sådan tveksamhet (se tidigare i denna uppsats). I och med straffvärdereformen är det ett brotts straffvärde (proportionalitet mellan brott och straff) som skall vägleda påföljder och straffmätning. Strafflagstiftningen går från att betona brottslingen till att betona brottet (Andersson 2002 s. 72). När således domstolen nu skall titta på brottet, blir det här fråga om att blicka bakåt, på vad som inträffat, vilket får till följd att kunskap om orsaker till brott och konsekvenser av straff blir mer eller mindre oväsentlig (ibid. s. 23). Det handlar inte om att lösa brottsproblemet (och då behövs ju inga experter) utan snarare om hur brott skall bemötas av rättssystemet. Rättens syfte är nu inte att åtgärda brottslingen utan istället att motsvara allmänhetens behov och förväntningar på rätten. Brottsproblemet görs oberoende av experterna (ibid. s. 80, 130). Strafflagstiftningen skall nu avspegla allmänhetens uppfattning både i frågan om vad som skall vara straffbart och hur stränga straffen skall vara (ibid. s. 131). Kunskapsbasen har förflyttats och istället blivit beroende av det allmänna rättsmedvetandet (ibid. s. 130, 134). Om allmänhetens uppfattning skall utgöra kriminalpolitikens och rättssystemets legitimitet och syfte, blir den naturliga följden att politiker också formulerar sin politik utifrån denna. Reformen 1989 var emellertid inte ämnad att förändra rättspraxis utan endast till att skapa en normativ ram för den praxis som redan fanns (Victor 2003 s. 122). Men i och med att legitimitetsgrunden nu var en annan det allmänna rättsmedvetandet förstärks också möjligheten att ändra rättspraxis. Den svenska kriminalpolitiken legitimeras således sedan 1980-talet av det allmänna rättsmedvetandet. Kriminaliseringar och nykriminaliseringar legitimeras av att det allmänna rättsmedvetandet kräver detta. Under 1990-talet och framåt bifogas också andra aspekter, såsom brottsoffrets betydelse, som ytterligare (inte istället för) legitimitetsgrunder för kriminalpolitiken. Det allmänna rättsmedvetandet bibehåller dock alltjämt sin legitimitetsgrund för kriminalpolitiken (ibid. s. 151). Att det allmänna rättsmedvetandet används som legitimitetsgrund också på 2000-talet framgår av kapitel 1. 6 Prop. 1987/88:120, Ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljd m.m.) 10

14 2.2 Begreppet det allmänna rättsmedvetandet När jag går igenom tidigare litteratur och forskning som behandlar det allmänna rättsmedvetandet blir det tydligt att detta rättsmedvetande inte nödvändigtvis anses särskilt allmänt. Innan jag går närmare in på begreppet det allmänna rättsmedvetandet finns dock anledning att försöka definiera begreppet rättsmedvetande. Jag använder mig här av Bondesons definition enligt vilken rättsmedvetande definieras som kunskaper och föreställningar om samt attityder till olika rättsliga fenomen såsom lagar, brott, straff, påföljder och hela rättsväsendet (Bondeson 1979 s. 128). Så vad menas egentligen med begreppet det allmänna rättsmedvetandet? Går det att definiera, och om så är fallet är det möjligt att fastställa dess innehåll? Frågan om när ett rättsmedvetande kan anses allmänt blir närmast en definitionsfråga. Det skulle kunna hävdas att ett rättsmedvetande är allmänt när det fenomen eller den attityd man undersöker omfattas av en majoritet. En sådan definition fastnar dock lätt i frågan om när tillräcklig majoritet föreligger för att uppfattningen skall kunna anses allmän. Såsom begreppet används pekar det snarare mot att för att ett rättsmedvetande skall kunna anses allmänt skall det röra sig om en genomgående uppfattning i befolkningen (Axberger 1996 s. 58). Innebörden av ett allmänt rättsmedvetande vilar således på någon sorts uniformitet i allmänhetens föreställning om de problem som framställs (Bondeson 1979 s. 125). Man kan också uttrycka det som att för att begreppet rättsmedvetandet