Bologna Children s book fair 2013

Transkript

1 Bologna Children s book fair 2013 I Bologna hålls varje år världens viktigaste mässa, som vigts endast till barnböcker och fram för allt bilderböcker var Sverige hedersgäst på mässan som dessutom firade 50-årsjubileum. Det var alltså en mycket speciell mässa. Hit kom jag en småmulen söndag tack vare att jag fått ett resestipendium från Svensk biblioteksförening. Min upplevelse av mässan började redan på planet från Köpenhamn till Bologna. Planet var fyllt av kulturmänniskor från Sverige och flera av dessa kände jag eller kände igen. Det blev en väldigt trevlig resa ner till Bologna då jag hade Kulturrådets generaldirektör, Kenneth Johansson, bredvid mig. Vi kom att prata om allt från läsfrämjande till jämställdhet och vargfrågan. På mitt hotell bodde också min kollega Gunilla Brinck från Länsbiblioteket i Västerbotten samt några barnbibliotekarier som följde med henne. Vi gjorde upp om att följas åt till bokmässan under måndagen. Måndagen ägnades åt att gå runt på mässan och försöka ta in allt som fanns att se och uppleva. Det första man kommer till är en lång vägg där illustratörer kan sätta upp sina verk och kontaktuppgifter i hopp om att bli kontaktade av en författare eller ett förlag som letar efter en illustratör. Under måndagsmorgonen var det inte så många lappar uppsatta men det fylldes hela tiden på och på tisdag eftermiddag var väggen fulltapetserad.

2 Efter den långa väggen började en illustratörsutställning med barnboksillustratörer från hela världen. Det var mycket intressant att se hur olika bilderna från världens alla hörn är. Ganska snart lärde vi oss att se vilken som kom från vilket land utan att titta på lapparna bredvid verken. Jag fastnade för många av bilderna och slogs också av hur lite vi ser av icke anglosaxiska barnböcker i Sverige och hur många underbara bilder vi faktiskt missar då. Det vore härligt att få visa upp ett så brett spektrum av barnboksillustrationer som världen erbjuder för svenska barn. Många som bor i Sverige kommer hit från andra länder och bär med sig erfarenheter av olika bilder. Den svenska utställningen Efter att ha strosat runt, stannat upp och förundrats över illustrationsutställningen kom vi så till utställningen med svenska barnboksillustratörer. Trettioen illustratörer hade valts ut och visades upp på ett effektfullt sätt i stora böcker. Presentationen bestod av något eller några originalverk samt ett självporträtt. Självporträtten var nog det mest intressanta med utställningen och så naturligtvis vilka som var utvalda att representera Sverige. Emma och Lisen Adbåge, Siri Ahmed Backström, Anna Bengtsson, Ida Björs, Karin Cyrén, Clara Dackenberg, Helena Davidsson Neppelberg, Eva Eriksson, Ann Forslind, Gunna Grähs, Johanna Hellgren, Anna Höglund, Maria Jönsson, Olof Landström, Pija Lindenbaum, Eva Lindström, Sara Lundberg, Jan Lööf, Sven Nordqvist, Jockum Nordström, Klara Persson, Charlotte Ramel, Matilda Ruta, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfeldt, Anna-Klara Tidholm, Emma Virke, Ilon Wikland, Stina Wirsén och Emelie Östergren var de utvalda illustraörerna. Urvalsprocessen har gjorts av en jury med namnkunniga illustratörer och forskare. Några av de utvalda illustratörerna har själva suttit med i juryn men inte deltagit i sluturvalet.

3 Golvet i utställningen täcktes av ett oslipat furugolv och på två stora bord fanns mängder av svenska bilderböcker att titta och läsa i. Längre in såg man Kulturrådets runda monter och på långt håll de svävande dekorationerna i taket. En luftballong och ett flygplan som några förskolebarn hade ritat. Iögonfallande och vackert, och tänk vad stolta barnen skulle vara! På den här ytan fanns också ett av de caféer där man kunde lyssna till mindre föreläsningar. Jag måste säga att jag skulle ha velat lyssna på mer, och hade nog gjort det om det hade varit så att man gick in i en föreläsningssal. Men när allt var så här öppet så blev det inte av. Det fanns så mycket att titta på i alla montrar så det var lätt att uppslukas av det. Men Ulf Stark och Anna Höglund lyckades jag sätta mig ner och lyssna på. Det var ett fint samtal om relationen mellan illustratör och författare och den väldigt speciella relation man får när man har gjort flera böcker ihop. Anna Höglund visade också en illustration till en av Ulf Starks nya böcker, en illustration som han ännu inte hade sett.

