STATISTIK SOCIALTJÄNST 2004:7. Missbrukare och övriga vuxna insatser år 2003

Transkript

1 STATISTIK SOCIALTJÄNST 2004:7 Missbrukare och övriga vuxna insatser år 2003

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är Statistik. Det innebär att rapporten innehåller sifferuppgifter som Socialstyrelsen samlat in, registrerat, bearbetat, sammanställt, analyserat och/eller kommenterat. Uppgifterna beskriver läge, tillstånd och/eller utveckling. Viss statistik ingår i Sveriges Officiella Statistik (SOS) och är då indelad i tre serier: Socialtjänst, Hälsa och sjukdomar och Hälsooch sjukvård. Statistik Socialtjänst Missbrukare och övriga vuxna insatser år 2003 Socialstyrelsen SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK Information: Angélica Porturas, Socialstyrelsen, tel: Roger Holmberg, Socialstyrelsen, tel: Publicerat: 10 juni 2004 Tidigare publicering: Sedan statistikår 1994 har Socialstyrelsen publicerat officiell statistik om insatser till missbrukare. Tidigare publicerades statistiken av Statistiska centralbyrån i Statistiska meddelanden, serie S. Statistiken för 2003 har producerats av Inregia AB. Previous publications: The National Board of Health and Welfare has published official statistics on work with substance abusers since 1994 statistical year. Statistics were previously published by Statistics Sweden in Statistical meddelanden (Statistical Messages), series S. The statistics for 2003 were produced by Inregia AB. Statistics Social Welfare Social Services care for adult substance abusers and other adults 2003 The National Board of Health and Welfare OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN ISSN ISBN Sättning: Eva Larsson Artikelnr

3 Innehållsförteckning Sammanfattning...4 Bakgrund.6 Statistikens innehåll 10 Datainsamling..12 Statistikens tillförlitlighet...13 Jämförbarhet över tiden 16 Definitioner..17 Resultat...20 Tabellförteckning...30 Teckenförklaring.. 33 Bilageförteckning...33 Summary..34 List of tables...36 Explanation of the symbols.39 List of appendixes.. 39 Swedish English glossary.40 Tabeller..42 Bilagor

4 Sammanfattning I denna publikation redovisas statistik om vårdinsatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg 2003 för de två målgrupperna missbrukare och övriga vuxna. För de båda grupperna redovisas insatserna (bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård och heldygnsvård) enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL. För missbrukare ingår dessutom tvångsvård enligt Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) som en del av heldygnsvården. Statistiken redovisar personer och insatser i bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård, familjehemsvård samt frivillig institutionsvård och tvångsvård. Som i tidigare publikationer redovisas även omedelbara omhändertaganden, ansökningar om LVM-vård, beslut om vård enligt LVM samt utskrivningar från LVM-hem. I rapporten används mätperioden under året 2003 för att redovisa den årliga verksamheten och mättidpunkten 1 november 2003 för att begränsa dubbelräkning på variabeln antal personer. Bistånd avseende boende och individuellt behovsprövad öppenvård redovisas av kommunerna endast som mängdstatistik. Det gör att man i statistiken inte kan utläsa hur många personer som hade minst en av de ovan nämnda insatserna från socialtjänsten den 1 november En och samma person alltså kan erhålla flera typer av vård och behandling samtidigt, t ex öppenvård och frivillig institutionsvård eller öppenvård och bistånd avseende boende, utan att detta framgår av statistiken. Missbrukarvård Av de vuxna personer (21 år eller äldre) som den 1 november 2003 hade insatser på grund av sitt missbruksproblem av alkohol, narkotika, läkemedel och/eller lösningsmedel hade drygt bistånd som avser boende (en ökning med drygt 5 procent jämfört med år 2002) och drygt individuellt behovsprövad öppenvård (en ökning med 2 procent jämfört med år 2002). Drygt personer hade insatser inom heldygnsvård, vilket var en minskning med knappt 2 procent jämfört med året innan. Knappt 94 procent av dessa personer var placerade i frivillig vård, resterande (6 procent) var placerade i tvångsvård. Jämfört med år 2002 ökade antalet personer med frivillig institutionsvård (SoL) med drygt 1 procent, medan de med familjehemsvård (SoL och LVM) minskade med ungefär 13 procent. Tvångsvårdade personer på institution (LVM) minskade med 21 procent jämfört med Bland missbrukare med bistånd som avser boende var 23 procent kvinnor. Inom individuellt behovsprövad öppenvård var motsvarande andel 30 procent och inom heldygnsvård 26 procent. Andelen kvinnor bland tvångsvårdade enligt LVM var knappt 33 procent. 4

5 Vård av övriga vuxna Den 1 november 2003 fick drygt personer bistånd som avsåg boende, vilket var drygt 5 procent fler än Drygt fick individuellt behovsprövad öppenvård, dvs 5 procent färre än Vid samma tidpunkt vistades 960 personer frivilligt på institution, eller 30 färre än 2002, och 140 personer vistades i familjehem, vilket var 19 personer fler än år

