December 2007 Nr 3-4 Årg 29 Örkelljungabygdens Natur

Transkript

1 December 2007 Nr 3-4 Årg 29 Örkelljungabygdens Natur

2 Innehåll Vinterns och vårens program... sid 3 Store mosse och Kävsjön... sid 5 Cirklar... sid 6 Böcker om stenåldern... sid 10 Exkursioner... sid 11 Väderön i Sånnestorp... sid 14 Hemmaväxter i fjällmiljö... sid 26 Sjöorren i Örkelljunga kommun... sid 31 Höstens fågelobsar... sid 34 Remissvar på ÖP07... sid 37 Nils Gustav Nilssons lantbruk på Väderön i Sånnestorp skildras i detta julnummer. Han är den tredje generationen Nilsson som brukat gården. I en annan artikel beskrivs vanliga hemmaväxter som även påträffas i fjällvärlden. Dessutom tecknas bilden av sjöorrens förekomst i kommunen. Både en växt- och en fågelcirkel drar igång i början på det nya året. Kanske är det något för dig? Redaktionen Janne Johansson, Ö. Ringarp Pl 496, Örkelljunga, (janne_ringarp@rixmail.se) Perry Vigelsbo, Ängelholmsvägen 49, Örkelljunga, (vigelsbo@swipnet.se) Tony Svensson, Fältvägen 15, Kristianstad, (tony.sv@blixtmail.se) Omslagsbild framsida: Svavelticka (Foto: Janne Johansson) baksida: Lärkesholmssjön (Foto: Perry Vigelsbo) Redaktionen Program vinter-vår 26/12 Onsdag, annandagjul. Bjärekretsen har gjort annandagen till en traditionsfylld exkursionsdag ut till Hallands Väderö. Missa inte att uppleva denna säregna ö under en säregen årstid. Fika, kängor och varma kläder är en stor fördel. Båten avgår från Torekov kl Samling vid Gästis för samåkning kl Ansvarig Janne Johansson. 10/1 Torsdag. Egna bilder. Den traditionellt återkommande programpunkten med visning av de egna bilderna blir denna gång en januarisittning. Föreningen ordnar så att även digitala bilder kan visas i storformat. Vi ses på Utbildningscentrum kl Ansvariga Perry Vigelsbo och Zigge 27/1 Söndag. Örnar, gäss och änder. Åk med till Landön och Tosteberga och spana efter örn och olika gäss och änder. Vi hoppas på en härlig skådardag vid Skånes ostkust! Men glöm inte att ta med varm dryck och värmande vantar. Samling vid Gästis kl Ansvariga Jan och Josefin Svensson (tel ) 7/2 Torsdag. Årsmöte. Föreningens 45:e årsmöte avhålls denna gång i Utbildningscentrums lokaler. Årsmötesförhandlingarna börjar kl (obs tiden!) Därefter kommer Staffan Åkeby att hålla ett engagerat föredrag om Sveriges fauna och Skånes djurpark med start ca Även icke-medlemmar är välkomna till föredraget. Ansvarig Patric Carlsson 23/2 Lördag. Under många år har en holkserie funnits nere i Flinka. Denna är nu i behov av översyn och förnyelse. Vi tar denna lördag till att gå över serien och sätta upp nya holkar där så behövs. Medtag grova kläder, fika, gott humör. Samling vid Gästis kl Ansvariga Lennart Persson och Ferenc Persson 9/3 Söndag. Vandring vid Pinnån. Pinnåområdet intill Örkelljunga tätort skall under de närmsta åren bli ett kommunalt naturreservat. Vi besöker området under några olika årstider och gör denna söndag en marsvandring längs vattendraget. De olika trädens och buskarnas knoppar ägnas ett extra studium. Samling vid Gästis kl Ansvariga Zigge och Janne Johansson 2 3

3 30/3 Söndag. Fagning av ängen i Spångabygget. Vår vildhöstnadsäng behöver befrias från nedfallna kvistar och större anhopningar med löv. Under marsmånadens sista dagar genomförs årets behövliga insats. Tag med stövlar, busksax, räfsa och fika. Samling vid Gästis kl Ansvarig Bengt Gillenius 13/4 Söndag. Långalts myr. En vandring i vår myrrika trakt sitter aldrig fel. Den spännande, varierande Långalts myr blir idag vårt utflyktsmål. Våren är förhoppningsvis en bra bit på väg och mesar, hackspettar, hönsfåglar, kråkfåglar lär på olika sätt göra sig påminda. Glöm inte kikare och väl tilltagen matsäck. Samling vid Gästis kl Ansvariga Patric Carlsson och Janne Johansson 24/4 Torsdag. En kväll med flyttfåglar ute på Rönnen och Sandön, det låter väl spännande! Tiden är inne för att besöka Skäldervikens fågelstränder. Där hoppas vi få se diverse snäppor, spovar och mycket annat som passerar vårt närområde på sin väg upp till fjälls. Det kan ni inte missa - ta med varmt både till det yttre och inre. Glöm inte kikaren och något att fika på. Vi åker från Gästis kl Ansvariga Birgit & Pär Svensson 1-3/5 Övernattningsexkursion till Store mosse/kävsjön. OBS - se utförligare påannons på nästa sida. Ansvarig Janne Johansson 11/5 Söndag. Fågelskådningens dag. Vi tänkte upprepa förra årets lilla tävling i fågelskådning där vi deltar i lag om 2-4 personer. En erfaren skådare paras ihop med några lite mindre erfarna. Från vilken lokal inom kommunen kommer vi att få se flest arter och kommer vi att slå förra årets resultat? Ja det ska bli spännande att se, följ med och deltag i denna lokala variant av tävlingen Tag plats. Anmälan och frågor till Björn (52764) eller Patric (50314). Samling vid Nettos parkering kl , avslutas ca Ansvariga Björn Herrlund och Patric Carlsson 25/5 Söndag. Skäralid vår närmsta nationalpark. Efter bara några mils bilande längs väg 108 når man som bekant Söderåsen med dess påtagliga nivåskillnader. Vi vandrar in i den spännande ravinen, letar efter och upplever vanliga och ovanligare växter och fåglar. Många lavar, mossor och svampar finns här. Tag med väl tilltagen fika och oömma vandrarskor. Samling vid Gästis kl Ansvarig Jan Svensson 8/6 Söndag. Vieån är en oreglerad å som slingrar sig fritt genom delvis restaurerade våtmarker i norra Skåne. Den rinner ut i Helge å vid Skeingesjön där vi besöker Skeingeborg. Vandringen går genom varierad och vacker natur och är en dryg mil lång. Tag med stövlar, kikare och rejäl matsäck. Samling vid Gästis redan kl Ansvarig Janne Johansson 15/6 Söndag. De vilda blommornas dag.. För sjunde året deltar vi, tillsammans med Svenska Botaniska föreningen och Lunds Botaniska förening, i detta för hela Norden gemensamma program. Denna gång blir det Pinnåområdet, reservatet, som får en grundlig genomgång. Vi samlas vid Gästis kl Ansvarig Zigge. Store mosse och Kävsjön den 1-3 maj Store mosse med Kävsjön är ett innehållsrikt naturområde beläget strax norr om Värnamo. Här finns en av södra Sveriges absolut bästa lokaler för spelande dvärgbeckasin. Även släktingarna, dubbel- och enkel-, noteras varje år. Småspovens drill över nejden kan, om turen är på ens sida, uppblandas med den något vanligare storspovens. Även gluttsnäppa, grönbena, rödbena och ljungpipare hör hemma i dessa moss- och kärrmarker. Andfåglar av olika slag påträffas, smålommen ses allt som oftast och fiskgjusar, örnar är vanligen också sedda. Här finns säregna naturtyper i form av mossar, kärr, gungflyn, sjöar, urskogslika skogar och åsliknande sanddyner. Flera kortare och längre vandringar kommer att göras i stillsamt tempo. Du erbjuds nu att teckna dig för en dubbelövernattning i Södra Svänö-stugan mellan 1-3 maj Primitiva förhållanden, visst, men med en underbart avstressad, naturrik miljö inpå knutarna. Vi gör denna Store mosse/kävsjö satsning tillsammans med Klippanbygdens Natur. Stugan rymmer personer. Avgiften för hela stugan är kr, vilket alltså inkluderar två nätter. Vi hoppas på en givande gemenskap och rika naturupplevelser i denna repris på 2006 års exkursion! Anmäl dig, gärna relativt snart så vi får ett hum om intresset, genom att ringa eller skriva till Janne Johansson 0435/50131, Ö. Ringarp, Örkelljunga. 4 5

