BARN I ANDERNA Årgång 27 Nr

Transkript

1 BARN I ANDERNA Årgång 27 Nr

2 Hälsningar från Anita och Göran Jansson i Salta Mina goda vänner i Sverige! Hej på er alla! Vi trodde att vintern var förbi och sommaren i annalkande men så kom en kallfront från söder som drev upp ända till oss i Salta, fronten kom säkert från Antarktis, det till och med snöade lite i Iruya, men snön låg inte kvar trots att temperaturen sjönk till någon minusgrad på vissa platser, men nu lovar dom som vet att det kommer att bli varmt, 30 plus har man spått här i Salta. I dag har det varit varmt och torrt samt blåsigt, en av metallstolarna på vår veranda blåste ut från verandan. I går hade Anita och Tus Amigos en församlingsträff här i Salta på Oasens installationer där det var sång och musik samt flera församlingar och besökare som fick höra Guds ord om vägen till frälsning. Anita driver den sociala hjälp- och stipendieverksamheten vidare samt många andra aktiviteter, allt för att Guds namn skall bli känt och Hans Rike nå ut till så många som möjligt. Jag fortsätter med arbetet i San Antonio de los Cobres, Iruya, San Silvestre, Guemes, Ceferino, Irigoyen samt Primera Junta. Det är klart att jag inte kan vara på alla ställen samtidigt men första söndagen och tredje söndagen varje månad är jag i San Antonio de los Cobres den andra söndagen varje månad är jag i Iruya och på de andra ställena resten av tiden. Varje måndag har vi styrelsemöte för Oasen. Jag önskar er alla Guds välsignelse. Mvh Göran Tack till mina kära syskon Till mina kära vänner och syskon i Herren, som oavsett omständigheter stödjer det Herrens verk som vår Herre Jesus Kristus kallat oss in i. Den 12e oktober genomförde vi för första gången något som vi kallat för Vem styr ditt roder? - marknad. Den ägde rum på daghemmet där vi samlat alla grupper som finns i Quien maneja tu timón? För att stärka gemenskapen och för att alla skulle ha en möjlighet att med glädje dela med sig av vad Gud gör och har gjort på de platser där de utför sina

3 aktiviteter. Varje grupp hade en presentation av sin verksamhet i form av ett stånd på marknaden och de turades om att leda i lovsång. Allt till ära för kungars Kung och herrars Herre som lever och regerar i evighet, Amen. Barnkören som stöds av Tus Amigos fortsätter att vara till välsignelse för många, då den fortsätter att vara inbjuden att sjunga på olika platser. Detta är oss till stor glädje och motiverar oss att fortsätta arbetet. Likaså teatergruppen som fortsätter med sina uppsättningar och som är till uppbyggelse för de som medverkar. Under det här året har Mariano Boedo-skolan fått speciell hjälp i form av sportkläder för idrottslektioner och leksaker till barnens dag. Majoriteten av de barn som går i den här skolan kommer från väldigt fattiga områden med hög kriminalitet. För inte så länge sedan greps flertalet föräldrar för att ha sålt droger och sattes i fängelse, de lämnar efter sig övergivna barn. Vi har haft glädjen att kunna hjälpa Mónica under nästan två år då hon studerat psykomotorik. Hon har gjort klart sin sista kurs nu i juli. Tidigare har vi hjälpt henne studera under ytterligare fyra år. Vi gjorde en specialinsats för en ungdom i Tartagal, en fem månaders kurs i hårvård. Han har tidigare utbildat sig och är legitimerad frisör tack vare er, glada givare. Cintia Castillo som vi månatligen hjälpt sedan mer än två år började det här året att studera odontologi, så hon behöver nu studiemateriel som hon inte hade kunnat anskaffa utan månadshjälpen som hon får. Vi har även köpt en knäprotes/knästöd till henne som hon inte hade möjlighet att köpa själv. Tack vare Er glada givare blev det möjligt, hon håller på att återhämta sig och blir bättre för varje dag. Hon vill nu veta mer om Jesus och besöker våra möten. Idag ger vi varje månad studiestöd till: En civilingenjör Tre advokater Tre kommunikationsvetare En sjuksköterska En läkare En revisor som även får specialundervisning för att tenta av tidigare kurser

