LÖPSEDELN BOSSES BUSSAR BLACK RIVER RUN AMSTERDAM MARATHON KLUBBTIDNING FÖR LÅNGLÖPARSEKTIONEN I HELENEHOLMS IF NR

Transkript

1 LÖPSEDELN NR KLUBBTIDNING FÖR LÅNGLÖPARSEKTIONEN I HELENEHOLMS IF BOSSES BUSSAR BLACK RIVER RUN AMSTERDAM MARATHON

2 ORDFÖRANDENS SPALT Hej Heleneholmare Jag vill börja med att önska alla ett Gott Nytt löparår 2014! Trots att vi blev omsprungna på mållinjen som bästa VDM-förening gjorde vi ett bra år resultatmässigt. Mycket skador bland våra medlemmar har gjort att vi inte har kommit upp till normalt tävlande under säsongen men de som varit i farten har gjort det riktigt bra. Yddingen blev återigen vald som bästa tävling i veterancupen där alla inblandade bör ta åt sig av äran. Jag kan också nämna att Sylvesterloppet i år slog nytt rekord (237 st) och både löpare och vi som arrangörer var nöjda. Nu stundar nya utmaningar på det nya året och kan snön hålla sig fortsatt borta så kan det bli en säkrare och stabilare träning för oss långskubbare. Som kanske de flesta känner till så fyller vår förening 75 år Det planeras en hel del för detta. En jubileumsskrift kommer att tas fram under ledning av Magnus Månsson. Det planeras också olika aktiviteter under året, kanske någon form av grillning på idrottsplatsen. En festkommite kommer att utses under våren där vi gärna ser medlemmar komma med förslag och tips på olika festligheter. Det har även diskuterats och tagits beslut om att fortsätta med renoveringen av vårt klubbhus. Då handlar det i första hand om att iordningställa mötesrummet, Hans- Ingvars rum, långa hallen samt det äldre köket. Arbetet förväntas starta till våren. Ser gärna att någon eller några medlemmar ställer upp med att röja undan och flytta på möbler o.dyl. när det blir dags. Träna väl och ha en skön vår önskar Tord Svanfelt, tord.svanfelt@gmail.com 2

3 STYRELSE L-SEKTIONEN 2013 Tord Svanfelt... Ordförande Ylva Jönsson... Ledamot,ansv klubbkläder Ulf Agrell... Sekreterare,ansv veteranfriidrott Marie Elmqvist... Kassör Mikael Zyka... Ledamot Claes-Håkan Westeson... Ledamot Lars Moberg... Ledamot Ulf Karlström... Ledamot, fotoansvarig löpsedeln Susanne Harke Söderberg... Suppleant, ansvarig tävlingsanmälan Christian Kvarnerup Larsson.Suppleant Bo Jönsson... Ledamot, löpsedeln sammankallande REDAKTIONEN Redaktionen för Löpsedeln Pontus Kastberg grafisk formgivare Helene Nilsson redaktör Lis Örnhed redaktör Bo Jönsson sammankallande & styrelsens representant i gruppen Ulf Karlström fotoansvarig Preliminär utgivningsplan 2014 Nr. 2 den 14 april, Nr. 3 den 4 augusti, Nr. 4 den 6 oktober Vi tar tacksamt emot artiklar om löpning, men skriv gärna även smarriga recept på god träningsmat, energikakor, reseskildringar, tävlingsreportage och annat löpningsrelaterat. Gärna med bilder också, om du har! Kontakta någon av redaktörerna ovan, eller skicka helt enkelt ditt material till redaktionen på lopsedeln@gmail.com 3

