En enkel ung man reste en gång på högsommaren från Hamburg, sin fädernestad, till Davos-Platz i Graubünden. Han for för att hälsa på i tre veckor.

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "En enkel ung man reste en gång på högsommaren från Hamburg, sin fädernestad, till Davos-Platz i Graubünden. Han for för att hälsa på i tre veckor."

Transkript

1 FÖRSTA KAPITLET Ankomst En enkel ung man reste en gång på högsommaren från Hamburg, sin fädernestad, till Davos-Platz i Graubünden. Han for för att hälsa på i tre veckor. Men från Hamburg ända ditupp, det är en lång resa; för lång egentligen i förhållande till en så kort vistelse. Man färdas genom flera länder och riken, backe upp och backe ner, från den sydtyska högslätten ner till stranden av Schwabiska havet och med båt över dess hoppande vågor, hän över svalg som förr gällde för att vara bottenlösa. Därefter blir resan, som dittills gått i stora svep, med direktlinjer, plottrig. Det blir uppehåll och krångel. Hunnen till orten Rorschach, på schweiziskt område, anförtror man sig åter åt järnvägen men kommer till att börja med bara till Landquart, en liten alpstation där man är tvungen att byta tåg. Det är en smalspårig bana man äntrar efter att en längre stund ha stått och stampat på ett blåsigt och föga behagligt ställe, och i samma ögonblick som den lilla men uppenbarligen ovanligt dragkraftiga maskinen sätter sig i rörelse börjar den verkligt äventyrliga delen av färden, en tvär och seg uppstigning som aldrig tycks vilja ta slut. Ty Landquarts station ligger ännu på jämförelsevis måttlig höjd; men nu bär det på allvar upp i högfjällen, på en vild, trång väg mellan klippor. Hans Castorp så var den unge mannens namn befann sig ensam med sin handkappsäck av krokodilskinn, en gåva av hans onkel och fosterfar konsul Tienappel, för att här genast nämna 7

2 också det namnet sin vinterrock, som gungade på en krok, och sin plädrulle i en liten kupé med grå, stoppade säten; han satt vid nerdraget fönster, och eftersom eftermiddagen svalnade mer och mer hade han, en bortklemad vekling, fällt upp kragen på sin modernt vida, sidenfodrade sommaröverrock. Bredvid honom på sätet låg en häftad bok betitlad»ocean steamships«som han vid resans början hade läst i emellanåt; nu låg den där försummad medan det tungt flåsande lokomotivets andedräkt svepte in och solkade omslaget med kolpartiklar. Två resdagar fjärmar människan allra helst den unga, i livet ännu klent rotade människan från hennes vardagsvärld, allt det som hon kallat sina plikter, intressen, bekymmer, utsikter, mycket mer än hon nog kunde drömma om under droskturen till järnvägsstationen. Rummet, som roterande och flyende lägger sig mellan henne och hennes växtplats, visar sig ha krafter som man vanligen tror är förbehållna tiden; från timme till timme åstadkommer rummet inre förändringar som är snarlika de av tiden verkade, men på visst sätt överträffar dem. Liksom tiden alstrar rummet glömska; men det gör så genom att det lösgör människan som person ur hennes förbindelser och försätter henne i ett fritt och ursprungligt tillstånd ja, till och med av pedanten och kälkborgaren gör det i en handvändning något av en vagabond. Tid, säger man, är Lethe; men också bortaluft är en sådan dryck, och skulle den verka mindre grundligt så gör den det i gengäld desto fortare. Något dylikt erfor också Hans Castorp. Han hade inte haft för avsikt att ta denna resa särskilt allvarligt, befatta sig med den inombords. Hans avsikt hade tvärtom varit att raskt stöka undan den eftersom den måste stökas undan, att återvända som precis densamme som han var när han for, och att återuppta sitt liv precis där han hade måst lägga det åt sidan för ett ögonblick. Så sent som igår hade han helt och hållet suttit fast i det gamla vanliga, hade tänkt på det nyss avverkade, sin examen, och det omedelbart före- 8

3 stående, sitt inträde som praktikant vid Tunder & Wilms (skeppsvarv, maskinfabrik och mekanisk verkstad) och blickat förbi de närmaste tre veckorna med så mycken otålighet som hans temperament tillät. Men nu kändes det ändå som om omständigheterna fordrade hans fulla uppmärksamhet och som om det inte gick an att ta så lätt på dem. Att på detta sätt lyftas upp till regioner där han aldrig förut andats och där, enligt vad han visste, fullständigt ovana, egendomligt tunna och njugga livsbetingelser rådde det började oroa honom, fylla honom med en viss ängslan. Hemmet och ordningen låg inte bara långt bakom honom, de låg framför allt bråddjupt under honom, och fortfarande steg han ännu högre upp. Svävande mellan dem och det okända frågade han sig hur han skulle må däruppe. Kanske var det oklokt och ohälsosamt att han, född och van vid att andas bara ett par meter över havsytan, plötsligt lät sig befordras till dessa extrema trakter utan att ha dröjt åtminstone några dagar på en plats belägen mittemellan? Han önskade att han vore framme, ty väl uppe, tänkte han, skulle man leva som överallt och inte så som nu under klättringen bli påmind om vilka olämpliga sfärer man befann sig i. Han tittade ut: tåget ormade sig genom ett smalt pass; man såg de främre vagnarna, såg loket som i sin möda stötte ut bruna, gröna och svarta rökmassor som fladdrade bort. Vatten brusade i djupet till höger; till vänster strävade mörka granar mellan klippblock upp mot en stengrå himmel. Kolmörka tunnlar kom, och när det blev ljust igen öppnade sig vidsträckta avgrunder med byar på botten. De slöt sig, nya trånga pass följde, med snörester i sprickorna och skrevorna. Det gjordes uppehåll vid små ynkliga stationshus, säckbangårdar som tåget lämnade i motsatt riktning, vilket verkade förvirrande då man inte längre visste hur man åkte och inte längre mindes väderstrecken. Storslagna vyer öppnade sig mot de uppskjutande topparna, helig-hägrande i den högfjällsvärld som man strävade upp mot och in i; öppnade sig och försvann igen för det vördnadsfulla ögat i nästa kurva. Hans Castorp kom på att han 9

