DOM Meddelad i Stockholm

Transkript

1 DOM Meddelad i Stockholm Sida 1 (18) Mål nr KLAGANDE Husqvarna Holding AB, Ombud: Magnus Larsén och Henrik Kjellgren Skeppsbron Skatt AB Skeppsbron Stockholm MOTPART Skatteverket ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 13 februari 2017 i mål nr och , se bilaga A (här borttagen) SAKEN Inkomstbeskattning för beskattningsåren 2013 och 2014 m.m. KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE 1. Kammarrätten avslår överklagandet. 2. Kammarrätten beviljar Husqvarna Holding AB ersättning för kostnader i kammarrätten med kr. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 08:00 16:00

2 DOM Sida 2 YRKANDEN M.M. Husqvarna Holding AB (bolaget) yrkar att kammarrätten ska upphäva Skatteverkets beslut och medge bolaget avdrag för ränteutgifter i enlighet med inlämnade deklarationer. Bolaget yrkar även att kammarrätten medger bolaget ersättning för kostnader i förvaltningsrätten med ytterligare kr samt att bolaget beviljas ersättning för kostnader i kammarrätten med kr. Bolaget anför i huvudsak följande. Det vidhålls att den aktuella regleringen strider mot EU-rätten, vilket även ny praxis från EU-domstolen bekräftar. Det vidhålls även att det inte är förenligt med skatteavtalet mellan Sverige och Belgien att neka bolaget avdrag. Bolagets lån till koncernbolaget Husqvarna Finance Belgium SA (Finance) avser i sig flera olika skuldförhållanden. Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare bedömt ett av dessa och ansett att det huvudsakligen är affärsmässigt motiverat. Omständigheterna har inte förändrats på ett sätt som kan motivera en annan bedömning. Det saknas även stöd för att de ändringar som gjorts i lagstiftningen skulle kunna leda till en annan bedömning. Förvaltningsrätten har inte beaktat samtliga omständigheter som är relevanta och som ska vägas in vid bedömningen. Alltför stor vikt har lagts vid det borgenärsbyte som skett. Bolaget har ett verkligt finansieringsbehov till följd av affärsmässiga transaktioner. Borgenärsbytet har skett i syfte att etablera en internbank i Belgien. Vid sidan om skatteeffekter har det funnits fullt affärsmässiga skäl för valet att etablera internbanken i just Belgien. Bolagets skuldförhållande till Finance är därmed i huvudsak affärsmässigt motiverat och inte i huvudsak skattemässigt motiverat som Skatteverket anser. Den svenska delen av koncernen har dessutom haft underskott de aktuella åren. Det finns därför inte någon väsentlig skatteförmån. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås och anför i huvudsak följande. Den aktuella regleringen innebär ingen särbehandling. Den står varken i strid med EU-rätten eller med skatteavtalet med Belgien. Till följd

3 DOM Sida 3 av de ändringar som gjorts i lagstiftningen finns det skäl att frångå de bedömningar som tidigare gjorts avseende en viss del av bolagets ränteutgifter. Det är skuldförhållandet till Finance som ska bedömas. Några tydliga affärsmässiga skäl kopplade till just det skuldförhållandet har inte framkommit. Det är i stället fråga om en sådan slussningssituation som finns beskriven i förarbetena och som ska anses ha genomförts av skatteskäl. Genom att flytta fordringen till Finance har intressegemenskapen fått en väsentlig skatteförmån. Förmånen har kommit intressegemenskapen till del under flera år. Kammarrätten har den 6 februari 2018 hållit muntlig förhandling i målen inom stängda dörrar. Vid förhandlingen har frågor ställts till bolagets ställföreträdare AA (namnet här utelämnat) i egenskap av chef för intressegemenskapens treasuryverksamhet. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Vad målen gäller Kammarrätten ska ta ställning till om bolaget har rätt till avdrag för vissa ränteutgifter beskattningsåren 2013 och Avdragen gäller räntebetalningar om ca kr respektive år som bolaget gjort till Finance. Finance ingår i samma intressegemenskap som bolaget. Det står klart att beskattningen av den inkomst hos Finance som motsvarar bolagets ränteutgift under de aktuella beskattningsåren varit sådan att bolaget uppfyller förutsättningarna för att få dra av ränteutgifterna enligt den s.k. tioprocentsregeln i 24 kap. 10 d första stycket inkomstskattelagen (1999:1229). Det finns dock ett undantag från tioprocentsregeln i 24 kap. 10 d tredje stycket (numera fjärde stycket) inkomstskattelagen som innebär att en ränteutgift ändå inte får dras av om det huvudsakliga skälet till att

