MISSIONSSTIFTETS SVENSKA ARBETE

Transkript

1 MISSIONSBREV 2/2014 MISSIONSSTIFTETS SVENSKA ARBETE Evangelisk-lutherska MISSIONSSTIFTET i Finland 1

2 Innehåll i Missionsbrev 2/2014 En tid av förändring Sebastian Grünbaum s. 3 Julhälsning Risto Soramies s. 5 Berikande gemenskapsdagar i Vasa Johanna Sandberg s. 6 Kring ordet och sakramenten Otto Granlund s. 7 Predikan på julmorgonen Patrik Saviaro s. 9 Kontaktuppgifter och information om understöd s. 12 Pärmbild: Altaret i Betelkyrkan i Åbo, där S:t Gabriels församling samlas till gudstjänst. 2

3 En tid av förändring Många av oss har säkert hört orden: vi lever i en tid av många förändringar! I många sammanhang har det talats om hur samhället avkristnas och de gamla värderingarna försvinner. Under den senaste tiden har dock något nytt hänt, nämligen det att denna förändring börjat på ett nytt har sätt bli synlig. Ett utryck för denna synlighet är det beslut som riksdagen fattade för några veckor sedan om att samkönade par har rätt till äktenskap. Dock måste detta beslut ännu stadfästas, men det torde vara enbart en formalitet på det stora hela taget. Den fråga som många har på sitt hjärta är: kommer det ännu att finnas ett kristet Finland i framtiden? Jag skulle vilja besvara frågan på följande sätt: ett kristet Finland har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Denna värld är fortsättningsvis djävulens värld, och det kommer inte att ändra oberoende av vad vi gör. Inte ens då när kristendomen varit en statsreligion kan man påstå att hela folket skulle ha bestått av bekännande kristna. Den tid som kyrkan och staten samarbetat i vår historia har medfört stor välsignelse, men samtidigt är detta en obiblisk konstruktion som i grund och botten blandar samman kyrkans roll och statens roll. Allt som allt kan man konstatera att detta förstört mycket av kyrkans identitet. En av konsekvenserna är just det att kyrkan tvingas legitimera det som staten gör. Oberoende av att den naturliga lagen och Bibeln skulle klart bevisa att beslutet är totalt fel på alla sätt och vis. Vad är då vägen fram? Om vi utgår från att ett kristet Finland aldrig funnits, så blir svaret mycket enklare än vad vi tror. Vägen framåt handlar om mission. Vad är då mission? Mission är att fira gudstjänst på olika orter, det vill säga att rätt förkunna evangeliet och förvalta sakramenten. Genom dessa medel kommer Kristus till oss, då är vi inom Guds mission och han handlar med oss. Han kommer till oss för att omvända oss och för att förnya vår tro. Att vara missionär i Finland är dock inte någon lätt uppgift. Det kräver övning. Vi måste öva oss i att tillsammans bygga församling, vi måste öva oss i att ge av våra egna resurser, att be för vår präst och att bjuda in nya människor till vår gemenskap. Det som vi framför allt måste öva oss i är att vara små. Under den tid då det fanns möjlighet att ha ett sunt och helt evangelisk-lutherskt gudstjänstliv inom folkkyrkans struktur behövde vi inte tänka på denna fråga. Vi blev vana vid att ha hela folket som vår församling, med alla resurser som det förde med sig. Men nu när den tiden är över måste vi lära oss att söka och finna en människa åt gången. Vi kan inte förvänta oss stora rörelser eller folkmassor, för vi har inga sådana löften i Bibeln. Vi har löftet om att Kristus är med sina egna ända till tidens slut, och där måste vi förbli. Samtidigt är detta inte alls något litet 3

4 löfte, utan ett större och bättre löfte än något annat löfte som vi kan få här på jorden. Nu när vi lever i en sådan tid av kyrkoåret då evigheten lyfts fram är detta en viktig påminnelse. Vi får tillsammans med Jesus vara små. Frågan blir: vågar vi vara små? Jag ställer denna fråga på fullt allvar. Att vara liten innebär enligt Bibeln följande: Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. (Jes. 53:1-4) Må Herren ge oss mod och med sin Ande ge oss liv så att vi följer honom utanför lägret och modigt bekänner vår tro. (Hebr. 13:13-15) Sebastian Grünbaum, pastor Vill du ha det svenska arbetets MISSIONSBREV skickat till din e-post? Skicka i så fall ett meddelande till otto.granlund@luthersaatio.fi eller ring Missionsbrevet meddelar om det som är aktuellt inom Missionsstiftets svenska arbete. Genom brevet kan du få en större inblick i de svenskspråkiga församlingarnas liv. 4