4 hade passerat gränsen för lövträd, och väl för sångfåglar också om han mindes rätt, och denna tanke på upphörande och utarmning gjorde att han under två sekunder höll handen för ögonen, i ett lätt anfall av svindel och illamående. Det gick över. Han såg att stigningen hade upphört, passhöjden uppnåtts. På slät dalbotten rullade tåget nu bekvämare fram. Klockan närmade sig åtta, än var det dager. En sjö dök upp långt bort i landskapet, dess vatten var grått, och svart klättrade granskogen vid dess stränder upp mot de omgivande höjderna, glesnade längre upp, försvann och lämnade kvar disiga kala klippan. Tåget stannade vid en liten station, det var Davos-Dorf, enligt vad Hans Castorp hörde ropas ut utanför, nu skulle han strax vara framme. Och plötsligt uppfattade han bredvid sig Joachim Ziemssens röst, sin kusins makliga Hamburg-röst, som sade:»hej, du, kliv av nu bara«; och när han tittade ut stod Joachim själv på perrongen under hans fönster, i brun ulster, utan huvudbonad, och såg så frisk ut som aldrig förr i sitt liv. Han skrattade och sade återigen:»kom ut bara, du, genera dig inte!men jag är inte framme än«, sade Hans Castorp bragt ur fattningen och alltjämt sittande.»jo, du är framme. Det här är Davos-Dorf. Det är närmare till sanatoriet härifrån. Jag kommer med skjuts. Langa ut dina saker.«och skrattande, förvirrad, i ankomstens och återseendets sinnesrörelse räckte Hans Castorp honom handkappsäcken och vinterrocken, plädrullen med käpp och paraply och slutligen även»ocean steamships«genom fönstret. Sedan skyndade han längs den trånga korridoren och hoppade ner på perrongen för att på riktigt och så att säga nu först personligen hälsa på sin kusin, vilket skedde utan några översvallande känslor, såsom mellan män med svalt och reserverat sätt. Det låter underligt, men i alla tider hade de undvikit att kalla varandra vid förnamn, endast och allenast av 10

5 skygghet för alltför stor hjärtevärme. Men eftersom de ändå inte gärna kunde tilltala varandra med efternamn inskränkte de sig till att säga du. Detta var inrotad vana kusinerna emellan. En karl i livré, med galonerad mössa, såg på hur de hastigt och en smula förläget skakade hand unge Ziemssen med militärisk hållning och kom sedan fram för att be om Hans Castorps polletteringskvitto; han var nämligen concierge vid Berghofs Internationella Sanatorium och visade sig villig att hämta gästens stora väska från stationen»davos-platz«under det att herrarna åkte direkt till kvällsmaten. Karlen haltade påfallande, och därför var det första Hans Castorp frågade Joachim Ziemssen:»Är han krigsveteran? Varför haltar han så?jo jag tackar!«svarade Joachim litet bittert.»krigsveteran! Han har sitt onda i knät eller hade det, för sedan har han låtit operera bort knäskålen.«hans Castorp besinnade sig så raskt han kunde.»på så vis!«sade han, lyfte på huvudet och såg sig flyktigt om medan de gick.»men du vill väl inte försöka inbilla mig att du har något sådant? Du ser ju ut som om du redan hade fått din portepé och just kom från manövern.«och han såg på kusinen från sidan. Joachim var längre och bredare än han, en bild av ungdomlig styrka och som skapt för uniformen. Han var av den mycket bruna typ som hans blonda hembygd inte sällan frambringar, och hans redan i sig mörka hy hade genom solbrännan blivit nästan bronsfärgad. Med sina stora svarta ögon och den mörka lilla mustaschen över den fylliga, välformade munnen skulle han ha varit rentav vacker om han inte haft utstående öron. De hade varit hans enda bekymmer och smärta i livet fram till en viss tidpunkt. Nu hade han andra sorger. Hans Castorp fortsatte:»du åker väl ner samtidigt med mig? Jag kan verkligen inte se något hinder.samtidigt med dig?«frågade kusinen och vände mot honom sina stora ögon, som alltid hade varit milda men under dessa fem 11

6 månader hade fått ett litet trött, ja sorgset uttryck.»samtidigt när?om tre veckor vetja.jaså, du åker redan hem i tankarna«, svarade Joachim.»Nå men vänta nu, du har ju nyss kommit. Tre veckor är förstås nästan ingenting för oss häruppe, men för dig som är här och hälsar på och skall stanna bara tre veckor, för dig är det ändå en massa tid. Ta och acklimatisera dig först, det är inte alls så lätt, skall du få se. Och sedan är klimatet inte heller det enda som är speciellt hos oss. Du kommer att få se allt möjligt nytt här, vänta bara. Och det du säger om mig, så lätt går det inte för min del, du, hem om tre veckor, det där är idéer därnerifrån. Nog är jag väl brun, men det är huvudsakligen av solen och snön och betyder inte mycket, som Behrens också brukar säga, och vid senaste stora undersökningen sade han att ett halvår till lär det ganska säkert dröja.ett halvår? Är du tokig?«ropade Hans Castorp. De hade just slagit sig ner i den gula kabrioletten som stod redo på den steniga planen framför stationshuset, vilket inte var mycket mer än ett skjul, och medan de bägge fuxarna satte sig i rörelse makade sig Hans Castorp upprört av och an på den hårda dynan.»ett halvår? Du har ju varit här nästan ett halvår redan! Så mycket tid har man ändå inte!tja, tid«, sade Joachim och nickade flera gånger rakt fram utan att bry sig om kusinens uppriktiga harm.»du kan inte tro hur de handskas med människors tid här. Tre veckor är som en dag för dem. Du skall få se. Du skall nog bli varse allt det där«, sade han och tillade:»man får andra begrepp här.«hans Castorp betraktade honom oavvänt från sidan.»men du har repat dig fint i alla fall«, sade han och skakade på huvudet.»tycker du?«svarade Joachim.»Jovisst, det tror jag med!«sade han och rätade upp sig mot ryggstödet; men strax intog han återigen en snedare ställning.»jag är ju bättre«, förklarade han, 12