6 Bakgrund Frivillig vård och tvångsvård Enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, skall socialtjänstens insatser utformas och genomföras tillsammans och i samförstånd med den enskilde. I 4 kap. 1 regleras den enskildes rätt till bistånd från socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Häri ingår också insatser för vård och behandling av missbruk och insatser för övriga vuxna. Undantagsvis kan vård beredas en missbrukare utan dennes samtycke, vilket regleras i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vård med stöd av LVM skall vid behov inledas på sjukhus. Denna tid inräknas i vårdtiden, liksom vård i annan form enligt 27 LVM. Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att enligt 6 LVM anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av LVM-vård. Därutöver är läkare skyldiga att göra en anmälan till socialnämnden om denne i sin verksamhet kommer i kontakt med en patient som läkaren inte anser sig kunna ge tillfredsställande vård och inte heller kan ordna så att missbrukaren får den vård han eller hon behöver på annat håll inom sjukvården. Tvångsvård enligt LVM förutsätter att det dels föreligger ett fortgående missbruk (generalindikation), dels att någon eller några av lagens tre specialindikationer är uppfyllda. Tvångsvård kan enbart komma ifråga om missbrukarens behov av vård inte kan tillgodoses på frivillig väg. Beträffande omedelbart omhändertagande kan både polismyndighet, socialnämnd och länsrätt (undantagsvis) fatta ett sådant beslut. När polismyndighet eller socialnämnd har fattat ett omhändertagandebeslut skall detta genast underställas länsrätten. Länsrätten skall i sin tur senast fyra dagar efter det att beslutet underställdes, alternativt från det att beslutet har verkställts, pröva om det interimistiska beslutet skall bestå. Om det är polismyndigheten som har fattat beslutet skall socialnämnden genast underrättas genom polisens försorg. Socialnämnden avgör om man skall ansöka om tvångsvård enligt kriterierna i 4 LVM. I ansökan till länsrätten skall socialnämnden bl.a. ange vilket missbruksmedel alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel eller kombinationer av dessa som används. Har nämnden inte inkommit med en ansökan inom en vecka från det att länsrätten fastställde det omedelbara omhändertagandet, skall länsrätten upphäva omhändertagandebeslutet. Statens institutionsstyrelse (SiS) är sedan den 1 april 1994 huvudman för LVM-hemmen. SiS svarar för anvisning av plats till dessa. Antalet LVMhem och vårdplatser har minskat allt sedan början av 1990-talet. År 1990 fanns det totalt 33 LVM-hem. År 2003 fanns det 14 LVM-hem, med 346 platser i början av året. 6

7 Förändringar av statistiken Fram till den 1 juli 1994 hade Statistiska Centralbyrån ansvaret för socialtjänststatistiken. Därefter blev Socialstyrelsen, genom den s.k. statistikreformen, statistikansvarig myndighet för den officiella socialtjänststatistiken. Vid övertagandet hade statistiken framställts under likartade förhållanden och med i stort sett samma innehåll sedan Socialstyrelsen valde att låta statistiken fortlöpa på samma sätt de närmaste åren efter övertagandet. Samtidigt påbörjades ett omfattande arbete med att förändra statistikens form, innehåll och omfattning så att den bättre speglar rådande arbetssätt, struktur och regelverk inom socialtjänsten. Den omarbetade socialtjänststatistiken redovisas från och med statistikåret 1998, då också åldersgränsen för vuxen ändrades från 18 till 21 år. I årets rapport redovisas dock under tvångsvårdsinsatser även antal personer med beslut om omedelbart omhändertagande, ansökningar om beredande av vård och utskrivningar för personer som är 20 år eller yngre. Beträffande frivilliga insatser för åldersgruppen hänvisas till rapporten Barn och unga insatser Statistiken över insatser för vuxna missbrukare innehåller uppgifter om personer i öppenvård, familjehemsvård och institutionsvård. Missbrukare avser personer som missbrukar alkohol, narkotika, flyktiga lösningsmedel eller kombinationer av dessa substanser. Fram till och med statistikåret 1997 beskrev statistiken endast personer i hem för vård eller boende (HVB), dvs institutionsvård. Detta utgör endast ungefär 25 procent (Socialstyrelsen 1998:3) av socialtjänstens totala antal insatser för vuxna missbrukare. En mer rättvisande bild kan därför ges när även öppenvård ingår. Sedan 1998 redovisar rapporten också statistik över vuxna personer med sociala eller psykiska problem, ej relaterade till eget missbruk, som får individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Dessa personer omnämns som övriga vuxna och vården som övrig vuxenvård. Ytterligare en förändring som gjordes är att mätdagen ändrades från den 31 december till den 1 november. Lagstiftning Frivillig vård vård enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL 4 kap. 1 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. 3 kap. 6 Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra. Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet. 7

8 Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. 6 kap. 1 Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljö. 6 kap. 2 Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till familjehem och hem för vård eller boende för enskilda och familjer som behöver vårdas och bo utanför det egna hemmet. Enligt 3 skall dock behovet av vissa hem tillgodoses av staten. 6 kap. 3 Behovet av sådana hem som avses i 12 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall skall tillgodoses av staten. Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för dessa hem. Styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hemmen. Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva hem som avses i första stycket. För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av den kommun som begärt placeringen. Tvångsvård vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870), LVM 4 Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt och han till följd av missbruket 1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, 2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller 3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2001:464). 13 Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta att en missbrukare omedelbart skall omhändertas, om 1. det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag, och 8

9 2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att han kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får omedelbar vård, eller på grund av att det föreligger en överhängande risk för att han till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. När socialnämnden har ansökt om tvångsvård, får även rätten besluta att missbrukaren omedelbart skall omhändertas. Lag (1994:96). 17 Rätten skall så snart det kan ske och senast inom fyra dagar från det att beslutet underställdes rätten eller, om beslutet inte är verkställt när det underställs, från det att beslutet verkställdes, pröva om omhändertagandet skall bestå. Denna tid får förlängas till en vecka, om det på grund av någon särskild omständighet är nödvändigt. Om det inte finns skäl för omhändertagande, skall rätten genast upphäva beslutet. 27 Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall, så snart det kan ske med hänsyn till den planerade vården, besluta att den intagne skall beredas tillfälle att vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form. Socialnämnden skall se till att sådan vård anordnas. Om förutsättningar för vård i annan form inte längre föreligger, får den som förestår vården vid LVM-hemmet besluta att missbrukaren skall hämtas tillbaka till hemmet. 9

