DOMSTOLENS BESLUT (femte avdelningen) den 10 juli 2001 *

Transkript

1 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN DOMSTOLENS BESLUT (femte avdelningen) den 10 juli 2001 * I mål C-497/99 P, Irish Sugar pic, Carlów (Irland), företrätt av A. Böhlke, Rechtsanwalt, med delgivningsadress i Luxemburg, klagande, angående överklagande av dom meddelad den 7 oktober 1999 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) i mål T-228/97, Irish Sugar mot kommissionen (REG 1999, s. II-2969), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom, i vilket den andra parten är: Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av K. Wiedner, i egenskap av ombud, biträdd av C. Quigley, barrister, med delgivningsadress i Luxemburg, svarande i första instans, * Rattegånesspråk: engelska. I

2 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P meddelar DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. La Pergola samt domarna P. Jann, L. Sevon, S. von Bahr (referent) och C.W.A. Timmermans, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, efter att ha hört generaladvokaten, följande Beslut 1 Irish Sugar plc (nedan kallat Irish Sugar) har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 21 december 1999, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen överklagat förstainstansrättens dom av den 7 oktober 1999 i mål T-228/97, Irish Sugar mot kommissionen (REG 1999, s. II-2969, nedan kallad den överklagade domen), i vilken förstainstansrätten ogillade dess talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 97/624/EG av den 14 maj 1997 om ett förfarande enligt artikel 86 i EG-fördraget (IV/34.621, /F-3 Irish Sugar plc) (EGT L 258, s. 1, nedan kallat det omtvistade beslutet). 2 Det framgår av de faktiska omständigheterna som återgivits i den överklagade domen att kommissionen i det omtvistade beslutet ansåg att Irish Sugar, som är den enda förädlaren av sockerbetor i Irland och den viktigaste sockerleverantören i denna medlemsstat, hade åsidosatt artikel 86 i EG-fördraget (nu artikel 82 EG). I det omtvistade beslutet konstaterade kommissionen överträdelser av artikel 86 i I

3 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN fördraget under perioden , vilka bestod i att Irish Sugar, och/eller Sugar Distributors Ltd (nedan kallat SDL) såvitt avser tiden före februari 1990, gjort sig skyldig till missbruk i sju avseenden av dominerande ställning på marknaden för strösocker avsett för detaljhandel och livsmedelsindustri i Irland. Kommissionen ålade därför Irish Sugar att betala böter på ecu. 3 Den 4 augusti 1997 väckte Irish Sugar talan vid förstainstansrätten och yrkade i första hand att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras och att kommissionen skulle förpliktas ersätta rättegångskostnaderna. 4 Förstainstansrätten konstaterade att det i ett avseende saknades bevis för misstanken om dominerande ställning, nämligen det som bestod i att mellan åren 1986 och 1988 ha gett vissa kunder hos en fransk importör selektivt låga priser, och nedsatte böterna till euro. Förstainstansrätten ogillade talan i övrigt och förpliktade Irish Sugar att bära sin rättegångskostnad samt ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnad. 5 Irish Sugar har ingett förevarande överklagande och yrkat, för det första, att den överklagade domen skall upphävas i den del den ogillar dess talan och förpliktar denne att ersätta en del av rättegångskostnaderna och, för det andra, att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras i dess lydelse enligt den överklagade domen, och slutligen att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet i förstainstansrätten samt avseende detta överklagande. 6 Till stöd för sitt överklagande har Irish Sugar åberopat tre grunder i syfte att ifrågasätta förstainstansrättens bedömning av huruvida Irish Sugar eller SDL har en dominerande ställning eller en kollektiv dominerande ställning. I

