Nr 11 / Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Upp. 21:1

Transkript

1 Nr 11 / 2018 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Upp. 21:1 1

2 Sions Missionstidning INNEHÅLL Nr BIBELORDET På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt. Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor. Dan. 12: 1-4 Dyrka det skapade eller Skaparen... 4 Vi vandrar här i tro och ser Honom inte... 6 Uppbrottets söndag... 8 Ge akt på tidens tecken Barnsida: Solens strålar får isen att smälta Ungdomsflik: Vad gör jag med mitt liv? Min vandring mot personlig tro på Jesus Är Kristus delad? Utlandsmissionens höst Radio LFF NOVEMBER 3 november Alla helgons dag De heligas gemenskap 4 november 24:e söndagen efter pingst Medborgare i två riken 11 november 25:e söndagen efter pingst Från död till liv 18 november Uppbrottets söndag Vaka! 25 november Domsöndagen Kristus, Herre över allting Sångstund på höstmötet i Karleby Sions Jultidning 2018 utkommer till första advent. Tidningen postas automatiskt till Sions Missionstidnings prenumeranter. Föreningar och församlingar kan i missionssyfte förhandsbeställa extra exemplar av tidningen till tryckkostnadspris. Förhandsbeställningar till redaktören eller LFF:s kontor, Stig-Erik Enkvist, Tel , stig-erik.enkvist@lff.fi UTGIVARE Laestadianernas Fridsföreningars förbund r.f. Ansvarig redaktör: Tomas Gäddnäs Bånholmsvägen Eugmo Tel tomas.gaddnas@lff.fi Redaktionsråd: Alf Mård, Sven Sundström, Susanna Östman Layout: Grafica Layout & Foto Ulrica Wiik Tel ulrica@grafica.fi 2 3

3 Mänsklighetens framtid och klimatförändringen har varit ett allmänt ämne i media och offentliga diskussioner under hösten. Klimatet framställs som det största hotet mot mänskligheten. Man menar att det krävs radikala förändringar för att rädda jorden. Är då klimatförändringen ett verkligt hot mot mänskligheten? Det kan så hända, men klimatet är säkert inte det största hotet. Synden i människan är ett mycket större problem, men inte heller den det största. Det allra största problemet är att mänskligheten inte inser och söker Guds bot för sin synd, att man inte tar emot den räddning som Gud erbjuder i Jesus Kristus. I mänskliga diskussioner förekommer mycket som ingen egentligen vet med säkerhet, sådant som bygger på delsanningar, antaganden eller spekulationer. Till en del handlar det om mänskliga ideologier som möts. Klimathysterin blir också en antikristlig ideologi bland många, där man sätter Gud till sidan och vill leva och klara sig utan Gud. Också i mänsklighetens stora frågor får vi söka svaren i Guds egen uppenbarelse om livet och framtiden. När Jesus beskriver Dyrka det skapade eller Skaparen Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. Ps. 94:11 den yttersta tiden säger han: Jag har nu sagt er detta i förväg. (Matt. 24) Skriften skall gå i uppfyllelse. Det skall bli svårt på många sätt: krig, svält, naturkatastrofer och i den sista tiden en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Det allra värsta är att laglösheten tilltar, kärleken svalnar hos de flesta och falska profeter och messiasgestalter skall bedra människorna. Men Jesu löfte är att den som håller ut intill slutet skall bli frälst. Jesus varnar: Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn...och de skall leda många vilse. Problemet med falska ideologier är att de ofta har med sig lite av sanning, men inte hela Sanningen - Jesus Kristus. Falska profeters utsagor kan verka sanna och logiska, t.o.m. bibliska, och kan därför vilseföra många som inte lärt känna Sanningen i Guds ord. Redan från skapelsen fick människan i uppgift att vårda det skapade. Men människan skulle lyssna till Gud och följa hans ord, inte ta råd av djuren och inte heller dyrka det skapade. Vi vet hur det gick när människan i stället lyssnade till djuren, ormen; då fick djävulen sin möjlighet att bedra henne. Redan från skapelsen fick människan i uppgift att vårda det skapade. Men människan skulle lyssna till Gud och följa hans ord. Människans böjelse att dyrka det skapade framom Gud, Skaparen, följer med genom hela mänsklighetens historia. Det kan också handla om att dyrka det som människan själv skapat, människohänders verk. I Romarbrevets första kapitel har vi en utförlig beskrivning av följderna när människan övergav Gud och i stället dyrkade det skapade. Följderna är lika uppenbara idag, inget är nytt under solen. Bibeln är en öppen bok som med all tydlighet beskriver hur människan fungerar utan Gud. När människan överlämnas till sig själv och sina egna begär är hon utan framtid, utan hopp. Det är en oändlig skillnad mellan att dyrka människoläror, egna verk och ting som förgår, eller att sätta sitt hopp till den Levande Herren. Vid Jesu återkomst skall människorna, liksom i Noas och Lots dagar, vara helt upptagna av det jordiska. De visste inget av före slutet kom och förgjorde dem. Människor kan leva i begär, frosseri och överflöd och förstöra både sig själva och sin omgivning. En annan ytterlighet är att leva som träl under en ideologi där man fåfängt försöker rädda sig själv och omgivningen genom att neka de gåvor som Gud gett för det dagliga livet. Aposteln beskriver de sista tidernas avfall från tron, där man håller sig till villoandar och onda andars läror: De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. (1 Tim. 4:2-3) Också församlingen eller kyrkan kan bli föremål för fel dyrkan. När egna former eller det som man själv eller någon människa åstadkommit betonas framom Gud, är fallet redan nära. Mönstret kan vara ganska lika som på det samhälleliga planet. Man kan ha med sig lite av sanning, men inte hela Sanningen. Man ser kanske fiendens lilla verk i andra bröder, men är blind för att man själv ställt sig i tjänst hos fiendens stora armé. Man kan också bli blind för Guds mäktiga vapen, Jesu försoning på Golgata, som avväpnar fienden och gör församlingen fri. De sammanhang där man binder Kristus till egna mänskliga fållor är antikristliga och därför gäller varningen: Följ dem inte! Religion som bygger på ideologier och människors verk saknar hållbar grund, men Kristi församling består. Den grund som är beredd på Golgata är en klippa som håller för människor i alla tider, under alla ideologier. Jesus Kristus är Guds ord till mänskligheten. Där finns förlåtelse för hela mänsklighetens synd. Därför får du lägga bort din synd och i tro ta emot förlåtelsen. Håll ut i tron att Jesu blod har försonat alla dina synder. Då har din tro sitt rätta fäste i evigheten! Då har du en framtid full av ljus och hopp. Då ljuder också för dig en gång orden: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. En ny himmel och en ny jord! Tomas Gäddnäs 4 5

