ÖVERGIVNA BÅTAR. 2. Båt på land. 3.Båt på land VAD ÄR DET SOM GÄLLER? Drivande, sjunken eller på strand. Ägaren okänd. Ägaren känd

Transkript

1 ÖVERGIVNA BÅTAR VAD ÄR DET SOM GÄLLER? Svensk lag reglerar hanteringen av övergivna båtar enligt rådande förhållanden. Här visas en kortfattad översikt. Fullständig information finns hos Båthistoriska Riksförbundet på 1. Båt i sjön Drivande, sjunken eller på strand Var? Saltsjön Insjö Kategori Sjöfynd Hittegods Åtgärd Anmälan till tull eller Anmälan till Polis. kustbevakning. Skall Tillfaller anmälaren utannonseras. Tillfaller efter viss tid. anmälaren efter viss tid. Lag Fyndlagstiftningen Fyndlagstift- 1918:163 ningen 1938: Båt på land Ägaren okänd Var? Kategori Åtgärd Marina/Båtklubb/Övrigt Hittegods Anmälan till Polis. Tillfaller anmälaren efter viss tid. Lag Fyndlagstiftningen 1938:121 3.Båt på land Ägaren känd Var? Marina/ Båtklubb Marina/ Båtklubb Avtal 1 Ja Nej Kategori Rätten att sälja saker Handräckning som inte har hämtats. Åtgärd Försäljning 2 Ansökan om handräckning hos kronofogden. 3 Lag Konsumenttjänstlagen Handräckningslagen 50 till lagen (1985:982) 13 (UB 3:4) ILLUSTRATION: GÖRAN DURGÉ 1) Ja = Avtal med båtägaren finns men har upphört Nej = Avtal med båtägaren saknas 2) Försäljning på offentlig auktion kan genomföras efter att: förvaringstiden har utlöpt båtägaren har anmanats hämta sin båt inom en tid av minst tre månader, och att den tiden har förflutit. Överskott efter täckning av klubbens/varvets fordringar ska redovisas till båtägaren. 3) Kronofogden kan förordna om försäljning av egendom som svaranden inte tar hand om. För uttryckligen pantsatta föremål kan kronofogden i beslutet ange att betalning ska utgå ur föremålet, dvs för en båt att den ska säljas och betalning tas ur köpeskillingen. Klubb/varv som har retentionsrätt enligt näringsidkarlagen kan åberopa denna får att få båten såld.

2 FLYTTNING OCH FÖRSÄLJNING AV ÖVERGIVNA BÅTAR DENNA REDOGÖRELSE HAR STÄLLTS SAMMAN TILL FÖRMÅN FÖR GAMLA BÅTAR SOM FÖRFARS PÅ MÅNGA BÅTVARV. MÅNGA HAR INTRESSE ATT BLI AV MED OBJEKTEN, ANDRA ÖNSKAR ATT TA HAND OM DEM. DESSA MÖJLIGHETER KAN KOMMA IFRÅGA: 1. KATEGORIER Det rör sig dels om upphittade föremål utan känd ägare, dels om felparkerade båtar utan avtalsförhållande till markägaren men slutligen och framför allt om båtar tillhöriga uppläggare med avtal som inte hör av sig och lämnar sina båtar kvar. De flesta objekten finns på land, men en del kan finnas i sjön. 2. FYND Båtar som hittas drivande, sjunkna eller på strand faller under fyndlagstiftningen. Hittas de i saltsjön eller vatten med seglingsbar förbindelse med saltsjön ska de egentligen behandlas enligt sjöfyndslagen (1918:163), annars enligt hittegodslagen (1938:121); dessutom har polisen fått för sig att båtar som på något sätt är förtöjda inte ska ses som övergivna och därmed faller under hittegodslagen (se min Wreck and wreckage in Swedish waters i Scandinavian Studies in Law, 2003). Sjöfynd ska utannonseras, medan detta inte behövs för hittegods, men i båda fallen tillfaller föremålet efter en angiven tid upphittaren, som kan förfoga över det. Även båtar som kan ha dumpats på någon plats kan hanteras enligt samma slags regler, vilka alltså innebär krav på anmälan till polis eller för sjöfynd till tull eller kustbevakning. Något hinder att betrakta en båt som ligger på ett varvsområde utan känd ägare såsom fynd kan jag inte finna, även om båten någon gång kan ha upplagts i vanlig ordning men ägaren idag inte kan återfinnas. Båten faller i så fall under hittegodslagen, inte sjöfyndslagen. Problem har ofta uppstått med kvarliggande fartyg för att ingen vill ta på sig kostnaden för en förflyttning. Dessutom kan det finnas olja eller andra förorenande ämnen ombord, som kan föranleda kostnader som faller på markägaren att sanera om fartygsägaren ej återfinns, eller vid uppkommen förorening på kustbevakning/polis. 