Granskningsdispens i hovrätt

Transkript

1 Juridiska institutionen Vårterminen 2018 Examensarbete i processrätt 30 högskolepoäng Granskningsdispens i hovrätt Om prövningstillstånd i fall då det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till Examination as Basis for Leave to Appeal to the Swedish Courts of Appeal Leave to Appeal in Cases Where the Accuracy of a Swedish District Court s Conclusion Cannot Be Determined Without Full Review Författare: Hedda Runestam Handledare: Docent Eric Bylander

2 1

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Introduktion Syfte och avgränsning Metod och material Disposition Grundläggande utgångspunkter Den allmänna domstolsprocessens instansordning Utvecklingen av pt inom den allmänna domstolsprocessen Utvecklingen av pt i HD Utvecklingen av pt i hovrätten EMR-reformen Granskningsdispensens tillämpningsområde enligt motiven och doktrinen Introduktion Ofullständiga eller oklara skäl Ofullständig eller oklar bevisvärdering Ofullständigt rättsligt resonemang Tingsrättens slut är riktigt men grunden felaktig Omfattande/komplicerade fall Skiljelinjen mellan ändringsdispens och granskningsdispens Ändringsdispensens tillämpningsområde Förhållandet mellan ändringsdispens och granskningsdispens Handläggningen av en fråga om granskningsdispens Överklagandet Tillståndsprövningen Beslutsförhet och omröstning Överklagande av hovrättens beslut att inte meddela pt Granskningsdispens i hovrätt i HD:s praxis Introduktion Bristande dom-/beslutsskäl Introduktion Belysning genom praxis Kommentar Ändrade förutsättningar i hovrätten eller HD Introduktion

4 3.3.2 Belysning genom praxis Kommentar Otydliga beslutsskäl i HD Introduktion Belysning genom praxis Kommentar Övriga fall Introduktion Belysning genom praxis Kommentar Granskningsdispens i kammarrätt Utvecklingen av pt inom den förvaltningsrättsliga processen Införandet av granskningsdispens i kammarrätt Granskningsdispens i kammarrätt i HFD:s praxis Introduktion Belysning genom praxis Förhållandet mellan granskningsdispens i hovrätt och granskningsdispens i kammarrätt Avslutande reflektioner Käll- och litteraturförteckning

5 1 Inledning 1.1 Introduktion Bara för att en fråga har blivit avgjord i domstol behöver processen inte alltid vara färdig. Tvärtom kan ett avgörande i underinstanserna innebära startskottet för en lång och ofta komplicerad process som kan pågå i flera år. För att undvika utdragna processer kan det vara viktigt att kunna besvara frågan: Vilka omständigheter kan föranleda ett framgångsrikt överklagande? Den frågan är dock, som kommer framgå i det följande, inte helt enkel att besvara. För snart tio år sedan, den 1 november 2008, trädde den omfattande rättegångsbalksreformen En modernare rättegång (EMR) i kraft. En central del av reformen var införandet av ett generellt krav på prövningstillstånd (pt, även kallat dispens 1 ) i ledet tingsrätt hovrätt i tvistemål och domstolsärenden. För att det utvidgade kravet på pt i hovrätten inte skulle leda till att materiellt felaktiga avgöranden förhindrades från att tas upp till ny prövning ändrades i samband med EMR-reformen bestämmelsen om på vilka grunder pt ska beviljas. Bestämmelsen återfinns i 49:14 rättegångsbalken (RB) och innebär att pt i hovrätten ska meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (p. 1, ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (p. 2, granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (p. 3, prejudikatdispens), eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (p. 4, extraordinär dispens). Bestämmelsen om granskningsdispens var en nyhet i och med EMR-reformen och utgör den centrala dispensgrunden för denna framställning. 1.2 Syfte och avgränsning Reglerna om pt begränsar vilka mål som kan prövas av en högre instans än tingsrätt och har därför stor betydelse i det praktiska rättslivet. Trots det är institutet pt rättsvetenskapligt 1 Att pt ibland kallas dispens, trots att ett beviljat pt inte i egentlig mening innebär att dispens beviljas, är ett arv från regler som år 1915 infördes i HD. Enligt reglerna rådde ett förbud att överklaga vissa måltyper från hovrätt till HD. Från förbudet kunde dock undantag, dispens, beviljas. Se Bylander (2013) s. 36. Trots att pt alltså egentligen inte är synonymt med dispens används begreppen synonymt i denna framställning. Detta beror på att begreppet dispens fortfarande är ett vedertaget begrepp som används som synonym till pt i både doktrinen och av domstolarna. 4

6 underutforskat. 2 Särskilt gäller detta pt i mellaninstanserna, vilket framstår som problematiskt med tanke på att tillståndsprövningen i mellaninstanserna i regel berör enskilda intressen i högre utsträckning än den i de högsta instanserna. 3 En följd av dagens forskningsläge är att bestämmelsen om granskningsdispens, som är den nyaste av samtliga dispensgrunder, har ägnats mycket lite uppmärksamhet i doktrinen. Syftet med denna framställning är därför att utreda hur bestämmelsen om granskningsdispens tolkas och tillämpas i hovrätten. Under våren 2013 färdigställde Emma Bolin sitt examensarbete med titeln Granskningsdispens i kammarrätt. Mot bakgrund av att dispensgrunderna i kammarrätten under sommaren 2013 utökades med en ny dispensgrund, granskningsdispens, syftade Bolin till att utreda hur pt-grunden för granskningsfall skulle tolkas och tillämpas i kammarrätten. Bolin ställde även frågan om granskningsdispensen kunde anses ha ett eget tillämpningsområde, eller om hela dess tillämpningsområde sammanfaller med ändringsdispensen. Jag ställer nu, fem år senare, frågan igen. Mitt fokus ligger, till skillnad från Bolins, på granskningsdispensens tillämpning i hovrätten. En ytterligare skillnad mellan mitt examensarbete och Bolins ligger i vartåt vi riktar blicken. Bolins examensarbete var framåtblickande. Bolin utredde hur granskningsdispens skulle kunna komma att tillämpas i kammarrätten med ledning i hur granskningsdispens under föregående fem år hade tillämpats i hovrätten och Högsta domstolen (HD). Mitt examensarbete är bakåtblickande. Jag gör, med ledning av tio års praxis från hovrätterna och HD, en utvärdering av granskningsdispensens tillämpning i hovrätten och HD och ställer återigen frågan: Har granskningsdispensen ett självständigt tillämpningsområde? Jag fokuserar främst på granskningsdispens och, i syfte att utreda granskningsdispensens förhållande till ändringsdispens, i viss mån ändringsdispens. Prejudikatdispens och extraordinär dispens berörs endast i den mån de är av relevans för framställningens syfte. Trots att fokus i den här framställningen ligger på hovrätterna och de allmänna domstolarna är vissa jämförelser med de allmänna förvaltningsdomstolarna påkallade. Avgöranden från de allmänna förvaltningsdomstolarna berörs därför i den mån de tjänar till att belysa resonemang och bakomliggande värderingar vid de allmänna domstolarna. 2 Bylander (2011b) s A.st. 5