4 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P 7 Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 86 i fördraget samt rättssäkerhetsprincipen på grund av att förstainstansrätten felaktigt ansåg att den bindande delen av det omtvistade beslutet innehöll ett formellt konstaterande av att det förelåg en dominerande ställning. Den andra grunden avser ett åsidosättande av rätten till försvar. Förstainstansrätten åsidosatte gemenskapsrätten genom att inte erkänna att en underrättelse angående den definition av marknaden som slutligen fastställdes i det omtvistade beslutet, inte hade lämnats i samband med meddelandet om anmärkningar och att rätten till försvar således hade åsidosatts. Den tredje grunden avser dels ett åsidosättande av artikel 86 i fördraget, genom att förstainstansrätten felaktigt ansåg att Irish Sugar och SDL hade en kollektiv dominerande ställning på marknaden, dels en otillräcklig motivering av den överklagade domen. 8 Kommissionen har yrkat att överklagandet skall ogillas på grund av att det är uppenbart att det inte kan tas upp till sakprövning och/eller på grund av att det är uppenbart ogrundat. Kommissionen har även yrkat att Irish Sugar skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande. 9 Kommissionen har till stöd för sina yrkanden särskilt anfört att Irish Sugar inte har visat på vilket sätt förstainstansrätten skulle ha gjort en felaktig rättstilllämpning genom att komma till de slutsatser som den gjorde, och att Irish Sugar har väckt frågor angående de faktiska omständigheterna, vilka redan har avgjorts av förstainstansrätten. 10 Det bör erinras om att domstolen i enlighet med artikel 119 i rättegångsreglerna kan ogilla ett överklagande genom ett motiverat beslut, om det är uppenbart att det inte kan tas upp till sakprövning eller om det är uppenbart ogrundat. Den första grunden 11 Irish Sugar har gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 86 i fördraget samt rättssäkerhetsprincipen genom att i punkt 18 i den överklagade I

5 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN domen anse att det formella konstaterandet av att det var fråga om en dominerande ställning och en kollektiv dominerande ställning "implicit, men helt klart," framgår av den bindande delen av det omtvistade beslutet. Irish Sugar har hävdat att förstainstansrätten tvärtom borde ha erkänt att den bindande delen av det omtvistade beslutet inte innehöll något sådant konstaterande och att den därför var ofullständig såvitt avser denna viktiga fråga. 12 Till stöd för denna grund har Irish Sugar för det första gjort gällande att förstainstansrätten inte kunde anse att ett konstaterande av förekomsten av en dominerande ställning "helt klart" framgick av den bindande delen av beslutet, då det omtvistade beslutet var tvetydigt beträffande frågan om förekomsten av en individuell eller kollektiv dominerande ställning. Irish Sugar anser att dess bedömning av nämnda besluts tvetydighet stöds av punkt 25 i den överklagade domen. I denna punkt har förstainstansrätten erkänt att Irish Sugar med rätta hade ifrågasatt kommissionens tolkning av sitt beslut beträffande frågan huruvida en individuell eller kollektiv dominerande ställning förelåg. Enligt denna tolkning skulle kommissionen formellt ha konstaterat att Irish Sugar ensamt hade haft en dominerande ställning under hela det omtvistade förfarandet, och i andra hand att Irish Sugar och SDL hade haft en kollektiv dominerande ställning under perioden före februari Irish Sugar har tillagt att förstainstansrätten endast kunde undanröja denna tvetydighet genom att beakta en handling som inte hörde till det omtvistade beslutet, nämligen meddelandet om anmärkningar. 13 För det andra har Irish Sugar gjort gällande att förstainstansrätten inte heller kunde anse att nämnda konstaterande "implicit" framgick av beslutsdelen. Irish Sugar har förkastat det resonemang som förstainstansrätten har fört för att komma till denna slutsats, det vill säga att ett företag måste ha en dominerande ställning för att åsidosätta artikel 86 i fördraget. 14 I detta avseende erinrar domstolen om att det ankommer på förstainstansrätten att i enlighet med den behörighet som den tilldelats genom rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober 1988 om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89), i dess lydelse enligt rådets beslut 93/350/ I