7 »men frisk är jag inte än. Uppe till vänster, där det var rassel förut, låter det numer bara hårt, det är inte så farligt, men nertill är det fortfarande mycket hårt, och så låter det i andra intercostalrummet också.vad lärd du har blivit«, sade Hans Castorp.»Jo, det är ena trevliga lärdomar, skall Gud veta. Dem skulle jag gärna ha svettats ut igen i tjänsten«, svarade Joachim.»Men jag har fortfarande sputum«, sade han med en på samma gång vårdslös och häftig axelryckning, som inte klädde honom, och lät sin kusin se något som han drog upp till hälften ur den mot honom vända sidfickan på ulstern: en platt, kurvig flaska av blått glas med metallförslutning.»en sådan har de flesta av oss häruppe«, sade han.»den har ett namn också hos oss, ett öknamn, riktigt livat. Du betraktar omgivningen?«det gjorde Hans Castorp, och han yttrade:»storslaget!tycker du?«frågade Joachim. De hade följt den av oregelbunden bebyggelse kantade vägen som löpte parallellt med järnvägen en bit i dalaxelns riktning, hade sedan svängt åt vänster och korsat det smala spåret, farit över en å och lunkade nu på en svagt stigande körväg upp mot skogklädda slänter, dit där de första ljusen just tändes i en långsträckt byggnad med kupoltorn, som låg på en lågt utskjutande ängsplatå, med fasaden vänd åt sydväst, och som på grund av idel balkongloger på håll verkade full av hål och porös som en svamp. Det skymde hastigt. En lätt aftonrodnad, som givit liv åt den jämnmulna himlen en stund, hade redan bleknat bort, och i naturen rådde det färglösa, livlösa och sorgliga övergångstillstånd som omedelbart föregår mörkrets definitiva inbrott. Den bebodda dalen, utsträckt och litet slingrande, lystes nu upp överallt, på botten såväl som här och där på de bägge sidorna i synnerhet på den utskjutande högra, där byggnader klättrade uppåt i terrasser. Till vänster löpte stigar uppför ängssluttningarna och försvann i barrskogarnas dova svärta. De avlägsnare bergskulisserna, borta vid den avsmalnande 13

8 dalens mynning, uppvisade en nyktert skifferblå färg. Eftersom det hade börjat blåsa blev aftonsvalkan kännbar.»nej, uppriktigt sagt tycker jag inte det är så överväldigande«, sade Hans Castorp.»Var finns glaciärerna och den eviga snön och de väldiga bergsjättarna? De där verkar väl inte särskilt höga.jo, de är höga«, svarade Joachim.»Du ser trädgränsen nästan överallt, den markeras ju påfallande tydligt, granarna upphör, och därmed upphör allting, det är slut, klippor bara, som du ser. Där på andra sidan, till höger om Schwarzhorn, den där toppen, har du till och med en glaciär, ser du det blåa än? Den är inte stor, men det är en glaciär, så som den skall vara, Scaletta-gletschern. Piz Michel och Tinzenhorn i luckan dem ser du inte härifrån ligger också ständigt i snö, året om.i evig snö«, sade Hans Castorp.»Ja, evig, om du så vill. Jo, nog är det högt alltsammans. Men du får komma ihåg att vi själva är rysligt högt uppe. Sextonhundra meter över havet. Då framträder inte upphöjningarna så starkt.ja, vilket klättrande! Jag blev rent ängslig, kan jag tala om. Sextonhundra meter! Det är ju närmare femtusen fot, om jag räknar rätt. Så högt har jag aldrig varit i hela mitt liv.«och Hans Castorp tog nyfiket ett djupt, prövande andetag av den främmande luften. Den var frisk och ingenting mer. Den saknade doft, innehåll, fukt, den gick lätt in och sade inte själen någonting.»utmärkt!«kommenterade han artigt.»ja, det är ju en berömd luft. För övrigt visar inte trakten upp sig från sin bästa sida ikväll. Den kan ta sig bättre ut, särskilt i snö. Men man ser sig mätt på den, man tröttnar. Tro mig, alla vi häruppe är alldeles outsägligt trötta på den«, sade Joachim, och hans mun förvreds av ett uttryck för äckel som verkade överdrivet och obehärskat och återigen inte klädde honom.»du talar så underligt«, sade Hans Castorp.»Talar jag underligt?«frågade Joachim litet bekymrat och vände sig mot sin kusin 14

9 »Nej, nej, förlåt, det föreföll mig väl bara så ett ögonblick!«skyndade sig Hans Castorp att säga. Men han hade menat uttrycket»vi häruppe«, som Joachim nu hade använt för tredje eller fjärde gången och som på något vis verkade beklämmande och sällsamt.»vårt sanatorium ligger ännu högre än samhället, som du ser«, fortsatte Joachim.»Femtio meter. I prospektet står det hundra, men det är bara femtio. Allra högst ligger Schatzalps sanatorium där borta, det ser man inte. De måste frakta ner sina lik med bobkälke på vintern, eftersom vägarna inte är farbara då.sina lik? Jaha! Nämen hör nu!«ropade Hans Castorp. Och plötsligt brast han i skratt, i ett häftigt, obetvingligt skratt som fick hans bröst att skaka och hans av den svala vinden litet stela ansikte att dras till en lätt smärtande grimas.»på bobkälke! Och det berättar du sådär lugnt och oberört? Du har ju blivit riktigt cynisk på de här fem månaderna!inte alls cynisk«, svarade Joachim och ryckte på axlarna.»hurså? Liken kvittar det väl lika Förresten kan det nog hända att man blir cynisk här hos oss. Behrens själv är också en sådan där gammal cyniker en fantastisk typ i förbigående sagt, gammal kårstudent och lysande operatör, som det verkar, du kommer att gilla honom. Och sedan har vi Krokowski, assistenten en riktig djuping. I prospektet hänvisas det särskilt till hans verksamhet. Han utför nämligen själsdissektion på patienterna.vad utför han? Själsdissektion? Det är ju motbjudande!«ropade Hans Castorp, och nu tog hans munterhet överhanden. Han var inte längre herre över den, ovanpå allt det andra hade själsdissektionen gjort honom alldeles färdig, och han skrattade så att tårarna rann fram under handen som han höll för ögonen medan han lutade sig framåt. Joachim skrattade likaledes hjärtligt det tycktes göra honom gott och så kom det sig att de unga männen var mycket upprymda när de klev ur vagnen 15