4 DOM Sida 4 skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Frågan är om detta undantag medför att bolaget inte får göra avdrag för ränteutgifterna till Finance de aktuella beskattningsåren. Bolaget har invänt att undantaget från tioprocentsregeln inte är förenligt med etableringsfriheten i artikel 49 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Bolaget har även invänt att en tillämpning av undantaget från tioprocentsregeln innebär en otillåten diskriminering enligt skatteavtalet med Belgien. Kammarrätten kommer inledningsvis att ta ställning till dessa invändningar. Vid en prövning av skuldförhållandet i sak har bolaget, som förvaltningsrätten angett, bevisbördan för att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Samtliga relevanta omständigheter som har samband med skuldförhållandet ska beaktas, vilket innebär att en allsidig bedömning ska göras av kringliggande omständigheter som kan antas ha påverkat det valda förfarandet (prop. 2012/13:1 s. 253). Förenlighet med EU-rätten Tillämplig frihet enligt FEUF Bolagets räntebetalningar till Finance aktualiserar en gränsöverskridande situation. Som förvaltningsrätten angett gäller den fråga som ska bedömas om undantaget från tioprocentsregeln vid aktuella omständigheter är förenligt med etableringsfriheten i artikel 49 FEUF. Tidigare praxis Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare tagit ställning till om 2009 års lagstiftning var förenlig med EU-rätten (HFD 2011 ref. 90 II V).

5 DOM Sida 5 Förvaltningsrätten har konstaterat att det tillkommit flera nya moment i 2013 års lagstiftning. Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att tidigare praxis inte kan anses ge svar på om undantaget från tioprocentsregeln vid aktuella omständigheter är förenligt med EU-rätten. Inskränkning av etableringsfriheten En skattebestämmelse som innebär att det blir mindre attraktivt för bolag med säte i andra medlemsstater att utöva etableringsfriheten och som kan få till följd att bolag avstår från att förvärva, bilda eller behålla ett dotterbolag i en medlemsstat innebär enligt EU-domstolens praxis ett hinder för etableringsfriheten (Thin Cap Group, C-524/04, punkterna 60 63). Av EU-domstolens praxis framgår att även regler som har utformats på ett neutralt sätt kan medföra en otillåten restriktion. Det framgår även att en sådan restriktion kan följa av en nationell reglering som ställer upp strängare villkor för avdrag i gränsöverskridande situationer (SIAT, C-318/10, punkterna 28 29). När det gäller om undantaget från tioprocentsregeln medför en restriktion anser kammarrätten, i likhet med förvaltningsrätten, att det är relevant att jämföra förutsättningarna för avdrag för ränteutgifter vid inhemska situationer där möjlighet finns att lämna koncernbidrag, med de förutsättningar för avdrag som gäller vid gränsöverskridande situationer. Som förvaltningsrätten konstaterat anges det i förarbetena att räntebetalningar mellan konventionellt beskattade företag inte kommer att träffas av undantaget från tioprocentsregeln när koncernbidragsrätt finns mellan bolagen (prop. 2012/13:1 s. 254). I dessa fall anses ränteutgiften inte ge upphov till en väsentlig skatteförmån (prop. 2012/13:1 s. 334). Detta kan förstås på det sättet att en ränteutgift inte kan anses ge upphov till en skattefördel när möjlighet finns att i stället lämna bidrag. I sådana inhemska