4 En företagsadministratör En pedagog En kriminolog En fysikingenjör Fem gymnasiestuderande Tre i grundskolan För var och en av dessa studerande skulle studierna vara omöjliga då hushållets resurser inte räcker till för de utgifter som det innebär, om de inte varje månad får den hjälp de behöver. De är evigt tacksamma för den hjälp de får, vi tröttnar inte att göra det som är gott. Vi stödjer med ett speciellt offer varje månad det arbete som pastorsfamiljen i Primera Junta gör. Tre ensamstående mammor, Cintia Cardoso, Cristina Tolaba och Carmen, har blivit välsignade genom att de har fått mottaga varsin renoverad symaskin för att de ska kunna arbeta och hjälpa upp sin egen familjeekonomi som förvaltar så ringa tillgångar. Tack alla glada givare Efter de resurser som funnits har vi delat ut skor, dator, skolmaterial, leksaker, matvaror med mera. Vi tackar de syskon som med stor kärlek och nit arbetar i second handbutikerna i Mellerud, Strömstad och Uddevalla, till vännerna och de som anonymt ger sitt offer. Vi ber att vår Herre Jesus Kristus ska välsigna Er på ett mäktigt sätt, vår Gud blir aldrig någon något skyldig. Anita Jansson Hej, frid och nåd! Jag vill på bästa sätt hälsa till er alla, ni som stött arbetet och oss under alla år genom förbön offer och gåvor, ni som stödjer och fortsätter så, med era goda gärningar för att arbetet här i norra Argentinas höga berg skall bli till välsignelse och frälsning för många. Vi har haft ett år av många omvälvande händelser i vår värld, allt tycks förändras, och många fruktar för framtiden, men vi som har våra namn inskrivna i livets bok behöver inte frukta, Jesus säger i Matteusevangeliets 24e kapitel, vers 31: Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den

5 andra. Här i Argentina har det varit val, oppositionen har vunnit, och nya tider väntar, om det blir bättre eller sämre tider får framtiden visa. Företaget som hyrde Oasens jordbruk har gått i konkurs och det har tagit lång tid innan vi kunnat få ut hyran. Tus Amigos fortsätter att välsigna många som har det svårt och ger hopp till de som vill ta sig fram genom att studera. Vi själva ser fram emot att fira jul och möta det nya året med tillförsikt och glädje, att kunna få fortsätta att vara i tjänst för Herren vår Gud. I Iruya har vi avslutat det första året i vår bibelskola, nu den 12 december skall vi ha en fest och dela ut diplom till de som tagit examen. Nästa år fortsätter vi med bibelskolan. Så vill Anita och jag önska er alla en riktigt God Jul och ett välsignat Gott Nytt År! Avslutning på bibelskola Iruya

6 Anteckningar från en resa till Salta, Argentina 26 mars, torsdag Äntligen är vi här! Efter alla år när vi genom rapporter följt Anita och Göran Janssons arbete i Tus Amigos i Salta och träffat dem när de varit här i Sverige. Och hoppats att vi någon gång skulle få vara med och följa arbetet på plats ett par veckor nu är vi här! Göran och svärsonen Andreas möter på flygplatsen. Andreas, hans hustru Ann-Mari (Göran och Anitas dotter) och deras båda små pojkar (som bor i Linköping) var 5 mån i Argentina förra vintern, och deras sista vecka där sammanföll med vår första. Läs deras reseberättelser i förra numret av Barn-i-Anderna-tidningen som du också kan läsa på Barn-i-Andernas hemsida Vi blev hjärtligt välkomnade till Salta och barnhemmet Oasen. Kommunen har låtit bygga en fin idrottsplan på området, och invigningen av den hade man lagt just till den kväll när vi kom, så vi blev högtidligen inbjudna. Planen är tänkt för fotboll, basket, volleyboll. En av ungdomarna i den församling som ligger alldeles i närheten av barnhemmet ansvarar för bokning och uthyrning. Tanken är att man här ska bedriva verksamhet för ungdomar som annars dras till dåliga aktiviteter. Vid invigningen fick vi träffa många som är engagerade i barnhemmets verksamhet, bl a Cornelio, som själv har vuxit upp på barnhemmet. Han är nu pastor i församlingen som ligger alldeles i närheten, och han förrättade invigningen av idrottsplanen. Cornelio besökte Sverige för kanske år sedan tillsammans pastor Marcos från Iruya. Vi träffade också Sonia, som har ansvar för verksamheten på Oasen. För tillfället var det stängt där, det var sommarlov, man hade målat och fräschat upp lokalerna inför höstterminen, som skulle starta om ett par veckor. Sonia är en verklig eldsjäl i arbetet för de barn som kommer till fritidsverksamheten på Oasen, många av dem har besvärliga hemförhållanden. Nu skulle hon satsa särskilt på unga flickor, träna dem i självförtroende och att se sej själva som värdefulla och på bästa sätt rusta dem så att de inte utnyttjas och far illa, vilket är en stor risk för många av dessa flickor. Dagen därefter åker vi upp till Bolivia för en del ärenden tillsammans med Göran och Andreas. Det är riktigt molnigt, så vi ser ingenting av omgivningarna, de magnifika berg vi passerar är inbäddade i moln. Färden

