Fredag den 29/5 Lördag den 30/5.

Transkript

1 SKPF resa Vänern runt den 29/5-1/ Sid 1. Fredag den 29/5. Gerts buss med Joakim som chaufför startade i Älmhult kl och kom fram till resecentrum i Växjö kl för att hämta upp resten av deltagarna, så var vi då alla 48 resenärer med på resan, borträknade är de två som på grund av sjukdom inte kunde följa med oss. På uppvägen stannade vi i Mullsjö för bussfikat kaffe och fralla. Vi lämnar vårt Småland och åker in i Västergötland och är vid 11-tiden i Lidköping för besök på Rörstrands porslinsmuseum. På museet visades en porslins samling från 1726 till nutid. Här fanns något av allt det den berömda porslinsfabriken tillverkat under sina 75 år på platsen. Rörstrands porslinstillverkling lämnade Lidköping för 10 år sedan och flyttades utomlands. I samma hus som museet hade iittala sin försäljning, så för några i sällskapet blev det lite inköp där. Lunch åt vi på museet, det var uppdukat en kall lunchbuffé bestående av kyckling med diverse tillbehör. Efter maten var det egen tid för promenad i Lidköping. En liten mysig småstad med charmiga små gator och butiker. Det första stoppet för många blev nya stadens torg, då blickarna drogs till vackra gamla rådhuset mitt på torget. Rådhuset som en gång tillhörde Magnus De la Gardie och användes från början till jaktslott eller lusthus. Slottet transporterades till torget i slutet av 1600-talet och inhyser idag bl.a turistbyrån. Slottet brann ner den 11 februari 1960 men återuppbyggdes igen efter gamla ritningar. Färden gick vidare till Kanalmuseet i Trollhättan, beläget alldeles vid krönet av den 32 meter höga slusstrappan till Trollhätte kanal. På väg till kanalmuseet fick vi se det mäktiga ravinlandskapet bildat genom sprickbildningar för många tusentals år sedan, ett dramatiskt landskap format av uråldriga naturkrafter. Museet öppnade 1984 och är inrymt i en hundraårig förrådsbyggnad vid övre slussen. Vi började besöket med att titta på en film om kanalbygget. Inne på museet fanns historien om kanalbyggandet av slusslederna, många fotografier, flera båtmodeller, dykardräkt med undervattensverktyg från 1800-talet, kaptenens salong i röd plysch från lastfartyget Vielle Montagne 111, en smedja med verktyg och diverse föremål. Efter besöket i museet fick vi tillfälle att utforska slussområdet och fick se på när två småbåtar slussades vidare. Kanalerna i Trollhälltan är inte bara en turistattraktion utan här färdas fortfarande transporter i form av lastfartyg och passagerarfartyg. Dags för avfärd från slussområdet och incheckning på hotell Scandic Swania i Trollhättan. Fick en liten stund för oss själva på rummen, som hade vacker utsikt mot Göta älv som var precis utanför fönstret. Snart var det snart dags för middag på hotell. Till förrätt var det soppa, lax till huvudrätt och äppelkaka med vaniljsås till efterrätt. Lördag den 30/5. Efter frukost lämnade vi Västergötland och begav oss in i Dalsland till Skålleruds kyrka. På en höjd intill sjön Nären låg denna vackra sagolika rödmålade träkyrka från sent 1600-tal, men man tror att det låg en kyrka på denna plats redan på 1500-talet. I kyrkan väntade kyrkoherden Marit oss och berättade om kyrkan. Dopfunten är det äldsta föremålet, troligen från före Målningarna i taket och Yttersta domen är gjorda av Erik Eriksson Grijs på 1600-talet. Skulpturerna snidades av Isak Schiulström I slutet av 1800-talet vitmålades kyrkan invändigt och de snidade figurerna målades svarta börjar alla färger tas fram igen och övermålningarna tvättas bort och kyrkan återfår sin forna glans flyttade det in 13 kyrkmöss i kyrkan och var lätt dolda och berättade utifrån sin placering om kyrkan och dess inventarier. Innan vi lämnade kyrkan tog kyrkoherden ton och vi sjöng alla tillsammans Den blomstertid nu kommer... Så gick då färden vidare mot Dalslands kanal, en snart 150-årig kanalled som har 31 slussar som lyfter dig 67 meter. Framme i Håverud för en båtresa med M/S Storholmen som är ett hundraårigt fartyg med plats för 100 passagerare, vilket vi också blev när den andra bussens passagerare också

2 Sid. 2 tagit plats i båten. Vår båtfärd på 3 timmar, tog oss genom den mäktiga unika akvedukten i Håverud där de tre kommunikationslederna vattenväg, järnväg och landsväg möts och korsas. Akvedukten är en häpnadsväckande teknisk lösning, som är ihop nitad med nitar, konstruerad av Nils Ericson för snart 150 år sedan.vid tolvtiden fick vår bussresa gå en trappa ner till restaurangen och bjöds där på hemlagad mat, först var det sill o potatis, sedan en god kötträtt med potatis och tillbehör. Den som ville kunde även ta sig en liten rackare till sillen. Lite blandad väderlek både regn och uppehåll. Vi passerade sedan igenom 11 slussar innan vi kom fram till Långbron där vi steg av båten. Vi for vidare upp till Halmens hus som ligger på Majberget i utkanten av Bengtsfors. Uppe på berget var det en fantastisk utsikt över nejden. Fast regnet gjorde inte besöket ute i det fria så länge.vi gick runt och tittade på utställningen, Nordens enda specialmuseum om halm. Här fick vi berättelsen om halmslöjdens historia och hur halm använts i olika kulturer under lång tid. Vad den betytt för Dalsland som extra försörjning i de fattiga stugorna. Med sikte på framtiden arbetar Halmens Hus med att bevara kunskapen och tekniken kring halmen och att söka nya sätt att använda materialet. I butiken fanns även försäljning av halmslöjd och även andra produkter tillverkade av lokala hantverkare. Maja-Lena Johansson var en välkänd halmfläterska som till och med haft kungligt besök i sin stuga. Efter besöket på Halmens Hus var det dags för incheckning på hotell Dalia i Bengtsfors. Klockan var det dags för en tvårätters middag på hotellet. Till förrätt en toast och till huvudrätt kött med tillbehör. Söndag den 31/5. Efter frukost och innan vi lämnade Bengtsfors gjorde vi ett besök i EKA Miljörum, ett industriområde som varit svårt förorenat och som genom sanering fått nytt liv. EKA miljörum som nu är en pedagogisk park med temautställningar om den industrihistoriska bakgrunden, problematiken kring föroreningarna och saneringens genomförande. Här fanns en stenlabyrint, sluss för vattenled och moderna hällristningar mm. Sedan vidare för en snabbrunda med bussen i Åmål, Dalslands enda stad. Lämnar Dalsland för att sedan ta oss upp till Värmland och Borgvik där vi fick en guidad rundvandring i området. Borgviks historia sträcker sig lika långt tillbaka i tiden som hela Värmland, det sägs nämligen att området kring Borgvik och sjön Värmeln är Värmlands vagga. Man kan säga att landskapet Värmland föddes i Borgvik. De första bosättarna vid Borgviksälven (som förr i tiden hette Värma) kallades för värmar. Lanskapet Värmland betyder egentligen värmarnas land. Från år 1627 till 1924 producerade man järn i Borgvik. Runt vattnet startade tidigt kvarnverksamhet, och från talet fram till slutet av 1800-talet var det järnbrukshanteringen som dominerade och den stora uppbyggnaden successivt ägde rum i Borgvik. Som mest producerade man ton per år. Ny teknik och nya verksamheter kom till och Borgvik växte från ett småbruk till ett betydande järnbruk, men förutom järnrörelse hade man även gruvandelar, kvarnar, jordbruk, sågar och skogsrörelse, vars produkter fördes över Vänern till Göteborg och därifrån till länder bortom haven. Borgviks bruk levererade en del järn till Paris i samband med byggandet av Eiffeltornet till världsutställningen i Paris Många av byggnaderna vi vandrade förbi var byggda med oputsad slaggsten i gråskimrande nyanser, restprodukter från järnhanteringen.(sk sintersten). Sammanlagt finns ett 50-tal gamla byggnader bevarade, exempelvis hyttruinen med masugn och bågar, bagarstugan, kvarnen och södra herrgården. Förr järnbruk, nu vacker kulturmiljö, och en av landets bäst bevarade bruksmiljöer.

3 Sid. 3 Vi fick höra om brukspatronerna Erik Nilsson Borgström och hustrun Katarina Ysing och sonen Erik Borgström. Hustrun Katarina Ysing tog över verksamheten när maken dog, då sonen fortfarande var ett barn, och drev den framgångsrikt. Det var familjen Borgström som såg till att en kyrka byggdes och bekostade utsmyckningen invändigt. Kyrkan i barockstil invigdes den 30 november 1718, byggmaterialet var främst gråsten. Efter att Tyskland ockuperat Norge förlades tredje frontlinjen till Borgvik, som fick ett uppsving av militärens närvaro. Den militära närvaron gör sig fortfarande påmind genom ett stort antal militära installationer i området. Efter ett besök inne i kyrkan lämnade vi vår guide på kyrkbacken och vi vandrade ner till Kulturhuset Sliperiet, där mat, musik och konst förenas. Här i restaurang Sliperiet Gastronomi intog vi vår lunch bestående av isterband och stuvad potatis, efter det kaffe och dessert. Oscar Magnusson kapellmästare och gitarrist i Sven-Ingvars är ägare av Kulturhuset Sliperiet. Så rullar vi vidare mot Karlstad där vi börjar med ett besök på Sandgrund Lars Lerins permanenta konsthall. Vår konsthalls guide berättade om byggnaden. Arkitekt Uno Asplund fick i uppdrag att utforma en ny restaurang på Sandgrensudden då den tidigare restaurangen bränts ner av en pyroman. Restaurang Sandgrund invigdes På 70-talet var det ett danspalats med publik från stora delar av Sverige och Norge. Lars Lerins utställning i Munkfors flyttades till Sandgrund, där ett nytt museum, Sandgrund Lars Lerin, invigdes 16 juni Utställningen visar inte bara Lerins verk utan även verk från andra konstnärer. Lars Lerin räknas som en av världens främsta akvarellister och har ställt ut i många länder. Sina många resor har han även skildrat i ett stort antal illustrerade böcker som fanns att titta på i konsthallen. Vår guide gick runt och visade och berättade för oss om målningarna och dess tillkomst Manoel Junior Marques Lerin är verksam som chef på Sandgrund och gift med Lars Lerin. Han har gett ut ett flertal böcker, liksom publikationer tillsammans med Lars Lerin. Efter besöket i konsthallen var det dags att äntra bussen tillsammans med vår lokala guide Yvonne, för en tvåtimmars guidad rundtur i Karlstad. Här ska jag återge en del av de platser som vår guide berättade om. Karlstad fick stadsrättigheter 1584 av Karl 1X som även gav staden sitt namn. Vi åkte utmed Klarälven där Sola i Karlstad står staty, Eva-Lisa var servitris och fick sig en egen krog så småningom. Eva-Lisa var känd för sitt soliga humör därav namnet Sola. Vi åker vidare kommer till museet och spegeldammen, ser Lena Cronqvists statyer av två flickor som håller varandra i handen. Åker till stadsdelen Klara där Nils Ferlin föddes och levde 10 av sina första år. Passerar statyn av Selma Lagerlöf. Kommer fram till torget med frihetsgudinnan, statyn rest 1955 till minne av unionsupplösningen mellan Sverige och Norge i Karlstad Förhandlingarna hölls i Karlstad. Visas på biogasbussarna. Kör förbi rådhuset och Nils Ferlin statyn. Kommer till torget och Fröding statyn och statyn över Karl 1X (Karl på pinnen). Landshövdingsgården från tidigt 1700-tal. Vi åkte ut till natursköna Mariebergsskogen ett vackert området som donerats av Conrad Höök. Han satte stort värde på skogen och den vackra omgivningen, och sökte garanti för att den i framtiden skulle förbli orörd, så han donerade Mariebergsskogen till Karlstad stad med villkoret att ägorna skulle vårdas och bevaras. I dag finns där många olika aktiviteter för allmänheten. Stadsträdgården Rynkeby vid kanalen. Löfbergs kafferosteri. Stadshuset, Edelsvärds stationshus. Slutklämmen på vår guidade rundresa i Karlstad blev på Alster herrgård, Gustaf Frödings födelseort, där vi stannade bussen och vandrade in i trädgården och det blev även ett besök inne i herrgården.

4 Sid.4 Incheckning på hotell Scandic Winn i Karlstad och lite senare middag på hotellet, först var det soppa och sedan en buffé med både fisk- och en kötträtt. Måndag den 1/6. Sista dagen på vår Vänern runt resa. Vi lämnar Värmland och beger oss mot Västergötland och Kristinehamn. Platsen blev åter stad 1642 genom drottning Kristina nu under namnet Christinehamn (uppkallat efter henne). Kristinehamn har fått smeknamnet Lusasken. Namnet härstammar från den säregna sparbössa där kommunens invånare i hundratals år lagt pengar till fattiga sjömän. Sparbössan tömdes varje år på luciadagen och kallades för Lusseasken som omvandlats till Lusasken. Nästa upplevelse är att besöka Picassostatyn vid Vålösundet vid Vänern, några kilometer utanför Kristinehamn. För att komma till statyn färdades vi med bussen längs med Vänerviken och alla vackra hus och villakvarter som låg vid vattnet. När vi steg ur bussen och vandrade ner mot statyn tog vinden tag i oss för det var snålblåst här idag. Men vi tog oss fram till den15 meter höga Picassoskulpturen. Statyns huvud skall föreställa Pablo Picassos hustru Jacquelines ansikte i profil. Skulpturen invigdes midsommarafton 1965 och kommer i år att fira 50-års jubileum med Picassos barnbarn på plats. Vi lämnar Kristinehamn och fortsätter med bussen söderut för en avstickare till Sjötorp, porten till Vänern. Här börjar Göta kanal! Idag en av de mest eftertraktade turistorterna vid Vänern sägs det. Vi steg av bussen och fick sträcka på benen en liten stund, så vi vandrade upp en liten bit och tittade på den första slussen vi kom till, sedan lite toalettbesök innan det var dags för avfärd igen. Efter en kort stund var vi framme i Mariestad, som har smeknamnet Vänerns pärla. Mariestad grundades av Gustav Vasas son, hertig Karl, senare Kung Karl 1X, staden har fått sitt namn efter hans hustru Marie. Vi åker en rundtur i den gamla stadsbebyggelsen med alla dom vackra väl bevarade och 1800-tals trähusen och fortsätter en runda nere vid hamnen innan vi lämnar staden. Vår resa fortsätter vidare och vi stannar till vid Husaby kyrka för att ta upp vår nästa guide, Evert Johansson. Först ska vi ta oss upp till toppen av det blommande berget Kinnekulle där vi ska äta lunch på Kinnekullegården uppe på Högkullen. På vägen upp fick vi höra om hällristningarna från tiden före Kristus. Det var några vallpojkar som år 1899 gjorde upptäckten, några kilometer öster om Husaby kyrka. Det finns här 370 olika figurer som bl a föreställer skepp, människofigurer, hjul, djurfigurer och den mest kända som är Yxguden. Vi visades på flera medeltida kyrkor i området som Kinne Kleva kyrka, Österplana kyrka och att inte bara Öland och Gotland har alvar utan i Österplana hed finns det största västgötska alvaret. Uppe vid Kinnekullegården njuter vi av både den milsvida utsikten och den goda maten. Först fick vi svampsoppa, sedan lunchbuffe bestående av kyckling och torsk och sist men inte minst jordgubbstårta och kaffe. Mätta och belåtna efter maten, fanns det också tid för återhämtning, en promenad eller en stund i solen. Sedan upp på bussen för att åka runt på småvägar på kullen. Västerplana området med ädellövskogen och ekhagar. Vi åkte genom Munkängarna, som är ett välbesökt område och ett värdefullt naturreservat. Vi såg hav av ramslökens snövita blommor från bussfönstret. Framme vid Hellekis säteri såg vi parken som är känd för sina många vackra och ovanliga lövträd som t.ex valnötsträd, äkta kastanj och det ståtliga Ginkoträdet. Vi visades på flera herrgårdar och gods när vi åkte på den västra sidan av berget.vi såg och fick höra om Råbäcks järnvägsstation som år 1897 stod klar, från början rullade tågen bara mellan Kinnekulle och Lidköping. Nu för tiden finns det direktresor till Göteborg. Stationsbyggnaden är idag privatägd så nu finns det bara en väntkur för passagerarna. Bangården bestod av 3 spår, numera är bangården borta och det som finns kvar är ett enkelspår. Vi fortsatte och stannade till vid stora stenbrottet som numera är övergivet. Från 1600-talet och framåt bröts här kalksten. Vi ser de olika färgerna på

5 Sid. 5 berget, som är olika sten arter. I botten på brottet fanns det en sjö där det går att fiska regnbåge och andra laxfiskar, men till det fodras fiskekort. Vi fick höra att här hade en del avsnitt i Jan Guillos Arn serien filmats i brottet. Vi stannar åter vid Husaby kyrka och vandrar in kyrkan, den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilket ett torn byggdes på 1000-talet. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av sandsten i romantisk stil. Kyrkans valv kom till på 1300-talet med målningar som överkalkades på 1700-talet men togs åter fram vid restaureringen Vi vandrade vi ner till St Sigfrids källa som ligger vid sidan om kyrkan, sägnen säger att det var här som landets förste kristne kung döptes. Olof Skötkonung var kung av Sverige under åren ca Enligt historien lät han döpa sig i Husaby källa, eller St Sigfrids källa som den kallas efter den engelske missionären Sigfrid, Växjö stifts förste biskop. Ett vackert område med flera mils utsikt över västgötaslätten. Lämnar Kinnekulle och fortsätter vår resa mot Falköping och Falbygdens osteria. Väl framme stannar vi på parkeringen och får i bussen en presentation av butiken, av en representant för familjeföretaget, som idag drivs av den femte generationen. Vi springer snabbt in i butiken då regnet plötsligt öste ner. Väl inne i butiken kunde du välja mellan de 150 olika ostsorter. Ostdisken i butiken var 25 meter lång. Det gick att provsmaka på flera av ostsorterna, som låg i små skålar bland ostarna i hyllorna, så det var bara att ta för sig så mycket man orkade. Så lämnar vi Västergötland och kommer in i Småland igen för att stanna till i Mullsjö, där chauffören skulle ha sin rast och vi alla få oss lite till livs, innan vi lite senare på kvällen var åter i Växjö och sedan Älmhult. Vi har framförallt några personer att tacka för denna mat- och upplevelserika resa. Först våra två SKPF-reseledare Solveig Gustafsson och Eva Samuelsson. Solveig som försåg oss med fakta och Eva som framförallt såg till att alla var med på tåget, nej förlåt bussen. Och så Solveigs man Göran som livligt berättade om sina gamla hemtrakter när vi åkte förbi dem, och också drog några roliga historier allt emellanåt. Sist men inte minst vår chaufför Joakim som såg till att vi fick en lugn och trygg resa alla fyra dagarna och försåg den som så ville med bussfika vid stoppen.