7 1.3 Metod och material För att utreda hur bestämmelsen om granskningsdispens tolkas och tillämpas i hovrätten använder jag mig av en rättsdogmatisk metod. Eftersom frågan om vad rättsdogmatik är har diskuterats flitigt i doktrinen har jag anledning att här redogöra för vad den rättsdogmatiska metoden enligt min uppfattning innebär. Enligt min uppfattning innebär rättsdogmatiken att svaren på en given fråga förutsätts återfinnas i de traditionella rättskällorna, det vill säga lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och rättsdogmatiskt orienterad litteratur. 4 Det är således till dessa källor som man som författare (och i någon mån rättsvetare) är hänvisad. Till detta kommer att frågorna såväl som svaren ska ramas in på ett sätt och med ett språk som känns igen av andra som är bevandrade inom juridiken i den meningen att de ska känna igen sig i den logik och de resonemang som ytterst grundar framställningens resultat. 5 Eftersom huvudfrågan för detta examensarbete endast undantagsvis har berörts i doktrinen ligger undersökningens tyngdpunkt på den praxis HD har utvecklat när den i 26 fall, med ändring av hovrättens beslut, har meddelat granskningsdispens i hovrätten. De 26 fall som behandlas är de som har meddelats av HD från och med EMR-reformens ikraftträdande den 1 november 2008 till och med dagen för slutförandet av detta examensarbete, den 31 maj Avgörandena har jag fått del av genom min handledare, Eric Bylander, som leder två forskningsprojekt om pt inom vilka jag är verksam som forskningsamanuens. Anledningen till att det är HD:s praxis avseende ändringar i hovrättens beslut som ligger till grund för större delen av undersökningen är tudelad. Dels är det ett resultat av HD:s prejudikatbildande funktion i det att HD ska leda rättsutvecklingen och därigenom precisera och konkretisera vad som de facto utgör gällande rätt, dels är det för att hovrätterna inte motiverar sina beslut att meddela pt och inte heller särskilt motiverar varför de avslår en ptansökan utan istället använder en standardmotivering om att det saknas grund för att meddela pt. För att kunna ställa HD:s tillämpning av bestämmelsen om granskningsdispens mot lagstiftarens intentioner vid införandet av densamma i hovrätten ligger fokus i viss mån även på motiven till EMR-reformen. Genomgående beaktar jag två promemorior av Svea hovrätt. Den första av dessa publicerades år 2008 och är skriven inom ramen för det förberedelsearbete som gjordes inom 4 Se Kleineman s Se Jareborg s. 5. 6

8 hovrätten inför EMR-reformens ikraftträdande. Den andra promemorian publicerades år 2010 och utgör i princip en uppdaterad version där hovrätten också beaktar hur reglerna kom att tillämpas de två första åren efter EMR-reformens ikraftträdande. Anledningen till att jag lägger viss vikt vid dessa två promemorior är att de, i brist på särskilda motiveringar av pt-beslut i hovrätten, ger viss insikt i hur åtminstone den största hovrätten förhåller sig till pt-grunderna. Precis som ökad förståelse av ett lands rättssystem kan uppnås genom jämförelse med andra länders rättssystem kan insikt vinnas om delar av ett enskilt lands rättssystem genom att jämförelse görs mellan olika delar av detta. 6 I denna framställning görs därför jämförelser mellan granskningsdispensens tillämpning i allmän domstol och i allmän förvaltningsdomstol. Jämförelsen görs i syfte att uppnå en ökad förståelse för granskningsdispensens tillämpningsområde. I enlighet med Bylanders terminologi kan jämförelsen mellan de två domstolssystemen uttryckas som att ett inomnationellt komparativt perspektiv anläggs på delar av framställningen Disposition Efter detta inledande kapitel följer kapitel 2 som syftar till att redogöra för vissa grundläggande utgångspunkter och därmed bana väg för en djupare diskussion i de därpå följande kapitlen. I kapitel 3 summeras och analyseras samtliga 26 rättsfall där HD meddelat pt i hovrätten på granskningsgrund. Syftet med kapitlet är dels att ge en övergripande bild av hur rättsutvecklingen tett sig sedan EMR-reformen trädde i kraft, dels att kritiskt granska på vilket sätt och i vilken riktning HD har lett rättsutvecklingen under det senaste decenniet. Efter att undersökningen av hur HD hanterar granskningsdispensen och dess tillämpningsområde handlar kapitel 4 om samma fråga ur ett annat perspektiv, nämligen kammarrättens. Det är framförallt i jämförelsen mellan kapitel 3 och 4, en jämförelse som också preciseras och tydliggörs i slutet på kapitel 4, som det inomnationella komparativa perspektivet berört i avsnitt 1.3 beaktas. Framställningen avslutas med en avslutande kommentar som summerar och tydliggör resultaten av den diskussion och analys som förs löpande genom framställningen. 6 Bylander (2011b) s. 21 f. 7 A.a. s