3. OTILLÅTEN FÖRTÖJNING Detta avsnitt finns i sin helhet på 4. NÄRMARE OM UPPLAGD BÅT MED KÄND ÄGARE Båtklubben/varvet och båtägaren kan i avtal ha reglerat vad som ska ske med båten om ägaren inte ställer upp med sjösättning eller hämtning utan lämnar båten på dess plats. En bestämmelse att båten utan vidare är förverkad i sådana fall stöter på hinder i avtalslagens 36, som bl.a. avser just sådana förfalloregler. Om klubben inte har några stadgade villkor om flyttning men det är klart att avtalet avser förvaring och inte bara upplåtelse av plats, bör klubben som i sammanhanget är jämställd med ett varv kunna åberopa hänvisningen i konsumenttjänstlagens 50 till lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats, vilken uttryckligen omfattar även förvaring. Enligt denna lag erfordras att förvaringstiden har utlöpt (det är alltså viktigt att avtalet anger förvaringstidens slut och inte tillåter avtalet att löpa vidare), att båtägaren därefter har anmanats hämta sin båt inom en tid av minst tre månader, och att den tiden har förflutit. Försäljningen får ske under hand eller efter underrättelse till båtägaren på offentlig auktion, och eventuellt överskott efter täckning av klubbens/ varvets fordringar ska redovisas till båtägaren. Som nämnts ifråga om SXK:s praxis kan även vanlig handräckning användas, och det är en mer tveklös väg för att få bort en båt. Även här krävs att avtalet visas ha upphört. Ansökan ska avse betalningsföreläggande i förening med handräckning enligt handräckningslagen 13, och förvararens betalningskrav ska vara angivna i anmaningen för att kunna göras gällande. För båtar eller föremål av värde uppenbarligen under 1/100 av basbeloppet (för 2004, 390 kr), kan försäljning utan anmaning ske sedan ett år förflutit från avtalets upphörande. Klubben/ varvet kan också instämma båtägaren till rätten med begäran om flyttning, och i händelse av båtägarens bestridande av anspråket kan kronofogden också hänvisa till rättegång. Verkställigheten av handräckningsbeslutet eller domen sker enligt bestämmelser i utsökningsbalken (UB) 16 kap. och avser då avhysning enligt UB 16:7 från annat än bostad. För verkställighet av kronofogdens beslut om handräckning krävs ingen ytterligare ansökan (UB 2:1 st. 2, UB 3:11). Kronofogden kan förordna om försäljning av egendom som svaranden inte tar hand om, och det bör begäras i ansökan. I övrigt stadgas om verkställighet att den kan ske genom föreläggande, åtgärd av kronofogden, eller åtgärd av sökanden på egen begäran (UB 16:12). För uttryckligen pantsatta föremål kan kronofogden i beslutet ange att betalning ska utgå ur föremålet, dvs för en båt att den ska säljas och betalning tas ur köpeskillingen. Dessutom kan klubb/varv som har retentionsrätt enligt näringsidkarlagen (föregående stycke) åberopa denna får att få båten såld (UB 3:4). 5. SAMMANFATTNINGSVIS För en båt med okänd ägare bör varvet alltså kunna använda hittegodslagen och sälja båten angiven tid efter polisanmälan; för en båt med utgånget avtal bör försäljning kunna ske enligt näringsidkarlagen, men säkrare enligt reglerna för vanlig handräckning; en felparkerad båt utan avtal men med känd ägare kan flyttas enligt lagen om flyttning av fartyg om den finns i allmän hamn, annars enligt reglerna om särskild handräckning, varvid endast ansöknings- och handräckningskostnader blir täckta. Detta dokument är framtaget på initiativ av Statens Maritima Muséer i samarbete med Båthistoriska Riksförbundet (BHRF) och Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar. Texten har skrivits av professor Hugo Tiberg i samråd med advokaterna Per-Göran Traung (SBU & SSF) och Göran Collin (LSS). Grafisk utformning: BHRF/Göran Durgé.