10 som till sist i skritt, på den branta, i en slinga dragna uppfarten hade burit dem fram till Berghofs Internationella Sanatoriums portal. Nummer 34 Direkt till höger, mellan porten och vindfånget, låg conciergelogen, och därifrån kom en anställd emot dem, en fransk typ som hade suttit vid telefonen och läst tidning, i samma grå livré som den halte karlen på stationen; han förde dem genom den väl upplysta hallen, på vars vänstra sida sällskapsrummen var belägna. I förbigående kikade Hans Castorp in och fann dem tomma. Var fanns gästerna då, frågade han, och hans kusin svarade:»de har liggkur. Jag fick permission idag för att jag ville hämta dig. Annars ligger jag också på balkongen efter kvällsmaten.«det var inte långt ifrån att Hans Castorp på nytt överväldigades av skratt.»vad, ligger ni på balkongen i mörka natten också?«frågade han med ostadig röst»ja, det är föreskrivet. Från åtta till tio. Men kom nu och ta dig en titt på ditt rum och tvätta händerna.«de steg in i hissen, vars elektriska maskineri sköttes av fransmannen. Medan de gled upp torkade Hans Castorp sig i ögonen.»jag är helt knäckt och matt av skratt«, sade han och andades genom munnen.»du har berättat så mycket stolligheter Det där med själsdissektionen var för starkt, det blev för mycket. Men dessutom är jag väl litet trött efter resan. Är du också hemskt kall om fötterna? Samtidigt som det hettar så i ansiktet, det är obehagligt. Vi äter väl med en gång? Jag tror jag är hungrig. Får man anständig mat då hos er häruppe?«de gick ljudlöst på kokosmattan längs den smala korridoren. Kupor av opalglas sände ett blekt ljus från taket. Väggarna blänkte 16

11 vitt och hårt, strukna med lackartad oljefärg. En sjuksköterska visade sig rätt vad det var, i vit hätta och pincené vars snodd hon hade stoppat bakom örat. Tydligen var hon av protestantisk konfession, utan den rätta hängivenheten för sitt kall, nyfiken, och anfäktad och tyngd av leda. På två ställen i korridoren, på golvet framför de vitlackerade numrerade dörrarna, stod ett slags behållare, stora, bukiga kärl med korta halsar, men Hans Castorp glömde i förstone att fråga vad de betydde.»här bor du«, sade Joachim.»Nummer 34. Till höger bor jag, och till vänster bor ett ryskt äkta par litet slarviga och högljudda måste man väl säga, men det gick inte att ordna på annat vis. Ja, vad säger du?«dörren var dubbel, med klädhängare i mellanrummet. Joachim hade tänt taklyset, och i dess darrande klarhet tedde sig rummet ljust och lugnt med sina vita, praktiska möbler, sina likaledes vita, starka, tvättbara tapeter, sin snygga golvmatta av linoleum och sina linnegardiner som enligt modern smak var enkelt och glatt broderade. Balkongdörren stod öppen; man såg ljusen i dalen och hörde avlägsen dansmusik. Den gode Joachim hade ställt några blommor i en liten vas på byrån de som gått att hitta efter slåttern, litet rölleka och några blåklockor, plockade av honom själv i slänten.»förtjusande av dig«, sade Hans Castorp.»Vilket trevligt rum! Här kan man mycket väl hålla hus ett par veckor.i förrgår dog en amerikanska här«, sade Joachim.»Behrens ansåg med en gång att hon skulle vara färdig tills du kom och att du kunde få rummet då. Hennes fästman var hos henne, en engelsk sjöofficer, fast han uppförde sig inte stramt precis. Stup i ett kom han ut i korridoren för att gråta, alldeles som en liten pojke. Och sedan gned han in kinderna med cold-cream, eftersom han var rakad och tårarna sved så. I förrgår kväll fick amerikanskan ytterligare två första rangens blodstörtningar, och därmed var det slut. Men hon var borta redan igår morse, och sedan har de naturligtvis 17

12 rökt ut här grundligt, med formalin, du vet, det lär vara så bra för sådana ändamål.«hans Castorp mottog denna berättelse med upphetsad förströddhet. Stående med uppdragna ärmar framför det rymliga tvättfatet, vars nickelkranar blixtrade i det elektriska ljuset, kastade han knappt en flyktig blick bort mot den snyggt bäddade sängen av vitmetall.»rökt ut, det är fantastiskt«, sade han språksamt och något osammanhängande medan han tvättade och torkade sig om händerna.»nej, metylaldehyd, det tål inte ens den starkaste bakterie H2CO, men det sticker i näsan, eller hur? Självklart är den strängaste renlighet en grundförutsättning «, sade han och fortsatte mycket ledigt:»jo, jag skulle säga det, att antagligen hade sjöofficeren rakat sig med hyvel, skulle jag tro, man gör sig ju lättare illa med de där så kallat säkra apparaterna än med en välbrynt kniv, det är åtminstone min erfarenhet, jag använder omväxlande det ena och det andra Nå, och på den irriterade huden gör saltvattnet naturligtvis ont, då var han väl från tjänsten van vid att ta till cold-cream, jag tycker inte det är något konstigt med det «Och han pladdrade på, sade att han hade tvåhundra stycken Maria Mancini det var hans cigarrer i väskan tullen hade varit synnerligen hygglig och framförde hälsningar från diverse personer hemma.»men eldar de inte här?«ropade han plötsligt och rusade bort till värmeledningen för att lägga händerna på den»nej, de låter oss ha det ganska svalt här«, svarade Joachim.»Det måste till något särskilt innan centralvärmen sätts på i augusti.augusti, augusti!«sade Hans Castorp.»Men jag fryser! Jag fryser hemskt, närmare bestämt om kroppen, för i ansiktet är jag påfallande echaufferad här, känn hur brännhet jag är!«denna begäran, att någon skulle känna på hans ansikte, passade inte alls till Hans Castorps natur och gjorde honom själv pinsamt berörd. Joachim låtsades inte heller om den utan sade bara: 18

