Reserapport och Utvärdering Usangi 2009

Transkript

1 Reserapport och Utvärdering Usangi 2009 Inledning Jag utförde mina utlandsstudier under fem veckor på ett sjukhus i Usangi, en by som ligger uppe i bergen i norra delen av Tanzania. Usangi hospital, är ett mindre sjukhus som består av kvinnoavdelning, mansavdelning, barnavdelning, förlossningsavdelning och infektionsavdelning, samt operationssal, röntgen, psykiatrimottagning, patientmottagning och HIV-mottagning. Under tiden i Usangi bodde jag tillsammans med fyra andra sjuksköterskestudenter från MDH hos en kvinna som heter Netness. Netness är socialarbetare och tar hand om föräldralösa barn. Netness arbetar bland annat med en vänortsförening i, vilka arbetar med fadderverksamhet. Kan vara roligt att veta om man är intresserad av att ha ett fadderbarn från Usangi. Utöver de fem veckorna i Usangi, spenderade jag ytterligare fyra veckor i Tanzania. Hade lite semester då jag dels besteg Kilimanjaro och solade och badade på Zanzibar. Därefter påbörjade jag C-uppsatsen på Zanzibar. Syfte med studierna Syftet med studierna var att studera kulturella skillnader och likheter inom sjukvården i Tanzania och jämföra med den svenska. Vad jag ville uppnå under vistelsen Det jag ville uppnå med vistelsen i Tanzania var framförallt en personlig utveckling. Lära mig om en kultur med så stora skillnad från den jag är uppväxt i, se hur jag själv som människa fungerar i en annan kultur. Jag ville se hur sjukvården fungerade i ett land med andra och färre resurser, än de vi är vana vid i Sverige. Få en större förståelse för min profession, få en förståelse för hur den kan se ut i ett annat land, skillnader och likheter. Ta lärdom av detta. Sedan många år har jag haft en längtan att kunna biståndsarbeta som färdig sjuksköterska någonstans i Afrika. Redan första terminen på utbildningen när jag hörde om möjligheten till utlandsstudier i Tanzania bestämde jag mig för att kämpa för att ta mig dit. Detta utbyte kändes som ett steg på vägen för att göra drömmen om biståndsarbete verklig en dag, lärde mig så mycket som jag kommer ha nytta av både som människa, biståndsarbetare och sjuksköterska hemma i Sverige. Under vistelsen ville jag få chansen att se hur det kan se ut på andra ställen i världen, ställen som inte har samma ekonomiska förutsättningar som vi i Sverige har. Få en förståelse för hur människorna där lever. Något som jag i efterhand kan säga varit oerhört nyttigt, mycket finns det att lära och man får sig en tankeställare när det gäller hur vi lever i Sverige. Vi har mycket att lära. Denna resa fick mig att förändras, den fick mig att växa och utvecklas. Kunde aldrig föreställa mig att så mycket kan förändras inom sig själv på endast fem veckor. Hur man ser på livet och vad man prioriterar. Längtar till den dagen jag kan återvända. Jag har fått vara med om upplevelser för livet och jag har fått nya vänner för livet. Kan varmt rekommendera alla att åka!! 1

2 ALLMÄNA FÖRBEREDELSER Elin Löfgren Ansökningsförfarande: Ansökningsförfarandet gick ganska enkelt att genomföra Information om utbytesorten: Under vår praktik i Sverige hade vi lyckats få skänkt ganska mycket sjukvårdsmaterial som vi tog med. Är verkligen ett tips att höra er för på praktikplatser. Kommer säker att bli bortbjudna på middag, gå på avskedsfester (för andra studenter) och om inte annat ha avskedsfest för er själva när ni åker hem. Är därför roligt att ha med lite presenter från Sverige. De flesta flygbolagen tillåter två inchecknings väskor till Tanzania. Kan även varmt rekommendera att lära sig lite swahili innan resan. Många av patienterna på sjukhuset kan inte engelska