Mika. Hiskia regerade i Juda, detta är Mikas syner om Samaria och Jerusalem.

Transkript

1 1 1 Detta är Herrens ord som kom till från Moreshet när Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda, detta är s syner om Samaria och Jerusalem. Dom över Samaria 2 Hör, alla folk, lyssna, jord och allt du rymmer! Herren, min Gud, skall vittna mot er, Herren skall vittna från sitt heliga tempel. 3 Se, Herren lämnar sin boning, han stiger ner och går över jordens höjder. 4 Bergen smälter under honom och dalar spricker upp, som när vax smälter i elden, som när vatten störtar utför branten. 5 Allt detta för Jakobs brott, för Israels folks synd! Vad är Jakobs brott, om inte Samaria? Vad är Judas folks synd, om inte Jerusalem? 6 Jag skall göra Samaria till en stenhög på fältet, en plats där vingårdar anläggs, jag skall vräka ner hennes stenar i dalen och blottlägga hennes grundmurar. 7 Alla hennes gudabilder skall krossas, allt hon horat ihop skall brännas, alla hennes avgudar skall jag förstöra. Ty för horpengar har hon skaffat dem, horpengar skall de åter bli. Fienden hotar Jerusalem 8 Därför sörjer jag och klagar, jag går barfota och avklädd, ylar som schakalen, klagar som uven. 9 Samarias sår kan inte läkas, det har ätit sig in i Juda. Det onda har nått till mitt folks port, till Jerusalem. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

2 10 Förkunna det inte i Gat gråt inte så högljutt. Vältra er i stoftet i Bet Leafra. 11 Dra bort i skam och nakenhet, ni som bor i Shafir. De som bor i Saanan har inte kommit undan. Bet Haesel genljuder av klagan, det fästet har ni mist. 12 De som bor i Marot hoppas på lycka, men olyckan Herren sänt har nått till Jerusalems port. 13 Ni spände för era stridsvagnar, ni som bor i Lakish. Detta var Sions svåraste synd, Israels brott kom i dagen hos er, 14 därför måste ni skiljas från Moreshet Gat. Husen i Aksiv har blivit som en uttorkad källa för Israels kungar. 15 Åter skall jag sända en erövrare mot er, ni som bor i Maresha. Åter måste Israels härlighet fly till Adullam. 16 Skär av dig håret, raka ditt huvud i sorg över barnen som var din glädje, gör ditt huvud kalt som gamens, ty de har förts bort från dig. 2 De rikas hänsynslöshet 1 Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd där de ligger i sina sängar och går till verket när dagen gryr det står i deras makt! 2 De får lust till åkrar och stjäl dem, och till hus och tar dem. De lägger under sig både man och hus, både ägare och egendom. 3 Därför säger Herren: Jag tänker ut ofärd för detta släkte. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

3 Ni skall inte få oket av nacken, inte mer gå med högburet huvud, ty detta blir en ond tid. 4 Den dagen skall nidvisor diktas om er, och klagosånger skall ljuda: Förödelsen är över oss. Mitt folks ägor skiftas ut, marken tas ifrån dem. Våra åkrar delas ut åt avfällingar. 5 Därför skall ni heller inte ha någon som mäter upp jordlotter åt er i Herrens församling. 6 Predika inte, predikar de, så får man inte predika. Smäleken drabbar oss inte. 7 Skulle Jakobs folk vara förbannat? Är Herren snar till vrede, är det så han handlar? Bringar inte hans ord lycka? Han går vid den rättrådiges sida. 8 Men ni handlar ju som fiender till mitt folk: ni rycker manteln av fredliga människor, den som lever trygg bringar ni olycka och strid. 9 Ni driver bort mitt folks kvinnor från hemmen som var deras glädje, ni berövar för alltid deras barn den ära som jag hade gett dem. 10 Bort härifrån, här får ni inte bli kvar! Er orenhet vållar fördärv, ohyggligt fördärv. 11 Kom det en som ljög och pratade i vädret: Vin och öl predikar jag för dig det vore en profet för detta folk! Herren skall samla sitt folk 12 Jag skall samla er alla, hela Jakob, återstoden av Israel skall jag förena som man samlar fåren i fållan och hjorden på betesplatsen en sorlande människoskara. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