13 »Det är luften och betyder ingenting. Behrens själv är blå om kinderna för jämnan. Somliga vänjer sig aldrig. Så, go on, annars får vi ingen mat.«utanför visade sig återigen sjuksköterskan, närsynt och nyfiket spejande efter dem. Men på första våningen blev Hans Castorp plötsligt stående, fastnaglad av ett fullkomligt gräsligt ljud som kunde höras på ringa avstånd bakom en krök i korridoren, ett ljud, inte starkt men av så rent avskyvärt slag att Hans Castorp gjorde en grimas och såg på sin kusin med vidgade ögon. Det var hosta, uppenbarligen en mans hosta; men en hosta som inte liknade någon annan som Hans Castorp någonsin hade hört, nej, i jämförelse med den hade varje annan hosta han kände till varit en frisk och sund livsyttring en hosta helt utan liv och lust, som inte kom i riktiga stötar utan bara lät som ett rysligt orkeslöst rotande i gröten av organ i upplösning.»ja«, sade Joachim,»där ser det illa ut. En österrikisk aristokrat, vet du, elegant karl och som född till gentlemanryttare. Och nu står det så till med honom. Men han går fortfarande uppe.«medan de fortsatte sin väg talade Hans Castorp ivrigt om gentlemanryttarens hosta.»du måste komma ihåg«, sade han,»att jag aldrig har hört något dylikt, att det är alldeles nytt för mig, då gör det naturligtvis intryck. Det finns så många sorters hosta, torr och lös, och den lösa är snarare fördelaktigare, enligt vad man allmänt säger, och bättre än om man liksom skäller. När jag i min ungdom«(»i min ungdom«, sade han)»hade halsfluss, då skällde jag som en varg, och alla var glada när det lossnade, det minns jag än. Men en sådan hosta som den där har man då aldrig hört, inte jag åtminstone det är ju inte längre någon levande hosta. Den är inte torr, men lös kan man inte heller kalla den, det är långtifrån rätt ord. När man hör den är det ju precis som om man skulle se in i människan, hur det ser ut där idel slam och sörja Så«, sade Joachim,»jag hör den ju varenda dag, du behöver inte beskriva den för mig.«19

14 Men Hans Castorp kunde rakt inte lugna sig efter att ha hört den hostan, han försäkrade omigen att man därvid formligen såg in i gentlemanryttaren, och när de steg in på restaurangen hade hans reströtta ögon en upphetsad glans. På restaurangen Inne på restaurangen var det ljust, elegant och trivsamt. Den låg direkt till höger om hallen, mittför sällskapsrummen, och nyttjades enligt vad Joachim förklarade huvudsakligen av nyanlända gäster som åt på olaga tid och av sådana som hade besök. Men också födelsedagar och förestående avresor firades där, liksom gynnsamma resultat av stora undersökningar. Ibland gick det livligt till på restaurangen, sade Joachim, även champagne serverades. Nu satt där ingen mer än en ensam ungefär trettioårig dam, som läste i en bok men samtidigt nynnade för sig själv och i ett kör trummade lätt med vänsterhandens långfinger på bordduken. När de unga männen hade slagit sig ner bytte hon plats för att vända ryggen åt dem. Hon var folkskygg, förklarade Joachim lågt, och åt alltid med en bok på restaurangen. Man sade sig veta att hon hade blivit intagen på lungsanatorier redan som riktigt ung flicka och inte levat i världen mer sedan dess.»då är ju du med dina fem månader en ung novis gentemot henne och kommer att vara det ännu när du har ett år på nacken«, sade Hans Castorp till sin kusin; på vilket Joachim svarade med den där axelryckningen som inte hade varit typisk för honom tidigare och tog upp matsedeln. De hade lagt beslag på bordet uppe på avsatsen vid fönstret, finaste platsen. Vid den cremefärgade gardinen satt de mittemot varandra, med ansiktena blossande i skenet från den elektriska bordslampan med röd skärm. Hans Castorp knäppte sina nytvagna händer och gnuggade dem vällustigt-förväntansfullt mot 20

15 varandra, som han brukade göra när han satte sig till bords kanske därför att hans förfäder hade bett bordsbön före soppan. En vänlig flicka som talade långt bak i munnen, hade svart klänning och vitt förkläde och ett stort ansikte i hälsans färg passade upp på dem, och till sin stora munterhet fick Hans Castorp lära sig att man här kallade servitriserna för»salsdöttrar«. De beställde in en flaska Gruaud Larose, som Hans Castorp skickade ut igen för att få den bättre tempererad. Maten var förträfflig. Det vankades sparrissoppa, fyllda tomater, stek med många sorters tillbehör, en särdeles vällagad söt efterrätt, ostbricka och frukt. Hans Castorp åt väldigt mycket, trots att hans aptit inte visade sig vara så frisk som han hade trott. Men han var van vid att äta mycket även om han inte var hungrig, och detta av självaktning. Joachim gjorde inte mycken heder åt anrättningarna. Han var led på köket här, sade han, det var de alla häruppe, och det var brukligt att man klankade på maten; för när man sitter här för jämnan, dag ut och dag in, så Däremot drack han med nöje, ja med en viss begivenhet av vinet och gav, samtidigt som han noga undvek alltför känslofulla vändningar, än en gång uttryck för sin tillfredsställelse över att ha någon som man kunde föra ett förnuftigt samtal med.»ja, det var verkligen fint att du kom!«sade han, och hans makliga röst var rörd.»jag kan väl säga att för mig är det en stor tilldragelse. Det innebär ju äntligen litet omväxling jag menar, det är en cesur, en hållpunkt i detta eviga, gränslösa enahanda Men tiden måste väl egentligen gå fort för er här«, tyckte Hans Castorp.»Fort och sakta, vilket du vill«, svarade Joachim.»Den går inte överhuvudtaget, skall jag säga dig, det är ingen tid alls, och det är inget liv heller nej, det är det inte«, sade han, skakade på huvudet och fattade åter sitt glas. Även Hans Castorp drack, trots att hans ansikte nu brände som eld. Men kroppen kändes alltjämt kall och besynnerligt glad 21