också skall kunna anses som allmänt, förutsätter det konsensus i en viss fråga, t.ex. uppfattningar om straff, i befolkningen. Det är också så jag uppfattar att politikerna använder det när jag läser de dokument som refereras till ovan, och det är även den betydelsen jag lägger in i begreppet det allmänna rättsmedvetandet. Det är emellertid inte självklart att det går att finna någon sådan konsensus att ett rättsmedvetande kan anses allmänt. Enligt Bondeson kan ett rättsmedvetande knappast kallas allmänt överhuvudtaget eftersom det inte finns någon sådan uniformitet i uppfattningen om olika rättsliga frågeställningar. Ett påstått allmänt rättsmedvetande används istället för att ge legitimitet åt och tjäna politiska ståndpunkter och syften (Bondeson 1979 s. 140f). Inte heller Roberts & Hough anser att man kan tala om en allmänhet som skulle reflektera en hel nations medborgare. Tvärtom finns det en mängd allmänheter där variabler såsom t.ex. kön och ålder spelar en avgörande roll i inställning och uppfattning om brott. Det finns en mängd rättsmedvetanden men inget allmänt sådant (Roberts & Hough 2005 s. 4). Om allmänheten i 11

15 enkätundersökningar med vinjettfrågor (se om denna metod under 4.1 nedan) ger uttryck för stora spridningar i uppfattningar om straff kan man också ifrågasätta huruvida dessa rättsmedvetandeundersökningar verkligen avspeglar ett allmänt rättsmedvetande. Det blir helt enkelt svårt att tala om allmänhetens rättsuppfattning som något enhetligt och uttydbart, och som enkelt kan ställas mot gällande rätt (Axberger 1996 s. 59f). Enligt Lindén & Similä kan ett rättsmedvetande anses allmänt under förutsättning att några skillnader mellan olika gruppers rättsmedvetanden inte föreligger. Att det kan finnas individuella skillnader hindrar inte förekomsten av ett allmänt rättsmedvetande om dessa skillnader inte förklaras av sociala faktorer såsom t.ex. kön, ålder och utbildning (Lindén & Similä 1982 s. 127f). Även om Axberger ställer sig tveksam till existensen av ett allmänt rättsmedvetande, delar han upp det allmänna rättsmedvetandet i två betydelser. Först i betydelsen allmänhetens rättsuppfattning, dvs. något som i princip kan mätas det empiriskt uppmätta rättsmedvetandet. Sedan i betydelsen allmän samhällelig rättsuppfattning, dvs. något som inte kan mätas utan måste uttolkas det antagna rättsmedvetandet. Det uppmätta rättsmedvetandet hänförs till enskilda individer och innebär i princip att om ett representativt urval (t.ex. av Sveriges befolkning) har likartad uppfattning i rättsliga frågor så utgör det det allmänna rättsmedvetandet. Det antagna rättsmedvetandet är mer holistiskt så till vida att enbart summan av enskilda individers uppfattning inte kan avspegla det allmänna rättsmedvetandet. Här handlar det mer om att t.ex. en politiker gör ett antagande om det allmänna rättsmedvetandets innehåll utan att grunda detsamma på en faktisk mätning (Axberger 1996 s. 39ff). 7 Om man anser att rättsmedvetandet i olika frågor visserligen kan mätas empiriskt men samtidigt intar en ståndpunkt enligt vilken ett rättsmedvetande för att anses allmänt skall grunda sig på nästintill konsensus uppstår dock frågan om det överhuvudtaget är meningsfullt att försöka mäta t.ex. människors uppfattningar om straff utifrån den i den här studien tillämpade teoretiska ansatsen det allmänna rättsmedvetandet. I vilka frågor kan man förvänta sig konsensus? Troligtvis endast i mycket övergripande och stora frågor. Poängen, menar 7 Ett sådant antagande behöver dock inte nödvändigtvis enligt min mening göras av den anledningen att dessa politiker intar en vetenskapsteoretisk utgångspunkt som inte accepterar den metodologi som skulle ligga bakom ett empiriskt uppmätt rättsmedvetande. 12

