Utkast Huvudsakligt innehåll. Energilagstiftning

Transkript

1 LAGFÖRSLAG nr x/200x-200x Datum 200X-XX-XX Till Ålands lagting Utkast Energilagstiftning Huvudsakligt innehåll Landskapsregeringen föreslår att energilagstiftningen ändras så att rikslagstiftningen om elmarknaden med vissa avvikelser blir tillämplig i landskapet. Samtidigt föreslås att bestämmelser om Ålands energimyndighet samlas i en lag där myndighetens ansvarsområde och befogenheter tydliggörs. LFxx _ docx

2 2 INNEHÅLL Huvudsakligt innehåll... 1 Allmän motivering Bakgrund Lagstiftningsbehörighet Nuläge Förslag Förslagets verkningar... 7 Detaljmotivering Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden Landskapslag om Ålands energimyndighet Följdändringar i andra landskapslagar Lagtext L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden L A N D S K A P S L A G om Ålands energimyndighet L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 landskapslagen om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter Bilaga 1 rikets elmarknadslag Bilaga 2 rikets lag om tillsyn över el- och naturgasmarknaden Bilaga 3 utkast till LF om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden Bilaga riksbestämmelser i utkastet till LF om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden Parallelltexter...125

3 3 Allmän motivering 1. Bakgrund Energiförsörjningen är en av de viktigaste frågorna för landskapet såväl som för hela den Europeiska unionen. Med stigande energipriser och ökat importberoende kan energiförsörjningen bli mindre tillförlitlig, vilket kan hota ekonomin. Energipolitikens huvudsyfte är att ge förutsättningar för en trygg, säker och hållbar energi till rimligt pris, grundat på den Europeiska unionens mål för år 2020: 20 procent lägre växthusgasutsläpp jämfört med 1990 års nivåer. 20 procent förnybara energikällor. 20 procent bättre energieffektivitet. Långsiktig är det ett mål för den Europeiska unionen att till år 2050 minska växthusgasutsläppen med procent jämfört med 1990 års nivåer. Samtidigt ska en trygg energiförsörjning och bibehållen konkurrenskraft bevaras. Medlen att nå dessa mål omfattar energieffektivitet, förnybara energikällor, energimärkning och ökat samarbete såväl inom unionen och det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som med länder utanför. I landskapet finns bestämmelser om energifrågor främst i landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland och landskapsförordningen (1999:65) om elmarknaden, landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung, landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden samt i landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter. Lag om elmarknaden I landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland finns bestämmelser vars ändamål är en effektivt fungerande och eldistributionssäker elmarknad avseende produktion, överföring, distribution och användning av elektricitet samt elmateriel och elanläggningar. I landskapsförordningen (1999:65) om elmarknaden finns närmare bestämmelser bl.a. om tillstånd för att utöva nätverksverksamhet (elnätstillstånd), krav på mätning och rapportering från distributionsföretag till stamnäts- och balansansvarig samt bestämmelser om försäljningsvillkor. En energimyndighet har inrättats främst för tillsynen över elmarknaden i enlighet med unionslagstiftningens krav. Med lagen har landskapet anpassats till bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Lag om certifiering och angivande av elens ursprung Med landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung har landskapet anpassats till den Europeiska unionens system för ursprungsgaranti för elproduktion från förnybara energikällor, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Regelverkets ändamål är att skapa ett system med ursprungsgarantier för el, med vars hjälp elproducenterna vid

4 4 behov kan certifiera produktionssättet samt energikällorna för den el de producerar. Lag om utsläppshandel Med landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel har landskapet anpassats till den Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter, i enlighet med rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG. Regelverkets ändamål är att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt sätt främja minskningen av utsläppen av växthusgaser. Lag om energieffektivitetstjänster hos energiföretag Med landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden har landskapet anpassats till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG. Regelverkets ändamål är att trygga en effektiv och sparsam användning av energi hos företag på energimarknaden. Lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter Med landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter har landskapet anpassats till den Europeiska unionens system för ekodesign av produkter, vilket syftar till en hållbar utveckling, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG. Regelverkets ändamål är att främja en hållbar utveckling genom att energieffektivitet och miljöprestanda i fråga om el förbättras. 2. Lagstiftningsbehörighet Bestämmelser om energi och elmarknad hör huvudsakligen till området för näringsverksamhet, som enligt punkten självstyrelselagen hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Till rikets behörighet hör bl.a. främjande av konkurrens, konsumentskydd, utrikeshandel, standardisering, försörjningsberedskap och skadestånd som avses i 27 10, 12, 19, 34 och 41 punkterna självstyrelselagen. I en framställning till lagtinget år 2005 (Fr 16/ ) konstaterade landskapsregeringen att rikets tidigare elmarknadslag (FFS 386/1995) i vissa delar var gällande i landskapet. Bestämmelser som rör konsumentskydds-, avtals- och köprättsregler som hör till rikets lagstiftningsbehörighet finns även i rikets nya elmarknadslag (FFS 588/2013), som trädde i kraft den 1 september I 1 kap. 4 konsumentskyddslagen (FFS 38/1978) definieras begreppet konsument som en fysisk person som skaffar en konsumtionsnyttighet huvudsakligen för annat ändamål än den näringsverksamhet som han idkar. Då konsumentskyddslagen inte omfattar elektricitet så infördes tvingande konsumentskyddsbestämmelser redan i rikets tidigare elmarknadslag (i 6a kap.). Bestämmelser om allmän avtals- och köprätt hör också till rikets lagstiftningsbehörighet.