5 Julhälsning MISSIONSBREV 2/2014 EVANGELISK-LUTHERSKA MISSIONSSTIFTET I FINLAND Kära kristna! Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. (Jes. 9:6) Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. (1 Joh. 4:10) Guds julgåva är enormt stor, överflödande och förvånande. Medan till och med de bästa gåvor som vi människor ger blir gamla och försvinner, är Guds gåva sådan att dess värde bara stiger. Guds julgåva är Hans egen Son. Människor ger gåvor åt sina käraste, sina närmaste och sina vänner. Guds gåva kommer till godo för oss, som av vår natur är Guds fiender, med våra synder och våra kalla, och själviska hjärtan. Gud gav oss ett spädbarn, en liten pojke. Till julens bilder hör inte utan orsak bilden av ett sött spädbarn som ligger i en krubba. En sådan bild gläder och värmer också ett kallt sinne. Julen uppfattas vara barndomens och oskyldighetens festhögtid. Men Jesaja talar inte om barndomen som en idé eller som en vacker dröm. Här är det fråga om ett visst, specifikt barn. Guds julgåva är inte barnaskap eller barndom, utan just detta barn. Om han hade förblivit ett barn i människors tankar och myter, då skulle vi inte nu fira jul. Den här pojken föddes under den romerske kejsaren Augustus tid, växte och blev man, lärde sig Guds ord i synagogan och arbetade med sina händer. Han blev en av oss. Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod. (Hebr. 2:14) Gud lade våra synder som en börda på hans axlar, liksom Abraham på sin tid hade lagt en börda på sin enda son, en börda som skulle ha förorsakat hans död. Guds Son dog i Israel under den tid då den romerske Pontius Pilatus var ståthållare. Han dog som syndoffer. Gud uppväckte honom på den tredje dagen från de döda. Allt detta inkluderades i den Guds gåva som lades i krubban. Inte endast ett spädbarn som får oss att tänka oskyldighet, utan en Frälsare, en man, som slutförde sitt verk. Gåvan var större än någon hade kunnat förvänta sig. Han är det Under och den Rådgivare som har all vishet att ge till oss som är villrådiga och bundna av våra egna synder och brister. Han är Mäktig Gud, vars ord allt och alla skall lyda. Ingen kan stå emot hans vilja och beslut. När han förklarar syndaren rättfärdig, då kan ingen klaga över det. Han är också Evig Fader. Vår Frälsare är Gud den Treenige, som med sitt eget blod har friköpt oss från våra synder. När Guds Son kom som syndoffer och blev korsfäst, då gick hela Gud för oss in i döden. Detta är treenighetsförkunnelsens glädjebudskap! 5

6 Därför är barnet i krubban också Fridsfurste inte för världsfred, utan för Guds eviga frid, i vilken synden är borttagen och paradiset är återställt. När du ser på denna julgåva märker du att den utgår från Guds stora godhet och kärlek. Den kärleken hittar du inte i din egen barm. Inte älskade du Gud, utan Gud älskade dig. Gläd dig den här julen över den gåva som är större än alla andra gåvor. Han som har gett gåvan är den Allsmäktige Gud själv, som har beslutat att ge oss allt som vi behöver för saligheten, utan att fråga om vår egen värdighet eller lämplighet. Risto Soramies, biskop Berikande gemenskapsdagar i Vasa Sista helgen i september hade jag glädjen att få delta i de gemenskapsdagar som ordnades i Luthersalen i Vasa som ett samarbete mellan de svenskspråkiga församlingarna i Missionsstift i Finland. Syftet med gemenskapsdagarna var att få samlas kring Guds ord för att ta del av detta tillsammans med andra kristna. Det var glädjande att se att deltagare mötte upp ända från Sankt Jakobs församling i norr till Sankt Gabriels församling i söder. Dessutom förgylldes helgen av att en stor skara barn också deltog och fick egen undervisning parallellt med de vuxnas undervisning. Helgen inleddes med föredrag på fredag kväll och avslutades på söndag eftermiddag med Högmässa och kyrklunch. Temat under helgen var Med Jesus i centrum därför är jag lutheran som infriades i och med pastorernas och Biskop Risto Soramies undervisning. De fyra föredragen om den kristna församlingen, Bibeln, sakra- 6