10 Statistikens innehåll Publikationen innehåller statistik om vårdinsatser 2003 inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg för de två målgrupperna missbrukare och övriga vuxna. Insatserna (bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård och heldygnsvård) består av frivilliga insatser enligt SoL för båda grupperna (mängdstatistik), och tvångsvårdsinsatser endast för personer med missbruksproblem (individstatistik). Som i tidigare publikationer redovisas även ansökningar om LVM-vård, LVM-beslut, tvångsvård på institution, omedelbara omhändertaganden samt utskrivningar från LVM-hem. Det förekommer två olika mättidpunkter, dels hela året 2003 och dels 1 november 2003 för att minska risken för dubbelräkning av variabeln antal personer. Statistiken redovisar både antal insatser och antal personer som får insatser. Eftersom statistiken över individuellt behovsprövad öppenvård och bistånd avseende boende bygger på mängduppgifter från kommunerna så kan man i statistiken inte utläsa hur många personer som på grund av missbruk hade minst en av de ovan redovisade insatserna den 1 november Det vill säga en och samma person kan alltså erhålla flera typer av vård och behandling samtidigt utan att detta framgår, t ex både öppenvård och bistånd avseende boende. Under året kan en och samma person dessutom vara föremål för mer än ett slags insats, t.ex. både öppenvård och institutionsvård, frivillig och/eller enligt LVM. Observera att statistiken inte omfattar de kommunala öppenvårdsinsatser (i något fall även institutionsvårdsinsatser, t ex Öppet intag i Sörmland) som ges i form av service vid alkohol- och drogrådgivningsbyråer och liknande enheter, dit personer kan vända sig direkt, dvs. utan att bli föremål för utredning och beslut vid ett socialkontor. Frivillig vård Statistiken över frivillig vård för vuxna missbrukare och övriga vuxna redovisar antal personer, antal insatser, antal inskrivningar och antal dygn i bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård, frivillig institutionsvård och familjehemsvård. Antalet personer (mättdag den 1 november) uppdelas på kön och åldersgrupp samt på kommun. Antal insatser, inskrivningar och vårddygn (mätperiod hela året) redovisas kommunvis. Tvångsvård Statistiken om missbrukare i tvångsvård redovisar antal personer med beslut om insatser (omedelbart omhändertagande, ansökan om beredande av vård och utskrivningar) enligt LVM någon gång under året efter kön, ålder, län, kommun och antalet beslut. Ett beslut om omedelbart omhändertagande kan antingen fastställas eller upphävas av länsrätten, medan ett beslut från soci- 10

11 alnämnden om att ansöka om tvångsvård antingen kan bifallas eller avslås av länsrätten. I statistiken finns uppgifter om antal ansökningar om vård som bifallits respektive avslagits av länsrätten. Däremot saknas uppgifter om antalet personer som har överklagat ett beslut eller dom i länsrätten. Antalet beslut enligt LVM om omedelbara omhändertaganden och ansökan om beredande av vård uppdelas på indikation vid beslutet, myndighet som fattat beslutet och län. Antal ansökningar till länsrätten om beredande av vård enligt LVM redovisas efter indikation, typ av missbruksmedel och län. Både antalet personer i institutionsvård den 1 november enligt LVM och antalet utskrivningar från LVM-hem redovisas efter åldersgrupp och missbruksmedel. 11

12 Datainsamling Frivillig vård Uppgifter om vuxna missbrukare och övriga vuxna i öppenvård och frivillig institutionsvård har insamlats på aggregerad nivå, s.k. mängddata, via blanketter från samtliga kommuner. Insamling, påminnelser och bearbetning har gjorts av Inregia AB på uppdrag av Socialstyrelsen. De insamlade uppgifterna har granskats både manuellt och maskinellt och rättats vid behov. Tvångsvård Uppgifter om tvångsvård på institution, s.k. LVM-hem, inhämtas på individnivå från institutionerna av Statens Institutionsstyrelse som levererar data vidare till Statistiska Centralbyrån (SCB) för bearbetning. Individuppgifter om länsrättsbeslut om omedelbara omhändertaganden registreras av länsrätterna på blanketter som skickas till SCB för bearbetning på uppdrag av Socialstyrelsen. 12

13 Statistikens tillförlitlighet År 2003 är det sjätte året som uppgifter om öppenvård för personer med missbruksproblem och om de olika vårdformerna för målgruppen övriga vuxna samlas in till den officiella statistiken. Flera problem som minskar statistikens tillförlitlighet finns dock ännu kvar, vilket framgår nedan. Samtliga datainsamlingar är totalundersökningar. Uppgifter för statistiken över insatser för personer med missbruksproblem och övriga vuxna kommer från olika uppgiftslämnare. Årets uppgifter från kommunerna om den frivilliga vården bygger på en betydligt högre svarsfrekvens än tidigare. De individbaserade uppgifter som inhämtas från andra myndigheter och som avser tvångsvårdade personer med missbruksproblem bedöms dock vara mer tillförlitliga och enhetliga än mängduppgifterna från kommunerna om den frivilliga vården. Inga kända bortfall förekommer i statistiken över tvångsvårdade missbrukare. Mätfel Trots att uppgifter om den frivilliga vården samlats in sedan 1998 från kommunerna, kan dessa fortfarande sakna fungerande rutiner för att sammanställa och lämna dessa data. Inom kommunen hämtas uppgifterna från olika källor med många uppgiftslämnare inblandade, vilket kan leda till skilda tolkningar av variabler, definitioner m.m. I flera kommuner kommer uppgifterna från olika förvaltningar, vilket medför att de sammanställts av personal som inte helt kan värdera rimligheten i de uppgifter som lämnas vidare till statistiken. Bedömningen av vilka personer som ska räknas som vuxna missbrukare respektive övriga vuxna kan variera mellan kommunerna. Personer med sociala och psykiska problem i kombination med missbruk av alkohol och/eller narkotika kan ha redovisats på olika sätt. I redovisningsgruppen övriga vuxna ingår dels personer med sociala eller psykiska problem som fanns inom socialnämndens ansvarsområde före 1995 års psykiatrireform, dels de personer som omfattas av socialpsykiatrin som är en ny verksamhet inom socialtjänsten i och med psykiatrireformen. I en del kommuner återfinns den senare verksamheten inom vården och omsorgen om äldre och funktionshindrade och den har då inte redovisats i denna statistik. Föreliggande statistik ger således en underskattning av de personer som får insatser inom socialtjänsten på grund av sociala eller psykiska problem. I somliga kommuner rapporteras här även insatser till anhöriga till personer med sociala/ psykiska problem. Kommunernas datasystem kan innehålla uppgifter som inte helt överensstämmer med dem som ska ingå i statistiken. 13