16 men ändå litet plågsamt orolig. Han talade så forcerat att orden snubblade på varandra, han försade sig flera gånger och viftade bort det. För övrigt var också Joachim upplivad och i stämning, och ännu mer fritt och upprymt löpte deras samtal när den nynnande, trummande damen helt plötsligt hade rest sig och gått sin väg. De gestikulerade med gafflarna medan de åt, gjorde viktiga miner med en tugga innanför kinden, skrattade, nickade, höjde på axlarna och hade inte hunnit svälja ordentligt förrän de fortsatte prata. Joachim ville höra om Hamburg och hade lett in samtalet på den planerade regleringen av Elbe.»Epokgörande!«sade Hans Castorp.»Epokgörande för utvecklingen av vår skeppsfart kan inte överskattas. Vi satsar femtio miljoner på ett bräde i budgeten, och du kan vara övertygad om att vi vet exakt vad vi gör.«för övrigt hoppade han, hur stor vikt han än tillmätte regleringen av Elbe, strax från detta ämne och krävde att Joachim skulle berätta mer om livet»häruppe«och om gästerna, vilket denne också beredvilligt gjorde eftersom han var glad över att få avbörda och meddela sig. Det där om liken som man skickade nerför bobbanan fick han lov att upprepa och än en gång uttryckligen försäkra att det grundade sig på sanning. Då Hans Castorp åter kom i skratt skrattade han med, något som han tycktes njuta innerligt av, och berättade andra komiska historier för att ge näring åt uppsluppenheten. Vid samma bord som han satt en dam vid namn fru Stöhr, ganska sjuk för övrigt, en musikermaka från Cannstatt hon var det mest obildade han någonsin hade träffat på.»dissinficera«, sade hon men på fullaste allvar. Och assistenten Krokowski kallade hon»arsistenten«. Sådant måste man svälja utan att röra en min. Dessutom var hon skvallrig, liksom de flesta häruppe, och om en annan dam, fru Iltis, sade hon att hon gick med en»sterilett«.»sterilett kallar hon det det är ju obetalbart!«och halvliggande, vräkta bakåt mot stolsryggarna skrattade de så att magen hoppade och de fick hicka nästan samtidigt. 22

17 Emellanåt blev Joachim bedrövad och mindes sin lott.»ja, här sitter vi nu och skrattar«, sade han med kramp i ansiktet och stundtals avbruten av sitt mellangärdes skakningar,»fast ingen kan förutse när jag kommer härifrån, för när Behrens säger: ett halvår till, då är det tilltaget i underkant, man får bereda sig på mer. Men nog är det hårt, säg själv om det inte är sorgligt för mig. Där hade jag redan blivit antagen; nästa månad skulle jag ha kunnat avlägga officersprov. Och här går jag och driver med termometern i mun och räknar grodorna från den där obildade fru Stöhr och förlorar tid. Ett år spelar så stor roll i vår ålder, i livet därnere för det med sig så många förändringar och framsteg. Och jag måste stagnera här som en vattenpöl ja, precis som en rutten göl, det är inte en för grov liknelse «Underligt nog svarade Hans Castorp på detta endast med frågan om man kunde få porter här, och när hans kusin betraktade honom litet förvånat såg han att den andre höll på att somna noga taget sov han redan.»men du sover ju!«sade Joachim.»Kom, det är tid att gå i säng, för oss bägge två.det är ingen tid överhuvudtaget«, sade Hans Castorp med ovig tunga. Men han gick med i alla fall, litet böjd och stelbent, likt en människa som formligen dras till marken av trötthet tog sig emellertid samman väldeliga när han i den nu endast matt upplysta hallen hörde Joachim säga:»där sitter Krokowski. Jag tror jag måste presentera dig som hastigast.«doktor Krokowski satt där det var ljust, vid kakelugnen i det ena sällskapsrummet, strax intill den öppna skjutdörren, och läste tidning. Han reste sig när de unga männen gick fram till honom och Joachim med militärisk hållning sade:»doktor Krokowski, jag ber att få föreställa min kusin Castorp från Hamburg. Han har nyss kommit.«doktor Krokowski hälsade på nykomlingen i huset med en 23

18 viss hurtig, kraftig och uppmuntrande hjärtlighet, som ville han antyda att öga mot öga med honom var all förlägenhet överflödig och enbart frejdigt förtroende på sin plats. Han var ungefär trettiofem år gammal, bredaxlad, fet, betydligt kortare än de två som stod framför honom, så att han måste luta huvudet snett bakåt för att se dem i ansiktet och utomordentligt blek, en genomskinlig, ja fosforescerande blekhet som förhöjdes ytterligare av den mörka glöden i hans ögon, svärtan i hans ögonbryn och hans ganska långa helskägg som slutade i två spetsar och redan uppvisade några vita strån. Han var klädd i svart, tvåradig, litet sliten kavajkostym, svarta, genombrutna, sandalliknande lågskor, tjocka grå yllesockor och en krage med mjuka nervikta snibbar, sådan som Hans Castorp dittills hade sett bara hos en fotograf i Danzig och som faktiskt förlänade doktor Krokowskis yttre en ateljémässig prägel. Hjärtligt leende, så att de gula tänderna syntes i skägget, skakade han den unge mannens hand samtidigt som han med barytonröst och litet utländskt släpande accent sade:»välkommen hit, herr Castorp! Måtte ni snabbt bli hemmastadd och trivas ibland oss. Kommer ni till oss som patient, om jag får fråga?«det var rörande att se hur Hans Castorp slet för att visa sig artig och bli herre över sin sömnighet. Han retade sig på att han var i så dålig form och tolkade med unga mäns misstrogna självkänsla assistentens leende och uppmuntrande sätt som överseende och spydigt. Han svarade genom att tala om de tre veckorna, nämnde dessutom sin examen och tillfogade att han, gudskelov, var fullkomligt frisk.»verkligen?«frågade doktor Krokowski samtidigt som han liksom gäcksamt sköt huvudet snett framåt och förstärkte sitt leende»men då är ni ett fenomen som är synnerligen väl värt att studera! Jag har nämligen aldrig träffat på en fullkomligt frisk människa. Vilken examen har ni avlagt, om man får fråga?jag är ingenjör, doktorn«, svarade Hans Castorp med modest värdighet. 24