6 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P Euratom, EKSG, EEG av den 8 juni 1993 (EGT L 144, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21) bedöma rättsenligheten av ett kommissionsbeslut som är föremål för en talan som har väckts av en juridisk person i enlighet med artikel 173 fjärde stycket i EG-fördraget (nu artikel 230 fjärde stycket EG i ändrad lydelse). Såsom kommissionen med rätta har hävdat, innebär inte det förhållande att den tolkning av beslutet som förstainstansrätten härvid gör avviker från den som kommissionen har hävdat under förfarandet vid förstainstansrätten, att detta beslut blir ogiltigt. 15 Det bör även påpekas att den bindande delen av ett kommissionsbeslut skall förstås mot bakgrund av skälen till detta (se dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73 48/73, 50/73, 54/73 56/73,111/73,113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663, punkt 122). I det förevarande fallet har förstainstansrätten i punkt 17 i den överklagade domen påpekat att Irish Sugar inte bestred skälen till att det omtvistade beslutet innehöll ett konstaterande av att Irish Sugar självt hade en dominerande ställning och en kollektiv dominerande ställning tillsammans med SDL. Förstainstansrätten har tillagt att punkterna i skälen till det omtvistade beslutet utmynnar i en otvetydig slutsats i detta hänseende i punkt Under dessa omständigheter anser domstolen att förstainstansrätten har gjort en riktig tolkning av artikel 1 i det omtvistade beslutet i vilken kommissionen drog slutsatsen att Irish Sugar hade åsidosatt artikel 86 i fördraget och preciserade arten av det missbruk av dominerande ställning som det gjort sig skyldigt till genom att anse att denna bestämmelse innebar att Irish Sugar hade en dominerande ställning eller en kollektiv dominerande ställning i överensstämmelse med vad som angivits i skälen till det omtvistade beslutet. 17 Det är således med rätta som förstainstansrätten i punkt 18 i den överklagade domen har påpekat att ett företag måste ha en dominerande ställning för att kunna åsidosätta artikel 86 i fördraget. Det är även med rätta som förstainstansrätten i samma punkt har ansett att det formella konstaterandet att det var fråga om en dominerande ställning eller en kollektiv dominerande ställning implicit, men helt klart, framgick av den bindande delen av det omtvistade beslutet mot bakgrund av att en överträdelse av artikel 86 i fördraget konstaterades. I

7 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN 18 Det bör även tilläggas att i motsats till vad Irish Sugar har påstått har förstainstansrätten i punkterna i den överklagade domen inte lämnat någon hänvisning till meddelandet om anmärkningar. Förstainstansrätten har således inte använt en handling som inte hör till det omtvistade beslutet för att komma till den slutsats som angivits i punkt 18, och för att i punkt 19 i den överklagade domen förkasta Irish Sugars argument som var avsett att visa att den bindande delen av detta beslut inte var fullständigt. 19 Det är således uppenbart att överklagandet inte kan bifallas på den första grunden som har anförts av Irish Sugar. Den andra grunden 20 Irish Sugar har gjort gällande att förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning genom att i punkt 36 i den överklagade domen anse att distinktionen i det omtvistade beslutet, mellan marknaden för socker avsett för detaljhandeln och marknaden för socker avsett för livsmedelsindustrin, inte innebar en ändring av anmärkningarna som riktades mot Irish Sugar, och att något åsidosättande av rätten till försvar inte hade kunnat konstateras, trots att kommissionen i meddelandet om anmärkningar enbart nämnde en enda relevant marknad, nämligen sockermarknaden i allmänhet. 21 Irish Sugar har hävdat att den definition av marknaden som slutligen antogs väsentligen ändrade arten av de överträdelser som lades det till last och som det underrättats om genom meddelandet om anmärkningar. Irish Sugar anser att det därigenom förlorat sin rätt att framföra synpunkter angående en viktig fråga under det administrativa förfarandet. Irish Sugar har tillagt att det begärde att förstainstansrätten skulle pröva de olika påstådda missbruken i sina respektive sammanhang, det vill säga i förhållande till marknaden för socker avsett för detaljhandeln, respektive marknaden för socker avsett för livsmedelsindustrin, vilket kommissionen inte hade gjort i det omtvistade beslutet. I