6 DOM Sida 6 situationer innebär regleringen i förening med den allmänna bestämmelsen om avdrag för ränteutgifter som finns i 16 kap. 1 inkomstskattelagen, att ett företag endast måste kunna visa att en räntebetalning har gjorts för att företaget ska få göra avdrag för ränteutgiften. Eftersom det i regel saknas möjlighet att lämna koncernbidrag till företag utomlands gäller i gränsöverskridande situationer de begränsningar som följer av undantaget från tioprocentsregeln. Det krävs då att företaget i fråga kan visa att skuldförhållandet inte huvudsakligen har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Kammarrätten anser, i likhet med förvaltningsrätten, att en sådan skillnad i de faktiska villkoren för avdrag kan avhålla ett svenskt företag från att etablera sig i en annan medlemsstat eller avhålla ett företag från en annan medlemsstat att etablera sig i Sverige. Det är därmed fråga om en inskränkning av etableringsfriheten. För att en skillnad i behandling till nackdel för företag som utnyttjar sin etableringsfrihet ska vara förenlig med FEUF krävs enligt EU-domstolens praxis att den tar sikte på situationer som inte är objektivt jämförbara eller att den kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset och är proportionerlig mot det mål som eftersträvas (X Holding, C-337/08, punkterna 20 och 42 samt HFD 2017 ref. 57). Objektivt jämförbara situationer När det gäller om förhållandena är objektivt jämförbara kan det konstateras att skillnaden i behandling i detta fall uppstår som en följd av hur reglerna om koncernbidrag har utformats i svensk rätt. Enligt EU-domstolens praxis ska dock en separat prövning göras av om en medlemsstat får förbehålla inhemska företag en viss skattefördel och utesluta företag i gränsöverskridande situationer från denna förmån (de förenade målen X BV

7 DOM Sida 7 och X NV, C-398/16 och C-399/16, punkterna 21 24). Detta resonemang har enligt kammarrättens mening intresse även i nu aktuellt fall. Det är alltså skillnaden när det gäller möjligheten till avdrag för just ränteutgifter som ska bedömas. Kammarrätten anser att kommersiellt verksamma koncernbolag får anses befinna sig i objektivt jämförbara situationer oavsett om de gör räntebetalningar till inhemska bolag i koncernen eller räntebetalningar till koncernbolag i andra medlemsstater. Rättfärdigande och proportionalitet Som förvaltningsrätten angett kan en inskränkning av etableringsfriheten motiveras på vissa grunder som godtagits i EU-domstolens praxis, såsom behovet av att motverka skatteflykt och behovet av att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. För att en nationell bestämmelse mot skatteflykt ska kunna godtas krävs att den är riktad mot rent konstlade upplägg utan ekonomisk förankring som skapats för att undvika skatt (Cadbury Schweppes, C-196/04, punkterna 36 och 55). När det gäller behovet av att motverka skatteflykt och att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten har EU-domstolen i flera fall prövat om en nationell lagstiftning kan rättfärdigas och anses proportionerlig sett till de eftersträvade målen som en helhet (Oy AA, C-231/05, punkterna 61 63, och bl.a. SGI, C-311/08, punkterna 66 69). Men det framgår även av EU-domstolens praxis att dessa målsättningar är sammanlänkade (Oy AA, punkt 62, samt Eqiom och Enka, C-6/16, punkt 63). Möjligheten att upprätthålla den väl avvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna kan äventyras i situationer när företag agerar på ett sätt som innebär skatteflykt och missbruk av etableringsfriheten.

8 DOM Sida 8 Beträffande den aktuella regleringen anser kammarrätten, i likhet med förvaltningsrätten, att undantaget från tioprocentsregeln motverkar skatteflykt och att den är ändamålsenlig för att bibehålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Det ska dock även prövas om regleringen är proportionerlig. För att vara proportionerlig får inskränkande regler inte gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de syften som eftersträvas. I frågan om proportionalitet kan det till en början noteras att det står klart att 2009 års lagstiftning inte varit tillräckligt verkningsfull. I förarbetena till 2013 års lagstiftning redovisas utförligt hur regleringen inte kunnat förhindra sådan skatteplanering med ränteupplägg som får till följd att det blir svårt att upprätthålla en nationell reglering om vilka vinster som ska beskattas i landet (prop. 2012/13:1 s och ). Det som har avgörande betydelse för om regleringen är proportionerlig är dock vad den innebär. I förarbetena finns flera exempel med beskrivningar av situationer som avdragsförbudet tar sikte på. Det kan t.ex. handla om att ett företag som saknar medel att låna ut ändå agerar som långivare genom att pengar slussas dit från andra företag inom intressegemenskapen (prop. 2012/13:1 s. 254). Den vägledning som finns i förarbetena ger enligt kammarrättens mening tydligt stöd för att avsikten med avdragsförbudet är att det ska tillämpas i situationer när det finns objektiva omständigheter av detta slag som innebär att någon form av konstlat upplägg eller förfarande använts i syfte att undvika beskattning av medel som normalt ska beskattas i Sverige. Regleringen är inte avsedd att träffa transaktioner som har genomförts av sunda affärsmässiga skäl (prop. 2012/13:1 s. 334). Regleringen innebär vidare att en allsidig bedömning ska göras som tar sikte på det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit. Detta kan inte i sig anses innebära att regleringen är oproportionerlig. Det kan