5 5 3. Nuläge Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, nedan kallat elmarknadsdirektivet, trädde i kraft i september I direktivet finns huvudsakligen bestämmelser om produktion, överföring, distribution och leverans av el. Där finns också bestämmelser om främjande av konkurrens och konsumentskydd. En trygg elförsörjning konstateras ha av avgörande betydelse för den Europeiska unionens samhällsutveckling, för genomförandet av en hållbar klimatförändringspolitik samt för främjandet av konkurrenskraften på den inre marknaden. Ett medel att för att nå detta är att söka begränsa riskerna för illojal konkurrens och därmed riskerna för diskriminering av verksamheter. Ett sätt att göra detta är att säkerställa en effektiv rättslig och funktionell åtskillnad mellan nätverksamhet och produktions- och leveransverksamheter. Med ett krav på åtskilt ägande får inte en eller flera juridiska eller fysiska personer samtidigt utöva effektiv kontroll över både produktions- och nätverksamhetsföretag. Med kontroll avses i detta fall ett avgörande inflytande oavsett om det utövas genom ägande, avtal eller på annat sätt. Rikets energilagstiftning har varit modell för landskapets lagstiftning på området. Det är ändamålsenligt bland annat då i rikslagstiftningen om elmarknaden finns bestämmelser som rör rikets lagstiftningsbehörighet. Ett harmoniserande regelverk i landskapet underlättar infogandet bestämmelser av rikslagstiftningsnatur, vilket är ägnat att ge enhetlighet och överskådlighet. I riket trädde en ny elmarknadslag (FFS 588/2013) i kraft den 1 september Där beaktas i högre grad unionslagstiftningens krav på marknadsaktörernas oberoende samt åtskilt ägande av stam- och distributionsnät. Regelverket är ägnat att öka elnätens leveranssäkerhet och främja nätinnehavarnas beredskap. Således ska elnätet mer än tidigare planeras och upprätthållas för att klara störningar. Regelverket är fortsatt ägnat att främja tillgången till elnäten för vindkraftverk. I enlighet med elmarknadsdirektivets krav ges där också tydliga avgränsningar för en oberoende energimyndighets uppgifter och behörighet. Bestämmelser om myndighetens uppgifter och befogenheter samt om sanktioner finns i rikslagen om Energimyndigheten (FFS 870/2013) respektive i rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013). Rikets Energimyndighet tillkom den 1 januari 2014 i samband med en omorganisation av energifrågornas handläggning inom statsförvaltningen och en åtföljande namnändring, myndigheten hette tidigare Energimarknadsverket. I rikets nya elmarknadslag finns omfattande delegeringar till närmare beslut för statsrådet, arbets- och näringsministeriet samt till rikets Energimyndighet. Uppgifter som rör Försörjningsberedskapscentralen och Strålsäkerhetscentralen hör till riksbehörighet och är således direkt tillämpliga i landskapet. Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter faller inom rikets behörighet till de delar som rör hälsofarliga kemikalier. I rikets nya elmarknadslag finns också hänvisningar till lagstiftning som hör till rikets såväl som till landskapets lagstiftningsbehörighet. Till riksbehörighet hör bl.a. bestämmelser i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978), aktiebolagslagen (FFS 624/2006), bokföringslagen (FFS 1336/1997), skadeståndslagen (FFS 412/1974), strafflagen (FFS 39/1889), beredskapslagen (FFS 1552/2011), förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) samt i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (FFS 100/2013). Marknadsdomstolen har ingen befogenhet i landskapet, vid besvär följs istället vad som stadgas i 25 självstyrelselagen. Det kan också noteras att landskapet enligt överenskommelseförordning gemensamt med riksmyndigheter ska ansvara för vissa förvaltningsuppgifter, se Republikens presidents förordning (2000:80)

6 6 om skötseln i landskapet Åland av förberedande uppgifter för undantagsförhållanden. Landskapsregeringen och dess allmänna förvaltning har ett myndighetsansvar för energiområdet. Enligt gällande regelverk (se 6 LL 1982:38 om elmarknaden i landskapet Åland) handläggs ärenden som rör energifrågor i huvudsak vid landskapsregeringens kansliavdelning, och från årsskiftet 2014/2015 vid infrastrukturavdelningen. För energitillsynsmyndigheter har en europeisk samarbetsbyrå inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Byrån har säte i Ljubljana i Slovenien och benämns med sin engelska förkortning Acer, vilket står för Agency for the Cooperation of Energy Regulators (.acer.europa.eu). Organisatoriskt finns i byrån en styrelse, en tillsynsnämnd, en direktör samt en överklagandenämnd. Tillsynsnämnden har en nyckelroll för Acer:s arbete genom att övervaka, ge rekommendationer och vägleda byråns arbete samt att besluta i vissa övergripande frågor. Tillsynsnämnden har 27 medlemmar vilka representerar energitillsynsmyndigheten i varje medlemsland inom den Europeiska unionen. Finlands representant kommer från Energimyndigheten och Sveriges från Energimarknadsinpektionen. Landskapet har ingen representant i Acer:s tillsynsnämnd. För systemansvariga stamnätsinnehavare har ett europeiskt nätverk inrättats som benämns Entso också det med säte i Ljubljana i Slovenien (European Network of Transmission System Operators for Electricity - hemsida.entsoe.eu). Entso har inrättats av de systemansvariga i enlighet med bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Entso har 41 medlemmar från 34 länder inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt från Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Schweiz. Nätverksmedlemmar är bland andra Fingrid Abp från Finland och Svenska kraftnät (statligt affärsverk) från Sverige. Nätverkets syfte är att genom samarbete verka för att den Europeiska unionens inre elmarknad fullbordas samt fungerar och utvecklas väl. Landskapets systemansvariga stamnätsinnehavare Kraftnät Åland Ab är inte medlem i Entso. 4. Förslag Landskapsregeringen föreslår att elmarknadslagstiftningen ändras så att rikslagstiftningen med vissa avvikelser blir tillämplig i landskapet. Samtidigt föreslås att bestämmelserna om Ålands energimyndighet samlas i en särskild lag där myndighetens ansvarsområde och befogenheter tydliggörs. Ålands energimyndighet förslås få tillsyns- och beslutsansvar avseende en tillämpning av de författningar om elmarknaden som ersätter landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland. Energimyndigheten föreslås dessutom få tillsynsansvar i de energifrågor som avses i landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung, landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel, landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden samt i landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter. Fördelning av ansvaret mellan landskapsregeringen och Ålands energimyndighet föreslås i vissa avseende skilja sig från den i rikslagstiftningen mellan statsrådet och dess underlydande myndigheter. I syfte att i enlighet

