APOLLO DI VEIO. ett romerskt capriccio
|
|
- Cecilia Larsson
- för 8 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 APOLLO DI VEIO ett romerskt capriccio ANNA BLENNOW Rom Göteborg 2011
2 MOT KVÄLLEN EN NOVEMBERDAG, som varit ovanligt varm till och med för att vara i Rom, lämnade Apollo di Veio den etruskiska terrakottastaty som tillhör de mest utsökta konstverken i Museo Nazionale Etrusco di Villa Giulia sin sockel och klev ut från museet bakvägen genom en liten apelsinlund. Med sitt karaktäristiska raska steg fortsatte han ett kort stycke upp längs viale delle Belle Arti och nådde piazza Thorvaldsen. Han kastade en tvekande blick till vänster upp mot den klassicerande fasad som tillhör British School at Rome, men slog cocktails och ett föredrag om den legendariske Rom-forskaren Richard Krautheimer ur hågen, bedömde att ingen av den trio spårvagnar med nummer 3 som stod på rad på piazzans vändplats skulle köra iväg inom överskådlig framtid, begrundade den till synes öde atmosfär som omgav Rumänska institutets gulvita sekelskiftesbyggnad samtidigt som han skyndade förbi dess grindar och trippade uppför den visserligen ståtligt utlagda, men sedan länge något förfallna trappan till via Omero. Målmedvetet drog han sig nu mot gatans bortre ände, där de höga fönstren i Svenska institutets bibliotek vänligt lysande avslöjade att åtminstone någon var sysselsatt därinne om det inte var så att man glömt släcka som vanligt, tänkte Apollo di Veio, medan han kämpade med den entréramp vars trappsteg även för en dödlig ter sig besvärande långa. Efter en titt på den låsta grinden, och högst ovillig att befatta sig med en porttelefon, svingade sig Apollo di Veio i kraftfull, men ändå smidig stil (trots den relativa stelheten i ett material som terrakotta samt avsaknaden av vänster arm och höger underarm) upp på den balkong, som imposant är placerad vid det mittersta av bibliotekets fönster. Det var där jag fick syn på honom genom balkongdörrens fönsterrutor, och hans ständiga leende i kombination med en naturligt befallande utstrålning lämnade få alternativ annat än att släppa in den märkvärdiga gästen i bibliotekssalen. ii
3 Ah, Sverige! utstötte Apollo di Veio artigt men en smula forcerat och trängde sig förbi mig genom dörröppningen. Han tycktes för ett ögonblick omåttligt stor i sin knälånga dräkt, och det var som om ett mäktigt dån vibrerade runt hans slanka, raka gestalt där han gick fram. Välordnat och trevligt. Och så mycket träkänsla. Hans gudalika aura krympte samman något; han såg sig uppskattande omkring bland läsplatserna och trampade försiktigt på det glänsande trägolvet för att inte hans ihåliga lerfötter skulle föra för mycket oljud mot golvplankorna. Märta Måås-Fjetterström! anmärkte han förnöjd vid anblicken av den stora mönstrade mattan. Jag förvånades av hans goda svenska, som dessutom hade en svag men omisskännlig klang av upsaliensiska. Nu vände sig det leende ansiktet mot mig: Du behöver inte presentera dig. Jag vet allt om dig. Hans blick fick något fjärrskådande och beslöjat siaraktigt över sig, och den dånande ljudkulissen återkom. Jag vet allt om Sverige och er vackra inredningskonst. (Det var anmärkningsvärt, tänkte jag, hur snabbt han kastade sig mellan det överjordiska och det banala.) Du kan visa mig runt i er sköna byggnad, så ska vi roa oss sedan. Hittills hade jag inte yttrat ett enda ord, och det behövdes inte heller, eftersom den klarsynte guden själv höll utförlig låda om allt han såg. Belåtet examinerade han marmorn i foajén, korridorernas boksamlingar och TV-rummets Carl Malmsten-möbler. Med sin fina perception uppfattade han tillfälligt gästande språkforskares osynliga närvaro i kvällsbestyr bakom stängda lägenhetsdörrar och det avlägsna sorlet från arkeologikursens deltagare bortifrån bostadsflygeln mot trädgården på baksidan av huset om inte någon av dem fortfarande satt försjunken vid sin lysande laptopskärm i den övre bibliotekssalen och kunde slutligen inte motstå att söka sig ut under terrassens kvardröjande kaskader av blåregn, ackompanjerade av den sorlande Milles-fontänen där nedanför på innergårdens ljusa stenbeläggning. Vi slog oss ned vid ett av de runda travertinborden i det varma kvällsmörkret. Gudens svarta lockar ringlade sig långa och vackra över iii
4 axlarna. De kupiga ögonen glänste mörkt, och han serverade sig av det vita vin av märket Gotto d Oro som jag tagit fram ur kylskåpet i gästrummens gemensamma kök. På ett oförklarligt sätt kunde han utan problem hålla i vinglaset trots att han fattades armar, och jag var inte riktigt säker på om jag nu skymtade ett par skugglika händer där i dunklet. I kväll ska vi ha riktigt roligt. Jag skall vara din ledsagare, din guida, din cicerone, och du skall vara min följeslagare. Vi förblir blott eviga främlingar i denna eviga stad (den återkommande banaliteten var verkligen ett oväntat inslag hos denne diktarfurste), men något i detta främlingskap för oss samman, oss och alla andra resande från fjärran land som samlas här. Rom är som en stor äng, ett stort fält... Han förlorade sig rörd i sina egna formuleringar och tystnade. Jag undrade