4 Samtidigt som det var svårt att koncentrera sig på föreläsningarna så gav också denna form tillfälle till möten som annars kanske inte blivit av. På gradängen vid Author s café samspråkade jag med illustratören Anders Sunesson från Jämtland och blev också presenterad för Maria Jönsson, som gjort härliga Spyflugan Astrid. Böcker, böcker, böcker Det var en fröjd att gå runt bland montrarna och se hur olika varandra de var. Allt ifrån en finsk monter helt i vitt ylletyg men bara några få böcker till montrar som såg ut som stora bakverk. Bilderböcker från hela världen fanns att skåda i montrarna. Böcker från ett land tenderar att likna varandra ganska mycket. Även om vi kanske tycker att våra bilderböcker i Sverige är väldigt olika varandra så syns det att de kommer från Sverige i den här stora blandningen av böcker från hela världen. Än mer lika blir böckerna om man tittar på förlagsnivå. I en monter går det direkt att se vilken stil förlaget gillar. Men även om alla böcker är olika så fanns det en genomgående trend som fanns hos alla i mer eller mindre utsträckning. Pop-up-böckerna fanns överallt, i lite olika former, med lite olika mycket pop-up-funktioner. Det fanns till och med böcker som egentligen inte var böcker utan bara ett stort pop-up-slott. Vackra böcker är det, men dom funkar ju inte direkt på bibliotek... Jag vet inte om det är så att det är extra mycket pop-up-böcker nu eller om det faktiskt alltid har varit så här. Men när man såg det så här samlat så fick i alla fall jag intrycket av att det är mer flikar och pop-up nu. I en monter och på barnbokhandeln inne i Bolognas historiska centrum så dök hon också upp, min gamla vän Pimpa - den lilla hunden med röda prickar. Jag såg henne för första gången för något år sedan när Dockteaterna Tittut var i Jämtland och spelade en magisk föreställning om Pimpa. Tillsammans med en

5 Italiensk skuggspelsteater har man skapat något alldeles extra. En blandning av skuggspel i färg och riktiga skådespelarre. Jag minns att jag då tänkte att den där lilla hunden skulle jag vilja se mer av. Och i Italien är hon väldigt stor. I barnbokhandeln hade hon en egen hylla med massor av böcker. Jag har besökt bok- och biblioteksmässan i Göteborg några gånger och den mässan skiljer sig i många hänseenden från bokmässan i Bologna. Den kanske största skillnaden är att i Bologna har man helt koncentrerat sig på mötet mellan förlag, författare och fram för allt illustratörer. I varje monter finns bord där författare, illustratörer och förlagsmänniskor möts för att förhandla om böcker som ska skrivas, illustreras och översättas. Det är intressant att gå runt, stanna upp och tjuvlyssna och sedan gå vidare. I vissa montrar är det fullt av folk, i andra lite mindre. I en av hallarna hade Bonnier publishing, vilket består av sju förlag representerade i Storbritanien, Frankrike och Australien, en enorm monter med massor av bord. Inte ett enda av borden var ledigt. Jag vet inte om storleken på montern säger något om storleken på koncernen, men i det här fallet så tror jag faktiskt det. Under måndagskvällen bjöd Kulturrådet till fest på Palazzo Isolani. Vi var några konsulenter och bibliotekarier från Sverige som där blandade oss med illustratörer, författare, politiker och förlagsmänniskor från Sverige. Ett vackert palats och en fest där det säkert knöts många kontakter. Tisdagens höjdpunkt var naturligtvis utdelandet av ALMA-priset som sändes direkt från Vimmerby. Tyvärr bröts länken med Sverige just som vinnaren skulle annonseras. Men lyckligtvis fanns en av jurymedlemmarna på plats och kunde meddela att Argentinska Isol hade vunnit priset. Nu får vi hoppas att översättningen av hennes böcker till svenska går fort. Ska bli spännande att ta del av hennes barnboksvärld, vilket jag tyvärr inte har gjort förut. Mat, läsning och studiebesök Maten i Bologna är ett kapitel för sig. Italiens bästa matstad bjöd oss på många goda middagar och diskussionerna kring bordet kom ofta att handla om läsfrämjande arbete och barnbibliotekets roll i samhället. Vi var alla överens om att en positiv bild av läsare ger en positiv bild av läsande. Att lyfta fram barn och ungdomar som läser och ge dem utrymme kan göra att andra också ser läsning som något intressant. Att hela tiden upprepa att svenska barn läser mindre och sämre och att det här måste vi ta itu med kan ge en bild av läsning som något som ingen ändå vill göra. Jag läste just en intressant artikel i Dagens Nyheter, skriven av Gunilla Molloy, om hur läsning av skönlitteratur ses som något som inte är manligt. Om läsning inte ses som