7 menten och bikten samt gudstjänstens liturgi tangerade temat på ett mycket grundläggande och klargörande sätt. Efter föredragen samt under pauserna gavs det möjlighet till att ställa frågor samt diskutera och ventilera sådant man undrat över. Även om Missionsstiftets arbete är relativt utspritt över landet, är det inte alla som är bekanta med arbetet och många har frågor kring verksamheten. Under helgens gång var det därför möjligt att få grundläggande information om Missionsstiftets verksamhet, ställa frågor samt få en liten uppdatering om vad som är aktuellt. För de församlingsaktiva inom Stiftet utgjorde gemenskapsdagarna också en utmärkt plattform för att få lära känna människor från andra församlingar. Biskop Soramies besök var mycket uppskattat och speciellt hans val att hålla sitt framförande på svenska. Gemenskap är ett mångfacetterat begrepp som innefattar många dimensioner av samhörighet. Att sjunga tillsammans är också en alldeles unik typ av gemenskap. Under gemenskapsdagarnas gång sjöngs flera goda psalmer bland annat psalm 167 i vår finlandssvenska psalmbok, Sin enda grund har kyrkan. Denna psalm tycker jag sammanfattar dagarna och dess tema på ett mycket gott sätt: Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Jag hoppas vi får vara med om fler liknande gemenskapshelger och precis som det sägs i psalmen så skall gemenskapen byggas på Kristus med Jesus i centrum. Johanna Sandberg, studerande i Vasa Kring ordet och sakramenten Altaret i Luthersalen, där gemenskapsdagarna hölls Bild: Markus Saarinen I skrivande stund har det gått ett knappt halvt år sedan jag prästvigdes för att tjäna min hemförsamling i Åbo. Även om jag inte kan tala i egenskap av en erfaren präst som sett mycket, vill jag dock dela med mig något av det som jag fått vara med om under det halvår som gått. Jag har fått tillfälle att träffa många människor, predika och fira 7

8 högmässa tillsammans med flera församlingar. Jag är glad över att ha fått besöka församlingarna i Österbotten. Våra församlingar i Jakobstad, Vasa och Åbo är sinsemellan rätt olika. Gudstjänstdeltagarnas genomsnittliga ålder varierar, liksom också de andliga bakgrunderna på de olika orterna. Vid mina besök och i synnerhet i samband med gemenskapsdagarna i Vasa var det dock glädjande att se något av vad det är som förenar oss oberoende av bakgrund. Vi har alla samma behov av näras av Guds ord, att samlas som församling för att tillsammans ta del av de stora gåvor som Gud ger oss genom sitt ord och sina sakrament. Glädjen över att ha en trygg hemförsamling är också något som jag kunnat se i de församlingar jag besökt. I november fick jag tillfälle att stifta närmare bekantskap med vårt systerstift i Sverige, Missionsprovinsen. Där fick jag besöka bland annat S:t Markus församling i Lund. Staden i sig är vacker och definitivt värt ett besök, bland annat den medeltida domkyrkan är ett gott exempel på vacker arkitektur. Långt större är dock den skatt som finns i S:t Markus församling. Där har befolkningen i Lund med omnejd möjlighet att höra Guds ord och ta del av nattvarden och på det sättet kontinuerligt ta emot den näring som räcker ända in i evigheten. En bit utanför Åbo, i Loimaa, har jag fått bevittna hur en ny församling har tagit form. Det är fascinerande att se hur lite det egentligen krävs för att ha ett fungerande gudstjänstliv. Villigheten att tjäna sina bröder och systrar genom att till exempel då och då ta hand om kyrkkaffet eller ställa upp som kantor eller kyrkvärd behöver inte vara krävande uppgifter, men genom att tjäna på det här sättet kan man medverka till att flera får höra Guds ord. Inte heller den ekonomiska bördan behöver bli oöverkomlig för någon, om de kristna tillsammans bär ansvar för den. I S:t Gabriels församling har vi i höst tagit med i programmet ett slags informella cafébesök, då vi fått möjlighet att träffas över en kopp kaffe eller te på torsdagseftermiddagarna. Det har varit roligt att på det här sättet få umgås lite mera tillsammans med dem som dykt upp. Söndagens högmässa har dock fortsättningsvis fått ha högsta prioritet i församlingslivet. Att vi inom församlingen fått fördjupa gemenskapen på olika sätt är stort, men gemenskapen med Kyrkans Herre kring ordet och sakramenten är större. Både nära och fjärran har jag under det gånga halvåret haft glädjen att se hur församlingar byggs upp och hur människor samlas kring Guds goda gåvor i gudstjänsten. Också glädjen över de här gåvorna har varit påtaglig. I alla församlingar jag fått besöka har jag också lagt märke till att det ännu finns rum för många människor. Runt omkring oss finns det människor som är i behov av Guds gåvor och gemenskapen med honom. Låt oss därför frimodigt bjuda med också andra till församlingens gemenskap. Otto Granlund, pastor 8