och det uppskattas väldigt om du kan prata lite swahili, även om det enbart är några ord eller fraser. Finns billiga böcker att köpa på adlibris eller bokus på internet. Kan vara smart att ta med sig lite energibarer, varma koppen och/eller pulverpåsar med blåbärssoppa/nyponsoppa. Detta kan vara gott att ha om man blir sjuk och inte känner för att äta den mat som bjuds på vilket oftast är ris, spenat, böner och köttgryta, ofta till både lunch och middag. Uppe i Usangi finns det inte så mycket att få tag på i matväg. Kan köpa vatten, läsk, saft, frukt, smör (blueband), vitt formbröd, lite godis, etc. Om ni åker till Moshi under helgerna finns det mer att handla så det är smart att köpa lite där om det är något man saknar i Usangi. Speciella förberedelser såsom: visum, vaccinationer, resa, boende, försäkringar, m.m.: Visum till Tanzania sökte vi på ambassaden ( som ligger i Näsby allé (6) utanför Stockholm. Var lätt att ta sig dit, enklast är att gå in på och söka efter snabbaste resväg, om man vill åka dit kommunalt. Visumet kostade (år 2009) 500 kronor, plus en avgift på 80 kronor om man vill ha det hemskickat när det är klart. Bra att förbereda med ett fotografi då de inte har fotoautomat där och det inte finns någon i närheten. För oss tror jag det tog drygt en vecka att få tillbaka passet med visumet i, medan det för några vänner endast tog några dagar. Vaccinationer är upp till studenten att ta reda på vad som behövs. Går att läsa mycket på internet men lättast är nog att gå till en vaccinationscentral. Något man får vara beredd på är att olika vaccinationsläkare rekommenderar olika saker, vilket är väldigt lustigt och ibland obegripligt. Var ute i god tid då vissa vaccinationer ska tas i omgångar och vissa får inte tas tillsammans. Jag hade sedan tidigare Twinrix (som skyddar mot Hepatit A och B) och Yellow fever vaccination (som är ett måste, tag med vaccinationskortet med stämpel på resan). Det som jag tog inför resan var Tyfoid-, Meningokoker-, BCG- (TBC) vaccinationer samt påfyllnad av Poliovaccinationen (vilken ingår i barnvaccinationerna). Som malariaprofylax använde jag Lariam vilken är billigare än Malarone. Lariam tar du endast en gång i veckan till skillnad mot Malarone som ska tas varje dag. Malarone däremot har snällare biverkningar, Lariam kan ge obehagliga psykiska biverkningar varför det är klokt att testa dessa tabletter i god tid innan resan och se hur du reagerar på dem så du har chans att 2

3 byta om behov finns. Jag fick informationen om att Lariam inte ska användas på höga höjder vilket ställde till lite problem för mig eftersom att jag efter Usangi skulle bestiga Kilimanjaro. Jag hade inga problem med Lariam under alla veckorna som jag tog den, var bara noga med att ta den tillsammans med måltid då den annars ger obehag/illamående lätt. Utöver stoppande piller (t.ex. Lopramid/Dimor/Imodium) och vätskeersättning (Resorb) skulle jag rekommendera att ta med värktabletter, åksjukepiller (Postafen- kan vara bra om man är känslig vid långa bussresor, vägarna är inte som i Sverige.), antihistamin tabletter, Hydrokortisonsalva, Strepsil, nässpray, myggspray, solkräm, febertermometer, sårvårdsgrejer. Resan bokade vi med Ethiopian airlines vilka var billigast när vi jämförde med andra bolag, betalade 8345 kronor. Det fanns med dem möjlighet att välja att flyga hem från en annan flygplats än den man ankom till vilket var bra då fler av oss avslutade tiden på Zanzibar. Allt fungerade smidigt med Ethiopian airlines, det som finns att klaga på är att flygplanen inte är de lyxigaste. Är ganska små plan med trånga sittplatser, vilket kan vara bra att ha i åtanke om man