4 Fågelkurs i ornitologi Liksom vi gjorde innevarande år ämnar föreningen att under 2008 hålla en kurs i fågelkännedom med betoning på de arter vi hittar i vår hemkommun. De flesta kursträffarna kommer vi att tillbringa utomhus, utom de första som blir rena innekvällar. På de sistnämnda tittar vi på bilder och lyssnar på läten. Anmälan görs på första sammankomsten som hålls på Centrumhuset torsdagen den 14 februari kl Kan Du inte komma på denna första träff kan Du när som helst före kursstart ringa någon av kursledarna. Programmet för studiecirkeln bestäms gemensamt på första sammankomsten. Välkomna. Du glömmer väl inte prenumerera!? Mitt i julförberedelserna, mitt i mörka december. Det är snart dags att förnya prenumerationen på! Du som är fullbetalande medlem i Naturskyddsföreningen på riksnivå får som bekant vår egen medlemstidning liksom på köpet. Är du däremot lokal medlem ska du betala en prenumerationsavgift på 100 kr, exempelvis genom att använda det inbetalningskort som förhoppningsvis medföljer denna tidning. Du glömmer väl inte detta?! Vi behöver alla hjälpas åt med att lyfta fram natur- och miljövårdsfrågorna och på så vis ge naturen en tydligare och tyngre röst. Kursen leds av Patric Carlsson, , eller och Björn Herrlund, , eller Cirkel om våra ängs- och medicinalväxter Under många år har olika naturskyddsföreningar varit involverade i bevarandet av de gamla slåtterängarna. Bland annat genom att slå växtrika marker med lie i början på hösten. I denna något komprimerade cirkel ska vi försöka lära oss mer om vilka växtarter som trivs i denna miljö, på ängen och fundera över varför de trivs just där. Växter har också i nästan all överblickbar tid nyttjats som ett läkemedel att bruka mot olika åkommor, sjukdomar. Vi försöker att också vinkla in delar av cirkeln mot detta stora ämne. Som en fortsättning på innedelen av cirkeln har vi tänkt att fortsätta med en fristående, mer traditionell växtkännarkurs förlagd utomhus. Vi hoppas du vill avsätta tid för att vara med på denna cirkel vilken vänder sig till naturälskare i såväl Örkelljungabygdens Natur som i Klippans motsvarighet. Inga förkunskaper krävs, men ett frågvist sinnelag premieras. Första träffen hålls onsdagen den 23 januari, kl på Centrumhuset. Cirkelns praktiska uppläggning bestäms gemensamt under denna kväll. För planeringens skull är det en fördel om du anmäler ditt intresse i förväg till Zigge (tel 52232) eller Janne Johansson (tel 50131). Varmt välkomna! 6 7

5 Asplöv i hösttider. Kulturvårdare i aktion. Inventeringen av Örkelljungas kulturlandskap pågår för fullt. Mer om detta i kommande nummer (Foton: Janne Johnasson). 8 9

6 Böcker om vegetation och människor i Örkelljunga under stenåldern Hembygdsföreningens återkommande produktion av böcker med fokus på Örkelljungatrakten har det sista året fått konkurrens av Riksantikvarieämbetet. I samband med motorvägsbygget genom kommunen har arkeologer och andra historiker penetrerat kommunens forntid. Detta har hitintills resulterat i flera färdigtryckta skrivalster. Först ut var Per Lagerås bok The Ecology of Expansion and Abandonment, Medieval and Post-Medieval Land-use and Settlement Dynamics in a Landscape Perspective. Denna presenterades utförligt i förra numret. En kompletterande bok, likartat byggd på pollenanalyser av borrprov i våtmarker, är Leif Björkmans Från tundra till skog, Miljöförändringar i norra Skåne under jägarstenåldern. Här finns utförliga redogörelser av vegetationens, de kommande skogarnas förändringar under flera tusen år efter det att inlandsisen avsmältning friställt markerna. Boken slutar i princip vid Kristi födelse, alltså ungefär där Per Lagerås bok börjar. En tredje bok från arkeologernas händer har helt enkelt fått titeln Stenåldersjägarna, skriven under redaktion av Bo Knarrström. Nu är det alltså människans uppdykande i landskapet som kommer fram i strålkastarljuset. Pilspetsar, skrapor och andra arbeten eller flintavslag hittades på en hel del håll, vilket gav de fingrävande yrkesarkeologerna ett ganska varierat arbetsmaterial att tolka. Visserligen kan åldersbestämning av fynd vara en vansklig uppgift, men den äldsta fyndplatsen var obestridligt den i LärkaSjöhult. I brist på organiskt material kunde platsen ändå dateras till ca f Kr - genom noggranna jämförelser med andra lokaler. Ovanstående böcker kan alla rekvireras från Riksantikvarieämbetet. Du kan ringa eller gå ut på nätet och se under Eller kan du höra efter på Gemet! Exkursioner Vandring i Pinnåreservatet den 14 oktober En frostnupen söndagsmorgon i oktober, samlades åtta personer för en liten tur i Pinnåområdet. Denna höstdag skulle fokus främst ligga på mossor och lavar. Kanske vi också kunde hitta några svampar? Vi började med en brant nedstigning bakom gamla apoteket, följd av en promenad över byggplatsen på Ejdernområdet. Naturintresset fick vänta lite medan vi nyfiket beskådade husgrunder och ledningar. När vi kom fram till den asfalterade cykel- och gångbanan längs Pinnån, konstaterade Zigge att alen fäller sina löv gröna. Han förklarade att den kan göra så för att den producerar sitt eget kväve och således har råd att slösa lite mer med sina resurser. Där gångbanan når fram till Ågatan korsade vi vägen och klev över vägräcket rakt in i en värld som är fördold för den som bara följer asfalterade stråk. Pinnån ringlar sig här bitvis ganska strömt fram omgiven av en skog till största delen bestående av bok. Här kan det hända att strömstaren håller till. Någon sådan såg vi emellertid inte idag, men en gärdsmyg annonserade sin närvaro. Bokskogssluttningen ned mot Pinnån (Foto: Perry Vigelsbo)

7 Längs vandringen på den smala stigen vid åkanten fann vi thujamossa, sidenmossa, skuggstjärnmossa, bräkenmossa men även (hurra! något även jag känner igen) björnmossa och vitmossa. Perry fick upp ögonen för en liten kambräken nära vattnet. Det var det andra fyndet av kambräken i Pinnåområdet. Då jag föreslog en liten belöning i form av en glasspinne, avvisades förslaget som alldeles för frikostigt. Belöningen, om det överhuvudtaget var tal om en sådan, borde hållas inom betydligt blygsammare ramar. Havregrynsgröt var det någon som föreslog och i så fall kall sådan. Ute i ån låg en ö. På denna lilla ö växte något stort och grönt. Jag tittade på det i kikaren. Perry, som ändå har en kamera som förstorar upp bra, balanserade på en halvrutten gren ut till den ståtliga växten som visade sig vara ett exemplar av safsa eller kungsbräken som den också kallas. Eva rekommenderade att jag skulle klättra ner för branten vid åkanten för att titta närmare på den. Efter ett ögonblicks tvekan kom jag fram till att jag ville studera safsan lite närmare. Det kunde ju också vara praktiskt att det fanns två undersköterskor med utbildning i hjärt- lungräddning i närheten ifall grenen Perry klev på skulle visa sig opålitlig. Lite intressant historisk kuriosa var flickornas och pojkarnas badplatser. Här lögade sig örkelljungaborna förr i tiden. Vid flickornas badplats föreslogs det oss (Eva och mig) att vi skulle ta oss ett bad. Ett förslag som inte alls tilltalade oss. Vid pojkarnas badplats på motsatta stranden, brukade militärer basta och bada under 40-talet berättade Zigge. Konstigt nog var det ingen av herrarna som rekommenderat damerna att bada som var sugen på en simtur. Så småningom kom vi fram till en ganska dåligt betad äng/kohage. Här studerade vi de förtorkade resterna av en svamp kallad trollhand, innan vi satte oss ner för att fika. En hackspett konstaterades befinna sig i närheten. Åsljungabjörnbären bildade ett taggigt snår strax intill. Solens sneda morgonstrålar letade sig in mellan träden och förskönade vår kafferast. Styrkta av förtäringen bröt vi upp och passerade över en bro för att följa den andra sidan ån på vägen tillbaka. På en död stam växte bergklomossa. Rödgul taggsvamp fanns längs stigen. Ett något otidsenligt fynd var några blommande vitsippor! Ett intressant fynd var den sällsynta dunmossan som växte i närheten av trekantsmossa och fickmossa. På vägen tillbaka fick jag tillfälle att ta en närmare titt på safsan som inte växte så mitt ute i ån som jag trott utan alldeles inom räckhåll från den här sidan. Onekligen är det så att den har något konungsligt över sig. Trevligt att inte vara tvungen att titta på den i kikare den här gången. (Det verkar ju inte så seriöst att botanisera med detta hjälpmedel.) Snart var vi tillbaka i den asfalterade och bebyggda delen av Örkelljunga igen och när exkursionens deltagare skildes åt vid parkeringen kunde se vi se tillbaka på en trevlig förmiddag i en naturskön del av samhället. Vid pennan... Carina Johansson Lärkesholmssjön - den 10 november Denna sena höstvandring runt Stora Lärkesholmssjön lockade 15 personer, varav 4 från Bjärekretsen. Vi utgick från grillplatsen mellan sjöarna. Individstarka tallar vid sjökanten beundrades och en uppdykande mindre hackspett upptäcktes av vakna ögon.. Herrgården vid väg 108:an ledde in tankarna på von Liewen, Linné och dammkonstruktionerna i granskogen bakom. Vi tog oss en titt, såg dammvallar, kanaler. Foto: Perry Vigelsbo En glada och en korp snirklade, cirklade runt varandra under en längre tid. Därutöver sågs ett flertal andra korpar. Flockar på mellan stycken verkar hålla till i skogar, vid hyggen nordost om sjön. Antagligen drar de fördel av matutläggningen till vildsvin i trakten. Fikat intogs i det medeltida betes- och åkerlandskapet innan Kjällstorp. Bandparceller, stensträngar, odlingsrösen, vallagärde Och en samlad flock får gav pastoral idyll. Men plötsligt kom en av jaktsällskapets hundar och satte våldsam sprätt på den lättfotade fårflocken! Vandringen avslutades så utmed grusvägen, med mångtaliga stengärdsgårdar i beteslandskapet och med den nyskapade våtmarksdammens gräsänder. Några ännu levande trattkantareller uppvisades men de var nu så sent på hösten ganska fåtaliga. En trevlig vandring och ett lättsamt, intresserat vandringssällskap. Janne Johansson 12 13