9 2 Grundläggande utgångspunkter 2.1 Den allmänna domstolsprocessens instansordning Även i det mest välorganiserade domstolsförfarande finns det alltid en risk att ett mål utmynnar i ett materiellt oriktigt avgörande. 8 För att upprätthålla rättssäkerheten och reducera risken för materiellt oriktiga avgöranden krävs ett effektivt system för förnyad prövning av den första domstolsinstansens avgörande. 9 Möjligheten till en förnyad prövning i högre rätt kan sägas gagna rättssäkerheten på två olika sätt. 10 För det första sätter det en press på underinstansen att noga pröva målet och komma till ett materiellt riktigt avgörande. På så sätt fungerar möjligheten till prövning i högre rätt som en kontroll av underinstansens sätt att fylla sin uppgift. För det andra ges den förlorande parten möjlighet att överklaga underinstansens avgörande och vinna rättelse för det fall underinstansens avgörande är oriktigt. Dock innebär en möjlighet till förnyad prövning i högre rätt även att ett riktigt avgörande kan komma att överklagas. I ett sådant fall skapas olägenheter för den part som har rätten på sin sida och som vill kunna få detta fastslaget inom en rimlig tid och till rimliga kostnader. Det är avvägningen mellan å ena sidan intresset av att varje mål ska bli materiellt riktigt avgjort och å andra sidan att den part som har rätten på sin sida ska få det fastslaget inom rimlig tid och med en rimlig insats av arbete och kostnader som ligger till grund för att den allmänna domstolsprocessen sker i ett treinstanssystem med tingsrätten som första instans. 11 Domstolsprövningen i allmän domstol inleds, i nästan alla mål och ärenden, i tingsrätten (1:1 st. 1 RB) och det är även i tingsrätten som tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga. 12 Tingsrättens uppgift är att på ett kompetent sätt slutligt lösa och avgöra alla tvistefrågor. 13 På så sätt ska rättssäkerheten komma alla parter till del, inte bara de parter som överklagar tingsrättens avgörande. 14 Hovrätten är överrätt i mål som överklagas från tingsrätten (2:1 RB). Överklagas ett tingsrättsavgörande är det hovrättens uppgift att kontrollera att det material som har legat till grund för tingsrättens avgörande har blivit riktigt bedömt och att rätta till eventuella 8 Welamson & Munck s A.st. 10 Se, liksom till det i stycket följande, Ekelöf & Edelstam s Welamson & Munck s Prop. 2004/05:131 s. 82 och A.prop. s Ds 2001:36 s

10 felaktigheter. 15 Hovrättens överprövning är dock inte begränsad till sakfrågan utan innefattar därutöver en skyldighet att, ex officio, säkerställa att rättegången i tingsrätten genomförts enligt gällande processuella regler, även om eventuella rättegångsfel inte kan sägas ha lett till ett materiellt oriktigt avgörande. 16 Därutöver har hovrätten även ett visst ansvar för rättsbildningen i samhället. 17 Trots att hovrätten utgör den andra instansen i en treinstansordning utgör hovrättsavgörandet i praktiken ofta det slutliga avgörandet av saken. 18 Det är därför av stor vikt att hovrättens prövning och kontroll av både sakfrågan och förfarandet är noggrann för att rättssäkerhet och rättsenlighet ska kunna garanteras parterna. 19 I mål som överklagas från hovrätten är HD överrätt (3:1 RB). Till skillnad från hovrätten har HD främst en prejudikatbildande funktion. 20 HD:s främsta uppgift är således inte att korrigera materiellt felaktiga avgöranden, utan dels att leda rättsutvecklingen framåt i enlighet med lagstiftningen, dels att säkerställa att rättstillämpningen är enhetlig. 21 Att HD:s roll inte främst är rättande eller kontrollerade beror bland annat på att det är svårt att förena intresset av att den som har rätten på sin sida ska kunna få detta fastslaget inom en rimlig tid och med en måttlig ekonomisk insats med en rätt för den tappande parten att överklaga till två instanser Utvecklingen av pt inom den allmänna domstolsprocessen Utvecklingen av pt i HD År 1971 gjordes HD till en mer renodlad prejudikatinstans. 23 Tre av de fyra dessförinnan gällande dispensgrunderna intressedispens, ändringsdispens och allmän dispens togs då bort och extraordinär dispens infördes. 24 Prejudikatdispensen fick en ny lydelse, men behöll sitt tillämpningsområde. 25 Ändringarna vidtogs för att ge HD största möjliga utrymme att bedriva en prejudikatbildande verksamhet och innebar att pt i HD i fortsättningen endast fick meddelas om det var av vikt för ledning av rättstillämpningen eller om synnerliga skäl 15 Welamson & Munck s Prop. 2004/05:131 s A.st. 18 Ds 2001:36 s A.st. 20 Welamson & Munck s A.a. s A.a. s Prop. 1971:45 s A.prop. s A.st. 9

11 förelåg. 26 Den viktigaste förändringen som genomfördes för att betona HD:s funktion som prejudikatinstans var borttagandet av möjligheten för klaganden att beviljas ändringsdispens i HD. I och med det kunde frågan om anledning föreligger till ändring av hovrättens avgörande inte längre, i och för sig, vara avgörande för dispensfrågan. 27 Enligt nu gällande ordning krävs jämlikt 54:9 st. 1 RB pt för att HD ska pröva hovrättens dom eller slutliga beslut i ett mål eller ärende som väckts vid tingsrätt. Enligt 54:10 st. 1 p. 1 2 RB får pt meddelas i HD endast om det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av [HD] (prejudikatdispens) eller om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, så som att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen berott på grovt förbiseende eller grovt misstag (extraordinär dispens). Uppräkningen i lagtexten av vad som faller under synnerliga skäl ska enligt motiven i princip uppfattas som uttömmande, vilket innebär att utrymmet för HD att meddela pt på en annan grund än att ett prejudikatfall föreligger är ytterst begränsat. 28 Den centrala dispensgrunden i HD är således prejudikatdispens Utvecklingen av pt i hovrätten Regler om krav på pt i hovrätten infördes för första gången år 1974 i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, även kallad småmålslagen. 29 Reglerna var dock begränsade till att enbart omfatta småmål. År 1988, när småmålslagen upphävdes för att inkorporeras i RB, kom reglerna om pt att omfatta även vissa mål vid fastighetsdomstolarna, och något senare även ärenden om felparkeringsavgift. 30 År 1993 blev reglerna om prövningstillstånd tillämpliga på ytterligare tvistemål samt bötesmål och utsökningsmål. 31 Därefter har även skuldsaneringsärenden kommit att omfattas av pt-reglerna. 32 År 1993 gav regeringen en särskild utredare uppdraget att se över hovrättsprocessen och överklagande av mål till hovrätten. 33 Utredningen, som antog namnet Hovrättsprocessutredningen lade sedermera, år 1995, fram betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande. 34 I betänkandet föreslogs en rad ändringar i hovrättsförfarandet, där den föreslagna ändring som 26 Prop. 1971:45 s A.prop. s. 90 ff. 28 A.prop. s. 88 ff. 29 Se prop. 1973:87 s. 166 ff. och 195 ff. 30 Prop. 1986/87:89 s. 240 f och prop. 1988/89:6 s. 10 f. 31 Prop. 1992/93:216 s. 52 ff., 56 ff. och 71 f. 32 Se prop. 1995/96:115 s SOU 1995:124 s SOU 1995:

12 är av störst betydelse för denna framställning gäller införandet av ett generellt krav på pt vid överklagande från tingsrätt till hovrätt. 35 Betänkandet ledde till att ett förslag lades fram i riksdagen innebärande att pt skulle krävas i alla mål och ärenden som överklagades från tingsrätten. 36 När det år 1997 visade sig att förslaget inte skulle få tillräckligt stöd i riksdagen återkallade dock regeringen förslaget. 37 Ett par år senare, år 1999, tillkallade regeringen återigen en särskild utredare som fick uppdraget att undersöka hur rättegången i tvistemål och brottmål kunde förbättras. 38 Utredningen, som antog namnet 1999 års rättegångsutredning, lämnade i december 2001 sitt slutbetänkande En modernare rättegång 39 vilket låg till grund för det förslag om en omfattande rättegångsreform som regeringen lade fram år Förslaget röstades sedermera igenom i riksdagen och trädde ikraft den 1 november EMR-reformen I samband med EMR-reformen infördes ett generellt krav på pt i hovrätten i alla tvistemål och domstolsärenden som överklagas från tingsrätt till hovrätt. 40 Enligt 49:12 RB krävs således som huvudregel pt för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom eller beslut. Brottmålen lämnades dock utanför utvidgningen av pt-systemet. 41 Därför krävs pt i brottmål, enligt en undantagsregel i 49:13 st. 1 RB, endast om den tilltalade dömts till böter för visst brott eller om den tilltalade frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader. Anledningen till ett utvidgat krav på pt i hovrätten i tvistemål och domstolsärenden angavs i EMR-propositionen vara att den tidigare ordningen ledde till att ett stort antal mål som överklagades till hovrätten fick en ny fullständig prövning, trots att det i många fall från början stod klart att klaganden inte skulle komma att vinna framgång med sin talan. 42 Att ett generellt krav på pt infördes i hovrätten skulle även bidra till att tyngdpunkten i rättskipningen skulle ligga i tingsrätten. 43 På så sätt skulle hovrättens uppgift koncentreras till att framför allt granska de tingsrättsavgöranden som överklagas och rätta eventuella 35 SOU 1995:124 s. 191 ff. 36 Prop 1996/97:131 s Prop. 2004/05:131 s A.prop. s SOU 2001: Se prop. 2004/05:131 s. 181 och, angående familjerättsliga mål, prop. 2007/08:139 s. 21 ff. 41 Prop. 2004/05:131 s A.prop. s A.prop. s. 171 f. 11

13 felaktigheter. 44 Genom en sådan ordning ansågs hovrätterna bättre kunna fokusera på sin funktion och i förlängningen bli effektivare. 45 För att trygga rättssäkerheten, säkerställa förutsebarhet och skapa tillräckliga garantier för att pt verkligen meddelas i mål och domstolsärenden där tingsrättens avgörande är materiellt oriktigt ändrades i samband med EMR-reformen bestämmelsen i 49:14 RB. 46 Bestämmelsen fick en obligatorisk utformning genom att lydelsen ändrades från att hovrätten får meddela pt endast om någon av dispensgrunderna är uppfylld till att hovrätten skall meddela pt så snart någon av dispensgrunderna är uppfylld. 47 Redan innan denna ändring var dock bestämmelsen, sin utformning till trots, avsedd att vara obligatorisk. 48 Ingen ändring i sak var därför avsedd. 49 Ändringarna i 49:14 RB innebar även att dispensgrunden för ändringsfall fick en ny lydelse. 50 Istället för att ändringsdispens, enligt tidigare lydelse, fick meddelas om anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till ska ändringsdispens meddelas när det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till. 51 Den nya lydelsen ansågs, enligt motiven, överensstämma bättre med den generösa tillämpning som regeringen ansåg att dispensreglerna borde ha. I motiven uttalas vidare att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning. Utöver lydelseändringarna i 49:14 RB kompletterades de tidigare tre dispensgrunderna med en ny dispensgrund, granskningsdispens, i 49:14 p. 2 RB. Enligt bestämmelsen ska pt i hovrätten meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till. Nedan illustreras (med ändringarna kursiverade) hur bestämmelsen i 49:14 RB ändrades i samband med EMR-reformen. 44 Prop. 2004/05:131 s A.prop. s A.prop. s A.prop. s Se prop. 2004/05:131 s Se a.st. 50 Prop. 2004/05:131 s. 184 f. och s Se, liksom till det i stycket följande, prop. 2004/05:131 s

14 Lydelse före 1 november 2008: Lydelse efter 1 november 2008: Prövningstillstånd får meddelas endast om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, 2. anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Prövningstillstånd skall meddelas om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. 2.3 Granskningsdispensens tillämpningsområde enligt motiven och doktrinen Introduktion Huvudkriteriet för att granskningsdispens ska meddelas anges i EMR-propositionen vara att det överklagade tingsrättsavgörandet framstår som svårbedömt. 52 Det är själva avgörandet, och inte målet som sådant, som ska vara svårbedömt för att ett granskningsfall ska föreligga. 53 Vidare är det enligt motiven främst tingsrättens överväganden i sakfrågan, inte rättsfrågan, som ska ligga till grund för bedömningen. 54 I motiven till EMR-reformen framhålls särskilt två sorters fall som typiska granskningsfall. Dessa utgörs dels av fall där tingsrättens skäl är ofullständiga eller oklara, dels av fall som är omfattande och komplicerade. 55 Nedan går jag först igenom vad som i motiven och doktrinen framhålls gällande när granskningsdispens ska meddelas på grund av att tingsrättens skäl är ofullständiga eller oklara. Därefter följer en redogörelse för omständigheter som i motiven och doktrinen framhålls som sådana som talar för att ett fall är så komplicerat eller omfattande att granskningsdispens bör meddelas på den grunden. 52 Prop. 2004/05:131 s A.st. 54 A.prop. s A.prop. s. 186 och