7 går hela tiden uppåt, Salta ligger på drygt 1000 m ö h, och vi kommer så småningom upp på mer än 3000 m, så då är vi ovanför molnen. Nu kan vi hänföras av den för oss främmande, säregna, monumentala naturen: skulpturala utmejslingar liknande katedralportaler och pelare i bergssidornas porösa bergarter, bergarter i olika lager och nyanser: rosa mörkrött, ockra rostbrunt, ljusgrönt mörkgrönt, ibland i vertikala lager, ibland veckade; olika växtzoner i blåa och gröna toner. Efter att ha rest i stort sett hela dagen kommer vi upp till La Quiaca, gränsstad till Bolivia. Vi passerar gränsen genom att i en lucka vid gränskontrollen stämpla ut från Argentina och i nästa in i Bolivia, och så gå över gränsfloden. Därmed är vi på en myllrande marknad med små butiker med salustånd utanför, gata upp och gata ner och på alla korsande och parallella gator. Vi promenerar runt och handlar lite souvenirer. De flesta människor vi möter här är kortväxta och har typiskt inka-utseende. Vid många butiker står stora säckar med coca-blad, och sådant köps flitigt. Man ser många män med en svullen kind, därinnanför ligger en portion coca-blad. Efter att ha uträttat alla ärenden passerar vi gränsen igen: stämplar ut från Bolivia och in i Argentina och drar oss tillbaka till hotellet i La Quiaca för en god natts sömn. På hemvägen dagen därpå gör vi en avstickare till Laguna de Pozuelos nationalpark, där det finns en fågelsjö med bl.a. flamingos. Efter lite letande fick vi belöning: en stor sjö med hundratals flamingos och andra skönheter. Andreas fick sin dröm uppfylld, inne i sin egen värld strövade han på stranden, tittade och fotade. Det var svårt att avbryta vårt njutbara strövande, man är påtagligt nära himlen på en sådan här högplatå, 3500 m ö h, tunn luft, klarblå himmel, lätt, ljummen bris också denna karga skönhet med högplatåns sparsamma växtlighet, och alla berg runt om i fjärran, en del mer än 6000 m ö h och snöklädda. Och mitt i allt detta: sjön med detta myller av bevingade skönheter. Det är lätt att förundras och säja: vilken mäktig Gud vi har! Det blev många mil att rulla på denna enorma högplatå. Här och var stötte vi på lamadjur, enstaka eller flockar. Det finns fyra olika raser: lama, alpacka, guanaco och vikunja. Den sistnämnda arten har den finaste ullen och har därför jagats nästintill utrotning, och ullen har sålts till tillverkning av kläder för exklusiva boutiquer världen över där de säljs för astronomiska summor. Man har nu under ganska många år bedrivit ett framgångsrikt skyddsprogram, och har noggrann kontroll på artens

8 välmående. Det är bara inka-ättlingar som har dessa omvårdnadsrättigheter, och de får jaga i mycket begränsad omfattning, får även ta hand om döda och rivna djur, här finns det pumor, som dessa gracila, rådjursliknande djur är begärliga byten för. Det finns också en del lama-farmer här uppe på högplatån, och då har man djuren inom stängsel. På vägen neråt på serpentinvägarna mellan bergen får vi nu njuta av all den vidunderliga skönhet som naturen bjuder på och som var insvept i moln på vägen upp. Ingmar, Gerd och Göran bredvid vägen till La Quiaca 28 mars, lördag Michael, Anita och Görans son, som studerar till läkare i Tucumán, är hemma för att fira sin födelsedag. Hans syster Linda, studerar till gymnastiklärare i Metan, är också med och firar. Det är fest hela dagen. Söndag. Göran har gudstjänst uppe i San Antonio de los Cobres, och vi får följa med honom dit. Resan tar ca 4 tim. Återigen får vi klättra upp genom bergen på serpentinvägar och njuta av de mångfärgade klippväggarna, som solen gör så hänförande vackra. Vi stannar till i en by och besöker ett museum över befolkningen före Inkas. Vi passerar vägens högsta punkt, 4008 m ö h och de snöklädda bergen i fjärran blir fler och fler. När vi