8 Väderön i Sånnestorp Jag kör på den fina grusvägen mellan Sånnestorp och Ramnekärr. Skymtar den nedre mölledammen. Kör genom mörk granskog och så öppnar sig en större yta med öppen gräsmark! Och en bondgård dyker upp, stall, loge, uthus, boningshus. Fram till för något år sen brukade jag här kryssa hässjor, lika sällsynta som smörbollar och storspovar. Denna artikel ska handla om denna gård i Sånnestorps utkanter, ägd av Nils Gustav Nilsson och kallad Väderön. En gård som uppkom sent och som brukats av tre generationer Nilsson, nämligen uppodlaren Nils, sonen Anselm och sonsonen Nils Gustav. Den senare är idag 75 år gammal och delar på ett frikostigt sätt med sig av sitt och sina förfäders liv. En artikel om hur ett lantbruk i denna förhållandevis öppna skogsbygd sköttes under det nyss bortrunna 1900-talet. Småskalighet, arbetskrävande drift, mångsidighet, stor del självförsörjning. Måsaryggar som slogs med lie, gullkragen som slant in i säastyckena på en femöring. Det öppna landskapet kring Nils-Gustavs gård på Väderön (Foto: Janne Johansson). Sånnestorps by, laga skifte 1842 Sånnestorps gårdar var tre till antalet under första halvan av 1800-talet, belägna utmed den kommande riksvägen. De omgavs av de förhållandevis små åkrarna. I området ned mot Pinnån fanns utbredda, fuktiga ängsmarker. Dessa kallades på den tiden sidvallar, sidder (eller mader) och utmed hela åsträckan fanns stora arealer med dessa viktiga, höproducerande marker. Det var först efter åregleringen, åsänkningen på 1910-talet som sidvallarna omfördes till åkermark! På skifteskartan finns namn som Svältekrokarne och Ålagårdsmaden. Det sistnämnda namnet visar på att ålfångst bedrevs nere vid Pinnån. På skifteskartan finns några ensamma byggnader belägna nästan en kilometer norr de större gårdarna. Namnet Wärön finns myntat för denna plats och hit tillräknades ett par tunnland åker och en del utspridda ängsmarksområden. Denna torplika bebyggelse måste ha varit föregångaren till den självständigare gård som kring sekelskiftet växte upp här. Nils Nilsson från Östra Ljungby I slutet av 1800-talet kom Nils Nilsson med hustrun Matilda att bosätta sig i trakten. Han kom från Ö. Ljungby. Första åren lär han tillfälligt ha bott på den gård som senare har bebotts av släkten Hector. Så någon gång under åren friköptes Väderön från Sånnestorp. Här fanns då, enligt sonsonen Nils Gustav, bara ödemark och inget uppodlat eller bebyggt. Detta stämmer dock inte helt med den 50 år äldre skifteskartan. När Nils förvärvat fastigheten, den bestod av ca 50 tunnland, köpte han på annat håll en gammal länga vilken sattes upp där gården nu ligger. Stalldelen låg inunder och boningshuset ovanpå. Så småningom utgrävdes hela underdelen. Sonen Anselm, för övrigt enda barnet, var 7 år när familjen flyttade in i huset. Nils Nilsson var framförallt intresserad av att förbättra själva jordbruket och av att odla upp mer av obruten mark! Efterhand ville han därför göra allt större och få fram än fler skiften. Man nyodlade, dubbelgrävde, som Nils-Gustav sa Under all tid som gått sen Nils Nilsson kom till trakten har mycken sten rensats bort från åkrarna. Och det synliga beviset på detta kan var och en se i de vällavade stengärdsgårdarna runt åkrarna. Mycken sten har också lagts på vångavägarna ut till några mossiga skiften. Även sonsonen Nils-Gustav har plockat mycken sten från dessa åkrar, däremot har denne inte direkt nyodlat någon mark det arbetet var redan genomfört av hans farfar och far. Sidvallarna på häradskartan År 1926 kartlades Väderöns marker i samband med att Häradskartan skulle tas fram. På denna kan man se att åkerarealen på fastigheten nästan redan visar på nutida gränser. Vissa mindre partier skulle dock senare komma att tillstöta. Men det som man som nutidsmänniska mer reagerar över är den ännu kvarvarande, stora arealen med sidvallsbeteckning - belägen i området söder gården, ner till 14 15

9 Blåtåteln växer rikligt i den gamla sidvallen. Björk har i senare tid intagit ängen (Foto: Janne Johansson). Möllebäcken. Nils-Gustav nämner att man kallat detta område för måsaryggarna och att gräset här förr i tiden slogs med lie. Det avslagna gräset transporterades därefter direkt upp till torrare mark med hjälp av en höstabör - för att på så vis kunna torka bättre och snabbare. En höstabör hade två hjul där bak, sammanbundna av en axel. Diken har innan Nils-Gustavs tid grävts i dessa måsaryggar. Korna, djuren gick gärna ner i dessa marker, för här fanns det alltid mat. Nils kommer ihåg att de lätt kunde sjunka ner nästan till buken i dyngan Under 1940-talet fanns här knappt ett enda träd så långt ögat kunde se. Någon vildhöstnad i området har inte förekommit under Nils-Gustavs egen tid. Om man idag går ner till Möllebäcken genom denna gamla slåttermark finner man att björk sen ett bra tag etablerat sig och att det är gräset blåtåtel som dominerar starkt i fältskiktet. Man kan förmoda att det vildgräs som under 1900-talets första hälft slogs med lie och bärgades till vinterfoder just var detta blåtåtelgräs. Häradskartan, den gamla ekonomen, från slutet av 1920-talet. 16 Snickarglad bondson Anselm Nilsson föddes Som enda barnet skulle han naturligtvis ta över faderns uppodlade gård. Nu hade dock sonen Anselm även känsla för snickeriyrket, antagli- 17

10 gen påverkad av att flera släktingar på moderns sida var hemma i denna sysselsättning. Efter ett tag skaffade han sig en bandsåg och fick under vissa tider extrainkomster genom att tillverka både vagnshjul och börahjul (till rullebör). Ville kunden ha sitt hjul järnbeklätt fick han dock höra med smén. Nils-Gustav tror att fadern nyttjade björk vid tillverkningen av hjulens nav och ytterskal, och ek till dess ekrar. Anselm kom att bygga de nya husen vid gården. Han började med att köpa timmer på Bjersgård, körde dessa till Stidsvig där han fick dem uppsågade började han bygga och till julen 1919 kunde han och föräldrarna flytta in i det nya boningshuset gifte sig Anselm Nilsson med Julia Pettersson från ett grannställe i Ramnekärr. Huset intill byggdes om till verkstad i samband med att snickeriearbetet tilltog i viktighet. Och en större loge fick ersätta den som funnits i det första huset. Nils-Gustav berättar att gårdens första loge var en riktig plankeloge, med plankegolv. När man tröskade där, plejlade, hördes det i hela byn. Det blev särdeles bra resonans, bra ljud när slagan föll. Ett undantag byggdes bredvid logen. Farfar dog 1932, när Nils-Gustav just var nyfödd, bara en månad gammal. Farmor dog året efter, Dagboksnoteringar under många år Under större delen sitt liv skrev Anselm Nilsson dagboksanteckningar. Ofta nyttjade han ett köpt exemplar av Lantbrukskalender fickkalender för jordbrukare och skogsmän. Här inunder har jag nyttjat Anselms korta, kärnfulla meningar kring vad som tilldragit sig på gården under åren Merparten av arbetet verkar ha gjorts i egen regi, men ibland har extra arbetskraft kunnat nyttjas. Främst är det Starra-Göte som hoppat in som extradräng, Göte Andersson från Starrabygget, Eket. Plöjning och harvning var viktiga arbetsuppgifter (Foto: Janne Johansson). Denna arbetsvagn har Anselm tillverkat. Finns numera på Ingeborrarps friluftsmuseum (Foto: Perry Vigelsbo). Året hade sina olika arbeten. Vi gör en snabbresa. Ofta skulle hackelse till djuren skäras och torv skulle malas. Kring månadsskiftet mars/april sågades brännet. När våren nu närmat sig kördes gödsel ut, kalkkväve och konstgödning såddes. Man plöjde, harvade. Potatis sattes i början av maj, betor och morötter såddes, liksom lusern, gräsfrö, havre, råg och kanske vete (tidpunkten kunde variera med väderleken). I andra halvan av maj och en bit in i juni var det dags att lägga en del dagar på att skära torv och binda ris. Bjökris buntades till bakugnen för kommande behov. Betorna skulle gallras en bit in i juni månad, man skulle köra i pärorna. När midsommar passerats började man hugga gräset och kort därefter la man samman i stackar eller reste hässjor. Ibland höggs och spetsades nya stängselstolpar mitt i sommaren. I mitten av juli började man köra in höet. Väl in i augusti kördes torv hem. Skörden av säden påbörjades redan i mitten av augusti, krakstör (spetsad, skalad granpinne med inslagna spik) sattes upp, råg, havre och vete huggs. Arbetet kunde vara från och till under en månad fram i tiden. Gödsel kördes därefter ut på fälten 18 19

