KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA Birger Jarlsgatan 98, Box , Stockholm, tel

Transkript

1 KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA Birger Jarlsgatan 98, Box , Stockholm, tel Аpril - juli 2012 KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! Alabastern med myrra som användes i Ryska ortodoxa kyrkan före 1917 I den byzantiska gudstjänsttraditionen kallas kärlet som innehåller den heliga myrran alabastern. I Ryska ortodoxa kyrkan är alabastern en speciell flaska som innehåller myrra redan vigd på den apostoliska tiden. Detta är ett tecken på den apostoliska legitimiteten som Ryska kyrkan fick från Konstantinopel. Varje gång när Moskvapatriarken viger ny myrra tillsätter han en liten mängd av den gamla i alabastern. Sedan fyller han på med en liten mängd av den nya myrran tillbaka till alabastern. Den gamla alabastern som har används i Ryska kyrkan före 1917 bevaras idag i Kremls museum i Moskva. Påskbudskap av Ärkebiskop Gabriel, den Ekumeniske Patriarkens exark Aktuellt Vigning av myrran i Ekumeniska patriarkatet Beredelsen av den heliga Myrran Teologi Johannes Pulkanen: Frälsningens väg Vårt liv Om allmänna församlingsmötet den 13 maj

2 Kristi Förklarings ortodoxa församling grundades år Församlingen ingår i det Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i Västeuropa, vars administrativa centrum, Ärkebiskop, Stiftsstyrelse och Teologiska institut Saint-Serge finns i Paris. Sedan år 1931 är stiftet upptaget i det Ekumeniska Patriarkatet i Konstantinopel. Nuvarande Kristi Förklarings ortodoxa kyrka invigdes år 1907 och är förklarad för byggnadsminne. Ryska Ortodoxa Kyrkan - Kristi Förklarings ortodoxa församling är ett i Sverige registrerat trossamfund. Se vår hemsida Kristi Förklarings ortodoxa kyrkas församlingsblad sänds gratis till församlingens medlemmar, vilka erlagt församlingsavgiften 1000:-/år. Övriga som önskar få församlingsbladet bidrar till kostnaderna genom insättning på församlingens postgiro

3 K R I S T I F Ö R K L A R I N G S O R T O D O X A K Y R K A a p r i l - j u l i 2012 PÅSKBUDSKAP FRÅN H.H. ÄRKEBISKOP GABRIEL AV KOMANA, DEN EKUMENISKE PATRIARKENS EXARK Kära Fäder, Bröder och Systrar, Kristus är uppstånden! Större kärlek har ingen än den som ger sitt liv för sina vänner. (Joh. 15:13) Så älskade Gud världen att Han gav Sin ende Son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Joh. 3:16) Jag har valt ut dessa ord som Kristus lämnade till sina apostlar några få timmar före Sitt Lidande, vilka evangelisten Johannes har fört vidare till oss för att de innehåller två nyckelord som är förbundna med Herrens uppståndelse, kärlek och liv. Det är i själva verket så, att om vi gläds denna dag i våra familjer, församlingar och kloster, så är det på grund av den stora kärlek som Jesus hyste för varenda en av oss och för att den öppnar vägen för oss till det liv Han erbjuder oss. Vi behöver alla kärlek och vi är kallade till livet. Det är en universell realitet som delas av alla människor på jorden: liv utan kärlek är meningslöst. Vi som är kristna måste bära vittnesbörd om kärlek. Vi kan naturligtvis tala om den, men mer än så, vi måste leva den - det är det mest övertygande sättet att uttrycka den. Det är just vad Herren gjorde. Han älskade oss så långt som att ge sitt liv för oss. Hans död och Uppståndelse är de två sidorna av det insegel Han en gång för alla har satt på våra hjärtan. Förvisso, Påsken är en stor och vacker helg som betecknar ett passerande, en övergång, det är betydelsen av ordet Pessah på hebreiska. Det är en glädjens fest vi firar, för Kristus gick segerrikt genom döden, och detta 'passerande' är definitivt. Men låt oss vända uppmärksamheten mot det faktum att om Kristi Uppståndelse är en historisk händelse så är den inte statisk eller fryst i tiden.