3 FLYTTNING OCH FÖRSÄLJNING AV BÅTAR Vid möte i oktober på sjöhistoriska museet diskuterades hur man kunde bli av med men även ta till vara gamla båtar som nu förfars på många båtvarv. Det framhölls att å ena sidan varven har intresse att bli av med objekten och å andra sidan att det finns spekulanter till många av dessa. Jag ombads sätta ihop en redogörelse för vilka möjligheter som kan finnas att ta till vara de intressen som kan finnas ifråga om de gamla båtarna. Redogörelsen följer här. 1. Kategorier Det rör sig dels om upphittade föremål utan känd ägare, dels om felparkerade båtar utan avtalsförhållande till markägaren men slutligen och framför allt om båtar tillhöriga uppläggare med avtal som inte hör av sig och lämnar sina båtar kvar. De flesta objekten finns på land, men en del kan finnas i sjön. 2. Fynd Båtar som hittas drivande, sjunkna eller på strand faller under fyndlagstiftningen. Hittas de i saltsjön eller vatten med seglingsbar förbindelse med saltsjön ska de egentligen behandlas enligt sjöfyndslagen (1918:163), annars enligt hittegodslagen (1938:121); dessutom har polisen fått för sig att båtar som på något sätt är förtöjda inte ska ses som övergivna och därmed faller under hittegodslagen (se min Wreck and wreckage in Swedish waters i Scandinavian Studies in Law, 2003). Sjöfynd ska utannonseras, medan detta inte behövs för hittegods, men i båda fallen tillfaller föremålet efter en angiven tid upphittaren, som kan förfoga över det. Även båtar som kan ha dumpats på någon plats kan hanteras enligt samma slags regler, vilka alltså innebär krav på anmälan till polis eller för sjöfynd till tull eller kustbevakning. Något hinder att betrakta en båt som ligger på ett varvsområde utan känd ägare såsom fynd kan jag inte finna, även om båten någon gång kan ha upplagts i vanlig ordning men ägaren idag inte kan återfinnas. Båten faller i så fall under hittegodslagen, inte sjöfyndslagen. Problem har ofta uppstått med kvarliggande fartyg för att ingen vill ta på sig kostnaden för en förflyttning. Dessutom kan det finnas olja eller andra förorenande ämnen ombord, som kan föranleda kostnader som faller på markägaren att sanera om fartygsägaren ej återfinns, eller vid uppkommen förorening på kustbevakning/polis. 3. Otillåten förtöjning Ifråga om felparkerade, alltså otillåtet förtöjda båtar, finns en regel avseende allmän hamn. En sådan båt får flyttas om den ligger i vägen eller varaktigt i strid mot gällande regler. Ägaren måste meddelas och ges tid att själv flytta båten, och gör han inte det får hamninnehavaren flytta den på hans bekostnad och sälja den tre månader därefter. I övrigt har jag i Kryssarklubben anfört följande procedur för flyttning av båtar på SXKs platser (hänvisning görs här till en artikel i Förvaltningsrättslig tidskrift 1983 s 37 ff). Om en båt som ligger felförtöjd vid en SXK-boj eller brygga eller på SXKs mark (artikeln s 39) ska flyttas, kan det ske enligt följande procedur. 1.Preliminärt. Sök ägaren för meddelande, och om det inte går att finna honom, sätt upp den vänliga SXK-lappen (som uppmanar till medlemskap). Om båtägaren tydligen besöker båten utan att ta notis om lappen eller om båten återkommer efter en tids frånvaro, skriv ett meddelande och erinra om rättsfall På Kryss & Till Rors 1956:10 s 176, där båtägare dömdes till straff för att

4 ha legat vid SXK-boj. Meddela att båten kommer att flyttas på båtägarens bekostnad eller att polisanmälan ska inges om båten inte flyttas inom tid som anges. 2. SXK flyttar själv En åtgärd som kan motiveras med nödläge enligt brottsbalken 24 kap 4 om vi själva behöver platsen. Sådan flyttning medför dock vissa risker: (1) Kan ses som självtäkt men kan vara straffritt under vissa omständigheter: (a) Flyttning å färsk gärning, ofta tolkat som inom ett dygn. (b) Flyttning ett kort stycke där båten fortfarande syns från det felförtöjda läget. (c) Flyttning till trygg plats (ej osäkrare eller svåråtkomligare än den gamla) om lapp om flyttningen satts ut på det gamla stället. (2) Flyttning kan också föranleda ansvar för skada som kan uppstå på båten. Vid sådana anspråk kan vi åberopa