vad en sådan som Apollo di Veio kunde tänkas mena med att ha riktigt roligt, men innan jag hunnit reflektera närmare över saken, tömde Apollo sitt glas och reste sig hastigt, uppenbarligen fylld av entusiastisk energi. Nu går vi!, förkunnade han med en ton som inte visste av motsägelser, och jag hann varken plocka undan vinglasen eller stänga terrassdörren. Apollo var redan på väg ner för trapporna och inväntade mig otåligt vid grinden. Vi gick ner mot staden genom den norra utkanten av Borghese-parken. Apollo di Veio noterade de unga männen som liksom alltid vid den här tiden på dygnet stod och hängde vid randen av parkeringsplatsen (där man om söndagsförmiddagarna istället kan iaktta otaliga helgfina familjer som lastar ut cyklar, leksaker, ballonger och barn ur sina bilar), och leddes tydligen in på en ny, mera personlig tankebana. Jag hade en historia nyligen med en filippinsk dansare som bodde i San Giovanni-kvarteren, avslöjade han medan vi svängde om hörnet in på den raka och upplysta viale Folke Bernadotte. Särskilt hans näsa var så underbar, nästan alldeles platt, såhär! Han visade genom att trycka in sin egen böjda näsa med pekfingret och skrattade uppsluppet. (Ingenting förvånade mig längre beträffande guden och hans motsägelsefulla karaktärsdrag.) Vi söker oss till varandra, vi utlänningar, forestieri, fortsatte han när vi började skymta ljusen från piazzale Flaminio vid backens fot. Romarna iv
5 de är charmerande, men jag kan inte riktigt komma dem nära, de har sitt liv för sig, liksom redan på den tiden då jag fortfarande hade kvar mina åtaganden i Veio (det vill säga för två och ett halvt årtusende sedan, kalkylerade jag). De var romare då och de är romare nu. De har sin märkliga, eviga stad här, där vi vandrar som eviga främlingar (nu upprepade han sig, men det här verkade vara något centralt i hans resonemang). Jag är ju grek till ursprunget, förtydligade Apollo, men i min nuvarande gestalt har jag förstås också mycket etruskiskt i mig i fråga om utseende och karaktär. Några menar förvisso att etruskerna ursprungligen är greker jag bryr mig inte om vilket, en främling i Rom är jag i alla fall, precis som du. Medan vi stod vid den täta genomfartstrafiken på piazzale Flaminio och väntade på att övergångsställets ljus skulle slå om till grönt funderade jag ett ögonblick över vem han egentligen var, och hur han uppfattade sig själv. Hur förhöll sig själve guden till denna i högsta grad levande lerstaty hade han kanske ingen verklig gestalt i sig själv, utan var tvungen att ikläda sig detta kroppsliga skal för att kunna träda in i den världsliga verkligheten? Jag sneglade på terrakottafiguren vid min sida och på hans outgrundliga, orörliga ansikte, fyllt av beslutsamhet, och fick ingen klarhet i detta resonemang. Guden rörde plötsligt häftigt vid min arm (återigen undrade jag om han trots allt hade händer; jag kände tydligt avtrycket från hårda och ganska skrämmande lerfingrar) och lyfte blicken mot stadsporten, som vi nu befann oss mitt under. Drottning Kristina! utropade han, och ett ljus tändes i hans ögon. Er drottning! Er svenska drottning! Den vårdade rösten blev aningen gäll. Så passande, med tanke på vad jag nyss talade om! Vilket strålande exempel. Här kommer hon resande mot Rom längs via Flaminia hon är inte ens fyllda trettio år! Och hur länge har hon färdats? I över ett år har hon tagit sig fram bit för bit genom Europa i vagn, och nu, själv stigen till häst, står hon utanför stadsporten, norrifrån kommen som så många andra ja, jag själv också, om än inte så långväga. Hon ser sitt nya hem, sitt nya liv, sin nya stad, där hon skall vara poeternas drottning! Men v
6 hon vet djupt inom sig att hon ändå alltid kommer att vara en främling innanför dess portar! Apollo pekade euforiskt upp mot inskriftsplaketten på stadsportens insida och läste högt på ett något arkaiskt klingande latin: Ut feliciter faustumque sit intranti må det vara till lycka och välgång för den som träder in. Hela stadsporten dekorerades om inför drottningens ankomst, genom påvens försorg ja, jag vet att du redan vet det, men ikväll är det jag som är din guide. Jag skulle just påpeka att drottningen övernattade i Vatikanpalatset innan hon gjorde sitt officiella romerska intåg, men Apollo di Veio förekom mig: Visst är det magnifikt, Torre dei Venti, Vindarnas torn, där hon tillbringade natten i väntan på att den där oändligt långa, ringlande processionen skulle formera sig och ledsaga henne in genom Porta Flaminia, som den hette på den tiden. Vad tänkte hon där hon låg utsträckt i mörkret med bara ett tunt tak mellan sig och stjärnorna? Sov hon en obekymrad sömn, evigt höjd över mänskliga bekymmer genom sin status som före detta regent av Guds nåde, eller kände hon trots allt sin litenhet inför denna barockens högborg, i alla bemärkelser? Ja, jag vet hur mycket du tycker om att betrakta det där tornet med sina flagnande fasadfresker mot den blåa himlen när du är på väg över Vatikanbibliotekets innergård för att ta lunchpaus. (Den här envägskommunikationen var märklig, men jag började vänja mig. Praktiskt taget behövde jag inte yttra