9 DOM Sida 9 t.ex. vara så att skulden i ett visst fall har uppkommit till följd av ett verkligt finansieringsbehov, men att intressegemenskapen har skapat ett konstlat finansiellt upplägg i syfte att undvika beskattning. Beroende på omständigheterna kan skuldförhållandet i en sådan situation anses ha uppkommit huvudsakligen för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Att avdragsförbud kan komma i fråga även i sådana och motsvarande situationer innebär enligt kammarrättens mening inte att regleringen går längre än vad som är nödvändigt. Med den vägledning som ges i förarbetena får regleringen även anses tillräckligt förutsebar för de företag som berörs av densamma. Företagen har möjlighet att lägga fram och förklara de affärsmässiga skäl som legat bakom skuldförhållandet. Enligt kammarrättens mening får regleringen anses uppfylla de krav på rättssäkerhet som ska beaktas vid proportionalitetsbedömningen (SIAT, C-318/10, punkterna 58 59). Sammantaget anser kammarrätten att den inskränkning som undantaget från tioprocentsregeln medför kan motiveras som en åtgärd som syftar till att motverka skatteflykt och att bibehålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Med hänsyn till det som framkommit i lagstiftningsärendet och det regleringen innebär kan en tillämpning av undantaget från tioprocentsregeln, i en situation som den som är aktuell, inte anses gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå dessa ändamål betraktade som en helhet. Inskränkningen av etableringsfriheten kan därmed rättfärdigas. Skatteavtalet med Belgien Bolaget har åberopat att det strider mot diskrimineringsförbudet i dubbelbeskattningsavtalet med Belgien att neka bolaget avdrag för ränteutgifterna. I kammarrätten har bolaget bl.a. anfört att kommentaren

10 DOM Sida 10 till OECD:s modellavtal förändrats på så sätt att det nu framgår att endast direkt diskriminering omfattas, men att prövningen för bolagets del borde ta sikte på all förekomst av diskriminering. Även med beaktande av det som bolaget fört fram gör kammarrätten i denna del inte någon annan bedömning än den som förvaltningsrätten har gjort. Kammarrätten går över till att pröva om bolaget ska få göra de aktuella avdragen för ränteutgifter enligt undantaget från tioprocentsregeln. Avdrag för ränteutgifter Omständigheter i korthet I förvaltningsrättens dom redogörs för relevanta omständigheter som rör uppkomsten av det aktuella skuldförhållandet till Finance. I korthet kan nämnas att bolaget sedan lång tid haft finansiering genom en cashpool hos moderbolaget Husqvarna AB. En betydande del av skulden till moderbolaget (ca 4,7 miljarder kr) uppkom till följd av förvärv av delägarrätter och varumärken som gjordes då Husqvarnakoncernen skildes från Electroluxkoncernen. En annan betydande del av skulden (ca 3,8 miljarder kr) uppkom till följd av ett externt förvärv av det tyska bolaget Gardena GmbH (Gardena). De bakomliggande transaktionerna har i dessa delar föranlett extern finansiering som tagits upp av moderbolaget. Vidare har det förekommit ett stort antal andra transaktioner som bolaget finansierat genom moderbolagets cashpool. I februari 2008 beslutade koncernen att omvandla ca 9,3 miljarder kr av bolagets skuld i cashpoolen till ett långfristigt lån. Moderbolaget tillsköt i augusti samma år den långfristiga fordringen till det då nybildade bolaget Finance genom apportemission.