tycker sådant är jobbigt. Maten de hade var bra i alla fall och drickan var gratis!! Boendet fick vi reda på av Lillemor ganska långt innan resan vart det skulle vara, eller nästan helt säkert, man vet aldrig helt när det gäller planering och sådant i Tanzania. Kändes i vilket fall som helst hela tiden tryggt. Försäkring fick vi från skolan för hela vistelsen genom kammarkollegiet. Kändes tryggt och heltäckande, bra information fanns att hämta på internet. Även om denna räckte för oss när vi åkte kan det alltid vara bra att dubbelkolla med sin hemförsäkring. Kom ihåg att få försäkringskortet ifyllt för rätt period om du har som avsikt att stanna längre tid än de veckor du är i Usangi. Jag stannade som sagt ytterligare några veckor och fick ifyllt så att min försäkring räckte även under denna tid. Kan vara bra att ha med sig nummer bland annat till sin bank t.ex. om man blir av med kortet eller något liknande händer. Stipendier Förutom bidraget från skolan sökte jag stipendier hos Svensk sjuksköterskeförening ( och vårdförbundet ( Fick 3000 kronor från vårdförbundet vilket jag tror att alla de som sökte från skolan lyckades få. Det som finns att tänka på där är att du måste vara medlem hos dem (tror endast det kostar 100 kronor) samt att de endast har en ansökningstid per år vilket är den 26 februari/15 april. UNDER VISTELSEN Mottagandet Mottagandet var mycket bra, blev hämtade på flygplatsen av Wenz (psykiatrisjukskötare) och Bertha (administrativt ansvar) från Usangi hospital. Två väldigt trevliga människor som man även har kontakt med sedan under vistelsen i Usangi. Innan resan hade vi bestämt att tre av oss skulle stanna en natt på ett hotell i Moshi, medan två hade bestämt sig för att åka upp till Usangi på direkten. Vi ville ta en fräsch dusch, äta och vila upp oss till dagen efter i Moshi, då vi rest så länge. Var inget problem att dela på sig, var bara noga med att säg till i god tid till Lillemor så hon hinner kontakta dem i Usangi om hur 3

4 hämtningen blir. Vi fick skjuts från flygplatsen till Moshi då det är på vägen upp till Usangi. Om ni stannar första natten i Moshi, glöm inte ta ett mobilnummer till Wenz eller Bertha så de kan möta upp er i Usangi om ni tar bussen på egen hand dit upp. Är lite svårt att veta vart man ska gå av och hitta till stället man ska bo på annars. Speciellt när man glömt bort vad de man träffat heter, men det går, något vi är tre levande bevis på, kul hade vi även om det blev lite svettigt där ett tag!! Väl framme hos Netness, kvinnan vi skulle bo hos, blev vi mycket varmt mottagna. Flickorna som bodde där var till en början lite blyga men det gick över snabbt och det dröjde inte länge förrän de ville leka hela tiden. På sjukhuset blev vi också varmt mottagna. Bertha som hämtat oss på flygplatsen visade oss runt på sjukhuset och på morgonmötet fick vi presentera oss för all personal, var lite pirrigt. Vi lämnade in ett papper med en presentation av oss, som Bertha sa att hon skulle sätta upp så personalen kunde läsa den Vi tre som stannade en natt i Moshi bodde på Kindoroko, ett mysigt och centralt hotell med trevlig personal. Hade bokat från Sverige genom att maila till dem ( bodde sedan där varje gång vi kom till Moshi. För ett trippel rum kostar det 50 US dollar vilket är ganska mycket pengar men vi kände att det var värt det. Finns ett backpackers ställe på samma gata 1 minut ifrån Kindoroko om man föredrar ett billigare alternativ. Tvärs över gatan från Kindoroko finns en bankomat (Barclays), känns tryggt att ta ut pengar där, går in i ett litet bås och på dagtid står en vakt utanför. Det som finns att tänka på är att Barclays endast