7 7 med elmarknadsdirektivets krav trygga myndighetens oberoende ställning gentemot landskapsregeringen i elmarknadsfrågor avses myndigheten få det väsentliga beslutsansvaret i vissa frågor jämte sitt tillsynsansvar. Enligt landskapsregeringens förslag ska myndigheten vid överträdelser tillämpa vitesinstrumentet. Således föreslås myndigheten inte tillämpa sådan påföljdsavgift som regleras i rikslagstiftningen. I rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013) delegeras en möjlighet för rikets energimyndighet att hos marknadsdomstolen framställa om påföljdsavgift för en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller underlåter att iaktta en bestämmelse i rikets elmarknadslag. I 16 detaljmotiven till rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (RP 20/2013) konstateras att det är fråga om en administrativ påföljd som kan påföras näringsidkare. Grundlagsutskottet (GrUU 32/2005) har tidigare konstaterat detta slag av avgift vara en administrativ påföljd av straffkaraktär där handläggningen i tillämpliga delar ska följa regler som gäller vid handläggning av straffrättsliga påföljder. Det finns ingen särskild reglering av detta slag av avgift i självstyrelselagen. Frågan har dock behandlats i samband den oljeutsläppsavgift som regleras i 15a landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador (FR 23/ ). I sitt utlåtande i ärendet (HD 2009/24) konstaterade Högsta domstolen att landskapet inom sin lagstiftningsbehörighet kan besluta om straff och storleken av straff samt att landskapet inom sin behörighet kan stadga om förvaltningsuppgifter. Högsta domstolen fann således att landskapet inte hade överskridit sin behörighet genom att lagstifta om en oljeutsläppsavgift. En Styrelse för Ålands Energimyndighet tillsätts med handläggare för tillsyns- och övervakningsuppgifter samt som föredragande inför styrelsen som är organisationens beslutande organ. Landskapsregeringen ska förordna minst tre och högst fem styrelsemedlemmar samt två icke personliga ersättare för dem. 5. Förslagets verkningar Med förslaget åstadkoms en tekniskt och organisatoriskt tydlig lösning för Ålands energimyndighets ansvarsområde. Förslaget saknar följder för miljö och jämställdhet. Förslaget saknar direkta ekonomiska följder utöver sådana arvodes- och lönekostnader som inrättande och verksamhet vid den nya energimyndigheten kräver. Istället för att regleras i landskapsförordning kommer landskapsregeringen att särskilt besluta om elnätstillstånd för stamnätsinnehavare. Beslutet kan gälla tills vidare enligt grundläggande krav på oberoende, samt med möjlighet till villkor om utförande av uppgifter, fullgörande av skyldigheter och utövande av rättigheter. Affärstransaktioner och åtgärder ska anmälas till Ålands energimyndighet som ska agera för att säkerställa stamnätsinnehavarens oberoende. Detaljmotivering 1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden 1 Inledande bestämmelse. I paragrafen finns bestämmelser som stadgar om rikslagstiftningens tillämning i landskapet såsom landskapslag. I rikslagstiftningen ingående bestämmelser som hör till rikets behörighet, (se avsnitt 2 ovan) är dock direkt gällande i landskapet. I rikets elmarknadslag (FFS 588/2013), som trädde i kraft den 1 september 2013, beaktas i högre grad än tidigare unionslagstiftningens krav på marknadsaktörernas oberoende, åtskilt ägande av stam- och distributionsnät. Det är samtidigt ända-

8 8 målsenligt att rikslagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013) görs tillämplig i landskapet, då där i enlighet med 106 i rikets elmarknadslag finns närmare bestämmelser om tillsyn. 2 Förvaltning. I paragrafen tydliggörs hur förvaltningsuppgifter fördelas i landskapet, till skillnad mot den fördelning av förvaltningsuppgifter som i rikslagstiftningen sker mellan statsrådet, arbets- och näringsministeriet samt dess underlydande energimyndighet. 3 Hänvisning i rikslag. Hänvisningar till författningar som regleras i landskapet regleras i landskapslagstiftning. Det framgår också av följande tabell: laghänvisningar i rikets elmarknadslag elsäkerhetsl (FFS 410/1996) L om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (FFS 468/1994) L om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (FFS 603/1977) L om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (FFS 1211/2009) L om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) hänvisningarna svarar i landskapet mot följande lagar - LL (2011:9) om tillämpning i landskapet Åland av elsäkerhetslagen - LL (2006:82) om miljökonsekvensbedömning - LL (1979:62) om expropriation av fast egendom och särskilda rättigheter - LL (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden - LL (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet - LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet De närmaste motsvarigheterna till rikets lag om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013) finns i landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland, där det ingår bestämmelser om landskapets energimyndighet. 4 Avvikelser från rikets elmarknadslag. Avvikelserna från rikslagstiftningen är förenliga med elmarknadsdirektivet samt innebär en anpassning till landskapskrav och särförhållanden. I den första punkten bestäms gränsen för småskalig elproduktion till högst 500 kilovoltampere, istället för till högst 2 megavoltampere som i rikslagstiftningen. Begränsningen är ändamålsenligt med beaktande av landskapsnätets kapacitet och de elnätsförstärkningskostnader som en anslutning av småskalig produktion kan medföra. I den andra punkten görs ett undantag från rikslagstiftningens krav på åtskillnad av aktörer i distributionssystem på grund av överförande av en viss elmängd i elnät. Landskapsregeringen bedömer inte att en sådan norm medför en i landskapet ändamålsenlig åtskillnad av bestämmande inflytande, det är heller inte något som unionslagstiftningen fordrar. Landskapsregeringen föreslår ingen avvikelse från rikslagstiftningens krav på åtskillnad om en distributör har minst användare, i vilket fall unionslagstiftningen tillåter upp till användare. Landskapsregeringen kan dock i enlighet med en delegeringsfullmakt i lagens 7 besluta närmare om såväl andra begränsningar på grund av antal användare som begränsningar som rör överförande av viss elmängd i elnät.