mig alls, eftersom guden på ett fullkomligt ledigt sätt läste mina tankar.) Apollo di Veio försjönk i den entusiasm som drottning Kristina framkallat, och det liksom strålade om hans panna när vi strök tätt förbi obelisken mitt på piazza del Popolo. Han såg upp emot de tre gator som nu låg framför oss som en utfälld solfjäder från piazzan, slog ihop händerna (ja, han hade händer, nu såg jag dem tydligt) och utropade förnöjd: Allora, cosa mangiamo? (Så pass italieniserad var han alltså.) Av de tre gatorna valde guden den vänstra, via del Babuino, mera folktom än den mittersta via del Corso, men ändå stundtals svår att ta sig fram på, eftersom trottoaren knappast tillåter två personer att mötas, och en tät rad av parkerade vespor och bilar vanligen förhindrar att man tar ett kliv ut i vi
7 gatan. Jag undrade plötsligt med viss oro hur anblicken av en terrakottagud skulle uppfattas av förbipasserande. Genast började Apollo di Veio skratta på det fnissande sätt som gjorde honom mindre gudalik. Jag brukar bli tagen för romarinna! utropade han kokett, stannade upp precis utanför optikerns två små skyltfönster och vände sig demonstrativt mot mig. Inför mina ögon började den matta terrakottaytan att skimra, den arkaiska dräkten tätnade och formade sig till en knälång elegant svart klänning med diagonal drapering, de muskulösa vaderna täcktes av en tunn nylonstrumpa, och kring lerfötterna mörknade ett par skor med utstuderad, men inte alltför hög eller spetsig klack. Gudens ansikte och hår genomgick ingen nämnvärd förändring, men jag slogs plötsligt av att de skarpa anletsdragen lika väl kunde vara kvinnliga, på det där markerade och lätt teatraliska sättet som en medelålders romarinna kunde uppvisa. Han skrattade igen och grep om den kappa i tunt ylle som han nu bar över ena armen. Andiamo? Det snurrade till i mitt huvud som om jag var berusad. En metamorfos, tänkte jag, och greps av en häftig beundran som stegrade sig mot en märlig dyrkan. I plötslig skräck tog jag ett steg bakåt. Apollo di Veio slutade skratta och sträckte lugnande ut handen. Din reaktion är helt naturlig, sade han milt. Jag har sett det hända så ofta. Det är inte lätt att umgås med en gud, men var inte rädd, jag skall ta hand om dig. Hans hand kändes varm och mänsklig, och min yrsel försvann. Vi gick vidare under tystnad, förbi de många antikhandlarna med sina upplysta skyltfönster, där glänsande oljemålningar och bleka marmorbyster exponeras mot röda sammetstapeter. Apollo kastade en hastig blick på mig med ett leende som plötsligt kändes mera behagligt än förut, och hans stora ögon kisade en aning. Han gjorde sig verkligen bra som kvinna. Vi hade nått fram till det yttersta avsmalnande hörnet av piazza di Spagna när Apollo di Veio snabbt svängde om hörnet in på via della Croce. Vi måste äta på Fiaschetteria Beltramme, slog han fast, och jag tänkte för mig själv att det förmodligen inte var lämpligt att säga emot. Men vad gjorde det? Han hade valt ett av mina egna favoritställen. Jag kände mig med ens fullkomligt trygg. Inte nog med att han kunde läsa mina tankar han vii
8 tycktes också agera utefter dem, i en märklig symbios där jag inte längre var säker på vems vilja som styrde eller vem jag själv var. Å, Torgil! avbröt mig nu Apollo med sentimentalitet i rösten när vi stod utanför den anspråkslösa dörren till restaurangen, där en vit veckad gardin hängde för fönsterrutan. Hur många gånger har jag inte suttit här tillsammans med Torgil Magnuson men nu var det länge sedan sist. Jag såg förbluffad på guden. Visst hade jag hört att Torgil så långt tillbaka som någon kunde minnas hade ätit lunch just här, men i sällskap av en terrakottastaty? Det hade ingen sagt något om. Men Torgil är ju en av mina närmaste vänner, ja, åtminstone om man ser till senare delen av 1900-talet, förklarade Apollo. En underbar person (han lade handen mot hjärtat) som vet att uppskatta och uppfatta konst som ingen annan. Jag förstod verkligen ingenting av barockens måleri förrän han förklarade det för mig, bekände guden medan han öppnade dörren, ja, du känner till de där diagonalerna och spiralrörelserna i kompositionen, och jag har ju alltid varit mera arkaiskt stel och symmetrisk. Buonasera! Si, siamo in due. Qui va bene, benissimo, grazie. Apollo tog det lilla bordet i besittning med hela den överlägsna självklarheten hos en romersk signora. Han sträckte ut benen en aning och såg belåtet på matsedeln som lades fram i en plastficka. Mousse au castagne, myste han och kastade en blick på mig. Vi måste planera hela måltiden efter denna sagolika, ljust beigefärgade, aningen korniga kastanjemousse! Vi måste noggrant välja förrätt och huvudrätt så att moussen blir den mest perfekta final man kan tänka sig. Återigen fick jag en känsla av att Apollo di Veio hade en övernaturlig tillgång inte bara till mina tankar, utan också till alla mina erfarenheter och önskningar, och att han på sitt metamorfiska vis omedelbart anpassade sig efter dem, men med en auktoritet som om det helt och hållet rörde sig om hans egna beslut. Medan jag försjönk i detta faktum, skötte Apollo hela beställningen, och valde fettuccine med funghi porcini, därefter insalata di carciofi och slutligen mousse au castagne den är väl inte slut, försäkrade sig guden omsorgsfullt, vi har kommit hit endast för den och husets vita vin och mineralvatten leggermente frizzante, tillade han. Bara en aning kolsyra, precis så som vattnet sprungit fram ur källan, fortsatte han viii
9 drömmande, när servitören försvunnit. Precis så. Det får mig att minnas tidiga morgnar i bergen i norra Grekland för tusentals år sedan doften från de gröna bladen skuggan under träden Tanken svindlade. Här satt jag mittemot en gestalt som kunde beskriva kulturens gryning i detalj ur minnet. Plötsligt såg jag också den där bergssluttningen framför mig, hur några herdar satt i gräset och roade sig med sin uråldriga växelsång, medan Apollo di Veio lyssnade till dem utan att ge sig tillkänna, till hälften dold bakom ett olivträd. Restaurangens sorl tonade bort, och jag var omfluten av kryddiga dofter och ett gyllene morgonljus som ett dis genom lövverket. Det här är poesins plats, mumlade jag, och ljudet av min röst blandade sig med herdarnas sång. Ett får bräkte, och Apollo di Veio hällde upp vin till mig och sade: Attenzione, arrivano le fettuccine! Visionen försvann, och jag var tillbaka vid det lilla restaurangbordet. Apollo pratade i ett medan han åt sig igenom rätt efter rätt, gestikulerade, hälsade på några bekanta som kom in genom dörren, förhörde sig om kastanjemoussen och anmärkte på servitörens skägg. Jag lyssnade bara med ett halvt öra, fortfarande betagen av den paradisiska drömsynen, som tycktes mig vara det mest fulländade jag sett, och kom inte riktigt till sans igen förrän Apollo betalat notan ( du bjuder nästa gång ), och insisterat på att vi skulle röka en cigarett utanför restaurangen. När jag vände blicken mot Apollo där vi stod ute på via della Croce, förändrades han plötsligt igen. I det svaga ljuset från gatlyktorna blev ögonen nu mörkt blå, han blev längre, smalare, och förlorade något av sin arkaiska muskelmassa; de långa lockarna försvann, och ersattes av en kort frisyr, som delvis doldes av en hatt av femtiotalssnitt. I ett slag hade han också nya kläder: en tunn grå kostym och en nonchalant uppknäppt vit skjorta. Nu grep han mig i handen och drog med mig runt hörnet, där en oändlig rad motorini stod parkerade längs trottoaren. Apollo böjde sig lite krumryggat fram och kontrollerade håret i backspegeln till en av dem, rätade sedan snabbt på sig och låste upp vespan. Han log, och hans befallande leende hade inte förändrats. Nu åker vi någonstans och tar ett glas, bestämde Apollo di Veio. Jag höll mig fast kring hans fortfarande något terrakottastela midja, medan vi for fram längs Corso Vittorio ix
10 Emanuele, som vid den här tiden på dygnet låg nästan öde. Efter bara några kvarter girade Apollo in i en gränd, tappade hatten och fortsatte i mera modest hastighet. Vi befann oss i kvarteren väster om piazza Navona, där gatorna är smala och slingrande, och väderstreckens lagar tycks satta ur spel. Där passerade vi Caffè della Pace, innanför vars fönster gyllene, upplysta ansikten och en gigantisk bukett liljor skymtade mot den mörka jugendinredningens kuliss; där nådde vi piazza der Fico med sitt fikonträd och den vita neonskylten utanför trattoria Da Francesco; där rullade vi runt hörnet under de hängande trädgårdar som skapades av de grönskande krukväxterna på en balkong på första våningen, och Apollo fick sätta ned ena benet för att stödja vespan som nu höll mycket låg fart. Jag tappade riktningen för jag vet inte vilken gång i ordningen, och just då öppnade sig en liten piazza framför oss, inte mycket mera än gatans omärkliga vidgning mellan två husväggar. Människor med plastglas i händerna stod överallt, pratade, skrattade och rörde sig in och ut från en lokal över vilken stora röda bokstäver annonserade: Société Lutèce. Apollo di Veio såg sig hastigt om för att kontrollera att jag följde efter, och vi gick in i baren. Här har jag varit så ofta det senaste året, berättade Apollo och lutade sig mot disken. Förra gången blev jag bestulen på min väska, och jag tänkte att jag aldrig skulle komma tillbaka jag undrade vad han kunde ha haft i väskan, och reflekterade över det märkliga i att en gud kunde vara beroende av jordiska ägodelar men sedan tänkte jag, vad fan, någon idiot ska inte få hindra mig från att gå hit. Hans språk hade tydligen också förändrats tillsammans med utseendet, men han bevarade samma arkaiskt stela attityd som tidigare. Apollo beställde två vodka lemon och såg belåtet på hur åtskilliga centiliter vodka fylldes på i glasen. Hans ögon var mörkt blå, och pupillerna var stora och svarta. Apollo drog artigt ut en pall åt mig. Nej, vi kan väl hellre ställa oss ute på piazzan, sade jag, lite förvånad över att förekomma honom för första gången under kvällen. Vi gick ut med våra glas och stod tysta bredvid varandra. Himlen var mörk i det smala gattet ovanför, och några få lyktor satt fästade på fasaden och spred sitt gula ljus. Här står jag bredvid tvåtusenfemhundra år, tänkte jag upprymd, här står jag bredvid staden Rom! Veio erövrades av romarna år 396 före vår tideräkning, själva inledningen till det romerska väldet, det sista lokala x
