GRABBARNA BOYS SING ALONG!

Transkript

1 GRABBARNA BOYS SING ALONG! Sammanställd av Anders CAT Torelm sommaren 2011

2 1. Fritiof Andersons Paradpolka (Evert Taube) Här är dörren, tryck på knappen! Här bor Fritiof Andersson. Tänk från denna lyan ser han Hela Stockholm ovanifrån! Kära Fritiof, säg hur mår du Och hur trivs du här I stan? Mår och trivs? jo det förstår du Att jag trivs som själva fan Med två tomma pilsnerflaskor Och en frusen vattenkran. Is på hela Riddarfjärden! Is från början och till slut! Varken färjor eller båtar! Inga fartyg kan gå ut! Bara is och gråa kajer Och vid slussen I en vak Simma några frusna änder, Frusen är jag själv, och slak. Himlen mulnar, luften kulnar, Snön yr vit kring torn och tak. Ack, min lilla svenska fröken, Britta hon vid Roslagstull! Söderns sol och varma vindar For jag från för hennes skull. Sicken jänta! Kunde vänta, Tror ni, å I helsicke! När jag knackade på dörren Kom en karl och öppnade. Ni ursäktar kanske, sa han, Men vi är förlovade! Sista brasan I kaminen Skall jag elda med de brev Som hon sände mig till Rio Och de vykort som hon skrev. Sedan skall jag ta en hyra Till det fjärran Ecuadór, Där planterar jag bananer Och blir stor Exportadór! Med en skön och fet kreolska Gifter jag mig, ni förstår! Där, med kavaljersfasoner Skall jag leva och bli fin! Stekta sparvar och kalkoner Äter jag och dricker vin. Stora skutor från Europa Lasta frukt på min plantage. Med ministrar och konsuler Spelar jag karambolage! Jag blir konsul, jag blir konsul! Med galoner och plymage!

3 2. Calle Schewens Vals (Evert Taube) I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna klucka mot strand och vassarna vagga och nyslaget hö det doftar emot oss ibland, där sitter jag uti bersån på en bänk och tittar på tärnor och mås, som störta mot fjärden i glitter och stänk på jakt efter födan, gunås. Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron till angenäm styrka och smak och lyssnar till dragspelets lockande ton, som hörs från mitt stugogemak. Jag är som en pojke, fast farfar jag är, ja rospiggen spritter i mig! Det blir bara värre med åren det där med dans och med jäntornas blig. Se, måsen med löjan i näbb, han fick sitt! Men jag fick en arm om min hals! O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt, spel opp, jag vill dansa en vals. Det doftar, det sjunger från skog och från sjö, i natt ska du vara min gäst! Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö och solen går ned i nordväst. Då vilar min blommande ö vid din barm, du dunkelblå, vindstilla fjärd och juninattsskymningen smyger sig varm till sovande buskar och träd. Min älva, du dansar så lyssnande tyst och tänker, att karlar är troll. Den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst, och valsen förklingar i moll. Men hej, alla vänner, som gästa min ö! Jag är både nykter och klok! När morgonen gryr, ska jag vålma mitt hö och vittja tvåhundrade krok. Fördöme dig skymning, och drag nu din kos! Det brinner i martallens topp! Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros han dansar till solen går opp!

4 3. Fritiof och Carmencita (Evert Taube) Samborombon, en liten by förutan gata, den ligger inte långt från Rio de la Plata, nästan i kanten av den blåa Atlanten och med pampas bakom sej många hundra gröna mil, dit kom jag ridande en afton i april för jag ville dansa Tango. Dragspel, fiol och mandolin hördes från krogen och i salen steg jag in, där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande lilla Carmencita Mamman, värdinnan satt i vrån, hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton. Jag bjöd upp och Carmencita sa: Si gracias senor Vamos a bailár este tango. Carmencita lilla vän, håller du utav mig än? Får jag tala med din mamma och din pappa, jag vill gifta mej med dej, Carmencita! Nej, don Fritjof Andersson, kom ej till Samborombon, om ni hyser andra planer när det gäller mig, än att dansa tango. Ack, Carmencita gör mej inte så besviken, jag tänkte skaffa mig ett jobb här i butiken, sköta mig noga, bara spara och knoga, inte spela och dricka men bara älska dig, säj, Carmencita, det är ändå blott med mig, säj, som du vill dansa tango? Nej, Fritjof, Ni förstår musik, men jag tror inte att Ni kan stå i en butik och förresten sa min pappa just i dag att han visste vem som snart skulle fria till hans dotter. En som har tjugotusen kor och en estancia som är förfärligt stor. Han har prisbelönta tjurar, han har oxar, får och svin, och han dansar underbart tango. Carmencita lilla vän, akta dig för rika män! Lyckan den bor ej i oxar eller kor, och den kan heller inte köpas för pengar. Men min kärlek gör dig rik, skaffa mej ett jobb i er butik! Och när vi blir gifta söta ungar ska du få, som kan dansa tango.

5 4. Gamla Nordsjön (Martin Nilsson) Gamla Nordsjön, som svallar och brusar under vindarna växlande gång sedan urminnes tider oss tjusar din betagande, rytmiska sång. Och jag känner hur skeppsdäcket svajar vid din böljas förtrollande smek. Medans stimmet av tumlare ilar fram Med vårt fartyg i glittrande lek På ditt blånande fält vill jag dröja ty du är mig kär, vart det bär. Alla världens nationer dig plöja följande din led mellan fjärran och när. Ur ditt djup hämtar fiskar'n sin näring, du välvande, nyckfulla hav. Lika väl du ger sjöfolk dess näring så kan du bädda bland tång dess grav. Men det är skönt när man får lätta ankar och sticka ut på böljorna de blå. När vi passerar Doggers Bankar, från fiskeflottan en hälsning vi få. Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar har han Nordsjön i blodet ändå. Därför hälsar han glatt med ett kraftigt: HURRA! den gungande Nordsjön blå. På din vidsträckta, blånande bölja ifrån Dover till Pentland i nord, kan sedan tidernas morgon jag följa många färder runt hela vår jord. Där ett drakskepp för länsande vindar går med segel så vita som snö här drar Spaniens stolta armada fram på sin kurs emot britternas ö Och den holländska smäckra kravellen gungar glad ihåg på din våg och fregatten med höga kastellen seglar fram med spelande tackel och tåg och för fullt i var klut som kan draga

6 flyr klippern på vågornas dans. Det är sjölivets vackraste saga, den tid då ångbåten ännu ej fanns. Men det är skönt när man får lätta ankar och sticka ut på böljorna de blå. När vi passerar Doggers Bankar, från fiskeflottan en hälsning vi få. Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar har han Nordsjön i blodet ändå. Därför hälsar han glatt med ett kraftigt: HURRA! den gungande Nordsjön blå. Vi har kryssat på blåa atlanten vi har länsat i sydlig passad, med musik i barduner och vanter gick vi fram på Neptuni parad. Nu går resan från tropiska länder emot hemlandets väntande hamn när vi klarat kanalen och Dovers berg väntar Nordsjöns sin böljande famn Det är välkända Koster som vinkar från sin lugna värd, hem och härd där står vänliga fyrar och blinkar var välkommen hem från er långväga färd, hör kommandot i natten som ljuder, rens upp, purra ut alle man det är Nordsjön som välkommen bjuder på storm och sjö för en äkta sjöman Men det är skönt när man får lätta ankar och sticka ut på böljorna de blå. När vi passerar Doggers Bankar, från fiskeflottan en hälsning vi få. Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar har han Nordsjön i blodet ändå. Därför hälsar han glatt med ett kraftigt: Hurra! den gungande Nordsjön blå.

7 5. Öppna landskap (Ulf Lundel) Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro. Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart. Där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört och dricker det med välbehag till sill och hembakt vört. Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo. Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ. Ingen kommer i min närhet som stänger in och stjäl. Jag trivs bäst när dagen bräcker, när fälten fylls av ljus. När tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus. Men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna kan höra festens skratt. Jag trivs bäst i fred och frihet för både kropp och själ Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri. När stranden fylls av snäckskal med havsmusik uti. När det klara och det enkla får åda som det vill. När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still. Då binder jag en krans av löv och lägger den vid närmast sten, där runor ristats för vår skull nån gång för länge sen. Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri. Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo.

8 6. Lasta inte mig (Sylvia Vrethammar) Med pukslag och med blå trumpetfanfarer gled ångaren mot kajen vid vår strand Man hyllade med flaggor och standarer och hurrade för kung och fosterland Kaptenen steg i land i guldgaloner och kysste mig på hand och sa sitt namn Jag anade en herre med fasoner som tjusar kvinnorna i varje hamn Han rörde sig med fina ord och bad mig gå ombord Jag kunde inte säga nej, så lasta inte mig Han gjorde stolt en flott honnör då smälte jag som smör Jag kunde inte säga nej, så lasta inte mig Vi dansade bland master och lanternor På däcket i kulörta lyktors sken Högt över oss stod himlens alla stjärnor och blinkade åt mig och min kapten Sen drack vi av den berusande champagnen och smaka kaviar i hans kabyss Sen blev det tal om nätterna i Spanien och leende kom kvällen första kyss Han stal en kyss med elegans och tog så lätt sin chans Jag kunde inte säga nej, så lasta inte mig Han talade om kärleken och bjöd champagne igen Jag kunde inte säga nej, så lasta inte mig Men jag blev matt av alla ljuva toner och tjänsteskratt i gyllne uniform Det blev en natt av rutiga schabloner jag kände att det blåste upp till storm Min flicka jag är van att kommendera då reste jag mig upp på svaga ben Som mistlur kan du aldrig imponera förlåt kapten men där högg du i sten Dra i din gamla mistelur men dra aldrig i mig Ja lasta dina båtar du, men lasta inte mig Jag är väl inget kolli säg, så lasta inte mig Tyvärr kapten jag säger nej, så lasta inte mig

9 7. Fjäril Vingad Epistel 64 (CM Bellman) Fjäril vingad syns på Haga, mellan dimmors frost och dun, sig sitt gröna skjul tillaga, och i blomman sin paulun; minsta kräk i kärr och syra, nyss av solens värma väckt, till en ny högtidlig yra eldas vid sefirens fläkt. Haga, i ditt sköte röjes gräsets brodd och gula plan; stolt i dina rännlar höjes gungande den vita svan; längst ur skogens glesa kamrar höras täta återskall, än från den graniten hamrar, än från yx i björk och tall. Se Brunnsvikens små najader höja sina gyllne horn, och de frusande kaskader sprutas över Solna torn; under skygd av välvda stammar, på den väg man städad ser, fålen yvs och hjulet dammar, bonden milt åt Haga ler. Vad gudomligt lust att röna inom en så ljuvlig park, då man hälsad av sin sköna, ögnas av en mild monark! Varje blick hans öga skickar, lockar tacksamhetens tår; rörd och tjust av dessa blickar, själv den trumpne glättig går.

10 8. Vårvindar friska (Julia Kristina Nyberg ( ) Vårvindar friska Leka och viska, Lunderna kring, likt älskande par, Strömmarna ila, Finna ej vila Förr'n ner i djupet störtvågen far. Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör, Vallhornets klang bland klipporna dör! Strömkarlen spelar, Sorgerna delar Vakan kring berg och dal. Hjärtat vill brista - Ack! när den sista Gången jag hörde kärlekens röst: Avskedets plåga, Ögonens låga, Mun emot mun vid klappande bröst. Fjälldalen stod i blomstrande skrud, Trasten slog drill på drill för sin brud; Strömkarlen spelte, Sorgerna delte, Suckande, berg och dal. Natten så fager, Ljus som en dager, Göt över skog och bölja sin glans. Älvornas vingar Glänsande ringar Slöto kring ängens tuva i dans. Suckande hjärtan, suckande lund, Smekande ord och saligt förbund! Strömkarlen spelte, Sorgerna delte Vakan kring berg och dal. Ack, att vid polen Midsommarsolen Tusende år bortsovit så sällt!

11 Hastigt vem kallar? Krigsbudet skallar Fjärran ifrån: "Till vapen!" så gällt. Nu var ej tid hos flickan att bo, Löftet han gav om kärlek och tro; Strömkarlen spelte, Sorgerna delte, Suckande, berg och dal. Hurtigt på slätten, Med bajonetten, Snabb som en ren, han ilade ned; Där, ibland fanor, Flygande svanor, Klingande spel, i blixtrande led, Rak som en tall, han höjde sig opp, Såg jag hans bild vid tårarnas lopp. Strömkarlen spelte, Sorgerna delte, Suckande, berg och dal. Snart han marchera' - Kom aldrig mera Åter till hemmets brudliga tjäll. När av min Modig Vålnaden blodig Svävar på västerns rodnande fjäll, Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör! Vallhornets klang bland klipporna dör: Strömkarlen spelar, Sorgerna delar Vakan kring berg och dal.

12 9. Uti vår hage (Gotländsk trad.) Uti vår hage där växa blå bär. Kom hjärtansfröjd! Vill du mig något, så träffas vi där. Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia! Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd! Fagra små blommor där bjuda till dans. Kom hjärtansfröjd! Vill du, så binder jag åt dig en krans. Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia! Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd! Kransen den sätter jag sen i ditt hår. Kom hjärtansfröjd! Solen den dalar, men hoppet uppgår. Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia! Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd! Uti vår hage finns blommor och bär. Kom hjärtansfröjd! Men utav alla du kärast mig är. Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia! Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

13 10. Min far og mor er gift (trad) Min far og mor er gift, men ikke med hinanden min færs ben er stivt, min mor er fra forstanden. : Bomfarallala Bomfarallala Bomfarallallalala : Min bror er trummeslager, en da' han tapte sticken men han var inte sen: han slo' et slag med... : Bomfarallala Bomfarallala Bomfarallallalala : Min tante holdt et hus med mange gode senge Hun ligede ta et rus, desliges unge drenge. : Bomfarallala Bomfarallala Bomfarallallalala : Min onkel er en mand der godt kan li cigarrer Han drikker ikke vand, men andre våde varer. : Bomfarallala Bomfarallala Bomfarallallalala :

14 11. Vinvisa (Franz Michael Franzen) När skämtet tar ordet vid vänskapens bord, Med fingret kring glaset som dofta, Så drick och var glad på vår sorgliga jord, Man gläder sig aldrig för ofta. : Ty en blomma är glädjen i dag slår hon ut, I morgon förvissnar hon redan. Just nu när du kan hav en lycklig minut, Och tänk på de kommande sedan. : Vem drog ej en suck över tidernas lopp? Dock sitt ej och dröm på kalaset! Här lev i sekunden, och hela ditt hopp Se fyllas och tömmas i glaset! : Här sörj ej för glaset om fullt så drick ur Om tomt så försänd det att fyllas Och minns allt det sköna och goda förut, Sen glädjen och nöjet må hyllas. : Ty ägne vi först åt värdinnan en skål vad vore vår fröjd utan henne? Sen prise vi värden och särskilt hans bål vad vore vårt mod utan denne? : Dem både förena ett glas och en sång de själve sig skönt förente. Med druvornas myrten blev skapt på en gång vem ser ej vad himmelen mente? : För övrigt må värden ge alltid nytt skäl till ständig omsättning av glasen och visa att rangen är nyttig likväl till skålarnas mängd på kalasen. : Men förr n han är färdig med klang och harang Vi skynda att självmant dricka Och helge ett glas som är över all rang i tysthet- envar åt sin flicka :