4 Vi vandrar här i tro och ser Honom inte posteln Paulus skriver genom den A Helige Ande till Guds församling i Korint: Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. (2 Kor. 5:1) Att äga det eviga hoppet om ett himmelskt hem är stort, och kanske något vi särskilt tänker på när vi möter motgång och prövningar i livet. Vi känner hur vår kropp och våra krafter bryts ner och vi blir allt mer kraftlösa och svaga. Den himmelska längtan är stor. Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning. (2 Kor. 5:2) Paulus skriver senare i samma kapitel att därför är vi alltid vid gott mod. Är det något som kännetecknar oss kristna, är vi vid gott mod? Vad är ett gott mod? Ser vi det som världen ser, att en människas välbefinnande är när vi känner oss lyckliga, lättsamma, när vi är i god fysisk form, när det händer många roliga saker runt omkring oss, när vi anses som kloka och visa, när vi äras av människor? Vi ser att allt detta kretsar runt det egna jaget. Vad jag kan, vill, förstår och förmår. Det vi ser, kan ta på och det vi med vårt förnuft kan förstå. Mycket yta och ytlighet. Allt detta är så långt bort från vad Bibeln talar om att tro: Tron är en fast tillförsikt till det som man hoppas, utan att tvivla om det som man inte ser (Hebr. 11:1) eller Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom (2 Kor. 5:9). Vi ser här att fokus flyttas från oss själva till vår Himmelske Fader. Det vi gör, är eller åstadkommer blir en gåva från Gud. Han får äran, lovet och tacket av oss, vi känner en tacksamhetsskuld till honom. Vi kan ta några exempel: att motionera eller hur vi använder den digitala tekniken. Vi har fått en kropp och en hälsa som vi vill ta hand om, som ett tack till vår himmelske Fader. När vi ser detta med trons ögon blir motionen en hälsosam del i våra liv, men den blir inte vår Herre. På samma sätt är det med den digitala tekniken. Den är ett bra hjälpmedel för våra vardagliga sysslor. En bra tjänare, men en dålig Herre. För om vi börjar tjäna vårt kött med vårt förstånd eller förnuft blir vi aldrig riktigt nöjda, utan vi bränner ut oss till både kropp och själ. Ja, detta blir en obarmhärtig Herre för oss, en som tar all vår tid. Vad är det då att vara vid gott mod? Det är att känna friden, glädjen och tacksamheten inför livets största och viktigaste fråga: var vill du fira evigheten? Detta ämne handlar slutdelen av kyrkoårets texter mycket om. Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont (2 Kor 5:10). Jag tror att den som har fått del av sanningens kunskap, om Kristus Jesus som världens Frälsare, kan med tacksamhet och glädje lyssna till ett sådant budskap. Det som var omöjligt för människan har Gud gjort möjligt genom sin Son. Vi vandrar här i tro på en levande frälsare. En frälsare som ger oss mod och kraft att följa honom till den himmel som han berett åt dem som älskar honom. När vi genom tron ser att vår ande vittnar med den Helige Ande att vårt namn är skrivet i livets bok, då får vi stor lust att tacka vår himmelske Fader redan här i livet. Tacka för att han ännu älskar en så svag vandare som jag, och då längtar vi att möta honom i domstolen. Då skall konungen säga till dem som är på den högra sidan: Kommen, I min Faders välsignade, och tag i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse (Matt. 25:34). Må Gud välsigna oss alla på resan genom livet till Guds himmel. Roger Kero Pris och ära vare Herrens kärlek blid som åt alla mänskor bjuder nåd och frid. Död och ängslan härjar syndbefläckad jord. Väg till liv och glädje visar Herrens ord. Synden blir förlåten, bördan lyftes av. Kristi kärlek strålar över död och grav. Vandringsmännen, trötta efter mödans dag, vilar tryggt i stillhet uti Guds behag. Psb 180:

5 1 Tess. 5:2-11. Uppbrottets söndag be att Herren Jesus också skulle väcka oss när vi slumrar till. Det kan hända att Han ibland måste skaka om oss ordentligt så att vi vaknar och gnuggar sömnen ur ögonen. Vi, som vill följa Herren Jesus, behöver vara iklädda med trons och kärlekens pansar samt hoppet om frälsning som hjälm. Vi har fått tron som en nådegåva, och det första som Paulus räknar upp som trons frukter är kärleken. Vi har lätt att se varandras fel och brister, men Guds ord lär oss att kärleken gör att vi har fördragsamhet trots varandras fel och brister. Med kärlek är det lättare att vandra tillsammans på himlavägen. Kyrkoåret går mot sitt slut och vi påminns om Herrens andra ankomst. Vi känner inte tiden eller stunden när det ska ske. Inte ens Jesus vet det, utan endast Gud. Vi behöver därför vara beredda att möta vår Herre och Frälsare varje stund i våra liv. Jesus uppmanade ofta människorna att vaka. Det står i första versen i vår text att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Vi borde alltmer hålla oss vakande när vi ser hur mörkret sänker sig över världen. Inte låta oss påverkas så att vi blir sömnaktiga och känner på samma sätt som folket, de som säger fred och trygghet, för då kan vi också drabbas av undergången som kan komma mycket snabbt. Många gånger kan det kännas tungt att stå emot allt som djävulen frestar med i denna tid. Han vill på många olika sätt leda oss bort från att lyssna på Guds röst i våra samveten. Detta försöker han genom att sysselsätta oss med många saker så att vi har svårt att stilla oss inför Guds ord. Vi kanske tycker att det finns så mycket som upptar vår tid