9 Predikan på julmorgonen Jes. 9:1-6 Rom. 1:2-4 Luk 2:1-20 Var inte förskräckta! Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, HERREN. Dessa är de ord som ängeln talade till herdarna den natt då Herren Jesus Kristus blev född hit till jorden som människa. När herdarna plötsligt fick se en Herrens ängel blev de mycket förskräckta. Nu kan man ju tänka sig att de blev rädda därför att det var natt och mörkt runtomkring dem. De hade troligen endast en mindre eld som lyste upp närterrängen och höll vilda djur borta när de vaktade sina får. Så det är väl inte så konstigt om man blir lite rädd om det helt plötsligt står någon där som man inte har lagt märke till. Men Lukas skriver inte att de blev lite rädda så som man blir om man blir lite skrämd utan han skriver att de blev mycket förskräckta. De möter en ängel, en himmelsk budbärare! En Herrens ängel som helt plötsligt stod framför dem ute på fältet och Herrens härlighet lyser omkring dem. Troligen hade de blivit lika förskräckta även om det hade varit mitt på dagen. Just därför att det är frågan om en Guds budbärare och troligen framförallt därför att runtomkring dem lyste Herrens härlighet. När vi tänker på ordet härlighet så går oftast tankarna till något vackert och fint. Och visst finns den aspekten också med i ordet härlighet, men när Bibeln nämner Guds härlighet är det något långt mera som menas. Det innefattar Guds ära och storhet men också Guds helighet såsom den framträder i förhållande till skapelsen. Vem av oss skulle inte bli förskräckt av att stå omgärdad av Guds helighet? Den helighet som inte tål någon synd och för vilken man inte kan gömma sig utan som uppenbarar all synd och i rättvisa fördömer all synd och ondska. Här står nu herdarna ute på fältet och Herrens härlighet med allt vad det innebär lyser omkring dem utan att de har något som helst att ta sin tillflykt till. Mörkret som finns omkring dem kan inte längre dölja dem utan de står där fullt synliga med allt vad det innebär. Det är inte alls konstigt att de blir mycket förskräckta. När Guds heliga lag får träffa oss och lysa upp allt i våra liv då blir resultatet det samma, nämligen att vi blir mycket förskräckta. Vi ser då våra synder tydligt i ljuset av Guds helighet och vet med oss att vi är förlorade. Dessa herdar var människor precis som du och jag med alla de svagheter och synder som vi bär på. För oss själva och andra kan vi nog försöka att gömma alla synder och allt ont i oss men inför Gud är det omöjligt. Gud vet vad som bor i våra hjärtans djup, där mörkret är 9