19 »Ah, ingenjör!«och doktor Krokowskis leende drog sig liksom tillbaka, miste för ett ögonblick något av sin styrka och hjärtlighet.»det var duktigt. Och ni ämnar alltså inte ta i anspråk någon som helst medicinsk behandling här, varken i fysiskt eller i psykiskt hänseende?nej, tusen tack!«sade Hans Castorp, och det var nära att han backat ett steg. Då bröt doktor Krokowskis leende vinnande fram igen, och medan han på nytt skakade den unge mannens hand ropade han med hög röst:»nå, sov gott då, herr Castorp i fullt medvetande om er ypperliga hälsa! Sov gott och på återseende!«därmed lät han de unga männen gå och slog sig ner igen med sin tidning. Ingen skötte hissen längre, så därför tog de trapporna till fots, tysta och litet förvirrade efter mötet med doktor Krokowski. Joachim följde Hans Castorp till nummer trettiofyra, där den halte mycket riktigt hade lämpat av den anländes bagage, och de pratade ytterligare en kvart medan Hans Castorp packade upp nattkläder och toalettsaker och till det rökte en tjock, mild cigarrett. Någon cigarr hann han inte med hädanefter idag, vilket föreföll honom underligt och ovanligt.»han ser mycket betydande ut«, sade han och lät röken han inandats välla fram medan han talade.»vaxblek är han. Men hans skodon, hör nu, det var för rysligt. Grå yllesockor och så de där sandalerna. Blev han sårad på slutet?han är litet känslig«, medgav Joachim.»Du skulle inte ha tillbakavisat den medicinska behandlingen så bryskt, åtminstone inte den psykiska. Han ser inte gärna att man undandrar sig det. Mig är han inte heller särskilt god på, för jag anförtror honom inte tillräckligt mycket. Men då och då berättar jag en dröm i alla fall, så att han får något att dissekera.jaha, då ställde jag så han blev stött nyss«, sade Hans Castorp förtretat; ty att han hade sårat någon gjorde honom missnöjd med 25

20 sig själv, och så kom tröttheten över honom med förnyad kraft.»godnatt«, sade han.»jag faller omkull.klockan åtta hämtar jag dig till frukosten«, sade Joachim och gick. Hans Castorp gjorde bara flyktig kvällstoalett. Han hade nätt och jämnt släckt nattduksbordslampan när sömnen övermannade honom, men han for upp än en gång då han kom ihåg att någon hade dött i denna säng i förrgår.»det lär inte ha varit första gången«, sade han till sig själv, som kunde detta tjäna till att lugna honom.»det är en dödsbädd rätt och slätt, en vanlig dödsbädd.«och han somnade. Men så snart han somnat började han drömma och drömde nästan oupphörligt ända till morgonen därpå. Mest såg han Joachim Ziemssen i besynnerligt förvriden ställning åka på en bobkälke utför en sluttande bana. Han var lika fosforescerande blek som doktor Krokowski, och framtill satt gentlemanryttaren, vilken såg mycket obestämd ut, som en man bara har hört hosta, och styrde.»oss kvittar det ju lika oss häruppe«, sade den förvridne Joachim, och sedan var det han, inte gentlemanryttaren, som hostade så gruvligt grötigt. Över det måste Hans Castorp gråta bitterligen och insåg att han måste gå till apoteket och handla coldcream. Men vid vägen satt fru Iltis med spetsig nos och höll något i handen som tydligen skulle föreställa hennes»sterilett«men inte var något annat än en säkerhets-rakhyvel. Detta fick nu Hans Castorp att skratta igen, och så kastades han hit och dit mellan olika sinnesrörelser tills morgonen grydde genom hans halvöppna balkongdörr och väckte honom. 26

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman)

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Medan jag gick där på Fredsavenyn kom jag på att jag naturligtvis skulle ta tillfället i akt och tala med kvinnan på museet. Hon skulle självklart kunna

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Gud är en eld inuti huvudet.

Gud är en eld inuti huvudet. Gud är en eld inuti huvudet. Siri Frances Stockholm 2013 Gerlesborgsskolan Du skulle gått till skolan och på ett möte och på lokal med en vän idag. Det skulle varit en dag av saker att uträtta, en dag

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

sjuk trött svag ful orakad smutsig orolig tråkig ledsen hungrig

sjuk trött svag ful orakad smutsig orolig tråkig ledsen hungrig en-ord Ett-ord Plurar Adjektiv Adjektiv + Substantiv Adjektiv beskriver hur något är eller ser ut. Jag är en stor man. Jag äter ett stort äpple. Jag äter stora äpplen. Jag är en liten man. Jag äter ett

Läs mer

Mirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och

Mirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och Hisstunnan Det luktar verkligen rök. Inte cigarettrök, utan ungefär sådan där rök som kommer från eld. De fortsätter försiktigt i den rangliga järntrappan, som ringlar sig neråt. Kolla! Det är den där

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 6 Hålet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Jag var ute

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

"Hallahem - Staden under berget",

Hallahem - Staden under berget, Det här är ett utdrag ur kapitel 2 av "Hallahem - Staden under berget", skriven av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Besök www.hallahem.se för mer information om boken. Hon vaknade med ansiktet tryckt mot

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Lästid 6 minuter. Zappo. Monica Pönni

Lästid 6 minuter. Zappo. Monica Pönni Lästid 6 minuter Zappo Monica Pönni fanns både glans och glimtar kvar. I sitt sinne var Zappo fortfarande den valp hon hade hämtat den där vårdagen och kanske var det därför det kändes så svårt. Att släcka

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Disktrasan. Ett filmmanus av Agnieszka Jaff. Geijersgatan 12 3 november Västerås Version 3

Disktrasan. Ett filmmanus av Agnieszka Jaff. Geijersgatan 12 3 november Västerås Version 3 Disktrasan Ett filmmanus av Agnieszka Jaff Agnieszka Jaff Skapelsedatum Geijersgatan 12 3 november 2015 723 35 Västerås Version 3 Tel: 707-709-975 Slutmanus DISKTRASAN 1. EXT. EN VÄG TILL ETT HÖGHUS DAG

Läs mer

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset

Vindpust (working title) David Carlsson. filmgruppen teaterhuset film i huset Vindpust (working title) Av David Carlsson filmgruppen teaterhuset film i huset contact@tophatpanda.com EXT. STIG VID GAMMALT HUS - KVÄLL Ett gammalt övergivet hus står stillsamt bredvid den lilla vandringsstigen.