8 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P 22 Domstolen påpekar i detta avseende att förstainstansrätten i punkt 35 i den överklagade domen med rätta har erinrat om domstolens rättspraxis, enligt vilken meddelandet om anmärkningar måste innehålla samtliga uppgifter som företaget behöver för att faktiskt kunna försvara sig innan kommissionen fattar ett slutligt beslut (se särskilt dom av den 31 mars 1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85 C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. I-1307, punkt 42, svensk specialutgåva, volym 14, s. 111). 23 I punkt 33 i den överklagade domen har förstainstansrätten framhållit att i förevarande fall var den definition av marknaden som användes i det omtvistade beslutet den definition som Irish Sugar själv hade föreslagit, och att kommissionen således använde det argument som framförts av detta företag under det administrativa förfarandet. 24 I punkt 34 i den överklagade domen har förstainstansrätten med rätta ansett att den omständighet att ett argument som framförts av ett företag under det administrativa förfarandet har beaktats, utan att företaget har kunnat framföra synpunkter angående detta beaktande innan det slutliga beslutet antas, inte i sig kan utgöra ett åsidosättande av rätten till försvar. Förstainstansrätten har preciserat att Irish Sugar hade bereits tillfälle att framföra sina synpunkter vad avser den definition av marknaden som kommissionen hade gjort i meddelandet om anmärkningar. Förstainstansrätten fann stöd för sin bedömning i punkt 438 i domen i det ovannämnda målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, och kom med rätta fram till slutsatsen att Irish Sugar hade anledning att anta att dess egna förklaringar kunde leda till att kommissionen ändrade uppfattning. 25 Under dessa omständigheter åvilade det Irish Sugar att förse förstainstansrätten med sådana uppgifter som visade att den definition av marknaden som antagits i det omtvistade beslutet hade ändrat de anmärkningar som riktats mot Irish Sugar och hindrat det från att framföra invändningar. 26 I punkt 33 i den överklagade domen har förstainstansrätten konstaterat att Irish Sugar inte hade visat på vilket sätt dess rätt till försvar hade påverkats och I

9 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN har tillagt att det inte var tillräckligt för Irish Sugar att hävda att anmärkningarna ändrats genom att en distinktion gjorts mellan marknaden för socker avsett för detaljhandeln och marknaden för socker avsett för livsmedelsindustrin, utan att närmare precisera detta påstående. 27 I överklagandet har Irish Sugar på nytt nöjt sig med att på ett abstrakt sätt hävda att ändringen av definitionen av marknaden har varit till men för dess rätt till försvar. Irish Sugar har inte förklarat på vilket sätt förstainstansrätten skulle ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att det inte hade inkommit med någon konkret uppgift som visade att anmärkningarna som riktades mot det hade ändrats och att dess rätt till försvar hade påverkats. 28 Det kan således konstateras att Irish Sugar i överklagandet endast har upprepat de argument som redan har anförts vid förstainstansrätten. 29 Det bör således erinras om att ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstilllämpning i den överklagade domen och som endast återger grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten, inte uppfyller kraven på motivering enligt artikel 51 i EG-stadgan för domstolen och artikel c i domstolens rättegångsregler. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingivits till förstainstansrätten, vilket faller utanför domstolens behörighet (dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen, REG 2000, s. I-5291, punkt 35). 30 Det är således uppenbart att överklagandet inte kan prövas på den andra grunden. I

10 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P Den tredje grunden 31 Irish Sugar har gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 86 i fördraget genom att felaktigt anse att Irish Sugar hade en kollektiv dominerande ställning på marknaden. Irish Sugar har även gjort gällande att förstainstansrätten i detta hänseende inte har lämnat en tillräcklig motivering i den överklagade domen. 32 Inledningsvis har Irish Sugar påpekat att det före februari 1990 var statsägt till 100 procent, och att förstainstansrätten i sin bedömning felaktigt har förbigått detta förhållande i sin bedömning av de band som förenade Irish Sugar med SDL. 33 Eftersom Irish Sugar inte har preciserat på vilket sätt förstainstansrätten skulle ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta detta förhållande i sin bedömning, kan detta inledande påpekande inte godtas. 34 Irish Sugar har därefter delat upp resten av grunden i tre delar. För det första, i motsats till vad förstainstansrätten har ansett, har Irish Sugar inte varit verksamt på samma marknad som SDL, för det andra har förstainstansrätten inte tillämpat det korrekta testet för att fastställa om det är fråga om en kollektiv dominerande ställning, och för det tredje har förstainstansrätten lämnat en otillräcklig motivering av den överklagade domen. Den första delen av denna grund avseende en oriktig bedömning 35 Irish Sugar har inledningsvis gjort gällande, i motsats till vad förstainstansrätten har ansett i punkt 62 i den överklagade domen, att det inte var verksamt på I