15 2.3.2 Ofullständiga eller oklara skäl Ofullständig eller oklar bevisvärdering I motiven till EMR-reformen anges att granskningsdispens ska meddelas när tingsrättens dom- eller beslutsskäl inte närmare redovisar hur tingsrätten har resonerat i sakfrågan. 56 Är skälen ofullständiga eller oklara vad gäller tingsrättens resonemang är det nämligen svårt för hovrätten att avgöra om till exempel tingsrättens bevisvärdering är riktig, även om hovrätten genom ljud- och bildupptagningar har tillgång till de förhörsutsagor som tingsrätten lagt till grund för sitt avgörande. 57 Heuman är dock av uppfattningen att det är tveksamt om hovrätten ska meddela pt i ett fall där hovrätten kan ta del av bevismaterialet och vid en egen bevisvärdering kommer fram till att tingsrättens slut är riktigt. 58 Det är trots allt riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till som enligt lagtexten ska vara svårbedömt. Kan hovrätten, genom att ta del av bevismaterialet, avgöra att tingsrättens slut är korrekt bör den således kunna avslå en dispensansökan, även om tingsrättens skäl är svårförståeliga i sin ofullständighet. 59 En sådan ordning är även förenlig med grundtanken bakom EMRreformen att hovrätten ska fokusera på tingsrättsavgöranden där en förnyad prövning fyller en saklig funktion, det vill säga tingsrättsavgöranden som kan vara felaktiga. 60 Mot Heumans resonemang kan ställas vad som i EMR-propositionen framhålls om att granskningsdispens ska tillämpas då det vid tillståndsprövningen finns svårigheter att bedöma tingsrättens överväganden i sakfrågan. 61 Ett sådant synsätt tog även Svea hovrätt fasta på då den i en promemoria år 2010 betonade att det avseende granskningsdispensens tillämpning är tingsrättens resonemang i dom- eller beslutsskälen som ska läggas till grund för hovrättens tillståndsprövning. 62 Är resonemanget då obegripligt eller ofullständigt menar Svea hovrätt att hovrätten inte, ens efter att ha tagit del av hela processmaterialet, bör kunna dra slutsatsen att tingsrättens slut är riktigt och därmed avslå dispensansökan. Hovrätten bör således inte kunna läka bristerna i tingsrättens resonemang genom att inom ramen för tillståndsprövningen ta del av processmaterialet och göra en egen bedömning. En sådan ordning skulle i praktiken innebära att hovrätten gör en fullständig prövning av målet, vilket inte borde ske utan att pt först har meddelats. 56 Prop. 2004/05:131 s A.prop. s. 261 f. 58 Heuman s A.st. 60 Prop. 2004/05:131 s A.prop. s Se, liksom till det i stycket följande, Svea hovrätt (2010) s. 44 f. 14

16 Ofullständigt rättsligt resonemang Är tingsrättens skäl ofullständiga avseende det rättsliga resonemanget kan det tala för att ett granskningsfall föreligger. 63 Brister i det rättsliga resonemanget kan bestå av överhoppade tankeled eller det faktum att tingsrätten endast redogör för skäl som talar för tingsrättens utgång, men utelämnar de som talar emot en sådan utgång. 64 Skäl att meddela granskningsdispens kan även föreligga om rättsfrågor redovisas på ett rörigt och ofullständigt sätt. 65 För det fall hovrätten analyserar rättsfrågorna i målet och kommer fram till att tingsrättens avgörande är riktigt har Svea hovrätt betonat att hovrätten, på liknande sätt som vid ofullständig bevisvärdering, inte borde kunna läka bristen genom att avslå dispensansökan eftersom granskningen då inte bygger på tingsrättens skäl. 66 I ett sådant fall ska granskningsdispens istället beviljas och målet tas upp till fullständig prövning i hovrätten Tingsrättens slut är riktigt men grunden felaktig En situation som kan uppstå under tillståndsprövningen är att hovrätten gör bedömningen att det slut tingsrätten har kommit till är riktigt men att hovrätten anser att ett annat, av käranden alternativt åberopat, rättsfaktum borde ha lagts till grund för avgörandet. 67 Frågan uppkommer då om hovrätten, trots att den kommer fram till att processmaterialet talar för att utgången vid en prövning i hovrätten skulle bli densamma som i tingsrätten, bör meddela pt. Till exempel kan en sådan situation uppstå om tingsrätten har bifallit ett käromål på den i första hand åberopade grunden, men hovrätten anser att käromålet borde ha bifallits på den i andra hand åberopade grunden. I ett sådant fall innehåller tingsrättsavgörandet i regel ingen redovisning eller analys avseende den i andra hand åberopade grunden. Avslår hovrätten en dispensansökan på den grunden att den finner det stå klart att det rättsfaktum hovrätten anser att avgörandet borde ha grundats på ändå hade utmynnat i samma slut som det tingsrätten kommit till innebär det i praktiken att hovrätten gör en ny prövning av målet redan under tillståndsprövningen. Eftersom det enligt 49:12 RB krävs pt för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom eller beslut bör det därför i förevarande fall inte komma i fråga att hovrätten, redan under tillståndsprövningen, gör en ny prövning av målet genom att pröva ett annat rättsfaktum än det som legat till grund för tingsrättens slut Svea hovrätt (2010) s. 44 f. och Heuman s SOU 1995:124 s. 168, Svea hovrätt (2010) s. 44 f. och Heuman s Svea hovrätt (2010) s. 45 och Heuman s Svea hovrätt (2010) s Se, liksom till det i stycket följande, Svea hovrätt (2010) s Se a.st. 15

17 2.3.3 Omfattande/komplicerade fall I EMR-propositionen betonas att behovet av möjlighet till dispens blev särskilt tydligt när pt-systemet i och med EMR-reformen skulle komma att omfatta även omfattande och på annat sätt komplicerade tvistemål. 69 Som exempel nämns patentmål och komplicerade mål som rör tekniska och ekonomiska förhållanden. 70 Avseende sådana mål kan det vara svårt för hovrätten att inom ramen för tillståndsprövningen bedöma om målet är rätt avgjort eller inte. 71 I dylika fall, när riktigheten av det slut tingsrätten kommit till inte kan bedömas utan en ny fullständig prövning i hovrätten, ska enligt motiven granskningsdispensen fungera som ett slags säkerhetsventil. 72 På så sätt menar man att risken för att felaktiga tingsrättsavgöranden inte blir omprövade i hovrätt kan hållas på en helt försumbar nivå. 73 Motiven specificerar inte om det faktum att ett mål är komplicerat eller omfattande i sig leder till att granskningsdispens ska meddelas, eller huruvida dispens i sådana fall kan meddelas efter en summarisk prövning när hovrätten antar att pt ändå skulle komma att meddelas även efter en mer noggrann prövning. Klart är att lagtexten inte ger stöd för en mer summarisk tillståndsprövning vid tillämpningen av bestämmelsen om granskningsdispens. Hovrättsprocessutredningens betänkande ger dock uttryck för att så fort ett mål innehåller omfattande bevisning ska granskningsdispens kunna meddelas utan vidare prövning. 74 Som exempel anger utredningen fall där huvudförhandlingen i tingsrätten pågått i veckor eller månader. 75 I sådana fall menade alltså utredningen att granskningsdispens ska meddelas oavsett hur den muntliga bevisningen och övervägandena i sakfrågan redovisats, eftersom det typiskt sett inte går att bedöma på ett rättvisande sätt utan att målet tas upp till full prövning i hovrätten. 76 Ett dylikt resonemang går dock inte att finna vare sig i 1999 års rättegångsutrednings betänkande eller i EMR-propositionen och det är därför svårt att säga hur lagstiftaren förhåller sig till en tillämpning av granskningsdispens så fort ett överklagat tingsrättsavgörande rör ett omfattande eller komplicerat mål. 69 Prop. 2004/05:131 s A.prop. s. 186 och A.st. 72 Prop. 2004/05:131 s A.st. 74 SOU 1995:124 s. 185 f. 75 A.st. 76 A.st. 16