14 Insatser inom bistånd som avser boende registreras på olika sätt i olika kommuner. I individuellt behovsprövad öppenvård kan en person ha flera insatser samtidigt, men detta framgår inte av de mängduppgifter som kommunerna lämnar. När det gäller familjehemsvården så redovisar vissa kommuner även vård i HVB-hem, vilket inte ska ingå i statistiken. I uppgiftslämnandeprocessen avseende personer med missbruksproblem fick 155 kommuner (mer än hälften av alla kommuner) minst en rättelseförfrågan. Elva kommuner besvarade aldrig denna förfrågan. När det gällde statistik om övriga vuxna fick 129 kommuner minst en rättelseförfrågningar, men 21 kommuner valde att inte besvara denna förfrågan. Det betyder att en viss del av de lämnade uppgifterna (både om missbrukare och om övriga vuxna) kanske inte är till alla delar korrekta. Bortfall Många kommuner har uppgivit att de av olika skäl har haft problem med att ta fram statistiken. En del av uppgifterna lämnades mycket sent och i flera fall finns partiellt bortfall, både vad gäller delar av kommunen, del av år och i enstaka frågor. Många kommuner uppger att problemen hänger samman med att de inte har bra fungerande statistiksystem för att hantera uppgifterna eller att de har bytt system under året. Omorganisation, personalbyten, personalbrist och sjukdom anges även som orsak till svårigheterna med att ta fram statistiken. Trots att en särskilt svårighet att samla in uppgifterna finns i kommuner som består av flera stadsdelar har något bortfall inte inrapporterats för stadsdelar från Stockholm, Malmö och Göteborg. Frivilliga insatser för missbrukare Totalbortfall: Ockelbo är den enda kommunen som inte har lämnat några uppgifter överhuvudtaget. Partiellt bortfall. Följande kommuner svarade inte på enstaka frågor: Burlöv, Eslöv, Lerum, Olofström och Vallentuna redovisade inte antal inskrivningar i bistånd som avser boende. Eslöv redovisade inte antal insatser i individuellt behovsprövad öppenvård. Eslöv redovisade inte antal inskrivningar i frivillig familjehemsvård. Burlöv, Eslöv, Lerum, Ljusdal, Olofström, Vallentuna, Ånge, Åtvidaberg och Öckerö redovisade inte antal boendedygn i bistånd som avser boende. Jokkmokk, och Öckerö redovisade inte antal vårddygn i frivillig institutionsvård. Upplands-Väsby och Forshaga klarade inte att fördela mellan offentlig vårdgivare och privat/enskild eller privat/enskild delad med offentlig vårdgivare. Det gick inte att beräkna antal dygn per person för frivillig institutionsvård på grund av partiellt bortfall för följande kommuner: Forshaga, Jokkmokk, Upplands-Väsby och Öckerö. Eslöv redovisade inte antal vårddygn i frivillig familjehemsvård. 14

15 Insatser för övriga vuxna Totalbortfall: Ockelbo och Tierp har inte lämnat några uppgifter överhuvudtaget. Partiellt bortfall: Eslöv, Olofström och Vallentuna redovisade inte antal inskrivningar i bistånd som avser boende. Eslöv redovisade inte antal insatser i individuellt behovsprövad öppenvård. Eslöv redovisade inte antal inskrivningar i frivillig institutionsvård. Eslöv, Forshaga, Ljusdal, Olofström, Vallentuna, Ånge, Åtvidaberg och Öckerö redovisade inte antal boendedygn i bistånd som avser boende. Öckerö redovisade inte antal vårddygn i frivillig institutionsvård och Upplands-Väsby klarade inte att fördela mellan offentlig vårdgivare och privat/enskild eller privat/enskild delad med offentlig vårdgivare. Eslöv redovisade inte vare sig antal inskrivningar eller antal vårddygn i familjehemsvård. Bortfallskorrigering När en uppgift saknas har uppgiften bortfallskorrigerats, dvs. den saknade uppgiften har ersatts med en uppskattad uppgift. Den uppskattade uppgiften redovisas inte på kommunnivå, däremot ingår den i beräkningen av variabelns värde på riks- och länsnivå. Om möjligt har i första hand föregående års värde använts. Om sådant saknas har hjälpinformation för bortfallskorrigeringen hämtats från övriga kommuner i samma kommungrupp och som inte har bortfall på den aktuella variabeln enligt följande: x j x i = y i y j x i = skattning av variabelvärde för kommun i som har bortfall. y i = befolkning i berörd åldersklass i kommun i som har bortfall. x j = variabelvärde för kommun j, i den kommungrupp där bortfallet är. y j = befolkning i berörd åldersklass i kommun j. Summeringen innebär summering över alla kommuner i kommungruppen som inte har bortfall. I tabellerna har bortfallet markerats med.. på kommunnivå. Det bortfallskompletterade värdet ingår däremot på läns och riksnivå. 15

16 Jämförbarhet över tiden Jämförelser med tidigare års uppgifter måste göras med försiktighet. Beträffande den frivilliga vården, där uppgifterna samlats in för sjätte gången, torde kvaliteten vara något bättre för 2003 års uppgifter än för tidigare års uppgifter. Jämförelser försvåras emellertid av att statistiken fått en ny indelning sedan Jämförelser inom tvångsvården på institution försvåras på grund av några förändringar som gjordes till 1998 års rapport. Däremot borde uppgifterna inom både den frivilliga vården och tvångsvården från åren kunna jämföras. De större förändringar i statistiken om institutionsvården fr.o.m som gör jämförelser problematiska är i korthet: Uppgifterna om den frivilliga institutionsvården insamlas fr.o.m från kommunerna. Uppgifter om frivillig vård i hem för vård eller boende har för tidigare år insamlats från institutionerna Tidigare ingick personer fr.o.m.18 år som varit föremål för frivillig institutionsvård i statistiken. Målpopulationen avgränsas sedan 1998 till att omfatta personer fr.o.m. 21 års ålder, vilket innebär att antalet vuxna missbrukare blir något lägre än det hade blivit med den gamla åldersavgränsningen (se fotnot i tabellerna 13 och 14). Personer i åldern år med insatser inom missbrukarvården (undantaget LVM insatser) ingår fr.o.m års statistik i den del av socialtjänststatistiken som beskriver socialtjänstens insatser för barn och unga. När insatserna relateras till en viss mätdag har mätdagen ändrats från den 31 december till den 1 november. 16

