RVF Utveckling 2004:01

Transkript

1 Tillämpning i Sverige av EU-direktivet om förbränning av avfall RVF Utveckling 2004:01 ISSN

2 RVF Utveckling 2004:01 ISSN RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2004 Upplaga: 1400 ex

3 FÖRORD Den 28 december 2002 infördes ett nytt EG direktiv (2000/76/EG) om förbränning av avfall i svensk lagstiftning i form av en ny förordning (2002:1060) samt nya föreskrifter (NFS 2002:28). Arbetet med det nya direktivet har pågått i flera år. Redan 1999 beviljades medel av RVFs Utvecklingssatsning för att ta fram ett dokument för tolkning, översättning och tillämpning (med operativa instruktioner) av direktivet. När direktivet antogs, i slutet på 2000, påbörjades projektet att tolka direktivet. Under tiden för projektets genomförande infördes direktivet i svensk lagstiftning. Resultatet av projektet presenteras i föreliggande rapport, som består av tre delar, samt en tillhörande CD som innehåller rapporttexterna samt länkar till berörda lagtexter. Syftet med projektet är att genom dessa dokument medverka till den beredskap som krävs för att möta de nya krav som direktivet ställer. Direktivet är tolkat och kommenterat paragraf för paragraf. Rapporten behandlar också det mätbehov som finns för att kunna följa kraven. Vidare presenteras förslag till administrativa rutiner (t.ex. uppföljning, rapportering) och förslag till generella instruktioner för såväl driftpersonal som driftledning. Rapporten är sammanställd av Jan Bergström, Bergström & Öhrström. En styrgrupp har varit knuten till projektet bestående av Christer Knutås, Fortum, Hans Sollenberg, Vattenfall Uppsala Värme, Carl-Arne Pedersen, Renova. Malmö i december 2003 RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen Weine Wiqvist VD RVF

4

5 Tillämpning i Sverige av EU-direktivet om förbränning av avfall Rapport för driftledning och miljöansvariga

6 2 (40 ) Innehåll Innehåll...2 Uppdraget...4 Läsanvisning...4 Kort om direktivets innehåll...4 Tolkningsmöjligheter för svenska myndigheter...9 Direktivets syfte och mål...10 Tidpunkt då direktivet träder i kraft...10 Definitioner...10 Tillämpningsområde...13 Ansökan och tillstånd...13 Preciseringar i ansökan...14 Preciseringar i tillståndsbeslutet...14 Tillstånd för behandling av farligt avfall...15 Praktisk tillämpning av direktivets krav och villkor...15 Mottagning av avfall...16 Avfall från sjukvård...17 Villkor för driften...17 Förbränningskvalitet...17 Behandling av avfallet...17 Slagg och bottenaska...17 Driftsrutin för slagg och bottenaska...18 Förbränningsgasen...18 Mätning av gastemperaturen...19 Förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden...19 Effektiv drift...20 Stödbrännare...20 Förreglingar...20 Ugnslinje med stödbrännare...21 Ugnslinje utan stödbrännare...22 Restprodukter (avfall från driften)...22 Kontroll och övervakning...22 Kvalitetssäkring för mätning i rökgasen...23 Standardisering av halter i rökgas...24 Mätkrav...25

7 3 (40 ) Kontinuerlig mätning av driftvariabler...25 Kontinuerlig mätning i rökgasen...25 Periodiska mätningar i rökgasen...25 Mätning i vatten från rökgasrening...26 Villkor för utsläpp till luft...27 Utsläpp till luft från avfall...27 Villkor för utsläpp i vatten från rökgasrening...29 Onormala driftförhållanden...30 Uppfyllande av utsläppsvillkor...31 Effektiv drifttid...32 Onormala driftförhållanden...32 Bearbetning och redovisning av mätresultat...32 Tillägg och fördjupningar...33 Direktivets syfte och mål...33 Tidpunkt då direktivet träder i kraft...33 Tillämpningsområde...34 Mottagning av farligt avfall...34 Samförbränningsanläggningar...35 Förbränningsgasen...35 Farligt avfall...35 Utsläpp till luft vid samförbränning...36 Bestämning av EU-gränsvärden med samförbränningsformeln...36 Mätvärdesbehandling...38 Rapporter...38 Rapport för CO...39 Rapport för övriga ämnen...40

8 4 (40 ) Uppdraget Bergström & Öhrström, Nyköping har på uppdrag av RVF arbetsgrupp Avfallsförbränning utarbetat rapporter om tillämpningen i Sverige av EU-direktivet (2000/76/EG) om förbränning av avfall. Från 2003 är direktivet infört i svensk lag genom Förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning. Förordningen är kompletterad med en föreskrift från Naturvårdsverket, NFS 2002: 28. För verksamheter i Sverige kommer i första hand förordningen och föreskriften att gälla. De blir också samordnade med miljöbalkens motsvarande bestämmelser. Läsanvisning Denna rapport är i första hand riktad till driftledning och miljöansvariga vid avfallsvärmeverken. En motsvarande rapport finns också anpassad för operatören och den dagliga driften. Direktivet ställer stora krav på tillgängligheten hos den automatiska mätutrustningen som analyserar rökgasen liksam kalibrering och kvalitetskontroll av alla mätsystemen. Rapporten ger personal som ansvarar för dessa frågor planeringsunderlag för det framtida arbetet. OBS. Här behandlas endast direktivets krav och villkor som gäller generellt för all avfallsförbränning inom EU-länderna. Har en anläggning i Sverige fått ett strängare villkor enligt miljöbalken är det detta strängare krav som gäller för anläggningen. Inramad text i rapporten innehåller tillämpningsförslag som ibland är tolkningar av direktivet. Det finns ingen prövning av att tolkningen är bindande. Kort om direktivets innehåll Här ges en kortfattad översikt över artiklarna i direktivet med länkar till den mer uttömmande beskrivningen och tolkningen av hur kraven kan tillämpas vid avfallsvärmeverket. Artikel 1 Mål Syftet med direktivet att förhindra eller så långt det är möjligt begränsa den negativa påverkan avfallsförbränning kan ha för människans hälsa och för miljön. Det skall uppnås genom stränga driftsvillkor och tekniska krav samt utsläppsgränsvärden lika för alla anläggningar inom EU-länderna. Länk till: Direktivets syfte och mål Artikel 2 Tillämpningsområde Direktivet omfattar alla anläggningar som förbränner avfall eller samförbränner avfall. Undantagna är dock de anläggningar som enbart förbränner några specificerade typer av rena avfall. Undantag görs också för förbränning av radioaktivt avfall, djurkadaver och avfall från oljeprospektering och utvinning. Länk till: Tillämpningsområde Artikel 3 Definitioner I artikeln anges betydelsen av de beteckningar som används i direktivet. Länk till: Definitioner