tillåter större summor pengar att ta ut ( TSH = 1500 kronor), om en mindre summa önskas finns andra bankomater som tillåter detta. Finns ingen bankomat i Usangi. Runt hörnet vid Barclays (till höger om du står med näsan mot Kindoroko) finns ett internetcafé. Finns en dator med internet på sjukhuset i Usangi som går att låna. Är dock ej särkilt tillförlitlig då man aldrig vet om det finns ström, dessutom är det väldigt långsamt och det känns lite dumt att blockera datorn då personalen på sjukhuset ofta sitter där och arbetar. Rekommenderar alla att köpa ett inhemskt sim-kort till mobilen. Säljs på många ställen i Moshi och finns olika märken (t.ex. zain, vodacom). Själva sim-kortet ska inte kosta mer än 1000 TSH (5 kronor) vilket är bra att veta då det är lätt att stöta på dem som vill försöka lura en nykommen, vilsen turist. Man laddar kortet med kredit genom att köpa små papperslappar där du skrapar fram en kod och sedan slår in i mobilen. Dessa finns i olika valörer, 1000 TSH, 5000 TSH och TSH, går att köpa i både Moshi och Usangi (kan dock ibland vara slut i Usangi och oftast har de endast 1000 TSH valörer, tar lite tid att skrapa och ladda på om man vill fylla på med TSH). Något som vi blev glatt överraskade över var att det finns täckning för mobilen uppe i Usangi. En laddning på TSH (50 kronor) kunde man ringa hem till Sverige i cirka minuter. Busstationen ligger cirka 5 minuter från Kindoroko hotell. Från Moshi till Usangi kostar det 4000 TSH (20 kronor). Kan ta ungefär 2-3 timmar med bussen men är alltid lite ovist beroende på hur länge den stannar i Mwanga, är en lite större hållplats och är sista stället man stannar på innan man åker upp i bergen. Bussen kan ibland bli stående någon timma för att vänta på att bussen ska fyllas på med folk. Vägen upp för bergen är en upplevelse, bra eller 4

5 dålig avgör man själv. Jag älskade den!! De som lätt blir åksjuka kanske ska ta ett åksjukepiller. Boende Boendet hemma hos Netness kunde inte bli bättre, var större och finare än vi hade föreställt oss. Vi var som sagt fem tjejer och vi delade på två sovrum. I ena rummet fanns en dubbelsäng och i det andra rummet en dubbelsäng och en enkelsäng. I huset bodde utöver Netness kockerskan/städerska/barnflicka Sofia och de tre fosterbarnen Vi hade en västerländsk toalett och en dusch med kallt vatten som fungerade ibland. När duschen inte fungerade gick det alldeles utmärkt att tvätta sig med hjälp av en balja och en vattenflaska. Maten vi fick var bra. Vi köpte ofta frukt och grönsaker av lokalbefolkningen som vi hade mellan måltiderna då det kunde gå ganska många timmar. Två gånger i veckan hålls en marknad som kan vara rolig att gå på, finns oftast lite mer frukt och grönsaker än vad som vanligen finns i affärerna eller på torget. Frukt och grönsaker var billigt trots att vi betalade lite överpris vilket vi gjorde med glädje. Känns som ett bra sätt att stödja befolkningen och är bara larvigt att pruta när det handlar om så lite pengar. För dem betyder det mycket. Givetvis ska man inte gå med på att bli lurad men så kändes det aldrig uppe i Usangi, det ska man däremot vara vaksam för i Moshi och Zanzibar. Pannlampa är att rekommendera att ta med då det ofta är strömavbrott. Studier Tiden på sjukhuset var lärorik och väldigt annorlunda. Var beredd på att resurserna är knappa och det är mycket som fungerar på ett annat sätt än hemma. Mycket kan kännas obehagligt och jobbigt att uppleva, dels pågrund av fattigdom men framförallt att se hur patienter behandlades på sätt som för oss upplevdes väldigt ovärdigt många gånger. Var skönt att efter en hemsk händelse, kunna sitta ner tillsammans och