9 kommer till San Antonio träffar vi äldstebrodern Fulgencio i den fina lilla kyrkan, och honom äter vi sedan god mat tillsammans med på en enkel restaurang. Innan gudstjänsten hinner vi åka och titta på en anläggning utanför staden där man renar det mycket arsenikhaltiga vattnet här. Denna anläggning har förbättrat vattenkvaliteten dramatiskt, men effekten är inte längre riktigt lika god, eftersom ett filter som behöver bytas ut inte får importeras p g a regeringens importregler. Kl 15 börjar den fina gudstjänsten i kyrkan och en liten skara samlas. Äldstebrodern Fulgencio leder mötet och även lovsången tillsammans med Delia, en äldre, trogen församlingsmedlem. Lovsången är bibelverser till säregen melodi, lite gregorianska, lite inka-tonslingor. Nilda, evangelist från Buenos Aires, håller en kort predikan om att vara gudsrikets ambassadörer, Kristi sändebud. Göran predikar om att vara leret på krukmakarens skiva, om drejskivan som de omständigheter som omger oss. Pastorstjänsten här, som är vakant, är Görans ständiga böneämne, att den ska lösas. Som det nu är åker han hit varannan söndag, det skulle behövas en pastor på plats. Situationen är ju likadan i Iruya, dit åker Göran också varannan helg. Detta är väl något vi kan hjälpa honom med i bön?! Samma väg hem igen, samma slingriga, backiga, ibland mycket smala och dammiga, OCH oändligt vackra väg. Vi stannar till vid ett monument där vägen korsar stenbockens vändkrets. 30 mars, måndag Denna måndagsmorgon har barnhemmets styrelse arbetsmöte. Det har man varje måndag. Denna gång fick vi vara med. Senare under dagen åker vi tillsammans med Anita hem till familjer som får hjälp från Tus Amigos: Christina, hustru till pastor Roberto, som dog i cancer för 4 år sedan. Hon har fått hjälp med ett tak och att göra i ordning en liten kiosk. En liten grupp samlas i hennes garage, det är deras gudstjänstlokal. Barnen får studiestöd från TA, de två äldsta studerar på universitetsnivå, de tre mindre på gymnasie- och grundskolenivå. Vi besöker en grundskola, Mariano Boedo som ligger i ett mycket fattigt område med drogproblem och kriminalitet. Många barn här får hjälp från TA. Anitas svägerska, Delia, är biträdande rektor och förmedlar många kontakter med TA. På kvällen besöker vi pastor Cornelio (se ovan) och hans familj. Han har

10 fyra barn, som har fått hjälp till studier från TA. Två av dem har färdiga examina, två av dem är på god väg. Ovan vänster och höger hos Cintia. Nedan vänster Fam Crespo, samt höger Soledad och Rafael som vi för närvarande också hjälper med takbygge, mer om det i slutet av tidningen. Andra familjer som får stöd från Tus Amigos och som vi besökte under vår tid i Salta Cintia, ensamstående mamma med 5 barn. Pappan lämnade familjen och tog med sej allt i huset. Fått hjälp med fönster och tak, fått hjälp med en bakugn så hon kan baka och sälja bakverk, fått en symaskin Fam Crespo, pastorspar i Salta tills maken dog för 3½ år sedan, hustru och barn fick då lämna tjänstebostad. De båda flickorna studerar på universitetet och får hjälp från TA Soledad och Rafael, 9 barn, 3 i gymnasiet, 4 i grundskola, 2 förskolebarn. Rafael växte upp på barnhemmet, Soledad var med i Ely's flickscouter. Har tidigare fått hjälp och får nu hjälp med ett tak och att bygga till för att ge de största barnen mer utrymme Carmen bor i ett slumområde med knappt farbara vägar, har 8 barn, de 2 äldsta utflugna. Har fått hjälp från TA med utbyggnad av huset, med tak, sängar och hjälp till en massageterapeut-utbildning