rättsfallet Södra Roslags tingsrätts dom DFT 1118/75 (ej prövning Svea HovR 4 avd BTF 37/76) där ansvar avvisades då det inte visats att bryggägaren varit oförsiktig vid flyttningen. Bevisbörda: rörande frågan om skada uppstått har båtägaren bevisbördan men kan ofta lätt uppfylla den t ex med vittnen som försäkrar att båten varit felfri, och det är därför bra att kontrollera båten före flyttning och anteckna eventuella fel, eller ännu bättre att fotografera den. Rörande vårdslöshet har båtägaren nog bevisbördan vid laga självtäkt (fallen ovan) men markägaren vid olaga flyttning. (3) Olaglig flyttning kan leda till återflyttning handräckningsvis, jfr NJA 1979 C 149 kom menterad i artikeln s 42 f. 3. Flyttning av polis. Teoretiskt möjlig under åberopande att den förtöjde begår brott och att flyttning hindrar fortsatt brottslighet, men det är tveksamt om polisen accepterar detta, och det kräver vidare att polisen först kontaktar vederbörande och uppmanar honom att flytta båten. 4. Hittegodslagen Finns ingen känd ägare bör anmälan till polis kunna göras enligt hittegodslagen. Sedan anvisad tid, vanligen 3 månader, har förflutit, blir båten anmälarens och kan användas eller säljas. 5. Handräckning. Handräckning begärs från årsskiftet 1991/92 direkt hos kronofogdemyndighet (i fortsättningen kronofogden ) enligt lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (nedan handräckningslagen ). Sådan handräckning är av två slag. Vanlig handräckning passar där någon har haft en rätt att ligga på platsen men där rätten upphört. Den krets eller enhet inom SXK som äger bojen, bryggan eller uppläggningsplatsen är behörig att söka handräckning. Ansökan görs skriftligen till kronofogdens betalningsföreläggandeenhet och ska vara åtföljd av en avgift om 300 kr (1 förordning 1992:1094), som SXK i ansökan kan begära täckt av båtägaren jämte en ombudskostnad om 375 kr (1 förordning 1991:1340). I ansökan ska anges parterna och vad SXK begär samt lämpligen vilken metod som begärs: föreläggande mot vite, flyttning genom myndighetens försorg (kostar ytterligare minst kr som tas ut av sökanden i förskott, 6 förordning 1992:1094) eller egen flyttning enligt kronofogdens anvisningar (varvid egna kostnader bör begäras täckta från båtägaren). I ansökan ska också anges grunden för anspråket, dvs att SXK är ägare till platsen, som obehörigen upptas av den främmande båten, och om sökanden haft rätt till platsen ska anges hur och när rätten upphört. Beslut i ärendet förutsätter att kronofogden meddelar motparten och ger honom tillfälle att svara på ansökan. Interimistiskt beslut, dvs beslut utan motpartens hörande, kan inte erhållas vid vanlig handräckning, utan om det önskas ska man begära särskild handräckning (nedan). Däremot kan SXK, med uttrycklig motivering, anföra att åtgärden brådskar och att själva flyttningen sedan beslutet tagits får ske utan vidare

5 kommunikation med båtägaren. Båtägaren kan bestrida ansökningen men måste göra det skriftligen, och ansökan avvisas då såvida SXK inte begär att frågan hänvisas till domstol. Även om ansökan inte har bestritts kan båtägaren begära återvinning inom en månad från beslutet, som annars vinner laga kraft så att det inte vidare kan överklagas. Särskild handräckning kan begäras dels när båtägaren inte alls haft någon rätt till den plats där båten ligger och dels i brådskande fall när interimistiska åtgärder begärs, dvs tillfälliga åtgärder utan kommunikation med motparten. I ansökan, som i övrigt följer reglerna för vanlig handräckning och är förenad med samma kostnader, ska anges att den avser särskild handräckning och bör anges att SXKs besittning till platsen rubbats eller att dess medlemmars tillgång till den hindras av den förtöjda eller felplacerade båten. Är båtägaren inte känd till namnet går det knappast att få ansökan beviljad. Till ansökan bör fogas skriftliga bevis (t.ex. foto av den felplacerade båten) och andra handlingar som SXK kan ha anledning att åberopa. Beslut om särskild handräckning vinner aldrig laga kraft utan kan när som helst omprövas av tingsrätt. Om SXK säkert kan bedöma att båtägaren saknar någon grund för