prata om det, när man kom hem till huset. Var beredd på att allt går i ett väldigt lugnt tempo i Tanzania, sjukhuset är inget undantag. Finns visserligen tillfällen i Tanzania där de borde skynda på, framförallt vid lite akutare tillfällen på sjukhuset. För att få ut så mycket som möjligt var på och fråga personalen om saker, vad man kan göra om det är väldigt lugnt, etc. Eftersom vi var fem stycken valde vi att dela upp oss två och tre, och gå på olika avdelningar. Vi var på en avdelning en vecka i sträck, sen bytte vi. Fungerade bra, om det var väldigt lugnt så kunde man se om det var en operation eller något man kunde vara med på istället. Ett förslag är att ta med några exemplar av munskydd för eget bruk under operationerna. Finns inte så mycket av det på sjukhuset och de som finns är inte alltid så trevliga. En dag åkte vi till ett sjukhus nedanför bergen och var med då kvinnor skulle steriliseras. Om ambulansen ska till sjukhuset i Moshi med någon patient kan man försöka följa med för att även ha möjlighet att se hur ett större sjukhus ser ut. Tid till att läsa kurslitteratur och skriva på hemtentor fanns det på eftermiddagarna när man kom hem från sjukhuset. Kan vara att rekommendera att ta med något att läsa till sjukhuset, då det finns dagar när det är ganska lite att göra. Hade varit bättre att endast haft kulturkursen att koncentrera sig på, är så mycket intryck att bearbeta. Skriv dagbok om upplevelser och intryck, tro det eller ej men man glömmer väldigt fort. Är otroligt roligt att ha nu när man är hemma för att drömma sig tillbaka och minnas. Sociala aktiviteter 5

6 Innan vi kom till Usangi trodde vi att vi skulle ha hur mycket tid över som helst till att plugga, läsa, etc. Hade hört att det inte fanns så mycket att göra men detta beror nog snarare på vad man tar sig för att göra. Vårt schema under de fem veckorna var fullbokat. Första helgen var vi på bröllop i Bagamojo, en stad längst kusten som det är en heldags bussresa till från Usangi. Det var Netness son som skulle gifta sig och det kändes som en ära att få följa med, en upplevelse jag är glad att jag fick vara med om. Helt fantastiskt. Under veckorna i Usangi gjorde vi bland annat en heldagsutflykt till Kindoroko med vår vän Peter Patrick. Kindoroko är Usangis högsta topp, är en vandring på några timmar upp och ner, härlig natur och fin utsikt. Verkligen att rekommendera, men se till att ta med bra skor, mycket vatten och något att äta på toppen. Peter Patrick tog oss även till en massaj by där han hade en vän. Var väldigt intressant att se hur de levde. Ta gärna med gåvor till byn som tack för att ni får komma och besöka dem. Vi hade med oss en stor säck med majs som vi köpte på vägen samt en resväska fylld med barnkläder. Även om massajerna har deras traditionella kläder så uppskattas vanliga kläder också. När vi var där hade de haft det fattigt på grund av lång torka och när regnsäsongen kommer (startade när vi var där), blir det kallt varför det kan vara bra med vanliga kläder. Något som förgyllde utflykten lite extra var att vi fastnade med bilen i lera fem gånger på vägen hem och dit. Tog många långa, timmar att komma loss, men med god vilja och samarbete går allt. Även om det inte kändes så lustigt just då så skrattar vi gott åt det i efterhand. Särskilt roligt var det när vi kom tillbaka till huset, leriga från topp till tå, och upptäckte att vattnet var slut i duschen och vi skulle på avskedsfest om några timmar. Vad mer kan man göra? Finns några fotbollsplaner och en basketplan som kan vara roligt att gå till, särskilt om man tar med några av barnen från byn. Ta gärna med fotbollar att ge