11 Församlingar som finns med i Görans pastorsnätverk, och som vi fick följa med och besöka San Silvestre: I denna församling har Anita barntimmar på lördagar Ceferino: Denna församling har möte 2 ggr/vecka i en ny och fräsch lokal som ligger granne med ett apotek, vars ägare är med i församlingen och lånar ut denna lokal till gudstjänsterna. Lokalen ligger i ett fattigt och oroligt område med mycket kriminalitet, droger och prostitution, självmord är vanliga här. En korsande gata i området kallas de röda lyktornas gata. Graciela, en relativt ung kvinna, som blev frälst drygt 2 år tidigare, höll ett gediget, utmanande och uppmuntrande bibelstudium. Pastorn i församlingen, Jorge Echazu, var där med sin fru och en dotter. Familjen har 6 barn, 3 av dem studerar på universitetet med hjälp från Tus Amigos. Äldste sonen Samuel har en liten tele- och datorbutik. Bakom den har han en studio för ljud- och bildinspelningar, han producerar själv en hel del för bl a Saltas kristna TV. Han har också hjälpt Anita med en del inspelningar, både skiva och för youtube (rekommenderas varmt att lyssnas och tittas på, googla: youtube anita jansson). Samuel fick också hjälp från TA när hans studio och butik blev totalförstörda vid en kraftig översvämning. Pastor Jorges arbetar också som smed, konstnär och diverse annat för att dryga ut den inte alltför feta pastorslönen. Primera Junta: Här är Ely, Anitas syster, och hennes man Horacio pastorspar. Ely, Horacio och deras dotter Linda-Maria var här i Sverige en sommar hos Elys syster Maria i Linköping för några år sedan. Den kvällen vi besökte församlingen hade Ely bullat upp med ett riktigt festligt fika. Och Göran predikade från 4 Mos 6:22-27: Jakob säjer till Herren: jag ska aldrig lämna dej om du välsignar mej. Vi kan vara säkra på att Gud välsignar alla sina barn. Till församlingen har det kommit en ung man från Bolivia, han har upplevt Guds kallelse att tjäna denna församling. Dessutom har han träffat en fin flicka, som han hoppas kunna gifta sej med så småningom. Samtidigt känner han förpliktelser gentemot sina föräldrar i Bolivia, de är inte kristna. Församlingen bedriver också barnverksamhet. Vi träffade här också ett ungt par, mannen är med i lovsångsteamet. Han var tidigare kristen, men hamnade i drog- och alkoholmissbruk. Men nu har han beslutat att vända om och vandra med Herren. Han har lite ströjobb på byggen, är annars arbetslös. Han är 18 år, har inte gått gymnasiet. Hans sambo är äldre och har 3 barn, 2 av dem har hon inte vårdnaden av eftersom hon

12 använt droger. Hon har nu slutat med droger, men myndigheterna litar inte riktigt på henne ännu. Hon längtar att få tillbaka dem, nu när hon börjat ta de första stapplande stegen med Herren. Dessa tre församlingar är små och ligger i olika förorter till Salta. Barnhemskyrkan, den församling som ligger alldeles i närheten av barnhemmet är en stor och livaktig församling. Pastor Cornelios ungdomar är engagerade i församlingen, bl a lovsångsteam. Vid gudstjänsten vi besökte visades en videofilm från en dopförrättning några dagar tidigare. Då döptes 20 personer. De flesta av dem var med i denna gudstjänst och många av dem vittnade om vad Jesus betydde för dem. Församlingens andrepastor predikade utifrån Rom 8: Gud är min säkerhet, min försäkring. Vi fick också, precis som i de andra församlingar vi besökte, framföra de hälsningar vi hade med från Sverige. Många församlingsmedlemmar kände Marianne Jansson och hade många minnen från hennes tid i Salta, bl a träffade vi några pojkar som vuxit upp på barnhemmet. Vi fick ta emot församlingens förböner, och fick be dem om förböner för Sverige. Metan: ligger 2 tim bilresa från Salta. Här hade Tus Amigos soppkök i slutet på -80-talet och på -90-talet då nöden var stor bland de fattigaste. Sedan dess har förhållandena förbättrats, den hjälpen behövs inte längre i den stadsdel där TA verkade. Det var pastorsparet Andres och Petty Marquez som drev denna verksamhet i sitt hem. Så småningom växte det fram en församling under mycket primitiva förhållanden på denna plats. När vi nu hälsar på bor familjen i ett fint hus på tomten, där också en fin kyrka finns. Pastor Andres är fortfarande fullt verksam, men han var inte hemma så vi fick träffa honom när vi kom. Vi träffade en dotter, som berättade om hur TA hjälpt familjen, så att hon och hennes syskon kunde få studera, de är nu välutbildade och etablerade på arbetsmarknaden. Mamman Petty dog för drygt ett år sedan i hjärtinfarkt, och alla sörjer henne mycket, denna driftiga och kärleksfulla gudskvinna. Sevärdheter Salta museum för höghöjdsarkeologi speglar Inkakulturen med foton, filmer och inkaslöjd, fantastiska föremål i keramik och textil. Många utsökt fina miniatyrkonsverk visar på stor hantverksskicklighet, flera olika material, bl a guld, har smakfullt kombinerats i samma föremål. Utställningens fokus ligger på tre mumifierade barn som man hittat på