11 hindret att överbrygga för att Rom skulle skapas. Och redan då fanns han, Apollo di Veio. Redan när romarna krossade allt motstånd bland de etruskiska bergen log han och trädde fram i sin evigt stelnade, evigt dynamiska position. Rom blev till under hans blick, och nu var det samma blick som såg ut över den lilla piazzan där vi stod. Så underligt det var att han trots alla förvandlingsnummer var igenkännlig: kindernas lätta rodnad påminde om terrakottan, som liksom skymtade fram under den solbrända huden; ögonen, som glänste och levde, hade en fasthet och en skarphet i sig, som aldrig vek åt sidan, som låg fasta och uttryckte skulpturens hela frontalitet. Och precis som i antikens beskrivningar av gudar och gudomliga gestalter gav Apollos figur, om än vid första anblicken i mänsklig storlek, intryck av att vara större än alla andra runt omkring: det var som om ett förstorande sken lyste kring honom. Jag undrade om de andra också kunde se det, men de tycktes mest ägna honom den korta uppmärksamhet som vilken välklädd, blåögd ung man som helst skulle generera. Jag antog att detta var vad Apollo önskade, och att han på gudars vis kunde förklä sig till oigenkännlighet, undgå granskning, smälta in i omgivningen, för att plötsligt låta sin sanna, förskräckande gestalt lysa fram när det passade. Veio jag tänkte på hur romarna på andra sidan floden, i Trastevere, traditionellt hävdade att de, som en gång tillhört det etruskiska Veio, var för evigt annorlunda och väsensskilda från andra romare noiantri, vi andra. Kommen så långt i mina tankar märkte jag att Apollo betraktade mig med ett roat uttryck i ansiktet, och jag såg att våra glas var tomma. Vi tar och åker över floden, föreslog han. Vi gick tillbaka till vespan, och jag tänkte att en gud förhoppningsvis kunde framföra motorfordon även efter ett större alkoholintag. Tiberön skymtade upplyst nedåt floden då vi passerade ponte Garibaldi; Tiberns vatten, grönbrunt, långsamt flytande, fångade upp tusen gula reflexer från stadens ljus. Jag antar att vi är på väg till piazza San Calisto, tänkte jag, och gudens nacke nickade instämmande strax ovanför mitt ansikte. Hans kavaj fladdrade i den svaga brisen som drog längs Lungotevere, genomfartsgatan utmed floden. xi
12 Trastevere var livligt som alltid nattetid via della Lungaretta var full av folk, och på piazzan framför S. Maria in Trastevere draperade sig alla sorters individer kring fontänen och på uteserveringarna runt om torget. Apollo parkerade vespan i ett gathörn och vi vek om hörnet in på piazza San Calisto. Den lilla platsen hade all karaktär av baksida till sin större, praktfulla torggranne precis som så många piazzor i Rom var den här mest en aningen breddad korsning av flera gränder, där husen stod asymmetriskt placerade och skapade en brännpunkt naturlig att uppehålla sig vid. Baren i dess fond var oansenlig även den, fri från de moderniseringar som många barer i centrum genomgått de senaste åren. En oinsmickrande lokal med gröngult ljus, som fick gästerna att se lätt illamående ut, träpaneler i en tråkig ljusbeige färg, och urblekta fotbollsvimplar här och var. Jag undrade om Apollo var medveten om fenomenet fotboll, och om en gud kunde ha favoritlag, och jag hoppades att han i alla fall inte var laziale. Imorgon, fortsatte Apollo min tankegång, om du vill, skulle vi kunna gå på match. Det är så sällan jag träffar någon som verkligen älskar fotboll; hela den här säsongen har jag väntat och väntat på rätt tillfälle. Det är ju inte så kul att gå själv. Och jag behöver en ny Roma-halsduk; min senaste tappade jag bort någon kväll på vinerian på Campo de Fiori. Vi hade satt oss ned med varsin drink vid ett av de små borden som stod hopträngda ute på piazzan. Apollo drack ganska hastigt ur sitt glas. Jag lade märke till att hans ögonlock blivit lite tyngre, och att blicken inte var riktigt fokuserad. Kunde gudar bli påverkade? Du har rätt, sade han efter en stund, det är dags att ta sig i kragen. Det är en dag imorgon också, och jag ska träffa soprintendenten ganska tidigt på förmiddagen i Villa Giulia. Han reste sig, och jag lämnade mitt glas till hälften urdrucket och följde efter. Vi promenerar tillbaka, föreslog Apollo. En gång gick jag från piazza Trilussa och hem till valle Giulia på tjugofem minuter. Det är inget avstånd, och det är en så trevlig väg. Jag kan hämta vespan någon annan dag. Vi strosade sakta genom gränderna. Det hade blivit ganska sent. På bron över Tibern stannade Apollo upp, och jag såg nu att han återgått till sitt ursprungliga utseende terrakotta, svallande lockar och en tunn tunika. Han vände sig mot mig, och återigen blev jag lite svag i knäna av den xii