10 som djupast. Han känner till vår avundsjuka, alla osanningar, begären hos oss, all vår kärlekslöshet, själviskhet, stoltheten i våra hjärtan, kärlek till pengar, oviljan mot Guds ord, alla tvivel och mycket mera. Allt detta som vi försökt att hålla dolt kommer tydligt fram inför Guds helighet och blir avslöjat och fördömt. Därför behöver vi likt herdarna få höra ängelns ord där han kommer med glädjebudskapet. Var inte förskräckta! Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, HERREN. För herdarna innebär ängelns ord att de inte kommer att fördömas till det eviga straff som deras synder har förtjänat utan istället blir det en frikännande dom. Istället för att ha Guds helighet emot sig som en förtärande eld så får de höra evangeliet om Immanuel, Gud med oss. Sonen som är den andra personen i den heliga treenigheten har blivit människa och tagit sig an det fallna människosläktet. Om han inte vore Gud själv skulle han inte kunna ge försoning för våra synder och vore han inte människa skulle han inte i vårt ställe ha kunnat uppfylla hela lagen. Därför måste Jesus vara sann Gud och JULGUDSTJÄNSTER 2014 Jakobstad: Sankt Jakobs församling Skutnäsgatan kl. 09:00 Högmässa Vasa Biblioteksgatan kl. 17:00 Högmässa Åbo: Sankt Gabriels församling Universitetsgatan 29A kl. 10:00 Gudstjänst (tvåspråkig) 10

11 sann människa. Allt detta har han gjort för att kunna uppfylla vad du och jag, tillsammans med herdarna och alla andra människor inte har kunnat uppfylla. Hela Guds heliga lag med alla dess krav är uppfyllda i Kristus Jesus vår Herre och frälsare. Ingen enda synd fanns i hans liv, men alla våra synder tog han på sig för att vi skulle gå fri. Alla våra överträdelser och synder har fått sitt straff genom Kristi offer då han gav sitt liv för oss på Golgata mellersta kors för att försona oss med Gud. Och samma trösterika ord som herdarna fick höra gäller också oss, nämligen att vi inte behöver vara förskräckta fastän Guds heliga lag uppenbarar vår synd. Därför att glädjebudskapet, evangeliet tillhör hela folket, inte bara herdarna. Det finns en frälsare för oss alla, en frälsare som föddes i Davids stad Betlehem, som fullbordade sitt försoningsverk på Golgata en historisk händelse som inträffat och som aldrig kan omintetgöras. Frälsaren som uppstod från döden för att vi skall uppstå med honom, alla vi som är döpta till Honom är ju begravda med Honom för att vi skall uppstå med Honom. Frälsaren som är Messias, den smorde, av Gud utvalde frälsaren för alla utan vilken ingen frälsning finns. Idag ljuder samma budskap att för dig är en frälsare född och idag på julmorgonen får vi möta vår Gud och frälsare i Hans Ord som uttalas i avlösningen när Han med sin tjänares röst tillsäger syndernas förlåtelse. När Han genom predikan låter sitt ord höras och när han idag i nattvarden möter dig och mig och där ger oss sin verkliga kropp och sitt verkliga blod i och under bröd och vin till våra synders förlåtelse och evig frid. Var inte förskräckta! Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, HERREN. Amen. Patrik Saviaro, pastor 11

12 Vill du veta mera om Missionsstiftet? Har du frågor som du vill ställa till våra pastorer? Är du intresserad av möjlig verksamhet på din egen hemort? Ta gärna kontakt! Sebastian Grünbaum Pastor, Åbo, ledare för Missionsstiftets svenska arbete Patrik Saviaro Pastor, Jakobstad och Vasa Otto Granlund Pastor, Åbo Vill du understöda Missionsstiftets svenska arbete? Du kan understöda vårt arbete genom att donera pengar till Finska Lutherstiftelsen med referens för Jakobstad, Vasa, Åbo eller det svenska arbetet i allmänhet. Arbetet mår bäst av att ha regelbundna understödjare som betalar in en viss summa varje månad. Mottagare: Suomen Luther-säätiö Kontonummer: FI Referens: 5652 (Missionsstiftets svenska arbete) 2888 (Jakobstad) 7375 (Vasa) 5500 (Åbo) Mera detaljerad information om församlingarnas program finns på Du kan även gilla Missionsstiftets svenska arbete på Facebook. 12