4 Från den dagen och framdeles fortsätter Herren att 'passera' genom våra liv och erbjuda Sin kärlek till oss här på jorden i all evighet. Det är i varje ögonblick av vårt dagliga liv som Herren sträcker ut Sin hand mot oss och säger: "Jag erbjuder dig Min kärlek om du vill ha den. Låt oss se vad detta betyder i realiteten. När vi ser på våra liv, alla människors liv på jorden, frestas vi till sorgsenhet, liksom Predikaren säger: "Allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind (Pred. 2:17). Så mycken olycka, så mycken splittrad kärlek. Allvarliga sjukdomar, oväntade olyckor, en ålderdom då allt är i avtagande: allt detta kan göra oss utmattade. Många unga är osäkra om sin framtid och ångestfyllda och söker ibland substitut som inte har någon morgondag. Inför denna fruktan, denna ångest måste vi komma ihåg att Långfredagen kommer före Påsken. Vi måste i tanken återvända till Getsemane: Min själ är bedrövad intill döden (Mark. 14:34)och till Korsfästelsen: Min Gud, varför har Du övergivit mig? (Mark. 15:34). Vi kommer då att inse att Uppståndelsen inte bara är en enkel och trevlig familjefest utan en frambrusande hymn till livet och kärleken! Om Kristus accepterade lidande, förödmjukelser (kenosis), utstötthet, att apostlarna övergav Honom och till slut döden på korset så är det så att vi genom Uppståndelsens mysterium som sedan följde inte behöver känna fruktan längre. Senare erbjöds Thomas att sticka sin hand i såret som förorsakats av lansen vid Korsfästelsen. Denna gest var till för var och en av oss: genom att röra vid Kristi sida fick aposteln i gåva Guds oändliga kärlek och en öppen väg till liv. Då förvandlas vårt tvivel som kommer av våra mångfaldiga förskräckelser och prövningar till stort hopp och en akt av tro: Min Herre och min Gud (Joh. 20:28). Ja, som Herren sade till Thomas säger Han till envar av oss:'jag erbjuder dig Min kärlek och Mitt liv om du vill ha dem'. Och det är till oss som Kristus säger: Välsignade är de som inte har sett och ändå tror! (Joh. 20:29). Herrens Uppståndelse uppenbarar därför för oss det sanna syftet med Korset mysterium: Herren Jesu kärlek till oss, till alla människor på jorden. Kära Fäder, Bröder och Systrar, på denna stora och strålande fest omfamnar jag er alla med stor kärlek och glädje. Vi har nu uppstått med Kristus, vi har sett det sanna ljuset och det är det gudomliga Livet som hädanefter flyter i våra ådror! Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden! +Ärkebiskop Gabriel av Komana, den Ekumeniske Patriarkens Exark

5 AKTUELLT Den Ekumeniske patriarken Bartholomeus under beredelsen av den heliga myrran. Konstantinopel, 1992 På stora torsdagen i år välsignades helig myrra i det ekumeniska patriarkatets kyrka S:t Giorgios i Konstantinopel. Detta sakrament utförs vart tionde år och hör till de allra viktigaste tilldragelserna i Kyrkans liv. Hans helighet patriark Bartholomeus hade av detta skäl uppmanat alla ortodoxa i Konstantinopel att efter förmåga närvara vid gudstjänsten. Den heliga myrrakokningen helgar inte bara oss som utför den utan alla som är närvarande i bönen. Det är en outtömlig källa av helgelse, en obefläckad klädnad och ett sigill i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Varje människa är skapad till Guds avbild och likhet, som Herrens tempel, men icke desto mindre har de som döpts i Kristus och mottagit den heliga myrrans smörjelse blivit ett tempel för den helige Ande, som bor i dem. Detta är den nåd som den heliga myrran ger oss, sade patriark Bartholomeus. När myrran är färdig fördelas den till alla stift och autonoma kyrkor under det ekumeniska patriarkatets jurisdiktion, så att den heliga myrrasmörjelsens sakrament kan utföras. Rätten att koka och välsigna myrra är ett tecken på den lokala ortodoxa kyrkans autokefali. Mer detaljerat om den heliga myrran berättar följande artikel. Beredelsen av den heliga myrran Bland de många ritualer och böneordningar som Kristi Kyrka använder för att förmedla nåden till sina barn finns en helig handling som utförs med några års mellanrum av patriarken själv. Det handlar om framställningen av myrra (myrrakokningen) och välsignandet av den. Denna heliga handling är av ytterst stor betydelse, för det är genom den heliga myrran som den helige Andes gåva förmedlas till nyblivna kyrkomedlemmar i myrrasmörjelsens sakrament.