6 något manligt, vill då pojkar läsa och vill dom gå in på biblioteket? Barnbibliotekarien är oftast inte en man, men hon måste nog plocka fram några manliga förebilder för att pojkarna ska våga läsa och komma till biblioteket. Mitt på det vackra Piazza Nettuno ligger biblioteket Salaborsa. Hit kom flera av oss från Sverige under onsdagen för ett studiebesök och för att lyssna till Gus Kuijer samt för att prata om en del svenska läsfrämjande projekt. Kulturrådet hade ordnat med dessa små föreläsningar. Biblioteket ligger i en mycket gammal byggnad som tidigare använts till flera olika saker, bland annat postkontor. Vi fick en visning i delarna som är avsedda för barn och ungdomar. När man kommer in i biblioteket möts man av en stor hall där delar av golvet är gjort av glas. Genom glaset ser man utgrävningar från forntiden, medeltiden och renässansen. Direkt till vänster ligger avdelningen för de minsta barnen, 0-3 år. Avdelningen är färstark och till och med informationsdisken går i regnbågens färger. Här jobbar man med ett projekt som heter Nati per Leggere, Född att läsa som vänder sig till barn mellan 0-6 år och är ett samarbete mellan bibliotekarier och barnläkare. Projektet är en nationell satsning i Italien, och det finns ca 400 lokala projekt. Ett intressant projekt som är inspirerat av det amerikanska projektet Reach out and Read. Det vore spännade om Sverige kunde genomföra ett liknandke nationellt projekt. Kanske kan det bli verklighet om Ett läslyft för Sverige får fart. Jag tror att just samarbetet mellan bibliotek och barnhälsovården är viktigt i läsfrämjade arbete riktat till de allra minsta. Avdelningen för de lite större barnen 4-6 år domineras av en gradäng i trä där flera föräldrar och barn sitter och läser. Väggarna är vackert dekorerade med illustrationer gjorda av lokala illustratörer. Genom en trång gång, som gjorts spännande med hjälp av skrattspeglar som omformar kroppens proportioner, når vi en

7 avdelning för ännu lite äldre barn. Här finns också en liten teaterscen för barnen att spela upp sina berättelser på. Ett intressant rum är till för ungdomar som inte har något att göra på fritiden. Hit kan de komma och göra kreativa saker tillsammans med socialarbetare. Ungdomarna har också fått vara med och dekorera rummet och de är med och bestämmer vad vad som ska hända, vilka workshops som ska anordnas mm. Biblioteket hade tidigare problem med ungdomar som förstörde och levde om, men sedan man startat det här projektet har det blivit mycket lugnare. Ungdomarna kan komma hit efter skoltid och få en meningsfull fritid. Projektet har spridits med hjälp av socialarbetare som varit runt i bostadsområden. Så kom vi då in i salen där vi först skulle få lyssna till Gus Kuijer, förra årets vinnare av ALMA-priset. Han intervjuades av Elina Dunker från ALMA-juryn. Kuijer är en gammal man med mycket humor och en stor kärlek till barn. Han berättar att hans barnböcker främst vänder sig till barn som gillar komplicerade böcker. Det är många barn som gör det, menar Kuijer, men de är i minoritet. Han är också en av de få barnboksförfattare som med kärlek och stor insikt beskriver äldre människor i sina barnböcker. Kanske för att jag själv är gammal, säger Kuijer med glimten i ögat. Han anser dock att det är väldigt svårt att skriva för barn, mycket svårare än att skriva för vuxna. Därför skriver han för vuxna, så här på ålderns höst, det ser han som att han har gått i pension lite granna. Sedan var det dags för flera svenska bibliotekskonsulenter att prata om de läsfrämjande projekt de genomfört i sina län. Vissa saker hade jag hört förut, andra inte. Jag agerade även fotograf åt några av de som framträdde. Efter framträdandena var det dags för italienska kakor och kaffe och sedan gav vi oss ut på nya litterära äventyr. Många intryck, många vackra böcker och härliga möten fick jag ta del av i Bologna. Att se så många länders böcker samlade gav en klar bild av hur viktig boken är i världen och hur långt ifrån den är att dö ut. Men visst måste vi kämpa för att flera ska ta dela v bokens magi, fram för allt att fler ska våga göra det. Skönlitteratur är coolt så är det! Vi måste bara få ut budskapet! Kommer jag att besöka mässan igen? Ja, det ska jag försöka göra. Men då ska jag planera in lite fler möten och några fler studiebesök. Och så måste några barnbibliotekarier följa med också! Vill jag besöka Bologna igen? Absolut, kanske en lite varmare månad! Tack till Svensk biblioteksförening som gjorde min resa möjlig och tack till alla konsulenter, bibliotekarier och andra som gjorde min vistelse så minnesvärd! Åsa Andersson, Jämtlands läns bibliotek