Utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet

Transkript

1 Utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet Redovisning av ett regeringsuppdrag Ju2007/4690/KRIM Ju2005/9830/KRIM

2 Utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet Redovisning av ett regeringsuppdrag Ju2007/4690/KRIM Ju2005/9830/KRIM

3 Brottsoffermyndigheten Box Umeå Produktion Grafisk design: Kombi Marketing AB Tryck: Åströms Tryckeri AB, Umeå 2009 ISBN

4 INNEHÅLL Sammanfattning Uppdraget Bakgrund och utbildningsbehov Planering Genomförande och innehåll Utvärdering Kontinuerliga utbildningsinsatser i framtiden Erfarenheter...37 Bilagor 1. Program för föreläsningsdagen Program för internatutbildningen Program för den uppföljande chefsdagen Utvärderingsblankett föreläsningsdagen Utvärderingsblankett internaten Referenslitteratur... 48

5 SAMMANFATTNING Syftet med denna rapport är att redovisa Brottsoffermyndighetens regeringsuppdrag att utforma och genomföra ett utbildningsprogram för personal inom Polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna för att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer. Uppdraget har närmare inneburit att Brottoffermyndigheten i samråd med Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket har undersökt vilket utbildningsbehov som finns avseende bemötande av sexualbrottsoffer, utformat och genomfört utbildningsprogrammet samt övervägt hur respektive myndighet på bästa sätt kan integrera kunskap om bemötande av sexualbrottsoffer i sina kontinuerliga utbildningsinsatser. Efter genomförd kartläggning av utbildningsbehovet gjorde Brottsoffermyndigheten i en delredovisning i december 2007 bedömningen att utbildningsprogrammet borde erbjudas samtliga personalkategorier inom rättsväsendet som kan komma i kontakt med sexualbrottsoffer och att behovet av kunskap på området är stort beträffande flera kategorier av sexualbrottsoffer, däribland barn och unga. Utbildningsprogrammet genomfördes i huvudsak under hösten 2008 och våren Utbildningen har omfattat två delar: en inledande dag med föreläsningar och två dagars internatutbildning. Utbildningen har genomförts i yrkesblandade grupper för anställda inom berörda myndigheter. Även advokater har deltagit i utbildningen. Vidare inbjöds chefer på olika nivåer inom rättsväsendet till föreläsningsdagen och utbildningsprogrammet avslutades i augusti 2009 med en uppföljande dag för dessa chefer. Det har utan tvekan funnits ett stort intresse för att delta i utbildningen. Totalt 385 personer (65 % kvinnor och 35 % män) deltog i internatdelen av kursen, de flesta även under föreläsningsdagen. Av dessa kom 114 (30 %) från domstolarna (77 domare och 37 domstolssekreterare eller annan administrativ personal), 48 (12 %) från Åklagarmyndigheten (39 åklagare och 9 åklagaradministratörer) och 196 (51 %) från Polisen. Därtill deltog 27 advokater (7 %). Utöver dessa har cirka 100 chefer från domstolarna, polismyndigheterna och åklagarkamrarna deltagit i föreläsningsdagen. Under den avslutande uppföljningsdagen deltog omkring 90 chefer från rättsväsendet. Föreläsningsdagen erbjöd föreläsningar från forskningsfronten inom olika 4

6 områden samt föreläsningar av praktiskt verksamma som har lång och beprövad erfarenhet av att möta sexualbrottsoffer. Internaten innehöll interaktiv teater, föreläsningar och gruppdiskussioner i yrkesblandade grupper. Den uppföljande dagen för chefer inom rättsväsendet syftade till att presentera en bild av vad utbildningen innehållit och att diskutera visioner för framtiden vad gäller kontinuerliga utbildningsinsatser. Utbildningsprogrammet har överlag fått mycket positiva omdömen i genomförda utvärderingar. Utvärderingarna visar tydligt att kursdeltagarna har fått viktiga insikter och redskap med sig tillbaka till arbetet. Det finns många idéer och en vilja till förändring bland de som deltagit i utbildningen, liksom indikationer på att intresset och engagemanget för frågorna har levt kvar efter utbildningen samt att utbildningen fått spridning på kursdeltagarnas arbetsplatser. Två aspekter av utbildningen har varit särskilt uppskattade, den interaktiva teatern som form för reflektion och diskussion och att utbildningen har genomförts i blandade grupper för hela rättsväsendet samtidigt. Brottsoffermyndigheten har gjort viktiga erfarenheter under planering och genomförande av utbildningsprogrammet. En aktiv och engagerad referensgrupp med representanter från inblandade myndigheter har varit en viktig förutsättning för att planering och administration av en yrkesöverskridande utbildning av detta format ska fungera. De svårigheter som har funnits har framför allt varit av praktisk art, t.ex. hur antalet kursplatser ska uppskattas, hantering av konsekvenser av sena avanmälningar och att med befintlig litteratur och annat material som grund konstruera ett relevant och användbart kursmaterial. Brottsoffermyndighetens uppfattning är att det finns mycket goda förutsättningar för att integrera utbildningsmoment om bemötande av sexualbrottsoffer i kontinuerliga utbildningsinsatser i framtiden. Detta gäller både myndigheternas egna utbildningar och sådana med deltagare från flera olika delar av rättsväsendet. För gemensamma utbildningar kan det behövas en utomstående part som tar ansvaret för att planera, samordna och administrera utbildningsinslagen. För att underlätta myndigheternas fortsatta utbildningsinsatser har Brottsoffermyndigheten inom ramen för uppdraget påbörjat ett arbete att utveckla ett webbaserat utbildningsmaterial om bemötande av sexualbrottsoffer. Utbildningsmaterialet ska kunna användas både för myndighetsspecifika och gemensamma utbildningar och vara fritt att använda hur man vill utan kostnad. 5

7 Brottsoffermyndigheten kan avslutningsvis konstatera att den gemensamma utbildningen har fallit mycket väl ut. Under utbildningen har personalkategorier i rättsväsendet, som normalt inte brukar gå utbildning tillsammans, samlats kring ett gemensamt angeläget tema. De har fått möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskaper och lärt sig mer om varandras roller. Gemensamma utmaningar och skillnader i arbetsuppgifter har gjorts tydligare. Detta har starkt bidragit till att utbildningen lyckats väl med ambitionen att inte bara genom kunskap, utan främst med hjälp av reflektion och diskussion skapa förutsättningar för bästa möjliga bemötande av sexualbrottsoffer. 6

8 1. UPPDRAGET Den 10 maj 2007 fick Brottsoffermyndigheten i uppdrag av regeringen att utforma och genomföra ett utbildningsprogram för personal inom Polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Syftet med utbildningsprogrammet var enligt uppdraget att öka kunskaperna om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning och rättegång. I uppdraget påpekades att utbildningsprogrammet särskilt skulle fokusera på att öka kunskapen om sexualbrottsutsatta barns särskilda utsatthet och behov. Uppdraget ingår i regeringens handlingsplan innevarande mandatperiod för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Uppdraget har närmare inneburit att i samråd med Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket 1) undersöka vilket utbildningsbehov som finns avseende bemötande av sexualbrottsoffer, 2) utforma och genomföra ett utbildningsprogram, och 3) överväga hur respektive myndighet på bästa sätt kan integrera kunskap om bemötande av sexualbrottsoffer i sina kontinuerliga utbildningsinsatser. I uppdraget har också ingått att vid behov samråda med Socialstyrelsen, Nationellt centrum för kvinnofrid, Barnombudsmannen samt Sveriges Advokatsamfund. Som bakgrund till uppdraget angav regeringen i huvudsak följande. Det är angeläget att de som har drabbats av sexualbrott känner förtroende för polis, åklagare och domstolar. I det sammanhanget är det viktigt att hantera ärenden och mål på ett sätt som inte upplevs som kränkande för dem som drabbats. Bristande kunskaper om hur sexuella övergrepp kan påverka brottsoffers reaktioner kan vara en orsak till att bemötandet uppfattas som kränkande. För att inte utsätta sexualbrottsoffer för onödiga påfrestningar under brottsutredningen och den fortsatta rättsprocessen krävs kunskap om dessa brottsoffers utsatta läge. Regeringens skrivelse 2007/08:39. 7

9 I bemötandet av brottsoffer ingår många olika moment. Brottsoffren skall självklart behandlas på ett värdigt och respektfullt sätt men utöver det måste grundläggande förutsättningar finnas som t.ex. tillgång till hjälpmedel för funktionshindrade och ändamålsenliga lokaler som förhindrar onödiga och påfrestande möten mellan brottsoffer och tilltalade. När barn är brottsoffer har den fysiska miljön extra stor betydelse eftersom den miljön påverkar den psykosociala miljön och barnets benägenhet att berätta. Det är vidare angeläget att öka förståelsen och kunskapen inom respektive myndighet om de andra myndigheternas arbetsuppgifter och roller. Det är därför viktigt att ett utbildningsprogram genomförs gemensamt för personal inom Polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna och att utbildningen har ett tydligt rättskedjeperspektiv. Med en gemensam utbildning ökar möjligheterna för ett värdefullt erfarenhetsutbyte mellan myndigheterna. En delredovisning av uppdraget inlämnades till regeringen den 15 december I denna redovisade Brottsoffermyndighetens dels sin bedömning av utbildningsbehovet, dels ett preliminärt utbildningsprogram inklusive budget. Inom ramen för uppdraget ska Brottsoffermyndigheten senast den 1 oktober 2009 redovisa de erfarenheter myndigheten har fått i samband med utformning och genomförande av utbildningsprogrammet. 8

10 2. BAKGRUND OCH UTBILDNINGSBEHOV Rättsväsendets bemötande är en fråga som fått allt större aktualitet, inte minst när det gäller brottsoffer. Åklagarmyndigheten har bl.a. bedrivit ett projekt om bemötande av brottsoffer och integrerat frågorna i åklagarutbildningen. Inom Polisen har bemötande av brottsoffer uppmärksammats bl.a. i rapporter från Rikspolisstyrelsen, i handlingsplaner och i olika vidareoch specialistutbildningar. I Förtroendeutredningens betänkande Ökat förtroende för domstolarna behandlas domstolars bemötande som en central aspekt av allmänhetens förtroende, vilket är viktigt både för rättsväsendets legitimitet och för dess möjligheter att arbeta effektivt. I betänkandet konstateras att det har bedrivits en hel del arbete med bemötandefrågor i vid mening och lagts många förslag på området (se betänkandet s för en sammanfattning). Flera offentliga utredningar har uppmärksammat betydelsen av bemötande och förekommande brister, främst på brottsofferområdet. Bemötandefrågor har även uppmärksammats inom domstolsväsendet, bl.a. genom Domstolsverkets arbete med kvalitetsfrågor och genom enskilda domstolars brukarundersökningar. 5 Förtroendeutredningen föreslår som en fortsättning av detta arbete att Sveriges Domstolar ska utarbeta en strategi för domstolarnas arbete med bemötandefrågor. Även gemensamma projekt inom rättsväsendet har förekommit, bl.a. ett regeringsuppdrag för att utarbeta en metod för att kunna följa utvecklingen av hur brottsoffer upplever sig bemötta i sin kontakt med rättsväsendet. 6 Under senare år har myndigheterna inom rättsväsendet också fått och hittills delvis genomfört ett antal regeringsuppdrag för att förbättra bemötandet av brottsoffer vad gäller mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. 7 Projektet beskrivs i Granström, G., Landström, L., Mannelqvist, R., Sundström, S., Ett pilotprojekt om bemötande av brottsoffer riktat till åklagare. Umeå universitet, Rapporter och texter från Juridiska institutionen, Nr Se t.ex. Rikspolisstyrelsens handlingsplan, Brottsofferarbetet inom polisen, SOU 2008: T.ex. Hovrätten för Västra Sverige, Vad tycker brukarna? En intervjuundersökning av kvaliteten vid Hovrätten för Västra Sverige, Med anledning av detta uppdrag genomfördes en pilotundersökning beträffande brottsoffers upplevelser av polis, åklagare och domstol. Se Lindgren, M. & Qvarnström, J., Brottsoffren i rättsprocessen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket, Uppdragen och genomförandet av dem finns kartlagda i Nationellt centrum för kvinnofrid, Kartläggning och uppföljning av regeringsuppdrag, Uppsala universitet 9

11 En viktig bakgrund till utbildningsprogrammet är Sexualbrottsofferutredningens promemoria Anmälan och utredning om sexualbrott. Förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv. Utredningen konstaterar att många offer för sexuella övergrepp känner sig kränkta genom det sätt de blir bemötta på av representanter från rättsväsendet. Utredningen menar att dåligt bemötande av sexualbrottsoffer beror på bristande kunskap om hur sexuella övergrepp påverkar människor samt avsaknad av utbildning och erfarenhet av hur man ställer frågor och hanterar svar om sexualliv och sexuella övergrepp. I promemorian berörs även betydelsen av ändamålsenliga lokaler och hur bemötandet under huvudförhandling i domstol kan förbättras. Sexualbrottsofferutredningen lämnar flera förslag med syfte att öka anmälningsbenägenheten vad gäller sexuella övergrepp och att minska påfrestningarna för målsägande under rättsprocessen. Dessa förslag har, förutom bl.a. utbildningsprogrammet, resulterat i ett regeringsuppdrag till Nationellt centrum för kvinnofrid att utarbeta och implementera ett nationellt program för hälso- och sjukvården avseende omhändertagande av offer för sexualbrott. En handbok 9 presenterades i februari 2008 och implementering pågår. Mot denna bakgrund är tydligt att det idag finns en insikt om betydelsen av rättsväsendets bemötande, både i allmän mening och vad gäller sexualbrottsoffer specifikt, och att det pågår arbete för att förbättra bemötandet. Bemötande och sexualbrottsoffer är dock frågor som traditionellt inte ingått i polisers och juristers grundutbildningar eller rättsväsendets vidareutbildningar. För att bedöma utbildningsbehovet genomförde Brottsoffermyndigheten under hösten 2007 en kartläggning av genomförda och planerade utbildningar om bemötande av brottsoffer. Kartläggningen omfattade främst återkommande utbildningar samt enstaka utbildningsinsatser som genomförts av Rikspolisstyrelsen, utbildningsenheten vid Riks-åklagarens kansli och Domstolsverket. Kartläggningen visade tydligt att utbildning i allmänna bemötandefrågor är mest vanligt förekommande, medan frågor om bemötande av brottsoffer och särskilt om bemötande av sexualbrottsoffer och sexualbrottsoffers situation och utsatthet förekommer mer sporadiskt. Av kartläggningen framgick vidare att de utbildningsinslag om sexualbrottsoffer som har förekommit Ju 2004:1. 9 Nationellt centrum för kvinnofrid, Handbok. Nationellt handlingsprogram för hälso- och sjukvårdens omhändertagande av offer för sexualbrott, Uppsala universitet

12 till största del avsett offer för trafficking och i viss mån barn som offer för sexualbrott. Merparten av utbildningsinsatserna om bemötande av brottsoffer har i rättsväsendet som helhet genomförts i form av seminarier och liknande insatser av engångskaraktär. Större utbildningsinsatser har främst varit olika projekt som nått en ganska liten andel av de anställda inom rättsväsendet och det finns i varierande grad planer på hur projekten ska fortsätta. Bemötandefrågor berörs, med något undantag, i ganska liten omfattning under de återkommande utbildningarna. Dessa iakttagelser är särskilt tydliga när det gäller bemötande av sexualbrottsoffer specifikt. Av kartläggningen framgick också att merparten av de utbildningsinsatser som gjorts beträffande sexualbrottsoffer är av sent datum, vilket innebär att få anställda inom rättsväsendet nåtts av riktad utbildning om offer för sexualbrott och merparten av dessa förefaller vara anställda som på olika sätt är specialiserade mot området. Samtidigt visade kartläggningen att myndigheterna inom rättsväsendet i viss mån redan hade uppmärksammat behovet av utbildning i frågor om bemötande av sexualbrottsoffer. Många nu verksamma inom rättsväsendet kommer dock inte att nås av sådan utbildning. Brottsoffermyndigheten gjorde i delredovisningen i december 2007 bedömningen att utbildningsprogrammet borde erbjudas samtliga personalkategorier inom rättsväsendet som kan komma i kontakt med sexualbrottsoffer och att behovet av kunskap på området är stort beträffande flera kategorier av sexualbrottsoffer, däribland barn och unga. 11

13 3. PLANERING För att utforma och genomföra utbildningsprogrammet har Brottsoffermyndigheten haft en projektorganisation bestående av en projektanställd projektledare verksam vid Juridiska institutionen vid Umeå universitet och en projektassistent anställd vid Brottsoffermyndigheten. Samarbete och research Utbildningsprogrammet utarbetades under hösten 2007 och våren 2008 i nära samråd med en referensgrupp med representanter för Domstolsverket (Martin Sievers och Veronica Lindström), Rikspolisstyrelsen (Helen Gustavsson och Mona-Mari Arvidsdotter), Åklagarmyndigheten (Maud Pihlqvist, Peter Hertting, Birgitta Fernqvist och Marianne Ny) och Nationellt centrum för kvinnofrid (Åsa Witkowski och Annika Björck). I planeringsfasen hölls fyra möten med referensgruppen. Därutöver har ett flertal kontakter med referensgruppen skett via e-post. Två ytterligare möten hölls under våren 2009 för att diskutera utbildningsinsatser i framtiden (se avsnitt 6). Referensgruppen har visat ett starkt engagemang för utbildningen och gjort viktiga insatser vad gäller bl.a. kartläggning av tidigare utbildningsinsatser, urvalet av yrkeskategorier som bör omfattas av utbildningen och fördelningen av kursplatser. Gruppen har också underlättat för Brottsoffermyndigheten att nå ut med information om utbildningen till utbildningsansvariga, anställda och chefer inom myndigheterna. Några medlemmar i referensgruppen har också deltagit i internaten som kursdeltagare. Synpunkter på utbildningsprogrammet inhämtades skriftligt från Barnombudsmannen, Socialstyrelsen och Sveriges Advokatsamfund, vilka samtliga bidrog med viktiga kommentarer och synpunkter. Under samrådet med Sveriges Advokatsamfund framkom att det fanns ett intresse bland advokater att delta i utbildningen, varför advokater också inbjöds till utbildningen. Projektledaren och projektassistenten har genomfört studiebesök, intervjuer och andra möten med forskare och praktiker för att diskutera utbildningens innehåll, ringa in tänkbara föreläsare till utbildningen och kartlägga användbar litteratur eller annat kursmaterial. Studiebesök och intervjuer har genomförts vid Alla Kvinnors Hus och Kriscentrum för kvinnor i Stockholm, Barnahus och BUP Elefanten i Linköping, Nationellt centrum för kvinnofrid samt Södersjukhusets akutmottagning för våldtagna kvinnor. Vidare har intervjuer hållits med docent Clara Gumpert, Institutionen för klinisk neuro- 12

14 vetenskap, Karolinska institutet, Anneli Svensson, kurator vid RFSL:s brottsofferjour för hbt-personer och Britt Björneke, rådman och projektledare för Domstolsverkets projekt om specialisering av domare i humanjuridik. Planeringen av utbildningsprogrammet har också innehållit ett samarbete med utbildningsföretaget Vardagens Dramatik som anlitats för att utveckla och genomföra ett seminarium med interaktiv teater under internatdelen av kursen. Även referensgruppen har varit aktiv i detta arbete. Fördelning av kursplatser I samråd med referensgruppen fördelades kursplatserna mellan myndigheterna och olika personalkategorier inom varje myndighet. Kursplatserna fördelades på det sättet att det vid varje internat skulle delta. Från domstolarna - 7 domare (ordinarie domare i tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen samt revisionssekreterare) och 2 domstolssekreterare/ protokollförare/ expeditionsvakter/ receptionister vid tingsrätter och hovrätter. Från Åklagarmyndigheten - 4 åklagare (fördelat mellan relationsvåldsåklagare och åklagare utan sådan specialisering) och 1 administratör. Från polisen - 16 deltagare fördelat mellan yttre arbetsledning (yttre befäl, gruppchef eller motsvarande), anmälningsupptagare (bl.a. yttre personal, receptionspersonal, krimjourpersonal och operatörer vid länskommunikationscentraler), beslutsfattare (t.ex. vakthavande befäl, stationsbefäl, receptionsbefäl, krimjourbefäl, befäl vid länskommunikationscentraler) samt förundersökningsledare vid polisens kontaktcenter. Även en regional fördelning av kursplatserna gjordes där hänsyn togs till olika myndigheters storlek. För att få en så heterogen blandning av kursdeltagare som möjligt fördelades kursplatser vid varje internat så att flera regioner omfattades. Syftet med detta var också att tillmötesgå ett önskemål från Domstolsverket om att så långt som möjligt undvika att domare deltog i internat tillsammans med åklagare och poliser från samma hovrättsområde. Representanterna i referensgruppen liksom utbildningsansvariga på olika nivåer inom rättsväsendet gjorde sedan en vidare fördelning ute bland myndigheterna. Vidare avsattes två kursplatser vid varje internat för advokater. Dessa fördelades av Sveriges Advokatsamfund. Deltagande advokater har huvudsakligen kommit från Stockholmsområdet. 13

15 Inbjudan, anmälningar och utbildningswebb Inbjudan till utbildningen skickades i början av februari 2008 ut till myndigheternas representanter i referensgruppen för vidare hantering och information ut i verksamheterna. Anmälningar gjordes till Brottsoffermyndigheten och administrerades av projektassistenten. Välkomstbrev med information om föreläsningsdag och internat skickades ut till samtliga kursdeltagare under våren och hösten För att underlätta informationen till kursdeltagarna lade Brottsoffermyndigheten upp en utbildningswebb. Förutom program och annan information om utbildningen har utbildningswebben innehållit bl.a. en länksamling och tips på rapporter, utredningar och litteratur utöver sådant som fanns i kursmaterialet. Information om utbildningswebben förmedlades under föreläsningsdagarna. 14

16 4. GENOMFÖRANDE OCH INNEHÅLL Utbildningsprogrammet genomfördes i huvudsak under hösten 2008 samt våren Utbildningen har omfattat två delar: en inledande dag med föreläsningar och två dagars internatutbildning. Totalt 15 internat har genomförts. Föreläsningarna genomfördes vid två tillfällen, dels i augusti 2008 för de kursdeltagare som deltog i internat under hösten 2008, dels i januari 2009 för de kursdeltagare som deltog i internat under våren Även chefer på olika nivåer inom rättsväsendet inbjöds till föreläsningsdagarna liksom en uppföljande dag i augusti 2009 som avslutade utbildningsprogrammet. Samtliga delar av utbildningsprogrammet har genomförts i centrala Stockholm. Kostnader för resor till samtliga inslag i programmet liksom boende och mat under internaten har täckts av de medel som regeringen ställt till förfogande. Vad gäller advokater har ingen kursavgift tagits ut, men deltagande advokater har själva bekostat resor och eventuellt boende under internaten. Totalt 385 personer (65 % kvinnor och 35 % män) deltog i internatdelen av kursen, de flesta även under föreläsningsdagen. Av dessa kom 114 (30 %) från domstolarna (77 domare och 37 domstolssekreterare eller annan administrativ personal), 48 (12 %) från åklagarkamrarna (39 åklagare och 9 åklagaradministratörer) och 196 (51 %) från polisen. därtill deltog 27 advokater (7 %). Utöver dessa har cirka 100 chefer från domstolarna, polismyndigheterna och åklagarkamrarna deltagit i föreläsningsdagen. Under den avslutande uppföljningsdagen deltog omkring 90 chefer från rättsväsendet. Utbildningsprogrammet erbjöd totalt 480 kursplatser (inklusive advokater). Kursplatserna fylldes relativt snabbt och enkelt av de flesta myndigheter. Förutom sjukdom beror bortfallet huvudsakligen på sena avanmälningar av kursdeltagare på grund av arbetsbelastning eller akuta ärenden på arbetsplatsen. Utgångspunkter för utbildningen Syftet med utbildningsprogrammet var att öka kunskaperna om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer. Utifrån detta formulerades tre närmare mål för utbildningen, att öka rättsväsendets 15

17 1) kunskaper om sexualbrottsoffers olika reaktioner, utsatthet och behov, inklusive barns särskilda utsatthet och behov, 2) insikter om hur sexualbrottsoffer kan uppleva mötet med rättsväsendet, 3) kunskaper om vad ett bra bemötande av sexualbrottsoffer kan vara. Kunskap om sexualbrottsoffer är nödvändig för att kunna erbjuda ett bra och professionellt bemötande. Med relevanta kunskaper om sexualbrottsoffers reaktioner, utsatthet och behov i olika avseenden finns bättre möjligheter att undvika att sexualbrottsutsatta upplever sig kränkta samt skapas förutsättningar för att sexualbrottsoffer ska känna förtroende för rättsväsendet. Under planeringen av kursen blev också mycket tydligt att det finns ett behov av insikter i hur sexualbrottsoffer kan uppleva mötet med rättsväsendet och vilka konsekvenser olika erfarenheter från mötet med rättsväsendet kan få. Förmågan att kunna reflektera ur ett brottsofferperspektiv är viktig för att med de förutsättningar och villkor som följer med den egna yrkesrollen kunna reflektera över sitt bemötande och utveckla nya förhållningssätt och metoder för bemötande. Sexualbrottsoffer är en heterogen grupp där olika individer varit utsatta för olika typer av övergrepp som också varierat beroende på vem förövaren är, var övergreppen ägt rum och andra omständigheter kring övergreppen. Ambitionen har därför varit att utbildningsprogrammet ska omfatta både kvinnor och män samt pojkar och flickor som sexualbrottsoffer liksom samkönade sexuella övergrepp och övergrepp i och utom nära relationer. Det har dock varit nödvändigt att begränsa utbildningsprogrammet till att i huvudsak beröra offer för, dvs. våldtäkt och sexuellt tvång beträffande vuxna sexualbrottsoffer samt våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn vad gäller sexualbrottsutsatta barn. En annan viktig utgångspunkt har varit att behandla bemötande av sexualbrottsoffer utifrån ett helhetsperspektiv på rättsväsendet. För att sexualbrottsoffer ska uppleva ett gott bemötande krävs kunskaper och insikter om såväl sexualbrottsoffers möten med hela rättskedjan som vilka olika arbetsuppgifter och roller som finns inom rättsväsendet och hur de förhåller sig till varandra. Utbildningen har behandlat både personbemötande och institutionellt bemötande. Personbemötande handlar om hur man uppträder eller uppför sig i direkta kontakter med människor, medan institutionellt bemötande rör hur polisen, åklagarmyndigheten och domstolen som sådan upplevs av de människor som besöker eller på annat sätt har kontakt med myndigheten, 16

18 t.ex. beträffande öppettider eller information. 10 Utbildningen har dock haft en klar tonvikt på personbemötande. Bemötande av sexualbrottsoffer är en komplex och bred fråga. Som Förtroendeutredningen konstaterar är begreppet bemötande mångbottnat och det är inte helt enkelt att slå fast vad som mer konkret innefattas i detta. 11 Det finns inga enkla eller entydiga svar, mallar eller metoder eftersom möten mellan människor inte så lätt låter sig fångas i sådana. Bemötande handlar också till stor del om att bli medveten om och jobba med sitt eget förhållningssätt liksom egna attityder och värderingar i olika avseenden. Utbildningen har främst haft som ambition att ge kunskap och insikter som stödjer förmågan att reflektera kring och utveckla sitt eget förhållningssätt. Med en sådan plattform finns möjligheter att utveckla tekniker för att förbättra sitt bemötande av sexualbrottsoffer. Detta innebär vidare att inte bara innehållet utan även de pedagogiska formerna för utbildningen under framför allt internatet varit viktiga. Interaktiv teater och diskussioner i yrkesblandade grupper har valts för att främja denna ambition med utbildningen. Föreläsningsdagen Föreläsningsdagen erbjöd föreläsningar från forskningsfronten inom olika områden samt föreläsningar av praktiskt verksamma som har lång och beprövad erfarenhet av att möta sexualbrottsoffer. Syftet med föreläsningarna var att lägga en teoretisk grund, att presentera fakta och erfarenheter samt att kort belysa frågeställningar som senare fördjupades under internatet. Ambitionen var också att föreläsningarna skulle beröra så många kategorier av sexualbrottsoffer som möjligt och spegla flera olika aspekter och problemområden. Referat av föreläsningarna lades ut på utbildningswebben för att vara tillgängliga för kursdeltagare som inte kunde närvara vid föreläsningsdagen eller som inför internatet ville repetera innehållet i föreläsningarna. Föreläsningsdagen inleddes av advokat Claes Borgström som ledde Sexualbrottsofferutredningen. Han gav en allmän bakgrund utifrån utredningen och berörde frågor kring varför sexualbrottsoffer inte anmäler brotten till polisen och varför bemötandet behöver förbättras. Därefter följde en föreläsning av Gun Heimer, överläkare, professor i kvinnomedicin med särskild inriktning på våld mot kvinnor vid Uppsala universitet och föreståndare för Nationellt centrum för kvinnofrid. Hennes föreläsning rörde bemötande av 10 I SOU 2008:106, s , utvecklar Förtroendeutredningen de två bemötandebegreppen. 11 SOU 2008:106, s

19 sexualbrottsutsatta kvinnor och tonårsflickor, betydelsen av samverkan både inom rättsväsendet och mellan sjukvården och rättsväsendet samt regeringsuppdraget till Nationellt centrum för kvinnofrid att utarbeta och implementera ett nationellt program för hälso- och sjukvården avseende omhändertagande av offer för sexualbrott. Nästa föreläsare var Carl-Göran Svedin, överläkare och professor i barn- och ungdomspsykiatri med inriktning mot barnmisshandel och sexuella övergrepp vid Hälsouniversitetet i Linköping. Han gav en översikt över sexualbrottsutsatta barns reaktioner, utsatthet och behov samt behandlade vad som är viktigt att tänka på i intervjusituationer med barn. Åsa Bergenheim, professor i idéhistoria samt i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, föreläste sedan om synen på kvinnor och barn som offer för sexuella övergrepp ur ett idéhistoriskt perspektiv. Hennes föreläsning visade vilka föreställningar om eller aspekter relaterade till offret som i olika tider varit i rättsligt och samhälleligt fokus samt hur detta förändrats över tid. Föreläsningsdagen avslutades av Börje Svensson, psykoterapeut vid Rädda Barnen, som föreläste om pojkar som offer för sexuella övergrepp. Han belyste likheter och skillnader mellan pojkar och flickor som offer för sexualbrott samt utvecklade det som är specifikt för pojkar vad gäller bl.a. utsatthet, reaktioner och bearbetning av övergrepp. Internaten Internaten innehöll ett seminarium med interaktiv teater, två föreläsningspass och två längre gruppdiskussioner (se bilaga 1 för detaljerat program över internatet). Gruppdiskussionerna genomfördes i grupper om fyra till sex personer och syftade till att möjliggöra erfarenhetsutbyte, reflektion och diskussion. Ett syfte med dessa var också att föra ner frågorna på en mer konkret nivå genom t.ex. diskussioner om konkreta förändringar som skulle kunna genomföras för att förbättra bemötandet. Internaten inleddes med interaktiv teater för att väcka tankar och ge ett underlag till reflektion och diskussion. Kursdeltagarna fick först se en teater, ett grundspel på 1 timme och 20 minuter, som gav möjligheter att ur en sexualbrottsutsatt kvinnas perspektiv följa hennes möten med olika personer inom rättsväsendet fram till tidpunkten för huvudförhandlingen i tingsrätten. I en efterföljande interaktiv del om cirka 1 timme inbjöds kursdeltagarna att föra en dialog med olika representanter från rättsväsendet. I den delen fick kursdeltagarna möjlighet att diskutera med och försöka påverka rollfigurerna vad gäller dels det bemötande den sexualbrottsutsatta kvinnan fått fram till rättegången, dels vad som skulle kunna göras för att den kom- 18

20 mande huvudförhandlingen i domstol så långt som möjligt inte skulle innebära en onödig påfrestning eller ytterligare kränkning av henne. Därigenom fick kursdeltagarna diskutera olika bemötandesituationer och konkreta förslag på vad som kan göra bemötandet bättre, yrkesroller, olika förhållningssätt samt betydelsen av attityder och värderingar. Seminariet avslutades med en gemensam reflektion kring vad grundspelet och den interaktiva delen innehållit och väckt för känslor. Under seminariet fanns också några tillfällen till kortare reflektioner i mindre grupper. Interaktiv teater och gemensam reflektion. Foto: Carl Johan Eriksson Dagen avslutades med internatets första gruppdiskussion. Uppgiften var att mot bakgrund av de frågeställningar som väckts under det föregående seminariet diskutera olika bemötandesituationer ur både sexualbrottsoffers och den egna yrkesrollens perspektiv samt att diskutera konkreta sätt bemötandet skulle kunna ändras på och vad förändringarna skulle kunna innebära ur sexualbrottsoffers perspektiv. Gruppdiskussionen dokumenterades genom att gruppen fick skriva ner exempel på förändringar som de trodde skulle leda till ett bättre bemötande. De första sex internaten genomfördes dessa gruppdiskussioner i ganska homogena grupper indelade efter olika yrkeskategorier inom rättsväsendet. Under planeringen av utbildningen framkom vissa farhågor för att det skulle kunna vara hämmande för diskussioner kring egna eller den egna myndighetens problem och möjligheter om kursdeltagarna direkt skulle föra dessa diskussioner tillsammans med personer från andra delar av rättsväsendet. Tanken med indelningen i homogena grupper var därför att genom en mjukstart i början av internatet ge kursdeltagarna en möjlighet att föra diskussioner och dela erfarenheter med personer med ungefär samma yrkesroll. Detta visade sig dock vara helt obefogade farhågor, inte minst som den interaktiva teatern på ett bra sätt lade grunden för öppna och prestigelösa diskussioner över yrkesgränserna. 19

21 Kursdeltagarna uttryckte också i utvärderingarna att även den första gruppdiskussionen gärna fått ske i yrkesöverskridande grupper. De följande internaten genomfördes därför dessa gruppdiskussioner i blandade grupper. Dag två inleddes med en föreläsning av Ulla Holm, legitimerad psykolog och docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Hon föreläste om empati, professionellt förhållningssätt och bemötande vid ojämna maktrelationer. Föreläsningen innehöll en genomgång av centrala begrepp och behandlade betydelsen av att rikta blicken mot sig själv, såsom sina egna känslor, behov och beteenden. Kursdeltagarna fick också diskutera och analysera en inspelad bemötandesituation. Efter föreläsningen vidtog den andra gruppdiskussionen som genomfördes i nya grupper med blandade yrkeskategorier. Utgångspunkt för diskussionerna var ett skriftligt underlag bestående av intervjuer som ingår i ett forskningsprojekt om barn i rättsväsendet där barn berättar om sina erfarenheter av möten med rättsväsendet och en fallbeskrivning om ett samkönat manligt sexuellt övergrepp som utarbetats i samarbete med RFSL:s brottsofferjour. I underlaget fanns också förslag på konkreta frågeställningar att diskutera, t.ex. om det är något som verkar viktigt att förändra för att utsatta barn ska uppleva att de fått ett bra bemötande genom hela rättskedjan. Kursdeltagarna fick också diskutera bl.a. vilken betydelse det kan ha att möta en problematik som inte stämmer överens med den heterosexuella norm som ofta kringgärdar sexuella övergrepp och som gör att situationen kan kännas ny, obekväm och utmanande vad gäller normer och värderingar kring kön och sexualitet. Även denna gruppdiskussion dokumenterades. Grupperna fick kort i punktform skriva ner det de ville lyfta fram från diskussionerna kring frågeställningarna i materialet. Barnintervjuerna och fallbeskrivningarna handlade om verkliga människor och situationer och var anonymiserade. Av etiska skäl fick dock kursdeltagarna lämna tillbaka materialet vid internatets slut. Andra föreläsningspasset bestod av föreläsningar av praktiskt verksamma utanför rättsväsendet om att möta kvinnor och barn som sexualbrottsoffer. Föreläsningarna behandlade kunskap om sexualbrottsoffers reaktioner och behov och vilket stöd och vilken behandling som sexualbrottsoffer kan behöva. Föreläsarna förmedlade också sexualbrottsoffers erfarenheter från möten med rättsväsendet och gav exempel på utifrån brottsoffers synvinkel gott samarbete mellan olika aktörer, t.ex. samarbetet inom ramen för Barnahus. Med hänsyn till att det kan vara svårt för praktiskt verksamma att föreläsa vid 15 tillfällen, engagerades en grupp av föreläsare från olika verksamheter som turades om att föreläsa. Beträffande föreläsningarna om barn som sexualbrottsoffer deltog fem föreläsare verksamma vid BUP Elefanten 20

22 i Linköping eller BUP Vasa i Stockholm. Deras föreläsningar var samordnade på så sätt att de utgick från samma grundpresentation, men varierade sedan beträffande t.ex. vilka exempel man använde. Vad gäller kvinnor som sexualbrottsoffer deltog föreläsare från Kvinnofridsmottagningen vid Nationellt centrum för kvinnofrid, akutmottagningen för våldtagna kvinnor vid Södersjukhuset samt Team för våldtagna kvinnor i Stockholm som är ett samarbete mellan den kommunala kvinnojouren Kriscentrum för kvinnor och den ideella kvinnojouren Alla Kvinnors Hus. Internatet avslutades med en gemensam diskussion med utgångspunkt från de frågor och teman som varit uppe under gruppdiskussionerna. Som underlag för denna diskussion fick kursdeltagarna kopior av dokumentationen från gruppdiskussionerna. Slutligen avsattes tid för ifyllande av utvärderingsformuläret. Kursmaterial Kursmaterialet delades ut i början av internatet. Huvudmaterialet var boken, Vägen vidare efter våldtäkt. Att bryta tystnaden, skriven av Lotta Nilsson och Annette Wallqvist (Bokförlaget DN 2007). I boken får man möta utsatta kvinnor som berättar om vad som hände efter våldtäkten, bl.a. hur de bemöttes av polis och sjukvård och hur de upplevde rättsprocessen. Den innehåller också intervjuer med professionella som möter våldtagna kvinnor, bl.a. några av föreläsarna som användes under utbildningen, där de professionella delar med sig av kunskaper och erfarenheter vad gäller våldtagna kvinnors reaktioner, utsatthet och behov efter en våldtäkt. I kursmaterialet fanns vidare utdrag ur tre texter. (1) Josefin Grände, Jag kallade det aldrig för våldtäkt. Att möta våldtagna kvinnor (ROKS 2005). (2) Promemoria av Sexualbrottsofferutredningen. Anmälan och utredning av sexualbrott. Förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv (Ju 2004:1). (3) BRÅ-rapport 2008:13, Våldtäkt mot personer 15 år och äldre. Utvecklingen under åren Kursdeltagarna fick också en lista med referenslitteratur (se bilaga 4) och åhörarkopior från föreläsningarna under internatet. Slutligen fanns i materialet information om de olika praktiska verksamheter som anlitades som föreläsare under internaten. Uppföljningsdagen Syftet med den uppföljande dagen för chefer inom rättsväsendet var dels att ge en bild av vad utbildningen innehållit, dels att diskutera visioner för 21

23 framtiden, särskilt vad gäller kontinuerliga utbildningsinsatser om bemötande av sexualbrottsoffer. Dagen inleddes med en något förkortad version av den interaktiva teatern från internatet. Därefter vidtog en paneldiskussion med företrädare från rättsväsendet angående framtida utbildningsinsatser. Dagen avslutades med en föreläsning av Mats Andersson, internetanalytiker, med titeln Det kan finnas en främmande man i ditt barns sovrum ungas tillvaro på nätet. Föreläsningen förmedlade viktig kunskap om vad som sker under ytan på svenska ungdomssajter och ungas sexuella utsatthet på nätet med särskilt fokus på förövarnas strategier och beteenden. 22

24 5. UTVÄRDERING Utbildningsprogrammet har utvärderats individuellt genom dels skriftliga utvärderingsformulär efter föreläsningsdagarna respektive internaten (bilaga 2 och 3), dels en uppföljning i form av en webbenkät på utbildningswebben som kursdeltagarna ombads fylla i ungefär tre månader efter internatstillfället. Syftet med webbenkäten var att försöka få en bild av om utbildningen haft några effekter och att kartlägga eventuellt ytterligare utbildningsbehov. Utbildningsprogrammet har överlag fått mycket positiva utvärderingar. Två aspekter av utbildningen har varit särskilt uppskattade; den interaktiva teatern som form för reflektion och diskussion och att utbildningen genomförts i blandade grupper för hela rättsväsendet samtidigt. Nedan redovisas först resultaten från utvärderingarna av föreläsningsdagarna, internaten och utbildningen i sin helhet. De mest vanligt förekommande fria kommentarerna till utvärderingsfrågorna redovisas också, men även mindre vanliga kommentarer återges ibland för att ge en så bred helhetsbild som möjligt. Därefter presenteras vad som framkommer av dokumentationen från gruppdiskussionerna under internaten; vilka förslag till konkreta förändringar av bemötandet av sexualbrottsoffer som kursdeltagarna diskuterat och några andra teman som varit vanligt förekommande. Slutligen redovisas vilka frågor som webbenkäten innehöll samt resultaten av dessa. Föreläsningsdagarna Närmare 300 av 475 personer som deltog i föreläsningsdagarna lämnade in utvärderingsblanketten. Fig 1. Utvärdering av föreläsningsdagarna. Poängskala 1 6 (1 lägst, 6 högst) Helhetsintryck av föreläsningsdagarna 5,0 Genomsnittsbetyg på föreläsningarna 4, Många kommentarer i utvärderingarna handlar om att föreläsningarna var intressanta, att föreläsarna var kompetenta och att de hade en förmåga att 23

25 fånga publiken. Deltagarna har särskilt uppskattat bredden på föreläsningarna, att de innehöll olika perspektiv och belyste bemötandeproblematiken utifrån olika infallsvinklar. Vad gäller kommentarer kring sådant deltagarna hade velat ändra på, handlar dessa främst om upplägget av dagen, t.ex. fler och kortare pauser, att det borde ha funnits möjligheter att ställa frågor till föreläsarna eller mer tid till föreläsarna (eller vissa föreläsare). Få kommentarer handlar om innehållet, men av dessa kan nämnas önskemål om mer konkreta exempel på bra och dåligt bemötande samt fler konkreta tankar kring hur arbetet med sexualbrottsoffer kan utvecklas. Internaten Utvärderingar inlämnades av 82 % av kursdeltagarna (317 inlämnade utvärderingsblanketter). De första sju frågorna rörde hela utbildningsprogrammet, inklusive föreläsningsdagen, och redovisas strax nedan. Fig 2. Omdömen om internatets olika delar. Poängskala 1 5 (1 lägst, 5 högst) Introduktionen 3,9 Interaktiv teater och efterföljande gruppdiskussion 4,9 Empati, professionellt förhållningssätt och bemötande 4,5 Gruppdiskussioner utifrån fallbeskrivningar 3,9 Föreläsningar med praktiskt verksamma 4,1 Avslutningen 3, Kursdeltagarnas kommentarer kring den interaktiva teatern kretsar mycket kring att seminariet gett aha-upplevelser och insikter eller tankeställare om hur alla aktörer i rättskedjan kan bemöta sexualbrottsoffer och hur ett sexualbrottsoffer kan uppleva mötet med rättsväsendet. Teatern beskrivs av många som trovärdig och professionellt genomförd. Kursdeltagarna har 24

26 också ansett att den interaktiva teatern lyckades engagera dem och gav ett gott underlag för konstruktiva diskussioner, även i den efterföljande gruppdiskussionen. Flera kursdeltagare från alla yrkeskategorier beskriver detta seminarium som det bästa inslaget under utbildningen. Foto: Carl Johan Eriksson Interaktiv teater engagerar. Kommentarerna till föreläsningen om empati, professionellt förhållningssätt och bemötande är också genomgående mycket positiva. Ämnet beskrivs som relevant och viktigt. Flera kursdeltagare påpekar att föreläsningen klargjorde betydelsen av det personliga bemötandet, synliggjorde egna brister och gav redskap att jobba vidare med för att förbättra sitt bemötande. Bland kommentarerna återfinns också att föreläsningen förmedlade viktig kunskap om empati, betydelsen av självkännedom och hur både egna och offrets känslomekanismer påverkar bemötandet. Många kursdeltagare önskar att detta inslag hade fått mer tid och innehållit fler falldiskussioner. Föreläsningarna med praktiskt verksamma utanför rättsväsendet som möter sexualbrottsutsatta kvinnor och barn var också överlag uppskattade. Däremot varierar synpunkterna kring relevans och vilken kunskap som förmedlades mer i kommentarerna kring detta inslag jämfört med de tidigare. En del kursdeltagare tyckte att det var svårt att se relevansen beträffande barn eftersom de i sitt arbete inte kommer i kontakt med sexualbrottsutsatta barn. Andra nämner bl.a. att det kan vara svårt att överföra erfarenheter från sjukvården eller ideell verksamhet till åtgärder inom rättsväsendet. En del efterfrågar fler konkreta exempel och råd beträffande bemötande. Samtidigt påpekar många att det är nyttigt med kunskapsförmedling från verksamheter utanför rättsväsendet och att föreläsningarna innehållit ny kunskap och värdefulla erfarenheter, bl.a. vad gäller kvinnors psykologiska reaktioner 25

27 under och efter en våldtäkt. De kursdeltagare som arbetar med sexualbrottsutsatta barn har överlag ansett att föreläsningarna från BUP gav mycket. Vad slutligen gäller gruppdiskussionen dag två utifrån barnintervjuerna och fallbeskrivningen om ett samkönat manligt sexuellt övergrepp handlar de flesta kommentarerna om att det var mycket positivt att få diskutera frågorna i en blandad yrkesgrupp och få möjlighet ta del av erfarenheter från andra aktörer inom rättsväsendet. Det framkommer något delade meningar vad gäller själva uppgiften och hur användbart underlaget var. Vissa kursdeltagare tyckte att materialet gav underlag till bra diskussioner och att frågeställningarna var relevanta, medan andra ansåg att materialet var svårt att diskutera, att frågeställningarna var otydliga eller att underlaget behandlade frågor och problem som borde vara överspelade (det sistnämnda gällde framför allt fallbeskrivningen av det samkönade manliga övergreppet). Några tyckte frågeställningarna om barn var svåra att diskutera eftersom ärenden med barn inte ingår i deras arbetsuppgifter. Ett mindre antal kursdeltagare tyckte att denna gruppdiskussion var överflödig och att diskussionen över yrkesgränserna kunde ha förts direkt i den stora gruppen. En klar majoritet av kommentarerna uttrycker dock att det var bra att få diskutera även i mindre grupper. Hela utbildningen Tabell 1. Utvärdering av hela utbildningen. Poängskala 1 5 (1 lägst, 5 högst) SNITTBETYG Helhetsomdöme av utbildningen inkl första föreläsningsdagen Tydlig målsättning med utbildningen Innehållet motsvarade målsättningen Uppläggningen i stort -fördelningen mellan olika inslag Kopplingen mellan föreläsningsdagen och internatet Att utbildningen omfattade blandade yrkeskategorier från rättsväsendet Kursmaterialet 4,4 4,5 4,3 4,3 4,1 4,8 4,0 26

28 Tabell 2. Helhetsomdöme om utbildningen efter yrkeskategori och kön. Poängskala 1 5 (1 lägst, 5 högst) SNITTBETYG Polisen 4,3 Domstolarna 4,6 Åklagarmyndigheten 4,4 Advokater 4.5 Administratörer 4,8 Kvinnor 4,5 Män 4,3 Att utbildningen skett i blandade grupper har varit mycket uppskattat. Många av de fria kommentarerna i utvärderingarna - även i webbenkäten - ger uttryck för detta. Överhuvudtaget är kommentarer kring behov av mer samverkan och förståelse för varandras yrkesroller mycket vanliga. Utvärderingen bekräftar en svårighet som följer av uppläggningen av utbildningen, nämligen att åstadkomma en tydlig koppling mellan föreläsningsdag och internat. Några tycker att internatet inte tydligt återkopplade till föreläsningsdagen. Flera påpekar också att tiden mellan utbildningstillfällena kunde bli lång, som mest fyra månader. Några kursdeltagare tycker att kursmaterialet borde ha delats ut innan internatet. Andra kommenterar att de inte har någon uppfattning om materialet eftersom de ännu inte hunnit titta så noga på det. Ganska många kursdeltagare från främst polisen efterlyser en annan utformning av kursmaterialet så att det hade kunnat användas för vidareutbildning av kollegor. Den sista frågan i utvärderingen av hela utbildningen gav kursdeltagarna möjlighet att beskriva vad det tyckte de fick ut av utbildningen. Tre teman dominerar i svaren. (1) Att utbildningen förmedlat nya perspektiv och infallsvinklar samt gett behövligt utrymme för självreflektion och diskussioner kring förhållningssätt, attityder och värderingar. (2) Att utbildningen gett viktiga kunskaper och insikter om andra delar av rättsväsendet. (3) Att utbildningen fyllt ett behov vad gäller kunskap om sexualbrottsoffer. 27

29 Dokumentationen från gruppdiskussionerna I dokumentationen från gruppdiskussionerna berörs både institutionellt bemötande och personbemötande. De förslag på åtgärder för att förbättra bemötandet som förs fram rör sig också på olika nivåer, allt från behov av strukturella förändringar till förändringar på ett personligt plan. Kursdeltagarnas konkreta synpunkter och förslag för att förbättra bemötandet är rätt likartade oavsett vilken uppgift eller bemötandesituation som diskuterades. Vissa mindre skillnader kan dock noteras beträffande barn och de redovisas sist nedan. På ett mer övergripande plan förs fram att det finns ett stort behov av återkoppling från kollegor, andra aktörer inom rättsväsendet och sexualbrottsoffren själva så att man blir medveten om hur man upplevs av andra och kan förbättra bemötandet i de avseenden det behövs. Mer utbildning om bemötande till alla inom rättsväsendet efterlyses, liksom diskussioner på den egna arbetsplatsen om värdegrund, attityder och värderingar. Mer öppenhet mellan olika myndigheter inom rättsväsendet och en förmåga att se helheten och inte enbart den egna organisationen lyfts fram som väsentligt för att sexualbrottsoffer ska uppleva ett bra bemötande genom hela rättskedjan. Ett vanligt förslag är att göra lokaler mer ändamålsenliga och handlingar, t.ex. kallelser och informationsblanketter, mindre skrämmande och mer begripliga. En aspekt som ofta har diskuterats är att sexualbrottsoffrets behov av information och att få saker förklarade för sig måste tillgodoses bättre och att hela rättsväsendet måste ta ett gemensamt ansvar för detta. Förbättringsområden som utpekas i detta avseende är bl.a. hur en huvudförhandling går till och att det borde finnas möjligheter att besöka rättssalen innan huvudförhandlingen, vilka olika roller rättsaktörerna har, vad som sker i det egna ärendet, vem eller vilka som håller i ärendet samt vilka beslut som har fattats och grunderna för dessa. Mer personliga kontakter med sexualbrottsoffret på eget initiativ är ett vanligt förslag, t.ex. att ringa upp för att informera om ärendet, vad som kommer att hända och att förklara innebörden i och bakgrunden till fattade beslut. Att målsägandebiträde bör förordnas tidigare och snabbare komma i kontakt med sexualbrottsoffret är en vanlig uppfattning. Så även att alla myndigheter bör ta ett gemensamt ansvar för att underlätta för brottsoffret att komma i kontakt med sitt målsägandebiträde, handläggare och andra aktörer inom alla myndigheter inom rättsväsendet samt hälso- och sjukvården eller stödorganisationer. 28

30 Många förslag avser konkreta åtgärder inom de olika myndigheterna eller för olika yrkeskategorier. Vad gäller polisen lyfts ofta fram att sexualbrottsoffret måste bemötas från en neutral position och att offrets berättelse måste tas emot förutsättningslöst och utan att tidigt ta ställning till vad man tycker eller tror. För åklagarnas del återkommer att tillräcklig tid bör avsättas för ett möte med sexualbrottsoffret innan huvudförhandlingen. Domstolarna anses behöva planera huvudförhandlingarna bättre i samråd med åklagare och advokater, så att stress inte uppkommer och målsägandeförhöret får ta den tid som behövs. Rättens ordförande lyfts fram som en nyckelperson som måste ta kommandot för att skapa en så bra stämning i rättssalen som möjligt och se till bl.a. att alla aktörer håller en lämplig ton i förhören och att alla i rättssalen blir ordentligt presenterade när huvudförhandlingen startar så att sexualbrottsoffret vet vilka personer som finns i salen och varför. Vidare påpekas inte sällan att man som domare måste känna sig säker på hur man ska förhålla sig till och hantera problematiken med kränkande eller irrelevanta frågor och gärna informera alla aktörer i rättssalen om detta. Diskussionerna på ett mer personligt plan har ofta kretsat kring hur viktigt det är att inse att alla som möter ett sexualbrottsoffer kan göra skillnad och vara avgörande för hur hela ärendet fortskrider och hur sexualbrottsoffret upplever bemötandet genom rättskedjan. Mer konkret lyfter kursdeltagarna fram ett behov att tänka på språket vid telefonsamtal och personliga möten, t.ex. att inte gömma sig bakom ett myndighetsspråk och att vara uppmärksam på sitt kroppsspråk. Ett vanligt tema är betydelsen av att göra sig medveten om egna fördomar och föreställningar om sexualitet, kön, sexualbrott och sexualbrottsoffer samt att inte låta sig styras av sina egna behov och känslor. Att ta sig tid, inte framstå som stressad, visa tålamod och respekt nämns ofta, liksom att lyssna bättre och intresserat samt att försöka se personen som berättar. Det anses också viktigt att skapa förtroende och tillit genom att använda sin empatiska förmåga samtidigt som man förklarar sin roll och uppgift. En annan fråga som kommer upp flera gånger, särskilt i gruppdiskussionerna om samkönade övergrepp, är att lära sig ställa kritiska frågor som inte är ifrågasättande på ett sätt som skuldbelägger offret och att inte utgå från sig själv som norm för hur man beter sig i sexuellt avseende. Diskussionerna kring barn som sexualbrottsoffer skiljer sig inte mycket från diskussioner om vuxna offer. Ungefär samma problem- och utvecklingsområden identifieras och förslagen påminner mycket om de nyss redovisade. Samtidigt markeras ganska ofta barns annorlunda reaktioner, beteenden, behov och utsatthet. Många diskussioner har förts kring om och när det är förenligt med barns bästa att delta i huvudförhandlingen och det verkar ha 29

31 rått delade meningar i den frågan. Många kommentarer kring barnintervjuerna i kursmaterialet kretsar kring att rättsprocesser kan vara förvirrande, svårförståeliga och otrygga för barn, men att barn också kan tycka att det är en positiv upplevelse att få vara delaktig i processen och få upprättelse. Några konkreta förslag som framförs beträffande barn är att det borde finnas en rättegångsskola för sexualbrottsutsatta barn eller annan åldersanpassad information och fler samarbeten som Barnahus, att stöd till hela familjen runt barnet behövs, att ärenden med barn måste handläggas snabbare, att huvudförhandlingar där barn deltar borde anpassas mer ur ett barnperspektiv, att uppföljning av barnet efter rättsprocessen är nödvändigt och att alla aktörer i rättsprocessen ska ha barnkompetens. Webbenkäten Webbenkäten besvarades av 173 kursdeltagare. Det har varit en god relativ representation från de olika myndigheterna och yrkesgrupperna i relation till det totala antalet kursdeltagare inom respektive kategori. Alla frågor har dock inte besvarats i enkäterna. Nedan anges hur många svar som inkommit på respektive fråga och siffrorna som redovisas avser enbart lämnade svar. Svaren har också sorterats utifrån vilken myndighet eller yrkesgrupp man tillhör, men redovisas bara i de fall markanta skillnader har kunnat observeras. Redovisningen är något mer omfattande beträffande vissa frågor eftersom de har bedömts mest intressanta att lyfta fram. För de flesta frågorna i webbenkäten har det funnits möjlighet att kommentera eller utveckla sitt svar. Fråga 1 Har du efter bemötandeutbildningen haft någon eller några idéer om förändring av bemötandet av sexualbrottsoffer som du genomfört eller velat genomföra? (144 svar) Ja Nej 45% 55% Här finns en rätt stor spridning i svaren mellan olika kategorier av kursdeltagare. Högst andel jakande svar återfinns bland åklagarna (73 %), medan 30