17 Definitioner Beslut om omedelbart omhändertagande avser beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 LVM som fattats av socialnämnd, polismyndighet eller (undantagsvis) av länsrätten. Socialnämndens och polisens beslut underställs länsrätten, som antingen fastställer eller upphäver respektive myndighetsbeslut. Beslut om beredande av vård enligt LVM avser länsrättens bifall och avslag på socialnämndernas ansökan om beredande av vård. Bistånd som avser boende avser bistånd enligt 4 kap. 1 SoL och omfattar följande boendeformer: gruppboende, kategoriboende, inackorderingshem, korttidshem, jourlägenhet, härbärge, träningslägenhet, försökslägenhet, övergångslägenhet, hotell samt hyreskontrakt där socialtjänsten är kontraktsinnehavare; sociala kontrakt eller liknande. Boende i hem med HVB-tillstånd ingår ej. Boendedygn avser boende under ett dygn som en person får i form av bistånd som avser boende oavsett om insatsen utförs av kommunen eller annan. Familjehem Enskilt hem som tar emot personer som av någon anledning inte kan bo i sina egna hem. Syfte med ett familjehem är att visa för den intagne hur en familj fungerar. Det finns ingen skyldighet för ett familjehem att ge professionell hjälp. Har ej HVB-tillstånd. Familjehemsvård avser vård eller rehabilitering (behandling- /arbete/arbetsträning etc.) som ges med stöd av 4 kap. 1 SoL frivillig vård eller med stöd av 27 LVM tvångsvård till vuxna missbrukare dygnet runt i familjehem utan HVB-tillstånd. Frivillig institutionsvård enligt 4 kap 1 SoL, se institutionsvård Heldygnsvård samlingsbegrepp som avser vistelse i dygnet-runt-vård i form av frivillig institutionsvård, frivillig familjehemsvård, tvångsvård på institution eller familjehemsvård enligt 27 LVM. Hem för vård eller boende (HVB) avser hem som inrättas av offentlig eller privat vårdgivare, främst för heldygnsvård. Privat vårdgivare måste ha tillstånd av länsstyrelsen i det län där hemmet är beläget för att bedriva verksamheten. Privata HVB står under tillsyn både av länsstyrelsen och av 17

18 den kommun i vilken hemmet är beläget. Placerande kommun har även en skyldighet att följa upp vården för den enskilde klienten. Individuellt behovsprövad öppenvård avser öppenvård som är individuellt behovsprövad enligt 4 kap. 1 SoL som t ex strukturerad dagvård, personligt stöd och behandling eller kontaktperson. Insats enligt SoL bistånd i form av frivillig vård, behandling eller annan hjälp, som getts efter utredning och beslut av socialtjänsten. Insats enligt LVM avser beslut om beredande av vård och beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVM. Inskrivning avser den faktiska intagning av en person i påbörjad insats i form av bistånd som avser boende, frivillig institutionsvård eller frivillig familjehemsvård. Institutionsvård avser vård eller rehabilitering (behandling/arbete/arbetsträning etc) som sker dygnet runt på institution; utredningshem, motivationshem, behandlingshem, arbetskollektiv eller motsvarande som ges enligt LVM. Till denna vårdform räknas även andra typer av hem som tex. familjehem, inackorderingshem och härbärgen, med HVB tillstånd. Denna vård kan ges både som frivillig vård och som tvångsvård. LVM-hem avser hem med Statens institutionsstyrelse (SiS) som huvudman, och som främst inrättas för vård av personer som är intagna enligt LVM, men LVH-hemmen kan även bedriva frivillig vård (enligt SoL). Tvångsintagna på institution avser klienter som är fysiskt intagna på LVM-hem den 1 november 2003, dvs. exklusive klienter som har avvikit från institutionen och de som är placerade utanför LVM-hemmet med stöd av 27 LVM just den dagen. Vård enligt LVM avser tvångsvård som beslutas av länsrätten och utförs på institutioner dygnet runt med stöd av Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vårddygn avser vård under ett dygn som en person får i form av frivillig institutionsvård eller frivillig familjehemsvård, oavsett om vården utförs av kommunen eller annan vårdgivare. Vårdtid på LVM-hem avser den period under vilken klienten är fysiskt intagen på LVM-hem, dvs. exklusive tid då klienten har avvikit från institutionen och tid när denne är placerad utanför LVM-hemmet med stöd av 27 LVM. 18

19 Vuxna missbrukare avser personer, 21 år och äldre, som har problem relaterade till missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel, lösningsmedel eller kombinationer av dessa, och som får individuellt behovsprövade insatser av socialtjänsten i syfte att avhjälpa eller lindra dessa problem. Beträffande tvångsvård redovisas dock i denna rapport även personer 20 år eller yngre. Övriga vuxna avser personer, 21 år och äldre, med psykiska eller sociala problem som ej är relaterade till missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel eller lösningsmedel, och som får individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. 19

20 Resultat Översikt av samtliga insatser för missbrukare och övriga vuxna De insatser för missbrukare och övriga vuxna som redovisas här är bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård, frivillig institutionsvård och frivillig familjehemsvård. Tvångsvård på institution enligt LVM ges enbart till missbrukare. Av landets samtliga kommuner utövade 54 kommuner inte insatser för vuxna personer med missbruksproblem vad gäller bistånd som avser boende under Vidare var det 7 kommuner som inte gav individuellt behovsprövad öppenvård, 6 kommuner gav inte frivillig institutionsvård och 170 kommuner gav inte familjehemsvård. Samtliga kommuner utövade dock minst någon insats. Angående insatser för övriga vuxna fanns det 20 kommuner som inte utövade någon typ av insats för övriga vuxna. Sammanlagt 78 kommuner gav inte bistånd som avser boende, 43 gav inte individuellt behovsprövad öppenvård. Vidare har 131 kommuner inte givit frivillig institutionsvård och 207 inte familjehemsvård. Observera att statistiken inte inte innehåller uppgifter som berör behovet av ovan nämnda insatser. Det totala antalet insatser/inskrivningar för båda områdena under år 2003 var , varav drygt genomfördes inom den frivilliga missbruksvården och resterande dryga riktades till gruppen övriga vuxna (tabeller 1a c,2, 16a c och 17). Av dessa var de individuellt behovsprövade öppenvårdsinsatserna flest till antalet. Drygt öppenvårdsinsatser pågick någon gång under 2003 (tabeller 1b och 16b), jämfört med drygt inskrivningar i bistånd som avser boende (tabeller 1a och 16a) och knappt inskrivningar inom den frivilliga institutionsvården (tabeller 2 och 17). Volymen av inskrivningar som gäller frivillig institutionsvård för missbrukare är ungefär 7 gånger större än för övriga vuxna (tabeller 1c, 2, 16c och 17). Frivillig familjehemsvård (tabeller 1c och 16c) och tvångsvård (tabeller 8 och 11) står för en mycket ringa del av det totala antalet insatser, se diagram 1. 20