11 varefter man fjäderharvade och skumplöjde, för att slutligen slätharva ner utkörd gödsel. I andra halvan av september (eller först i oktober) plockades potatisen upp, men detta arbete kunde i undantagsfall fortsätta in i november månad. Betorna togs i regel upp sist av alla grödor, mestadels i oktober. I andra hälften av oktober och delvis in i november såddes vete och råg och under dessa årets sista månader gödslades och plöjdes resten av fälten och kalk kanske spreds ut. Den 14 december 1938 skriver Anselm så här i sin kalender: Plöjt lusern. Sista plöjningen för i år. Satt in hässjestör o krakestör. Hästar, kor och grisar i kalendern I dagböckerna noteras vilket arbete som dominerat dagens värv, men här finns också nedtecknat händelser som tilldragit sig vad gäller gårdens hästar, kor och framförallt grisar. Vi småtittar i 1938 års kalender: 11 mars Ludvig varit här och skurit grisar 20 april Warit i Ljungaskog med en gris 22 april Slaktat grisen 1 maj Friberg i Ljungaskog med sugga 2 maj Majros lupit 6 aug Varit i Eket skott Kille 27 aug Suggan fått grisar i natt 12st + 3. Lisa kalfvat e.m. 9 nov Varit i Ljungaskog med en gris 21 dec Slaktat suggan Förklaring: Ludvig Svensson i Ljungaskog kastrerade smågrisarna, suggor betäcktes med galt vid skolhemmet i Ljungaskog, kon Majros var tjurvill, hästen Kille fick nya hästskor, julgrisen slaktades. Året efter tog man suggan till Westrarp istället. Att sko Kille kostade år :50 resp 5:50. Ett besök av veterinären minskade plånbokens kontanta medel med 12 kronor. Väderöns konamn 1942 var: Lisa (14 år), Röa (10), Blomma (9), Krona (5), Penny (4), Lilja (3), Kajsa (2), Pärla (1), Maj-Ros (1). Antalet kor på gården låg under Anselm Nilssons tid normalt på 5-6 stycken av svartvit låglandsras (SLB), vilket även sonen Nils-Gustav fortsatte med. Ett mindre antal ungdjur förekom också. När en ko var tjurvill fick man traska genom markerna till grannen Anders Nilssons tjänstvillige tjur i Sjunkamossa. Nils-Gustav slutade med att hålla mjölkkor strax innan han fyllde 60 år, alltså i början av 1990-talet. Därefter har han haft amkor. Antalet suggor låg i regel på 3-4 stycken och smågrisarna såldes snabbt vidare när de var tillräckligt stora. Höns har också alltid funnits på gården och detta har Nils Gustav fortsatt med in i denna tid. Ardennrar Ardennerhästar fanns fram till faderns tidiga död, En av de äldre hästarna hette Kille. Den var pålitlig och duktig och Nils-Gustav nämner att deras far använde den till att dra vandringen. Detta kraftuttag behövdes till drivning av faderns bandsåg och av hackelsemaskinen. Var systern eller han själv hemma fick de i regel leda hästen runt, runt men även annars brukade fadern försöka nyttja sin Kille. Ofta vandrade den snällt på och om den då och då stannade till så brukade det räcka med att fader Anselm stampa till i golvet innanför så började den åter att gå på Mats Ludvigssons ardenner i Långalt (Foto: Janne Johansson). Samtidigt med Kille hade man hästen Max, men den kunde inte nyttjas i vandringen. Därefter hade de Dockan, som blev ca 20 år. Denna ardenner var det emellertid omöjligt att sko hon fick helt sonika gå utan! Och slutligen nämner Nils-Gustav Fille, en häst som det var tvärt hopplöst att köra som enspännare. År 1954 köpte Nils-Gustav (22 år gammal) en Volvo T22. Samma år dog en av de två sista hästarna. Djuren gick ju på skogen fram till att slåttern var genomförd, när vallen slagits och skördats. Alltså några veckor efter midsommartiden Sen var det fritt fram för djuren att beta även på vallen. Nils-Gustav säger att de först fick gå på det vilda, för att därefter släppas på det tama. I sammanhanget nämner Nils-Gustav att Fritiof Bengtsson med sina två söner Sven och Bruno brukade komma leandes med sina kor ut till det skifte de då ägde intill Väderöfastigheten; Fritiof kom med tre kor, Sven och Bruno med vars två dom hämtade dessa kor för mjölkning på kvällen och släppte dem på morgonen. De gick i var riktning en sträcka på cirka kilometern

12 Åkerbruket, säden och gullkragen Nils-Gustavs far dog alltså 1951, när sonen endast var 18 år gammal genomgick han exercisen, kom hem Det var tungt för hans mor Julia och hans syster Sylvia att sköta stället ensamma den tiden. Fast de lejde bort något arbete köpte han så gårdens och den intilliggande byn Ramnekärrs första traktor, en Volvo T22. Nils-Gustav tror den kosta ca kr. Även en enskärig plog inköptes i samma veva. Bönderna intill trodde i början inte så mycket på hans plöjande, att det skulle funka så bra... Men visst gick det! Och det blev till att plocka mer sten än någonsin. Åkerbrukandet bestod ju normalt av plöjning med häst eller traktor, flera gånger harvning, sådd med såmaskin, körning med slättharven och sen trumling. Och så skulle ju stenen plockas bort, så mycket som jag någonsin kunde. Den lades bl a i rågången, i kant mot skolhemmet (dagens granskog). Vallen fick i regel ligga under tre år, därefter bröts den upp och ny såddes in för hand. Insådden skulle ske antingen tidigt på morgonen (kring 4-snåret) eller på kvällen när det åter var lugnt. Blåste det var ungefär lika stor. På gården fanns så tidigt Nils-Gustav kan minnas en avläggare, varvid portioner med lämplig mängd sädesstrån ramlade av tillsammans för att knytas ihop för hand. Men någon gång efter kriget, , inköptes en bindare av Lundholms i Perstorp. När säden tröskats lagrades den på loftet, för att sen efter behov tas till Lokalföreningens mölla där man kunde få krossat vissa partier till foder åt hästarna (delvis till korna), medan andra partier maldes för att bli mat åt grisarna. Lokalföreningens mölla startade Gullkrage (Foto: Perry Vigelsbo). det ogörligt. Oftast var det ca 2 tunnland som skulle sås och detta tog 1,5-2 timmar. Man skulle helst trumla tätt in på. Nils-Gustav har skött denna grässådd för hand under alla år, men i fjol (2006) lejde han för första gången bort den. Konstgödning har man alltid haft vad Nils-Gustav kan påminna sig. På 1940-talet hade hans far två sorters gödning, vilka man blandade på logen. Havre var det sädesslag som dominerade på gården under alla år. Kanske nyttjade man en areal på 6-7 tunnland, medan man odlade råg på 2 tunnland. Arealen säd och arealen vall var Nils-Gustav Nilsson rensar ett åkerdike en sen novemberdag 2007 (Foto: Perry Vigelsbo)