13 6700 m höjd på Mt Llullaillaco. De blev offer i inkakulturen för ca 500 år sedan. Barnen har hittats i sovande, sittande ställning. De är helt bevarade, såväl deras kroppar som kläder och de rituella föremål som man hittade runt omkring dem, tack vare den torra, tunna luft och den starka kyla som det är på denna höjd. Det är nu en utmaning för museet och dess konservatorer att hitta metoder att bevara dessa unika, säregna kvarlevor i denna mycket varmare och fuktigare miljö Marknaden är inrymd i en vacker byggnad som tidigare varit kloster. Verksamheten stöds av kommunen och drivs som ett kooperativ av lokala konstnärer och hantverkare Utsiktspunkter: Berget bakom barnhemmet var en målsättning att få bestiga. Och en utmaning. Kl 09 lö 11/4 startade vi bestigningen väl rustade med vandrarskor, skydd mot vind och stark sol, rikligt med dryck och korv med tillbehör för grillning. Vi var Göran, Michael, Anitas systersöner, tvillingarna Joel och Benjamin och Ingmar och Gerd. Klättringen uppåt var brant och bitvis snårig och svårgenomtränglig. Det blev några vilo- och vätskepauser då vi också tittade på och fotade vackra fjärilar, insekter och spindelnät. Efter 3 ½ tim var vi på toppen och hade en hänförande utsikt att beskåda. Grabbarna gjorde upp en brasa av torra grenar de letade upp, och snart kunde vi avnjuta grillad korv i bästa tänkbara miljö. Efter att ha avnjutit kaffe och utsikten över större delen av Salta och även dess omgivningar gick färden nerför berget på 1½ tim. Saltas högsta berg tog Anita och Göran oss med till en mörk kväll så att vi fick se staden by night. Här fanns det flera fina utsiktsplatser, och färden dit gick med bil Överraskningar i ett nytt land Djur på gatan: kor och hästar går och betar i dikesrenarna; en grönsaksförsäljare åker runt med sin butik i en hästdragen kärra och ropar i megafon ut sina produkter till försäljning; mitt i en livligt trafikerad korsning mitt i stan kommer en ryttare på häst med kärra i full galopp tvärs genom korsningen och blockerar trafiken åt alla håll; hundar springer omkring lite överallt och gläfser Barn: ingen ovanlig syn att se en hel familj på motorcykel, ett barn framför pappan som kör ett barn mellan mamman och pappan, ingen av dem har hjälm; hemlösa barn: på väg i buss mellan flygplatserna den tidiga morgonen vi kom, såg vi vid en livligt trafikerad gata en

14 vuxen person hopkurad under en filt, troligen en kvinna, och därbredvid ett piggögt barn sticka upp huvudet; barnvagnar är sällsynta, man bär barnen tills de kan gå; bilbarnstolar finns knappast; skoluniform använder alla barn i skola, vita rockar för barn i kommunala skolor, privata skolor har sina egna uniformer Vägar: valrörelse pågick under tiden vi var i Salta, det innebär att kandidaterna, i detta fall val till presidentposten, fiskar röster genom att t ex se till att några kilometer där vägen är extra dålig får ny beläggning; vägarna uppe i bergen är inte asfalterade, och ibland går den i torrlagda flodfåror, kan bli besvärligt när det regnar mycket, mycket regn kan också rasera vägen eftersom underlaget är ganska poröst; vid bilköer och rödljus springer grabbar omkring bland bilarna och säljer tidningar och godis, eller erbjuder fönsterputsning; längs vägarna är det på vissa ställen tätt mellan små helgonaltaren där man offrar och tillber, kanske för den fortsatta bilfärden, det förekommer också kultplatser för offer med gamla inkaanor Påskkonferens i Iruya På långfredagen åker vi tillsammans med Anita och Göran upp till Iruya. Långfredag är ingen helgdag och uppmärksammas inte. Det blir en resa på ca 5 tim plus ett par pauser. Vägen är till en början asfalterad och bra, men uppe bland bergen blir det serpentinvägar och hisnande vackert igen. Spännande möten, särskilt med bussar. Det är mycket trafik denna dag, många större och mindre bussar åker i skytteltrafik. Många vill fira påsk i Iruya, som har blivit en turistmagnet tack vare sin skönhet och omgivningar för mer eller mindre strapatsrika vandringar. I byn finns nu ett fint hotell med fin restaurang, och hit kommer turister från hela världen, t ex Kanada, Tyskland, Australien. Väl framme installerar vi oss i Anita och Görans stora hus som har flera tillbyggnader. De senaste är två våningar i den starkt sluttande tomten. Där finns nu fina rum för vandrarhemsuthyrning. Lördagen inleds med ett förmiddagsmöte i den fina evangeliska kyrkan. Lovsång till trummor, synt, gitarr och dans av en grupp flickor med tamburiner och rosa eller lila kjolar. Samma typ av säregna, urgamla melodier som i San Antonio de los Cobres, med texter från bibeln. Många hälsningar och vittnesbörd från pastorer och kristna som kommer från avlägsna orter med större eller mindre församlingar eller cellgrupper. Det är en stor högtid för dem att få samlas så här. Mellan 150 och 200 människor samlas under helgen. Många känner vi igen från de

15 församlingar vi besökt i Salta. En man berättar att han vandrat 11 timmar för att få vara med. Han är så ledsen för att hans fru inte kunde vara med, hon var tvungen stanna hemma och ta hand om djuren. Det ville ingen av barnen göra, de ville vara med på konferensen i Iruya. En tillrest pastor predikar. En engagerad grupp här har organiserat konferensen, många har bidragit med naturaprodukter, en get, höns, potatis, ägg. All mat lagas till i kyrkans kök. Vi strövar runt lite i stan, som klättrar på bergssluttningen. Kullerstensgator, små butiker, här finns också en katolsk kyrka, som också samlar mycket folk så här till påsk. Kvällsmöte med lovsång, hälsningar, vittnesbörd. Predikan av Göran över Rom 12:9-21. Mötet tar ca 2 tim och fortsätter efter paus ytterligare 2 tim, då också med förbön. Anita har kvällsmöte med ungdomarna, om att bli vuxen, och Göran träffar församlingsledningen. Söndag förmiddag med lovsång, hälsningar, vittnesbörd, bland annat av Antonia. Hon är en ung student från Buenos Aires, och är så lycklig att få vara med på denna konferens, det är första gången för henne. Hennes faroch morföräldrar var kristna, men inte hennes föräldrar. Hon ber om förbön för sina föräldrar. Vi får en stark påskpredikan av pastor Miguel Rodrigues från Buenos Aires, där han arbetar med att evangelisera bland studenter. Han lyfter fram Jesu kärlek och uppståndelsen. Ofta har vi upptäckt bara en liten del av Guds kärlek, det är omöjligt för oss att ta in allt, det finns alltid mer att upptäcka. Efter förmiddagsmötet är det många som åker hem, eftersom det inte är något officiellt möte därefter. Det är lite uppbrottsstämning, det är väl så att många inte träffas annars än just så här. Efter siestan tar vi en promenad tillsammans med Göran ner till den nästan torrlagda flodfåran i dalgången. Här brukar man dämma upp floden och förrätta dop när det är mycket vatten. Vi plockar fina stenar, gula, rosa, gröna, som souvenirer för att påminna oss om påsken i Iruya. Vi stöter på vildåsnor, ryttare och vandrare, som rör sej långa sträckor mellan dalgångarna och längs bergssidorna. Människor vi kommer ihåg från Iruya: Palmira, hustru till pastor Marcus, som dog för drygt 3 år sedan, och deras barn, som nu tar ett stort ansvar i församlingen. Leonardo, diakon, duktig byggare, hjälper Anita och Göran med byggandet av vandrarhemmet. Lucio, kassör, tidigare alkoholist, byfåne, uträknad, mötte Jesus. En annan man som dansade hängivet till