21 Bistånd som avser boende Individuellt behovsprövad öppenvård Frivillig institutionsvård Frivillig familjehemsvård Tvångsvård på institution Missb. Övr vuxna tal insatser Diagram 1. Antal insatser/inskrivningar för missbrukare och övriga vuxna under år Insatser inom bistånd som avser boende, frivillig institutionsvård och familjehemsvård pågick under 2003 drygt 3,3 miljoner dygn för vuxna missbrukare och knappt 2,6 miljoner dygn för övriga vuxna (tabeller 1a c, 2, 16a c och 17). I diagram 2 visas antal vårddygn i frivillig institutionsvård fördelade efter typ av vårdgivare. Till största delen utfördes dessa insatser av privat/enskild vårdgivare eller av privat/enskild vårdgivare tillsammans med offentlig vårdgivare (tabeller 2 och 17). Missbrukare Övr vuxna Privat/enskild vårdgivare eller privat/enskild delad med offentlig Offentlig vårdgivare tal vårddygn Diagram 2. Antal beviljade vårddygn under år 2003 efter typ av vårdgivare. 21

22 Missbrukare Frivilliga insatser Det totala antalet insatser/inskrivningar för missbrukare under år 2003 var drygt Av dessa var drygt (48 procent) öppenvårdsinsatser och resterande cirka (52 procent) andra insatser. Då det gäller institutionsvården hade betydligt fler missbrukare insatser i frivillig form än i tvångsvård, vilket också var fallet under hela 1990-talet. I diagram 3 visas antalet inskrivna i institutionsvård en viss dag respektive år från 1989 till 2003 uppdelat på frivilligt intagna och tvångsintagna. Antalet personer i frivillig institutionsvård har varit relativt konstant under det senaste decenniet. Antal personer 5000 Frivilligt intagna Tvångsintagna År Värdet för antalet tvångsintagna 1998 var felaktigt och har inte kunnat korrigeras i efterhand. Diagram 3. Antal vuxna missbrukare inskrivna i institutionsvård den 31/12 åren samt den 1/11 åren

23 Könsfördelning för olika typer av insatser I de olika typerna av insatser inom missbruksvården den 1 november 2003 utgjorde männen procent. Detta framgår av diagram 4 (se även tabell 3). Bistånd som avser boende Individuellt behovsprövad öppenvård Frivillig institutionsvård Frivillig familjehemsvård Tvångsvård på institution Män Kvinnor tal personer Diagram 4. Vuxna missbrukare (tusental) per insatstyp uppdelat på kön, den 1/ Bistånd som avser boende Den 1 november 2003 hade drygt missbrukare bistånd som avsåg boende, vilket är 6 procent fler än 2002 (tabeller 3 och 4). Insatserna omfattade nästan boendedygn under Det är drygt 17 procent mer än vad som redovisades för 2002 (tabeller 1a och 6). Boendeinsatserna fördelades på knappt inskrivningar under året (tabeller 1a och 5). Det genomsnittliga antalet boendedygn per inskrivning var således 163 dygn. Individuellt behovsprövad öppenvård Den 1 november 2003 var drygt personer föremål för någon typ av individuellt behovsprövad öppenvårdsinsats (tabeller 3 och 4), och under hela året gjordes drygt sådana insatser (tabeller 1b och 5). Eftersom den individuellt behovsprövade öppenvården består av ett antal olika typer av insatser (som kan ges samtidigt till samma person) blir detta i praktiken den vanligaste insatsformen för missbrukare. Vårdens varaktighet kan inte beräknas. Frivillig institutionsvård Den 1 november 2003 vårdades drygt personer med missbruksproblem frivilligt på institution (tabeller 3 och 4). 23

24 Antalet personer i frivillig institutionsvård, drygt 8 500, under år 2003 ökade med 2 procent jämfört med år 2002 (tabell 6). Antalet vårddygn ökade med knappt 11 procent. Drygt en miljon vårddygn var fördelade på knappt inskrivningar under 2003 (tabell 5). Det innebar 4 procent fler inskrivningar jämfört med Den genomsnittliga vårdtiden under 2003 var 92 dagar per inskrivning, eller drygt 6 procent fler än året innan. Familjehemsvård Den 1 november 2003 behandlades 259 personer med missbruksproblem i frivillig familjehemsvård (tabeller 3 och 4), vilket är en minskning med 12 procent jämfört med Under året gjordes drygt 570 inskrivningar i frivillig familjehemsvård, vilket resulterade i att missbrukare vårdades under ungefär dygn i denna vårdform. Den genomsnittliga vårdtiden under året var 156 dygn per inskrivning, ungefär samma värde som 2002 (tabeller 1c och 6). Den 1 november 2003 befann sig 11 personer med missbruksproblem i familjehemsvård enligt 27 LVM, vilket är 6 personer färre än Tvångsvård Beslut om beredande av vård enligt LVM och beslut om omedelbart omhändertagande Under 2003 fattades beslut enligt LVM för drygt 770 personer (tabeller 9, 10 och 12), 12 procent mindre än Av dessa var andelen män 68 procent (tabell 10). För drygt 200 personer fattades beslut som endast gällde omedelbart omhändertagande, vilket är 11 procent mindre än 2002 (tabell 12). Drygt 570 personer fick beslut (bifall) om beredande av vård (tabell 12). För cirka 160 av dessa personer fattades beslut som endast gällde beredande av vård, och för drygt 400 personer fattades beslut som gällde såväl omedelbart omhändertagande som beredande av vård. Antal personer för vilka ansökningar avslogs kan inte redovisas. Antalet fattade beslut om insatser enligt LVM var drygt 1 200, vilket var nästan 11 procent mindre än 2002 (tabell 12). Av dessa avsåg 655 beslut som endast gällde omedelbart omhändertagande (fastställda och icke fastställda, tabell 11). Polisen fattade ett 70-tal av dessa omhändertagandebeslut och socialnämnden de resterande 582 (tabell 11). Av socialnämndens beslut upphävdes 9 procent efter länsrättens prövning. Av polisens beslut upphävdes 11 procent. I genomsnitt fattades 1,6 beslut enligt LVM per berörd person, vilket visar att vissa personer blir föremål för flera LVM-beslut under loppet av ett år. Under 2003 fattades beslut enligt LVM för 24 personer i åldern år. För två av dessa upphävdes omhändertagandet. Ansökningar om vård enligt LVM Under 2003 inlämnades drygt 587 ansökningar om beredande av vård enligt LVM till länsrätterna (fördelningen av länsrätternas bifall eller avslag till dessa ansökningar framgår av tabell 8). Antalet ansökningar var cirka 13 24

