Ansgar Botvid FÖRSAMLINGSBREV FÖR SANKT ANSGARS KATOLSKA FÖRSAMLING NR 1/2007

Transkript

1 Ansgar Botvid FÖRSAMLINGSBREV FÖR SANKT ANSGARS KATOLSKA FÖRSAMLING NR 1/2007

2 Ansgar Botvid Vårt församlingsbrev har fått ett nytt namn och ett nytt ansikte. Vi hoppas att ni tycker om det. Självklart är vi tacksamma om ni hör av er! Som ni ser har brevet blivit mera omfångsrikt. Det betyder att vi behöver flera medarbetare som bidrar med artiklar, reportage, bilder och teckningar eller som hjälper till med brevets sammanställning och layout fyra gånger per år. De av er som inte tror sig kunna bidra med eget material eller praktisk hjälp har kanske synpunkter, förslag och även frågor när det gäller brevets innehåll och utformning. Hur som helst, alla är välkomna, vuxna, ungdomar och barn, att hjälpa till så att brevet blir ett slags torg där vi kan träffas, byta ut informationer, samtala och lära känna varandra. ASKONSDAGEN Det finns en lek som gärna används för att komma igång med en diskussion om det som är väsentligt och nödvändigt för att kunna leva ett meningsfullt liv:»om du måste bryta upp och lämna allt förutom det absolut nödvändigaste, vad skulle du ta med dig? Välj fem föremål!«på sitt sätt inbjuder Askonsdagen i början av fastetiden till ett sådant uppbrott och val. Askonsdagen S askkorset som tecknas på vår panna påminner oss om döden:»kom ihåg att du är s toft, och stoft skall du åter bli«, säger prästen när han tecknar ett askkors på vår panna. Tänk om någo n ko m till di n arb etsplats o ch sad e:»kom ihåg att det du håller på med är inte alls så viktigt som du tror. Snart är du inte kvar här. Då kommer någon annan som tar över och arbetar lika bra som du.«hur skulle det kännas? Askan får oss att tänka på vår otillräcklighet och vårt livs ändlighet, korset däremot talar om vår tro på och vårt hopp om att det kan uppstå nyt t liv ur vår otillrä cklighet oc h bräcklighet bara vi är beredda att stanna upp, orientera oss på nytt och vända om. När du lyssnar hör du fastetidens grundackord som klingar i askonsdagens texter: Vänd om till mig av allt ert hjärta! ( Joel 2:12); Låt försona er med Gud! (2 K or 5:20); Omvänd er, och tro på evangeliet! (Mark 1:15) Omvändelse, försoning och tro förverkligas genom BÖN, FASTA och ALLMOSOR. Alla tre är för oss kända begrepp, kanske alltför kända, så att de inte längre har någon plats i vårt liv. Ändå är de livsviktiga uttrycksformer av vår tro. BÖN Jag ställer mig inför Gud. Det finns så mycket att tacka honom för, allt det jag är och har. Som hans älskade barn ber jag om förlåtelse för allt jag gjort fel och ber att han tar emot mig med alla mina önskningar och trots all min otillräcklighet. Jag lovar och prisar honom och bekänner honom som mitt livs ursprung och mål. Varför ber jag inte tillsammans med min familj, på morgonen och kvällen, före och efter måltiderna? Varför känner jag inget behov att delta i mässan någon gång under veckan? Hur länge sedan är det att jag läste i Bibeln? Bön är talande tro. FASTA Fastan ger mig chansen att reflektera över mitt liv och att ändra det som är fel. Det finns så mycket jag kunde och borde avstå ifrån, så mycket som är överflödigt, ja, till och med skadligt. Jag är m edveten om mina dåliga vanor, men det är tröghet och likgiltighet som hindrar mig. Och hur använder jag min tid? Det är kanske på tiden att jag ändrar mina prioriteringar. Fasta är att kunna avstå.