4 13 Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem, med makt drar de ut genom porten. Deras konung går i spetsen för dem, Herren går framför dem. 3 Dom över folkets ledare 1 Och jag sade: Lyssna, ledare för Jakob, styresmän för Israels folk! Ni borde ju veta vad som är rätt, 2 men ni hatar det goda och älskar det onda, ni flår huden av människor och sliter köttet av deras ben. 3 De äter mitt folks kött, drar huden av dem och krossar benen, de lägger dem som kött i grytan, som slaktmat i kitteln. 4 En dag skall de ropa till Herren, men han skall inte svara dem, då skall han dölja sitt ansikte för dem för deras onda gärningars skull. 5 Så säger Herren om profeterna som leder mitt folk vilse: De lovar fred och lycka bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla som inte stoppar något i gapet på dem. 6 Därför: Natt över er och inga syner! Mörker och inga spådomar! Solen skall gå ner för profeterna, dagen bli svart omkring dem. 7 Siarna får stå med skam, spåmännen blygas, alla måste dölja skägget, ty Gud svarar inte. 8 Men mig har Herrens ande fyllt med kraft, med rättfärdighet och mod: jag kan visa Jakob hans brott, visa Israel hans synd. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

5 9 Lyssna på detta, ledare för Jakobs folk, styresmän för Israels folk, ni som avskyr det rätta och gör krokigt allt som är rakt, 10 ni som bygger Sion med mord, Jerusalem med ondska. 11 Stadens ledare tar mutor när de dömer, prästerna säljer sina råd för pengar, profeterna spår mot betalning. De stöder sig på Herren och säger: Herren finns ju ibland oss, inget ont kan drabba oss. 12 Därför: För er skull skall Sion plöjas till åkermark, Jerusalem bli en ruinhög, tempelberget en skogklädd höjd. 4 Sions framtid 1 Men den dag skall komma då berget med Herrens tempel står där orubbligt fast som det högsta av bergen, överst bland höjderna. Folken skall strömma dit, 2 folkslag i mängd skall komma, och de skall säga: Låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds tempel. Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Ty från Sion skall lag förkunnas, från Jerusalem Herrens ord. 3 Han skall döma mellan alla folk, skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. 4 Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom. Herren Sebaot har talat. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

6 5 De andra folken håller sig till sina egna gudar, men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud, alltid och evigt. 6 Den dagen, säger Herren, skall jag samla dem som stapplar och förena dem som skingrats och som jag har plågat. 7 De stapplande räddar jag kvar som en rest, av de svaga gör jag ett mäktigt folk. Herren skall vara deras konung på Sions berg nu och för evigt. 8 Du herdetorn, du Sions kulle, den makt du en gång hade skall komma tillbaka till dig, kungaväldet skall återvända till Jerusalem. 9 Men varför ropar och skriker du nu? Har du ingen konung, är din rådgivare borta? Du plågas ju som en födande kvinna. 10 Stöna i smärtor, dotter Sion, som en födande kvinna. Nu måste du lämna staden och bo under bar himmel. Till Babylon skall du föras. Där skall du bli räddad, där skall Herren befria dig ur dina fienders våld. 11 Men nu har många folk samlats mot dig, och de säger: Sion skall skändas, och vi skall se på! 12 De känner inte Herrens tankar, förstår inte hans avsikt: han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen. 13 Kom och tröska, dotter Sion! Horn av järn skall jag ge dig, klövar av koppar. Du skall krossa många folk, du skall viga deras rövade skatter åt Herren, deras rikedomar åt hela världens härskare. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

7 5 1 Men nu rista sorgmärken på din kropp! De har satt oss under belägring, med käppar slår de Israels hövding i ansiktet. 2 Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna. 3 Ja, folket skall vara utlämnat till dess hon som skall föda har fött. Då skall de som är kvar av hans bröder återvända till Israels folk. 4 Han skall träda fram som herde med Herrens kraft i Herrens, sin Guds, höga namn, och folket skall bo i trygghet, nu då han blir ärad över hela jorden. 5 Han skall vara fredens herre. Om assyrierna kommer till vårt land och tränger in i våra borgar, ställer vi emot dem sju herdar, åtta män av furstlig rang, 6 och de skall valla Assyrien med svärd, Nimrods land med dragna vapen. Han skall rädda oss från assyrierna, om de kommer till vårt land och tränger in på vår mark. 7 De som är kvar av Jakob mitt i folkslagens krets skall vara som daggen från Herren, som en regnskur över gräset: den väntar inte på människor, dröjer inte för dödligas skull. 8 De som är kvar av Jakob bland folken mitt i folkslagens krets skall vara som ett lejon bland djuren i skogen, som ett vilddjur i fårhjorden: när det störtar fram och slår och river kan ingen rädda dess byte. 9 Må du lyfta din hand mot dina fiender, må alla dina motståndare förintas. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