11 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN samma marknad som SDL under perioden De två bolagen hade ett vertikalt handelsförhållande och Irish Sugar var varken verksamt på detaljhandelsmarknaden under denna period, eller, i motsats till vad förstainstansrätten har ansett i punkt 44 i den överklagade domen, på marknaden för försäljning till livsmedelsindustrin. Dessutom uppträdde inte Irish Sugar och SDL på marknaden som en kollektiv enhet. Allt missbruk som inträffade före år 1990 kan endast SDL göras ansvarigt för. 36 Irish Sugar har hävdat att dess inställning stöds av bevisning som förekommer i ett antal olika handlingar, vilka utgörs av dels en sammanställning i en handling av den 2 december 1974 som lämnades till förstainstansrätten som svar på en skriftlig fråga, dels ett avtal som träffades år 1975 genom vilket Irish Sugar förvärvade 51 procent av aktierna i SDL. Irish Sugar anser att förstainstansrätten har missuppfattat denna bevisning. 37 Irish Sugar har härefter kritiserat förstainstansrättens tolkning av vissa omständigheter som har ansetts visa en påstådd strategi för ett gemensamt handlande på marknaden. Irish Sugar har således bestridit förstainstansrättens konstaterande i punkt 56 i den överklagade domen att Irish Sugars beskrivning av hur de rabatter som SDL beviljat sina kunder finansierades var full av motsägelser. Irish Sugar har i stället hävdat att det hela tiden insisterade på att det inte inträdde på marknaden genom att finansiera nämnda rabatter och att förstainstansrätten har missuppfattat omständigheterna genom att göra motsatt bedömning. 38 Irish Sugar har slutligen ifrågasatt förstainstansrättens bedömning i punkterna 198 och 199 i den överklagade domen, enligt vilken de uppgifter som kommissionen samlade in och återgav i det omtvistade beslutet visade att SDL:s åtgärd i förhållande till en av sina kunder skedde inom ramen för en strategi som utarbetats tillsammans med Irish Sugar för att hindra den ökade spridningen av ett konkurrerande varumärke. 39 I detta avseende bör det erinras om att i enlighet med artikel EG och artikel 51 i EG-stadgan för domstolen kan ett överklagande endast avse en I

12 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P prövning av om rättsregler har åsidosatts och inte en bedömning av de faktiska omständigheterna. Med förbehåll för det fall då bevisningen missuppfattats, utgör inte förstainstansrättens bedömning av den bevisning som har förebringats en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning (se särskilt dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen, REG 1994, s. I-667, punkterna 10 och 42, och av den 16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m.fl. mot rådet och kommissionen, REG 1997, s. I-4775, punkt 29). 40 Det kan konstateras att Irish Sugar genom denna grunds första del i själva verket har försökt få domstolen att ompröva frågor angående de faktiska omständigheterna som redan har avgjorts av förstainstansrätten, och Irish Sugar har inte på något sätt visat i vilket avseende förstainstansrätten skulle ha missuppfattat den förebringade bevisningen. 41. Det är således uppenbart att de argument som Irish Sugar har framfört i den första delen av den tredje grunden inte kan upptas till prövning. Den andra delen av denna grund avseende tillämpning av ett felaktigt test 42 Irish Sugar har gjort gällande att ett konstaterande av att det föreligger vissa samband inte är tillräckligt för att påvisa förekomsten av en kollektiv dominerande ställning. De berörda företagen måste även ha en gemensam handlingsstrategi på marknaden. Irish Sugar har i detta hänseende hänvisat till domstolens dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Almelo (REG 1994, s. I-1477; svensk specialutgåva, volym 15, s. 89), punkt 42, och av den 16 mars 2000 i mål C-395/96 P, Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-1365), punkt 36, samt förstainstansrättens dom av den 8 oktober 1996 i de förenade målen T-24/93 T-26/93 och T-28/93, Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II-1201), punkterna I