16 jag, med att ändå försöka mäta ett rättsmedvetande utifrån denna ansats är det faktum att begreppet det allmänna rättsmedvetandet används i så stor utsträckning i dag, särskilt i den politiska debatten. Mätningar av rättsmedvetandet kan helt enkelt ge underlag för en utvärdering av hur välgrundade de antaganden som politiker gör om det allmänna rättsmedvetandet faktiskt är (ibid. s. 47). Empiriska studier av människors rättsmedvetanden kan således ha betydelse för att kunna belysa ett eventuellt glapp eller överensstämmelse mellan det allmänna rättsmedvetandet och gällande rätt, kriminalpolitiken och den politiska debatten. 3 Tidigare forskning Inledningsvis vill jag påpeka att mer detaljerade delresultat från framför allt de empiriska resultaten från Balvigs undersökning (Balvig 2006), kommer att redovisas längre fram i uppsatsen under kapitlet analys och diskussion. 3.1 Undersökningar om generell inställning till straff Redan i slutet på 1970-talet visade en svensk undersökning att den allmänna inställningen i Sverige var att straffen var för milda (Lindén & Similä 1982 s. 57). Senare nordiska undersökningar visar att denna generella inställning att straffen är för milda består (Bondeson 2003 s. 96f). 8 Även en senare svensk undersökning fick ett liknande resultat (Axberger 1996 s. 108). Enligt Bondeson har den straffbenägna inställningen i Sverige också ökat vilket hon menar troligtvis hänger samman med att människor associerar brott och straff med allvarlig brottslighet. Människor i allmänhet tenderar helt enkelt att överdriva bilden av brottsligheten (Bondeson 2003 s. 97). I dessa undersökningar har emellertid olika frågor ställts och svarsalternativen har också varit olika, men frågorna är av typen anser du att straffen är för milda, för hårda eller lagom, eller tycker du att straffen är för milda. Även utomnordiska studier med den här typen av allmänt ställda frågor visar att allmänheten anser att straffen generellt är för milda. Denna inställning går tillbaka, precis som i de nordiska länderna, flera år i tiden och består trots genom åren höjda straffnivåer (Roberts & Hough 2005 s. 13). Roberts et al. har genomfört studier i fem anglosaxiska länder (USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland) där allmänheten i samtliga länder hade 8 Bondesons undersökning avser Sverige, Norge, Danmark och Finland. 13

17 denna inställning (Roberts et al s. 26). Även här anses svaren baseras på en något snedvriden bild av brottsligheten och stereotypa föreställningar om gärningsmän och ickerepresentativa och mycket allvarliga brott rapporterade från media. Att basera sina svar på atypiska brottslingar leder menar forskare till krav på stränga straff generellt (Stalans 2002 s. 23). En riksrepresentativ dansk undersökning från 2006 visar också att människor generellt önskar strängare straff. Så många som 79 procent ansåg att våld bör straffas mycket strängare än som sker i dag. 62 procent ansåg att straffen genomgående är för milda och 57 procent går generellt in för längre fängelsestraff. Dessutom ansåg 61 procent att brottsligheten stiger. Att majoriteten av den danska befolkningen har denna inställning har inte heller varierat nämnvärt över tid trots att de senaste årtiondena inneburit höjda straffnivåer (Balvig 2006 s. 320ff). Denna generella inställning till straff varierar inte heller i nämnvärd utsträckning (även om skillnader kan påvisas) mellan olika grupper i befolkningen, t.ex. mellan män och kvinnor, utan en klar majoritet i samtliga grupper önskar strängare straff (ibid. s. 9). Detta något paradoxala förhållande att denna generella inställning till straff inte tycks påverkas av höjda straffnivåer och inte heller varierar över tid, skulle kunna tolkas som att önskemålet om strängare straff egentligen är uttryck för något annat än just en önskan om strängare straff. Frågan som besvaras är kanske snarare gör samhället tillräckligt för att bekämpa kriminalitet?. För detta talar också andra undersökningar