8 10 Den dagen, säger Herren, förintar jag alla hästar du har och förstör dina stridsvagnar. 11 Jag förintar städerna i ditt land och raserar alla dina fästningar. 12 Jag förintar trolldomen du bedriver, teckentydare skall inte finnas hos dig mer. 13 Jag förintar dina gudabilder och dina stoder, du skall inte mer tillbe dina händers verk. 14 Jag rycker upp dina asherapålar och utplånar dina beläten. 15 I raseri och vrede tar jag hämnd på de övermodiga som inte har lytt. 6 Herrens rättegång mot folket 1 Hör vad Herren säger: Håll rättegång inför bergen, låt höjderna höra din röst! 2 Hör på Herrens rättegång, ni berg, lyssna, ni jordens grundvalar, ty Herren går till rätta med sitt folk, han ställer Israel till svars: 3 Mitt folk, vad ont har jag gjort dig? Vilka bördor har jag tyngt dig med? Lägg fram din anklagelse! 4 Jag förde dig ut ur Egypten och befriade dig ur slavlägret. Jag sände Mose, Aron och Mirjam för att leda dig. 5 Kom ihåg, mitt folk, vad Moabs kung Balak ville göra och vilket svar han fick av Bileam, Beors son, minns vägen från Shittim till Gilgal då förstår du Herrens rättfärdiga verk. 6 Hur skall jag nalkas Herren och falla ner inför himlens Gud? Skall jag nalkas honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? 7 Vill Herren ha baggar i tusental och ändlösa flöden av olja? Skall jag offra min förstfödde för min synd, mitt eget barn för mina brott? Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

9 8 Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. 9 Herren ropar till staden vis är den som fruktar hans namn: Lyssna, du stam och du stadens råd! 10 Skall jag tåla de gudlösas batmått, de snåla efamått som jag förbannat? 11 Kan jag godkänna fusk med vågen och falska vikter i pungen? 12 Stadens rika övar våld och förtryck, dess invånare far med lögn, de talar med svekfull tunga. 13 Så griper jag mig nu an med att straffa dig, förgöra dig för dina synders skull. 14 Du skall äta utan att bli mätt, hungern skall gnaga dig. Dem du vill skydda skall du inte kunna rädda, och dem du räddar skall jag prisge åt svärdet. 15 Du skall så utan att få skörda, pressa oliver utan att få smörja dig med oljan, trampa druvor utan att få dricka vinet. 16 Omris lagar har man följt i staden och handlat som Achavs släkt, ni har levt efter deras tänkesätt. Därför skall jag låta staden ödeläggas och dess invånare bli till åtlöje, ni skall få utstå folkens hån. 7 Från straff till upprättelse 1 Ve mig! Det är som när frukten plockats och den sista vinskörden är över: det finns inga druvor att äta, inga färska fikon för min hunger. 2 De trofasta är borta ur landet, inte en ärlig människa finns kvar. Alla ligger på lur för att mörda, de vill fånga varandra i sina nät. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

10 3 De är ivriga att göra det onda. Stormannen fordrar gåvor, domaren låter sig köpas, den mäktige kommer med krav, ja, allting blir förvridet. 4 Den bäste av dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre än en taggig häck. Den dag dina väktare förkunnat är inne, straffets dag har kommit, nu drabbar förvirringen folket. 5 Tro inte på en vän, lita inte på en förtrogen, vakta din tunga inför kvinnan i din famn. 6 Ty sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor och sonhustrun sin svärmor, och en mans husfolk blir hans fiender. 7 Men jag spanar efter Herren, jag väntar på Gud, min räddare: min Gud skall höra mig. 8 Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus. 9 Eftersom jag har syndat mot honom måste jag uthärda Herrens vrede, till dess han tar sig an min sak och skaffar mig rätt. Han skall föra mig ut i ljuset, och jag skall se hans rättfärdiga verk. 10 Min fiende skall se det och höljas i skam, hon som säger till mig: Var är Herren, din Gud? Jag skall se på när hon trampas ner som smuts på gatan. 11 En dag skall komma då dina murar byggs upp. Den dagen skall dina gränser vidgas. 12 Den dagen skall de återvända till dig: från Assyrien till Egypten skall man bryta upp, från Egypten ända till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

11 13 Men jorden skall läggas öde för sina invånares skull, för deras gärningars skull. 14 Valla ditt folk med din herdestav, den hjord som är din egendom och lever ensam i en vildmark omgiven av odlat land. Låt den få beta i Bashan och Gilead som i forna dagar. 15 Låt oss få se under, som när du drog ut ur Egypten. 16 Folken skall se det och blygas trots all sin makt, de skall stå där med handen för munnen och med öron som drabbats av dövhet. 17 De skall slicka stoftet som ormar, som markens krälande djur. Darrande skall de lämna sina fästen och komma ut till Herren, vår Gud. De skall frukta och bäva för dig. 18 Vilken gud är som du, du som tar bort skuld och förlåter synd hos dem som är kvar av din egendom. Din vrede består inte för alltid, du vill helst visa nåd. 19 Du förbarmar dig över oss på nytt och utplånar våra brott, du kastar alla våra synder i havets djup. 20 Du skall visa Jakob trohet och Abraham nåd enligt den ed du i forna dagar gav våra fäder. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB