Att ändra juridiskt kön och rätten till privatliv

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2017 Examensarbete i offentlig rätt 30 högskolepoäng Att ändra juridiskt kön och rätten till privatliv En undersökning av kraven i könstillhörighetslagen i ljuset av transpersoners rättigheter Legal Gender Recognition and the Right to Respect for Private Life A Study of the Requirements in the Swedish Gender Recognition Act in the Light of Transgender Rights Författare: Elsa Hörling Handledare: Gustaf Wall 1

2 2

3 1 Inledning Introduktion Begrepp Syfte Metod och material Avgränsningar Könstillhörighetslagen då, nu och i framtiden Lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall Förutsättningarna i lagtext Närmare om kraven i könstillhörighetslagen Förslag på ändringar i könstillhörighetslagen Betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering Sänka åldersgränsen Separera juridisk och medicinsk korrigering Konsekvenser av att ändra juridisk könstillhörighet introduktion Föräldraskap efter juridisk könskorrigering Kontakt med myndigheter, vårdgivare m.fl Sekretessaspekter Sammanfattning Europakonventionen och var och ens rätt att definiera sitt kön Artikel 8 EKMR rätt till privatliv B mot Frankrike rätt att slippa avslöja sin transidentitet Goodwin mot Förenade kungariket europeisk trend att erkänna ny könsidentitet Van Kück mot Tyskland könsidentitet en av privatlivets intimaste aspekter Schlumpf mot Schweiz i strid med artikel 8 att tillämpa schablonartade väntetider Sammanfattning av Europadomstolens praxis Yogyakartaprinciperna och något om Europarådets rekommendationer Vad är yogyakartaprinciperna? Yogyakartaprincip 3 rätt till erkännande inför lagen Yogyakartaprincip 6 rätt till privatliv Sammanfattning Norge Lov om endring av juridisk kjønn Åldersgränser för att ändra juridisk könstillhörighet Upplevelse framför diagnos Ingen tid för reflektion Sammanfattning Vårdnadshavares bestämmanderätt och barns rätt att själv bestämma över sin könsidentitet Intressekonflikten självbestämmande och föräldrars bestämmanderätt Föräldrabalken och vårdnadshavares bestämmanderätt FN:s barnkonvention och barnets rätt att själv bestämma över sin könsidentitet Artikel 3 barnets bästa Artikel 8 och 16 respektera barnets identitet och barnets rätt till privatliv Föräldrars bestämmanderätt i norsk rätt

4 7.5 Sammanfattning Sammanfattning och slutsatser Inledning Könstillhörighetslagen och internationell rätt Sänkning av åldersgränsen Rättssäkerhet Avslutande kommentar Källförteckning

5 1 Inledning 1.1 Introduktion Många personer som upplever sig tillhöra ett annat kön än det de har blivit tilldelade vid födseln har denna upplevelse redan från tidig ålder. 1 För att få ändra juridisk könstillhörighet krävs dock enligt gällande rätt att personen i fråga har fyllt 18 år. Det innebär att många unga transpersoner tvingas leva med identitetshandlingar och personuppgifter som inte stämmer överens med deras självupplevda könstillhörighet. Det kan i sin tur betyda att unga personer tvingas komma ut som transpersoner i olika situationer. Att inte själv kunna bestämma för vem och i vilka situationer man önskar att berätta om sin transidentitet kan uppfattas som integritetskränkande och påfrestande. Utöver att en person ska ha fyllt 18 år ställs det också upp andra krav i den svenska lagstiftningen, som ska vara uppfyllda för att en person ska få ändra könstillhörighet. Huruvida dessa krav är uppfyllda bedöms med hjälp av läkare, psykologer m.fl. och beslutas av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor, förkortat Rättsliga rådet. Det kan uppfattas som märkligt att det inte är den enskilde själv som avgör vilket kön denne tillhör. Könsidentitet är ju något djupt personligt och något som den enskilde antagligen har bäst insikt i. Dessutom kan processen som föregår en ändring av juridisk könstillhörighet ofta dra ut på tiden. Dessa aspekter kan också vara sådant som riskerar att uppfattas som påfrestande för den enskilde personen som önskar att ändra sin könstillhörighet. Människor som upplever sig tillhöra ett annat kön än det de blivit tilldelade vid födseln är inte något nytt fenomen och det är heller inte något som enbart återfinns i vår del av världen. I Sydostasien är exempelvis s.k. hijras, som brukar beskrivas som personer med tilldelat manligt kön som senare utvecklar en kvinnlig könsidentitet, en sedan länge kulturellt erkänd grupp. 2 I bl.a. Indien och Nepal har ländernas respektive högsta 1 Socialstyrelsen, Utvecklingen av diagnosen könsdysfori i Sverige. 2 Ghoshal, N., Knight, K., Rights in Transition: Making Legal Recognition for Transgender People a Global Priority, Human Rights Watch. 5

6 domstolar infört ett tredje juridiskt kön och en rätt att själv få bestämma över sin könstillhörighet. 3 I Europa är frågan om könstillhörighet reglerad på en mängd olika sätt i olika länder. I vissa länder finns ingen möjlighet över huvud taget att ändra den könstillhörighet man blir tilldelad vid födseln, i andra länder ställs krav på att en person som vill ändra könstillhörighet måste sterilisera sig och i några länder kan en person mer eller mindre på egen hand bestämma vilken könstillhörighet denne har. 4 I svensk rätt regleras möjligheten att ändra juridisk könstillhörighet i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (1972:119, LFK eller könstillhörighetslagen). Under senare år har den svenska lagstiftningen på området varit under granskning gjordes en offentlig utredning som mynnade ut i betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering och under våren 2017 meddelade regeringen att den skulle ta initiativ till två nya lagar om juridisk respektive medicinsk ändring av könstillhörighet. 5 I en text publicerad av Human Rights Watch från 2016 framgår att transpersoner är en utsatt grupp på flera olika sätt. Bl.a. är risken för att få HIV större för denna grupp än för andra, självmordsförsöken är fler jämfört med hos andra grupper och det händer att transpersoner mördas för att de är just transpersoner. 6 Även Folkhälsomyndigheten har tagit fram siffror som rör transpersoners hälsa. Av dessa framgår bl.a. att var tredje transperson i Sverige någon gång har försökt ta sitt liv och att ungefär lika många har funderat på att ta sitt liv någon gång under det senaste året. 7 Samtidigt har antalet unga som upplever att deras tilldelade kön inte stämmer överens med deras könsidentitet och på grund av detta lider av s.k. könsdysfori, ökat kraftigt de senaste åren. 8 3 Mendel Westberg, M. Hijras Indiens tredje kön, SVT nyheter och Ghoshal, N., Knight, K., Rights in Transition: Making Legal Recognition for Transgender People a Global Priority, Human Rights Watch. 4 Trans Rights Europe Map & Index 2017, Regeringen vill modernisera könstillhörighetslagen, Regeringens pressmeddelande och SOU 2014:91. 6 Ghoshal, N., Knight, K., Rights in Transition: Making Legal Recognition for Transgender People a Global Priority, Human Rights Watch. 7 Folkhälsomyndigheten, Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner, s Frisén, L, Söder, O, Rydelius, P-A., Kraftig ökning av könsdysfori bland barn och unga, Läkartidningen. 6