13 upp efter det att möllare Åkesson slutat med sin kvarn någon gång under mitten av 1940-talet. Det var sällan man odlade blandsäd i form av korn och havre på gården. De mognade så olika. Nils-Gustav nämner att det var först under senare tid som han själv började odla korn överhuvud, men i liten omfattning. En sak att nämna i sammanhanget är förekomsten av växten gullkrage i Nils-Gustavs sädesåkrar. När jag för detta på tal fryner han till. Han hade ett år haft hjälp av Magnusson, från Stidsvig, med att skörda sin säd. Och sen året efter var det fullt med dessa gula blommor ett jävla mög! Fast själva blomman är det ju inget fel på... Han hade aldrig tidigare sett detta numera allt ovanligare åkerogräs. Men visst hade han svårt att glädja sig över det. Han fick till och med problem med att hitta nån som ville hugga hans stycken åren därefter, kanske rädda att de skulle sprida smittan vidare... Potatis, päror, har under Nils-Gustavs tid alltid odlats på ca två tunnland. Potatisen förvarades under själva boningshuset. Det blev mycket jobb med att flytta pärorna när skörden var stor. Man sorterade eller harpade inte potatisen och därför fick man på våren sortera fram lämpliga sättpotatisar för hand. Något rekordår kokades stora mängder, vilka därefter gavs till svinen att frossa av. Hö ska bärgas från en hässja Nils-Gustav nämner att man under hans livstid i regel reste mellan 40 och 60 hässjor per säsong. En normal hässja bestod av 10 granepinnar, varvid de två yttre stod något utåt. Fyra trådar sträcktes ut och bands fast i pinnarna tråden bestod av en sorts fingergrovt garn, s k hässjegarn. Avståndet mellan granepinnarna var ca cm. Vid bra väder kunde man hässja gräset redan efter en dag, om man vänt det först nån gång, förstås. Fast ibland fick det torka ytterligare någon dag innan hässjningen. Därefter fick gräset hänga i lugn och ro under ett par veckor, varefter man började bärga hem det hela. När styckena så var rensade på sitt hö var det dags att släppa in korna på nytt bete. Nils-Gustav har under all sin tid hässjat allt gräs, hö ända fram till förra året! Något han säkert under de senare decennierna varit ensam om i trakten. Så har han också fått njuta av den särdeles goda hödoften under alla dessa år. Under fadern Anselms tid, på 1940-talet, inhandlades en höfläkt, vilken sparade åtskillig muskelkraft. Diametern på röret var 60 cm. När Nils-Gustav många år senare fick hjälp av en man från Ö Ljungby att pressa höet i balar, innebar detta att han först fick sluta använda fläkten. Men så kom man på att minska balstorleken och vips fungerade fläkt/rörsystemet igen. Arbetet med höet har han i regel klarat helt själv med hjälp av sin syster Sylvia. Fast under själva inkörningen av höet försökte man buda samman lite extra-folk. Men det blev med åren allt svårare att hitta nån som var van och av staborna hade man ingen nytta... I sammanhanget kan omnämnas att Sylvia fått sig berättats att en kraftig karl från Starby under den stora missväxten på var det 1870-talet eller början av 80-talet kom till trakten för att hugga ljung till sina djur. Ett nödfoder, men föga näringsrikt. Resultatet av resan till skogsbygden i Rya blev dock att han där träffade sin blivande fru Sylvias och Nils Gustavs morfars syster. Torvbrytningen Nils Gustavs farfar skar bränntorv till skolan i området väster om gården. Det tog visst alltid tre dagar att slutföra Både fadern Anselm och han själv öppnade upp en annan torvgrav öster vägen för att ta fram den egna torven. Vid arbetet med torven användes i regel två sorters spadar, vilka skulle vara ordentligt vassa Dels en spade som användes av den som skar ned genom torven uppifrån; den hade en bult som stack rakt ut och som man kunde trampa till på. Dels en spade som användes av den man som stod nere i torvgraven och som stack ut färdiga bitar och kastade upp dem på marken intill. Dessa torvbitar kördes med en rullebör en liten bit bort där de lavades upp för att torka Små kuber med fyra i kant och ett lock uppe på uppbyggdes. När torven torkat ett tag kurade man den, vilket innebar att man lavade bitarna mer ihop, runt i en ring, varefter man gick upp något i höjden, bildade liksom en stack. Hemma på gården revs de torkade torvbitarna allt efter behov med hjälp av en enkel torvströrivare. Under krigsåren på 40-talet bröts det torv i mycket större omfattning på grannskiftet i väster, på Tullgrens. Det var en Aronsson från Klippan som stod för denna brytning. Janne Johansson 24 25

14 Hemmaväxter i fjällmiljö Fjällvärldens toppar och utsikter, Sarek, fjällpipare, blåhake, fjällabb, mosnäppa, mossljung, lappspira, rosenrot, knoppbräcka, stormhatt, renar. En fjällvandring kan sammanfattas på olika sätt, kan vinklas på ännu fler. I denna lilla artikel har jag tänkt att stanna upp för hemtraktens växter i alpin miljö. Bland alla särpräglade fjällväxter finns också ett antal arter som vi lika gärna kan avnjuta på hemmaplan. Under ett knappt tiotal dagar var vi fyra vandrare som vistades i fjällområdet strax väster om Kvikkjokk, i området mellan Tarradalen (infarten till Padjelanta) och Tjuolta- och Njåtjosvagge. Upprinningsmarker till Lule älvs vittförgrenade vattendrag. Vi följde Linné på dennes vandring från Kvikkjokk mot norska gränsen, upp på Prinskullen och en bit in i Vallevagge. Hårt väder och en ambition att titta mer efter blommor och fåglar fick oss att sen ligga stilla på kalslätten, ca 900 meter över havet. Fjällvandrarnas tältplats med Sarekmassivet i bakgrunden (Foto: Inger Persson). Linnean finner sig väl till rätta När vi vandrade upp från Kvikkjokk, efter det att båtsmannen forslat oss över Kamajåkkå, stötte vi på hemmaväxter som ekorrbär, ängs- och skogskovall och jungfru Marie nycklar. Den sistnämnda var inte alls ovanlig och kunde även påträffas på sina håll uppe på kalfjället. En hos oss mycket sparsamt förekommande orkidé är spindelblomstret. Men uppe i fjällmiljön var den långt från ovanlig, framförallt när man höll sig i fjällskogen, bland fuktig mossa. Men allra vanligast bland våra hemmaväxter var nog linnean. Sällan ser man så många rikligt och flitigt blommande bestånd som här uppe på kalfjället. Man kunde knappt se sig mätt på de nätta dubbelklockorna med sina lilarosa och orangea kalkinsidor. Otaliga var Foto: Perry Vigelsbo. de. Och nere i den mer urskogsartade marken var visserligen antalet blommor färre, men de särpräglade bladen kröp allt som oftast upp över de sen länge liggande lågorna. Kalfjällets marktäckare På den relativt kalkfattiga fjällmarken kunde stora ytor täckas av kråkbärsris, en risväxt som vi ju främst har i anslutning till våra myrmarker. Underarten i norr kallas oftast nordkråkbär. Även odonet fanns rikligt i en lågväxande variant uppe på kalfjället. Till skillnad från kråkbäret var det mer sällan man såg den sätta frukt. Om lingonet var mer sparsamt förekommande kan man säga motsatsen om släktingen blåbär. Både på kal mark och nere i fjällskog gjorde den sig bemärkt. Kattfot- och ögontröstsläktingar gladde allt som oftast ögat och en något storblommig liten blåklocka flankerade på sina håll gräs och stenblock. Pyrolorna med sina dekorativa klockor kunde naturligtvis inte undgå våra ögon. Framförallt var det klotpyrolan som mest överallt lyste in med sin skönhet, men ibland fick den konkurrens av den norska pyrolan. Nere i skogen var björkpyrolan vanlig. Klotpyrolan är förresten vår vanligaste hemmapyrola. Sjutaliga skogsstjärnor målar marken Hönsbäret är en annan art som kan ses växa tätt ihop bland småkullighet och slänter 26 27