3 ALLMOSOR Rör mig andra människors bekymmer och nöd så att jag verkligen lider med dem S känner medlidande? Det är inte svårt att ge av sitt överflöd. Att ge en del av det man helst vill ha för sig själv, det är att dela med sig. Allmosa är däremot en offergåva, något jag lämnar ifrån mig, något jag skänker bort. Att ge allmosor är att leva sin tro. FASTANS FRUKT Gud, genom fastan och försakelsen tränger du synden tillbaka, upplyfter själen och stärker vår kraft. Så läser vi i en fasteprefation som talar om fastans frukter. Enligt denna text påverkar fastan vår ande och vår själ. Vilken betydelse har kr oppen eg entligen f ör oss kristna? Kroppslig at traktivitet har i dag f ör många m änniskor, unga so m gamla, s tor b e- tydelse. A tt få den id eala kroppen är för m ånga ett mycket eftersträvansvärt mål. För att uppnå detta mål tycks nästan all a m edel v ara t illlåtna. Förebilder för många är de u nga, s lanka m odellerna eller d e m uskulösa b odybuildarna. D et är inte överdrivet att tala om en kroppskult där den mänskliga kroppen är helgedomen. Att ha en posi tiv syn på kr oppen ha r inte alltid varit så s jälvklart. P å grund av en missförstådd kristendom ansåg s kr oppen under en lång tid vara som ett fängelse för ande oc h själ. Vå ra dri fter S et t än i dag negativt begrepp S anså gs v ara far liga och skulle bekämpas genom att späka och kuva kroppen. Ingen av ytterligheterna gör människan, som är sk apad t ill Gud s av bild, rättvisa. I fö rsta Mo seboken heter d et efter at t G ud har skapat människan:»och Gud såg at t de t v ar go tt.«bi belns skapelseberättelse s äger inget negativt om de n m änskliga kroppen och det första syndafallet v ar in te en följd av att kroppen frestades utan anden. Människan är m er än b ara kroppen, hon är en helhet av kropp, ande oc h själ et t t empel åt G uds ande, so m aposteln Paul us säge r. B ortser man fr ån de nna he lhet får ma n nö d- vändigtvis e n f elaktig b ild a v m änniskan. Denna helhet av ande, kropp och själ kan vi bli medvetna om och känna när vi fastar, för när kroppen fastar upplyfts anden och själen och l åter o ss f ira u ppståndelsen m ed a lla våra sinnen. Låt oss, Herre, med kropp och själ bereda oss för påsken, så att vår yttre återhållsamhet bär frukt i allas inre helgelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Ur mässboken

4 ETT BREV TILL FÖRSAMLINGEN Kära församlingsmedlemmar! Tullinge, 5 januari 2007 Jag har börjat ett nytt liv 900 km upp i vårt avlånga land. Jag studerar på Framnäs Folkhögskola som är förberedande för kommande högre musikstudier. Skolbyggnaderna och studentlägenheterna ligger naturskönt vid Piteälven omkring 10 km från staden Piteå. Detta var ett stort steg för mig och jag har fått lära mig att ta vara på mig själv, att få rutiner i min vardag. Jag bor på ett studenthem med 48 möblerade lägenheter. När jag första gången kom in i min lägenhet slog det mig, att här kommer jag att bo de närmaste månaderna och att jag skulle behöva sköta allt själv. Hur mycket har inte jag vuxit som individ! Man fick vänja sig vid att det var en halvtimmes promenad till närmaste affär. Att ingen bad dig att diska eller att bära ut soporna. Det gick ganska snabbt att komma in i det nya livet som student. Sen fick man känna på att sakna hemmet och Stockholm. Vi på kursen fick en fin sammanhållning redan under de första veckorna, alla var vi ju i samma sits; att ha flyttat hemifrån för första gången på riktigt. Musikstudierna innefattar ämnen som klassisk sång, piano, gehörslära, musikteori, musikhistoria mm. Sång är mitt huvudinstrument. Jag har individuella sång- och pianolektioner varje vecka. Förutom studierna på Folkhögskolan läser jag en 5 poängskurs i kammarkör på musikhögskolan i Piteå. Kammarkören som har en mycket hög nivå med körledaren Erik Westberg, professor i körsång, består av studerande både från Framnäs och från musikhögskolan i Piteå. Vi är fyra till fem stycken i varje stämma, så totalt är vi runt 20 personer sammanlagt. Jag sjunger första tenor. Vi har ganska många konserter runt om i Norrbotten och senare i april gör vi en konsertturné till Sydafrika. Var jag fortsätter att studera efter två år på Framnäs är ännu inte riktigt klart. Att jag ska fortsätta med musik, det är en sak jag redan nu kan lova! Jag saknar söndagsmässorna i Fittja och Södertälje. Det finns en kyrka i Piteå där en präst från Luleå katolska församling håller mässa en gång i månaden. Hittills har jag inte kunnat ta mig dit för det går inga bussar in till Piteå på söndagar. Vi ses när jag har lov nästa gång! Många hälsningar, Peter