att vi inte ger oss tid att besöka varandra. Många gånger kan det vara så att vi kristna inte lär känna varandra till hjärtat, eftersom vi, när vi möts, lätt pratar om jordiska saker, vilka tyvärr vill få för stor plats i våra hjärtan. Paulus påminner oss om att vi är ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Han uppmanar oss därför att vi inte ska sova som andra utan hålla oss vakna och nyktra. Det händer lätt att vi slumrar till om vi inte umgås med Guds ord, eftersom det allena ger oss kraft att vaka i vår dyrbaraste tro. Vi kan inte detta i vår egen kraft. När Jesus svettades blod och bad i Getsemane så somnade lärjungarna. Jesus måste väcka dem. Vi får Många gånger kan det kännas att vi finner så lite tro när vi betraktar vårt eget hjärta. Ändå hoppas vi på Guds försäkran att vi inte är utelämnade att klara oss på egen hand. Jesus har lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände. Från allt som händer omkring oss och ute i världen så förstår vi att Jesu andra ankomst är nära. Vi får frimodigt se fram mot den dagen, i förtröstan på att Han dött för oss för att vi ska få leva. I sista versen uppmanar aposteln att vi ska uppmuntra och uppbygga varandra. Vi behöver uppmuntran särskilt då vi prövas av sjukdom och motgångar eller då vi upplever att Gud inte hör våra böner och suckar. Den onde vill gärna predika för oss att Gud inte gör det, men enligt Guds ord samlas våra böner i gyllene skålar. Upphör inte att be för varandra. Vi får frimodigt se fram mot Jesu andra ankomst, och be att Gud bereder oss så att vi ser fram emot den med glädje. Herrens Jesu nåd vare med oss alla! Tore Töyrä Paulus påminner oss om att vi är ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 8 9

6 Ge akt på tidens tecken Vi bör komma ihåg att himmelens Gud har all makt i sin hand. När Jesus lämnar sina troende vid sin himmelsfärd på Oljeberget uppenbarar sig två änglar som frågar lärjungarna: ni galileiske män, varför står ni och ser upp mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma, som ni har sett honom uppfara till himmelen. Genom alla tider har de troende frågat sig: när kommer Jesus tillbaka? Gud har i sitt ord, genom sina sändebud, ständigt påmint oss om löftet att han skall komma igen. Bland annat skriver Petrus i sitt andra brevs femte kapitel att Herren fördröjer inte sitt löfte, som somliga mena att det är ett fördröjande, utan han är långmodig för er skull och vill inte att någon skall förgås utan att alla skall vända sig till bättring. Kan det vara så att Jesus dröjer för min och din skull? Att han ser att vi inte är redo? Han vill ge oss tid att bereda oss inför den stora dagen när han skall komma igen. Han vill att vi skall vara redo när han uppenbarar sig på himmelens skyar. Hur håller vi oss då redo? Allenast genom att tro och förtrösta på Guds nåd och Jesus försoningsverk. Att tro att våra synder är förlåtna i Jesu namn och blod. Guds ord, Jesus själv, säger att om den dagen då han skall komma igen vet ingen, utom Fadern allena. Men Jesus uppmanade sina troende att ge akt på tidens tecken. Vad är det för tidens tecken vi ser idag? Lägger vi märke till dem, eller tänker vi bara att allt vi ser beror på vad världens ledande politiker bestämmer? Vi bör komma ihåg att himmelens Gud har all makt i sin hand. Han kan använda, och använder också, icke-troende människor i sin plan utan att de själva förstår att det är Guds vilja som sker. År 1948 fick judarna tillbaka sitt land Israel genom ett beslut i FN. Dåvarande sovjetiska ledare, som varit starka motståndare till att judarna skulle få tillbaka sitt land, ändrade helt plötsligt åsikt i frågan. Det var Gud själv som ändrade deras sinnelag. Judarna, som varit utspridda i hela världen i tvåtusen år, fick plötsligt tillbaka landet som Gud lovat åt Abraham. Profeten Hesekiels budskap från 600-talet före Kristus gick i uppfyllelse. De som hade varit utspridda i öster och väster, norr och söder, fick efter svåra tider återvända. Varför blev judarna förskingrade ut i hela världen? Jesus kom till sina egna, men de tog inte emot honom och då vände sig Gud till oss hedningar. Tack gode Gud att du lät dig bli känd också här i Nordens länder! Vi läser i Romarbrevet 11 att hedningarnas fullhet skall gå till ända. Efter att hedningarnas fullhet gått till ända skall Gud vända tillbaka till sitt eget folk Israel och det skall varda frälst. När judarna var förskingrade hälsade de varje påskhelg på varandra med hoppets hälsning: Nästa år i Jerusalem. År 1948 gick deras längtan i uppfyllelse, Israel fick tillbaka sitt land. År 1973 blev Jerusalem åter deras huvudstad. Gud har alltid sista ordet. Men vad är det för tidstecken vi ser idag? Reagerar vi på det som händer idag eller tror vi att det enbart är världens gång? Kyrkofadern Augustinus, som levde på 400-talet, skriver om Guds Ordet att det som där sägs har verkligen hänt, att det gäller i alla tider och också att det har en andlig betydelse. Tror vi att Bibelns ord bara har hänt och bara har en andlig betydelse, och inte alls profeterar om den tid som nu är? Låt oss stanna upp lite inför några profetior i skriften. Vi har redan nämnt vad Hesekiel profeterar om judafolket i sitt 37:e kapitel. Men vad är det som händer i Mellanöstern idag? Profeten Jesaja profeterar i det 17:e kapitlet om Syrien och dess huvudstad Damaskus: Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall falla och bliva en stenhop. Profeten Jeremia profeterar om samma sak i kapitel 49: Damaskus förlorar modet, det vänder sig om i flykt, ty skräck har fattat det; ångest och vånda, likt en barnaföderskas, har gripit det. Varför lät man det icke vara, den berömda staden, min glädjes stad? Så måste nu dess unga män falla på dess gator, och alla dess stridsmän förgöras på den dagen säger Herren Sebaot. Även profeten Amos profeterar i kapitel 1: Så säger Herren: Eftersom Damaskus har trefalt förbrutit sig, ja fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut, eftersom de nämligen har tröskat Gilead med sina tröskvagnar av järn. Är vi vakna och ser vad som just nu pågår i vår värld? Flyktingströmmarna från Syrien och Mellanöstern håller på att skapa kaos i Europa. Bådar inte detta om att något stort håller på att hända? Jesu återkomst närmar sig med stormsteg. Profeten Sakarja skriver i det 14:e kapitlet vad som kommer att ske. Läs och begrunda det kära vänner i Kristus. Men bli inte förskräckta. Minns vad Jesus sa i Luk. 21:28: Men då detta begynner ske, resen eder upp och lyft upp era huvud, ty då nalkas eder förlossning. Red till era lampor ni visa jungfrur ty snart hörs anskriet, se brudgummen kommer. Visst vill vi då gemensamt svara Ja, kom Herre Jesus, dig har vi väntat på! Låt oss vaka och be ännu en liten tid. Och du, som idag inte tror på Jesus och hans försoningsverk: vänd om innan det blir för sent. Tiden är kort men Gud älskar också dig. Han vill inte att du skall gå förlorad. Amen Er broder i Kristus Erling Välivaara 10 11

7 Barnatro Solens strålar får isen att smälta Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Matt 6:12 Gläd er alltid i HERREN. Än en gång säger jag: Gläd er! Fil 4:4 Akta isfläcken, ropar pappa samtidigt som min fot slinter! Jag ramlar baklänges och får en rejäl smäll på baken. Det gör väldigt ont och jag vågar knappt gå på den hala vägen längre! Is. Den är kall, hård och kan bete sig lömskt - ser man den inte så kan man halka och göra sig illa. Har du någon gång försökt hacka bort is från till exempel en vattenpöl? Den är svår att få bort och det lämnar en massa vassa skärvor runt pölen. Alla relationer, också kompisrelationer, kan få en yta av is. Stämningen kan bli hård och kall. Kanske kompisen skickat ett fult meddelande till dig. Kanske det bildats en ny grupp på whats-app där du inte är inbjuden. Kanske ni haft olika åsikter och grälat om något. Kanske din bästa vän inte har tid med dig som förut. Kanske din kompis vill göra saker som du inte tycker om. för att smälta. Värmen från Gud. När han låter sina solstrålar lysa på isen så smälter den. På samma sätt fungerar förlåtelsen när vi använder den i våra isiga och sårade relationer. Jesus kan göra ett hårt hjärta mjukt igen och kan få en ansträngd relation att blomstra. Vi ska slösa med Jesu kärlek och med förlåtelsen. Låt dina kompisar och alla runt dig få veta hur underbar Jesu kärlek är. Hur viktig förlåtelsen är i vårt liv! Jesu förlåtelse täcker allt i vårt liv! Allt. När vi tror att hans blod renat oss från alla våra synder har vi en tro som bär oss fram till Himlen! Emil, Alma, Linus Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er! 1 Petr 5:7 Här ser ni kompisarna Emil, Alma och Linus. De har varsin Bibelvers som de vill att ni ska läsa. En av dem passar extra bra till dagens text - kan du lista ut vems linje som går till den? All is, både is som bildas på vatten då det är kallt och isiga relationer, behöver värme Maria Björkskog 12 13

8 Ungdomsflik Vad gör jag med min tid? Ibland tar vi oss tid att se på kalendern och planera vår tid. Vi sätter oss ner på kvällen, tänker på nästa dag, och resonerar kanske så här: Om jag stiger upp tidigt imorgon, så hinner jag kanske ta en morgonlänk innan skolan. Då kommer jag att ha tid för mina läxor på kvällen. Någon annan är morgontrött och sparar motionerande eller fritidsaktiviteten till kvällen, och sitter efter det längre upp på kvällen för att göra läxorna. Gemensamt för alla människor är att vi har lika mycket tid till förfogande. 24 timmar på ett dygn och 7 dagar på en vecka. Frågan lyder: Vad gör du med din tid? Mitt liv och min tid? Jag tror att det finns tankesätt idag som leder oss till felsteg. Jag lyfter fram två saker. För det första tror jag att vi många gånger tänker att vi har rätt till vår tid. Jag har rätt att lägga ner mycket tid på intressen, jag har rätt att använda min tid till det jag vill, jag får göra vad jag vill. Tänker vi i de här banorna får vi ta en funderare på våra prioriteringar i livet. Vad säger t.ex. det dubbla kärleksbudet (Mark 12:30-31)? Handlar det budet bara om mig? Är Gud en glädjedödare? För det andra tror jag att vi kan tänka så här: Den kristna tron är det viktigaste jag har, men ibland måste jag bara få koppla av och leva livet. Visst, det är sant att vi får ta det lugnt, men om vi funderar i de här banorna tror jag att vi behöver rannsaka om vi har en rätt bild av Gud. Vi får naturligtvis vila och koppla av, men det betyder inte att vi kopplar av från Gud. Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. (Matt 11:26) Jesus ger oss den vila, glädje och avkoppling vi verkligen behöver. Gud är ingen glädjedödare eller någon som binder fast oss i bojor för att hålla koll på oss. Nej, Gud är den som har gett oss livet och som ger oss det liv vi verkligen behöver. Det finns inget liv utan Gud. I Jesus Kristus får vi vara den vi är skapade till. Gud unnar oss också vila och glädje. Till vila har han gett oss natten och en vilodag, och till glädje har han gett oss gåvor i livet som vi verkligen får använda oss av i glädje och frihet. Gud har tagit tid för dig Vad gör du med din tid? Jesu hela liv handlade om att tjäna världen, och inte en endaste gång prioriterade han fel. Han levde ett felfritt liv och led och dog på korset. Allt detta gjorde han för min och din skull. När vi ser vad Jesus gjorde för oss, öppnas våra ögon inför vad vi är kallade till att göra. Jesus var villig att lägga hela sitt liv, all sin tid, för din och min skull; vad är jag beredd att göra för min medmänniska? Vi får be att Gud öppnar våra ögon och hjärtan så att vi ser den nöd våra medmänniskor är i, och att han ger oss kraft och kärlek att tjäna honom och vår nästa. Richard Eklund Min vandring mot personlig tro på Jesus Jag tror att vi alla har syndat (Rom. 3:23). Jag tror att vi alla behöver en frälsare som är oberoende av oss. Jag tror att Jesus är just den personen som har dött för hela världens synder (1 Joh. 2:2). Jag tror också att de som har Honom har livet och att de som inte har Honom inte har livet (1 Joh. 5:12). Och jag tror att det är Han som har räddat mig. När jag växte upp var mina blickar riktade mot mig själv hela tiden. Jag klarade länge av att avstå från de större synderna och ansåg mig själv vara god eftersom jag jämförde mig med andra människors svagheter. Jag gjorde min egen lag. Jag omdefinierade gott och ont så att det passade mig. Problemet med denna lag var att den inte utgick från Gud, och därför var den elastisk. Det fanns ingen grund för lagen utan den kom att skifta mellan tid och omgivning. Sakta men säkert övergav jag den kristna gemenskapen och började resan längre och längre bort från Gud och Hans vilja. Detta ledde mig in i lögnen, och den egna lagen blev mer och mer elastisk. Alltid kunde man tänka jag är ju åtminstone inte som han/ hon där eller de där och sådär skulle jag åtminstone inte göra eller leva. Detta eftersom jag jämförde mig med andra människor. När jag nu zoomar ut mitt liv kan jag se hur jag gradvis, år för år, ändrade min moraliska kompass. Men detta såg jag inte då. Jag såg på andra människor som är bristfälliga (även kristna), när jag borde ha sett på Gud som är fullkomlig. Under denna tid var jag i en ständig kamp med mig själv. Jag ville leva i sanningen och inte göra andra människor besvikna, särskilt inte min fru (dåvarande flickvän). Men en annan del av mig ville njuta och leva ut alla tankar och begär. Den andra delen vann oftast eftersom jag aldrig lät Gud komma nära. Jag skämdes så mycket över vem jag var i mig själv och ville inte att mina gärningar skulle komma i ljuset. Detta gjorde att jag i mig själv inte hade kraft att avstå från sådant som jag visste förstörde min relation med andra människor. Efter en lång tid på språng från Gud började jag försöka förbättra mig själv eftersom jag levde med skam och skuld. Jag förstod ä 14 15

9 Är Kristus delad? Visitationspredikan i Sorsele 1844 aldrig att jag fick komma som jag var. Jag trodde att det var upp till mig. Detta gjorde att det dröjde innan jag överlät mitt liv åt Jesus, men till sist fick jag se mitt eget hjärta. Det var då Gud visade för mig sin kärlek och vad Han har gjort för mig och för hela världen. Gud gav mig ett nytt hjärta, ett hjärta som vill följa och leva med Honom. Jag fick viljan att göra det som Gud tycker är gott, och leva i Hans ljus och sanning. Att få leva i sanning är det som har varit mest befriande för mig. När jag nu ser bakåt kan jag se att det inte var logiska argument och bevis som skapade den personliga tron på Gud (även om jag blivit överbevisad om att dessa finns nu senare). Det som blev avgörande i mitt liv var att förstå behovet av en frälsare. Då jag verkligen fick se vad som fanns (och fortfarande finns) i mitt hjärta så insåg jag att jag inte kan rädda mig själv. Alla onda begär, lustar och vrede kommer jag dessvärre inte att bli kvitt i detta liv. Därför har evangeliet blivit det bästa jag har hört och det jag värdesätter mest i hela livet. Jag är tacksam över att jag inte behöver tro på mig själv, utan får tro på Honom. Konstigt nog handlar personlig tro inte om mig utan om Jesus. Det som har hållit mig kvar i den personliga tron på Gud har varit att låta Honom veta allt om mig. Att låta Honom komma nära. Döljer jag något för min partner kommer det att skada relationen; på samma sätt har jag upptäckt att jag inte har en hälsosam relation med Gud om jag döljer något för Honom. Det har även varit befriande att vara öppen med min fru och andra människor om svagheter och misslyckanden, att på det sättet få föra fram alla onda tankar och gärningar till ljuset. Eftersom alla kämpar med synder (om än olika) så har jag inte behövt känna mig dömd av andra, utan snarare förstådd. Jag vet att jag är en syndare i mig själv. Jag vet att frälsningen är oberoende av mig. Jag vet att Jesus har dött för min synd. Jag vet att jag har övergått från död till liv. Jag vet att allt är endast av nåd. Och det gör mig evigt tacksam. Jag vet också att varje människa får personligen tro på detta eftersom Gud vill att varje människa skall bli frälst (1 Tim. 2:4). Markus Snellman Men jag säger som var och en av er säger: Jag håller mig till Paulus, jag håller mig till Apollos, jag håller mig till Kefas och jag håller mig till Kristus. Månne Kristus är delad? Är måhända Paulus korsfäst för er? Eller är ni döpta i Paulus namn? (1 Kor. 1:12-13) Aposteln Paulus, hade fått höra genom rykten och resande bröders berättelser att de kristna i Korint hade söndrat sig i åtskilliga partier, då den ena tyckte sig vara klokare än den andra. En del hade hört Paulus predika, och tyckte alltså bäst om honom. Andra hade hört Apollos predika och åter andra hade hört Petrus predika, och till slut fanns där även några som hade hört Frälsaren själv predika. Nu hände det med de kristna i Korint alldeles så som det ofta brukar ske ännu i våra tider, att den ene tycker mera om den predikanten, en annan om den predikanten, då den ene predikanten inte är alldeles lik den andra i sina uttryck och talesätt. Så var det även då för tiden, att den ene läraren inte var helt lik den andre i ordval och ordvändningar, även om de alla arbetade på samma grund och predikade om samma sak, nämligen om den korsfäste Kristus. Av detta fick korinterna orsak att söndra sig i partier och säga: Jag håller mig till Paulus, eller: Jag håller mig till Apollos, eller: Jag håller mig till Kefas eller: Jag håller mig till Kristus. På samma sätt sker det ännu i denna dag, då de kristna, avsöndrade ifrån Andens enhet börjar väga orden och strida om bokstaven. Då uppkommer partier och söndringar inom församlingen. Så har det skett ända från Paulus tid, och sker ännu i denna dag. Men Paulus visar nu de kristna i Korint att en sådan söndring i läran inte kunde stå tillsammans med den sanna kristendomens enhet, och därför härmar han deras ord och säger till slut: Är Kristus delad? Blev Paulus korsfäst för er? Eller blev ni döpta i Paulus namn? Och sedan han beskrivit hur han utan inblandning av världslig visdom endast predikat Kristus och honom såsom korsfäst, i största ödmjukhet och enfaldighet säger han vidare i tredje kapitlets tredje vers: Ty ni är ännu köttsliga. Ty då avund och kiv och splittringar finns ibland er, är ni inte då köttsliga och vandrar på människors vis? Det var den största olycka, som den lede själafienden kunde tillfoga den kristna församlingen, att den köttsliga tvedräktens anda, som redan under Paulus tid uppenbarade sig bland korinterna, genast efter apostlarnas tider blev mer och mer allmän ibland dem, som ändå alla trodde sig med allvar söka efter nåden i Kristus. Ännu under den stora förföljelsen, medan de kristnas blod flöt under hedningarnas ä 16 17

10 bila, fanns det ganska många skilda sekter och partier, av vilka det ena trodde sig vara bättre än det andra, även om de alla kämpade för samma sak. Och ännu mera partier blev det efter förföljelsernas slut. Då började de särskilda partierna fördöma, nedsvärta och förfölja varandra. Den ena sade: Jag har rätt. Den andre sade: Jag har rätt och så vidare, den tredje och den fjärde: Jag har rätt. Vem hade rätt? Jag tror att den hade rätt, som aldrig blandade sig i sådana där ordträtor, utan höll sig enfaldigt till Kristus efter det skrivna Ordet. Ofta stred man förskräckligt med hat och bitterhet om en enda bokstav, som stod i trosartikeln vem hade rätt? Kanske den, som minst vägde orden och som allra minst låg och stred om bokstaven. Och ännu i dag finns det oändligt många partier inom själva lutherska församlingen som alla tror sig ha rätt, herrnhutare, kväkare, metodister, pietister - Vem har rätt, då den ena fördömer den andra? - Vem har rätt? Kanske den som skriker och skryter minst om sin tros lära. Ty den rätta kristendomen består inte i tomma ord. Den består i Ande och sanning. Den består i den invärtes människan som är efter Guds sinne i Andens enhet. Här i den rätta kristendomen är det inte fråga om en bokstav mer eller mindre i den yttre bekännelsen, utan här är fråga om hjärtats inre andliga liv i och genom den allmänna försoningsnåden i Kristus. Är du en jude, är du en grek, är du en lutheran, är du en katolik, eller reformert, eller pietist, eller herrnhutare eller kväkare, eller nyläsare eller gammalläsare eller vad du vara må - Tror du, att din döda bokstavstro, som dina fäder stavat före och du stavar efter, skall frälsa din själ ifrån avgrunden, därför att du tror dig ha den rätta bokstavliga bekännelsen, utan att ha den rätta anden och livet i hjärtats inre fördolda människa, som uppenbarar sig i den tvingande nåden genom trons enhet i kärleken. Eller menar du, att Guds Ande låter sig fjättras och bindas fast inom den döda bokstavens bommar och lås. Nej tack min vän! Kristendomen låter sig inte bindas fast vid den eller den trosbekännelsen, som dock är människoverk, den må vara hur renlärig som helst. Utan den sanna kristendomen är själv fri, och gör fri, liksom Anden, som upppväcker den sanna kristendomen är fri. Den friar ifrån bokstavens tvång. Ty ni är kallade till frihet, inte till den köttsliga friheten, som världens barn prisar och eftersträvar, utan Andens frihet, som är själva livet i kristendomen, ty bokstaven dödar, men Anden gör levande. Det var därför inte underligt, att aposteln måste förmana de kristna i Korint, att de skulle vakta sig för sådana fåfängliga ordtvister som inte kunde åstadkomma något gott, utan tvärt om undergrävde och kvävde själva Anden och livet i kristendomen. Därför säger han: Ni är ännu köttsliga då den ene säger: Jag håller mig till Paulus, eller: Jag håller mig till Apollos, eller: Jag håller mig till Kefas eller: Jag håller mig till Kristus. Är Kristus delad? Blev Paulus korsfäst för er? Och det kan nu ännu idag vara nödvändigt att upprepa och förklara samma ord, nu då inte bara kristendomen blivit bortblandad och förtrampad genom många partier och sekter, som står liksom ett kedjat kreatur under bokstavens tvång och säger: Jag är kalvinist, jag är lutheran, jag är pietist, jag är kväkare, jag är herrnhutare, jag är en nyläsare, jag är en gammelläsare. Menar du att Guds Ande låter sig bindas fast vid bokstaven eller den yttre bekännelsen? Menar du att en rätt kristen låter sig bindas fast vid den döda bokstaven liksom man binder fast en hund i murstolpen? Menar du att Gud inte kan uppväcka en turk och en hedning, på samma sätt som han upppväcker en lutheran eller kväkare ifrån den förskräckliga syndasömnen till allvarligt sökande efter nåden. Jag säger er att Gud är mäktig att upppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Så sade Johannes åt judarna, som också trodde sig ha den rätta läran i lagens och bokstavens tvång. Om Paulus i dag skulle stå upp ur kristendomens klara morgonrodnad eller Johannes Döparen skulle vakna upp ur kristendomens nytändning, eller om en Luther skulle resa upp sitt huvud ur gruset av den snart utslocknade kristendomens aftonskymning. Vad tror ni dessa män skulle ha att säga, när de skulle få se hela kristenheten söndersplittrad i så många sekter och partier, av vilka alla och var och en tror sig ha den rätta läran? De skulle väl mer än en gång beklaga och fälla bittra tårar över den förskräckliga blindhet och det ohyggliga mörker, genom vilket själafienden snärjt och överrumplat den blinda världshopen, som går som en svinhjord när den jagas av ulvar ner i avgrunden, eller fångad och snärjd i Satans garn, under den döda bokstavens tunga järnok. Jag vill inte säga allt vad jag tänker om det förskräckliga slaveri vari den lede fienden håller de arma människornas samveten tryckta under bokstavens tvång. Det blir ett evigt slaveri. Det är just i detta Satans slaveri, som mången, med ömtåligt samvete begåvad, tvinar bort, då han efter den första väckelsen börjar väga orden, och strida om bokstaven. Då blir det partier. Då blir det sekter och söndringar i läran. Då blir kärnan av kristendomen bortblandad, livet och Anden slocknar. Den levande tron blir en död bokstavstro. Kärleken till Gud blir en skrymtarkåpa, en andlig högfärd, en odräglig Satans lukt och stank som besmittar den dyrt återlösta själen med