9 I de tredje och fjärde punkterna fastställs gränsen mellan stamnät och distributionsnät så att stamnätet omfattar elnät med en märkspänning som är 45 kilovolt eller mer, istället för 110 kilovolt som i riket och i Sverige. 45 kilovolt är en gräns som stämmer med den faktiska situationen för en entydigt bestämd rollfördelning som enligt unionslagstiftningen krävs för åtskillnaden av stamnät och distributionsnät. Stamnätet omfattar dessutom de delar av elnätet som stamnätsinnehavaren kontrollerar genom ägande. I den femte punkten stadgas om den systemansvarige stamnätsinnehavarens balansansvar och om schablonavräkning. Landskapsregeringen föreslår att nuvarande system fortsättningsvis ska tillämpas i landskapet. En övergång till rikslagens system (jfr rikslagens 5 kap.) förutsätter elbolagens tillgång till mer detaljinformation om enskilda kunders förbrukning, och innebär betydliga kostnader som sammanhänger med att ett stort antal elmätare hos enskilda kunder behöver ersättas med mätare som klarar sådana krav. Ett arbete med att byta ut elmätare pågår och avses bli helt genomförd år 2018, så att samtliga kunder då ska ha elmätare som kan redovisa timförbrukning av el. I den sjätte punkten undantas kravet på särskilda projekttillstånd för byggande av högspänningsledning, såsom avses i rikslagens 3 kap För sådant byggande avses i landskapet finnas ett elnätstillstånd som regleras i landskapsförordning; se utkast till sådan bestämmelse i bilaga 3 som fogats till detta lagförslag. Fortsatt kan också i vissa fall fordras bygglov enligt plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland samt miljötillstånd enligt landskapslagen (2008:124) om miljöskydd. I den sjunde punkten undantas från tillämpning i landskapet rikslagens krav på arbets- och näringsministeriets yttrande till Energimyndigheten om huruvida säkerställandet av stamnätsinnehavarens oberoende äventyrar energileveranssäkerheten nationellt eller inom Europeiska unionen. Landskapet har ett ansvar för att meddela den Europeiska kommissionen om situationer som kan leda till att en eller flera personer från tredjeländer får bestämmande inflytande över stamnätet eller stamnätsinnehavaren. Dock syns uppkomsten av en sådan situation fortsättningsvis vara osannolik, då stamnätsinnehavaren är och fortsatt avses vara ett av landskapet helägt och kontrollerat bolag. I den åttonde punkten stadgas om marknadsdomstolens roll i samband med hävande en affärstransaktion eller åtgärd. Eftersom marknadsdomstolen inte ingår i självstyrelsesystemet så behövs en annan modell för säkerställande av affärstransaktioner och säkerställande av en stamnätsinnehavares oberoende. Således föreslås att Ålands förvaltningsdomstol på förslag av landskapsregeringen eller Ålands energimyndighet ska kunna besluta i sådana ärenden. I den nionde punkten stadgas att stamnätsinnehavaren utöver den överföringsavgift som hör till punktprissättningen kan ta en separat överföringsavgift för import och export av el till och från sitt nät. Således inte att den ska tas ut såsom i rikslagstiftningen. Någon sådan särskild avgift har hittills inte uppburits i landskapet, men den situation kan uppkomma då det anses vara välmotiverat med en specificerad sådan avgift. I den tionde punkten stadgas om stamnätsinnehavarens skyldighet att följa utvecklingen, snarare än att utveckla ett informationsutbyte såsom i rikslagstiftningen. Det är väsentligt att den systemansvarige stamnätsinnehavaren följer hur standarder för meddelandetrafiken samt procedurer för informationsutbyte utvecklas, ett utvecklingskrav är med beaktande av tillgängliga resurser och behov inte rimligt. I den elfte punkten görs en avvikelse för hur innehållet i en balansavräkning ska ske, så att nuvarande system för nätinnehavares förbrukning fortsatt ska beräknas på grund av mätning eller på grund av mätning och 9