invändning är det ofta skäl att söka särskild handräckning. Om interimistiskt beslut begärs (för tvångsåtgärder redan samma dag) ska det särskilt anges i ansökan jämte skäl till att behandlingen brådskar; som anledning har godtagits att ett förtöjt fartyg varit en fara för sjösäkerheten och att ägaren vägrat att rätta sig efter tillsägelse, men även t.ex. att SXKs egna medlemmar inte har annan rimlig möjlighet att förtöja bör kunna åberopas. Om motparten bestrider ansökan ska han anföra skäl till det och anföra eventuella bevis, och ansökan kan i så fall inte bifallas. För båda formerna av handräckning är det lämpligt att förbereda handläggningen genom telefonkontakt med kronofogden. 4. Närmare om upplagd båt med känd ägare Båtklubben/varvet och båtägaren kan i avtal ha reglerat vad som ska ske med båten om ägaren inte ställer upp med sjösättning eller hämtning utan lämnar båten på dess plats. En bestämmelse att båten utan vidare är förverkad i sådana fall stöter på hinder i avtalslagens 36, som bl.a. avser just sådana förfalloregler. Om klubben inte har några stadgade villkor om flyttning men det är klart att avtalet avser förvaring och inte bara upplåtelse av plats, bör klubben som i sammanhanget är jämställd med ett varv kunna åberopa hänvisningen i konsumenttjänstlagens 50 till lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats, vilken uttryckligen omfattar även förvaring. Enligt denna lag erfordras att förvaringstiden har utlöpt (avtalet bör därför ange förvaringstidens slut eller kompletteras med en uppsägning sänd per rek.), att båtägaren därefter har anmanats hämta sin båt inom en tid av minst tre månader, och att den tiden har förflutit. Försäljningen får ske under hand eller efter underrättelse till båtägaren på offentlig auktion, och eventuellt överskott efter täckning av klubbens/ varvets fordringar ska redovisas till båtägaren. Om klubben varken reglerat flyttningsfrågan eller åtagit sig förvaring krävs andra metoder. Som nämnts ifråga om SXKs praxis kan vanlig handräckning användas, och det är en mer tveklös väg för att få bort en båt. Även här krävs att avtalet visas ha upphört. Ansökan kan avse betalningsföreläggande i förening med handräckning enligt handräckningslagen 13, och förvararens betalningskrav ska vara angivna i anmaningen för att kunna göras gällande. För båtar eller föremål av värde uppenbarligen under 1/100 av basbeloppet (för 2004, 390 kr), kan försäljning utan anmaning ske sedan ett år förflutit från avtalets upphörande. Klubben/ varvet kan också instämma båtägaren till rätten med begäran om flyttning, och i händelse av båtägarens bestridande av anspråket kan kronofogden också hänvisa till rättegång. Verkställigheten av handräckningsbeslutet eller domen sker enligt bestämmelser i utsökningsbalken (UB) 16

6 kap. och avser då avhysning enligt UB 16:7 från annat än bostad. För verkställighet av kronofogdens beslut om handräckning krävs ingen ytterligare ansökan (UB 2:1 st. 2, UB 3:11). Kronofogden kan förordna om försäljning av egendom som svaranden inte tar hand om, och det bör begäras i ansökan. För särskild handräckning stadgas om verkställighet att den kan ske genom föreläggande, åtgärd av kronofogden, eller åtgärd av sökanden på egen begäran (UB 16:12). Kostnader förskotteras av sökanden. För uttryckligen pantsatta föremål kan kronofogden i beslutet ange att betalning ska utgå ur föremålet, dvs för en båt att den ska säljas och betalning tas ur köpeskillingen. Dessutom kan klubb/varv som har retentionsrätt enligt näringsidkarlagen (föregående stycke) åberopa denna för att få båten såld (UB 3:4). 5. Sammanfattningsvis För en båt med okänd ägare bör varvet alltså kunna använda hittegodslagen och sälja båten angiven tid efter polisanmälan; för en båt med utgånget avtal bör försäljning kunna ske enligt näringsidkarlagen, men säkrare enligt reglerna för vanlig handräckning; en felparkerad båt utan avtal men med känd ägare kan flyttas enligt lagen om flyttning av fartyg om den finns i allmän hamn, annars enligt reglerna om särskild handräckning, varvid endast ansöknings- och handräckningskostnader blir täckta. Hugo Tiberg