16 lovsången, var tidigare alkoholist, uttrycker nu sin frälsningsglädje i dansen. Tvillingarna Joel och Benjamin, som till skillnad från de flesta argentinska studenter kan engelska. På vägen tillbaka till Salta gör vi en avstickare till Salinas Grandes, en saltsjö, som bildats i en krater. Där finns inget utlopp, så vatten som kommer dit avdunstar och saltet anrikas och lagras. Det är som ett jättesnöfält, och det går utmärkt att gå där. Sjön ligger på ca 3400 m ö h, så UVstrålningen blir stark. Salt utvinns här industriellt, bl a bildas här saltsten, som man t o m byggt en del hus av på platsen. Vi passerar sjufärgsberget, en bergsformation med 7 olika färger/nyanser från 5 olika geologiska perioder, hör till UNESCOs världsarv, ligger nära staden Purmamarca. Tack Gode Gud och Anita och Göran för denna välsignade och upplevelserika vistelse i Salta! Vi har fått träffa så många välsignade och välsignelsespridande människor, fått förundras över så mycket av Guds fantastiska skapelse, och fått se lite av ett nytt land, en ny kultur. Och fått se vad Gud kan göra när människor ställer sej till Guds förfogande! Gerd och Ingmar Renhorn, Linköping Lamadjur på högplatån vid Laguna de los Pozuelos

17 Projekt Rafael Vi har startat ett projekt där målet är att hjälpa Rafael, Soledad och deras 9 barn att få tak över huvudet samt utöka den befintliga bostadsarean. I nuläget så har det införskaffats takplåtar för att laga det äldre taket, sedan ska även nya balkar upp och ett nytt rum bli taklagt. Under vårens vistelse i Argentina blev vi berörda av det skick många av de små hus familjen har på sin tomt var i. Mycket fuktighet stannade kvar mellan väggarna och väggarna var samtliga grönsvarta nedtill. I köket satt de äldre syskonen och läste sina läxor. Det märktes dock att barnen inte mådde något vidare av den miljö de lever i. Därför bestämde vi oss i styrelsen för att starta detta projekt som en punktinsats för att hjälpa familjen att få till ett mera hållbart hem. Vill du vara med och hjälpa till? Känner du dig manad att hjälpa Rafael med familj med upprustningen av deras hus? Då kan du sätta in din gåva på vårt vanliga Plusgiro: , märk med Projekt Rafael. Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framförallt mot dem som delar vår tro. Gal 5:9-10 Barn i Anderna genom Andreas Öhlin

18 Överst: Vägen till Iruya vid byn Colanzuli Nederst: San Antonio de los Cobres

19 Vi i styrelsen Hoppas att ni alla haft en underbar jul med nära och kära och vi tillönskar er ett riktigt gott och välsignat nytt år. Men ängeln sade: Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Luk 2:10-11 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 2 Kor 1:3-5

20 BARN I ANDERNA c/o Öhlin, Rydsvägen 394 B Linköping För information kontakta någon i styrelsen: Andreas Öhlin (Ordf.) / andreas.oehlin@gmail.com Gerd Renhorn renhorn@telia.com Åsa Jansson asa.lv.jansson@gmail.com Andreas Sunnerstam aka@teknikvision.se Maud Thornell maud.thornell@telia.com Maria Wernström saltenia@hotmail.com Ann-Mari Öhlin annmarililiana@hotmail.com Eller gå in på vår hemsida: Medlemsavgift För att fortsätta vara eller bli ny medlem, betala då in medlemsavgiften på 100kr till vårt plusgiro Ange Medlemsavgift 2016 följt av namn i meddelandefältet. Gåvor Om ni vill vara med oss och hjälpa utsatta barn och familjer i norra Argentina så får ni gärna skänka er gåva till samma plusgiro Gud välsigne Er! Vill ni ha denna tidning med e-post istället för vanligt brev? Kontakta i så fall Andreas Ö, Gerd eller Andreas S och uppge Namn och den e-post ni nu vill ha tidningen till.