18 2.4 Skiljelinjen mellan ändringsdispens och granskningsdispens Ändringsdispensens tillämpningsområde I samband med EMR-reformen omformulerades förutsättningarna för meddelande av ändringsdispens. Enligt den tidigare lydelsen fick pt meddelas om anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till. Enligt den nya lydelsen i 49:14 st. 1 p. 1 RB ska ändringsdispens meddelas om hovrätten vid tillståndsprövningen kommer fram till att det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till. Den nya lydelsen ansågs vara bättre ägnad att ge uttryck åt den generösa syn på frågan om beviljande av pt som lagstiftaren anser bör gälla att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning i hovrätten. 77 Ändringsdispens utgör enligt lagstiftaren den centrala dispensgrunden. 78 Enligt EMRpropositionen ska ett relativt lågt krav gälla vid bedömningen av om en prövning i hovrätten kan leda till en ändring av tingsrättsavgörandet. 79 Finner hovrätten vid en genomgång av sakoch rättsfrågorna i målet något som ger anledning att betvivla tingsrättsavgörandets riktighet, ska ändringsdispens meddelas. 80 Åberopar klaganden nya omständigheter eller bevis måste hovrätten, för det fall det finns skäl att tillåta åberopandet av omständigheterna eller bevisningen, bedöma om det nya materialet vid en ny prövning i hovrätten kan leda till en ändring av tingsrättsavgörandet. 81 Är huvudfrågan i ett överklagat mål beroende av en skälighetsbedömning ska dock inte hovrätten meddela ändringsdispens enbart på den grunden att hovrätten vid en ny prövning inte skulle göra exakt samma bedömning som tingsrätten. Istället bör ändringsdispens ges endast då hovrätten finner anledning att betvivla att tingsrättens slut ligger inom ramen för det skäliga. 82 På ett liknande sätt tillämpas ändringsdispensen i mål där utgången är beroende av en lämplighetsbedömning. I familjerättsmål kan det till exempel finnas flera lösningar som alla på ett lämpligt sätt kan anses tillgodose barnets behov. Avseende sådana mål har HD uttalat att det inte finns skäl att meddela ändringsdispens så länge tingsrättens avgörande är väl motiverat och framstår som rimligt med hänsyn till utredningen i målet, även om det finns skäl som kan tala för en annan lösning Prop. 2004/05:131 s A.prop. s A.prop. s. 184 och A.prop. s A.st. 82 A.st. och NJA 2009 s NJA 2009 s. 798 I III. 17

19 2.4.2 Förhållandet mellan ändringsdispens och granskningsdispens När granskningsdispens år 1995 introducerades i Hovrättsprocessutredningens betänkande framhölls att tingsrättens skäl ibland är oklara eller ofullständiga, till exempel på grund av att tingsrätten ibland endast redogör för de skäl som talar för tingsrättens utgång, och utelämnar de skäl som talar emot en sådan utgång. 84 Är fallet sådant menade utredningen att det kan vara omöjligt för hovrätten att inom ramen för en tillståndsprövning bedöma riktigheten av det slut tingsrätten kommit till. För att pt inte skulle vägras i mål där avgörandet skulle ha ändrats om målet tagits upp till prövning i sak föreslog utredningen att en ny dispensgrund skulle införas. Hovrättsprocessutredningens motivering till varför granskningsdispens skulle införas tycks bygga på en uppfattning om att det dåvarande systemet inte tillät hovrätten att meddela pt i sådana fall där det bedömdes vara omöjligt för hovrätten att inom ramen för tillståndsprövningen bedöma riktigheten av tingsrättens slut, till exempel då tingsrättens skäl var oklara eller ofullständiga. Med andra ord kan utredningens uttalande tolkas som att sådana fall inte skulle kunna falla inom ändringsdispensens tillämpningsområde. En dylik uppfattning ter sig märklig med tanke på att departementschefen några år tidigare, i motiven till den lagändring som genomfördes år 1993, då reglerna om krav på pt i hovrätten utvidgades till att omfatta fler tvistemål än tidigare samt bötesmål och utsökningsmål, klargjorde att ett skäl att meddela pt på ändringsgrund var om tingsrättens skäl var så kortfattade eller otydliga att de inte tillräckligt belyste hur tingsrätten kommit till sitt slut. 85 Mot bakgrund av departementschefens uttalande framstår Hovrättsprocessutredningens uppfattning, att införandet av en ny dispensgrund krävdes för att fall där tingsrättens skäl var oklara eller ofullständiga skulle kunna meddelas pt, inte som helt självklar. När införandet av granskningsdispens ånyo föreslogs i EMR-propositionen framhölls återigen att det ibland kan vara svårt för hovrätten att på grundval av innehållet i tingsrättens dom avgöra om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande. 86 Vidare angavs att fallet kan vara sådant att tingsrättens skäl är välskrivna, men att det ändå kan vara svårt för hovrätten att bedöma riktigheten i avgörandet eftersom det inte alltid går att i skrift förmedla hur ett mål har gestaltat sig vid domstolen. 87 På den grunden framhöll regeringen att pt bör kunna meddelas inte bara där det finns en konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens 84 Se, liksom till det i stycket följande, SOU 1995:124 s. 168 f. 85 Prop. 1992/93:216 s Prop. 2004/05:131 s A.st. 18

20 avgörande utan också i vissa andra fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt. Således föreslog regeringen, med hänvisning till Hovrättsprocessutredningens betänkande, att granskningsdispens skulle införas som en ny dispensgrund. 88 Formuleringarna i EMR-propositionen ger enligt min mening, likt de i Hovrättsprocessutredningens betänkande, uttryck för en uppfattning att fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt inte kan anses falla in under ändringsdispensens tillämpningsområde, och att en ny dispensgrund därför behövde införas för att sådana mål inte skulle falla mellan stolarna. De i EMR-propositionen framförda argumenten för varför en ny dispensgrund behövdes är, i likhet med de som framfördes i Hovrättsprocessutredningen, anmärkningsvärda. Utöver det ovan nämnda klargörandet av departementschefen avseende ändringsdispensens tillämpningsområde hade nämligen vid tiden för EMR-propositionen även HD klargjort ändringsdispensens tillämpning avseende sådana fall som nämns i motiven till EMR-reformen. I NJA 2002 s. 35 meddelade HD, med ändring av hovrättens beslut att neka pt, ändringsdispens i hovrätten då det av tingsrättens domskäl inte framgick hur tingsrätten hade värderat den tilltalades berättelse. I beslutsskälen framhöll HD att pt på ändringsgrund bör ges då domskälen i tingsrättens dom är så kortfattade eller otydliga att de inte tillräckligt belyser hur tingsrätten har kommit fram till domslutet. Vidare klargjorde HD att uttrycket anledning till ändring av tingsrättens dom i dåtidens formulering av ändringsdispensen inte ska förstås så att hovrätten behöver vara övertygad om att tingsrättens avgörande är oriktigt för att meddela ändringsdispens. Istället är det tillräckligt att det finns utrymme för tvivel om avgörandets riktighet. Även i NJA 2002 s. 133, där HD meddelade pt på ändringsgrund i hovrätten eftersom det av tingsrättens domskäl endast framgick hur domstolen hade värderat den ena partens berättelse, uttalade HD att det, för att ändringsdispens ska meddelas, är tillräckligt att tingsrättens domskäl är så kortfattade eller otydliga att de inte tillräckligt belyser hur rätten kommit fram till domslutet. Med tanke på både departementschefens och HD:s klargörande av ändringsdispensens tillämpningsområde ställer jag mig frågande till att ett av motivens argument för införandet av granskningsdispens är att pt ska kunna beviljas även i fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt. Eftersom ett beviljade av pt i ett sådant fall redan kan göras inom ramen för ändringsdispensens tillämpningsområde ställer jag mig frågan: Vilket eget tillämpningsområde menar lagstiftaren att granskningsdispensen har? 88 Prop. 2004/05:131 s

21 En utgångspunkt vid lagtolkning är att en regel inte ska tolkas så att några delar av densamma visar sig vara onödiga. 89 Det ska kunna förutsättas att lagstiftaren har övervägt de språkliga lagtextformuleringarna så grundligt att det ena av två alternativa rekvisit inte är funktionslöst. 90 Vid tolkningen av två alternativa rekvisit, exempelvis ändrings- och granskningsdispens, bör man således utgå från att de har olika betydelse. Heuman framhåller att granskningsdispens ska meddelas då tingsrättens avgörande är svårbedömt, till exempel för att dess skäl är svårbegripliga eller ofullständiga. 91 Men i ett sådant fall bör även ändringsdispens kunna meddelas att det inte går att bedöma riktigheten av det slut tingsrätten har kommit till utgör ju i någon mening ett skäl för att betvivla riktigheten av detsamma. 92 Såtillvida menar Heuman att dispensgrunderna är överlappande. Han menar dock att regeln om ändringsdispens inte ska tolkas så att pt enbart kan meddelas då tingsrättens skäl, på grund av att de är svårbegripliga eller ofullständiga, föranleder tvivel om slutets riktighet. 93 Ändringsdispens ska också kunna beviljas i de fall tingsrättens skäl är fullt begripliga och fullständiga, men hovrätten ändå anser att tingsrättens slut ska ändras. 94 I sådana fall, där tingsrättens skäl är förståeliga men felaktiga, menar Heuman att granskningsdispens inte får meddelas men ändringsdispens däremot ska beviljas. 95 Heumans resonemang tydliggör visserligen ändringsdispensens självständiga tillämpningsområden, men han utelämnar frågan om granskningsdispensens självständiga tillämpningsområde. Istället kan Heumans resonemang tolkas som att han förordar att hovrätten, då förutsättningar för att bevilja både ändrings- och granskningsdispens föreligger, till exempel då tingsrättens skäl är ofullständiga, i princip ska välja att bevilja dispens på granskningsgrund istället för ändringsgrund. I NJA 2009 s. 738 klargjorde HD att, även om bestämmelserna för ändrings- och granskningsdispens delvis överlappar varandra, en skillnad bör upprätthållas när det gäller utgångspunkten för tillståndsprövningen. Med hänvisning till EMR-propositionen anförde HD vidare att frågan om förutsättningar för tillämpning av ändringsdispens i första hand bör prövas när det finns en särskild eller konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande. En sådan anledning föreligger enligt HD främst när klaganden i överklagandet, utan att det finns något hinder mot detta, åberopar nya omständigheter som kan ge anledning 89 Peczenik s. 71 och Heuman s Heuman s A.a. s A.st. Se även NJA 2009 s Heuman s A.st. 95 A.st. 20

22 till ett ändrat slut. 96 Därutöver bör förutsättningarna för tillämpning av ändringsdispens prövas när klaganden i överklagandet framhåller sådan kritik mot tingsrättens bevisvärdering eller rättsliga bedömning som ger hovrätten anledning att anta att tingsrättens slut är felaktigt. Motsatsvis menar HD att hovrätten vid tillståndsprövningen bör utgå från bestämmelsen om granskningsdispens i de fall då det inte finns några konkreta skäl som ger anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens slut. Svea hovrätt anförde i en promemoria år 2008 att det visserligen framstår som att tillämpningsområdena för ändringsdispens och granskningsdispens är överlappade, men betonade att ändringsfallen enligt förarbetena utgör den centrala tillståndsgrunden. 97 Därmed borde, enligt Svea hovrätt, bestämmelsen om granskningsdispens endast bli tillämplig när det inte finns underlag för att göra en bedömning i ändringsfrågan. 98 Heumans, HD:s och Svea hovrätts uttalanden om när bestämmelsen om granskningsdispens ska tillämpas har alla gemensamt att de inte ger uttryck för ett faktiskt eget tillämpningsområde för granskningsdispensen. Att tingsrättens dom- eller beslutsskäl är ofullständiga och att det inte finns underlag att göra en bedömning i ändringsfrågan utgör ju i någon mening även skäl för att betvivla riktigheten av tingsrättens slut. Lagstiftaren gjorde i samband med EMR-reformen heller inget uttalande om att de omständigheter som lyfts fram som skäl för att meddela granskningsdispens i fortsättningen inte skulle kunna leda till att ändringsdispens meddelas. Således torde ändringsdispens i teorin fortfarande kunna meddelas i alla granskningsfall, men granskningsdispens kan inte meddelas i alla ändringsfall. En sådan ordning kan illustreras enligt figuren nedan. Ändringsdispensens tillämpningsområde Granskningsdispensens tillämpningsområde 96 Se dock Ö ( Den betalda fordringen ), Ö ( Äktenskapsskillnaden ) och Ö ( Omprövningsärendena ) under avsnitt nedan. 97 Svea hovrätt (2008) s A.st. 21

23 2.5 Handläggningen av en fråga om granskningsdispens Överklagandet Enligt 50:1 RB och 51:1 RB ska en part som vill överklaga en tingsrättsdom göra det skriftligen. Överklagandet ska, om pt krävs, enligt 50:4 st. 1 RB och 51:4 st. 1 RB, bland annat innehålla grunderna för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga samt de omständigheter som åberopas till stöd för att pt ska meddelas. Överklagandet ska även innehålla uppgifter om de bevis som åberopas och vad varje bevis avser att styrka. Detsamma gäller, enligt 52:1 st. 1 RB och 52:3 RB, vid överklagande av tingsrättens beslut De skäl för pt som klaganden anför i överklagandet utgör utgångspunkten för hovrättens tillståndsprövning. 99 Anger klaganden inga skäl kan hovrätten enligt 50:7 st. 1 RB, 51:7 st. 1 RB och 52:6 st. 1 RB förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Om klaganden i överklagandet anger det han eller hon åberopar till stöd för ändring av tingsrättens avgörande behöver dock inte hovrätten förelägga klaganden att därutöver ange skälen till varför pt ska meddelas. 100 Istället antar hovrätten att det som klaganden åberopar till stöd för ändring av tingsrättens avgörande också är det som åberopas som skäl för att ändringsdispens ska meddelas. 101 Vidare måste hovrätten ex officio i viss mån undersöka om ytterligare skäl, utöver de som har angivits i överklagandet, finns att meddela pt. 102 Inget hindrar således hovrätten från att bevilja pt med stöd av annan dispensgrund än den klaganden har åberopat Tillståndsprövningen Hovrättens tillståndsprövning utgör en inledande, översiktlig, bedömning som syftar till att pröva om det finns anledning att på något sätt rikta invändningar mot det överklagade avgörandet. 103 Kommer hovrätten fram till att så är fallet fortsätter handläggningen till en ny prövning och annars står enligt 49:14a st. 3 RB tingsrättens avgörande fast. 104 På så sätt betonar tillståndsprövningen hovrättens granskande funktion. 105 Tillståndsprövningen ska dock inte utgöra en förhandsprövning av hur målet skulle komma att falla ut vid en fullständig prövning i hovrätten. 106 Fortsätter handläggningen till en ny prövning är hovrätten 99 Prop. 2004/05:131 s Svea hovrätt (2008) s Prop. 2004/05:131 s A.st. 103 A.prop. s A.prop. s A.prop. s A.st. 22

24 därför inte bunden av sitt ställningstagande under tillståndsprövningen. Kommer hovrätten fram till att tingsrättens slut ändå är riktigt är den alltså oförhindrad att fastställa detsamma. Hur noggrann tillståndsprövningen i hovrätten ska vara, och således hur säker hovrätten ska vara på att tingsrättens avgörande är svårbedömt för att granskningsdispens ska meddelas, regleras inte i lag. I motiven till EMR-reformen anges dock, som sagt, att risken för att felaktiga tingsrättsavgöranden inte blir omprövande kan hållas på en helt försumbar nivå i och med hovrättens möjlighet att meddela granskningsdispens. 107 Formuleringen kan förstås så att hovrätten måste vara mycket säker på att tingsrättens avgörande inte är felaktigt för att meddela ett avslagsbeslut. 108 Frågan kvarstår dock hur mycket arbete hovrätten ska lägga ned på sin tillståndsprövning innan den väljer att meddela eller neka pt. Svaret borde formuleras utifrån EMR-reformens huvudsyfte, att skapa en modernare rättegång i allmän domstol som uppfyller kraven på en rättssäker, effektiv och ändamålsenlig handläggning av mål och ärenden. 109 Tillståndsprövningens utformning måste således utgöra en balansgång mellan rättssäkerhet och effektivitet. Därtill kommer att förfarandet även måste vara processekonomiskt försvarbart. Levén och Wersäll har uttryckt att för det fall målet måste penetreras i varje detalj för att frågan om pt ska kunna avgöras, är förutsättningarna för granskningsdispens nog ofta uppfyllda samt att det ligger i [pt-frågans] natur att prövningen inte ska vara alltför djupgående. 110 Wersäll har därutöver uttryckt att tillståndsprövningen i viss mån ska vara summarisk och att granskningsdispens bör meddelas så snart ett omfattande arbete krävs för att pröva frågan om pt. 111 Trots att lagtexten knappast ger hovrätten utrymme att meddela pt i omfattande och komplicerade mål för att undvika merarbete finns det effektivitetsskäl som talar för Levéns och Wersälls uppfattning. I särskilt komplicerade och omfattande mål torde det, oavsett hur välmotiverade tingsrättens skäl är, vara svårt för hovrätten att inom ramen för en tillståndsprövning av rimlig omfattning bilda sig en tydlig uppfattning om hur målet har gestaltat sig vid tingsrätten. I regel torde omfattande och komplicerade mål därför ofta komma att beviljas pt på granskningsgrund. Istället för att hovrätten lägger ner stora resurser på tillståndsprövningar som i majoriteten av fallen ändå resulterar i att dispens beviljas, kan då resurserna läggas direkt på en ny prövning i hovrätten. 107 Prop 2004/05:131 s Heuman s Prop 2004/05:131 s Levén & Wersäll s Wersäll s