13 arkaiska frontaliteten. Samtidigt fylldes jag av en svårdefinierad lyckokänsla jag kunde inte bedöma om vår stadsrundtur varat i timmar, eller kanske dagar; jag visste inte längre vilken årstid det var, eller hur länge jag varit i Rom, och när jag skulle resa därifrån. Allt detta blev oviktigt, och tiden smälte ner till ett enda oerhört närvarande nu, utan vare sig forntid eller framtid. Apollo lyfte blicken snett uppåt, mot den mörka stjärnhimlen, och ett svagt sken genererades i hans dunkla ögon; så vände han åter synen nedåt, ned mot floden som flöt fram under oss. Han öppnade munnen, och jag ryste och tänkte på hans siargåvor, hans uråldriga orakelmakt. Nu talade han, och sade: Roma möter Atalanta imorgon. De vinner alltid över Atalanta hemma. Han gned händerna i förtjusning vid tanken, och sade: Jag tar med lite pizza bianca som vi kan äta i pausen. Och bry dig inte om biljetter, jag har haft min egen bänkrad i stadion sedan den byggdes. Apollo såg på mig ett ögonblick och rörde hastigt vid min arm i något som jag tolkade som ett känslouttryck. Det har varit en trevlig kväll, sade han. Jag känner igen så mycket i dig jag har sett det hos så många andra. Du är en av alla dem som söker sig hit, hit till min stad ni vet inte varför ni kommer, ni vet inte vad det är som trollbinder er så, vad det är för osynligt band som håller er fångna. Jag vet inte heller varför. Jag är bunden till den här platsen genom ödet jag är inte heller någon romano di Roma, ja du vet ju hur mitt ursprung ser ut. Men romarna erövrade mig, de intog Veio och de fraktade Veios gudabilder till sin stad. Och det är erövrarens rätt, det är krigets lag att gudarna följer med den som segrar. Så här är jag, och här är du. Nu hörde jag det svaga dånandet igen, som förkunnade hans gudaväsen. Nedanför bron strömmade Tiberns vatten över en låg barriär och förlorade sig i brusande virvlar innan det vällde vidare och delade sig runt ön i mitten av floden. Apollo sträckte ut sin imaginära, slanka terrakottahand och pekade mot en samling föremål som dansade över vattenytan: bollar i varierande storlek, tomma mineralvattenflaskor i grön eller blå plast, grenar och kvistar, några trästycken. Hopdrivna av strömmarna dök de ned under vattenytan och vändes upp några meter längre bort bara för att åter sugas tillbaka mot virvlarnas mitt. Det statiska skådespelet var märkligt fängslande just för att ingenting i det tycktes xiii
14 förändras, och återigen visste jag inte hur lång tid som passerat under det att vi betraktat den virvlande punkten i floden, Apollo fortfarande med sitt lerfinger befallande utsträckt. Han lade sin andra hand lätt på min arm, samtidigt som han vände sig halvt bort från mig och började tala. Hans röst hade en metallisk klang, entonig, dov, men med en obeskrivlig klarhet. O mondaine inconstance! Du betraktare, som lutad mot broräcket förlorar dig i dessa obetydliga föremåls dans! Din flyktiga tillvaro i denna stad, liksom tusen och tusen andra öden som passerat och skall komma att passera, är lik denna samling av gagnlösa ting i den evigt gula floden: ni återkommer, ni återkommer, ni rycks bort av en tillfällig stormvåg, men återkommer likväl ständigt. Han gjorde en konstpaus och fortsatte: Så har Tiberns gudom ordnat det, att det som sker och har skett i denna stad inte flyter bort mot havet och försvinner, utan samlas vid broarnas fästen till fåfäng lyst för dem som passerar och kommer att passera förbi. Apollo drog efter andan, ryckte på axlarna och konstaterade: Men nu behöver vi un caffè. Vi lämnade bron och strövade in i det mörka gattet vid via dei Pettinari och en nattöppen kaffebar, och stod bredvid varandra, terrakottaaxel mot människoaxel, vid den blanka bardisken. Apollo rörde tankfullt med skeden i sin kopp. Sju år var du, när du var i Rom för första gången, sade han och riktade sin genomträngande, mörka blick mot mig, och bodde med din familj här i närheten på via Giulia. Du minns det inte, men jag gick förbi er en kväll, jag var ute på stan helt utan förklädnad den gången det var lättare förr, faktiskt och du såg på mig och log. Sju år var du. Han drack upp sitt kaffe och fortsatte: Det påminner mig om att jag ska ta och titta förbi i Trastevere hos en bekant, greven av Monte Beni, ja du vet, förebilden för Hawthornes The Marble Faun. Han har lovat visa mig en Romkarta från 1600-talet... A domani, ciao! Han kysste mig på kinden med sina stela, brända läppar och var borta. Märklig tid att titta förbi hos en bekant, tänkte jag och gick åter ut i den kyliga natten. En nästan tom nattbuss förde mig hem längs Lungotevere. Genom fönstret betraktade jag oseende den mörka floden, det teatraliskt upplysta Castel Sant Angelo, platanernas höstlöv som färgades än gyllengulare av gatlyktornas sken, medan mina tankar sysselsatte sig med en ständigt leende terrakottastaty. xiv
15 Bussen svängde vid Marinministeriet. Jag hoppade av och gick till fots den sista biten uppför viale delle Belle Arti. På Villa Giulias fasad var en stor banderoll uppsatt, som annonserade visningar av den nyrestaurerade statyn av Apollo di Veio. Inte konstigt att han varit i så fin form just ikväll, tänkte jag. Medelhavshimlens främmande stjärnbilder hängde kalla och gnistrande över Svenska Institutet. Det var släckt i biblioteket. xv
Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert
Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är
Läs merFörvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.
Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte
Läs merDunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo
1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så
Läs merJag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.
Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?
Läs merHuset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra
Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst
Läs merenkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011
Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.
Läs merSagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer
2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade
Läs merMarie Oskarsson Helena Bergendahl
Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta
Läs merNu bor du på en annan plats.
1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade
Läs merÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?
ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar
Läs merJesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn
Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet
Läs merEmma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988
Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla
Läs merSömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.
Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte
Läs merJAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS
JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra
Läs merDanielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i
Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra
Läs merMartin Widmark Christina Alvner
Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte
Läs merENSAM. Av Matilda Jerkvall
1 ENSAM Av Matilda Jerkvall Hennes steg ekar där hon går genom den tysta staden. Hon är alldeles ensam där hon skyndar förbi de stängda butikerna. Hur kan hon vara alldeles ensam där det annars brukar
Läs merKom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.
En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt
Läs merBERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna
Läs merDå märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.
ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till
Läs merBussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.
ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då
Läs merAYYN. Några dagar tidigare
AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men
Läs merNYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36
NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes
Läs merHan var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.
Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara
Läs mer081901Brida.ORIG.indd
i mörkret skymtade Brida mästarens gestalt som försvann in bland träden i skogen. Hon var rädd för att bli lämnad ensam, därför kämpade hon för att bevara sitt lugn. Detta var hennes första lektion och
Läs merInsekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson
Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker
Läs merh ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista
h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt
Läs merKAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.
KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för
Läs merRödluvan Med bilder av Mati Lepp
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom
Läs merEtt. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det
Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s
Läs merLeroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.
Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till
Läs merTill min älskade Siri
Till min älskade Siri Guldringen Luften var sval och klar. Solen hade stigit upp och värmde där den kom åt. I det stora trädet, utanför balkongen där de åt sin frukost, vajade bladen i den lätta brisen.
Läs merDe gröna demonerna. Jorden i fara, del 2
De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker
Läs merDen magiska dörren. By Alfred Persson
Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då
Läs merPublicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006
Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde
Läs merNågon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han
Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med
Läs merPetrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband
Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen
Läs merSophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara
Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett
Läs merEn dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.
Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter
Läs merALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson
ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade
Läs merSJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto
SJÖHÄSTARNAS Ö Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån Alzheimer Centralförbundet 2014 www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto Penningautomatföreningen har understött uppgörandet
Läs merStefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad
BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna
Läs merRödluvan. Med bilder av Mati Lepp
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom
Läs merSJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.
SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.
Läs merDeath is not an event in life. Magdalena Dziurlikowska
Death is not an event in life Magdalena Dziurlikowska Death is not an event in life Döden är ingen livshändelse menade Ludvig Wittgenstein och Shakespeare lät Hamlet säga: Döden, det oupptäckta landet
Läs merKap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy.
Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014 Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade
Läs merSju små sagor. i urval av Annika Lundeberg
Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till
Läs merJag går till jobbet nu. Hon försvann igen, ville inte vakna. Där inne var smärtan mjuk. Där inne i sömnens dimma var han kvar
finns, finns inte. En så mycket bättre värld. Den var vadderad, full av förmildrande omständigheter. Hon ville aldrig vakna mer och behöva återvända till det där andra till verkligheten. Nej, hellre då
Läs merJonna Lindberg 2011. Min egen ö
Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid
Läs merMIDDAGSBÖN GAMLA HJELMSERYDS KYRKA
MIDDAGSBÖN GAMLA HJELMSERYDS KYRKA Den bön som vi nu ska be har sina rötter flera tusen år tillbaka i tiden. Det finns exempel i bibeln på att Jesus bad sina böner på ett sätt som liknar den ordning som
Läs merSara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt
Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Om arbetsmaterialet Det här arbetsmaterialet följer sidorna i boken. Till varje sida finns det ordförklaringar och frågor att
Läs merBarn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.
Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.
Läs merDen kidnappade hunden
Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla
Läs mer2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär
1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra
Läs merKraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.
Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.
Läs merGöm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.
Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se
Läs merKapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant
Läs merJordens hjärta Tänk om Liv
Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen
Läs merFlykten från Sverige. Avdelningsmöte. Samling -Vem är här och vad ska vi göra idag? Innehåll. Material
Avdelningsmöte Flykten från Sverige Under detta möte får scouterna fundera på hur det kan kännas att vara på flykt och ha olika förutsättningar i livet. Mötet avslutas med en saga som berättar om ett Sverige
Läs meroskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG
oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook
Läs merInplaceringstest A1/A2
SVENSKA Inplaceringstest A1/A2 Välj ett ord som passar i meningen. Skriv inte det! Ring in bokstaven med det passande ordet! Exempel: Smöret står i kylskåpet. a) om b) på c) i d) från Svar c) ska ringas
Läs mer1 En olycka kommer sa " llan ensam
1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på
Läs merjonas karlsson det andra målet
jonas karlsson det andra målet noveller wahlström & widstrand 064802Det andra målet.orig.indd 3 12/21/06 3:03:00 PM Wahlström & Widstrand www.wwd.se Jonas Karlsson 2007 Tryck: GGP Media GmbH, Tyskland
Läs merFOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN
1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår
Läs merPublicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013
Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer
Läs merKap,1. De nyinflyttade
Kap,1 De nyinflyttade Det är mitt i sommaren och Clara sitter i fönstret och tittar ut, hon ser dem nyinflyttade bära in flyttkartonger. Mamma hade sagt att dom hade en tjej som är lika gammal som Clara.