som visar att när allmänheten tillfrågas om andra förhållanden än huruvida man önskar strängare straff så vill allmänheten ha mer av det också, t.ex. mer behandling (ibid. s. 26f). Denna paradox kommer att diskuteras ytterligare längre fram i uppsatsen. Om allmänheten således får generella frågor om straffen är för stränga eller är för milda så blir svaret för milda. Detta svar fås i länder med relativt låga straffnivåer, såsom i Norden, och i länder med höga straffnivåer, såsom i USA. Dessa resultat grundar sig på allmänt ställda frågor av nyssnämnda typ och kan egentligen knappast anses besvara frågan vad allmänheten anser om brott och straff på ett adekvat sätt (Roberts & Hough 2002 s. ix). Andra undersökningar har också visat en stor skillnad på sådana allmänna uttalanden och ställningstaganden till mer detaljerade och konkreta frågor, där inställningen oftast är betydligt mildare och mer balanserad. Jag övergår nu till att titta på dessa undersökningar. 14

18 3.2 Dansk undersökning från 2006 om synen på straff I maj-september 2006 genomförs i Danmark en undersökning om danskarnas syn på straff (Balvig 2006). Straffen undersökningen fokuserar på är allvarlig brottslighet definierat som brott som typiskt resulterar i fängelsestraff upp till sex månader. Undersökningen genomförs vid Köpenhamns universitet i Danmark med professor Flemming Balvig som ansvarig för projektet. Studien innehåller både en kvantitativ och kvalitativ del där den kvantitativa delen genomförs på ett representativt urval av den danska befolkningen i åldern år i form av en postenkät. Respondenterna får ta del av ett antal brottsvinjetter (vinjett definieras i 4.1 nedan) till vilka (var och en av de sju vinjetterna) tre frågor ställs; hur tror du en domstol skulle döma, hur skulle du döma och hur tror du allmänheten skulle döma. I brottsvinjetterna manipuleras gärningsmannens ålder, brottsbelastning, etnicitet och sociala situation. Samtliga gärningsmän är män. Enkäten innehåller en kort redogörelse för de olika påföljdsalternativen. Dessutom genomförs telefonintervjuer med ett representativt urval av den danska befolkningen i åldern 18 år och uppåt där respondenternas generella inställning till straff undersöks. 9 Den kvalitativa delen av undersökningen består av ett antal fokusgruppsintervjuer med människor i åldern år som efter att ha fått ta del av videoinspelade rättsfall (med representanter för rättsväsendet och skådespelare) diskuterar och dömer i fallen. Det visar sig att ju mer information deltagarna i undersökningen erhåller ju mildare blir de i sin bedömning. Resultatet visar för det första att allmänheten inte vet hur stränga straff en domstol utdömer. För det andra är allmänheten mildare i samtliga sina domslut än en domstol. För det tredje tror man att andra människor är strängare i sina uppfattningar än man själv är. 3.3 Svensk rättsmedvetandeundersökning från 1996 Axberger har under 1994 företagit en rättsmedvetandeundersökning för Brås räkning (Axberger 1996). Undersökningen innehåller fem delar. B-delen är en vinjettdel med frågor som byggts upp kring olika brottssituationer. Inom vinjetterna varierades ett antal variabler, såsom gärningsmannens tidigare brottsbelastning, kön, ålder och sociala situation, slumpmässigt. Undersökningen utgår inte från några bestämda hypoteser. Undersökningen 9 Denna del av undersökningen redogörs för kort under 3.1 ovan. 15