10 10 schablonavräkning. Så som konstaterats ovan avses alla äldre elmätare till år 2018 bli utbytta och ersatt av elmätare som kan redovisa timförbrukning. I den tolfte punkten stadgas att rikslagens bestämmelser om standardersättning på grund av avbrott i eldistributionen eller elleveransen inte ska vara tillämpliga i landskapet. Landskapsregeringen föreslår att, såsom hittills, allmänna bestämmelser om skadestånd ska tillämpas vid avtalsbrott eller på grund av fel. I den trettonde punkten stadgas om undantag från kravet att i digital form informera om var jordkablar är placerade, sådan information bör ges på lämpligt sätt. Digital form kan i vissa fall vara det lämpligaste sättet. I den fjortonde punkten undantas rikslagstiftningens bestämmelser om budområde från tillämpning i landskapet. Budområdesbestämmelserna möjliggör landets uppdelning i separata områden för elhandel eller att olika förfaranden tillämpas i driftsituationer där det är nödvändigt eller ändamålsenligt för att klara flaskhalsar som kan uppstå i stamnätets överföringskapacitet. Detta bygger på ett system som inte bedöms vara ändamålsenligt för landskapets förhållanden. 5 Avvikelser från rikets elmarknadslag som rör kvalitetskrav i fråga om distributionsnätets funktion. Avvikelserna från rikslagstiftningen är förenliga med elmarknadsdirektivet samt innebär en anpassning till landskapskrav och särförhållanden. De föreslagna tidsgränserna är inte i sig länkade till sanktioner utan utgör presumtioner för att elavbrott ska vara åtgärdade inom viss tid, tider som i enskilda fall kan få betydelse vid bedömning av skadeståndsanspråk. Förslaget beaktar att en stor andel av landskapets befolkning är bosatt i detaljplanerade områden vars elförsörjning sker med jordkabel, som i mindre omfattning är utsatt för skaderisker på grund av extrema vädersituationer. Med en generell 48-timmarsgräns för elavbrott i områden utanför fasta Åland och öar med fast vägförbindelse till fasta Åland, så beaktas de särskilda svårigheter som kan vara förenade med sjöförbindelser och extrema vädersituationer. Med förslaget beaktas att det kan finnas särskilda svårigheter med att ge prioritet till områden som vare sig har fast vägförbindelse eller reguljär färjetrafik. 6 Avvikelser från rikets tillsynslag. Avvikelserna från rikslagstiftningen är förenliga med elmarknadsdirektivet samt innebär en anpassning till landskapskrav och särförhållanden. Av skäl som hänförs till rättsäkerhet påförs rikslagstiftningens påföljdsavgift av marknadsdomstolen på Energimyndighetens framställning och ska betalas till staten. Avgiftsstorleken ska i de enskilda fallen bestämmas med hänsyn bl.a. till en förseelses art, omfattning och varaktigheten till högst 10 procent av en näringsidkares omsättning. I riket bedöms antalet fall med påföljdsavgift kunna bli några få per år samt fällande beslut i flertalet fall komma att överklagas, och därigenom kunna var förenat med betydande rättegångskostnader. Landskapsregeringen konstaterar att marknadsdomstolen inte ingår i självstyrelsesystemet samt bedömer att lagförslagets tillsyns-, skadestånds- och vitesregler väl uppfyller behovet av att tillse att regelverket följs. 7 Förordning. Genom bestämmelsen delegerar lagtinget till landskapsregeringen att besluta närmare i förordning, i enlighet med de förordningsgrunder som ges i den rikslagstiftning som antas som blankettlag. 8 Ändring. Utan reglering i sak finns i paragrafen en hänvisning till vad som enligt självstyrelselagen gäller för ändringssökande. 9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Lagen föreslås träda ikraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen beslutar. Efter lagens ikraftträ-

11 11 dande avses vissa beslut fortsatt vara ikraft tills dess annat beslutats. Landskapsregeringens mening är att Ålands energimyndighet efter lagens ikraftträdande ska hantera prissättning på i grunden det sätt som sker i riket, med beaktande av landskapets särförhållanden. 2. Landskapslag om Ålands energimyndighet 1 och 2 Uppgifter / Definitioner. Ålands energimyndighet ska sköta de övervaknings-, tillsyns- och styrningsuppgifter som följer av elmarknadslagen, samt de övervaknings- och tillsynsuppgifter som annan energilagstiftning fordrar. I 2 definieras vad som här avses med övervakning respektive tillsyn. 3 Behörighet. Organisatoriskt ska Ålands energimyndighet vara underställd landskapsregeringen. Inom elmarknadslagstiftningen ska den dock i vissa fall besluta oberoende av landskapsregeringen och i enlighet med regelverket. I enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden ska, med vissa avvikelser, myndigheten tillämpa bestämmelserna i 3 kap. lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013). 4 Myndighetens rätt att få uppgifter. För såväl övervakning som tillsyn måste myndigheten kunna kräva att näringsidkarna lämnar behövliga uppgifter. 5 Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter. I enlighet med elmarknadsdirektivet och annars för regelverkets upprätthållande ska myndigheten ha rätt att lämna information till berörda inrättningar i den Europeiska unionen, i riket och i landskapet. 6 Vite. Vite är ett så kallat indirekt tvångsmedel, vars syfte är att förmå den som förpliktas att själv uppfylla sin förpliktelse. Lagstiftning om utsättande av vite hör enligt punkten självstyrelselagen till landskapets behörighet inom landskapets behörighetsområde. Om en utsökning av vite sker berör det dock utsökningsväsendet och dess myndigheter, vilka hör till rikets behörighetsområde. Utsökning utförs med stöd av speciallagstiftningen av en indrivningsmyndighet för den myndighets räkning som utdömt vitet. Vitesbelopp som utdömts av en landskapsmyndighet ska således tillfalla landskapet. 7 Styrelsen för Ålands energimyndighet. I enlighet med elmarknadsdirektivet ska den högsta ledningen för en energimyndighet tillsättas för viss tid som är minst fem och högst sju år, samma personer kan ingå i ledningen under högst två mandatperioder i följd. Myndigheten ska i frågor som rör elmarknadsdirektivets tillämpning ha en från landskapsregeringen fristående ställning, myndighetens beslut ska inte på något sätt underställas landskapsregeringen för fastställande. Styrelsemedlemmar och ersättare uppbär arvode i enlighet med vad landskapsregeringen särskilt beslutar. 8 och 9 Styrelsens uppgifter / Styrelsemöten. Det är viktigt att styrelsen sammansätts med en kompetens och integritet som ger den behövlig kraft att agera. För ersättare i styrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om medlemmarna. Styrelsen har ett övergripande ansvar också i andra frågor som rör verksamhetens kvalitetssäkring och behov av förändringar.