7 Med detta som utgångspunkt undersöks i uppsatsen huruvida den svenska lagstiftningen tillgodoser transpersoners rättigheter eller om rätten att ändra juridiskt kön skulle kunna regleras på ett sätt som tillgodoser transpersoners rättigheter på ett bättre sätt. 1.2 Begrepp I denna uppsats används begreppen transperson och transsexuell. Med begreppen avses en person vars könsidentitet inte stämmer överens med dennes biologiska och juridiska kön, dvs. det vid födseln tilldelade könet. 9 Ett annat begrepp som nämns i uppsatsen är könsdysfori. Könsdysfori är det lidande en person kan uppleva av att den fysiska kroppen inte överensstämmer med det kön personen uppfattar sig tillhöra. 10 Jag berör också begreppen social transition och Real Life Experience. Med social transition avses den sociala biten av att ändra könstillhörighet, med andra ord att börja leva och uppträda i enlighet med den upplevda könsidentiteten inför omgivningen. Real Life Experience är ett begrepp som beskriver den period som en person, enligt gällande rätt, måste uppträda i enlighet med den upplevda könstillhörigheten, innan denne kan få sin könstillhörighet ändrad. 1.3 Syfte Den process som en ändring av könstillhörighet innebär består typiskt sett av två delar en juridisk och en medicinsk del. Den juridiska delen innebär i praktiken en ändring av den siffra i personnumret som visar vilket kön en person tillhör. 11 Ett nytt personnummer registreras för personen och det gamla personnumret försvinner från folkbokföringsdatabasen. De uppgifter som varit knutna till det ursprungliga personnumret överförs till det nya personnumret. 12 Uppsatsens huvudsakliga syfte är att utreda den svenska 9 Prop 2011/12:142 s. 15 men också begreppsordlista från RFSL. Se även ICD-10 F64 för världshälsoorganisationens definition, men observera att denna definition kritiserats för att klassificera transsexualism som psykisk sjukdom och kan förväntas ändras inom en inte alltför avlägsen framtid, se Socialstyrelsen, Socialstyrelsen förbereder ändring av klassificering av transsexualism. 10 Vårdguiden, Könsdysfori och utredning. 11 SOU 2014:91 s Se även 18 folkbokföringslagen ang. personnummer. 12 Prop 2011/12:142 s

8 regleringen för att ändra juridiskt kön och hur denna överensstämmer med internationell rätt, särskilt rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR). Kan regleringen tillämpas på ett rättssäkert och förutsebart sätt och med respekt för den enskildes integritet? Som en del i detta jämförs lagstiftningen med hur området är reglerat i norsk rätt, för att se om den norska lagstiftningen bättre tillgodoser transpersoners rättigheter och för att klargöra på vilka sätt svensk och norsk rätt skiljer sig åt. Ett av de krav som jag fokuserar på i uppsatsen är kravet att ha fyllt 18 år för att få ändra juridisk könstillhörighet. Därför är ett av uppsatsens syften att utreda på vilket sätt åldersgränsen är motiverad och vilka intressekonflikter som skulle kunna uppstå om åldersgränsen sänktes. Vilken betydelse har bestämmanderätten för barn och vårdnadshavare i dessa frågor? Är det möjligt att sänka åldersgränsen utan att kränka vårdnadshavarnas bestämmanderätt? Säger internationell rätt något om barns rätt att ändra könstillhörighet? Även i detta avseende jämförs den svenska regleringen med den norska. Slutligen är ett syfte att undersöka de lagändringar som föreslogs i ett betänkande från Skulle svensk rätt ligga bättre i linje med internationell rätt om lagen ändrades på så sätt som föreslogs i betänkandet? 1.4 Metod och material I uppsatsen undersöks gällande rätt med hjälp av traditionella rättskällor lagstiftning, förarbeten, konventioner och rättsfall. 13 De svenska rättsfall som tas upp är dock kammarrättsavgöranden, varför avgörandena inte kan ges samma tyngd som om frågorna hade blivit prövade även av Högsta förvaltningsdomstolen. 14 Jag tar också upp ett antal rättsfall från Europadomstolen, vars avgöranden, enligt artikel 46 EKMR, inte är bindande för andra stater än den som är part i målet. Min bedömning är dock att dessa 13 Kleineman, J., Rättsdogmatisk metod i Korling, F., Zamboni, M. (red.), Juridisk metodlära, s Lehrberg, B., Praktisk juridisk metod, s. 167 ff. 8

9 avgöranden, trots detta, har viss relevans för frågan om svensk rätt ligger i linje med internationella åtaganden. Jag undersöker också hur rätten tillämpas i praktiken. Anledningen till att jag undersöker hur rätten tillämpas i praktiken är att det inte framgår särskilt tydligt av lagens ordalydelse hur en ändring av könstillhörighet ska gå till och vilka krav som måste vara uppfyllda för att en person ska få en ny könstillhörighet fastställd. Genom att klargöra hur rätten tillämpas försöker jag att fastställa lagstiftningens faktiska innehåll. För att klargöra hur rätten tillämpas i praktiken använder jag mig av källor som inte utgör klassiska rättskällor, såsom branschtidskrifter, forskningsrapporter och avhandlingar inom andra discipliner. Jag tar också upp en samling principer vid namn Yogyakartaprinciperna. Principerna utgör inte gällande rätt, men är framtagna i syfte att spegla internationell rätt. Min bedömning är att det kan vara intressant att se hur svensk rätt förhåller sig till principerna, trots att principerna inte utgör någon klassisk rättskälla och heller inte kan tillämpas direkt av svenska rättstillämpare, med hänsyn till att syftet med principerna är att spegla gällande internationell rätt. Uppsatsen innehåller också komparativa inslag. Jag har valt att jämföra svensk rätt med norsk lagstiftning på samma område. Anledningen till att jag valt just norsk lagstiftning är att Sverige och Norge är länder som är kulturellt lika varandra och också ofta har lagar som bygger på liknande värderingar. Dessutom har Norge sedan 2016 ny lagstiftning gällande att ändra juridisk könstillhörighet, som på flera sätt skiljer sig från den svenska lagstiftningen, varför en jämförelse mellan ländernas lagstiftning väcker flera intressanta frågor. Eftersom ett av mina delsyften än att se om svensk rätt borde ändras för att stämma bättre överens med internationell rätt, fyller jämförelsen med norsk rätt en funktion genom att jag har en rättsordning att jämföra med när jag undersöker hur ändring av den svenska lagstiftningen skulle kunna gå till Se Bogdan, M., Komparativ rättskunskap s. 28, om hur komparativ rättskunskap fyller en viktig roll vid juridiskt arbete de lege ferenda. 9

10 1.5 Avgränsningar En person kan få en annan könstillhörighet fastställd än den som framgår av folkbokföringen genom att uppfylla förutsättningarna enligt antingen 1 eller 2 könstillhörighetslagen. 2 LFK ger möjlighet för personer med medfödd avvikelse i könsutvecklingen, s.k. intersexuella, att få sin könsidentitet ändrad, medan 1 LFK inte ställer upp något krav på medfödd avvikelse. I denna uppsats kommer enbart 1 LFK att behandlas, dvs. enbart transsexuellas rätt att få sin könstillhörighet fastställd. 2 LFK berörs inte närmare. Det finns också personer som inte identifierar sig vare sig som man eller kvinna, s.k. ickebinära personer. Dessa personer hjälps föga av en lagstiftning som ger en juridisk kvinna möjlighet att bli juridisk man, vilken ju utgår ifrån ett binärt könssystem, där en person antingen kan vara just man eller kvinna. Istället skulle man här kunna undersöka möjligheten till att införa ett tredje juridiskt kön, alternativt en könsneutral lagstiftning. För att uppsatsen inte ska riskera att spreta åt för många håll kommer dock frågan om ett tredje kön inte att beröras i uppsatsen. 16 Vidare ställs i 3 LFK krav på att den som ansöker om fastställande av könstillhörighet ska vara folkbokförd i Sverige och inte får vara registrerad partner. Fokus för uppsatsen är kraven enligt 1 LFK, medan kraven i 3 inte berörs närmare. En person som lider av könsdysfori kan vilja ändra sin kropp, så att kroppen överensstämmer bättre med det kön denne upplever sig tillhöra. Den medicinska vård som en person genomgår för att kroppsligt överensstämma med det kön denne upplever sig tillhöra brukar kallas könsbekräftande vård eller behandling. Några av de krav som ställs för att få ändra juridisk könstillhörighet är, som kommer att framgå, starkt kopplade till den könsbekräftande behandlingen, varför den medicinska delen av en könskorrigering omnämns flera gånger i uppsatsen. Däremot undersöks inte närmare hur den könsbekräftande medicinska behandlingen går till det bortses alltså från patientsäkerhets- och hälso- /sjukvårdsaspekter. 16 Ett förslag om att utreda möjligheten att införa ett tredje juridiskt kön har dock lagts fram i SOU 2017:92, s

11 1.6 Disposition Eftersom det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att utreda hur den svenska regleringen är utformad och hur denna förhåller sig till internationell rätt går jag i avsnitt 2 inledningsvis igenom hur den svenska lagstiftningen på området ser ut och hur den tillämpas. För att ge förståelse för vad en ändring av juridisk könstillhörighet faktiskt innebär går jag vidare i avsnitt 3 igenom vilka praktiska konsekvenser en ändring av juridisk könstillhörighet för med sig, enligt den befintliga lagstiftningen. I avsnitt 4, 5 och 6 gör jag internationella utblickar. I avsnitt 4 går jag igenom rättsfall från Europadomstolen, där domstolen har berört frågan om ändring av könstillhörighet. I avsnitt 5 redogör jag för Yogyakartaprinciperna och berör också Europarådets rekommendationer på området. Därefter undersöks i avsnitt 6 norsk rätt och denna jämförs med dels svensk rätt, dels med vad som framkommit om internationell rätt i avsnitt 4 och 5. Vidare undersöker jag i avsnitt 7 dels vårdnadshavares bestämmanderätt över barn, dels barns rätt att själva bestämma över sin könsidentitet. Jag går i detta avsnitt igenom svenska rättsregler på området, men undersöker också vad FN:s barnkonvention stadgar på området och jämför dessutom den svenska ordningen med norsk rätt. Slutligen finns i avsnitt 8 en avslutande analys och sammanfattning av uppsatsen. 2 Könstillhörighetslagen då, nu och i framtiden 2.1 Lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall Lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall trädde i kraft redan I lagen återfinns de krav som ställs upp för att en person ska få en ny könstillhörighet fastställd. Vid ikraftträdandet var Sverige det första landet i världen att lagstifta på området. 17 Från början ställdes i lagen krav på att den som önskade få sin 17 SOU 2007:16 s

12 könstillhörighet ändrad skulle ha undergått sterilisering eller av annan anledning sakna fortplantningsförmåga. Detta krav försvann inte från svensk lagstiftning förrän Förutsättningarna i lagtext För att få sitt juridiska kön ändrat enligt 1 LFK måste fyra förutsättningar vara uppfyllda. Den som ansöker om fastställande av könstillhörighet ska sedan en lång tid uppleva att han eller hon tillhör det andra könet, sedan en tid uppträda i enlighet med denna könsidentitet, antas komma att leva i denna könsidentitet även i framtiden och ha fyllt arton år. Enligt 5 LFK prövas ansökningar om fastställande av könstillhörighet av Socialstyrelsen. I praktiken är det Rättsliga rådet som tar beslut om fastställande av könstillhörighet. 19 I könstillhörighetsärenden består Rättsliga rådet av fyra läkare, en beteendevetare och en lekman. 20 Att det till största del är läkare som avgör huruvida en person uppfyller kraven enligt LFK gör det tydligt hur tätt sammankopplat det medicinska och det juridiska är när det gäller ändring av könstillhörighet. I 4-4a LFK stadgas att tillstånd till ingrepp i könsorgan och borttagande av könskörtlar får meddelas i samband med ansökan om fastställande av könstillhörighet enligt 1 LFK. Motsatsvis innebär detta att tillstånd till ingrepp i könsorgan och borttagande av könskörtlar inte lämnas till en person som inte önskar ändra sin juridiska könstillhörighet. Av detta framgår än tydligare att den juridiska processen för att ändra könstillhörighet är tätt sammankopplad med rätten att genomgå viss medicinsk könsbekräftande behandling. Det kan dock vara värt att nämna att viss könsbekräftande behandling kan ges redan innan en person har ändrat juridisk könstillhörighet och till och med innan en person har fyllt 18 år. Exempelvis tar hälso- och sjukvårdspersonal på egen hand ställning till om en person ska få genomgå mastektomi (operera bort bröstvävnad) och viss annan kirurgi och en person som befinner sig i tidig pubertet kan få s.k. 18 Se 1 könstillhörighetslagen (SFS 2013:405) jämfört med 1 könstillhörighetslagen (SFS 2012:456). 19 Prop. 2011/12:142 s Prop. 2011/12:142 s