Läs mer

SOPHIE ZETTERMARK INLAGD

SOPHIE ZETTERMARK INLAGD SOPHIE ZETTERMARK INLAGD INLAGD AKT ETT: RÖSTERNA Patienten Doktorn Sjukdomen Platsen Heartlife Patienten: Jag går sönder, och sedan går jag sönder igen. Så brukar jag beskriva det när jag blir inlagd.

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson

GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson GLÖMSKANS KATAKOMBER av Anders Larsson PERSONER: Gäst på småstadshotell Hotellets innehavare C: Stadens kyrkoherde Alla tre är i samma ålder Ett hotellrum: Dubbelsäng med nattygsbord, telefon. Attachéportfölj

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Författare: Can. Kapitel1

Författare: Can. Kapitel1 Ön Författare: Can Kapitel1 Jag heter Johnny Depp och är 37 år. Jag. bor i Madagaskar. Min mamma är svårt sjuk och jag måste försöka se min mamma innan hon dör.hon bor i Australien och jag har lånat en

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Rita och Krokodil ZOO

Rita och Krokodil ZOO Rita och Krokodil ZOO af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post. lennart.strom@autoimages.se

Läs mer

Herrdals kapell Det är jag var inte rädda. Matt 14:22-32

Herrdals kapell Det är jag var inte rädda. Matt 14:22-32 1 Herrdals kapell 20130616 Det är jag var inte rädda Matt 14:22-32 I Herrdals kapell utanför Kungsör finns en altartavla som föreställer bibelberättelsen om när Jesus och Petrus går på vattnet. I mitten

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Det sade jag också till dig och du fnös förargat renässanskung! Men som en sådan såg du ut i alla fall, litet Henrik VIII!

Det sade jag också till dig och du fnös förargat renässanskung! Men som en sådan såg du ut i alla fall, litet Henrik VIII! i Sommaren Du! Jag avslutade aldrig brevet till dig igår, skrev inte ens mitt namn under men du vet ju ändå. Det blev ett helt annat brev än jag tänkt mig, ett mycket farligare brev. Jag kom dig alldeles

Läs mer

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse EN ANNAN PERSON av Fabian Buebo inspirerad av en verklig händelse SLUTVERSION 160428 fabian@fabianbuebo.se 0735554992 1 INT. HOTELLRUM - KVÄLL Vi hör en kvinna sjunga för sig själv. Vi ser hela hotellrummet.

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

Tillbaka till Sjumilaskogen

Tillbaka till Sjumilaskogen Tillbaka till Sjumilaskogen Nya äventyr med Nalle Puh Översättning Lotta Olsson Av David Benedictus som tagit vid där A. A. Milne slutade. Med illustrationer av Mark Burgess, inspirerad av E. H. Shepard.

Läs mer

riktigt vrålade. Om han ändå kunde fånga en fisk eller hitta någon växt Medan han lät blicken irra runt efter något ätbart, nåddes han av röster.

riktigt vrålade. Om han ändå kunde fånga en fisk eller hitta någon växt Medan han lät blicken irra runt efter något ätbart, nåddes han av röster. ENSAM I VILDMARKEN Hästens hovar klapprade mot den steniga marken. Danny hängde med huvudet så att det ljusbruna håret föll ner över ansiktet. Han mindes inte hur många dagar han ridit. Magen värkte och

Läs mer

till försvinner snabbt i en krök, sen blir allting tyst. Det känns som jag var mitt ute i skogen, mörkt och ödsligt. Stationshuset ser tomt ut,

till försvinner snabbt i en krök, sen blir allting tyst. Det känns som jag var mitt ute i skogen, mörkt och ödsligt. Stationshuset ser tomt ut, Ingenmansland Den gamla rälsbussen skakar och kränger på den slingriga rälsen. Mörkret är kompakt utanför de dammiga fönsterrutorna. Det är januarivinter, femton grader kallt och landskapet är inkapslat

Läs mer

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 002 Din levnadsdag är slut, Din jordevandring ändad Du här har kämpat ut Och dina kära lämnat Nu vilar Du i ro och frid Hos Jesu Krist till

Läs mer

Nu gör jag något nytt

Nu gör jag något nytt Nu gör jag något nytt Linda Alexandersson fredag 15 maj Det började med att två tjejer i min församling i Arvika, åkte ner hit till Göteborgsområdet för att träffa en präst. De hade bekymmer på ett område

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året. Januari

Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året. Januari 15 Januari Vid årsskiftet 1 januari Vår Herre och vår Gud, vi gläder oss i Dig. Vi behöver Din hjälp för att orädda möta året som ligger framför. Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året.

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till

Läs mer

Tanketräning. Instruktioner

Tanketräning. Instruktioner Tanketräning Det här liknar närmast det som brukar kallas hypnos eller självhypnos. Eftersom de begreppen lätt leder tankarna fel har vi valt att istället kalla det för tanketräning. Det handlar om att

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Kapitel 2 Övernattning

Kapitel 2 Övernattning Kapitel 1 Sommarlov Det var den tolfte juni, jag hade precis fått sommarlov och firade det med en glass med mina två bästa kompisar, Maj och Isabell. Efter glassen satt vi och pratade på en bänk i parken.

Läs mer