4 STAFETTPINNEN HANS JÖNSSON Efter 10 år i bodybuilding- och styrkelyft svängen med en del tävlande, var jag 110 kg tung på 70-80talet. Det kom då upp en diskussionen i lunchrummet på jobb om löpning. En av mina arbetskamrater sa: du som är så stor och tung kan väl inte springa. De orden satte sig i mitt huvud. Jag började löpträna därefter. Det kom upp ett reklamblad om Yddingeloppet på anslagstavlan. Jag anmälde mig. Året var 1992, loppet gick bra och jag fick bättre tid än min arbetskamrat. Jag var fast som löpare. Träningen blev längre och tuffare och jag började tävla allt mer. Jag sprang mitt första Marathon i Berlin 1994 på 3,39. Jag älskade utmaningarna och äventyret i träning och tävling efter ett antal maratonlopp. Nu dök det upp trihatlon, så varför inte prova detta? Mitt första lopp i trihatlon var på Frostavallen. Simningen var i Vaxsjön. Då jag simmade förbi en person fick han panik, började skrika och plaska och började gå under ytan. Jag fick upp honom till en livbåt, sedan fortsatte jag simma. Tyckte det var jättekul med trihatlon (förutom paniken) anmälde jag mig till Järnmannen i Kalmar. Tränade i 8 veckor med dubbla träningspass. Simning 3800 m, cykling 18 mil, löpning 42,1 km. Tävlingen gick mycket bra, tiden på maran slutade på 3,40. Fortsatte att tävla i Marathon och sprang bl.a. New York, London, Paris, Prag och Médoc. Nu började jag spana på en Svensk klassiker, klart jag måste testa, gjorde 2 klassiker 2 år i rad. Nu fick jag se en annons om en tävling som hette Fjällrävens extrem Marathon som gick på 2 dagar i Åre. Det var självförsörjande med mat och utrustning för övernattning. Man tävlade i 2 manslag med orientering. Löpningen var c:a 10 mil. Jag och min arbetskamrat tog oss runt och fick en framskjuten placering i tävlingen. Vi tyckte denna tävling var jättehäftig. Nu var det dags att testa multisporten. Vi var ett team, min arbetskamrat och jag och ställde upp i multitävlingar där vi utförde orientering, cykling, paddling, klättring o pilbågsskytte. Jag o min fru Ylva gick med i Heleneholms 4

5 STAFETTPINNEN IF 2003 efter att ha varit 4 år i klubben JFF. Vi tycker det är en bra klubb med likasinnade som vi träffar där, speciellt på måndagsträningen. Ulf Agrell berättade om att det var VVM tävling i Australien. Vi tyckte det lät häftigt att få vara med på en sådan tävling. Vi åkte hela familjen, Ylva, jag och våra 2 döttrar. Jag tävlade i 8 km terränglopp och Marathon. Ylva o tjejerna sprang run for fun loppet. 8 km loppet gick på en golfbana där det fanns en å med en varningsskylt för krokodiler, jag valde en annan väg istället över en bro. Marathonloppet blev inte som tänkt. Jag tappade fokus när en av våra svenska löpare trillade och jag fick hjälpa honom till närmaste funktionär. Tiden blev därefter 3,09. År 2007 åkte Ylva, jag och vår dotter Sara till Afrika för att springa Kilimanjaro Marathon o halvmaraton. 2 dagar efter det skulle vi vandra till Kilimanjaros topp på 5895 m höjd. Ett fantastiskt äventyr! Vi alla tre kom upp till toppen men många i vår grupp fick vända. Nästa långresa gick till Hawaii med Marie, Göran o Ylva där vi alla sprang maran. Det var en toppenresa! Nästa resa för oss fyra går till Nya Zeeland där vi ska springa maran. Är glad för att komma ut i världen o springa. Totalt springer jag c:a tävlingar på ett år inkl. trihatlon. / Hans Jönsson 5

6 BOSSES BUSSAR Vilka förväntningar vi har, anmälan till Lidingöloppet nästan ett år innan start, snack och hetsning vid lopp och träning under samma tid. Många vill ta den riktiga utmaningen 30 km och då helst klara silvertiden 2,15. Några väljer 15 km och då för att försöka klara silvertiden 1,14 men vi har två som siktar högre, Guld, alla kan gissa vem det är, Gunnar och Ingvar naturligtvis. Det startade bra, bussen kom i väg i tid, alla glada och förväntansfulla men det blev en liten miss, några (inte från vår klubb naturligtvis) hade missat vilken buss de skulle med. Nu rullar i alla fall bussen på rätt håll, vädret är bra, stämningen god och Bo, reseledaren förklarar varför vi skall äta upp oss, varför vi skall fylla depåerna idag, vad som händer under resan och när vi kommer fram. Vi är fortfarande förväntansfulla och väntar på lottringarna. Äntligen, där kommer dom, vi hinner med några stycken innan vi anländer Jönköping där vi intar lunch. Känn din kropp handlar om att du skall skriva ner den sluttid på din distans som är så nära slutresultat som möjligt. Många var väldigt nära, själv missade jag med 9 minuter. Bildfrågan 3 timmar brottades vi med dessa bilder som är upphängda i taket längs bussens gång. Jag fick inga rätt, Bo hade denna gång gjort bilderna, de var svåra så han får inte fortsätta med dessa. Det får bli som vanligt, Britt-Marie, då blir det lättare. Erik och Hasse springer upp och ner längs bussen, kollar, analyserar, Göran fotograferar vänder o vrider. Vem vann? Gissa! Erik med Hasse o Ylva tätt efter. Innan vi åker vidare har vi haft möjlighet att köpa Bosses dundermedel, Vitargo, nästan nödvändigt att inmundiga om det skall gå bra. Jag missar detta. Nya lekar, känn din kropp och Bildfrågan. 6 När vi nu börjar närma oss Stockholm har vi hunnit testa och prova Sketcherskor som vi billigare kan köpa på bussen, jo då det blev ett par svarta nej inte svart utan svarta.