9 5 (40 ) Artikel 4 Ansökan och tillstånd Ingen förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning i EU får drivas utan tillstånd för verksamheten. I Sverige innebär det tillståndprövning av miljöfarlig verksamhet enligt bestämmelserna i miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Länk till: Ansökan och tillstånd Artikel 5 Avlämning och mottagning av avfall När avfall tas emot för förbränning skall den driftsansvarige (verksamhetsutövaren) anteckna viken mängd och vilket slag av avfall som skall förbrännas och om det är möjligt ange avfallskategori enligt avfallsförordningens bilaga 1. För anläggningar med tillstånd att förbränna farligt avfall skall ytterligare åtgärder vidtas innan avfallet tas emot vid anläggningen. Länk till: Mottagning av avfall Artikel 6 Villkor för driften Direktivet anger att förbränningsanläggningarna skall drivas så att den totala mängden organiskt kol (TOC) i slagg och bottenaska är mindre än 3% räknat på torr vikt. Man kan välja att mäta oförbränt som då skall vara mindre än 5 %. Vid behov skall lämplig teknik för förbehandling av avfallet användas. Direktivet anger krav på temperatur och uppehållstid för förbränningsgasen i ugnen (eldstaden) för de olika typer av anläggningar som förbränner avfall. Specifikt anges att anläggningarna skall ha och drivas med automatiska system som hindrar tillförsel av avfall då driftsvillkoren inte uppfylls. All värme som alstras vid förbränningen skall återvinnas i görligaste mån. Skötseln av anläggningen skall anförtros en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen (driftsansvarig) I Sverige låter regeringen Naturvårdsverket utfärda föreskrifter om drift- och utsläppskrav med de undantag som direktivet medger för enskilda anläggningar. Tillståndsmyndigheten får också i vissa fall medge undantag från kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter. Även tillsynsmyndigheten få meddela sådana undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. Länk till: Villkor för driften Artikel 7 Utsläpp till luft Direktivet anger i bilaga V utsläppsgränsvärden för halter av föroreningar i rökgasen från förbränning av avfall. Vid samförbränning skall halterna av föroreningar i rökgasen som uppstår från avfallet inte vara högre än från avfallsförbränningsanläggningen. Vid samförbränning då mer än 40 % av värmeeffekten kommer från farligt avfall skall utsläppsgränsvärdena i bilaga V utgöra villkorsvärden. Detsamma gäller vid samförbränning av obehandlat kommunalt avfall. Länk till: Villkor för utsläpp till luft Artikel 8 Utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening Utsläpp av föroreningar med avloppsvatten från rökgasreningen skall begränsas så att de gränsvärden som anges i bilaga IV till direktivet uppfylls. Avloppsvattnet får inte spädas ut i syfte att uppfylla dessa krav. Vatten från anläggningens område, inklusive regnvatten, som förorenats på grund av avfallsupplag eller materialspill skall uppsamlas, analyseras och vid behov renas innan det släpps ut. I Naturvårdsverkets föreskrift nämns inte regnvatten och de närmare kraven för anläggningen överlåts för beslut av tillstånds- eller tillsynsmyndigheten. Länk till: Villkor för utsläpp i vatten från rökgasrening

10 6 (40 ) Artikel 9 Restprodukter Mängden avfall från driften av anläggningen skall minimeras och dess skadlighet skall begränsas så långt det är möjligt. Avfallet skall där det är lämpligt återvinnas, direkt i anläggningen eller utanför denna. Transport och mellanlagring av torrt stoft (t.ex pannaska och stoft från rökgasreningen) skall ske på ett sådant sätt att spridning i miljön förhindras. Innan beslut fattas om på vilket sätt olika avfall från anläggningen skall återvinnas eller bortskaffas skall tillräckliga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. Artikel 10 Kontroll och övervakning Anläggningen skall förses med mätutrustning och teknik för att övervaka att driftsvillkor och utsläppsgränsvärden innehålls. Den automatiska mätutrustningen för övervakning av utsläpp till luft och vatten skall kontrolleras och årligen provas med avseende på funktion. Utrustningen skall kalibreras minst vart tredje år genom parallellmätningar med referensmetoder. Mätkraven skall anges i tillståndet för verksamheten. För svenska anläggningar får Naturvårdsverket meddela de föreskrifter som krävs. Tillståndsmyndigheten får i det enskilda fallet medge undantag enligt vad Naturvårdsveket föreskriver. Även tillsynsmyndigheten får meddela sådana undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. Länk till: Kontroll och övervakning Artikel 11 Mätkrav Direktivet överlåter till medlemsstaterna att endera fastställa bindande riktlinjer eller tillse att mätkraven anges som villkor i tillstånden för den enskilda anläggningen. Följande mätningar skall utföras vid samtliga anläggningar. I rökgasen skall kontinuerliga mätningar företas av följande ämnen: Kolmonoxid (CO), totalt organiskt kol (TOC), total stofthalt, väteklorid (HCl), svaveldioxid (SO 2 ), och kväveoxider (NO x ). Kontinuerlig mätning av vätefluorid (HF) kan behövas i särskilda fall. I rökgasen skall också periodiska mätningar företas av följande ämnen: Minst två gånger årligen skall halterna av tungmetaller, dioxiner och furaner bestämmas. Dock skall under de första tolv driftmånaderna mätning göras var tredje månad. Den anläggning som medgivits undantag för kontinuerlig mätning av HF skall utföra periodisk mätning. Kontinuerliga mätningar skall företas av följande driftvariabler: Temperatur nära förbränningskammarens innervägg (eldstaden), eller annan representativ punkt efter godkännande av tillsynsmyndigheten samt rökgasens syrehalt, tryck, temperatur och halt vattenånga. Följande mätningar skall göras vid utsläppspunkten för avloppsvatten: Kontinuerlig mätningar av avloppsvattnets ph-värde, temperatur och flöde, - dagliga stickprovsmätningar eller representativa flödesproportionella 24-timmarsprov av totalt suspenderat material, - flödesproportionellt 24-timmarsprov minst en gång i månaden för analys av de tungmetaller enligt bilaga IV i direktivet,

11 - mätning minst en gång per halvår av dioxiner och furaner. Dock skall en mätning göras minst var tredje månad under de första tolv driftmånaderna. 7 (40 ) Direktivet anger också att förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden, minimitemperatur och syrehalt skall kontrolleras minst en gång i samband med att anläggningen tas i drift och under de mest ogynnsamma driftförhållanden som kan förutses. Direktivet anger också preciserat hur mätvärden som används för att kontrollera utsläppsgränsvärdena skall standardiseras, bearbetas och redovisas. Alla mätvärden skall registreras och hållas tillgängliga för att möjliggöra kontroll av att tillåtna driftsvillkor uppfylls och utsläppsgränsvärdena uppfylls. Kolmonoxid (CO) För CO skall 10-minuters och halvtimmesvärden bestämmas inom den effektiva drifttiden (exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena efter det att konfidensintervallet dragits från (validerade mätvärden). Dygnsmedelvärdet skall bestämmas baserat på dessa validerade halvtimmesvärden. För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får högst fem (5) halvtimmesvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet. Högst tio (10) dygnsmedelvärden per år får förkastas. Utsläppskraven för CO skall anses uppfyllda om 97 % av dygnsmedelvärdena under året understiger det validerade värde angivet som villkor i tillståndet för anläggningen och 95 % av 10-minuters värdena under dygnet understiger villkorsvärdet angivet som villkor i tillståndet för anläggningen eller alla halvtimmesvärden understiger villkorsvärdet angivet som villkor i tillståndet för anläggningen. Enligt direktivet kan villkoret för CO från fluidiserade bäddar begränsas till att avse ett timvärde inte överstigande 100 mg/m 3 n torr gas vid 11% O 2. Övriga ämnen För övriga ämnen som mäts kontinuerligt i rökgasen skall halvtimmesvärden bestämmas inom den effektiva drifttiden (exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena efter det att konfidensintervallet dragits från (validerade mätvärden). Dygnsmedelvärdet skall bestämmas baserat på dessa validerade halvtimmesvärden. För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får högst fem (5) halvtimmesvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet. Högst tio (10) dygnsmedelvärden per år får förkastas. Utsläppskraven skall anses uppfyllda om inget dygnsmedelvärde under året överstiger det validerade dygnsvärde för ämnet angivet som villkor i tillståndet för anläggningen och inget halvtimmesvärde under året överstiger något av de halvtimmesvärden som utgör villkor angivet i tillståndet för anläggningen eller alternativt att 97% av alla halvtimmesvärden underskrider det värde som anges som dygnsvärde i tillståndet för anläggningen. För de ämnen som bestäms vid de periodiska mätningarna skall utsläppskraven anses uppfyllda om inget av mätvärdena överskrider de värden som anges i tillståndet för anläggningen. Vattenutsläpp Utsläppskraven avseende vattenföroreningar skall anses uppfyllda om:

12 8 (40 ) Mätningarna visar att utsläppen av totalt suspenderat material och av dioxiner och furaner inte överstiger de värden som anges i bilaga IV till direktivet. I Naturvårdsverkets föreskrift anges halten totalt suspenderat material till 30 mg/l. Därutöver får högst en mätning av tungmetallhalter under året visa på överskridande av de värden som anges i bilaga IV till direktivet. Om halterna i fler än 20 prov bestäms under ett år får inte mer än 5% av dessa överskrida halterna i bilagan. Länk till: Mätkrav Artikel 12 Tillgång till information och allmänhetens deltagande Denna artikel behandlar frågeställningar som i Sverige innefattas av miljöbalkens bestämmelser. Artikel 13 Onormala driftförhållanden Av villkoren i tillståndet för verksamheten skall framgå den längsta tid som villkorsvärdena för utsläpp till luft och vatten får överskridas i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur. Den driftansvarige skall i händelse av haveri i utrustning som kan ha betydelse från miljösynpunkt inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att normal drift kan återupptas. Anläggningen får under inga förhållanden fortsätta att bränna avfall med överskridna villkorsvärden i längre tid än fyra timmar. Dessutom får den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden inte överstiga 60 timmar per år. 60 timmar gäller sammantaget för de fall då flera ugnslinjer är anslutna till en och samma rökgasrening. Stofthalten i rökgasen från förbränningsanläggningen får inte överskrida 150 mg/m 3 uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Dessutom skall villkorsvärdena för kolmonoxid och totalt organisk kol i rökgasen innehållas samt driftvillkoren för anläggningen. Länk till: Onormala driftförhållanden Artikel 14 Översynsklausul Artikel 14, 15, 16 och 17 beskriver kommissionens rapportering om genomförandet av direktivet och den framtida anpassningen till den tekniska utvecklingen eller nya rön om utsläppsbegränsningarnas positiva inverkan på hälsan. Kommissionen skall biträdas av en föreskrivande kommitté. En rapport skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet före utgången av Artikel 21 Genomförande Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 28 december Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i den nationella lagstiftningen som de antar. För befintliga anläggningar skall bestämmelserna i direktivet tillämpas från och med den 28 december Den svenska förordningen och Naturvårdsverkets föreskrift utgår från denna tidplan för genomförande. Länk till: Tidpunkt då direktivet träder i kraft

13 9 (40 ) Tolkningsmöjligheter för svenska myndigheter Direktivet anger i många frågor precisa krav. Dock är det i många frågor möjlighet för verksamhetsutövaren att förhandla och motivera innan tillståndet för verksamheten och villkoren fastställs av tillståndsmyndigheten i Sverige. Sådana frågor anges med Not i texten och här har dessa punkter sammanförts. Tillämpningsområdet. Direktivet använder delvis begrepp som inte överensstämmer med Avfallsförordningens beskrivning av avfall. Det är möjligt att standardiseringsarbetet av avfallsfraktioner kan ge bättre avgränsningar i framtiden. I nuläget får undantagen beslutas för varje anläggning vid tillståndsprövningen. Förbehandling av avfallet. Direktivet anger endast att lämplig teknik för förbehandling av avfallet skall användas för att uppfylla driftkraven och utsläppsgränserna. För de anläggningar som behöver tillgripa prövningspliktiga åtgärder måste behandling hos tillståndsmyndigheten vara genomförd innan direktivet börjar tillämpas. Behandling av restprodukter från anläggningen. Innan beslut fattas om på vilka sätt de olika restprodukterna från anläggningarna skall återvinnas eller bortskaffas skall nödvändiga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. Analysen skall gälla den totala lösliga fraktionen och den lösliga fraktionen av tungmetaller. Med beslut bör avses tillståndsbeslut vilket innebär att kraven på behandling av restprodukterna anges som villkor i beslutet. Onormala driftförhållanden. Av villkoren i tillståndet för verksamheten skall framgå den längsta tid som villkorsvärdena för utsläpp till luft och vatten får överskridas i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur. Det är därmed inte oundvikligt att den tiden utgör 60 timmar för en anläggning som exempelvis har ett rökgasreningssystem för flera ugnslinjer. Frågan bör avgöras av tillståndsmyndigheten efter vederbörlig behandling av ärendet. Av Naturvårdsverkets föreskrift framgår att undantag från direktivets krav kan medges i några frågor. Vatten från anläggningens område som förorenats på grund av avfallsupplag eller materialspill skall uppsamlas, analyseras och vid behov renas i den omfattning tillstånds- eller tillsynsmyndigheten bestämmer. För gasens temperatur och uppehållstid i eldstaden kan tillståndsmyndigheten medge undantag under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. Kravet på stödbrännare i eldstaden kan tillståndsmyndigheten medge undantag från under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. Minskade krav på kontinuerlig mätning. Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig om rökgasreningen vid anläggningen har ett behandlingssteg för HCl som säkerställer att EU-gränsvärdet för HCl inte överskrids. I det fallet skall HF bestämmas vid de periodiska mätningarna.

14 10 (40 ) Kan den driftansvarige visa att utsläppet av HCl, HF och SO 2 i rökgasen, under inga omständigheter, kan överstiga EU-gränsvärdet för ämnet får i tillståndet föreskrivas att kontinuerliga mätningar inte behöver företas. I det fallet skall utsläppen av SO 2, HCl och HF mätas vid de periodiska mätningarna. Om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. För fluidiserade bäddar får tillstånds- eller tillsynsmyndigheten medge undantag för kolmonoxid förutsatt att utsläppsgränsen fastställs till högst 100 mg/m 3 som timmedelvärde. Direktivets syfte och mål Syftet med direktivet är att förhindra eller så långt möjligt begränsa den negativa inverkan avfallsförbränning kan ha för människors hälsa och miljön, särskilt när det gäller föroreningar genom utsläpp till luft, mark, ytvatten och grundvatten. Det skall uppnås genom att införa stränga driftkrav och gemensamma minimikrav på tillåtna utsläpp från alla anläggningar som förbränner avfall. Länk till: Direktivets syfte och mål Tidpunkt då direktivet träder i kraft Direktivet och den svenska förordningen träder i kraft den 28 december För befintliga anläggningar skall bestämmelserna tillämpas från och med den 28 december 2005.Samtidigt upphör också förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall att gälla liksom NFS 2000:5 och NFS 2000:6 om utsläpp till luft från anläggningar för förbränning av kommunalt avfall. Länk till: Tidpunkt då direktivet träder i kraft Definitioner Betydelsen av de beteckningar som används i direktivet definieras. I några fall skiljer betydelsen av beteckningarna från motsvarande i svensk tillämpning. Här ges en kortfattad beskrivning av begreppen som har betydelse för tillämpningen av direktivet i Sverige. För många av begreppen ges senare i texten mer uttömmande förslag på hur begreppen kan beskrivas och tillämpas vid tillståndsprövningen och i kontakterna med tillsynsmyndigheten. Avfall Avfall definieras i Miljöbalkens 15 kapitel. Där sägs att avfall är varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Avfallskategorierna anges i bilaga 1 till Avfallsförordningen (2001:1063). En förteckning över avfallstyper finns i bilaga 2 till förordningen. De anges med en 6-siffrig kod. Länk till: Avfallsförordningen bilaga 1 Avfallsslag Med avfallsslag avses de typer av avfall som anges med 6-siffrig kod i bilaga 2 till avfallsförordningen. Farligt avfall. Farligt avfall är sådant avfall som är markerade med asterisk i Avfallsförordningens bilaga 2, eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till samma förordning.

15 11 (40 ) Blandat kommunalt avfall Avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som i Avfallsförordningens bilaga 2 anges under rubrik och är källsorterade och med undantag för annat avfall som anges under rubrik i samma bilaga. Brännbart avfall Avfall som brinner utan energitillskott sedan väl förbränningsprocessen startat. Anläggning Med anläggning avses en stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall. Anläggningen utgörs av den fastighet där verksamheten bedrivs med områden och utrymmen för mottagning och förvaring av avfall, utrustning för förbehandling av avfallet och utrustning och utrymmen för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten från rökgasreningen. I en anläggning ingår samtliga behandlingslinjer för avfall på fastigheten med systemen för tillförsel av avfall, bränsle och luft, panna, rökgasrening, skorsten och system för reglering av förbränningen samt för övervakning och registrering av utsläppen. Direktivet skiljer på två slag av anläggningar, förbränningsanläggning och samförbränningsanläggning. Då begreppet anläggning används i denna text avser det både förbrännings- och samförbränningsanläggningar. Förbränningsanläggning Förbränningsanläggning är en anläggning för behandling av avfall med eller utan återvinning av alstrad värme. Häri innefattas förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som ämnena från behandlingen sedan förbränns. Förbränningsanläggningar är verksamheter med tillstånd meddelade enligt miljöbalken 9.6 som åsätts kod ( ,3 och ,2). I Sverige är praxis att tillstånd enligt miljöbalken bara ges för verksamheter då anläggningen är försedd med värmeåtervinning. Samtliga avfallsvärmeverk kan därför enligt direktivets definition klassas som samförbränningsanläggningar. I princip kan man söka tillstånd enligt miljöbalken för energiproduktion och samförbränning. Samförbränningsanläggning Samförbränningsanläggning är en anläggning vars huvudsakliga ändamål är energialstring eller tillverkning av materiella produkter (exempel är cementugnar) och som utnyttjar avfall som normalt bränsle eller tillskottsbränsle. Anläggningar där avfall värmebehandlas för att det skall kunna bortskaffas bedriver också samförbränning.

16 12 (40 ) Kapacitet Nominell kapacitet Förbränningsanläggningens nominella kapacitet är den sammanlagda kapaciteten hos ugnarna i anläggningen. Kapaciteten anges som den mängd avfall som kan behandlas per timme. Avfallets sammansättning och värmevärde skall alltid anges. Kapaciteten anges enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från den driftansvarige. Svenska anläggningar bör komplettera kapacitetsangivelsen med termisk belastning uttryckt som MW tillfört bränsle och panneffekt. Effektiv drift Avser den effektiva drifttiden exklusive start- och stopperioder. Definieras genom att ange den lägsta last med avfall som bränsle då validerade korttidsvärden skall redovisas av de ämnen i rökgasen som mäts kontinuerligt. Denna lastpunkt måste fastställas individuellt för varje ugnslinje och bör framgå som villkor i tillståndet för verksamheten. Utsläpp Utsläpp avser direkt eller indirekt utsläpp till luft, vatten eller mark av ämnen, vibrationer, värme eller buller från punktkällor eller diffusa källor i en anläggning. Utsläppsgränsvärde Med utsläppsgränsvärde avses den mängd, uttryckt genom vissa bestämda parametrar, koncentration och/eller nivå av ett visst slag av utsläpp som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder. Riktvärde Är det villkorsvärde (mätvärde) för utsläpp som om det överskrids skall föranleda att tillsynsmyndigheten informeras och att den driftsansvarige vidtar åtgärder i anläggningen som gör att villkorsvärdet åter innehålls. Gränsvärde Är det villkorsvärde (mätvärde) för utsläpp som om det överskrids kan föranleda tillsynsmyndigheten att anmäla det inträffade för åtalsprövning. EU-gränsvärde Direktivet anger villkorsvärden för halter av ämnen som mäts kontinuerligt i rökgasen. Halterna anges som validerade mätvärden. EU-gränsvärden anges för tidsperioder om 10 minuter, 30 minuter och ett dygn. Villkorsvärdena är inte absoluta utan anses vara uppfyllda med en angiven frekvens av överskridanden. Validerat mätvärde Är ett mätvärde för halt i rökgas av ämnen som mäts med kvalitetskontrollerade automatiska instrument. Det validerade mätvärdet har reducerats med måttet för mätosäkerheten i det uppmätta mätvärdet av ämnet. Villkorsvärde Avser i denna text det mätvärde som anges i tillståndet som villkor för verksamheten. Det kan vara endera riktvärde, gränsvärde eller EU-gränsvärde. Dioxin Dioxin (dioxiner) används som beteckning för alla polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner som förtecknas i bilaga I till direktivet. Länk till: Bilaga 1 i direktivet

17 13 (40 ) Standardisering av halt i rökgas Mätresultat för att kontrollera halt i rökgas jämfört med EU-gränsvärden räknas om till standardbetingelser för rökgasen. För avfallsvärmeverken korrigeras halterna till mg/m 3 n torr gas vid 11 % O 2. För andra anläggningar och avfallstyper sker standardisering vid andra O 2 - halter. Verksamhetsutövare Anges i direktivet som driftansvarig. Det är varje fysisk eller juridisk person (exempelvis aktiebolag) som driver eller kontrollerar en anläggning. Vanligen den som erhållit tillståndet för verksamheten enligt miljöbalken. Driftansvarig Driftansvarig är den person som har eller till vilken avgörande ekonomiskt inflytande över anläggningens tekniska funktion har delegerats. Skötseln av anläggningen skall anförtros en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen. Tillstånd Med tillstånd avses det eller de skriftliga beslut enligt miljöbalken som reglerar verksamheten vid anläggningen. Restprodukt Med restprodukt avses varje flytande eller fast material (inklusive bottenaska och slagg, flygaska och pannaska, fasta reaktionsprodukter från rökgasrening, slam från avloppsrening, förbrukade katalysatorer och förbrukat aktivt kol), som utgör avfall enligt avfallsförordningen. I den svenska förordningen betecknas restprodukterna avfall från driften. Tillämpningsområde Direktivet skall tillämpas för anläggningar där avfall genomgår termisk behandling (förbränning). Det finns dock en rad undantag för tillämpningsområdet. Dessa undantag påverkar inte verksamheten vid avfallsvärmeverken utan får betydelse främst för anläggningar som bedriver eller planerar för samförbränning. Länk till: Tillämpningsområde Ansökan och tillstånd Enligt direktivet får ingen anläggning drivas utan tillstånd att behandla avfall. För svenska anläggningar skall tillståndsprövning och fastställande av villkor företas enligt miljöbalken. Den som behandlar avfall genom förbränning skall ha tillstånd enligt 9 kap. 6 miljöbalken. Anläggningar som avser att behandla mer än ton avfall per år betecknas A-anläggning (SNI-kod )och söker tillståndet hos miljödomstolen. Anläggningar för mindre än ton avfall per år ansöker hos länsstyrelsen (B-anläggning; SNI-kod ). Tillstånd för samförbränning erhålls genom att direktivets krav och villkor för avfallet beaktas då ansökan och tillståndet behandlas enligt praxis för den aktuella verksamheten. OBS. Om det vid prövningen meddelas eller har meddelats villkor om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som är strängare än vad som följer av direktivet (förordningen), skall de strängare kraven gälla.

18 14 (40 ) En ansökan om tillstånd för att bränna avfall i Sverige bör vara utformad och innehålla de beskrivningar och utredningar för verksamheten som anges i miljöbalken. Därutöver skall ansökan alltid innehålla en redogörelse för hur den driftsansvarige avser att säkerställa att driftskraven och utsläppsgränsvärdena i direktivet uppfylls. För befintliga anläggningar blir direktivets krav och villkor giltiga vid årsskiftet 2005/2006 även om ingen omprövning av villkoren i tillståndet sker under mellantiden. Den driftansvarige (verksamhetsutövaren) måste därför avgöra om direktivets krav och villkor behöver preciseras i specifika villkor för anläggningen eller om innebörden kan tolkas i samförstånd med tillsynsmyndigheten. Preciseringar i ansökan I tillägg till den tekniska beskrivning i ansökan om tillstånd enligt miljöbalken som utformas enligt praxis bör följande punkter belysas för att motsvara direktivets krav. Det är möjligt att miljödomstolarna inte vill behandla de tekniska detaljer som anges. Därför kan beskrivningen i stället presenteras inom ramen för egenkontrollen. Exempelvis i kontrollprogrammet. - vilka avfallskategorier som man avser att behandla i anläggningen, - hur restprodukterna nedbringas till ett minimum både till mängd och skadlighet och att de återanvänds där detta är lämpligt, - mätmetod för totalt organiskt kol i slagg och bottenaska, - slutligt omhändertagande av restprodukterna från anläggningen, - behandling av avloppsvatten från anläggningen. - vilka kontinuerliga mätningar av driftvariabler i anläggningen som kommer att företas, - vilka ämnen i rökgasen som blir föremål för kontinuerliga mätningar, - vilken metod och procedur som skall användas för att bestämma förbränningsgasens uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt, - vilka ämnen och mätsystem som skall användas för kontinuerliga mätningar av utsläpp till vatten, - vilka ämnen som bestäms vid periodisk mätning av utsläpp till luft och vatten, - tillgängligheten för den automatiska mätutrustning som används, - hur lång tid som utsläppen får överskrida de fastställda halterna vid driftstörningar och haverier i anläggningen, - hur mätresultat skall dokumenteras och redovisas för tillsynsmyndigheten. Alla strecksatserna ovan bör vara belysta. Preciseringar i tillståndsbeslutet Tillståndet skall beviljas endast om ansökan visar att anläggningen har förutsättningar att uppfylla kraven i direktivet. Tillståndsbeslutet skall ange den totala mängden avfall som får behandlas och innehålla en förteckning över avfallskategorierna. Förteckningen bör baseras på Avfallsförordningen, om detta är möjligt, och innehålla information om mängden avfall, när detta är lämpligt.

19 15 (40 ) Anläggningen skall enligt direktivet ha kapacitet att lagra förorenat regnvatten från anläggningens område samt vatten som förorenats i samband med spill eller brandbekämpning. Denna lagringskapacitet skall vara tillfredsställande för att säkerställa att sådant vatten vid behov kan analyseras och renas innan det släpps ut. Not. Naturvårdverkets föreskrift uttrycker kraven något annorlunda. Där anges att vatten från anläggningens område som förorenats på grund av avfallsupplag eller materialspill skall uppsamlas, analyseras och vid behov renas i den omfattning tillstånds- eller tillsynsmyndigheten bestämmer. Enligt direktivet skall tillståndsbeslutet ange vilken rening som avloppsvatten från rökgasreningen skall genomgå och var det renade vattnet skall släppas till recipient. Direktivet anger också en rad detaljer som skall framgå av beslutet. Den praktiska tillämpningen i Sverige kan bli att dessa preciseringar sker i ett kontrollprogram. Däri skall då framgå: - vilka kontinuerliga mätningar av driftparametrar som skall utföras och hur det skall ske, - placering av provtagning- och mätställen i anläggningen, - vilka kontinuerliga mätningar av utsläpp till luft som skall företas, - hur ofta och på vilket sätt rökgasens uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt skall kontrolleras, - omfattning, mätmetoder och frekvens av periodiska mätningar av utsläpp till luft och vatten. - hur mätresultat skall dokumenteras och redovisas för tillsynsmyndigheten. Not. I föreskriften anges bara att alla mätvärden skall registreras och hållas tillgängliga för att möjliggöra kontroll av att kraven i föreskriften uppfylls, I tillståndet bör också anges hur lång tid som utsläppen får överskrida de fastställda halterna vid driftstörningar och haverier i anläggningen. Tillstånd för behandling av farligt avfall Tillståndet att behandla farligt avfall i en anläggning skall utöver vad som framgår ovan också - innehålla en förteckning över de mängder av olika typer av farligt avfall som får behandlas, - ange det högsta flödet av sådant farligt avfall samt avfallets lägsta och högsta värmevärde. För varje typ av farligt avfall skall den maximala koncentrationen av föroreningar anges. Det avser ämnen som PCB, pentaklorfenol, klor, fluor, svavel och tungmetaller. Praktisk tillämpning av direktivets krav och villkor Samtliga anläggningar som nu är i drift utgör befintliga anläggningar och direktivet skall därmed börja tillämpas vid årsskiftet 2005/2006. I de fall omprövning av villkoren i tillståndet kommer till stånd under mellantiden ges den driftsansvarige tillfälle att dokumentera hur direktivets krav och villkor kommer att omsättas i praktiken vid anläggningen. Genom villkorsutformningen i beslutet erhålls accept för tolkningen.

20 16 (40 ) Anläggningar som inte avser att komplettera villkoren i tillståndet bör ändå internt dokumentera att man vidtar de åtgärder i anläggningen som krävs för att uppfylla krav och villkor och att man kan visa detta för tillsynsmyndigheten då frågor ställs. Här görs en genomgång av vad som behöver beaktas för att uppfylla direktivets krav och villkor så som de är uttryckta. De exempel som ges här innebär en strikt tillämpning som inte behöver motsvaras av vad tillsynsmyndigheten senare kräver. Mottagning av avfall I förordningen ställs följande krav på den driftsansvarige. När avfall tas emot för förbränning skall verksamhetsutövaren anteckna vilken mängd och vilket slag av avfall som skall förbrännas, om det är möjligt med angivande av avfallskategori enligt bilaga 1 till avfallsförordningen (2001:1063). Anteckningarna skall bevaras i minst två år och skall efter anmodan lämnas till tillsynsmyndigheten. Länk till: Avfallsförordningen bilaga 1 Beskrivningen av avfallsslag vid mottagningen bör begränsas till att motsvara vad som framgår i avtalen om avfallsleveranser till anläggningen. Begär verksamhetsutövaren komplettering av villkoren i tillståndet kan yrkandet utformas enligt följande exempel. I princip bör bara specialavfall anges med mängdbegränsning. Det kan t.ex. gälla för slam från reningsverk. Förslag till yrkande: Bolaget begär som villkor för tillståndet att följande avfall får behandlas i anläggningen. Brännbart avfall och organiskt avfall som inte är farligt avfall enligt bilaga 2 till Avfallsförordningen och ingår under de kategorier som anges här. AVFALLSKATEGORIER Q 1 Produktions- eller konsumtionsrester som inte specificeras närmare nedan. Q 2 Produkter som inte uppfyller uppställda krav. Q 3 Produkter för vilka tiden för användning har löpt ut. Q 4 Material som spillts ut, förlorats eller utsatts för någon annan olyckshändelse, inklusive material, utrustning o.d. som förorenats på grund av olyckshändelsen. Q 5 Material som förorenats eller nedsmutsats i samband med planerade åtgärder (t.ex. rester från reningsförfaranden, förpackningsmaterial, behållare). Q 13 Varje material, ämne eller produkt vars användning har förbjudits i lag eller andra föreskrifter. Q 14 Varor som innehavaren inte längre har användning för (t.ex. utgallrat material från jordbruk, hushåll, kontor, handel och affärsverksamhet). Q 15 Förorenade material, ämnen och produkter som uppkommit som resultat av marksanering. Q 16 Samtliga material, ämnen och produkter som inte omfattas av någon av ovanstående kategorier. Därtill beräknas xx ton per år av slam från reningsverk komma att förbrännas. Kod Avfall som mottas av yrkesmässiga transportörer vägs vid anläggningen. Den mängd avfall som mottas av privatpersoner kommer att uppskattas.

21 17 (40 ) Avfall från sjukvård Smittsamt kliniskt avfall (riskavfall) skall placeras direkt i ugnen utan att först blandas med andra typer av avfall. För anläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall finns ytterligare krav att tillgodose vid mottagning av farligt avfall. Länk till: Mottagning av farligt avfall Villkor för driften Alla anläggningar skall ha en driftsansvarig person som har kompetens att sköta anläggningen. Anläggningarna skall vara utförda och drivas på ett sådant sätt att utsläpp som kan medföra betydande luftförorening i marknivå förhindras. Rökgasen skall släppas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten. Skorstenshöjd beräknas och fastställs enligt miljöbalkens bestämmelser. Anläggningen skall vara dimensionerad, konstruerad och byggd för den mängd avfall och den avfallssammansättning som anges i tillståndet. Direktivet berör inte närmare hanteringen av avfallet före förbränningen, eldningsteknik eller rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet, restprodukter och utsläpp. Förbränningskvalitet Med begreppet förbränningskvalitet avses här att rökgasen skall vara slutoxiderad i pannan (ha låg halt CO och TOC) samt att slagg och bottenaska skall ha låg halt oförbränt. Behandling av avfallet För förbränningsanläggningen skall avfallet vid behov förbehandlas med lämplig teknik. Det innebär behandling innan avfallet tillförs bunkern. Avfallet (bränslet) som tillförs ugnen skall vara bearbetat, homogeniserat och blandat i den grad som krävs för att den enskilda anläggningen skall fylla kraven på förbränningskvalitet. Förbehandling av avfallet skiljer mycket mellan enskilda anläggningar beroende både på avfallsslag, ugnsstorlek och eldningsteknik. Slagg och bottenaska Avfallet som införs i ugnen skall behandlas (förbrännas) så effektivt att den totala mängden organiskt kol (TOC) i slaggen och bottenaskan är mindre än 3 % räknat på torr vikt. Väljer den driftansvarige att mäta glödgningsförlusten (LOI) i stället skall den vara mindre än 5 % räknat på torr vikt. Inga hänvisningar ges i direktivet till mätmetoder, frekvensen av mätningar eller mätresultat för att villkorsvärdet skall anses vara uppfyllt. Tillämpningen bör därför preciseras av den driftansvarige och yrkas som villkor vid omprövning eller anges i kontrollprogrammet. Här ges ett exempel på hur kravet kan preciseras. Bolaget rapporterar halten oförbränt i slagg och bottenaska bestämda vid två periodiska mätningar varje år. Villkoret skall anses vara uppfyllt om inget mätvärde av TOC /LOI från en enskild periodisk mätning överstiger 3/5 vikts % räknat på torr vikt av slagg och bottenaska.

22 18 (40 ) Bestämningen av oförbränt sker enligt följande: Varje periodisk mätning skall omfatta högst åtta timmar. Provtagningen företas så att ett representativt prov analyseras. Det innebär att minst åtta lika stora delprov tas ut från den slagg och bottenaska som matas ut från ugnen. Varje delprov skall väga minst fem kilo. Samtliga delprov blandas och slaggklumpar krossas så att provet kan delas ner till ett representativt prov för bestämningen. Efter nerdelning skall provet utgöra minst fem kg. Provet för lufttorkas vid 70 o C. Därefter vägs provet. Bitar med metall, glas och övrigt som säkert kan identifieras som inert material sorteras bort och vägs separat. Återstående del av provet som innehåller organiskt material homogeniseras (mals). Från det homogeniserade materialet tas ett representativt prov för bestämning av oförbränt. Provet torkas vid 105 o C och analysen sker endera som TOC eller LOI. TOC bestäms enligt SS-EN LOI bestäms enligt SS vid 550 o C. Det analyssvar som erhålls justeras för vikten av utsorterat inert och redovisas som andel (%) av vikten för hela det lufttorkade provet. Driftsrutin för slagg och bottenaska Operatören bör rutinmässigt inspektera den slagg och bottenaska som matas ut från anläggningen. För att avgöra att halten oförbränt inte överstiger villkorsvärdet krävs erfarenhet och jämförelseobjekt. Den driftansvarige bör därför låta genomföra en serie prover tillsammans med operatörerna och bestämma halten oförbränt vid förbränning av olika avfallsbränslen. Förbränningsgasen Förbränningsanläggningen skall drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos gaserna som uppstår vid förbränningen, efter den sista inblåsningen av förbränningsluft, höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till 850 C och hålls på den nivån i två (2) sekunder. Temperaturen skall mätas i omedelbar närhet av eldstadens innervägg eller en annan representativ punkt angiven som villkor eller överenskommelse med tillsynsmyndighet. Not, undantag. Enligt Naturvårdsverkets föreskrift får tillståndsmyndigheten medge undantag från kravet på temperatur och uppehållstid under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. Oavsett vilken uppehållstid och temperatur som anges i villkor eller överenskommelse med tillsynsmyndigheten skall kontroll företas. I direktivet anges: rökgasernas uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt skall kontrolleras minst en gång i samband med att anläggningen tas i drift och under de mest ogynnsamma förhållanden som kan förutses. Praktiskt innebär kravet på villkor för förbränningsgasens temperatur och uppehållstid i eldstaden att den driftsansvarige måste redovisa en metod för kontroll och redovisning. En meningsfull innebörd av uttrycket under de mest ogynnsamma förhållanden som kan förutses måste också etableras. Begreppet bör avse den effektiva drift som medför det största flödet av förbränningsgas i eldstaden.

23 19 (40 ) Mätning av gastemperaturen Det mätplan i eldstaden som väljs för termoelement (ett eller flera) bör förses med mätstudsar så att mätplanet kan karteras med utsugningspyrometer. Mätning med termoelement placerade nära väggen i eldstaden registrerar vanligtvis ungefär 100 o C lägre temperatur än gasens vid nivån 850 o C. En jämförelsemätning med utsugningspyrometer kan därför vara nödvändig för att kalibrera mätsystemet. Förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden Nya avfallsugnar dimensioneras med kylning och volym i eldstaden så att inget förutsett driftfall medför att förbränningsgasen blir lägre än 850 o C innan uppehållstiden 2 sekunder uppnåtts. Ugnskonstruktören har vanligen ett eldningsdiagram med temperaturberäkningar som är tillfyllest för att dokumentera uppehållstiden i mätplanet för temperaturmätningen. Se exempel i figur 1. För befintliga ugnar som byggts om så att kylningen i eldstaden förändrats och/eller rökgasåterföring införts kan det vara nödvändigt att upprätta en ny beräkning baserat på de aktuella förhållandena. Bränsleeffekt MW o C, 2.2 s o C, 2.7 s o C, 3.7 s o C, 3.8 s o C, 2.3 s o C, 2.2 s MJ/kg 100 % MJ/kg % % 100 % Rostbelastning t/h Figur 1. Eldningsdiagram (princip). Alla ugnar kan drivas så att kravet uppfylls om två sekunders uppehållstid innan gastemperaturen faller under 850 o C. Det är endast en fråga om vilket last som kan tillåtas. Den teoretiska gastemperaturen (adiabatisk temperatur) beror enbart på bränslets effektiva värmevärde (H i ) och luftöverskottet efter den sista lufttillsatsen (inklusive rökgas). Uppehållstiden beror av gasflöde (last och rökgasåterföring), eldstadsvolym och bortfört värme från eldstaden. Det är alla variabler som den driftansvarige kan välja och bestämma.

24 20 (40 ) Förvärmning av förbränningsluften höjer temperaturnivån i eldstaden. Förvärms all förbränningsluft till 100 o C höjs gastemperauren med ungefär 75 o C i eldstaden. Gasens uppehållstiden minskar något. Effektiv drift Den driftansvarige bör vid omprövning av villkoren eller genom överenskommelse med tillsynsmyndigheten redovisa det eldningsdiagram som beskriver anläggningens effektiva drift med avfall som bränsle och den lägsta registrerade temperatur som gäller innan stödbrännare sätts in eller avfallsmatningen avbryts. Det begrepp som har avgörande betydelse för driften är effektiv drifttid och effektiv drift. Här ges ett tolkningsförslag till begreppet. Effektiv drift inträder då ugnsbelastningen (MW) överstiger den nedre begränsningslinjen i eldningsdiagrammet. Man bör välja den lägsta last som medför stabil förbränning med avfall. Normalt är det ca 60 % av pannans nominella kapacitet. Då effektiv drift råder skall de kontinuerliga mätresultaten registreras för att visa om EU-gränsvärdena är uppfyllda. Därmed behöver man också fastställa vilken halvtimme och 10-min.period som skall registreras som effektiv drifttid då ugnslinjen passerar låglastgränsen vid start och nedeldning. Definitionen av effektiv drifttid kan lyda. Med effektiv drifttid avses varje halvtimma då avfall tillförs ugnen och pannlasten överstiger 60 % av nominell last (MW) längre tid än 20 minuter. Stödbrännare Varje ugnslinje i anläggningen skall vara utrustad med minst en stödbrännare. Denna skall starta automatiskt när temperaturen i gasen sjunker under 850 C. Stödbrännarna skall också användas under start- och stopperioder för ugnen för att säkerställa att förbränningsgasen har en temperatur av 850 C så länge som oförbränt avfall finns i ugnen. Stödbrännarna får under start- och stopperioder och när förbränningsgasens temperatur är lägre än 850 C, inte förses med bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppstår vid förbränning av lätt eldningsolja. Not, undantag. Enligt Naturvårdsverkets föreskrift får tillståndsmyndigheten medge undantag från kravet på stödbrännare under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. Förreglingar Alla anläggningar skall ha och drivas med fungerande automatiska system som hindrar tillförsel av avfall vid tre olika fall. 1. vid start, till dess att den gastemperatur i eldstaden som anges i tillståndet har uppnåtts. 2. när gastemperaturen som anges i tillståndet inte upprätthålls. 3. när de kontinuerliga mätningar som krävs enligt tillståndet visar att EU-gränsvärdena överskrids till följd av störningar eller fel i reningsutrustningen.