5 8 + INBJUDAN Våra innersta tankar och små hemligheter avslöjar vi bara för någon vi känner mycket väl och har förtroende för. Vanligtvis är det människor som står oss nära: far eller mor, syskon eller vänner. I början av fastetiden inbjuder Gud oss att komma till honom med allt vi har på hjärtat. Gud älskar oss och bryr sig om oss. Vänd nu om till mig av hela ditt hjärta, vänd om till Herren, din Gud, ty han är nådig och barmhärtig, tålmodig och stor i mildhet. Ur profeten Joels bok På askonsdagen firas en särskild gudstjänst. Gudstjänstbesökarna börjar fastetiden med att ta emot askkorset. Prästen tar askan, välsignar den och tecknar med den ett kors på människornas panna. Askan kommer från palmkvistarna som välsignades på palmsöndagen och som bränts upp. FASTETIDEN Från och med askonsdagen förbereder vi oss under 40 d agar f ör kyrkoårets största oc h viktigaste fest S påsk. Denna förberedelsetid kallas för fastetiden. I Bibeln har talet»40«en särskild betydelse. 40 dagar eller till och med 40 år förbereder man sig för en viktig händelse. Bibeln berättar att israeliterna tågade i 40 år genom öknen tills de äntligen kom till det förlovade landet. Mose väntade i 40 dagar på berget Sinai tills han fick möta Gud. Och för profeten Elia tog det 40 dagar att komma till Guds berg Horeb. Jesus drar sig 40 dagar tillbaka i öknen och förbereder sig med bön och fasta för sitt offentliga framträdande bland människorna. Fastetiden är något liknande. I 40 dagar vill vi kristna genom fastan lösa eller befria oss från allt som hindrar oss att leva enligt Guds vilja. Vi vill uppmärksamt lyssna till Guds ord och försöka leva enligt det. När man verkligen lyssnar till Guds ord upptäcker man ofta att man inte längre lever som kristen. Då är det dags att stanna upp, orientera sig och gå mot det rätta målet igen kallas i Bibeln för om- S mot Gud. Det vändelse. Här kommer ett förslag på vad du kan göra under fastetiden. Kanske kan du varje dag för en liten stund stänga av datorn, teven, radion och musiken för att i tystnad läsa en berättelse ur Bibeln (barnbibeln) och ha ett samtal med Gud (be). Då är du en kort stund fri för Gud. Gör ett veckoschema och skriv in den tid du vill vara fri för Gud. Mån Tis Ons Tors Fre Lör Sön

6 BIBELN för barn Mose räddas och måste fly Israeliterna och egyptierna levde i fred med varandra fastän israeliterna var egyptiernas slavar. Men en dag sade en ny farao:»det ä r fö r m ånga i sraeliter i v årt land. K asta all a nyf ödda israelitiska pojkar i Nilen. De skall dö.«nöden var stor ho s israeliterna men de hade inget val. S Bara en mor lyckades rädda sitt barn för döden. Hon lade sin nyfödde pojken i en vattentät korg och satte korgen i floden nära en badstrand. Där brukade faraos dotter bada. När hon hörde barnet skrika tyckte hon synd om barnet och tog det som sitt eget med sig till palatset. Mirjam, pojkens syster, såg hur prinsessan tog upp barnet och erbjöd sig att hämta en kvinna som kunde amma barnet och hon hämtade sin mor. Prinsessan kallade barnet Mose. Mose hade ett gott liv i faraos palats och han lärde sig mycket. En dag besökte han byggplatsen vid pyramiderna där israeliterna tvingades arbeta. Han såg hur de blev slagna och sparkade. Det upprörde Mose och han kastade sig över en uppsyningsman. Han döde egyptiern och fick fly.

7 FOLK I FÖRSAMLINGEN En serie möten i S:t Ansgar och S:t Botvid Vägen från Cap Verde till Sverige Kyrkkaffe i S ankt Bo tvid. A tt hitt a Te resa bland alla som trängs i församlingssalen är lätt, man behöver bara följa skrattet. Alltid finns det folk krin g henne och det är fra m- förallt Teresas skratt och varma leende som utmärker henne. Om alla männi skor på Fogo, en av Cap Verde- öarna, är som Teresa de Pina Lopes, borde detta locka till att göra semester där. Tydli gen t rivs hon med att vara bland många människor och hon har lätt att få kontakt med alla. Hennes mjuka, melodiska modersmål creol är som gjort för hennes livliga, u ngdomliga s ätt. M en n u talar hon svenska. Jag kom som nioå ring til l Sverig e, tillsammans med Esmael, min yngre bror. Min pappa hade lämnat Cap Verde fyra år tidigare. Felaktigt hade han anklagats att vara medlem i ett regeringsfientligt parti och m amma hade fö ljt honom två år senare. När mina föräldrar hade ordnat arbete och bostad kund e också vi komma till Sverige. Familjen d e Pin a, pa ppa Nicolau, mamma Angelica och barnen Teresa och Esmael, bosatte sig i Hallunda bland invandrare från hela världen. Allt var annorlunda i det nya landet och det kändes ensamt och otryggt utan den stora familjen som de var vana vid. Det var inte lätt att lä ra sig sven ska och jag vågade inte prata eftersom jag var övertygad om att jag inte kunde. Men en dag, pappa var bortrest, fick jag följa med mamma till posten och när mamma inte kunde göra sig förstådd hoppade jag in S på svenska S jag kunde faktiskt. Kommer man från Cap Verde är man vanligtvis katolik. Där för var det sjä lvklart att söka si g t ill kyrk an o ch Te resa b lev snart hemmastadd i församlingen. Inom kort blev hon ministrant, deltog i undervisningen och hittade sina vänner där. Det var senare lätt att vinna henne att hjälpa till som kateket. Religion och tro är viktigt för mig. Och det känns rätt att ge det som är viktigt för mig vidare till andra. Dessutom är det roligt att undervisa barn och ungdomar och att diskutera livs- och trosfrågor med dem. För sju år s edan gifte sig T eresa med Joaõ Lopes och deras son Lucas är redan fyra år. Även Joaõ är från Cap Verde och efter ett år fick han uppehålls- o ch arb etstillstånd i Sverige. Teresa arbetar som undersköterska och J aoa s om lo kalvårdare. Fö r n ågra år sedan kom också Teresas lilla syster, Pamela, till Sverige. I stället för att alla skulle bo i två lägenheter k öpte f amiljen et t hu s. B etyder det att familjen skall bosätta sig i Sverige för gott? En del av mig är svensk, men längtan till Cap Verde finns där hos oss alla. Efter en semester på Fogo känns det svårt att återvända till Sverige. Pappa och mamma kommer att återvända till Cap verde redan om något år. Framtiden då S tänker Teresa for tsätta utbildningen till sjuksköterska och vilka planer har Joaõ? Joaõ och jag tänker bygga ett hus på Fogo och flytta tillbaka till Cap Verde. Att läsa vidare till sjuksköterska skulle inte förbättra ekonomin och eftersom jag inte vet vad vi sedan skall göra på Cap Verde fortsätter jag med mitt arbete som jag trivs med. Detsamma gäller för Jaoa. Teresa har bara gott att säga om Sverige och människorna. Det hon uppskattar mest är att det råder ordning och reda. Hon har många bekanta och vänner, fast bara en svensk vän. Hon har aldrig haft problem därför att hon är invandrare.

8 Det var först fö rra år ja g up plevde något negativt. Min lil la so n Luc as blev mo bbad av barnen på dagis. De kallade honom fö r neger. Men det har personalen snabbt kunnat rätta till. Och jag blev överfallen och rånad i pappas affär. Det var verkligen en chock. Jag fick uppleva att jag inte var så stark som jag t rodde. Jag sökte hjälp hos en psykolog. Efter att ha talat med mig ansåg hon att hon inte kunde vara till större hjälp än min familj redan hade varit. Och Teresa skrattar. TINGEN I KYRKAN Det finns många vackra saker att titta på både i S:t Ansgar och i S:t Botvid! De olika föremål som finns där kan hjälpa oss begrunda och fördjupa vår tro. Därför tänkte vi börja en liten serie om»tingen i kyrkan«. Del 1: KORSVÄGEN Sedan 1400-talet byggde man så kallade korsvägar, mest på berg, vid bergsluttningar, vid vägar till kyrkor eller gravkapell och framförallt vid vägar till vallfärdskyrkor. Från början fanns det bara två»stationer«: borgen Antonia där Jesus blev dömd till döden av Pilatus och Golgota där han korsfästes. Så småningom upprättade man stationer (= platser där man brukade stanna upp för att be) på flera platser längs vägen, först 7 och senare 14 som då följde seden i Jerusalem. Dessa stationer visade händelserna på Jesu väg till Gogota i bilder. Ursprunget till dessa»korsvägar«(= Via dolorosa) var seden att vid vallfärder till det heliga landet och Jerusalem besöka de olika platserna som var kända i samband me d Jesu lidande och död. Denna sed och så kallade passionsandakter, som främjades framförallt av den helige Fr anciskus av Assisi, ledde hos många troende till en önskan att djupare uppleva Jesu Kristi lidande och död genom att»besöka«de heliga platserna också utan att resa till Jerusalem. De troende kunde, tack vare dessa bilder, betraktande och bedjande följa Jesu väg från domen till döden och fram till gravläggningen. I b örjan av talet började man a tt upprätta»kors vägar«även i kyr korna gen om att markera 14 stationer med små träkors. Över eller under dessa kors satte man upp bilder eller skulpturer som visade händelsen man kom ihåg vid just denna station.

9 Under senare tid har många»korsvägar«, även korsvägen i S ödertälje och Fi ttja, f ått en femtonde s tation - Jesu uppståndelse - för at t påm inna betraktaren o m att Je su lidande och död inte var slutet utan tvärtom förutsättning för och början av den troende människans nya, eviga liv. I katolska kyrkan hålles korsvägsandakter under fastetiden och då framförallt på fredagarna. I mötet och konfrontationen med Jesus, som för oss har gått den första och verkliga korsvägen, kan vi tolka vårt eget kristna liv.»om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.«uppståndelsen Mark 8:34b Blått i o lika nyans er geno mbryts av en vitgul strimma S en ljusstråle som lyser upp natten. Delvis kvar i mörkret och vända mot ljuset finns d et två kvinnor so m håller i sina händer symboler för sin sorg, kär l som är fyllda med dyrbar olja. En varm glans ligger på den tredje kvinnans ansikte. Hennes hand pekar på grunden för deras s org, en skål med f em c irklar so m symboliserar Jesu fem sår. Men lidandets och sorgens natt ligger redan bakom dem. Ängeln fr amför dem visar på Jesus Kristus den som i allt mörker är ju deras ljus. Den uppståndnes tecken är bildens mitt och mittpunkten f ör än gelns o ch de t re kvinnornas gemenskap. Mötet med ängeln ger kvinnorna ett nytt perspektiv. Han visar dem vägen ur deras sorgen till Livet. De lär sig att se med hjärtat. Kristus är verkligen uppstånden.»jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.«joh 8:12

10 PÅ VÄG Vägen fortsätter. Liksom lärjungarna på vägen till Emmaus är vi på väg. Ofta ensamma med vår ångest. Ofta hungriga på kärlek, på uppskattning. Ofta i behov av ett kärleksfullt ord. Och ofta uppfyllda av längtan efter vår Guds närhet. Vi är på väg, men vägen är inte målet. Vårt mål är Gud. Längtan efter honom brinner i våra hjärtan. Ibland kommer han och ibland är han bara där. Men bara när han går igen kan han komma tillbaka. Till och med korset kan vi bära på vår väg. Inte för att vi letar efter korset, utan för att vi bara med vårt kors kan komma till uppståndelsen som kan ske varje dag.

11 VÅRTERMINENS PROGRAM KORSVÄGSANDAKT Under fa stetiden fir as kor svägsandakt i Fittja t orsdagar kl , i Södertälje fredagar kl DE SJUKAS SMÖRJELSE Onsdagen de n 21 m ars u tdelas d e s jukas smörjelse under mässan kl i S:t Ansgar. Till den na mässa inbjuds sä rskilt församlingens äldre och sjuka medlemmar. SAMTALSGRUPP Några församlingsmedlemmar har föreslagit att börja en sa mtalsgrupp kring temat bikt. Intresserade ber v i t a ko ntakt m ed kyrkoherden snarast möjligt. BOTANDAKT OCH BIKT En botandakt m ed t illfälle t ill ens kild b ikt firas onsdagen den 4 april kl i S:t Ansgar. Vi har inbjudit några präster utifrån som tar emot bikten på olika språk. RELIGIONSUNDERVISNING SÖDERTÄLJE Barn och ungdomar som går i skolans årskurser 2-9 undervisas i Södertälje kl 10 till kl 13 följande lördagar: 10 mars, 14 april och 5 maj. FITTJA Barn och ungdomar som går i s kolans årskurser 2-6 och som bor i Botkyrka kommun undervisas i F ittja kl 10 t ill kl 13 fö ljande lördagar: 17 mars, 21 april och 19 maj. FAMILJEMÄSSA I församlingens religionsundervisning ingår även familjemässorna var fjärde söndag kl 10 i S:t Ansgar eller kl 12 i S:t Botvid den 25 februari, 25 mars, 29 april och 3 juni. KONFIRMATION Konfirmanderna som har förberett sig kommer at t m otta ko nfirmationens sakr ament genom biskop Anders Arborelius lördagen den 12 maj kl i S:t Ansgar. FÖRSTA KOMMUNION På Kristi himmelsfärdsdag, torsdagen den 17 maj kl 11.00, tar de barn som har förberett sig emot sin första kommunion i Södertälje. PÅSKHELGENS PROGRAM 1 april - Palmsöndagen kl Södertälje palmvigning, procession, högmässa kollekt: fasteoffer! kl Fittja palmvigning, procession, högmässa kollekt: fasteoffer! 4 april - Onsdagen i Stilla veckan kl Södertälje: botandakt och bikt 5 april - Skärtorsdagen kl Södertäljean: kvällsmässa 6 april - Långfredagen kl Södertälje: gudstjänst 7 april - Påskafton kl Södertälje. Påskliturgi (välsignelse av påskmaten under mässan) 8 april - Påskdagen kl Södertälje: högmässa (välsignelse av påskmaten under mässan) kl Fittja: högmässa (välsignelse av påskmaten under mässan) 9 april - Annandag Påsk kl Södertälje: mässa

12 AVS: S:T ANSGARS KATOLSKA FÖRSAMLING BIBORGSGATAN SÖDERTÄLJE TEL HJÄLP FÖR BARN I MOLDAVIEN Jag v ill vinna e r f ör a tt s tödja e tt ä kta p ionjärprojekt som min orden, Salesianer D on B oscos, s tartar i M oldaviens hu vudstad C hiºinãu. De planerar ett ungdoms- och utbildningscentrum för gatubarn i ett område med my cket sv åra s ociala oc h ek onomiska för hållanden. Pat er S ergio Bergamin som redan lyckats bygga upp ett centrum för gatubarn i Rumänien söker nu hjälp för ett liknande projekt i Chiºinãu. Han dr ömmer om ett ungdoms- och utbildningscentrum och jag undrar om inte vi, vår församling, kunde hjälpa honom att förverkliga hans dröm och bli fadder för ett sådant centrum i Chiºinãu? Pojken på bilden heter Julian, som en dag kom till prästgården för att få något att äta. Hans p appa har lämnat landet för att söka jobb i väst och sedan dess har Julian inte hört av honom. Och det är inte enbart Julian som är övergiven. Tänk att detta sker i Europa idag, på tröskeln till vårt eget hus! Jag skulle gärna vilja anmäla vår församling som fadderförsamling som stödjer detta projekt men då måste j ag v eta att n i står bak om det gen om era personliga bidrag inbetalda på församlingens postgirokonto Mä rk avi n med o rdet»moldavien«. Dessutom kunde vi anordna olika aktiviteter till förmån för dessa barn. Jag hoppas verkligen att vi gör det här!