13 stopphormoner för att avbryta pubertetsutvecklingen. 21 De ingrepp som avses i 4-4a LFK är alltså enbart just ingrepp i könsorgan och borttagande av könskörtlar. 2.3 Närmare om kraven i könstillhörighetslagen Kravet i 1 LFK om att en person ska ha fyllt 18 år för att få en ny könstillhörighet fastställd, motiveras med att det är fråga om en ingripande och livsavgörande handling, som kräver stor mognad hos den berörda personen. 22 Att det anses vara en ingripande och livsavgörande handling, måste antagligen ses i ljuset av att den juridiska ändringen av könstillhörighet är så sammankopplad med den medicinska. 23 Som framkommit kan tillstånd till ingrepp i könsorgan och borttagande av könskörtlar meddelas i samband med ansökan om fastställande av könstillhörighet. Till skillnad från ingrepp i könsorgan och borttagande av könskörtlar, är en ändring av ett personnummer inte något irreversibelt eller något som exempelvis påverkar en persons möjlighet att få biologiska barn. 24 Den handling som anses ingripande och livsavgörande och som därmed motiverar en 18- årsgräns, torde alltså vara de medicinska aspekterna av en könskorrigering. Det kan här noteras att all könsbekräftande vård, som framgått ovan, inte är beroende av att en person ändrar sin juridiska könstillhörighet. Det skulle gå att argumentera för att en mastektomi eller hormonbehandling utgör mer ingripande och livsavgörande åtgärder än en ändring av personnummer. Trots detta ställs det högre krav för att en person ska få ändra personnummer, än för att genomgå sådan könsbekräftande behandling. Förutom kravet på att den som vill få en ny könstillhörighet fastställd ska ha fyllt 18 år är det inte alldeles tydligt vad rekvisiten i 1 LFK faktiskt innebär. Vad innebär det t.ex. att ha levt i sin upplevda könstillhörighet sedan en tid? För att bättre förstå vad rekvisiten i 1 LFK innebär kan det vara värdefullt att se hur en bedömning av huruvida någon uppfyller kraven enligt könstillhörighetslagen går till. En person som vill få en ny könstillhörighet fastställd måste till att börja med genomgå 21 Socialstyrelsen, Till dig med könsdysfori, s SOU 2007:16 s Se SOU 2014:91 s. 158 för liknande resonemang. 24 Att en person genomgår könsbekräftande kirurgi behöver dock inte innebära att denne förlorar sin fortplantningsförmåga, finns ex. möjlighet att frysa in ägg. 13

14 en s.k. könsutredning. 25 Utredningen består som regel av utlåtanden från läkare, psykolog samt socionom och syftar till att fastställa om kraven i 1 LFK är uppfyllda. 26 Vanligtvis pågår utredningen i minst två år. 27 Ett av de krav som ställs i 1 LFK är att personen ifråga sedan en tid ska ha uppträtt i enlighet med den upplevda könsidentiteten. Detta brukar kallas att personen ska ha genomgått en period av Real Life Experience. Av lagtext framgår inte hur länge en sådan period ska ha pågått, utan bara att en person sedan en tid ska ha uppträtt i enlighet med den upplevda könsidentiteten. Praxis är dock att en period av Real Life Experience ska pågå i åtminstone ett år för att en ändring av könstillhörighet ska beviljas. 28 Vid införandet av könstillhörighetslagen, motiverades kravet på att ha levt i enlighet med den upplevda könsidentiteten med att det inte är säkert att en person kommer att kvarstå i den upplevda könstillhörigheten om denne inte har hävdat denna ute i samhället så länge att könsidentiteten framstår som fast etablerad. 29 Redan i propositionen till 1972 års lag uttalade dock de sakkunniga att ett krav på att under lång tid ha levt i enlighet med den upplevda könsrollen vissa gånger kan vara onödigt långtgående och till och med orsaka problem för den enskilde. 30 Kravet kvarstår dock, med viss modifiering, än idag. 31 När en person genomgår en period av Real Life Experience förväntas denne använda ett namn som stämmer överens med den önskade könstillhörigheten, välja omklädningsrum och liknande i enlighet med den önskade könstillhörigheten och dessutom komma ut för sin omgivning och berätta att denne genomgår könskorrigering. 32 Syftet är att fastställa hur driven en person är att leva i enlighet med den könstillhörighet som denne vill få fastställd, men också att ge personen möjlighet att känna efter huruvida denne faktiskt vill ändra sin könstillhörighet. 33 Det kan redan här konstateras att det för den enskilde säkerligen kan uppfattas som mycket psykiskt påfrestande att från en dag till en 25 Könsutredning steg för steg, RFSL:s Ungdom transformering. Se även Socialstyrelsen, Rekommendationer rörande utlåtanden i ärenden gällande fastställande av könstillhörighet och tillstånd till vissa operativa ingrepp, s Socialstyrelsen, Rekommendationer rörande utlåtanden i ärenden gällande fastställande av könstillhörighet och tillstånd till vissa operativa ingrepp, s Prop. 2011/12:142 s Prop. 2011/12:142 s Prop. 1972:6, s Prop 1972:6, s Sedan avsevärd tid har nu blivit sedan lång tid. 32 RFSL Ungdom, Könsutredning steg för steg, via Se också SOU 2014:91 s 226f som hänvisar hit. 33 Prop. 2011/12:142 s. 17 och prop 1972:6 s. 22f. 14

15 annan exempelvis byta omklädningsrum och hoppas på att bli accepterad av omgivningen. Att över huvud taget leva i enlighet med en könstillhörighet som kanske varken överensstämmer med den fysiska kroppen eller ens identitetshandlingar, måste många gånger upplevas som svårt. Huruvida en person kan förväntas leva i den upplevda könstillhörigheten även i framtiden bedöms vanligen med hjälp av en psykolog. 34 De frågor som den transsexuelle personen behöver svara på kan handla om allt ifrån sexuella erfarenheter, onanivanor och övergrepp, till vilka betyg hen hade på högstadiet. 35 Det är svårt att föreställa sig vad sådana frågor har för relevans för en persons könsidentitet. En persons möjlighet att få sin könstillhörighet ändrad är alltså i stor utsträckning beroende av hur denne beter sig, men också av hur olika utredare uppfattar personens upplevelse av att tillhöra ett annat kön. Kraven är heller inte särskilt väldefinierade vad innebär det till exempel att ha upplevt sig tillhöra det andra könet sedan en lång tid? Regleringen innebär en risk för att transpersoner upplever bedömningen som godtycklig och integritetskränkande och att lagen inte kan tillämpas på ett enhetligt och rättssäkert sätt. 2.4 Förslag på ändringar i könstillhörighetslagen Betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering 2014 tillsattes en statlig utredning i syfte att utreda om åldersgränsen för fastställelse av könstillhörighet borde ändras. Utredningen lämnade senare betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering. Där föreslogs en sänkning av åldersgränsen, men också att den medicinska och juridiska delen av ändring av könstillhörighet borde separeras på ett tydligare vis. 36 Regeringen meddelade under våren 2017 att den avsåg ta initiativ till två nya, separata, lagar, en om juridisk och en om medicinsk ändring av 34 Socialstyrelsen, Rekommendationer rörande utlåtanden i ärenden gällande fastställande av könstillhörighet och tillstånd till vissa operativa ingrepp, s Se t.ex. Segelmark, L., Transvården bör förändras i grunden och det fort, Läkartidningen och RFSL, 10 oktober Sverige sämst på transvänlig vård, SOU 2014:91 s

16 könstillhörighet. 37 Det har dock ännu inte utformats någon proposition om sådana lagar. Här redogörs istället kort för de förslag som kom fram i betänkandet från Sänka åldersgränsen I betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering föreslogs att en person som har fyllt 15 år på egen hand ska kunna ansöka om ändring av juridiskt kön, oberoende av vårdnadshavarens samtycke eller inställning till ändringen. 38 Det skulle innebära en sänkning av åldersgränsen för att få byta juridisk könstillhörighet från 18 år till 15 år. Som motivering betonades att unga transpersoner har mer fysiska, psykiska och sociala problem än andra unga och att en sänkning av åldersgränsen skulle kunna förbättra levnadsvillkoren för dessa. 39 I betänkandet bedömdes vidare att den som fyllt 15 år har nått sådan ålder och mognad att denne själv kan bestämma över sin juridiska könstillhörighet. Det poängterades också att en sådan ändring skulle ge uttryck för respekt för barn och unga och att könsidentiteten är en av de mest grundläggande aspekterna av självbestämmande, värdighet och frihet oavsett om en person är ung eller vuxen. 40 Vidare föreslogs i betänkandet att barn som fyllt 12, men inte 15 år, ska kunna ansöka om ändring av juridiskt kön tillsammans med vårdnadshavaren. Om det krävs för att tillgodose barnets bästa, ska socialnämnden kunna godkänna en ändring av det juridiska könet hos ett barn i denna ålder oavsett vårdnadshavarens medgivande Separera juridisk och medicinsk korrigering I samma betänkande slogs fast att den juridiska och den medicinska delen av könskorrigering är tätt sammankopplade, så som det är reglerat idag. De långtgående krav som ställs för att få en ny könstillhörighet fastställd och som syftar till att en person inte ska ångra sig, måste enligt betänkandet i praktiken syfta till att den enskilde inte ska ångra sig efter att ha genomgått könskorrigerande kirurgi. 42 Det understryks också i samband 37 Regeringen vill modernisera könstillhörighetslagen, Regeringens pressmeddelande SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s. 283 f. 42 SOU 2014:91 s. 158 f. 16

17 med detta att en ändring av juridisk könstillhörighet är en förutsättning för att få tillstånd till vissa könskorrigerande ingrepp enligt 4 och 4 a LFK. 43 Med anledning av detta ifrågasätts det i betänkandet om kraven för att ändra juridisk könstillhörighet verkligen är lämpliga och väl avvägda, när de i praktiken tycks ha till syfte att personer som genomgår könskorrigerande kirurgi inte ska ångra sig. 44 Att få en ny siffra i sitt personnummer är ju en betydligt mindre ingripande åtgärd än att genomgå irreversibla kirurgiska ingrepp. Alla som ändrar juridiskt kön vill heller inte ha någon könsbekräftande vård. I utredningen föreslås därför ett införande av en ny lag om tillståndsprövning av vissa ingrepp i könsorgan och borttagande av könskörtlar, som ska vara separerad ifrån den juridiska delen av att ändra könstillhörighet. 45 Processen för att ändra juridiskt kön bör i samband med detta förenklas. Processen ska vara enkel, snabb och transparent. På så vis bedöms rätten till privatliv och den personliga integriteten kunna värnas. 46 Det framgår inte av betänkandet exakt vilka krav som ska ställas eller hur processen för att ändra juridiskt kön bör se ut, men det föreslås att Skatteverket ska vara den som beslutar i ärenden om ändring av juridisk könstillhörighet. Att det föreslås vara Skatteverket, istället för Rättsliga rådet, som beslutar om någon får ändra könstillhörighet, tyder på att beslutsförfarandet är menat att vara mer administrativt och troligen inte ha någon koppling till olika medicinska utlåtanden eller krav på perioder av Real Life Experience. Att en person har ändrat juridisk könstillhörighet en gång, ska inte medföra att denne inte kan ändra könstillhörighet igen. Eftersom en ändring av personnummer medför en del praktiska göromål för den berörda personen, som anskaffande av nya identitetshandlingar och att anmäla sin nya identitet till olika privata aktörer, bedöms en ändring av juridiskt kön inte komma att betraktas som något enkelt, trots att det skulle bli enklare och att det finns möjlighet att ändra könstillhörighet på nytt SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s SOU 2014:91 s

18 3 Konsekvenser av att ändra juridisk könstillhörighet 3.1 introduktion I uppsatsen argumenteras för att en ändring av personnummer inte är en särskilt ingripande åtgärd jämfört med att genomgå irreversibla kirurgiska ingrepp i könsorganen. Det är visserligen uppenbart att det inte är lika ingripande att ändra en siffra i personnumret som det är att genomgå könskorrigerande irreversibel kirurgi, men det kan ändå vara värt att utreda vilka praktiska konsekvenser en ändring av personnummer kan få. I det här avsnittet tar jag därför upp vissa konsekvenser av att ändra juridisk könstillhörighet och undersöker också kort vad som gäller i fråga om sekretess mellan en vårdnadshavare och ett barn som vill ändra sin könstillhörighet. Det är enbart vissa praktiska konsekvenser som behandlas i detta avsnitt och frågan om eventuella kränkningar av transpersoners integritet och privatliv behandlas först längre fram i uppsatsen. 3.2 Föräldraskap efter juridisk könskorrigering Innan steriliseringskravet togs bort var troligen den konsekvens av att ändra könstillhörighet som upplevdes mest ingripande att man berövades sin förmåga att fortplanta sig. Nu för tiden uppställs inte längre något krav på att den som vill ändra könstillhörighet ska sakna fortplantningsförmåga. För den som vill genomgå en medicinsk könskorrigering finns möjlighet att spara ägg eller spermier genom nedfrysning. 48 Den som inte önskar att förändra sin kropp i samband med en ändring av juridiskt kön har samma möjlighet att fortplanta sig som före ändringen. Det finns därmed ingenting som exempelvis hindrar att en juridisk man blir gravid och föder ett barn. Vanligen registreras den som föder ett barn som barnets moder. Av två kammarrättsavgöranden från 2015 framgår dock att det är den förvärvade 48 Socialstyrelsen, Till dig med könsdysfori, s

19 könstillhörigheten som ska vara styrande för registreringen. 49 En man som föder barn ska alltså bli registrerad som barnets far. Frågan har mig veterligen inte behandlats av Högsta förvaltningsdomstolen. Trots att det inte längre finns något som hindrar att en man blir gravid kan kontakten med vården försvåras i och med att den gravida är en man. Ett problem som uppenbarade sig när en gravid man skrevs in på en barnmorskemottagning i Uppsala 2013 var att det journalsystem som användes för att föra dokumentation kring graviditeten inte gick att använda när patienten hade ett manligt personnummer. 50 Samma problem uppmärksammades i Stockholm Sådana svårigheter torde kunna leda till allvarliga patientsäkerhetsproblem, där vårdpersonal kan riskera att ge fel behandling till den gravida för att de inte har tillgång till journalanteckningar om denne. Därutöver kan det föreligga hinder att fortplanta sig genom insemination när en person har ändrat juridisk könstillhörighet. Lagen om genetisk integritet, 6 kap 1, utgår nämligen från att det är en kvinna som insemineras. Det är möjligt att de svårigheter att bli förälder, som trots att steriliseringskravet tagits bort fortfarande föreligger i viss mån, kan leda till att vissa personer väljer att avstå ifrån att ändra könstillhörighet. Visserligen är juridisk könstillhörighet inte något som är irreversibelt, utan det torde kunna vara möjligt att ändra könstillhörighet igen, om man efter att ha ändrat könstillhörighet exempelvis skulle vilja bli inseminerad. En ändring av könstillhörighet medför dock omfattande administrativt arbete för den enskilde, vilket troligen inte är något en person vill gå igenom flera gånger. Detta behandlas under avsnitt Kontakt med myndigheter, vårdgivare m.fl. En ändring av juridisk könstillhörighet leder också till omfattande administrativa göromål. I och med att en person får ett nytt personnummer uppfattas denne av 49 Kammarrätten i Stockholms dom den 9 juli 2015 i mål nr respektive Kammarrättens i Göteborgs dom den 5 oktober 2015 i mål nr Krey, J., Gravid man förbryllar i Uppsala, Dagens medicin. 51 Carlén, L., Peter är gravid och ska snart föda en omöjlighet för systemet, Metro. 19

20 myndigheter, banker, vårdkontakter och andra som en ny person. Den som har ändrat könstillhörighet måste därför kontakta olika aktörer för att se till att de gamla uppgifterna skrivs över på den nya identiteten. 52 Omfattningen av de administrativa åtgärder den enskilde måste vidta i samband med en ändring av juridiskt kön varierar mellan olika personer, men i en statlig utredning från 2017 framgår att vissa personer till och med har avstått från att ändra juridiskt kön med anledning av de omfattande administrativa problem som uppkommer i samband med en ändring av juridiskt kön. 53 Att olika myndigheter hanterar ärenden där någon har ändrat könstillhörighet på olika sätt bidrar troligen till omfattningen av de administrativa åtgärder den enskilde måste vidta. 54 Processen för att ändra juridisk könstillhörighet skulle antagligen kunna underlättas något om man samordnade sättet på vilket myndigheter behandlar ändrade personnummer. 55 Exempel på en sjukvårdsaspekt av att ändra könstillhörighet är att en person som har gått från att vara juridisk kvinna till att bli juridisk man inte kommer att bli kallad till cellprovtagning, eftersom det endast är kvinnor som kallas på cellprovtagning. Att någon har bytt juridisk könstillhörighet medför dock inte automatiskt att denne har eller kommer att genomgå könskorrigerande kirurgi. I många fall skulle en man också behöva gå på cellprovtagning, när denne har kvar sin livmoder. Som det ser ut nu får en sådan person själv hålla koll på när det är dags att gå på cellprovtagning, eftersom denne inte kommer att få någon kallelse. 56 Denna aspekt är troligen inte något som leder till att personer avstår från att ändra juridisk könstillhörighet, men kanske skulle det spegla verkligheten bättre om alla med livmoder kallades till cellprovtagning, istället för att alla kvinnor kallas oavsett vad de har för fysisk kropp. Det undersöks dock inte i detta sammanhang hur detta skulle kunna ske i praktiken. 52 SOU 2017:92 s. 396 ff. 53 SOU 2017:92 s Se Socialstyrelsen, Administrativa problem för personer som bytt juridiskt kön, s. 5f där förfarandet med behörighetslegitimationer beskrivs. 55 I SOU 2017:92 s. 529 ff. föreslås att Skatteverket ska ges i uppdrag att underlätta de administrativa svårigheter som en ändring av könstillhörighet medför. 56 Det handlar om din kropp och din hälsa intervju med en transkompetent gynekolog, transformering.se. 20

21 3.4 Sekretessaspekter När en vuxen person får ett nytt personnummer efter ansökan om ändring av juridisk könstillhörighet, sekretessbeläggs ärendet av Skatteverket. Det finns inga uttryckliga bestämmelser om att så ska ske, utan ärendet sekretessbeläggs i enlighet med den praxis som bildats vid tillämpning av lagstiftning och förordningar på området för folkbokföring. 57 Trots att själva ärendet är sekretessbelagt, är uppgifter i folkbokföringen som huvudregel offentliga. För att sekretessbelägga sitt nya och/eller gamla personnummer måste den enskilde begära sekretessmarkering för uppgifterna. 58 Det är på så sätt möjligt för en person som har ändrat juridisk könstillhörighet att säkerställa att framtida arbetsgivare eller andra som tar del av uppgifter i folkbokföringen, inte ges kännedom om att denne tidigare har haft ett annat juridiskt kön. Det råder därmed ingen större risk för att den som ändrat kön tvingas avslöja sin transidentitet genom de uppgifter som finns i folkbokföringen. Vidare gäller som huvudregel sekretess för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden enligt 25 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Det innebär att sekretess råder för uppgift om att en person genomgår en könsutredning och för de uppgifter som framkommer under könsutredningen. Som det ser ut idag kan inte en person under 18 år ändra juridisk könstillhörighet. Däremot är det fullt möjligt att påbörja en s.k. könsutredning innan dess att man har fyllt 18 år. 59 Vanligtvis krävs att vårdnadshavarna underrättas för att ett barn ska få en remiss till en specialistmottagning där könsutredningen genomförs. 60 Redan av barnkonventionens artikel 16 framgår dock att ett barn har rätt till privatliv, vilket innefattar en rätt till sekretess i sådana hälso- och vårdfrågor som barnet anses moget nog att själv bestämma i. 61 Huvudregeln i 25 kap. 1 OSL om att det råder sekretess för uppgifter om den enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, gäller även när den enskilde är under 57 Prop 2011/12:142 s Prop 2011/12:142 s Socialstyrelsen, Till dig med könsdysfori, s Socialstyrelsen, Till dig med könsdysfori, s Committee on the Rights of the Child, General Comment no. 3 (2003), Adolescent health and development in the context of the Convention on the Rights of the Child, CRC/GC/2003/4,

22 18 år. Utgångspunkten är alltså att man inte lämnar ut uppgifter om den unge inom området för hälso- och sjukvård. Däremot gäller inte sekretess alltid gentemot den unges vårdnadshavare. Hur sekretessen förhåller sig till den enskildes vårdnadshavare, när den enskilde är under 18 år, regleras i 12 kap. 3 OSL. Där framgår att sekretess till skydd för den enskilde underårige gäller i förhållande till dennes vårdnadshavare, men bara i den mån det inte är fråga om något som vårdnadshavaren enligt 6 kap. 11 föräldrabalken (FB) har rätt och skyldighet att bestämma i. Vidare gäller sekretessen enligt 12 kap. 3 OSL i förhållande till den unges vårdnadshavare oavsett den unges ålder och mognad, om det kan antas att den unge lider betydande men om uppgifter röjs för vårdnadshavaren. Gränserna för vårdnadshavares bestämmanderätt enligt 6 kap. 11 FB och därmed även sekretessen mellan barn och vårdnadshavare, behandlas närmare under avsnitt Sammanfattning Syftet med det här avsnittet var att visa att trots att en juridisk ändring av könstillhörighet inte medför lika långtgående konsekvenser som en medicinsk ändring, så finns det vissa konsekvenser av en juridisk ändring som kan vara värda att beakta. Det har framgått att de rent administrativa göromål som följer av en ändring av juridiskt kön kan framstå som så omfattande att personer avstår från att genomgå en sådan ändring. 62 Därutöver kan de problem som kan uppstå i möten med vården troligen också ofta uppfattas som kränkande. Vidare kan det antas att personer under 18 år ibland avstår från att uppsöka den transspecifika vården, av rädsla för att sekretess inte ska råda gentemot vårdnadshavarna. 62 SOU 2017:92 s

23 4 Europakonventionen och var och ens rätt att definiera sitt kön 4.1 Artikel 8 EKMR rätt till privatliv I Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, EKMR) tillgodoses bl.a. var och ens rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Rättigheten återfinns i Europakonventionens artikel 8. Rättigheten får inskränkas med stöd av lag, men bara om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och inskränkningen ställts upp i syfte att skydda något av de intressen som nämns i artikeln, enligt artikelns andra stycke. Rätten att få sin könsidentitet erkänd har flera gånger bedömts falla in under rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europadomstolens praxis. 63 Det har dock varit frågan om att få sin könsidentitet erkänd efter att ha genomgått operativa ingrepp i syfte att korrigera sitt fysiska kön, som har varit uppe till prövning, dvs. inte frågan om att få sin könsidentitet erkänd oberoende av föregående ingrepp. 64 Det har heller inte prövats om en person under 18 år kan ha rätt att få sin könsidentitet erkänd, mig veterligen. Däremot kan det noteras att de rättigheter som följer av EKMR gäller var och en och alltså inte är begränsade till att gälla endast myndiga personer. Trots att den praxis som utarbetats av Europadomstolen inte berör frågan om att få sin könstillhörighet erkänd utan föregående kirurgiska ingrepp, finns avgöranden som kan vara av intresse för att få en uppfattning av hur svensk rätt förhåller sig till rätten till privatliv i artikel 8. Det kan nämnas att Europadomstolens domar enbart är bindande för den stat som är part i målet enligt artikel 46 EKMR, men att domstolen är angelägen om att bygga upp en enhetlig praxis och sällan avviker från tidigare domar. 65 Därför har domstolens praxis betydelse för att avgöra vilka skyldigheter alla anslutande stater, och därmed också Sverige, har enligt artikel Se ex. B v. France och Goodwin v. the United Kingdom. 64 Se bl.a. B. v. France och Christine Goodwin v. the United Kingdom. 65 Cameron, I., An Introduction to the European Convention on Human Rights, s