12 12 En god och tillförlitlig förvaltning förutsätter en handläggningsprocess som tryggar att de åtgärder som vidtas är ändamålsenliga. För myndighetens inre organisation kan ytterligare klargörande bestämmelser framgå av den arbetsordning som avses i 8 3 punkten 10 och 11 Tjänster / Tjänstemäns oberoende. Under myndighetens första tid kommer kraven på uppbyggnad av verksamhetsrutiner och - system att fordra ett merarbete. Verksamheten kan dessutom i ett senare skede komma att tillföras ytterligare uppgifter. Initialt bedöms verksamheten fungera med endast en anställd (myndighetschefen). Myndighetens oberoende är viktigt för dess uppgift att klara elmarknadsdirektivets krav på åtskilt ägande och kontroll över både produktionsoch nätverksamhetsföretag. Närmare bestämmelser om tjänstemän vid myndigheten finns i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland. 12 Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår att lagen ska träda ikraft vid en tidpunkt som beslutas av landskapsregeringen. 3. Följdändringar i andra landskapslagar Nedannämnda landskapslagar föreslås ändrade med beaktande av att tillsynsuppgifter förs från landskapets allmänna förvaltning till Ålands energimyndighet, i enlighet med bestämmelser i landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet. Landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung (ändring av 2 ). Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel (ändring av 3 ). Landskapslagen om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (ändring av 4 ). Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (ändring av 3 ).

13 13 Lagtext Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas. 1. L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs: 1 Inledande bestämmelse Med de avvikelser som anges i denna lag tillämpas rikets bestämmelser om elenergi i 1) elmarknadslagen (FFS 588/2013), nedan kallad rikets elmarknadslag, samt 2) bestämmelserna som rör rikets elmarknadslag i 3 kap. lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (FFS 590/2013), nedan kallad rikets tillsynslag. Ändringar i rikslagstiftningen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag. 2 Förvaltning Om inte annat särskilt stadgas i annan landskapslag ska de förvaltningsuppgifter som enligt de i 1 nämnda rikslagarna ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet. I landskapslagen (0000:00) om Ålands energimyndighet finns särskilda bestämmelser om förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom. 3 Hänvisning i rikslag Hänvisningar i en rikslag som avses i 1 till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. 4 Avvikelser från rikets elmarknadslag Med avvikelse från bestämmelserna i rikets elmarknadslag 1) 3 är småskalig elproduktion ett kraftverk eller en helhet som utgörs av flera kraftverk med en effekt på högst 500 kilovoltampere, 2) 10 och 60 ska bestämmelserna om åtskillnad av aktörer för distributionssystem i elföretag, på grund av överförande av en viss elmängd i elnät, inte tillämpas på elföretag i landskapet, 3) är distributionsnät, elnät med en märkspänning som är mindre än 45 kilovolt samt dithörande elstationer och elmateriel, inräknat elledningar och elstationer som är under kontroll av distributionsnätsinnehavaren och vilka ansluter till stamnät i landskapet, vilket tillhandahåller el till enskilda kunder, 4) 31 är ett stamnät i landskapet ett landskapsomfattande enhetligt elöverföringsnät som består av elledningar med en nominell spänning på 45 kilovolt eller mer, transformator- och kopplingsstationer och andra anlägg-

14 14 ningar samt en sammanlänkning för en nominell spänning på 45 kilovolt eller mer som är i en stamnätsinnehavares besittning, 5) om riksomfattande balansansvar och om riksomfattande balansavräkning svarar den systemansvarige i landskapet för att landskapets elsystem är tekniskt funktionsdugligt och driftsäkert, samt handhar de uppgifter som omfattas av ett landskapsomfattande balansansvar och en landskapsomfattande schablonavräkning, 6) krävs inte projekttillstånd för byggande av högspänningsledning vid byggande av en elledning med en nominell spänning på minst 45 kilovolt. Bestämmelserna i rikets elmarknadslag om byggande av elnät är inte tillämpliga i landskapet, 7) 35 och 36 är bestämmelserna om ministeriets yttrande inte tilllämpliga i landskapet, 8) 38 och 39 kan Ålands förvaltningsdomstol på förslag av landskapsregeringen eller Ålands energimyndighet bestämma att en affärstransaktion eller åtgärd ska hävas, om säkerställande av stamnätsinnehavarens oberoende har vägrats för affärstransaktionen eller åtgärden i fråga, 9) 43 om överföringsavgifter kan stamnätsinnehavaren utöver den överföringsavgift som hör till punktprissättningen ta ut en separat överföringsavgift för import och export av el till och från sitt nät, 10) 49 1 mom. 1-3 punkterna om utveckling av informationsutbyte har den systemansvarige stamnätsinnehavaren i landskapet ett ansvar att i relevanta delar följa hur standarder för meddelandetrafiken samt procedurer för informationsutbyte utvecklas, 11) 74 om balansavräkning gäller i landskapet att nätsinnehavares förbrukning ska beräknas på grund av mätning eller på grund av mätning och schablonavräkning, 12) 100 om standardersättning på grund av avbrott i eldistributionen eller elleveransen är inte bestämmelserna om standardersättning tillämpliga i landskapet, vid avtalsbrott ska allmänna bestämmelser om skadestånd tilllämpas, 13) mom. om arbete som äventyrar jordkablar och utredande av var jordkablar är placerade krävs inte i att uppgifterna ska vara tillgängliga i digital form samt är 14) 40 1 mom. 4 punkten och 40 2 mom. rikets elmarknadslag om kvalitetskrav i fråga om stamnätets funktion är inte tillämpliga i landskapet. 5 Avvikelser från rikets elmarknadslag som rör kvalitetskrav i fråga om distributionsnätets funktion Med avvikelse från bestämmelserna i 51 rikets elmarknadslag om kvalitetskrav för distributionsnät ska ett distributionsnät planeras, byggas och upprätthållas så att 1) nätet uppfyller de krav i fråga om nätets driftsäkerhet och tillförlitlighet som en systemansvarig stamnätsinnehavare ställt, 2) fel i distributionsnätet som uppkommit till följd av storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 24 timmar för nätanvändare inom detaljplaneområden, på fasta Åland eller på en ö som har fast vägförbindelse med fasta Åland, och inom vilket område finns minst tio bostäder som i huvudsak används för boende året runt, 3) fel i distributionsnätet som uppkommit till följd av storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 48 timmar för nätanvändare utanför detaljplaneområden, på fasta Åland eller på en ö som har fast vägförbindelse med fasta Åland samt 4) fel i distributionsnätet som uppkommit till följd av storm eller snöbelastning inte orsakar avbrott i eldistributionen på över 48 timmar för nätan-