skrymteriets gift. När man hoppar över nådens ordning, och faller huvudstupa ifrån den köttsliga säkerheten in i den andliga säkerheten, se då skrattar djävulen så gott. Då har han vunnit spelet. Då har den orene anden kommit in i skrymtarförmaket med sju andra andar, som är sju gånger skadligare än han själv. Då får han och hans svarta kamrater regera fritt och härja som en glupande ulv i Fårahuset, riva och slita sönder de arma värnlösa fåren med skrymtarhinnan som växer som drakfjäll på de lömska ögonlocken. Han visar sina blodtörstiga tänder åt var och en, som inte frivilligt vill krypa in i det blodröda gapet. Kära barn! Akta er för dessa ulvar i fårakläder, som vill uppsluka era själar levande. De kommer smygande med fagra ord, och vill locka bort er från enfaldigheten i Kristus, under föregivande av ett invärtes andligt ljus, som inte finns i Ordet. Men när det gäller, att de skulle bevisa sin tro och sin kärlek till Gud och nästan med några små uppoffringar av jordiska fördelar, då smyger de undan, och drar rumpan mellan bena, som skamsna hundar. Ta er tillvara! De ser ut som uppblåsta paddor. De är uppblåsta av andlig högfärd. De hoppar över nådens ordning, och vill även bedra andra att göra detsamma. Men av frukten skall ni känna dem, ty den största skrymtaren blir till slut den största skälmen. ä 18 19

11 Denna varning anser jag vara högst nödvändig i denna församling, där den ena hopen ligger försänkt i den köttsliga säkerhetens förskräckliga mörker, den andra hopen har, tryckt av bokstavens tvång, fått en svårlöst knut på sitt samvete, som ingen människa kan lösa upp, om inte Gud, som är så nådig emot välmenande, men vilsefarande själar, löser upp den svåra knuten och lossar deras ömtåliga samveten ifrån bokstavens tvång och låter dem smaka den andliga frihetens liv och kärna. Ty visst finns här också många, som menar allvarligt och uppriktigt med sitt forskande i Ordet, med sitt sökande efter nåden, med sitt bedjande i det fördolda, tysta, med hemliga suckar och böner på nattlägret. Men bland en hop av ulvar, som skriker och tjuter runt omkring, är det inte så lätt för den allvarligt sökande själen att finna den rätta medelvägen, den trånga porten, som leder till målet. Ty de skriker alla med full hals, den ena värre än den andra. Där en storkrögare. Där en storsupare. Där en storskrymtare. Där en slagskämpe. Där en girigbuk. Där en horbock. Där en dansmästare. Där en blodsugare eller en blodhund. När alla dessa brokiga djur som stiger upp ur havet och avgrunden, springer om varandra och skriker om varandra, den ena med sitt mjäkande, den andra med sitt kraxande, den tredje med sitt tjutande och skällande, den fjärde med sina trolltoner och syndiga viskningar och lockar den ensamme nådesökande själen som strävar till himlens trånga port. Då låter det liksom ett tjutande och skrålande ifrån avgrunden, och det skall vara ett stort Guds under, om den ensamme allvarligt nådesökande själen inte blir förvillad ifrån spåren, och tappar bort den smala stigen, som slutligen leder till himlens trånga port. Kära själ! Du som allvarligt söker efter nåden, och håller på att leta dig fram till himlens trånga port. Tappa inte bort vägen! Låt inte dig förvillas ifrån den smala stigen genom syndens fagra viskningar. Hör inte på viskarens ord, som vrider och vränger Guds klaraste Ord till sin egen förtappelse, utan håll dig stadigt vid Ordet. Håll dig fast vid ankaret och släpp inte salighetsklippan Kristus. Släpp inte ur sikte den stjärnan, som leder till Betlehem, till det utlovade landet, ty förlorar du den ur sikte, då är du evigt förlorad. Den stjärnan heter: Guds uppenbarade ord. Och vill du finna Kristus så följ den stjärnan, annars inte, då är du din egen präst och din egen konung. Men jag säger inte mer. Den som har en liten smula erfarenhet på nådens vägar, han förstår mig väl. Den som inte har det, han förstår ingenting, ty han är blind och förblindad av Satan. Gud give att de få ensamma allvarligt nådesökande själar, som finns i denna församling, vilka vandrar som får som inte har någon herde, i sin enslighet och andliga fattigdom, allvarligt och uppriktigt sökande efter den saliggörande nåden genom tron och kärleken i Herren Jesus Kristus. Gud give dem nåd och frid och den eviga saligheten för Jesu Kristi skull. Amen. Predikan av Lars Levi Laestadius i Sorsele Publiceras enligt önskemål av tidningens läsare. Utlandsmissionens höst Ryssland Hösten 2018 var händelserik för utlandsmissionen. Flera bönehus ordnade resor till sina vänförsamlingar i Ryssland. Medlemmar från Bosund, Flynängen och Frebe besökte Luga och Pihkova. Där har Pihkovas kateket blivit ordinerad till prästdiakon. Vi gläds med Pihkova församling att de fått Mihail Nikulin (på bilden) till herde och förvaltare av Kristi hemligheter (1. Kor. 4:1). Att välsigna Kristi kropp och blod i nattvarden, dela dopets gåva och hålla allmänna evangeliepredikningar hör till arbetsuppgifterna för en Guds hemligheters hushållsförvaltare, såsom den grekiska grundtexten säger i den ovan lånade texten. Dessa Kristi hemligheter, som tidigare skötts av oss eller någon annan präst från andra församlingar i den Ingermanländska kyrkan, sköts nu av en egen herde. Man kan förstå att det betyder mycket för en församling att få ha en egen präst. Vi får alla be för Mihail och Pihkovas församling, att evangelium skulle lysa över dem samt att tro och kärlek skulle få förökas. Pihkova församling har också fått en annan gåva. De har fått en kyrka som ligger i Petser, 20 kilometer från Pihkova mot Estland. Pihkova församling hyr kyrksalen från en romersk-katolsk församling. Skutnäs bönehus ordnade ett besök till Jaama församling, och med på resan fanns två av Skutnäs predikanter, Olavi Forsbacka och Richard Eklund. Resenärerna besökte Kikkeri ålderdomshem samt Kupanitsa kyrka, där de träffade Arvo Survo. I Jaama ordnades på lördag möte samt också ett besök i ett hem där en funktionshindrad bor. Även Kattila droghem besöktes, där fanns 80 åhörare på plats. På söndag