13 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN 43 Förstainstansrätten har enligt Irish Sugar gjort en felaktig rättstillämpning i punkterna i den överklagade domen genom att undersöka om sambandet mellan Irish Sugar och SDL visade att dessa "kunde anta samma handlingslinje på marknaden". Irish Sugar har gjort gällande art en sådan undersökning utgör en strukturell analys som är tillämplig i samband med förordningen om företagskoncentrationer. Eftersom det förevarande målet saknar hänvisning till denna förordning, är förstainstansrättens bedömning felaktig. Irish Sugar har hävdat att förstainstansrätten i själva verket har gjort en undersökning av Irish Sugars framtida beteende, när den i stället borde ha gjort en tillbakablickande bedömning. 44 Domstolen påpekar att Irish Sugar inte, mot bakgrund av ovan i punkt 42 nämnda rättspraxis, har visat i vilket avseende förstainstansrätten skulle ha gjort en felaktig rättstillämpning i sin bedömning av de band som förenade Irish Sugar med SDL. 45 Vad avser anmärkningen att förstainstansrätten använde det test som är tillämpligt i samband med företagskoncentrationer, bör det påpekas att denna anmärkning i själva verket avser kommissionens tillvägagångssätt i det omtvistade beslutet, och att denna anmärkning således bör avvisas, eftersom den utgör en ny grund som har åberopats för första gången i samband med överklagandet. Om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som han inte har åberopat vid förstainstansrätten, skulle det innebära att han vid domstolen, som har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande således endast behörig att pröva förstainstansrättens bedömning av de grunder som har behandlats vid den (dom av den 28 maj 1998 i mål C-7/95 P, Deere mot kommissionen, REG 1998, s. I-3111, punkt 62). 4«Vad avser förstainstansrättens påstått framåtblickande bedömning av banden mellan Irish Sugar och SDL bör det erinras om att det i syfte att bedöma huruvida det föreligger en kollektiv enhet mellan de berörda företagen på en bestämd marknad är nödvändigt att undersöka de ekonomiska banden eller förhållandena mellan dessa företag, och bland annat undersöka om de har ekonomiska band mellan sig som ger dem möjlighet att tillsammans agera oberoende av I

14 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P konkurrenter, kunder och konsumenter (se dom av den 16 mars 2000 i det ovannämnda målet Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen, punkterna 41 och 42). 47 Det är således med rätta som förstainstansrätten har undersökt de band som förenade Irish Sugar och SDL och som förstainstansrätten, i punkterna i den överklagade domen, har kontrollerat huruvida de på grund av sambanden som förelåg mellan de båda företagen från år 1985 till februari 1990 hade kunnat anta samma handlingslinje på marknaden. 48 Det är uppenbart att denna andra del av tredje grunden till viss del skall avvisas och i övrigt inte kan godtas. Den tredje delen av denna grund avseende otillräcklig motivering 49 Irish Sugar har hävdat att förstainstansrätten har lämnat en otillräcklig motivering till den överklagade domen. Irish Sugar har gjort gällande att förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning genom att ersätta de konstateranden som gjorts i det omtvistade beslutet med sina egna konstateranden och genom att inte besvara av Irish Sugar framförda argument. 50 Till stöd för denna del av grunden har Irish Sugar hävdat att även om förstainstansrätten i punkt 41 i den överklagade domen korrekt har återgivit den kritik som framfördes av Irish Sugar, har den inte besvarat den. Irish Sugar har i detta hänseende hänvisat till punkterna 45 och 64 i den överklagade domen, som påstås uppvisa brister i motiveringen. I

15 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN 51 Vad inledningsvis avser punkt 45 i den överklagade domen, har förstainstansrätten, enligt Irish Sugar, i den nämnt Irish Sugars kritik mot det omtvistade beslutet och därefter behandlat de argument som framförts vid förstainstansrätten, utan att ange att kommissionens argument avvek från dem som framfördes i punkt 112 i skälen till det omtvistade beslutet. 52 I detta avseende konstaterar domstolen att Irish Sugar inte har visat i vilket avseende förstainstansrättens motivering skulle vara otillräcklig. Dess anmärkning att motiveringen saknar en hänvisning till den påstådda skillnaden mellan de argument som kommissionen framförde i det omtvistade beslutet och de som anfördes vid förstainstansrätten är inte på något sätt tillräckligt för att visa en bristande motivering. 53 För det andra anser Irish Sugar att förstainstansrätten i punkt 64 i den överklagade domen inte har besvarat dess anmärkning om att kommissionen i meddelandet om anmärkningar inte hade tagit upp frågan om det förelåg ett samband mellan de båda företagen ur den synvinkeln att de skulle ha antagit ett gemensamt beteende på marknaden, utan endast nöjt sig med att konstatera att det förelåg strukturella band mellan Irish Sugar och SDL. 54 Irish Sugar har tillagt att förstainstansrätten felaktigt har grundat sig på uppgifter som inte framgår av det omtvistade beslutet och som inte diskuterades under det administrativa förfarandet. Irish Sugar har särskilt påstått att förstainstansrätten har beaktat en anteckning som kommissionen inte lagt till grund för det omtvistade beslutet, vilket visar att förstainstansrättens tillvägagångssätt är felaktigt. 55 Irish Sugar har dessutom gjort gällande att förstainstansrätten har tolkat nämnda anteckning i punkt 64 i den överklagade domen på ett sätt som förtjänar kritik. Enligt Irish Sugar borde förstainstansrätten ha beaktat annan bevisning, och särskilt en rapport, som bifogats ansökan, vilken utarbetats av sakkunniga som utnämnts av High Court (Irland) i samband med ett nationellt konkurrensrättsligt I