11 DOM Sida 11 Tidigare prövning avseende en viss del av skulden Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare prövat ett överklagande av ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden som bl.a. avsåg avdragsrätt beträffande en del av skulden, kallad lån B, som uppkommit till följd av förvärvet av Gardena (HFD 2012 not. 23). Prövningen avsåg den s.k. ventilen enligt 2009 års lagstiftning. Frågan gällde om förvärvet och skulden var huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Förvärvet av Gardena skedde i flera led på så sätt att Gardena först förvärvades av ett annat koncernbolag, varefter bolaget förvärvade delägarrätterna i Gardena i en intern transaktion. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till uttalanden i sitt tidigare avgörande HFD 2011 ref. 90 I (se förvaltningsrättens dom) och uttalade för bolagets del följande. Det interna andelsförvärv som lån B avser föregicks av ett externt förvärv. Det efterföljande interna förvärvet framstår tidsmässigt och i övrigt endast som ett led i att foga in det förvärvade bolaget i intressegemenskapen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening bör ventilen kunna tillämpas på förvärvet. Bolaget har i denna del anfört bl.a. följande. Omständigheterna har inte förändrats på annat sätt än att Finance nu betalar mer skatt i Belgien. Bolaget har fortfarande ett reellt finansieringsbehov, vilket var det som Högsta förvaltningsdomstolen fäste vikt vid i sin bedömning. Det som tidigare bedömts vara ett huvudsakligen affärsmässigt skuldförhållande kan nu inte anses vara ett huvudsakligen skattemässigt skuldförhållande. Det finns inte stöd i förarbetena för att en sådan förändring varit avsedd. Tvärtom hänvisas det i förarbetena till att begreppet affärsmässiga skäl inte är något nytt uttryck och att det redan finns viss praxis som även fortsättningsvis kan ge vägledning (prop. 2012/13:1 s. 256 f.). Kammarrätten anser, i likhet med förvaltningsrätten, att den bedömning som gjorts i HFD 2012 not. 23 inte kan anses ge avgörande ledning för hur

12 DOM Sida 12 avdragsrätten ska bedömas vid den nu aktuella prövningen enligt undantaget från tioprocentsregeln. Som Skatteverket påpekat omfattar regleringen till skillnad från tidigare även interna skuldförhållanden som uppkommit efter externa förvärv. Detta har föranletts av att det kommit fram att skatteplanering i mycket hög utsträckning sker genom sådana upplägg (prop. 2012/13:1 s. 233). Vidare var den fråga som skulle bedömas enligt ventilen i tidigare lydelse om förvärvet och skulden huvudsakligen var affärsmässigt motiverade. Det som ska prövas enligt undantaget från tioprocentsregeln är det aktuella skuldförhållandet. Regleringen ändrades i detta avseende för att tydliggöra att bedömningen ska göras ur både gäldenärens och borgenärens perspektiv samt för att det ska vara tydligt att alla relevanta omständigheter som har samband med skuldförhållandet ska beaktas (prop. 2012/13:1 s. 256). Enligt kammarrättens mening kan visserligen förekomsten av ett affärsmässigt motiverat externt förvärv vara en viktig faktor att ta hänsyn till vid prövningen, särskilt om det finns anledning att ifrågasätta om den skuld som uppstått i samband med förvärvet har uppkommit av affärsmässiga skäl (HFD 2011 ref. 90 I). Även i fall där det finns ett finansieringsbehov kan dock konstlade finansiella upplägg användas i syfte att uppnå en väsentlig skatteförmån. Det är enligt kammarrättens mening tydligt att den nu aktuella regleringen är avsedd att motverka även sådana upplägg. Till detta kommer att det under den aktuella processen har kommit fram en annan helhetsbild av bolagets skuldförhållande till Finance än den som framgår av det överklagade förhandsbeskedet i HFD 2012 not. 23. Kammarrättens bedömning av de omständigheter som är aktuella i målen kommer att utvecklas i det följande.

13 DOM Sida 13 Finansieringsaspekter När det gäller bolagets behov av finansiering konstaterar kammarrätten till en början att Skatteverket inte har ifrågasatt affärsmässigheten i de bakomliggande transaktioner som föranlett den skuld som har uppkommit till Husqvarna AB. Kammarrätten gör inte någon annan bedömning i denna del. Parterna är också överens om att transaktionerna har gett upphov till ett finansieringsbehov som antingen har kunnat lösas genom lån eller tillskott. När det gäller finansieringsbehovet anser kammarrätten att det förhållandet att det är fråga om intern skuldfinansiering medför att flera av de ekonomiska skäl som kan motivera en skillnad i behandling av eget och främmande kapital inte gör sig gällande på samma sätt som om det hade varit fråga om finansiering från en extern aktör (prop. 2012/13:1 s. 223). Bolaget har argumenterat kring bl.a. inlåsningseffekter som skäl till valet av finansiering med lånat kapital. Bolaget har även fört fram att det var en given förutsättning vid avknoppningen från Electroluxkoncernen att bolaget skulle finansieras till viss del genom lån och att intressegemenskapen inte sett anledning att förändra kapitalstrukturen. Med hänsyn till det som kommit fram anser kammarrätten att det saknas skäl att ifrågasätta skuldförhållandet till Finance till följd av omständigheterna kring uppkomsten av den ursprungliga skulden till Husqvarna AB. Detta är inte heller något som Skatteverket har ifrågasatt. Det kan dock noteras att bolaget under processen inte har fört fram omständigheter som ger stöd för att det funnits något mer påtagligt skäl för de interna lån som lämnats. Det har t.ex. inte kommit fram stöd för att någon transaktion skulle ha förutsatt en viss intern finansieringslösning med lån för att vara lönsam. Bolaget har inte amorterat på lånen till Finance, vilket visserligen är fullt naturligt om intressegemenskapen inte sett anledning att ändra kapitalstrukturen. Bolaget har dock enligt kammarrättens mening inte gjort sannolikt att det funnits