15 i gränsmiljön mellan kalfjäll och fjällskog. Och gullriset var inte heller det sent att visa upp sig, ibland i pytteexemplar ute på slätten, för att strax sträcka på sig och få en att igenkännande konstatera dess närvaro i en klart större upplaga. Arten är vanlig både ovan och i fjällets björk- och blandskog. I våra egna kalkfattiga moränmarker är skogsstjärnan, duvkullan en återkommande skönhet. Uppe på kalfjället sprang vi allt som oftast på denna sjustråligt lysande blomma, ofta i relativt täta samlingar. På några håll var blomfärgen lagd åt det rosa hållet. En folkkär växt som vi i hemtrakten vart, vartannat år brukar räkna antalet blommande huvud på är smörbollen. När man kommer i fjällmiljö är den arten oräknelig i sin numerär. Nu i början av augusti var de flesta av fjällskogens bestånd överblommade sen länge, men uppe ovan fjällbjörksranden fanns oerhört vackra smålokaler med de gula dockhuvudena ännu i blom. Smörbollar, några smörblomsarter, ormrot, fjälldaggkåpa, stjärnbräcka, Skogsstjärna (Foto: Perry Vigelsbo). svarthö, kvarvarande midsommarblomster. Våtväxande arter Bland busksnår av lapp- och ullvide letade sig på sina håll andra välkända växter upp. Kråkklöverns lättigenkända blad och brunröda blommor kunde vi inte ta fel på och visst var det humleblomsterns blommande eller utblommade kalkar som kunde identifieras. Bladformen hos denna rosväxt var dock något avvikande här uppe på 900 meters höjd. Även vattenklöverns tredelade blad fanns att beskåda. Bland småjokkar och fuktighet växte också överblommade kabblekor, kanske någon enstaka älgörtsplanta (inte alls så dominant som hemma hos oss), kärrviol och tätt mot marken tryckande tätörtsblad. Den sistnämnda växte gärna i anslutning till vandringsstigar. Ner längs fjällbäckens småraviner Några översigblommande småraviner vid fjällskogssluttningens mindre jokkar måste också nämnas. De magnifika stormhattarna och tortorna (toltorna) garnerades emellanåt med enstaka starkt rödlilablommande mjölkörtsindivider. De var i regel inte många, men de överraskade med sin på ett avvikande sätt lysande närvaro! Blad tillhörande mjölke sågs dock både här och där även uppe på kalfjället, men där syntes sällan blommande individer. Rödbläran och brudborsten är två andra arter som även kunde ses i fjällskogens övre delar. Den förstnämnda mest överblommad, den sistnämnda oftast ännu ej fullt utslagen. Bland kryptogamerna måste ekbräkenet framhållas. Denna skira ormbunke finns ofta i rikt täckande skikt nere i fjällskogen. Men även vår hultbräken och några bestånd med stensöta påträffades. Annars var det majbräkensläktingen fjällbräken som dekorerade kalfjällets små bäckraviner. Gräsligheter från när och fjärran Staggen, denna av liemannen mindre älskade växt, fanns lite varstans i våra Kvikkjokkfjäll. Men det var inte enbart detta hemmagräs som kunde identifieras utan även arter som krus- och tuvtåtel, vårbrodd och hässlebrodd. Det vackra nordmyskgräset fanns på flera håll vid blöt, finjordig mark, men den påträffas ju inte i Örkelljungamiljö (en släktingart finns på andra håll i Skåne)

16 Ängsullens många tussar lyste upp några kärrpartier, fast i vackerhet utkonkurrerades den nästan av den kompakta polarullen. Trådtåg, vårfryle, flaskstarr, sumpstarr, hundstarr var andra arter som man lika gärna kunnat ramla på vid en vandring runt hemtraktens skogs- och våtmarker. Att trivas på många latituder Olika växter har ofta helt olika krav på sin miljö. Det kan gälla jordart, vattenmättnad, skydd, solexponering, temperatur, brist på konkurrens, antal vegetationsdagar etc, etc. Att stöta på skogsstjärnan och ängskovallen i full blom både uppe i fjällskog och på kalfjäll liksom hemma i ekblandskogen i nordvästra Skåne tyder onekligen på att dessa arter har en mycket god konkurrenssituation och kan klara sig bra i vitt skilda miljöer. Denna miniartikel vill ge en vink om att ett större antal av våra vanligaste hemmaväxter även har lyckats ockupera och hålla sig kvar i så nordliga och utsatta trakter som Kvikkjokks fjällartade natur. Men fåglarna då En kort avrundning om fågelarter här som där. Ängspiplärkans lätta läte hördes från flertalet håll och bland stenblock och i raviner visade stenskvättan knixande och orädd upp sig. En färdigväxt gökunge var nyfiket närgången. Ett korppar patrullerade slätten och jagade liv i fjällabbar, rödbenor och mosnäppor. En blå kärrhökhane med sitt bo långt nere vid storjokken uppvisningsflög på jakt efter kalfjällets gnagare. Ljungpiparen, en art som nästan helt försvunnit som häckfågel i Skåne, hade fortfarande oflygga ungar och hördes klagande från flertalet håll. Släktingen fjällpiparen sågs likaså i sin häckningsbiotop. Gråsiska, grönsiska, större korsnäbb, rödstjärt, talgoxe, sävsparv, lövsångare, björktrast, rödhake, gärdsmyg, tornfalk. Dal- och fjällripa, kungsörn, stenfalk, mosnäppa, tretåig hackspett, lappsparv, snösparv, blåhake, lappmes. Nere vid jokken, vid småvatten och myrinslag sågs älg på långt håll. Klövtramp, avbetade toltor. En gammal, repad björntall nere bland tallurskog och jätteblock kanske. Men något lämmelår kunde vi inte inrapportera! Läsförklaring: Arter som påträffas i både hemmamarker och i fjällmiljön kring Kvikkjokk kar kursiverats i artikeln ovan! Janne Johansson Sjöorren i Örkelljunga kommun Går man ut efter mörkrets inbrott en vindstilla, ljummen aprildag, kan det uppifrån den mörka himmeln höras ett ständigt återkommande läte. Många människor har säkert hört dessa ljud på våren utan att veta vem eller vad som åstadkommer denna mjuka vissling. Enligt Rosenbergs Fåglar i Sverige är det ett upprepat pju eller pjy-pju pjy-pju. Ofta är det nog i samband med regn eller efter ett regn som man kan höra lätet. Vem ligger då bakom detta läte under vårkvällen? Jo, som överskriften säger, är det sträckande sjöorrar på sin väg från västkusten till östersjökusten. Denna nattsträckande dykand använder sig av detta läte för att kunna hålla kontakten inom flocken. Precis som flertalet ejdrar tvärar alltså sjöorren landet på sin väg mot häckningslokalerna i norr. Sjöorren är som häckfågel helt knuten till landets norra delar. Den häckar i fjälltrakterna från norra Dalarna till Torne lappmark, men finns även i stora delar av norra Norrlands myr- och skogsland. Beståndet sammantaget för de europeiska och ryska sjöorrarna tror man har legat på en stabil nivå sedan 1960-talet, grundat på vinterfågelräkningar och radarstudier av flyttande sjöorrar i Östersjön. Det svenska beståndet uppskattas till par enligt Svensk Fågelatlas, en siffra som baseras på inventeringar gjorda Siffran är emellertid en mycket osäker uppskattning. Övervintrande sjöorrar finns det naturligtvis runt Skånes kuster, men antalet på någon lokal når sällan många hundratal exemplar. Längs Östersjökusten är antalet lågt, säkraste platserna för att kunna se sjöorrar under vinterhalvåret brukar vara Falsterbo, Skälderviken och längs Bjärekusten. En stor flock finns noterad vid Rönnen den 8 april 1979, 600 ex, men oftast handlar det om mycket färre fåglar i flockarna. Höststräcket vid Brantevik kan vara betydande under september, 1988 antecknades 30 31

17 över ex under några dagars räknande, och 1990 passerade över ex under sex dagar. En intressant siffra, hämtad från Rosenbergs Fåglar i Sverige, är de sjöorrar som på hösten 1958 sträckte genom Kalmarsund. Lite aktuellare sträcksiffror kan man få från fågelrapporteringssystemet Svalan. Under vårsträcket 2005, från den 11 mars till den 5 juni sträckte drygt sjöorrar söderut genom Öresund. Stora mängder av arten väljer tydligen att genomföra flyttningen längs kusterna. Året därpå, alltså 2006, sträckte mellan den 12 mars och den 24 juni nästan sjöorrar längs samma rutt. Hälften till antalet mot 2005, kanske ett större antal valt att sträcka på natten, kanske också valt vägen tvärs över norra Skåne. Under höststräcket 2005, från den 11 juni till och med den 30 december räknades det in drygt ex i sydöstra Skåne, året därpå från den 17 juni till den 31 december passerade nästan sjöorrar samma del av Skåne. Som tidigare nämnts i texten ovan har vi här i Örkelljunga de flesta kontakterna med sjöorre under vårarnas kvällar och förnätter i april, med dragning åt första halvan av månaden. I de allra flesta fall går det inte att se dem, men undantag finns då någon flock har passerat före mörkrets inbrott. Exempelvis 1988 den 15 april då ca. 80 sjöorrar kom över Örkelljunga. Över Åsljunga passerade 1000 ex den 7 april 1999, över Långasjön kom 2002 tre flockar med totalt ca 350 ex så sent som den 27 maj. Värt att notera är också de 60 sjöorrar som flög över Åsljunga den 14 maj Sträckriktningen på flockarna som passerar är utan undantag ostlig. Rastande sjöorrar då? Jo då, i stort sett årligen hittar vi några enstaka exemplar i våra sjöar, som regel i Hjelmsjön eller Värsjön. I de flesta fallen rör det sig då om ensamma eller ett fåtal fåglar. Undantag finns givetvis även här. Första noteringen om sjöorre i kommunen kommer från Hjelmsjön den 28 april 1958 då 18 sjöorrar rastade i sjön. I samma sjö låg det 34 ex den 9 april 1975 och den 28 april 1979 rastade 11 ex. I övrigt rör det sig oftast om mellan en och fyra fåglar i de olika observationerna. Höstobservationerna av sjöorre är fåtaliga i Örkelljunga. En honfärgad låg i Hjelmsjön den 12 november 2000, i Värsjön rastade en hona den 7 november 2001 och en hona den 9 oktober Från 2005 kan noteras att 9 ex rastade i Fedingesjön den 2 oktober och samma dag en hanne i Hjelmsjön. Slutligen kan man kanske också räkna den hanne som låg i Värsjön den 13 augusti 1999 till höstobservationerna. Dessa fem observationer är faktiskt de enda som finns noterade från höststräcket. Varken som vår- eller höstobservation kan man räkna den hane som låg i Värsjön från maj till in i slutet på juni Kanske var fågeln skadad eller väldigt utmattad, helt Foto: Perry Vigelsbo. enkelt i för dålig form för att kunna hänga med i den normala flytten. En särskild plats i fågelskådarnas hjärta i Örkelljunga har den 13 april En hastig väderförsämring gjorde att mängder med sträckande fågel hade svårt att orientera sig i mörkret och tvingades ner på backen. För ändernas del blev det då till att rasta i första bästa sjö. Här i kommunen hade vi denna dag minst 20 arter änder-skrakarlommar-gäss i sjöarna. Vad då gäller sjöorren räknade vi till ca 226 ex i olika sjöar, och ändå besöktes inte alla våra sjöar. Men att så många exemplar av sjöorre rastar hos oss hör definitivt till undantagen. Listan från den 13 april 1998 av rastande sjöorrar är som följer. Köphultasjön minst 55 ex, Fedingesjön 77 ex, Svartasjö 46 ex, Gårdsjön 2 ex, Hultasjön 4 ex, Lärkesholmssjön 13 ex och Hjelmsjön 32 ex. Har ni inte sett eller hört sjöorre i kommunen så finns alltså chansen till våren, under deras sträck över norra Skåne på väg till i första hand Östersjön. Slutmålet för dem kan vara norra Norrland eller den ryska tundran, så en hel del mil återstår. Sjöorren är kanske inte en dykand man förknippar med vår kommun, men ändock är den en trevlig bekantskap när den rastar hos oss någon gång. Björn Herrlund 32 33

18 Höstens fågelobsar (16/8-15/11) Lommar/doppingar/storkfåglar/andfåglar Storlom som flest 8 ex Värsjön 10/9 (BH). Smådopping 1 ex Värsjön 20/10 (BH). Kan detta vara första rapporterade obsen i Värsjön, tro? Storskarv största antal 7 ex Värsjön 23/9 (SN) och 12/11 (BH). Prutgås 21 ex Hjälmsjön 7/10 (PC). Bläsand 10 ex Flinka sjö 30/9 (BH). Vigg största rapporterade flocken 20 ex Värsjön 27/10 (BH) och samma antal 4/11 (BH, JJ, EP). Brunand höstrastare, som flest 56 ex Värsjön 4/11 (JJ, EP, BH). Ejder 1 ex hane rast Fedingesjön 30/9 (BH). Storskrake Största flocken Värsjön 140 ex 12/11 (BH). Salskrake 5 ex Värsjön 28/10 (SN). 6 ex Värsjön 4/11 (BH, JJ, EP). 3 ex Värsjön 12/11 (BH). Rovfåglar/hönsfåglar/tranfåglar Kungsörn 1 ex ad str Hjälmsjön 6/10 (BH, KK). 1 ex juv 16/10 Flinka (LP). 1 ex juv 4/ 11 Värsjön (JJ, BH, EP). Fjällvråk 1 ex str Hjälmsjön 3/10 (PC). Bivråk 17 str Ö-a 1/ 9 (PC). 2 ex Smedhult 3/9 (JJ, CO). Duvhök 1 ex Smedhult 3/9 (JJ, CO). 1 ex Ljungaskog 21/9 och 22/9 (BH). 1 ex str Grytåsa 6/10 (KK). 1 ex Hjälmsjön 7/10 (PC, LP). 1 ex hona Hjälmsjön 17/10 (LP). Brun kärrhök 1 ex hane str 13/9 Ö-a (PC). 1 ex str Grytåsa 6/10 (KK). Blå kärrhök 1 ex hane Flinka sjö 1/10 (KK). 1 ex hona Sällerås 1/10 (JJ). 1 ex hane Sönder Össjö 4/10 (JJ, CO). Lärkfalk 1 ex Harbäckshult 1/9 (VR). Stenfalk 1 ex rast Fagerhults flygfält 23/9 (SN). 1 ex str Ö-a och 1 ex Grytåsa 23/9 (PC). Tornfalk 1 ex Grytåsa 17/9 (KK). 1 ex Lärkesholm 7/10 (PC, BH).Tjäder 1 ex tupp Smedhult 3/ 9 (JJ, CO). Orre 1 ex tupp Flåssmyr 1/9 (JJ, EP). Trana rapporter med höga antal var 1100 str Hjälmsjön 3/10 (PC), 1500 ex Ö-a 6/10 (AA) och 1500 ex Ö-a 8/10 (FP, BH). Rörhöna 1 ex juv Flinka sjö 26/8 (PC). 1 ex Flinka sjö 6/10 (LP). Sothöna 1 ex Flinka sjö 25/8-26/8 (LP, MP, m.fl.). Vadarfåglar/måsfåglar/duvor/gökar/ugglor Ljungpipare 35 ex str Grytåsa 11/0 (KK). Kentsk tärna 2 ex Värsjön 23/9 (SN). Skogsduva 15 ex rast Grytåsa 28/10 (KK). Nattskärror/seglare/blåkråkfåglar/hackspettar Kungsfiskare 1 ex Pinnån, vid Ejderområdet, 8/10 (BC, GC). Mindre hackspett 1 ex 5/9 Hjälmsjö (CS, JJ). 1 ex Björnholm 17/9 (JJ). 1 ex Sånestorp 23/9 (JJ). 1 ex Fedingesjön 25/9 (JJ, CO). 1 ex Killhult 27/9 (JJ). Tättingar Gulärla 5 ex Harbäckshult 23/8 (FP, VR). 30 ex Flinka sjö 26/8 (BH). 50 ex Ö-a 26/8 (BC). Forsärla 1 ex Harbäckshult 1/9 (FP, VR). 1 ex Harbäckshult 9/9 (PC, VR). 2 ex rast Ljungaskog 23/9 (BH). 1 ex rastade Hjälmsjön 3/10 (PC). 1 ex Åkarp 7/10 (JJ). Törnskata 1 ex juv Grytåsa 26/8 (PC). 1 ex juv Ljungaskog 9/9 (BH). 1 ex Grytåsa 17/ 9 (KK). Varfågel 1 ex Sönder Össjö 7/10 (PC, BH). 1 ex Hästhagen, Värsjön 7/10 (PC, BH). 1 ex rast Flinka sjö 28/10 (KK). Sidensvans större flockar var 20 ex Ö-a 31/10 (BH). 35 ex Ö-a 1/11 (EP). Nötkråka 2 ex Bjärabygget 5/9 (JJ). 1 ex 23/10 Yxenhult (JJ, EP). Korp minst 50 ex Lärkesholmssjön 9/9 (PC) och ex den 4/11 (JJ). Strömstare 1 ex Pinnån vid Ekholm 11/11 (BS, PS). Järnsparv 1 ex ringmärkt, hittades död Järingsholm, Skånes Fagerhult. Fågeln visade sig vara född år 2007 och ringmärkt kl 09 i Gästrikland, Gävle, Inre Fjärden. Förfluten tid: 21 dgr och avstånd: 529 km. Det var (KZ) som fann fågel och skickade in uppgifterna. Stenskvätta 2 ex Ekholm, Ö-a och 2 ex Harbäckshult 26/8 (PC). 1 ex 1/9 Flåssmyr (JJ, EP). 1 ex Långalt/Smedhult och 1 ex Trottatorp 13/9 ( JJ, CO). 1 ex Grytåsa 17/9 (KK). 1 ex Ö-a centrum 18/9 (BH). 3 ex rast Ljungaskog 21/9 och 1 ex 23/9 (BH). Svart rödstjärt 1 ex sj Ö-a 25/9 (BH). Rödvingetrast största höstflocken 200 ex Esborrarp 28/10 (LP). Steglits 7 ex Harbäckshult 9/9 (PC, VR). 2 ex Grytåsa 6/10 (LP). Mindre korsnäbb 13 ex 20/8 Skogen, Ö-a (BH). Ca 100 ex 23/8 Ö Ringarp (JJ). 10 str Ö-a 1/9 (PC). 25 ex Höjalt 3/10 (JJ). 10 ex Hjälmsjön 7/10 (PC). Förklaringar Lokaler skrivna i kursiv stil ligger strax utanför kommungränsen, t ex Rössjön och Sjöaltssjön. (ad=vuxen, juv=ungfågel, pull=nykläckt unge). Vi tackar alla som rapporterat in sina observationer. Ni gör en viktig insats för Örkelljungabygdens Natur och! Inkomna observationen ligger till grund för sammanställningen och statusen på Örkelljunga kommuns fågelarter; då, nu och för framtiden. AA BC BH BS CO CS GC EP FP JJ KK KZ PC PS SN VR Anita Andersson Bengt Christiansson Björn Herrlund Birgit Svensson Cissela Olsson Christer Sandén Gunvor Christiansson Eva Persson Ferenc Persson Janne Johansson Kjell Karlsson Knut Zander Patric Carlsson Per Svensson Seth Nilsson Viktoria Rosby 34 35