16 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P förfarande. Irish Sugar har hävdat att förstainstansrätten på ett godtyckligt sätt har valt bland den bevisning som anges i punkt 39 i den överklagade domen. Irish Sugar har i repliken tillagt att förstainstansrätten har underlåtit att uppfylla sin utredningsskyldighet genom att inte vidta åtgärder för processledning i enlighet med artikel 64.2 i förstainstansrättens rättegångsregler och genom att inte beakta viss bevisning. 56 I detta avseende konstaterar domstolen att Irish Sugar har framfört kritik av olika slag i samband med en anmärkning som grundar sig på en påstådd bristande motivering, utan att på något sätt visa att förstainstansrätten har fört ett otillräckligt resonemang till stöd för en av sina slutsatser. 57 För det första har Irish Sugar gjort gällande att förstainstansrätten inte besvarade en av dess anmärkningar, men det har inte anfört någon omständighet som styrker en felaktig rättstillämpning eller förklarar på vilket sätt den påstådda bristen skulle ha påverkat förfarandets utgång. 58 Vad därefter avser invändningen att förstainstansrätten i punkt 64 i den överklagade domen har grundat en del av sina konstateranden på en handling som omnämndes i meddelandet om anmärkningar, men inte i det omtvistade beslutet, måste det konstateras att denna invändning är fullständigt oklar. Eftersom förstainstansrätten i denna punkt har prövat huruvida meddelandet om anmärkningar hade varit uttömmande, var det logiskt att hänvisa till innehållet i detta meddelande. 59 Slutligen har Irish Sugar ifrågasatt förstainstansrättens tolkning av de faktiska omständigheterna och den bevisning på vilken förstainstansrätten grundade sin bedömning i punkt 64 i den överklagade domen. Såsom har erinrats om ovan i punkt 39 är domstolen inte behörig att fastställa de faktiska omständigheterna. Domstolen är i princip inte heller behörig att pröva den bevisning som förstainstansrätten har godtagit för att fastställa dessa faktiska omständigheter. Det ankommer enbart på förstainstansrätten att bedöma värdet av den bevisning I

17 IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN som förebringats. Med förbehåll för det fall då bevisningen missuppfattats, utgör inte denna bedömning en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning. I det förevarande fallet har det inte fastställts att förstainstansrätten har missuppfattat bevisningen. Dessutom bör det påpekas att i motsats till vad Irish Sugar har påstått, har förstainstansrätten inte åsidosatt någon utredningsskyldighet genom att inte vidta processledningsåtgärder. 60 Det är uppenbart att de argument som Irish Sugar har framfört i den tredje delen av den tredje grunden till vissa delar inte kan upptas till prövning och i övriga delar inte kan godtas. 61 Härav följer att det är uppenbart att i den del överklagandet kan prövas på den tredje grunden, skall det således lämnas utan bifall. 62 Av det ovan anförda följer att det är uppenbart att Irish Sugars överklagande i vissa delar inte kan upptas till prövning och i övriga delar är ogrundat. Överklagandet skall därmed ogillas i enlighet med artikel 119 i rättegångsreglerna. Rättegångskostnader 63 I enlighet med artikel 69.2 i domstolens rättegångsregler, vilken är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 118 i dessa rättegångsregler, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Irish Sugar skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Irish Sugar har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas. I

18 BESLUT AV DEN MÅL C-497/99 P På dessa grunder fattar följande beslut: DOMSTOLEN (femte avdelningen) 1) Överklagandet ogillas. 2) Irish Sugar plc skall ersätta rättegångskostnaderna. Luxemburg den 10 juli 2001 R. Grass Justitiesekreterare A. La Pergola Ordförande på femte avdelningen I