19 skickades till ett riksrepresentativt urval av befolkningen 10, och det var ur denna grupp ett allmänt rättsmedvetande enligt Axberger eventuellt skulle kunna härledas. Axbergers undersökning möjliggör en jämförelse mellan hur allmänheten dömer och hur domare dömer. 11 Det visade sig att allmänheten dömde strängare än domarna i samtliga åtta rättsfall. Allmänheten valde dock inte själv påföljd utan fick ta ställning till en uppgiven påföljd (som även den varierades) och utifrån denna på en skala från extremt lindrigt till extremt strängt välja ett alternativ som bäst avspeglade respondentens uppfattning om straffet. Av de olika brottsvinjetterna avsåg en misshandel som liknar den gatuvåldsvinjett den här undersökningen innehåller (se kapitel 4). En annan avsåg narkotikabrottslighet, dock betydligt grövre än den narkotikaförsäljning som förekommer i den här undersökningen (Axberger 1996 s. 109ff). Gärningsmannens kön och sociala situation gav inga signifikanta utslag. Däremot bedömdes unga gärningsmän något mildare än de äldre (ibid. s. 93). Tydligast utslag gav tidigare brottsbelastning (ibid. s. 65). När det gäller svaren på vinjettfrågorna var dessa emellertid spridda och någon homogen uppfattning kunde inte urskiljas. När förklaringar och ursäkter togs med som inte har någon (stor) rättslig relevans i straffmätningen skedde betydande förskjutningar i allmänhetens uppfattning om gärningsmännen skulle straffas eller inte (ibid. s. 59f). Axberger menar därför att det inte är självklart hur resultaten skall tolkas. Svaren är så pass spridda och skulle mycket väl kunna ändras om respondenterna fick mer kunskap och mer konkreta brottssituationer (ibid. s. 113f). 3.4 Andra nordiska undersökningar Bondeson har publicerat en stor komparativ studie avseende Sverige, Norge, Danmark och Finland där ett hundratal moralfrågor ställdes (Bondeson 2003). Undersökningen genomfördes 1989 genom intervjuer med ett riksrepresentativt urval av människor i vart och ett av länderna. I undersökningen ombads respondenterna besvara huruvida 15 olika handlingar skulle vara brottsliga/bestraffas och vad straffet i så fall borde uppgå till för en vuxen gärningsman utan tidigare brottsbelastning. Svarsalternativen var: ej brottsligt/inget straff, böter, villkorlig dom/skyddstillsyn, fängelse i olika längd och vet ej. När det gäller 10 Undersökningen skickades också ut till vissa specifika populationer, såsom domare, nämndemän, juridikstuderande, poliser och kriminalvårdspersonal 11 Domarna som ingick som en egen population skulle besvara frågorna i enlighet med vad de själva ansåg. Dock har Axberger gjort antagandet att domarna dömt på liknande sätt som de skulle dömt när de utöver sitt yrke (Axberger 1996 s. 109). 16

20 misshandelsfallen (liknande gatuvåldssituationen i den här studien, se kapitel 4) var respondenterna mildare in sin bedömning än domstolen. Beträffande narkotikaförsäljning var de för det grova narkotikabrottet i paritet med domstolen medan de var betydligt strängare i bedömningen av det ringa narkotikabrottet. Även vållande till annans död i trafik (där föraren varit berusad) bedömdes strängare än domstolen (Bondeson 2003 s. 68ff). Alla brott sammantagna visade emellertid på en mildare inställning till straff än domstolens. Dock var spridningen mellan svaren stor vilket tyder på stor osäkerhet och begränsad kunskap (ibid. s. 76). Lindén & Similä publicerade år 1982 en undersökning om Rättsmedvetandet i Sverige (Lindén & Similä 1982). Undersökningen baserades på en postenkät som skickades ut till ett riksrepresentativt urval av svenska medborgare i åldern år under åren (Lindén & Similä 1982 s. 7, 14). Trots att denna undersökning är något åldersstigen är resultatet från den del av undersökningen som avsåg att mäta föreställningar och attityder och som är relevant för den här studien, intressant som jämförelseobjekt. Beträffande kunskap om typstraffet för misshandel var kunskapen därom låg. De flesta (ca 80 procent) trodde felaktigt att fängelse var typstraffet för misshandel och inte böter (vilket vid denna tid var det korrekta svaret). Frågan som ställdes var emellertid vad respondenten trodde var det straff som vanligen dömdes ut för misshandel utan närmare redogörelse för brottet och utan andra svarsalternativ än böter och fängelse (ibid. s. 29). Brottstyperna vållande till annans död och narkotikabrott förekom inte i studien. Samtliga brottstyper sammantagna visade dock på relativt god kunskap. Allmänheten fick också ta ställning till påföljd i 21 olika brottssituationer. Genomsnittligt dömde allmänheten till straff som låg kring eller under det faktiska typstraffet. Undantaget var misshandel där de flesta dömde till strängare straff än domstolen även om de inte trodde att de gjorde det. Det förhållandet att de dömde strängare än domstolen skall således inte nödvändigtvis tolkas som att de faktiskt önskade strängare straff eftersom de trodde att de dömde i paritet med domstolen. Det förelåg inga samband mellan respondenternas kön, ålder och utbildning, och straffbenägenhet (ibid. s. 69ff). 3.5 Utomnordiska undersökningar Även studier från anglosaxiska länder visar att allmänheten har liten kunskap om hur domstolar dömer och om alternativ till brottspåföljden fängelse (Roberts et al s. 25). Liksom ovan redogjorda för nordiska och svenska studier visar dessa studier från 17

21 anglosaxiska länder där respondenterna fått ta del av mer konkreta och detaljerade frågeställningar, att allmänheten är mindre straffbenägen än de generella undersökningarna visar (ibid. s. 23). Allmänheten dömer inte till strängare påföljder än domstolarna (Roberts & Stalans 2000 s. 210ff). Resultaten och uppfattningarna som kan utläsas från dessa undersökningar är emellertid heterogena och spridda; vissa dömer mildare, andra strängare. Ett positivt samband har också kunnat visas mellan människors bristande kännedom om domstolarnas arbete och rättsväsendet i stort och negativ inställning till rättsväsendet, och då särskilt domare och straffmätning (Roberts & Hough 2002 s. 2). 4 Metod och material Följande metod- och materialkapitel är relativt omfattande i syfte att få en så transparent undersökning som möjligt. En redogörelse för metodval följs av avsnitt som belyser population, urval, insamlingsprocedur och felkällor samt ett avsnitt som redogör för olika aspekter av själva enkäten. 4.1 Kvantitativ studie baserad på vinjettmetoden De flesta utförda studier som redogjorts för under kapitel 3 har utgjorts av kvantitativa undersökningar, även om en del också innehållit kvalitativa delar (t.ex. Roberts & Stalans 2000 angående studier i anglosaxiska länder, Balvig 2006, Bondeson 2003 och Axberger 1996). Min studie replikerar Balvigs (Balvig 2006) undersökning. 12 Populationen är dock en annan och urvalet inte representativt för populationen. Även påföljdsalternativen är något annorlunda eftersom det danska respektive svenska rättssystemet och brottspåföljderna inte är exakt desamma. Frågan om uppfattningar om straff undersöks genom enkäter. Fördelen med enkäten är att den kan användas vid flera tillfällen och således ge en uppfattning om attityder och inställning över tid och hur dessa eventuellt förändras. En berättigad invändning mot detta förfaringssätt är att enkäter sällan ger utrymme för subtiliteter. En annan begränsning med enkäter (om dessa inte utgörs av postenkäter) är den begränsade tid som respondenterna får att besvara enkäten och den brist på reflekterande som därigenom blir konsekvensen (Stalans 2002 s. 19ff). 12 Dock inte hela studien utan endast den kvantitativa enkäten baserad på brottsvinjetter. 18

22 De generella undersökningar om straff som redogjorts för ovan under 3.1 har av forskare bedömts som mindre adekvata för att mäta människors faktiska inställning till straff. Dessa undersökningar har snarare ansetts mäta allmänhetens inställning till brottsproblemet och brottsnivåer i samhället. Istället har tidigare forskning i de fall där försök gjorts att mäta uppfattningar om straff, mer detaljerade och konkreta frågeställningar använts. Detta tillvägagångssätt har också bedömts som ett tydligare mått på vad människor faktiskt anser om straffnivåer (Axberger 1996 s. 108f). Det finns därför anledning att i en undersökning som föreliggande där jag vill undersöka gymnasieelevers uppfattning om straff och om deras uppfattning skiljer sig från domstolarnas straffmätning och påföljdsval, låta elevernas svar baseras på mer konkreta och detaljerade brottsituationer i ett försök att få mer nyanserade svar baserade på en gemensam referensram. När en enkätundersökning avser att mäta människors värderingar och normer kan därför vinjettmetoden vara en lämplig metod för undersökningen (Jergeby 1999 s. 32). En vinjett kan beskrivas som en kortare berättelse eller scenario utifrån vilken respondenten får ta ställning i något avseende (ibid. s. 12). En vinjett bör vara lätt att förstå, logisk, trovärdig och inte så komplex att respondenterna tappar tråden (ibid. s. 23). Genom vinjettmetoden blir referensramen densamma för samtliga respondenter och man minskar risken att respondenterna baserar sina svar på andra förhållanden än de som upptas i vinjetten (ibid. s. 30). Särskilt användbar har metoden ansetts vara när ett skeende skall bedömas och värderas och respondenten kan ställa sig själv utanför skeendet och begränsa sig till att iaktta och bedöma (ibid. s. 35). Vinjettmetoden har också bedömts lämplig när teoribildningen är svag (ibid. s. 25). En nackdel med metoden anses vara att man använder sig av hypotetiska situationer som respondenterna inte själva upplevt (ibid. s. 26). Att jag har valt vinjettmetoden är inte bara för att den är lämplig utifrån syftet med undersökningen, utan också (inte minst) av den anledningen att det är den metod (delvis) som Balvig använder sig av. I både Balvigs (Balvig 2006) och Axbergers (Axberger 1996) undersökningar manipulerades vinjetterna för att på så sätt kunna undersöka om ändringar i rättsfallens och gärningsmännens karaktärer hade någon betydelse för befolkningens uppfattning. Eftersom den här studien är en replikering av Balvigs undersökning är även i den här studien använda vinjetter manipulerade. Det finns emellertid ytterligare anledningar till att manipulera variabler i vinjetter. Som nämnts tidigare i detta avsnitt är det väsentligt att försöka skapa en gemensam referensram för respondenterna för att undvika att deras referensramar baseras på stereotypa 19

23 föreställningar om brottslingar eller andra förhållanden som forskaren inte känner till. Å andra sidan innebär en beskriven gärningsman och bakgrund att jag inte kan veta vad i vinjetten (om något) som ligger till grund för respondentens svar. Det är därför vanligt att man varierar variabelvärden hos vinjettens karaktärer, såsom ålder, social situation o.s.v. (Jergeby 1999 s. 23). Vinjetterna är därför manipulerade för att kunna studera eventuell betydelse av vissa variabler (i min studie ålder, tidigare brottsbelastning och etnicitet) för elevernas svar. Manipulationerna ger mig möjlighet att undersöka om det finns andra faktorer som påverkar elevernas ställningstaganden än enbart den brottsliga handlingen. Genom manipulationerna kan jag kontrollera om elevernas uppfattningar om straff är en generell inställning eller om andra faktorer spelar in. Att variera vinjetter på detta sätt innebär emellertid också nackdelar. Det krävs ett mycket stort antal vinjetter om flera element skall kunna varieras och också kontrolleras för. Ett sätt att lösa detta är att ge respondenter flera vinjetter så att alla kombinationer inkluderas (ibid.). Vinjetter med flera manipulerade variabler är också vanligast i studier riktade till en bred allmänhet (ibid. s. 31). I föreliggande studie är urvalet litet vilket således innebär en nackdel ur ett metodologiskt hänseende. Både Balvigs (Balvig 2006) och Axbergers (Axberger 1996) undersökningar gav utslag för tidigare brottsbelastning, men inte för kön eller social situation. Axbergers undersökning gav också utslag för ålder. Etnicitet gav inte utslag i Balvigs undersökning (beträffande allmänhetens uppfattning om adekvata straff) och undersöktes inte alls i Axbergers. Eftersom tidigare brottsbelastning gav utslag i båda nyssnämnda undersökningar har jag valt att ta med och variera den variabeln även i min undersökning. Jag har också valt att manipulera för ålder och etnicitet. Kön har inte varierats eftersom det inte gett utslag i tidigare undersökningar och eftersom brottsvinjetterna har utformats som vardagliga och inte ovanliga brottssituationer. Det är inte helt orimligt att anta att människor i allmänhet associerar brott med manliga gärningsmän. Valet av variabler som varieras i vinjetterna grundar sig således inte på teoretiska antaganden utan istället på tidigare empiri. Anledningen till att replikera Balvigs undersökning (Balvig 2006) är att få ett mer direkt jämförelsematerial som är både nytt och genomarbetat, och som inte försvåras av olika metodval. Det hade också varit svårt att under den begränsade tid som jag har till mitt förfogande författa relevanta och genomarbetade brottsvinjetter samt svarsformulär. Det 20

24 förhållandet att jag replikerar en riksrepresentativ dansk undersökning är dock inte helt oproblematiskt. Min studies urval består av unga människor med begränsad livserfarenhet. Balvigs postenkät möjliggjorde för Balvigs respondenter att reflektera över svaren och t.o.m. diskutera frågeställningarna med andra människor. Någon sådan möjlighet till reflektion och diskussion saknade mina respondenter. Vidare innebär en replikering att även mina brottsvinjetter är manipulerade. Det förhållandet att eleverna inte kunnat reflektera över sina svar och att jag inte har kunnat kontrollera för manipulationerna i kombination med mitt begränsade urval, ger något mindre tyngd åt resultaten och begränsar också i viss utsträckning möjligheten att jämföra studierna. Det är möjligt att fokusgruppintervjuer med vinjetterna som underlag till diskussion hade varit en bättre metod eftersom någon generalisering av resultaten ändå inte kan göras. En intervjusituation hade kanske gett mig bättre möjlighet att redogöra för och förklara framför allt de många olika påföljdsalternativen som rättssystemet har. Samspelet mellan deltagarna hade också lättare kunnat avspegla vilka förhållanden som spelar in i elevernas bedömning. En nackdel hade varit svårigheten att kontrollera för de olika manipulationerna utan att få socialt önskvärda resultat. Fokusgruppintervjuer har också av andra forskare ansetts lämpliga för att mäta människors uppfattningar om straff (Stalans 2002 s. 19). Fokusgruppintervjuer kan också utgöra ett komplement till enkäten (se Balvig 2006). Överhuvudtaget skulle en triangulering av metoder vara att föredra för att på så sätt minska nackdelar med enskilda metodval och höja validiteten (Frankfort-Nachmias 1996 s. 206) Population, urval, insamlingsprocedur och felkällor Studiens population utgörs av tredjeårselever på gymnasiet. Urvalet är inte slumpmässigt utan ett bekvämlighetsurval om sammanlagt 65 tredjeårselever i ett gymnasium i Stockholms län. Urvalet består av 31 flickor och 34 pojkar. Samtliga elever går det treåriga samhällsvetenskapsprogrammet. Anledningen till att det blev samhällsvetenskapsprogrammet är min egen föreställning om att dessa elever och deras lärare skulle vara intresserade av ämnet och därför lättare kunna tänkas ställa upp och delta i undersökningen Anledningen till att Balvig även genomförde intervjuer var dock inte i första hand för att stärka validiteten utan för att undersöka om respondenterna blev mildare och mildare i sin bedömning ju mer information de erhöll. 14 När jag började arbetet med den här uppsatsen var min tanke att respondenterna skulle utgöras av studenter vid företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Efter att den institutionen uppgett 21