19 Har du något att rapportera? Rapportera gärna dina obsar på vår hemsida! vill ha hjälp av dig att samla in uppgifter om fågelobservationer inom kommunens gränser. Vi vill ha observationer av ovanliga fågelarter för vår kommun, alla arter utanför den tid de normalt förekommer i landskapet, större sträckförekomst, anmärkningsvärt stora flockar, intressanta häckningar, återfynd av ringmärkta fåglar, sena obsar på hösten eller observationer som du tycker är särskilt notabla. Alla rapporter arkiveras för framtida behov. Senaste inrapportering innan nästa tryckning av : 15 april, 15 aug, 15 nov. Rapportera helst dina obsar på Svalan: eller på vår hemsida: Du kan även e-posta eller skriva till mig så sammanställer jag det i : Seth Nilsson, Orreslättsvägen 30, Åsljunga. E-post: seth.nilsson@telia.com Åter dags för ny orrinventering! Åren 1998 och 1999 försökte vi göra en noggrann undersökning av hur det aktuella tillståndet var för Örkelljunga kommuns spelande orrtuppar. Nu har det snart gått10 år och det känns som att en ny inventering är på sin plats! Därför har vi tänkt att åter igen inventera de orrspelslokaler som vi tidigare påträffade lokaler som i några fall hyste fyra-tio tuppar men oftast bara någon, några enstaka fåglar. Eventuella nytillkomna spelplatser ska givetvis också granskas. Vi hoppas nu att även du vill avsätta ett antal tidiga vårmorgnar för att hjälpa till med denna nya inventering av kommunens orrtuppar. Fördelningen av de olika möjliga spellokalerna kommer att göras under senvintern. Så hör av dig till antingen Patric Carlsson, Janne Johansson eller Björn Herrlund! Remissvar på ÖP07 (förslag till översiktsplan för Örkelljunga kommun) Allmänt Vi i Örkelljungabygdens Natur (ÖbN) tycker det är positivt att man i ÖP07 på olika sätt framhåller kommunens natur- och kulturvärden. Hänvisningar och kopplingar görs bl a till den egna Naturvårdsplanen och till det Naturvårdsprogram som är under utarbetande. Att naturen i kommunen i form av kulturlandskap, skogar, våtmarker och sjöar är av mycket stor betydelse för både kommunens egna innevånare och för turister och besökare av olika slag är närmast en självklarhet. Vårt sätt att bruka och vårda landskapet sätter på flera sätt sin prägel på hur naturen i framtiden kommer att utveckla sig. Därvid är jord- och skogsbruket de klart dominerande näringarna. Myndigheter i form av stat och kommun har, som redovisas i ÖP07, på vissa sätt redovisat sin syn på exv naturvårdens värden. Landskapets betydelse som producent av råvaror i olika skepnad har sen länge haft satt sin prägel på männis- Foto: Patric Carlsson

20 kornas förmåga att klara både livhanke och behållandet av framtidsdrömmar. Hänsynen till naturen har ökat alltmer de senaste fyrtio åren fast ibland kan ordretoriken vara större än de reella hänsynstagandena. Vi anser...att samrådshandlingen dåligt lyfter fram den betydelse som ett levande, naturvårdsinriktat jord- och skogsbruk har för att bevara och förstärka både natur- och kulturlandskapsvärdena i kommunen. På flera håll framhåller planförfattaren att kommunen måste förstärka sin roll som skogsbygd. För oss som lever och bor i bygden är förhållandet nog detta att vi är synnerligen måna om att få ha kvar den öppna kulturbygden mitt bland all skogen....att ÖP07 visserligen hänvisar till kommunens naturvårdsplan och det kommande naturskyddsprogrammet men att man nästan inte alls talar om vilken status, vilken betydelse dessa arbeten ska ha. Hur har kommunen tänkt att säkerställa viktiga naturvärden runt om i landskapet?...att kommunen på ett helt nytt sätt måste arbeta sig in i de framtidsproblem som redan idag ger sig till känna ute i naturlandskapet; det kan gälla möjligheten att upprätthålla framtida hävd inom jordbruket, det kan gälla problemet med en överdimensionerad grandominans i landskapet, det kan gälla att restaurera igenväxta sjöar...att kommunen har ett stort ansvar för att landskapets naturvärden bevakas på ett engagerat sätt både för naturens egen skull och för att vi människor ska finna stora, rekreativa värden i vårt närområde. Dessa hänsyn måste lyftas fram både i samband med eventuell fortsatt utbyggnad av infrastrukturen som vid annan exploatering i form av bebyggelse mm (se kommentarer längre fram)....att kommunens uttalade vilja att lyfta upp naturens, landskapets stora värden är mycket positiv, men att man i sammanhanget måste skaffa sig en mycket mer realistisk bild av vad dessa värden består i. Vissa värden klarar sig bäst om naturen får sköta sig själv, andra värden är helt beroende av aktiv skötsel, vidare hade i andra fall naturvärdena blivit påtagligt större om skötseln inriktats på ett annorlunda sätt. Vilken roll måste kommunen ta på sig och hur sker samarbetet med både markägare och allmänhet?...att idén med upprättandet av upplevelsestråk runt om i kommunen är väl värd att lyfta fram, men att utvecklingen av denna idé måste ingripa kontakter med både markägare och natur- och kulturkunniga personer (organisationer). Vissa naturområden kan lämpa sig mycket väl för ett ökat antal besök av naturintresserade, vissa andra områ- den ska nog exploateras med försiktighet. Man bör i sammanhanget inte heller skapa sig en orealistisk tro på den egna kommunens enorma unikhet gentemot andra likartade kommuner. Landskapets komposition av bl a täta grandominerade skogar och tallbeväxta mossmarker tilltalar inte alla...att kommunens önskan att urskilja stora opåverkade områden är lovvärt, men de stora vägstråkens negativa påverkan är i detta sammanhang inte försumbar (negligeras delvis starkt i ÖP07)....att det korta kapitlet kring miljökvalitetsmålen har fått en alldeles för dålig behandling i ÖP07. Behandlingen av hur man uppnått målen för exv sjöar och vattendrag, våtmarker, skogar och odlingslandskap hade förtjänat en gedignare genomgång. Strandskyddet I förslaget till Översiktsplan för Örkelljunga kommun framhålles att strandskyddet kring sjöarna Hjälmsjön, Åsljungasjön, Fedingesjön och Skinnigeholmssjön med viss sannolikhet kommer att försämras till förmån för bostadsbyggande. Redan idag finns ett stort antal villor och stugor längs Hjälmsjöns och Åsljungasjöns stränder. Vi anser att kommunen har ett stort ansvar för att de strandområden som ännu inte bebyggts i flertalet fall får förbli obebyggda. Tätortsnära sjöar ska inte bara vara reserverade för de som av olika anledningar kan komma över attraktiva tomtmarker, utan här måste man tänka mer brett och se till både naturvandrares och djurs och växters behov av bebyggelsefria områden. Det är snart endast mindre obebyggda markområden som finns kvar vid dessa sjöar. Ett markområde just öster Fedingesjön intill Fagerhults samhälle har nyligen planlagts för villabebyggelse. Även längs stränderna vid denna sjö finns ett stort antal bebyggda tomter. I framtiden måste det vara av vikt att bibehålla det strandskyddsområde som här garanterar allmänheten förhållandevis fri tillgång till strandlinjen. Slutligen har ÖP07 tagit fram ett förslag där markerna kring Skinnigeholmssjön, beläget intill Skånes Värsjö, ska kunna bebyggas utan hänsyn till strandskyddet. Denna av skog och kulturlandskap omgivna sjö har flertalet fina kvalitéer, inte minst den att gräsmarken intill har/har haft direktkontakt med sjön. Att nu helt slopa skyddet kring denna lilla sjö känns både tanklöst och helt obefogat. Vi vänder oss mot att mer strandskyddad mark kommer att tas i anspråk. Kommunen har ett ansvar att skydda känsliga miljöer mot exploatering. Då måste man undvika att urholka det skydd som redan finns. Konsekvensen av att dispenser lämnas så frikostigt som det antyds i ÖP07 blir annars att strandlinjerna i princip saknar skydd. Vilken natur finns sedan kvar? Sjöar kantade med byggnader, hyser knappast någon större artrikedom, de blir utsatta för 38 39