7 En del av oss kan vara lite kaxiga, Ingvar klev upp på podiet intervjuad om hur det det kändes och han svarade lite sävligt skånskt: jo då dé é skönt och komma från platta Skåne upp hit till det kuperade Lidingöloppet och klå nollåttorna. Långa köer i Stockholm, 2 timmar från Kungens kurva till Lidingövallen. Här hämtar vi nummerlappar, shoppar lite och många fyller depåerna med mera pasta. Lördag morgon, det är nu det händer, loppen går. Bussen går tidigt ut för de som springer kortare än 30 km. Alla är samlade, inte minst Gunnar och Ingvar som verkar väldigt samlade och som gärna vill ta guld och som också känner pressen på sig. En härlig morgon, solen skiner och värmen börjar komma. Det känns skönt att vandra ut till startplatsen vid Koltorps Gärde, se daggen lätta, känna solens värme på ryggen, vara en bland tusentals som bara vill iväg och så snabbt möjligt komma i mål. Ibland kan man undra varför man vill starta när man samtidigt vill avsluta det så fort möjligt. Hur gick det då? Jo, Gunnar och Ingvar tog naturligtvis guld, många fick silver och till min stora förvåning var jag en bland dem. Det fina med att springa kortare än 30 km är att det då finns tid till en tur inne i stan. Vi var några stycken som åkte ut på Djurgården och besökte ABBA-museet intressant i alla fall för oss som gillar och följt ABBA. Vi hann också med lunch på Rosendals trädgårdar. På kvällen följde nästan alla med till Kinamuren för att intaga god mat och dryck. De flesta är trötta efter dagens lopp så kvällen blir inte sen. Vaknar med sol på söndag morgon när Finlandsfärjan är på väg in, härlig skärgård stockholmarna har. Frukost denna gång med ägg, bacon, prinskorv och allt annat gott man kan stoppa i sig utan att tänka på kommande lopp. Packa ihop och in i bussen för hemfärd. Några nya lottringar, lunch i Jönköping och lite info om nästa år, ja nu är vi i princip hemma. Det gick fort, tack arrangören Bo med fru och tack alla trevliga och roliga medresenärer. Vi ses nästa år! / Kenth Larsen 7

8 BLACK RIVER RUN TEXT: PETER JÖRNROTH BILD: JONAS JÖRNROTH Det var en baggis, är vad jag svarar när min kompis Rune frågar hur det känns. Sa du baggis? utbryter läkarvårdsansvarig. Men det är faktiskt så jag känner mig precis efter målgång. Jag är full av adrenalin och euforiska känslor efter att ha spurtat de sista fem kilometerna strax under tjugofem minuter. All smärta, allt skav, allt illamående är som bortblåst. Kvar är känslan av lycka - jag klarade det! Uppladdningen inför mitt första 100miles lopp var krokig. Halva säsongen bestod av en kamp mot skador och vecka innan start fick jag dessutom en förkylning med halsont. Kolhydratsladdningen inför loppet bestod av att jag veckan fram till start gurglat halsen i Vitrysk vodka i ett förtvivlat hopp om att döda alla basilusker. Black River Run är ett 100miles lopp (161km) vilket består av tio varv på en 16 kilometer lång rundslinga. Start och varvning sker vid klubbstugan Orientalen i Västerås. Starten är bitvis mycket teknisk med sten och rötter formade så att man inbillar sig att naturen gillrat en fälla. Den tekniska delen blandas med motionsspår tills de fyra första kilometrarna mynnar ut på en grusväg. Strax före markeringen för sex kilometer är första checkpointen, där kan man fylla på vatten och sportdryck. Loppet går vidare på en grusstig längst Svartån och man får verkligen anstränga sig för att uppleva höjdskillnad. Efter ytterligare tre kilometer går tävlingen genom ett vackert koloniområde. Cykelbanor på asfalt varvas med grusstig fram till andra checkpointen. Efter cirka tolv kilometer vänder slingan tillbaka mot klubbstugan. Banan avslutas 8

9 med två kilometer i ett backigt motionsspår innan löparna kommer fram till varvning vid klubbstugan. På grund av halsontet har jag ingen direkt plan för tävlingen. Jag kommer att vara nöjd enbart med att ha genomfört loppet, men i bakhuvudet finns ändå att gå i mål under 24h. De första två varven avverkas i ett behagligt tempo strax över sex minuter per kilometer, i de få backar som finns går jag raskt för att spara energi till nattvarven. Halsontet är fortfarande med, men blir inte värre och ganska snabbt känner jag att kroppen ändå svarar. Jag formulerar ett nytt mål för mig själv, varje varv inklusive fix och trix vid varvning ska avklaras under två timmar. Vi får se hur länge det håller. Mitt första ultralopp sprang jag våren 2011, 75km. Innan dess hade jag bara tävlat på halvmaratondistans. Utmaningen och tävlingen mot sig själv i kombination med resor och fantastiska naturupplevelser gjorde att jag fastnade direkt för ultralöpning. Nu kanske inte en varvbana i Västerås är en fantastisk naturupplevelse, men jag ville genomföra loppet för att samla poäng till Ultra Trail du Mont Blanc, 168 km, med 9600 positiva höjdmeter med bergspassager genom tre länder. Det är viktigt att äta och dricka mycket under ett ultralopp men bara tanken på sportdryck får mig att ifrågasätta mina val i livet. Varje varv startas med sportdryck i flaskan men varv efter varv blir sportdrycken allt tunnare på grund av att jag, i smyg, spär ut den med vatten. Vid varvning har arrangören dukat upp alla läckerheter som hör ett ultralopp till. (Åhh, chips, gooootttt!!!! Ultralopp är mer en tävling mot dig själv än mot andra, åtminstone första halvan av loppet. Jag springer ett varv med en norrman som normalt kör Ironman. Norrmannen måste fixa till utrustningen så nästa varv springer jag med en löpare från Vegan Runners IK, jag får lära mig hur man kombinerar ultralöpning och vegankost. Femte varvet avslutas med att jag pushar en tjej att klara sitt första 50 miles lopp (80km) under tio timmar. Andra halvan av loppet innebär en ny fas, det börjar skymma, pannlampan åker fram. Delar av varven avverkas helt ensam i mörkret. Det börjar kännas ordentligt i benen och det blir allt svårare att hålla två timmar per varv, tanken är att klara det åtminstone i sju varv. Energin för att 9

10 springa och samtidigt prata börja tryta, nu är det bara att överleva. Avsaknaden av vaselin gör sig påmind, ljumskarna är skavda och efter varv sex springer en snäll funktionär till sin bil för att hämta mirakelsalva. Jag gnider rikligt på skaven och känner snabbt en enorm smärta. Jag hinner fundera på om funktionären vill ta livet av mig. Jag skriker rakt ut i natten. Salvans mirakelfunktion måste vara att ljumskarna gör så ont att övriga kroppen känns fjäderlätt. Jag får slita med ljumskarna under hela varvet. Vid varvning får jag Sportslick av en medkombattant vilket blir räddningen de sista tre varven. Alla lopp är lika långa, åtminstone upplevelsemässigt. Skillnaden är att de sista fyra kilometerna i ett halvmaratonlopp är här 32 kilometer. I början av varv nio, jag är nere i min fjärde svacka, jag har aldrig upplevt det tidigare. Låren skriker uppgivet stanna. Jag klamrar mig fast vid tidigare upplevelser av att svackor går över, kör ett mantra i huvudet fortsätt springa, du är pigg, fortsätt springa, du är pigg men tror inte själv på det längre. Jag har musik i öronen men hör inte vilken låt som spelas. Försöker svälja en Alvedon men den fastnar och blir till tuggtablett. Konstigt, det som normalt är så äckligt smakar inget tänker jag och inser att smaksinnet är alldeles avtrubbat. Jag registrerar knappt att Rune troget springer strax bakom mig, alldeles för trött för att prata fokuserar jag endast på en sak - framåt! Halvvägs genom sista varvet märker jag att Rune pratar med någon, det är en löpare som passerar oss kvickt och lätt. Jag har ingen chans att följa med i hans tempo men börjar känna mig något piggare och ökar farten, knappt märkbart till en början men triggas för hundrade gången av att spela Avicci med Wake me up, det går snabbare och snabbare. 10

11 Jag piggnar till ordentligt och springer nu i femminutersfart, i kontrast med tidigare känsla så flyger jag fram. Jag passerar två löpare som ser ut att må som jag gjorde några kilometer tidigare, de noterar knappt att jag passerar. Till slut ser jag ryggen på den pigge löparen, han är starkare än mig och jag når målet strax efter honom. Klockan stannar på 22:08:02h, klart under mitt mål på 24h och jag får mitt välförtjänta bältesspänne. (bild 4, beskär övre fjärdedelen med stol) Och den pigge löparen, vem var han? Det visade sig vara han som ledde loppet de första sex varven. Han hade gått på för hårt och när han bara skulle vila lite somnade han i klubbstugan. Löparen försov sig ett par timmar och kunde avsluta loppet i ett bra tempo, han gick i mål på tionde plats, en placering framför mig. Det är ingen idé att jaga placeringar i början, allt kan hända i ett ultralopp

12 AMSTERDAM MARATHON TEXT: LIS ÖRNHED Tidigt en fredagsmorgon tog fem Heleneholmare bilen till Amsterdam med siktet inställt på Amsterdam marathon. Efter 99 mil hade vi knappast överansträngt kroppen. Vi tog in på ett hotell i utkanten av staden, nära en tågstation så att vi smidigt kunde ta oss runt i staden och till start/ målområdet. Lördag morgon tog vi tåget till Expon där vi kollade in alla prylar, shoppade lite och hämtade ut nummerlapparna. Expon var precis bredvid stadion där starten skulle gå dagen därpå- Perfekt nu hade vi koll på hur vi skulle ta oss dit! Vi rastade våra ben med en rejäl promenad bland Amsterdams kanaler och lustiga hus. På eftermiddagen laddade vi på olika sätt. Johan ville slappa lite och Anna hade vaknat med nackspärr och behövde vila, så de åkte tillbaka till hotellet. Peter och jag ville se oss mer omkring. Christian kombinerade det hela genom att ta en tupplur då och då på den guidade båtturen. 12

13 Så kom den stora dagen som vi länge hade väntat på. Vi åkte till stadion och siktade in oss på den kortaste toalettkön, lämnade in överdragskläderna precis utanför stadion och så var det tid att gå in på stadion för de som skulle starta först. Starten gick inne på den historiska olympiastadion och det stod att man skulle vara innanför portarna senast 30 minuter före start. Detta kan låta mycket men även om Anna och jag ställde oss i kö för att komma in i god tid så gick startskottet precis när vi stod i porten in. Det tog alltså tid att ta sig in, men vi hann in i vår startgrupp innan alla hade sprungit iväg. Anna trotsade nackspärren. Vi sprang ett halvt varv på olympiastadion och sedan ut på stadens gator, genom en park och genom hjärtat av Riksmuseet, ut ur staden längs med floden Amstel som vi följde ca 6 km innan vi sprang över en bro och sedan tillbaka på andra sidan. Vi tjejer tyckte detta var ett trevligt stycke eftersom vi gillar att komma ut på landet medan grabbarna tyckte den var lite långtråkig och blåsig. Banan fortsatte in i stan igen genom en bit industriområde, tillbaka till parken och staden och slutligen sprang vi den pampiga vägen in på olympiastadion igen och över mållinjen! Banan är platt men har en del tvära kurvor som kan sakta ner de snabbaste löparna något. Bitvis möter man andra löpare på andra sidan gatan vilket gav oss chansen att se täten och även kunna heja på varandra. Christian sprang 8 km-loppet och var sedan en god supporter till Anna, Peter, Johan och mig som sprang maratonloppet. Det fanns även möjlighet att springa halvmaraton men här gick starten först på eftermiddagen. På vägen hem tryckte vi i oss vad vi kunde i matväg och vilade en stund på hotellet innan vi gick ut och firade våra fina prestationer med Indonesisk mat och god dryck därtill. Måndagen ägnade vi åt att turista och äta en massa gott innan vi körde tillbaka till Sverige på tisdagen. 13