24 Vidare bör principen om staternas margin of appreciation, eller bedömningsutrymme, nämnas. Denna princip är central vid Europadomstolens tolkning av konventionsrättigheterna. 66 Principen innebär att konventionsstaterna har visst utrymme att själva tolka konventionsrättigheterna, med hänsyn till nationella förhållanden och traditioner. 67 Hur stort bedömningsutrymme staterna har, beror på den aktuella frågans art. I frågor som berör allmän moral har staterna som regel större bedömningsutrymme. Det beror på att det ofta inte finns någon gemensam europeisk uppfattning i moralfrågor och därför anses de nationella domstolarna bättre lämpade att avgöra vad som ska gälla i landet. 68 Frågan om ändring av könstillhörighet, som ju måste sägas vara en fråga som berör den allmänna moralen, torde därmed vara en fråga där staterna som regel har stort tolkningsutrymme. Under avsnitt 4.3 framgår dock att när den europeiska moraluppfattningen blir mer enhetlig, blir staternas bedömningsutrymme samtidigt mindre. 4.2 B mot Frankrike rätt att slippa avslöja sin transidentitet I B mot Frankrike var sökanden en transkvinna som hade genomgått könskorrigerande kirurgi, men som inte gavs möjlighet att ändra juridisk könstillhörighet. 69 Sökanden argumenterade för att detta kränkte hennes rätt till privatliv enligt artikel 8. Hon menade att personer som befann sig i hennes situation tvingades avslöja att det fanns en diskrepans mellan deras juridiska kön och det kön som de uppfattades tillhöra varje gång de behövde visa någon form av identitetshandling. 70 Som exempel nämnde hon att hon aldrig kunde hålla sin transidentitet hemlig för en arbetsgivare och att detta måste strida mot rätten till privatliv Se ex. protokoll nr 15 om ändring av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel Danelius, H., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, s. 56 f. 68 Danelius, H., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, s B. v. France p. 9ff. 70 B. v. France p. 43 och p B. v. France p

25 Domstolen instämde i sökandens resonemang och menade att de situationer hon dagligen tvingades finna sig i där hon var tvungen att avslöja sin transidentitet, stod i strid med rätten till privatliv enligt artikel Eftersom en ansökan om medicinska ingrepp i könsorganen i könskorrigerande syfte enbart kan ske i samband med en ansökan om ändring av juridisk könstillhörighet enligt svensk rätt, skulle en dylik situation rimligtvis inte uppstå i Sverige. Domstolens motivering kan ändå ha viss betydelse för frågan om svensk rätt ligger i linje med rätten till privatliv enligt artikel 8 EKMR nämligen i anslutning till kravet på s.k. Real Life Experience. För att en person ska få ändra juridisk könstillhörighet krävs enligt 1 LFK, som framgått under avsnitt 2.3, att denne sedan en tid uppträder i enlighet med den könstillhörighet som denne önskar få fastställd. Detta brukar kallas för att en person ska genomgå en period av Real Life Experience och vanligtvis krävs att en sådan period ska vara i ett år för att en person ska beviljas en ändring av sin könstillhörighet. 73 I praktiken innebär detta att en person måste uppträda i enlighet med en könstillhörighet som inte överensstämmer med könstillhörigheten som framgår av dennes identitetshandlingar. Dessutom kan viss könsbekräftande vård ges redan innan en person har blivit tilldelad ett nytt personnummer, som kan göra ett en persons utseende blir mer likt det upplevda könets. 74 Liksom i B mot Frankrike kan det därmed uppstå situationer där en transperson som genomgår Real Life Experience tvingas avslöja sin transidentitet för olika myndighetspersoner, arbetsgivare, biljettkontrollanter och dylikt, utan att själv kunna bestämma om det är något denne vill avslöja. Det är svårt att utifrån rättsfallet dra några säkra slutsatser om huruvida svensk rätt överensstämmer med rätten till privatliv enligt artikel 8, men det går åtminstone att konstatera att situationer där en person tvingas avslöja sin transidentitet för främmande människor kan stå i strid med rätten till privatliv. Det kan argumenteras för att en ordning där sådana situationer kunde undvikas vore önskvärd. Ett sätt vore att, liksom föreslås i betänkandet Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering, separera den juridiska och den medicinska delen av en könskorrigering. På så sätt skulle en ändring av juridisk 72 B. v. France p Prop 2011/12:142 s Socialstyrelsen, Till dig med könsdysfori, s

26 könstillhörighet inte utgöra en lika ingripande åtgärd, som nu när en ändring av juridisk könstillhörighet är så tätt sammankopplad med rätten att genomgå könskorrigerande kirurgi. Genom att en ändring av juridisk könstillhörighet skulle bli en mindre ingripande åtgärd skulle också lägre krav kunna ställas för att en person skulle ges rätt att ändra juridisk könstillhörighet. På så sätt skulle ett krav på att en person ska genomgå en period av Real Life Experience inte längre kunna motiveras och en person skulle därmed slippa att genom ett sådant krav behöva avslöja sin transidentitet för främmande människor. 4.3 Goodwin mot Förenade kungariket europeisk trend att erkänna ny könsidentitet När Europadomstolen tolkar konventionsrättigheterna, gör den det i förhållande till samhällsutvecklingen och konventionsstaternas rättsuppfattning. Rättigheterna ska inte uppfattas som statiska, utan innehållet i artiklarna förändras i takt med samhällsutvecklingen. 75 Det här kan belysas av domen i fallet Goodwin mot Förenade kungariket, som meddelades år Sökanden i fallet hade genomgått könskorrigerande kirurgi, men fick inte sin könsidentitet juridiskt erkänd. 76 Europadomstolen bedömde att detta utgjorde en kränkning av artikel 8 EKMR. Domstolen lade i avgörandet vikt just vid att konventionen ska tolkas dynamiskt och menade att samhällsutvecklingen i Europa pekade mot att ge rättsligt erkännande åt en persons nya könsidentitet efter att denne genomgått könskorrigerande ingrepp. Det betonades också att en persons könsidentitet är en av de mest intima aspekterna av en persons privatliv. Europadomstolen har därefter bekräftat att skälen för avgörandet alltjämt är gällande. 77 Detta kan jämföras med avgörandet i fallet Rees mot Förenade kungariket, som meddelades drygt femton år tidigare, där domstolen slog fast att det inte fanns någon gemensam europeisk syn på hur de rättsliga verkningarna av könskorrigering skulle bedömas. Domstolen menade att staterna därför borde ha stor bedömningsmarginal och 75 Danelius, H., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, s Christine Goodwin v. the United Kingdom (finns ingen styckesnumrering I målet). 77 Se Grant v. the United Kingdom. 26