14 DOM Sida 14 mer påtagliga affärsmässiga skäl, utöver möjliga skatteeffekter, för valet av intern finansieringslösning. Flytten av fordringen till Finance Som nämnts uppstod det aktuella skuldförhållandet till Finance när intressegemenskapen omvandlade en del av bolagets skuld till en långfristig fordring som tillsköts Finance genom apportemission. Bolaget har åberopat att flytten av fordringen gjordes som ett led i etableringen av en internbank i Belgien. Bolaget har bl.a. anfört följande. Efter avknoppningen från Electrolux fanns ett behov av att effektivisera intressegemenskapens treasuryverksamhet och att avlasta den del av verksamheten som sköttes från Sverige. I Belgien fanns tillgång till personal med rätt kompetens. Det fanns också möjlighet att välja redovisningsvaluta, vilket endast ett fåtal länder kunde erbjuda. Vidare beaktades att beskattningen i Belgien var konkurrenskraftig. Beslut fattades om att etablera en internbank i Belgien och att flytta en portfölj med långfristiga lån dit. Tre legala enheter skapades för att hantera utlåning i olika valutor. Syftet var bl.a. att sänka transaktionskostnaderna genom att undvika säkringskostnader. De tre bolagen i Belgien har tillgång till lokaler och gemensam personal. Skatteverket har bl.a. anfört följande. Finance enda verksamhet är att inneha den aktuella fordringen på bolaget, ytterligare en mindre fordring på bolaget samt en betydligt mindre fordring på ett annat svenskt koncernbolag. Det är fråga om långfristiga fordringar. Eftersom lånevalutan är i svenska kronor uppstår inte någon valutakursbesparing genom flytten av fordringen från moderbolaget till Finance. Innan moderbolaget tillsköt fordringen till Finance fick moderbolaget räntebetalningar direkt från bolaget. Genom att tillskjuta fordringen till Finance krävs beslut om utdelning för att

15 DOM Sida 15 moderbolaget ska få motsvarande medel för att kunna betala räntor på sina externa lån. Kammarrätten konstaterar att de enda tillgångar som har flyttats till Finance är ett fåtal långfristiga fordringar på svenska koncernbolag. Bolaget har enligt kammarrättens mening inte på ett övertygande sätt argumenterat för att hanteringen av lånen förutsätter att någon egentlig verksamhet bedrivs i det belgiska bolaget. Den externa upplåningen har även efter flytten hanterats av moderbolaget i Sverige. Den kortfristiga finansieringen sköts genom moderbolagets cashpool. Vidare har det inte framkommit annat än att räntebetalningarna uteslutande har använts för att möjliggöra utdelning till moderbolaget i Sverige. Till detta kommer att bolaget inte fört fram övertygande argument för att det funnits verkliga ekonomiska motiv, utöver skatteeffekter, för flytten av den aktuella fordringen till Finance. Det kan konstateras att fordringen inte påverkas av valutakursförändringar. Flytten av fordringen framstår inte heller som en ändamålsenlig åtgärd för att t.ex. undvika inlåsning av kapital. Kammarrätten gör sammantaget bedömningen att bolaget inte gjort sannolikt att flytten av fordringen till Finance skett som ett led i etableringen av en internbank i Belgien. Bolaget har inte heller gjort sannolikt att det funnits andra organisatoriska eller affärsmässiga skäl som legat bakom flytten av fordringen. Flytten av fordringen får anses ha gjorts i syfte att uppnå en skattefördel till följd av den låga beskattningen av ränteinkomster som är möjlig i Belgien. Av utredningen framgår vidare att Finance vid tidpunkten för flytten av fordringen var nybildat och saknade egenupparbetade medel. Intressegemenskapen har under bl.a. aktuella beskattningsår låtit moderbolaget lämna betydande koncernbidrag till bolaget som möjliggjort räntebetalningar till Finance. Kammarrätten anser att de omständigheter som