15 15 vändare på ett driftställe som finns på en ö som har reguljär färjetrafik till fasta Åland. Distributionsnätsinnehavaren kan bestämma en målnivå för driftstället med avvikelse från 1 mom. 3 och 4 punkter i enlighet med de lokala förhållandena, om 1) driftstället finns på en ö som saknar reguljär färjetrafik eller fast vägförbindelse till fasta Åland. 2) driftställets årliga elförbrukning har varit högst kilowattimmar under de tre föregående kalenderåren. Med avvikelse från bestämmelserna i 52 rikets elmarknadslag om utvecklingsplan för distributionsnät ska en utvecklingsplan innehålla översiktliga åtgärder. 6 Avvikelser från rikets tillsynslag Med avvikelse från bestämmelserna i rikets tillsynslag ska de grunder som där ges för påföljdsavgift i landskapet tillämpas avseende möjligheten att vid vite ålägga en näringsidkare att inom viss tid rätta till en överträdelse eller en försummelse. Bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen. Systemansvarig stamnätsinnehavares och elföretags beslut om villkor för tjänster och metoder för prissättning av tjänster förblir i kraft då denna lag träder i kraft, i enlighet med vad som stadgas i övergångsbestämmelserna i 40 1 mom. rikets tillsynslag. 7 Förordning Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar. Landskapsregeringen kan, med avvikelse från bestämmelserna i 10, 60 och 61 rikets elmarknadslag om krav på juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet, i landskapsförordning besluta närmare om det högsta antalet nätanvändare en aktör får utöva bestämmande inflytande över samt om den största elmängd som årligen får överföras av samma aktör utan krav på juridiskt åtskild distributionsnätsverksamhet. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om hur schablonvärden ska beräknas samt hur de av en distributionsnätsinnehavare ska meddelas till stamnätsinnehavaren. 8 Ändring Vid ändringssökande ska bestämmelserna i 25 självstyrelselagen om förvaltningsrättskipning tillämpas. 9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. Genom denna lag upphävs landskapslagen (1982:38) om elmarknaden i landskapet Åland. Övergångsbestämmelserna i 17 kap. rikets elmarknadslag är inom landskapets behörighet tillämpliga med de avvikelser som följer av bestämmelserna i denna lag.

16 16 Bestämmelsen i 12 landskapsförordningen (1999:65) om elmarknaden om systemansvarig i landskapet förblir i kraft tills landskapsregeringen har förordnat en systemansvarig stamnätsinnehavare. Behörig myndighet ska efter denna lags ikraftträdande besluta om fastställande av näringsidkares villkor för tjänster och metoder för prissättning av tjänsterna, så som avses i rikets tillsynslag, att träda i kraft vid en tidpunkt som myndigheten beslutar.

17 17 2. L A N D S K A P S L A G om Ålands energimyndighet I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs: 1 Uppgifter För tillsyn och övervakning av elmarknad, energifrågor samt utsläppshandel med växthusgaser finns Ålands energimyndighet, nedan kallad myndigheten. Myndigheten ska inom sitt verksamhetsområde främja målen för landskapets energipolitik, följa energifrågornas utveckling, ta initiativ till utveckling av lagstiftningen samt ge utlåtanden och bistå landskapsregeringen i beredningen av ärenden. Ålands energimyndighet sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter samt beslutar i de ärenden som avses i landskapslagen (0000:00) om tilllämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden. Om inte annat särskilt stadgas är Ålands energimyndighet dessutom den myndighet som sköter tillsyns- och övervakningsuppgifter som avses i 1) landskapslagen (2006:77) om tillämpning i landskapet av lagen om certifiering och angivande av elens ursprung, 2) landskapslagen (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel, 3) landskapslagen (2010:87) om tillämpning av lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden samt i 4) landskapslagen (2011:80) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter. De uppgifter som i ovan nämnda riksförfattningar sköts av statsrådet sköts i landskapet av landskapsregeringen. 2 Definitioner I denna lag avses med 1) tillsyn att följa en näringsidkares efterlevnad av regelverket och för näringsidkaren givna särskilda villkor samt med 2) övervakning att följa om elmarknaden fungerar så att målen för landskapets energipolitik främjas. 3 Behörighet Myndigheten är underställd landskapsregeringen. Landskapsregeringen sköter den allmänna styrningen och övervakningen av myndigheten. Myndigheten kärar och svarar på landskapets vägnar samt bevakar vid domstolar och andra myndigheter samt inrättningar och sammanslutningar landskapets rätt och fördel i de ärenden som gäller myndighetens ansvarsområde. Om någon bryter mot eller försummar de förpliktelser som föreskrivs i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden ska myndigheten förplikta vederbörande att rätta till sin överträdelse eller försummelse. I beslutet kan det bestämmas hur överträdelsen eller försummelsen ska rättas. I beslutet kan det också bestämmas att en avgift som tagits ut felaktigt ska betalas tillbaka till kunden, om inte denne under följande tillsynsperiod helt kompenseras med en sänkt avgift.