14 INGMAR JOHNSSON TILL MINNE TEXT: GÖTE SVENSSON En av Heleneholms IF:s mest inbitne maratonlöpare har gått ur tiden. Ingmar Johnsson avled den 8 oktober Han blev 84 år gammal. Enligt vår marathonstatistik sprang Ingmar 68 maror i 16 länder i fyra olika världsdelar; en imponerande prestation om man betänker att han började springa först när han var 47 år gammal. Sin tävlingsdebut gjorde han två år senare(i Harlösa Hedlopp) och genomförde sitt första maratonlopp vid 49 års ålder då han deltog i den s.k. Frisksportsmaran i Malmö. Sin bästa tid, , noterade han 54 år gammal i Köpenhamns Marathon. Det grämde Ingmar mycket att han inte lyckades komma under den magiska gränsen tre timmar. Det skilde ju endast 18 sekunder! Vid veteran-vm i Hannover 1979 hade han den 5:e snabbaste tiden av de svenska deltagarna i maraton och ingick i det svenska laget som tog brons. Han har även sprungit EMmaraton för veteraner. Ingemar var innehavare av klubbrekordet för veteraner år i Heleneholms IF med , satt i Stockholm Rekordet slogs först i december Ingmar föddes 1929 i Bräkne-Hoby i Blekinge som yngst av tre syskon. Modern var hemmafru. Hans far var stenhuggare till yrket, kommunalpolitiker och föreningsmänniska, aktiv bl.a. i godtemplarorden. Ingmar ärvde avskyn för brännvin efter sin far men tyvärr även en (o)vana, nämligen att röka. Han insåg dock så småningom att långdistanslöpning och rökning inte hörde ihop och slutade med rökningen. Ingmar hade inget intresse för föreningsliv, den enda föreningen som jag vet han var medlem i var Heleneholms IF, som han gick in i 1978 och som han blev trogen hela sin löparkarriär. Ingmar gick sexårig folkskola och fortsättningsskola. Efter avslutad skolgång arbetade han som springpojke och som hjälpreda hos bönderna i trakten. Eftersom det fanns få arbetstillfällen i Bräkne-Hoby med omnejd sökte han sig 17 år gammal till Malmö för att där få sin inkomst. I Malmö arbetade han först på en lådfirma och sedan på två färgfabriker innan han fick som 14

15 20-30 km vid varje träningstillfälle, ca km i veckan, under sin aktiva period, dessutom tävlingar vid veckosluten. 28-åring anställning på Malmö Valskvarn, kallad Kvarnen. Han stannade hos Kvarnen och dess efterföljare Kungsörnen och Nord Mills fram till sin pensionering. Jag har aldrig kallat Ingmar Möllaren, möjligt att några gjorde det, men jag har aldrig hört annat än Mjölnaren, vilket i och för sig är samma sak. Som ung avskydde Ingmar all sorts idrott. Skolidrotten på idrottsplatsen i Bräkne- Hoby, Bräknevallen, var en fasa för honom. Kast med liten boll gick väl för sig, men löpning Med lite övertalning fick man honom ändå till att springa 60 meter. Det var först när arbetskamraterna på Kvarnen förmådde honom att komma med på en löptur Kvarnen - Limhamnsfältet, en sträcka på två kilometer fram och tillbaka, som han lärde sig uppskatta löpning som motionsform och han blev sedan nästan fanatisk i det avseendet. Ingmar tyckte bäst om att springa långa sträckor i ett lugnt och jämt tempo. Det passade hans lynne bäst. Han sprang ofta Ingmar hade naturligtvis en hel del minnen från sina många tävlingslopp. En händelse som han gärna berättade om var när han i Brighton i England blev förväxlad med Ingemar Ingo Johansson. I högtalarna hade man talat om att Ingo var med i loppet och Ingmar fick vid målgången skriva autografer och blev fotograferad. Ingmar begrep ingenting, engelska förekom över huvud taget inte på schemat i folkskolan i Bräkne-Hoby, men snäll och vänlig som han var fortsatte han att skriva autografer och lät sig fotograferas. Många ville ha Ingos foto i sina fotoalbum. Det var först när några engelskkunniga löparkamrater kom och förklarade missförståndet som kön försvann och Ingmar kunde gå därifrån. (Som en kuriositet kan nämnas att Ingo vid födelsen blev döpt till Ingmar. Varför stavningen sedan blev ändrad till Ingemar vet jag inte.) Ingmar hade stor kärlek till sitt föräldrahem och till hembygden. Efter föräldrarnas frånfälle behöll han och hans syster föräldrahemmet som fritidshus i många år. Ingmar åkte till Bräkne-Hoby så ofta han kunde och passade då naturligtvis på att ta sina löprundor i skogarna och på vägarna runt omkring i bygden. En runda som han gärna sprang var den gamla färdvägen, Kongslyden, som gick genom 15