bort, uppskattas jätte mycket. Något som vi missade var att gå i kyrkan. Försök gärna göra detta en söndag om ni har möjlighet. Finns ett mysigt café som professorn från sjukhuset tog oss till. Är enligt honom själv det finaste café i stan, heter Victoria hotell och har väldigt gott chai (te) och chapati. Ligger strax nedanför backen från sjukhuset och är ett bra ställe att träffa lokalbefolkningen på. Kvinnan som har caféet kan ingen engelska men det går att göra sig förstådd med lite enkel swahili och kroppsspråk. Ett ställe vi besökte många gånger. Efter att vi vår första onsdag varit på Zebra bar tillsammans med två holländska läkarstudenter som var på sjukhuset, gjorde vi det till en tradition att gå dit varje onsdag. Kanske inte var den bästa tänkbara dagen eftersom det varje onsdag var planerat strömavbrott, vilket gjorde det väldigt mörkt och ölen var alltid ljummen. Men kanske var det en av sakerna som gjorde det extra mysigt, det var helt enkelt så det skulle vara. Zebra bar ligger precis nedanför backen som leder upp till sjukhuset, är en mycket enkel men trevlig liten bar. Kändes som ett tryggt ställe, alla var trevliga mot oss och ville få oss att trivas. Eftersom att det blir väldigt mörkt i Usangi är det klokt att ta med ficklampor och att hålla ihop så man inte går ensam i mörkret. Kan varmt rekommendera att besöka Zebra bar, då det är ett bra tillfälle att träffa lokalbefolkningen som blir väldigt glada att se en där. Finns även biljardbord att använda. Vi gjorde upp med Netness innan hur vi skulle göra när vi kom hem då grindarna och dörrarna var låsta. Bra att visa respekt och glöm inte att man ska upp till sjukhuset morgonen efter. I och med att det lever många muslimer i Usangi går det inte att få tag i 6

7 alkohol i affärerna, utan vill man köpa med till huset får man gå till en bar och köpa. Är inget problem, glöm bara inte att lämna tillbaka flaskorna när de är tomma. Blev vid några tillfällen bjudna på avskedsfest för andra studenter, utöver det blev vi hembjudna på middag hos en kvinna från sjukhuset. Roligt att kunna ta med en present från Sverige att ge bort för att visa sin uppskattning. Under helgerna åkte vi till Moshi och bodde som sagt på Kindoroko hotell. Kändes alltid skönt att komma dit och kunna ta en varm dusch och äta lite annan mat än den som fanns i Usangi. På kvällarna finns det ett gatustånd utanför Kindoroko med jätte god och billig mat om man vill äta nära men undvika de turistiga restaurangerna. Precis utanför stan, på vägen mot Mwanga, finns en konstmarknad om man är intresserad av att köpa statyer eller målningar. Är lite lugnare tempo där, de gånger jag var där så var vi ensamma. Dessutom är det roligt att se konstnärerna sitta och göra statyer eller måla tavlor live. Tyckte att det var lättare att få ett bra pris på marknaden än inne i stan men det krävs att pruta, gör man inte det får man betala ett rejält överpris som jag upplever som lurendrägeri. Finns vägbeskrivning på Kindoroko om man vill gå annars kan man ta en taxi för endast några kronor. Om man är i Moshi får man inte missa utestället Glaciers. Är ett ställe med regga-, afrikanskoch lite västerländsk musik. Dansgolvet är en liten träscen med endast stjärnhimmeln över. Första gången vi var där var det mest lokalbefolkningen på plats, vilket var väldigt roligt, andra gången var det mer turister. Ligger lite utanför stan, så ta taxi, tar cirka tio minuter men var försiktiga och åk aldrig ensam En liten detalj med Moshi som är bra att veta. Stan har ganska många hål och gropar i marken, kan finnas mitt i vägen eller trottoaren. Vi var två stycken som lyckades falla ner i dessa när det var mörkt. Mitt hål var på en meter, rena turen att jag inte bröt något eller skar mig på allt skräp som låg i den gropen Safari är ytterligare en sak att rekommendera. Vi åkte på en safari på tre nätter och fyra dagar. Åkte efter lunch på torsdagen från Usangi där vi blev hämtade och kom tillbaka sent på söndag kvällen. Vi var sju stycken, fem sjuksköterskestudenter från MDH och de två holländska läkarstudenterna. Tror vi betalade knappt 4000 kronor för detta, allt ingick. Åkte med Angus, en snäll, skojig prick, som har sitt kontor två minuter från Kindoroko hotell i Moshi ( Om ni bor hos Netness kanske det är bra att gå med henne så ni får ett bättre pris..? Första dagen på safarin, torsdagen, spenderade vi i en jeep som tog oss till Ngorongoro. På kvällen kom vi fram till hotellet som låg inne i parken, blev mest att ta en dusch, äta mat och sedan gå och lägga sig då vi skulle upp tidigt morgonen efter. Detta var vår enda hotell natt, de två andra nätterna campade vi vilket jag gillar mer men är glad att vi bodde på hotell/lodge i Ngorogoro då det var ganska kallt och regnigt där. På morgonen när vi vaknade och skulle gå till frukosten hade vi zebror som stod och betade utanför dörren, var ett härligt uppvaknade. Efter frukosten åkte vi ut i parken som är en krater, vackert och mäktigt med massor av djur. Räcker dock med en halvdag där då parken inte är särskilt stor, bättre att lägga tiden i Serengeti. Efter några timmar åkte vi därför vidare till Serengeti, vilket är en park som skiljer sig helt i utseende och har ett betydligt varmare klimat och fler djur. I Serengeti hade vi jätte 7

8 skoj, såg the big five. Innan man åker kan det vara bra att köpa med sig lite öl, chips, godis och toalettpapper. Rekommenderar att åka på fyradagars safari. Man får tänka på att torsdagen och söndagen är resdagar då avstånden är stora och vägarna dåliga. Alltså är det egentligen endast två hela safaridagar, med tillfälle att åka ut och se djuren. Efter veckorna i Usangi stannade jag i Moshi och mötte upp några vänner för att bestiga Kilimanjaro. Ett äventyr som jag kan rekommendera men gör det i så fall under rätt säsong, alltså inte regnsäsongen. Skulle göra bestigningen på sex dagar och fem nätter men vi tog oss ner snabbare än planerat och gjorde det på fem dagar och fyra nätter. Detta gör nästan alla tror jag för att slippa en extra natt när allt är blött och man inte duschat på nästan en vecka. Efter Kilimanjaro bar det av till Zanzibar med buss och båt. Bussen från Moshi till Dar El Salam kostade cirka 70 kronor och båten från Dar El Salam kostar några hundra. För att hinna med sista båten till Zanzibar måste man ta första bussen från Moshi. Om allt klaffar (vilket det inte alltid gör i Tanzania) hinner man. Annars blir det till att spendera en natt i Dar El Salam, en stad som jag inte tycker verkar så trevlig och faktiskt inte hört något gott om. Bussen till Dar El Salam tog oss ungefär 8 timmar, den stannar en gång för toalett- och matpaus. De flesta bussarna är ganska trånga och obekväma, men jag gillar dem, ser det som ett trevligt sätt att se lite mer av landet. Men gillar man inte det finns det ganska billiga flygbiljetter till Zanzibar (runt 1000 kronor) att köpa i Moshi, kolla i Lonley Planet efter vägbeskrivning till kontoret. Zanzibar är ett paradis, skiljer sig mycket från Usangi och Moshi. Härliga stränder, underbart vatten men mycket turister. Zanzibar är ljuvligt att vara ett tag på, varva ner och smälta alla intryck från Usangi innan man åker hem till Sverige om man har möjlighet. Längtar tillbaka så mycket. Till er som har chansen att åka säger jag bara en sak, ÅK! 8