18 18 Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning ålägga myndigheten att sköta andra bestämda uppgifter som lämpar sig för dess verksamhetsområde. 4 Myndighetens rätt att få uppgifter Nätinnehavare och andra näringsidkare på elmarknaden ska ge myndigheten den information som behövs för skötseln av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag. Utöver detta ska myndigheten ges den statistik och övrig information som är nödvändig för skötseln av de uppgifter som avses i denna lag eller för uppfyllande av internationella avtalsförpliktelser. En behörig tjänsteman vid myndigheten har rätt att utföra granskningar i lokaler som innehas av en näringsidkare som bedriver verksamhet underkastad tillsyn, för att fullgöra tillsynsuppgiften enligt denna lag samt för att övervaka iakttagandet av beslut om fastställande eller förpliktande beslut som myndigheten har meddelat samt de beslut av den Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) vilka grundar sig på 1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, 2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 och 3) den Europeiska kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Granskning får inte utföras i lokaler som används för permanent boende. En näringsidkare som bedriver verksamhet som är underkastad tillsyn ska på yrkande för den tjänsteman som utför granskning visa de handlingar och registreringar i datasystem samt ordna tillträde till de elanordningar och de elanläggningar som kan ha betydelse vid utförandet av de tillsynsuppgifter som avses i denna lag. Den tjänsteman som utför granskningen har rätt att avgiftsfritt ta kopior av de handlingar som ska granskas och utskrifter av de registreringar som finns i datasystemet. 5 Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter Utöver det som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet har myndigheten rätt att trots bestämmelserna om sekretess lämna ut uppgifter till 1) landskapsregeringens allmänna förvaltning för att den ska kunna sköta sina uppgifter, 2) Europeiska kommissionen och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) för att de ska kunna sköta sina uppgifter, 3) den myndighet som övervakar finansmarknaden samt den nationella konkurrensmyndigheten och den nationella energitillsynsmyndigheten i en annan stat inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) för att de ska kunna sköta sina uppgifter samt till 4) Finlands eller en annan EES-stats åklagar- och förundersökningsmyndighet för förhindrande och utredning av brott. Myndigheten har rätt att lämna ut endast sådana uppgifter som behövs för att annan berörd myndighet ska kunna utföra sina uppgifter. Om uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet eller ett internationellt organ förutsätts det dessutom att dessa har motsvarande sekretess som myndigheten i fråga om de uppgifter som lämnas ut.

19 19 Myndigheten får inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter som den fått av en myndighet i en annan stat eller av ett internationellt organ, om inte den myndighet som gett uppgifterna har gett sitt uttryckliga samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Uppgifterna får endast användas för skötsel av de uppgifter som avses i denna lag eller för de ändamål som samtycket getts för. 6 Vite Myndigheten får med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden vid vite ålägga en näringsidkare att inom viss tid rätta till sin överträdelse eller försummelse. I beslutet kan bestämmas hur överträdelsen eller försummelsen ska rättas. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tilllämpning i landskapet Åland av viteslagen. Bestämmelser om besvär över ett föreläggande och utdömande av vite finns i 25 självstyrelselagen. 7 Styrelsen för Ålands energimyndighet Landskapsregeringen utnämner Styrelsen för Ålands energimyndighet med minst tre och högst fem medlemmar, i denna lag kallad styrelsen. Landskapsregeringen utser bland dem en ordförande och en vice ordförande. För styrelsen finns två ersättare som inte är personliga. Uppdragen tillsätts för viss tid som är minst fem och högst sju år. Samma person kan utnämnas till ett styrelseuppdrag för högst två mandatperioder i följd. Styrelsemedlemmarna och deras ersättare ska ha sakkunskap inom förvaltningsfrågor och god kännedom om energifrågor. Om en styrelsemedlem eller en ersättare skiljs från sitt uppdrag eller avlider ska en ny medlem respektive ersättare utses för den återstående mandattiden. Landskapsregeringen beslutar om arvoden för styrelsens medlemmar. En styrelsemedlem ska i sitt uppdrag vara oberoende av energiföretag, får inte höra till förvaltningsrådet, styrelsen, fullmäktige eller revisorerna för ett företag i energibranschen och får inte vara anställd av ett företag i energibranschen. 8 Styrelsens uppgifter Styrelsen ska 1) leda verksamheten vid myndigheten, 2) besluta om myndighetens resultatplan, budget, verksamhetsplan och verksamhetsberättelse, 3) besluta om en arbetsordning för myndigheten med behövliga bestämmelser om myndighetens inre organisation och beslutsfattande, 4) avgöra ärenden som ska avgöras vid myndigheten enligt denna lag samt enligt den Europeiska kommissionens förordningar och beslut om riktlinjer som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, 5) avgöra andra ärenden som hör till myndigheten, om inte beslutanderätten har getts till en tjänsteman genom en arbetsordning samt ska 6) se till att de uppgifter som hör till myndigheten sköts på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. 9 Styrelsemöten Styrelsens arbete leds av ordföranden eller vid förfall för denne av vice ordföranden.