25 procent lägre än året innan. Drygt 90 procent av ansökningarna ledde till att beslut om vård fattades. Mer än en typ av indikation för tvångsvård kan anges i ansökan. I 97 procent av ansökningarna åberopades risken för att missbrukaren skulle skada sin hälsa som grund för vård. I 45 procent av ansökningarna ansågs det föreligga risk för att missbrukaren skulle förstöra sitt liv. I 30 procent av fallen angavs risken att missbrukaren skulle komma att skada sig själv som indikation för vård. Risken att missbrukaren skulle kunna skada närstående åberopades i 24 procent av ansökningarna. Alkohol och narkotika är de dominerande missbruksmedlen i ansökningar om vård. Under 2003 angavs missbruk av enbart alkohol i 43 procent av ansökningarna och missbruk av enbart narkotika i 31 procent av ansökningarna. I 20 procent av ansökningarna under året åberopades både missbruk av alkohol och narkotika. I den resterande delen (6%) av ansökningarna åberopades blandmissbruk av olika kombinationer av lösningsmedel, alkohol och narkotika som grund för beredande av vård. Under 2003 åberopades inte missbruk av enbart lösningsmedel (tabell 8). Under 2003 inlämnades ansökningar om beredande av vård enligt LVM för 23 personer i åldern år, och för tre av dessa avslogs ansökan. För 70 procent av de 23 personerna åberopades enbart narkotika som missbruksmedel. För de övriga åberopades alkohol och narkotika samt narkotika och lösningsmedel. Vård enligt LVM Den 1 november 2003 var 222 personer i vård enligt LVM (inklusive personer i åldern år, se tabeller 7 och 13). Av dessa var 68 procent män. Åldersgruppen år var störst (21 procent), följt av gruppen (20 procent) och därefter grupperna och (17 procent). Missbruksmedel 1 Av samtliga tvångsvårdade den 1 november 2003 uppgavs enbart alkohol (42 procent), enbart narkotika (37 procent) och kombination av alkohol och narkotika (19 procent) som missbruksmedel för 98 procent av de vårdade (se diagram 5). Den resterande andelen 2 procent hade lösningsmedelsmissbruk eller olika kombinationer av alkohol-, narkotika- och lösningsmedelsmissbruk (tabell 13). 1 Uppgiften om missbruksmedel finns alltså endast för personer som varit institutionsvårdade enligt LVM, ej för dem som fått frivilliga insatser. 25

26 Lösningsmedel och ev annat 2 % Alkohol och narkotika 19 % Alkohol 42% Narkotika 37 % Diagram 5. Fördelning av missbruksmedel hos tvångsintagna på institution den 1/ Under hela 1990-talet har antalet personer som tvångsvårdats på institution minskat jämfört med tidigare år och i diagram 6 visas att detta till största delen kan hänföras till det faktum att antalet tvångsintagna på grund av enbart alkoholmissbruk har minskat kraftigt (från cirka 600 vid mätdagen år 1989 till 94 vid mätdagen år 2003). Antalet personer som klassats som enbart narkotikamissbrukare har däremot varit relativt konstant (61 vid mätdagen år 1989 och 82 vid mätdagen 2003). En viktigt skillnad som bör nämnas är att 1989 blandmissbruket bestod endast av alkohol och narkotika. Antal personer Blandmissbruk Alkohol Narkotika * År * Värdena för 1998 var felaktiga och har inte kunnat korrigeras i efterhand. Diagram 6. Antal inskrivna personer den 31/12 för åren samt 1/11 för i institutionsvård enligt LVM efter missbrukets art. Utskrivningar från vård enligt LVM Under året gjordes 920 utskrivningar av personer som tvångsvårdades enligt LVM (tabeller 14 och 15), vilket är 12 procent mindre än Bland dessa var den genomsnittliga vårdtiden 127 dagar. Det kan jämföras med 120 dagar som var genomsnittlig vårdtid för de frivilligt institutionsvårdade på institution (tabeller 15 och 2). Utskrivningar av kvinnor utgjorde en tredje- 26

27 del av de totala antalet utskrivningar från tvångsvård. Det är ungefär samma andel som år Antal utskrivningar för kvinnor minskade med 9 procent och med 13 procent för män jämfört med året innan. Utskrivningarnas fördelning efter personernas ålder visas i diagram 7. Ålder år år år år Antal utskrivningar Diagram 7. Antal utskrivningar av personer från LVM-hem under 2003, efter personernas ålder. Diagram 8 belyser andelen män och kvinnor i de utskrivningar som gjordes Observera att det här handlar om antal utskrivningar, och att en person kunde vara intagen, och således skrivas ut, mer än en gång under året. 65-w % 5% 23% % % 17% % 65-w 3% 15% 26% % % 23% 20% Män Kvinnor Diagram 8. Andel utskrivningar från LVM-hem av män och kvinnor under 2003 efter ålder. 27

28 Som föregående diagram visar, var det högre andelar av yngre personer bland kvinnorna än bland männen i de utskrivningar som gjordes Övriga vuxna Bistånd som avser boende Den 1 november 2003 hade drygt övriga vuxna (se definition) bistånd för sitt boende (tabeller 18 och 19). Det var en ökning med 5 procent jämfort med mätdagen året innan. Under hela året gav socialtjänsten stöd avseende boende under ungefär dygn fördelat på cirka inskrivningar. Det motsvarade i genomsnitt 210 boendedygn per inskrivning under året (tabeller 16a, 20 och 21). Individuellt behovsprövad öppenvård Den 1 november 2003 var drygt personer föremål för någon typ av öppenvårdsinsats, eller 5 procent färre än föregående år (tabeller 18 och 19). Under året gjordes drygt insatser, knappt 2 procent fler än år 2002 (tabeller 16b. och 20). Eftersom den individuellt behovsprövade öppenvården består av ett antal olika typer av insatser (som kan ges samtidigt till samma person) blir detta i praktiken den vanligaste insatsformen för övriga vuxna. Frivillig institutionsvård Den 1 november 2003 vårdades 960 vuxna personer utan missbruksproblem frivilligt på institution, vilket är 3 procent mindre än föregående år (tabeller 18 och 19). Under hela år 2003 vårdades drygt personer i denna vårdform under sammanlagt knappt dygn, fördelade på knappt inskrivningar (tabeller 17, 20 och 21). Den genomsnittliga vårdtiden under året var 192 dagar per inskrivning, vilket är två procent längre tid än året innan. Knappt 18 procent av den frivilliga institutionsvård för vuxna utan missbruksproblem bedrevs av offentlig vårdgivare och resterande del av privat/enskild vårdgivare eller privat delad med offentlig. Under året var det genomsnittliga antalet vårddygn per person 202, dvs. nästan som värde som 2002 (tabell 17). Familjehemsvård Den 1 november 2003 vistades 140 personer i kategorin övriga vuxna i familjehemsvård, vilket är 16 procent fler än mätdagen det förra året (tabell 18). Under 2003 gjordes drygt 229 inskrivningar (19 procent fler än tidigare året), vilket resulterade i att vuxna utan missbruksproblem vårdades under drygt dygn i familjehemsvård (12 procent än 2002). Det genomsnitt- 28

29 liga vårdtiden var 214 dygn per inskrivning, vilket är 6 procent kortare än under år Könsfördelning för olika insatser Bland övriga vuxna som den 1 november 2003 hade insatser inom socialtjänsten var det större andelar män än kvinnor i frivillig institutionsvård och familjehemsvård, medan i bistånd som avser boende var fördelningen jämt endast bland dem med öppenvård utgjorde kvinnorna 57 procent och männen drygt 43 procent (tabell 18). Av diagram 9 framgår hur antalet personer i målgruppen övriga vuxna som fick individuellt behovsprövade insatser den 1 november 2003 fördelar sig mellan olika insatskategorier och kön. (tabell 18). Bistånd som avser boende Öppenvård Frivillig institutionsvård Frivillig familjehemsvård Män Kvinnor tal personer Diagram 9. Övriga vuxna per insatskategori uppdelad på kön den 1/ i tusental. 29

30 Tabellförteckning Sida 42. Tabell 1a. Missbrukare Bistånd som avser boende. Antal inskrivningar, beviljade boendedygn och genomsnittlig boendedygn per inskrivning under året. 42. Tabell 1b. Missbrukare Individuellt behovsprövad öppenvård. Antal insatser under året. 42. Tabell 1c. Missbrukare Frivillig familjehemsvård. Antal inskrivningar, beviljade vårddygn och genomsnittlig vårddygn per inskrivning under året. 43. Tabell 2. Missbrukare Frivillig institutionsvård. Antal beviljade vårddygn under året efter typ av vårdgivare, genomsnittligt antal vårddygn per person, antal inskrivningar, vårddygn per inskrivning samt antal personer. 44. Tabell 3. Missbrukare Antal personer den 1 november med frivillig- eller tvångsvård/behandling efter typ av insats, kön och ålder. 45. Tabell 4. Missbrukare Antal personer den 1 november med bistånd som avser boende, frivillig vård/behandling efter län, kommun och typ av insats. 52. Tabell 5. Missbrukare Antal frivilliga insatser/inskrivningar under året efter län, kommun och typ av insats. 59. Tabell 6. Missbrukare Antal boendedygn i bistånd som avser boende, antal vårddygn, antal personer och antal dygn per person i frivillig institutionsvård samt antal vårddygn i familjehem under året efter län och kommun. 66. Tabell 7. Missbrukare Antal personer i institutionsvård enligt LVM och 4 kap. 1 SoL den 31 december och den 1 november

31 67. Tabell 8. Missbrukare Antal ansökningar (bifallna och avslagna) till länsrätten om beredande av vård enligt LVM någon gång under året efter indikation, typ av missbruksmedel och län. 68. Tabell 8a. Missbrukare Antal personer 20 år eller yngre, med ansökan om vård enligt LVM efter beslut, indikation i ansökan, missbruksmedel samt kön och ålder. 69. Tabell 9. Missbrukare Antal personer med beslut om insatser enligt LVM någon gång under året, efter kön, ålder och antalet beslut enligt LVM. 70. Tabell 10. Missbrukare Antal personer med beslut om insatser enligt LVM någon gång under året, efter län, kön, och ålder. 71. Tabell 11. Missbrukare Antal beslut (fastställda och icke fastställda) enligt LVM om omedelbart omhändertagande någon gång under året efter indikation vid beslutet och myndighet som fattat beslutet, länsvis. 72. Tabell 11a. Missbrukare Antal personer 20 år eller yngre, med beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVM efter prövning, beslutsfattare, indikation i beslutet, missbruksmedel samt kön och ålder. 73. Tabell 12. Missbrukare Antal personer med beslut enligt LVM samt antal beslut enligt LVM någon gång under året, efter län och kommun. 80. Tabell 13. Missbrukare Antal personer i institutionsvård enligt LVM den 1 november efter missbruksmedel, kön och ålder. 81. Tabell 14. Missbrukare Antal utskrivningar från LVM-hem av personer som vårdats enligt LVM under året efter missbruksmedel, kön och ålder. 82. Tabell 15. Missbrukare Antal utskrivningar från hem för vård av personer som varit intagna enligt LVM pga. missbruk någon gång under året redovisade efter vårdtidens längd, genomsnittlig vårdtid i antal dagar samt efter kön, ålder och missbruksmedel. 83. Tabell 16a. Övriga vuxna Bistånd som avser boende. Antal inskrivningar, beviljade boendedygn och genomsnittlig boendedygn per inskrivning under året. 31