Läs merEllie och Jonas lär sig om eld
Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per
Läs merEnsam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se
Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar
Läs merMartin Widmark Christina Alvner
Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag
Läs merMirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och
Hisstunnan Det luktar verkligen rök. Inte cigarettrök, utan ungefär sådan där rök som kommer från eld. De fortsätter försiktigt i den rangliga järntrappan, som ringlar sig neråt. Kolla! Det är den där
Läs merPublicerat med tillstånd Flickan jag älskar heter Milena Text Per Nilsson Bild Pija Lindenbaum Alfabeta 1998
. Milena går i min klass. Hennes ögon är två svarta solar. Men hennes ögon ser mej inte. Jag finns inte för henne. Och det är det jag vill, mest av allt i världen: Jag vill finnas för Milena. 11 Det var
Läs merKapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013
Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla
Läs merBillie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)
LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet
Läs merTRO. Paula Rehn-Sirén. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet.
Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet. TRO Paula Rehn-Sirén Personer: Tove Robert Olivia DEL 1 (Vi befinner oss i ett trevåningshus.
Läs merMalvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget
1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han
Läs merStacia ville straffa Blake. Skära upp kroppen och hacka sönder hans kön för att han påminde henne om allt det hon inte hade. Men
7 Stacia ville straffa Blake. Skära upp kroppen och hacka sönder hans kön för att han påminde henne om allt det hon inte hade. Men Det var något med honom som hon inte hade märkt förut, utöver hans fantastiska
Läs merSORIA MORIA SLOTT Askeladdens äventyr. Theodor Kittelsen
SORIA MORIA SLOTT Askeladdens äventyr Theodor Kittelsen 1/8 En dag när Askeladden höll på att sprida ut askhögen som hade samlats i eldstaden rullade glödande kol fram och bildade ett slott som skimrade
Läs merSOFIA BERGTING peter bergting
SOFIA BERGTING peter bergting Personer och varelser Lin Lin är inne på sitt fjortonde år och människornas värld känns mer och mer främmande för henne. Ju mer hon vistas i naturen, desto starkare blir skogsråets
Läs merMikael Mansén. Sofia
Sofia Snålblåsten fick Sofia att krypa samman och dra filten tätare kring kroppen. Hon skulle ha tagit den som inte hade ludd. Laura hade berättat att den hon hade nu var den kallaste, hade varnat henne,
Läs merBERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 4 Friluftsdagen En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Det
Läs merAlla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra.
Den hemliga roboten Asta, Bea och Cesar har fått ett uppdrag av deras lärare Olle. Uppdraget var att de skulle hitta en bok i skolbiblioteket som Olle skulle läsa som högläsning på morgonen i klassrummet.
Läs merGjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5
Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -
Läs merPublicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005
Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,
Läs mer. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003
2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går
Läs merJul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping
Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping Vandra runt med hjälp av kartan och svara på kluriga frågor om förr i tiden. Starta vid Kapellplan, längst upp på Tunnbindaregatan. Kartan och
Läs merMax, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN
ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man
Läs merDen Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde
Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för
Läs merAnnie & Pernilla. Made by: Hossai Jeddi
Ön Annie & Pernilla Made by: Hossai Jeddi Kapitel 1 Alla passagerare har kommit ombord nu. Jag är väldigt spänd över att åka flygplan med folk för första gången. Allting går som planerat, men det börjar
Läs merAlba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer
Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Luften var ljummen, gruset var solvarmt och sista lektionen för dagen var gymnastik. Vi spelade
Läs mer!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!
Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,
Läs merDen magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.
Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och
Läs merHemliga Clowndocka Yara Alsayed
Hemliga Clowndocka Yara Alsayed - Olivia vakna! Du kommer för sent till skolan, ropade mamma. - Ja jag kommer. Olivia tog på sig sina kläder och åt frukosten snabbt. När hon var klar med allt och står
Läs merHalvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den
Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar
Läs merDenna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip
Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10
Läs merUtdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman)
Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Medan jag gick där på Fredsavenyn kom jag på att jag naturligtvis skulle ta tillfället i akt och tala med kvinnan på museet. Hon skulle självklart kunna
Läs merDonny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost
Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten
Läs merDisktrasan. Ett filmmanus av Agnieszka Jaff. Geijersgatan 12 3 november Västerås Version 3
Disktrasan Ett filmmanus av Agnieszka Jaff Agnieszka Jaff Skapelsedatum Geijersgatan 12 3 november 2015 723 35 Västerås Version 3 Tel: 707-709-975 Slutmanus DISKTRASAN 1. EXT. EN VÄG TILL ETT HÖGHUS DAG
Läs merFörsta kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.
Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart
Läs merfactotum på svenska faktotum = manlig ensam tjänare, underordnad, person som gör allt möjligt, en allt i allo från latinets fac = gör!
factotum på svenska faktotum = manlig ensam tjänare, underordnad, person som gör allt möjligt, en allt i allo från latinets fac = gör! och facere = göra och to- tum = allt Factotum (2003) har ett efterord
Läs merUtdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo
Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna
Läs mer