16 DOM Sida 16 kommit fram när det gäller flytten av fordringen till Finance innebär att intressegemenskapen på ett konstlat sätt har förändrat sin interna skuldfinansiering i syfte att uppnå en skatteförmån som varit möjlig att skapa till följd av den valda kapitalstrukturen. Det är fråga om ett sådant konstlat förfarande, i detta fall med placering av fordringen i ett nybildat bolag utan egna medel, som lagstiftningen är avsedd att motverka (prop. 2012/13:1 s. 254). Väsentlig skatteförmån Av utredningen i målen framgår att räntebetalningarna har beskattats med ca 13 procent hos Finance aktuella år. Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att skatteförmånen får anses väsentlig vid en jämförelse med beskattning av medlen hos bolaget, dvs. med 22 procent. I denna del har bolaget i huvudsak fört fram att den svenska delen av koncernen har haft underskott aktuella beskattningsår och att det därför inte uppstått någon väsentlig skatteförmån. I förarbetena anges att det kan beaktas om förfarandet medför skatteförmåner vid mer än ett beskattningsår (prop. 2012/13:1 s. 252). Det har kommit fram att bolaget under flera år utnyttjat möjligheten till låg beskattning av räntebetalningarna till Finance genom utnyttjande av NID-avdrag. Vid dessa förhållanden anser kammarrätten att uppgiften om att den svenska delen av koncernen har gått med underskott de aktuella beskattningsåren inte har någon avgörande betydelse vid bedömningen av om skuldförhållandet i huvudsak har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Det som bolaget fört fram ändrar därför inte kammarrättens bedömning i denna del.

17 DOM Sida 17 Sammantagen bedömning Sammanfattningsvis har följande framkommit. Bolaget har haft ett verkligt finansieringsbehov till följd av ett antal affärsmässigt motiverade transaktioner. Finansieringsbehovet har kunnat tillgodoses genom lån eller tillskott av egna medel. Det finns i sig inte anledning att ifrågasätta bolagets val av kapitalstruktur och det förhållandet att intern skuldfinansiering använts inom intressegemenskapen. Bolagets skuld uppkom dock ursprungligen genom lånefinansiering från moderbolaget. Det aktuella skuldförhållandet till Finance i Belgien uppkom när intressegemenskapen omvandlade en del av skulden till en långfristig fordring och flyttade fordringen till Finance genom apportemission. Bolaget har inte gjort sannolikt att flytten av fordringen gjordes av något annat skäl än för att uppnå en skattefördel. De omständigheter som kommit fram får anses innebära att intressegemenskapen på ett konstlat sätt har förändrat sin interna skuldfinansiering i syfte att uppnå en skatteförmån som varit möjlig att skapa till följd av den valda kapitalstrukturen. Det är fråga om ett sådant konstlat förfarande, i detta fall med placering av fordringen i ett nybildat bolag utan egna medel, som lagstiftningen är avsedd att motverka. Genom förfarandet har intressegemenskapen fått en väsentlig skatteförmån. Kammarrätten bedömer sammantaget att det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Bolaget har inte gjort sannolikt att förutsättningarna för avdragsrätt är uppfyllda. Undantaget från tioprocentsregeln är alltså tillämpligt, vilket innebär att bolaget inte får göra avdrag för de aktuella ränteutgifterna till Finance under beskattningsåren 2013 och Överklagandet ska därför avslås i denna del.

18 DOM Sida 18 Ersättning för kostnader Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att bolaget får anses skäligen tillgodosett med ersättning om kr för arbete med målen i förvaltningsrätten. Bolagets överklagande ska därför avslås även i denna del. Vad gäller kostnader i kammarrätten får bolaget anses berättigat till viss ersättning på grund av att målen avser frågor som är av betydelse för rättstillämpningen. Med hänsyn till målens omfattning anser kammarrätten att det är skäligt med ersättning för kostnader med kr. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (här borttagen). Cecilia Silfverhjelm kammarrättsråd ordförande Margareta Krüll kammarrättsråd Magnus Mathiasson kammarrättsråd Emil Boqvist tf. assessor referent Henrik Dahlén föredragande jurist