16 skogarna mellan Bräkne-Hoby och Ronneby, en sträcka på 15 km. Hem sprang han landsvägen. Han tävlade också hemmavid. År 1979 startade idrottsföreningen i Bräkne-Hoby (Hoby GoIF) en tävling som benämndes Salsjön runt (senare omdöpt till Salsjörundan), som går av stapeln varje år i september och som är på 7.5 km. Ingmar var med redan från början. Han ställde sedan upp varje år om han inte hade något starkt skäl för att utebli. Tävlingen har utvecklats genom åren och fått ett starkare startfält och fler deltagare. Det kan tyckas att 7.5 km var en för kort sträcka för en långskubbare som Ingmar, men terrängen är mycket kuperad med en stark stigning redan i början av loppet på hallarna ovanför Salsjön. Då det gäller ansträngning har deltagare jämfört loppet med Lidingöloppet. Det vore kanske något för de duktiga löparna i Heleneholms långlöparsektion att pröva på att springa Salsjörundan. Ingmar var intresserad av fotografering och dokumenterade miljöer, händelser och personer i Bräkne-Hoby med omnejd. Hans starka intresse för bygden höll i sig även då han flyttat från Bräkne-Hoby till Malmö. För att hålla sig a jour med vad som hände i bygden prenumererade han på en daglig tidning från Blekinge, Sydöstra Sveriges Dagblad, och även på en tidning som kommer ut en gång i veckan med aktuella händelser från Blekinge, Bas Blekinge. Ingmar var även intresserad av politik, som han gärna diskuterade, och annat som hände i Sverige och världen. Varje dag gick han till kiosken i Limhamn och köpte Aftonbladet, som han noggrant läste. Ingmar skötte under flera år sin sjuka hustru i hemmet. Hon dog Efter några år drabbades han av ytterligare en sorg då hans ende son, även han bosatt i Malmö, dog i cancer. Löpningen blev kanske en tillflykt för honom att lindra smärtan efter dessa traumatiska förluster, det är ju omvittnat att löpning kan ha en läkande kraft. Själv drabbades Ingmar för några år sedan av en stroke och han kunde sedan, till sin stora saknad, inte utöva sin idrott. Han hade under lång tid efter stroken en förhoppning om att han skulle kunna bli så pass bra att han kunde springa igen och kom då och då och hälsade på under måndagsträningarna för att utbyta minnen med sina löparkompisar, men sjukdomen förvärrades och han kunde aldrig mer återupptaga sin älskade löpning och samvaron med kamraterna i Heleneholms IF. Det är fortfarande många som tänker på honom med saknad inom klubben. Han var en god kamrat. Själv saknar jag de samtal vi hade vid kaffet efter måndagsträningen om vår gemensamma hembygd. Jag fick också ta del av många intressanta bilder som han tagit från Hobybygden. Göte Svensson 16

17

18 Placering Summa poäng Terräng VDM HBG 7 april Ryssbergsloppet 29 mars Ystadterrängen 28 april VDM Lund 3000m 1 maj VDM 800m Malmö 7 maj Vittsjön runt 11 maj 1500m internt 27 maj Hildesborgsloppet 9 juni Midsommarsvängen 17 juni Hörby marknadslopp 3 juli Wallanderloppet 9 juli 2000m internt 19 augusti VDM 5000m HBG 22 augusti VSM halvmarathon Veberöd 14 september 5000m internt 9 september VDM 10km landsväg Ystad 6 oktober Klappjakten 14 december Extra poäng Antal tävlingar Klass/Namn Män seniorer Henry Churchill Marcus Lindh Simon Strand Johan Borgman Anders Bennrup Gabriel Andersson Christian Rasmusson Christian Larsson Anthony Gikandi Peter Karlström 5 Män Pontus Kastberg Fredrik Stoltz Riccardo Gaiati Andreas Nilsson Per Lilja Martin Pålsson 8 Män Mattias Jonsson Håkan Sandsten Csaba Hamsik Peter Tall 9 Män Jörgen Holmqvist Lars-Erik Skans Erik Månsson Kalle Christoffersen Martin Johansson Pehr Carlberg Mikael Yllner 9 Män Håkan Torstensson Göran Kvarnerup Bert Elmqvist Män Hans Jönsson Lars Löfvall Lionel Rieloff 10

19 Placering Summa poäng Terräng VDM HBG 7 april Ryssbergsloppet 29 mars Ystadterrängen 28 april VDM Lund 3000m 1 maj VDM 800m Malmö 7 maj Vittsjön runt 11 maj 1500m internt 27 maj Hildesborgsloppet 9 juni Midsommarsvängen 17 juni Hörby marknadslopp 3 juli Wallanderloppet 9 juli 2000m internt augusti VDM 5000m HBG 22 augusti VSM halvmarathon Veberöd 14 september 5000m internt september VDM 10km landsväg Ystad 6 oktober Klappjakten december Extra poäng Antal tävlingar Klass/Namn Män Magnus Bergh Bertil Pålsson Kenth Larsen Tord Svanfelt Bo-Göran Malmborg Lars Moberg Bo Jönsson Göran Davidsson 8 Män Hans-Ingvar Andersson Gunnar Sterner Ulf Karlström Bo Olofsson Klas Fjällrot 7 Män Åke Jonson Gunnar Nilsson Ingvar Olausson Sven-Göran Persson Werner Ahlqvist Sven Svanfelt Bure Elfström Göte Svensson Helge Svensson 4 Kvinnor seniorer 1 85 Charlotta Schönbeck Emma Berg Anna Isaksson Lis Örnhed Sara Jönsson 7 7 Kvinnor Marina Stoltz Kristina Larsson Kvinnor Ylva Jönsson Ulrika Särvegård Susanne Söderberg Marie Liljenberg Evy Lövdahl Käck 7

20 Sektionsmästerskap i banlöpning 2013 Män Plac. Namn 800 m m m m Extrapoäng Totalt 1 Henry Churchill 10,0 10,0 10,0 10,0 4,0 44,0 2 Gabriel Andersson 7,0 7,0 9,0 7,0 4,0 34,0 3 Marcus Lindh 6,0 8,0 7,0 6,0 4,0 31,0 4 Håkan Torstensson 2,0 6,0 6,0 5,0 4,0 23,0 5 Pontus Kastberg 3,0 5,0 5,0 4,0 4,0 21,0 6 Anthony Gikandi 8,0 9,0 17,0 7 Simon Strand 8,0 8,0 16,0 8 Johan Borgman 4,0 9,0 13,0 9 Jörgen Holmqvist 1,0 3,0 1,0 1,0 4,0 10,0 10 Mattias Jomsson 9,0 9,0 11 Hans-Ingvar Andersson 1,0 1,0 1,0 1,0 4,0 8,0 11 Ulf Karlström 1,0 1,0 1,0 1,0 4,0 8,0 11 Åke Jonson 1,0 1,0 1,0 1,0 4,0 8,0 14 Christian Larsson 1,0 4,0 1,0 6,0 15 Per Lilja 5,0 5,0 15 Anders Bennrup 1,0 4,0 5,0 15 Christian Rasmusson 1,0 2,0 2,0 5,0 18 Kenth Larsen 1,0 2,0 3,0 18 Pehr Carlberg 3,0 3,0 18 Hans Jönsson 1,0 1,0 1,0 3,0 18 Gunnar Sterner 1,0 1,0 1,0 3,0 18 Erik Månsson 1,0 1,0 1,0 3,0 18 Peter Karlström 3,0 3,0 24 Ingvar Olausson 1,0 1,0 2,0 24 Sven-Göran Persson 1,0 1,0 2,0 24 Gunnar Nilsson 1,0 1,0 2,0 24 Bertil Pålsson 1,0 1,0 2,0 24 Tord Svanfelt 1,0 1,0 2,0 29 Bure Elfström 1,0 1,0 29 Werner Ahlqvist 1,0 1,0 29 Bo-Göran Malmborg 1,0 1,0 29 Sven Svanfelt 1,0 1,0 29 Lars-Erik Skans 1,0 1,0 29 Lars Löfvall 1,0 1,0 Kvinnor Plac. Namn 800 m m m m Extrapoäng Totalt 1 Lis Örnhed 8,0 9,0 10,0 27,0 2 Charlotta Schönbeck 9,0 10,0 19,0 3 Ylva Jönsson 7,0 10,0 17,0 4 Anna Isaksson 8,0 9,0 17,0 5 Emma Berg 10,0 10,0