hölls gudstjänst i Jaama kyrka med Anatoli som präst. Undertecknad besökte Petroskoi församling i september, i samband med Risöhäll bönehus resa till Pitkäranta. Jag höll gudstjänstpredikan i Petroskoi i den finskspråkiga gudstjänsten och hjälpte till med nattvarden samt hälsade församlingen i den ryskspråkiga gudstjänsten. Under vår resa till Pitkäranta, och min till Petroskoi, höll Sven Grankulla och jag två ungdomskvällar med Oleg Menager som medverkande i den ena. Från Risöhäll kommer man att besöka Pitkäranta-området igen den november med några predikanter. Tillsammans med kyrkoherden Aleksey Krongolm och Oleg Menager, som är kyrkoherde i Pitkäranta, gjorde vi en plan för hösten 2019 i syfte att nå studerande i Petroskoi. För ungdomarna från församlingarna i Pitkäranta, Sortavala, Aunus och Sodder har det varit svårt att hitta församlingsgemenskap i Petroskoi när de flyttar till staden för att studera. Kyrkoherä 20 21

12 darna håller det som viktigt att ungdomarna hittar församlingen när de flyttar till en annan ort för studier. Det önskas att även Punsar bönehus skulle komma med i den så kallade studentmissionen. Tillsammans med Kupanitsa församling har LFF:s utlandsmission kommit överens om att ordna engelska barnläger. Varför då på engelska? Pastor Pavel Issajev önskar att genom dessa läger kunna nå ut till nya människor som inte tidigare kommit till kyrkan. Kupanitsa kyrka är en idyllisk kyrka för att hålla barn- och ungdomsläger. Där finns en bra och lugn miljö och mycket utrymme för fritidsaktiviteter. En grupp med två predikanter och fyra ungdomar besökte Kupanitsa i augusti, och området kommer att besökas igen i november. Bibelundervisningstemat har handlat om gamla testamentets historia, om patriarker och Josef samt Jesu liknelser från nya testamentet. Vi har fattat ett beslut om att hålla engelskspråkiga Bibel-dagar tre gånger per år. LFF ordnar en bussresa till St. Petersburg och Jaama Markus och Jenni Paananen tar emot anmälningar och medverkar som reseledare. Undertecknad deltar på resan som predikant. Kom gärna med på den här resan, ung och gammal! I St. Petersburg besöker vi de Ingermanländska kyrkorna samt de viktigaste ryska sevärdheterna. Rysslands Kelttoseminarium utbildar, med hjälp av finländska väckelserörelser, diakoner för den ingermanländska kyrkan i Ryssland. LFF är med i programmet och utbildar en grupp från LFF. Skolningstillfällen hålls på LFF:s kontor. Albanien Våra missionärer, Jimmy och Malena Svenfelt med döttrarna Neea, Nora och Siri, har återvänt till Albanien i början av september. I juli utökades deras familj med lilla Siri, och Malena är därför mammaledig hela hösten. I september startade församlingens verksamhet igen efter en lång sommarpaus. Gudstjänst hålls varje söndag i Tirana St. Pauli församling, och söndagsskolverksamheten fortsätter i Tirana varje söndag samt i Pogrades och Durres en gång i månaden. När missionärer besöker Pogrades håller de förutom söndagsskolor också Bibel-timme med en familj. Förutom dessa tillfällen sker mycket annat på olika områden i Albanien. Jimmy håller på att skola en medelålders man till predikant i församlingen. De håller Bibel-diskussioner varje vecka, och Jimmy undervisar som bäst om lilla och stora katekesen samt om kristen lära. Litteraturprojektet påbörjas igen hösten Det är ett viktigt och intressant projekt. Därtill fick församlingen en stor hjälp från Finland i och med att bröderna Ahlskog spelade in kyrkans psalmer och delar av den kyrkliga liturgin på cd. På så sätt kan församlingen nu sjunga till orgelmusik. Förböner Vi är glada att det finns många som ber för LFF:s missionsarbete i Ryssland och i Albanien. Gud själv uppmanar oss att be för Hans rikes arbete i hela världen. Det är också glädjande att bönehusen minns missionsarbetet i den gemensamma förbönen som hålls i samband med söndagssammankomsten. Tack för alla bönehusens och enskilda kristnas förböner. Må Gud belöna er! Vesa Pöyhtäri Utlandsmissionens verksamhetsledare RADIO LFF Radio LFF:s aftonandakter sänds i radion i Jakobstadsnejden på frekvens 98,0 MHz och via hemsidan torsdag kvällar kl. 18 på svenska och kl på finska Yngve Svenfelt, Lassi Rauhala Erling Välivaara, Jorma Pesämaa Peter Thylin, Ken Helmes 6.12 Kurt Hellstrand, Olavi Forsbacka Radio LFF:s morgonandakter sänds tisdagar kl och och i repris på fredagar samma tid Kaj Fagerholm, Timo Kontio Markus Ventin, Antero Heikkilä Torvald Hjulfors, Juha Åkerlund 4.12 Staffan Snellman, Henry Bårdsen Radierade helgsammankomster Näs: Pentti Sinko Skutnäs: Esa Rahja, Ole Björkström Risöhäll: Vidar Langås Repris från söndagssammankomsten sänds måndagar kl växelvis mellan bönehusen. Se mer info på lff.fi. SAMLINGAR I VASA OCH ÅBO för målgruppen ungdomar och unga vuxna Tisdagssamlingar i Vasa, Bönehuset, Fiskaregatan 5, tisdagar kl Torsdagssamlingar i Åbo, Aurelia, Auragatan 18, torsdagar kl (under terminerna, mer info på gruppernas facebook-sidor) SIONS MISSIONSTIDNING Prenumerationer info@forsberg.info Tel kl Prenumerationer i Sverige Hans Rahkola, Piponsvägen 10, Haparanda Tel hans.rahkola@tele2.se Prenumerationer i Norge Sara Olsen, Borrasveien 17A, 9517 Alta Tel Prenumerationspris Finland 35, gåvopren. 24. Sverige 370 kr, gåvopren. 282 kr Norge 348 kr, gåvopren. 282 kr Övriga 35 + porto LFF erbjuder tidningen gratis under ett år till nygifta par. Adresskorrigeringar info@forsberg.info Obs. Flyttningsanmälan till Magistraten gäller enbart officiella instanser, inte tidningsprenumerationer. Fakturering Tommy Granholm, tel , tommy.granholm@ekonovia.fi Taltidning Sions Missionstidning finns även som taltidning på CD. Prenumerationspriset är detsamma som för papperstidningen. Kontaktperson för taltidningen: Alf Mård, tel Kom ihåg att förnya automatiska betalningsförbindelser för frivilligt understöd! 22 23

13 24 Mitt hopp för evigheten är byggt på säker grund. Må korset gärna trycka ännu en liten stund! Snart ingen sorg skall vara och ingen klagan mer, då jag med ohöljt öga min Jesus evigt ser. SS 296:4