6 Profeten Mose utförde den första oljesmörjelsen när han, efter Guds ord, smorde huvudet på sin broder Aron och upphöjde honom till Israels överstepräst, och profeten Samuel utförde samma sak på Saul och David när han smorde dem till kungar. Överstepräster och kungar enligt lagen och profeter efter Guds särskilda befallning fick ta emot denna hemlighetsfulla smörjelse från andra profeters eller översteprästers händer som ett tecken på den helige Andes nedstigande, som är det som fullbordar översteprästens vigning eller sänder ut en profet. Det hebreiska ordet Messias och grekiskans Christos betyder i översättning den Smorde. Smörjelsen gavs på tre olika sätt till Guds son, Människosonen, i hans jordiska liv: som den himmelske Faderns profet, som Israels och världsalltets konung av Davids stam och slutligen som Guds den allrahögstes överstepräst, som frambar sig själv som offer för världens synder. I det nya förbundet slutet mellan Gud och människorna i Lammets blod fungerar därför den heliga myrran som ett oförgängligt insegel på den helige Andes gåva som utgår från dopet och från själva namnet kristen. Med myrra invigs alla kyrkoaltaren och alla antiminsier på vilka Kristi hemlighetsfulla offer ska fullbordas. Ritualen för framställning av helig myrra inleds under Korsnedfallandets vecka i stora fastan genom att man väljer ut den olja, det vin och de väldoftande örter och kryddor som behövs för myrrakokningen. Första dagen i passionsveckan samlas så prästerskapet i en särskild myrrakokningskammare, där silverkittlar och kärl har gjorts i ordning. Patriarken inleder med de sedvanliga bönerna, och därefter välsignar han vatten under sjungandet av troparierna till den helige Andes nedstigande (dvs. pingstens troparion) och till Guds moders avsomnande. Därefter bestänker han ingredienserna till den heliga myrran med välsignat vatten. Han häller sedan vattnet i kitteln medan prästerna häller i olja och vin och lägger glödande kol på härden. Efter att ha läst en kort bön till Herren Jesus Kristus om framgång i det påbörjade verket, som förhärligar den heliga Treenighetens namn, avlägsnar sig patriarken. Diakonerna och prästerna fortsätter myrrakokningen i tre dagar under oavbruten läsning av det heliga evangeliet. På stora onsdagen tillsätter man kryddor i den färdiga myrran och häller upp den i tolv stora kärl tolv som apostlarnas antal. Själva välsignelsen av myrran äger rum under stora torsdagens liturgi. Under läsningen av timmarna går patriarken och hela prästerskapet till myrrakokningskammaren och hämtar de tolv kärlen med myrra, och prästerna bär dem i procession till kyrkans altarrum, där de ställs runt förberedelsebordet. Under processionen genom kyrkan sjunger kören pingstens troparion: Välsignad vare du, Kriste vår Gud, som gjorde fiskarena mycket visa i det att du över dem sände den helige Ande och genom dem hopsamlade allt människosläktet. O du människoälskande, ära vare dig! Den högtidliga processionen med de tolv kärlen upprepas i samband med stora intåget med de heliga gåvorna under liturgin, för precis som nattvardsgåvorna ska myrran välsignas på altaret. I täten för processionen går den äldste arkimandriten eller biskopen och bär ett alabasterkärl fullt av myrra. Ovanför myrrakärlet hålls två ripidier, som ska

7 symbolisera kerubvingar. Alabasterkärlet med myrra är en påminnelse om det alabasterkärl med myrra som den botfärdiga kvinnan hällde över Jesu huvud och fötter. De andra myrrakärlen bärs också fram i processionen och ställs vid sidan om altarbordet, men de första alabasterkärlet tar patriarken själv emot vid de kungliga portarna och ställer på altarbordet. När nattvardsfirandet ska ta sin början öppnar han kärlen i tur och ordning och välsignar dem med korstecknet i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Därefter läser han högt, så att hela kyrkan hör det, välsignelsebönen över den heliga myrran och åkallar den barmhärtige Guden och ljusets Fader, på det att Han må ge honom nåden att fullborda den hemlighetsfulla tjänsten liksom Mose, Samuel och apostlarna och sända Sin helige Ande över denna myrra, att den må bli en andlig smörjelse, livets bevarare till helgelse av kropp och själ och en glädjens olja som strålar från det gamla förbundet till det nya. Han ber att genom myrrans andliga insegel alla som stigit upp ur dopets bad ska erkännas som Guds rikes medborgare och medlemmar i Hans hushåll och att demonerna må skrämmas bort. Han ber att de myrrasmorda må bli ett utvalt folk, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk med sakramentets insegel, som bär Kristus i sitt hjärta, så att de kan bli en boning för den heliga Treenigheten. Därefter utväxlar patriarken fridshälsningen med de bedjande. Efter att diakonen uppmanat de troende att böja sina huvuden går patriarken på nytt fram till altaret och tackar Gud som har gett honom nåden att få tjäna honom. Han ber om att helgelse måtte utgjutas över honom likt myrra, ty myrrasmörjelse är själva namnet Kristus, Guds enfödde son, som skänker sin väldoft till hela den synliga och osynliga världen. Under det att han lovprisar den heliga Treenigheten gör patriarken än en gång korstecknet över vart och ett av kärlen Efter liturgins slut bärs kärlen ut i procession under sjungandet av psalmen Mitt hjärta har flödat över av ett gott ord... (Ps 44, LXX), som är en påminnelse om Guds sons hemlighetsfulla smörjelse och ära. Alla dessa böner, liksom välsignelsen av myrran, tillhör myrrasmörjelsens sakrament, för det är endast biskopar som har den högsta makten att ge den kristna trons smörjelse efter apostlarnas förebild. De välsignar myrra för hela kyrkan, så att prästerna sedan kan förmedla den helige Andes nådegåva genom myrrasmörjelsen. Den heliga myrran, som strömmar ut över hela kyrkan ur en enda källa, innesluter Kyrkan i ett oupplösligt fridsband som bär Kristi namns insegel, för vår gemensamma frälsning i en enda Herre Jesus Kristus. Tro nu inte att detta är vanlig balsam. Liksom brödet vid eukaristin efter åkallandet av den helige Ande inte längre är vanligt bröd utan Kristi kropp, så är det också med denna heliga balsam. Efter åkallandet är den inte vanlig balsam, som man säger, utan Kristi nådegåva, och genom närvaron av helig Ande blir den förmedlare av Hans gudom. Den smörjs symboliskt på din panna och på dina andra sinnesorgan. Kroppen smörjs med synlig balsam, men själen blir helgad genom den heliga och livgivande Anden. Kyrillos av Jerusalem, Tredje mystagogiska katekesen.

8 TEOLOGI Frälsningens väg Denna predikan svarar på frågan om vad en människa behöver tro och göra för att erfara den frälsning som de kristna talar om. Ett avgörande ja Den bibliska författaren Paulus använder ordet mystēriōn dvs hemlighet för att beskriva den uppenbarelse som fick sin början i och med Jesus människoblivande. Ordet mystēriōn går tillbaka till det grekiska verbet muō som betyder att stänga, i synnerhet ögonen. Detta är en referens till kunskap som förutsätter inre seende, dvs tro. Han skrev angående denna hemlighet att den har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga och att uppenbarelsen i fråga handlade om att Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.. Guds hemlighet har med andra ord att göra med hans Sons närvaro hos en del människor. Paulus kallar dessa människor för de kallade. Gud kallar på alla, men alla väljer inte att bli de kallade. Att bli en av dem betyder att bli Guds medarbetare. Ordet syftar på samarbete, på grekiska synergia. Det område på vilket en människa kan samarbeta med Gud är viljan. Detta är en viktig uppenbarelse om Gud. Eftersom det inte kan finnas någon tvång i kärleken, frågar Gud som är kärlek först om en människas ja. Uppenbarelsen om Guds hemlighet kom genom en människas fria ja. Denna var en ung judisk flicka i 13-årsåldern, den Maria som kyrkan minns i den heliga Skrift med följande ord. Vi läser: I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig."hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men

9 ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud." Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. (Lukas 1:26-37) Till att börja med reagerade Maria på Guds budskap med sitt förstånd och frågade hur detta skulle ske. Dock var detta en öppen fråga i tro och inte ett slutet påstående. Efter att ha sagt sitt ja kom Guds Ande över henne och hon blev havande med Guds Son, Jesus Kristus och introducerade på detta sätt Guds hemlighet för världen. En kort tid efter Sonens födelse träffade Maria en profet vid namnet Symeon i templet i Jerusalem och fick höra vad hennes ja skulle få för konsekvenser för hela världen och för henne personligen. Symeon sa: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid, ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen" (Luk 2:34-35). Dessutom sa Symeon: Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. Frälsningens ljus och härlighet Som Guds profet såg Symeon att Marias son var den som befriar alla människor som tackar ja till Gud på Marias vis från deras fiender: döden och den osynliga onda ande som söker kontrollera människor med hjälp av deras dödsfruktan. Denna kontroll handlar om onda ingivelser dvs tankar och ord som får människor att försöka njuta av livet till vilket pris och på vilket sätt som helst, på bekostnad av allt det som är vackert och sant på ett rent sätt. Logiken bakom dessa ingivelser reflekterar dödlighetens villkor: eftersom odödlighet inte verkar finnas gäller det för var och en att leva ut sitt begär så mycket som möjligt. Alla ondska mellan människor och förstörelse av miljön går ytterst tillbaka till onda ingivelser av detta slag. Symeons glädje över Guds son hade att göra med att han såg i honom meningen med Marias ja ; en väg ut ur de onda ingivelsernas cirkel, frälsningens ljus och odödlighetens härlighet, Guds Andes utgjutelse över var och en som tror. Berett åt alla folk Allt detta innebär med andra ord att de ord av Gud som ängeln Gabriel förmedlade i Andens kraft och en ung flicka räckte till att föda fram frälsning åt alla folk. Eftersom varken Nasaret i Galiléen eller Betlehem i Judeén kunde rymma alla dessa folk blev den kristna kyrkan till som en direkt historisk konsekvens av Marias ja, hennes sanna tillbedjan i Ande och sanning. Maria är med andra ord kyrkans moder. Kyrkan kallas också för Kristus kropp, en andlig och historisk gemenskap av alla dem som sagt sitt ja till att bli en enda kropp med Marias Son. Dessa två är i själva verket så nära förbundna med varandra att de som vördar henne tillber sonen och de som tillber Sonen vördar henne, även om de inte skulle vara medvetna om det. Sonens kärlek till henne är så stor att det inte kan låta bli att behaga honom när människor vördar henne. Även mitt i sitt allra största lidande tänkte han på henne, så som evangelisten Johannes berättar När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son."sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen (Joh 19:26).

10 Dessa ord visar också att det inte är möjligt att förstå denna kärlek i termer av våra jordiska son- och mor-relationer. Genom att älska henne älskar Sonen sin egen mänsklighet och med den oss människor. Därför lär sig de som prisar henne salig om honom. Maria är i själva verket den främsta av kyrkans helgon. Dessa har som uppgift att vittna om Sonen. Det är nämligen så att de som blir upplysta av Anden deltar också i Andens uppgift att förhärliga Sonen. Dessa är de fullkomnade rättfärdigas andar och den sky av vittnen som Hebreerbrevets författare berättar om. De förmanar och uppmuntrar oss att hålla ut och lägga av allt det som tynger, att fästa blicken på Sonen. Fall eller upprättelse De som fäster sina blickar på Sonen gör detta till sin upprättelse och de som väljer att se bort gör det till sitt fall. Upprättelsen börjar med en ny födelse i vatten och ande. Vattnet är det kristna dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn. Den som blir nedsänkt vattnet i den treenige Gudens namn dör bort från sitt gamla liv och uppstår till ett nytt andligt liv i odödlighetens tecken. Detta är ett liv i Anden i Jesus första lärjungars dvs apostlars efterföljd. Vi läser: När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem (Apg 2:1-4). Efter denna händelse började de apostlar som var med om denna händelse förmedlade Anden till nya lärjungar genom handpåläggning. När antalet kristna växte till den grad att apostlarnas efterföljare, kyrkans biskopar, inte längre kunde träffa varje ny kristen personligen ersatte kyrkan handpåläggningen med myrrhasmörjelsen som en präst vanligtvis uträttar i anslutning till dopet. Själva myrrhan är inte bara en väldoftande olja men en helig smörjelse som vissa biskopar endast har rätt att tillreda och på så sätt förmedla Anden till varje ny kristen. När Anden kom över Maria blev Sonen till i hennes kropp på ett sätt som gav hennes liv en ny inriktning mot evigheten. I hennes efterföljd får varje kristen som har fått Anden förenas med Sonen kroppsligen genom den heliga Eukaristin inte längre bröd och vin men Kristi Lekamen och Blod. Den som tar del i denna föda skall leva i evighet och den som inte tar del av den går miste om livet. Orden räcker inte till för att beskriva detta mirakel som sker i kyrkan när Sonen kommer till var och en som vill, som kött och blod. Eftersom det handlar om materia är det inte bara en känsla eller en insikt. Inte heller är det tro eller ord utan mer en så; deras fullbordan. Det som sker är med andra ord ingenting annat än en objektiv förening med Gud, det eviga livet som verklighet på jorden. Eftersom de som förenas med detta liv lever under dödlighetens villkor behöver de låta sitt eukaristiska ja till Gud få en konkret fortsättning i vardagen; de behöver med Andens hjälp säga nej till det i deras liv som är i strid med Sonens liv och ja till sådant som gör det möjligt för Sonen att ta hand om dem genom sin Ande på alla sätt han kan och vill. Det är detta aposteln Paulus menar med sina ord om att följa en andlig väg, att lägga av den gamla människan och ikläda sig den nya, att förnyas till verklig kunskap i ens inre människa dag för dag och bli en bild av sin skapare och som sådan en helt ny skapelse.

11 Ett svärd som avslöjar mångas innersta tankar Utgångspunkten för detta liv i andlig förnyelse är kyrkans bot: den enskildes ånger och syndabekännelse och prästens uttalade avlösning utifrån kyrkans mandat att binda och lösa. I sitt väsen är boten en kontinuerlig frihetsproklamation. De som bekänner sina synder anklagar sig själva och förklarar i och med detta sig vara fria från den vridna ande som lägger skulden på omständigheterna, på dödlighetens villkor och andra dödliga. De som lever i boten proklamerar att odödlighetens villkor har börjat gälla: att det kommande livets krafter har strömmat in i tiden. Utgångspunkten för boten är ett erkännande av kyrkans tradition, i synnerhet Jesus och apostlarnas lära, och ett avståndstagande från alla traditioner och läror som inte härstammar från kyrkans apostlar och deras efterföljare. Detta handlar om att vägra bli sin egen påve, att vägra mäta och jämföra sig med sig själv, att vägra välja sina egna läror utifrån sig själv, att vägra bli en heretiker. Att inte välja sina egna läror är detsamma som att böja sig inför Andens verk i dem som har gått före i tron, att vara arvtagare till den frihet som fick tidigare generationer att inte anklaga sina föregångare utan i stället ödmjuka sig inför dem. De erkänner sig som barn till den frihet i Anden som förmår varje generation att leva i traditionen i sin tid, utifrån sina specifika förutsättningar, utan att förvanska den. Dessa upptäcker i sin tid den Andens liv som tidigare generationer upptäckte i sin. I sin essens är traditionen nämligen inget annat Andens ständiga närvaro i kyrkan. Alla de som har fått Anden har förmågan att leva Andens liv i kyrkan. Detta är detsamma som att göra Guds vilja, att handla efter hans bud som inte är tunga. Detta betyder att dessa bud har kraft i sig; de ökar Andens ljus och kraft hos den som praktiserar dem. Därför lär sig den som uthålligt praktiserar ett bud av Gud något om honom hela tiden. Det gäller till exempel att de som försöker låta bli att döma någon efter Herrens bud döm inte så blir inte dömda förenar sig med honom hela tiden och blir fyllda av Anden. Deras misslyckanden i sitt praktiserande blir en källa till ånger och förbättring och deras uthållighet får som lön att Anden kommer till deras hjälp. Genom att praktisera detta enda bud lär de sig både ödmjukhet och kärlek, dygder som hjälper dem i deras praktiserande av andra bud. Deras misslyckanden och den hjälp som de får av Anden skänker dem också tålamod och vishet, dygder som de behöver för att kunna skilja mellan onda och goda tankar och läror. Det händer i själva verket att den hjälp som Anden ger åt de uthålliga får som frukt att det sinnelag som rådde hos Herren själv börjar råda hos dem. Detta leder till en så djupgående andlig förvandling att kyrkans tidiga fäder började tala om en gudomliggörelse: Gud blev människa, för att en människa skulle bli gud genom att bli delaktig i och förvandlad av Kristus egen förening med Fadern och Anden. Detta är frälsningens hemlighet. Johannes Pulkanen

12 VÅRT LIV ALLMÄNT FÖRSAMLINGSMÖTE DEN 13 MAJ 2012 Med kyrkorådets medgivande hålles det årliga mötet för medlemmarna i Kristi Förklarings ortodoxa församling söndagen den 13 maj 2012 direkt efter liturgin i kyrkan. Anm. 1. Alla i Sverige bosatta ortodoxa, ej yngre än 24 år och utan avseende till kön, ålder eller nationalitet och som genom sin skriftliga ansökan blivit införda i församlingsboken samt betalt den årliga församlingsavgiften, äger rätt att deltaga i församlingsmötet. Anm. 2. De som inte finns införda i församlingsboken äger inte rätt att deltaga i församlingsmötet även om de är kända som trogna gudstjänstbesökare och givmilda understödjare av kyrkan. Anm. 3. De församlingsmedlemmar som ännu inte hunnit erlägga församlingsavgiften för år kr ombedes göra detta inte senare än 3 maj. De som lever under ansträngda ekonomiska omständigheter, kan erlägga medlemsavgiften uppdelad i mindre poster under hela året. D A G O R D N I N G: 1. Val av tre befullmäktigade att justera mötets protokoll. 2. Redogörelse av kyrkoherden för församlingens liv. 3. Ekonomisk redogörelse för Budget för Den ekonomiska redogörelsen för år 2011 och budgeten för år 2012 finns tillgängliga i kyrkan fr.o.m. lördagen den 5 maj. Alla som vill deltaga i församlingsmötet bör dessförinnan ha bekantat sig med församlingens ekonomi. 5. Avslutning av Revisionskommitténs granskning. 6.Val av två medlemmar till kyrkorådet med anledning av att mandattiden har utlöpt för Johannes Petersson och Elisabeth Lövstrand Valberedningens förslag av kandidater till valet: Johannes Petersson, Kristina Wemmenhög, Ludmila Lindgren, Leena Hemeleinen och Matias Milder Om någon vill föreslå andra kandidater skall valberedningen (Olga Andersson tel: , Zoja Mejericher, tel eller Kristina Wemmenhög tel: ) Kontaktas senast 14 dagar före församlingsmötet