32 polisen uppvisar den lägsta andelen (46 %). Övriga yrkeskategorier ligger i intervallet mellan genomsnittet för alla och åklagarna. Kvinnornas andel av jakande svar är också större än männens (58 respektive 49 %). Enkäten erbjöd kursdeltagare som haft en idé möjlighet att utveckla vad dessa idéer består av. Mycket känns igen från gruppdiskussionerna under internaten, men är ofta mer konkret relaterade till den egna arbetsuppgiften som exempelvis förhörssituationer eller konkreta arbetssituationer då man bestämt sig för att kontakta sexualbrottsoffret för att ge information. Andra idéer framkommer också, bl.a. behov av bemanning av domstolspersonal i domstolens allmänna utrymmen och att åklagare borde vara med vid huvudförhöret med offret. Många idéer handlar om att kollegor också borde få utbildning i bemötande av sexualbrottsoffer. Fråga 2 Har du efter utbildningen fördjupat dig i bemötandefrågor i något avseende, t.ex. med hjälp av kursmaterialet eller referenslistan? (162 svar) Andelen jakande svar uppgår till 36 %. De som beskrivit i vilket avseende eller på vilket sätt de fördjupat sig uppger vanligen att de tagit del av boken och de andra texterna i kursmaterialet. Några har fördjupat sig genom att läsa offentligt tryck eller annan litteratur, diskutera frågorna med andra eller att delta i projekt och utbildningar. Den klart vanligaste förklaringen som uppges till att man inte fördjupat sig är att det inte funnits tid till detta. Fråga 3 Har du efter utbildningen haft möjligheter att omsätta dina eventuella idéer om bemötande av sexualbrottsoffer i praktiken? (164 svar) Här har 23 % svarat att de inte utvecklat någon idé. Andelen jakande svar överväger klart, 43 % jämfört med 34 % nekande svar. Fråga 4 Hur har chefers och kollegors kunskap, engagemang och stöd för att förändra bemötandet av sexualbrottsoffer varit efter utbildningen? (156 svar) Lite anmärkningsvärt är att så många som 41 % har uppgett att de inte har någon uppfattning i den frågan. Av övriga har en klar majoritet (46 %) svarat att engagemanget osv. varit godkänt, bra eller utmärkt. 31

33 Fråga 5 Har utbildningen haft någon betydelse för hela din organisation eller arbetsplats, t.ex. genom diskussioner, internutbildning osv.? (151 svar) Ja Nej 63% 37% Spridningen i jakande svar mellan olika kategorier av kursdeltagare är stor, från lägst 33 % för åklagarna till högst 63 % beträffande advokater. Övriga yrkeskategorier är mer jämförbara med åklagarna än med advokaterna. Även skillnaden mellan könen är rätt stor, 41 % av kvinnorna har svarat ja, medan motsvarande siffra för männens del uppgår till 30 %. Det är huvudsakligen kursdeltagare som svarat ja på frågan som har lämnat kommentarer. Dessa handlar främst om att det har förekommit fler diskussioner och andra samtal kring bemötandefrågor efter det att kursdeltagarna har berättat om utbildningen. Fråga 6 Skulle du vilja ha mer utbildning om bemötande av sexualbrottsoffer? (146 svar) Ja Nej 30% 70% Ganska många kursdeltagare som svarat ja har utvecklat sina svar. Önskemålen varierar rätt mycket. Några vill få mer kunskap förmedlad från kuratorer, sjukvårdspersonal och andra som arbetar nära sexualbrottsoffer, medan an- 32

34 dra nämner bl.a. tekniker för att undvika att ställa kränkande frågor eller fördjupad kunskap om sexualbrottsoffers reaktioner och behov efter övergreppet. Flera hänvisar till att andra, främst kollegor, behöver utbildning. Andra efterfrågar ytterligare utbildning tillsammans med övriga rättsväsendet, i vissa fall även inkluderande sjukvård och socialtjänst. Annat som nämns är mer kunskap om barn och unga som sexualbrottsoffer och fördjupning av den teoretiska kunskapen om bemötande liksom hjälp att omsätta denna till praktisk handling. Fråga 7: Om du har något ytterligare du vill säga får du gärna göra det här. (71 svar) Två tydliga teman framträder bland svaren. Det första gäller utbildningsbehov. Många menar att fler behöver den här typen av utbildning och att detta gäller både den egna myndigheten/yrkesgruppen och andra verksamma inom rättsväsendet. Flera preciserar också vilket kunskapsbehov de anser föreligger och nämner då framför allt insikter, reflektion, ny brottsofferkunskap och nya perspektiv som grund för att förändra förhållningssätt och tankar och därmed den egna praktiken. Det andra temat handlar om att det finns ett behov av interna konstruktiva diskussioner på arbetsplatsen om bemötande, attityder och värderingar. Hit kan också hänföras kommentarer kring att det inom ramen för sitt arbete måste finnas möjligheter till kritisk självreflektion för att nå insikter och kunna förändra sin praktik. Återkoppling av utbildningsprogrammet För att kursdeltagarna ska få möjlighet att ta del av resultaten kommer samtliga kursdeltagare att kontaktas via e-post med en länk till Brottsoffermyndighetens hemsida där denna rapport läggs ut. Motsvarande uppgifter kommer att skickas ut till myndigheterna för att de chefer som deltagit i föreläsningsdagen och uppföljningsdagen ska ha en möjlighet att ta del av rapporten. 33

35 6. KONTINUERLIGA UTBILDNINGSINSATSER I FRAMTIDEN Frågan har diskuterats med referensgruppen vid två tillfällen under våren Under dessa möten har referensgruppen förändrats och utökats något för att involvera utbildningsansvariga från samtliga myndigheter. En del av uppföljningsdagen för cheferna inom rättsväsendet ägnades också åt denna fråga och referensgruppen deltog aktivt i planering och genomförande av detta inslag. Referensgruppen Som underlag till diskussionerna i referensgruppen fick representanterna ta del av resultaten från utvärderingarna och webbenkäten fram till februari De medlemmar i referensgruppen som deltagit i internaten delgav också sina erfarenheter. Diskussioner fördes huvudsakligen runt tre frågor. Den första gällde var i utbildningsstrukturen hos respektive myndighet moment om bemötande av sexualbrottsoffer skulle kunna integreras, både som utbildning för enbart anställda inom den egna myndigheten och tillsammans med anställda från andra delar av rättsväsendet. Den andra frågan kretsade kring vilka yrkesgrupper som kan ingå i sådana utbildningsinslag och om det vore lämpligt att utöka utbildningen till att omfatta även anställda inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Slutligen diskuterades genomförandefrågor. Referensgruppen var enig om att det är viktigt att förvalta det som varit mest framgångsrikt med utbildningen, det vill säga utbildning samtidigt för anställda inom hela rättsväsendet och den interaktiva teaterns möjligheter att åskådliggöra brottsofferperspektivet, att skapa underlag för reflektion och diskussion samt att engagera och aktivera kursdeltagarna att själva arbeta med frågeställningar under utbildningen. En kartläggning gjordes av utbildningsansvariga inom myndigheterna för att undersöka var i den befintliga utbildningsstrukturen utbildningsinslag skulle kunna ingå. Diskussioner fördes även om eventuella behov av nya utbildningar, men det bedömdes inte som lika genomförbart som att använda sig av befintliga strukturer. Störst behov av utbildning ansågs föreligga i de återkommande grundutbildningarna för åklagare och domare, medan befintliga specialistutbildningar inom samtliga myndigheter bedömdes i huvudsak täcka de behov som finns. För polisens del finns goda möjligheter använda de 100 handledare 34

36 som har utbildats för interaktiv utbildning om brott i nära relationer även för utbildning av en bred krets av anställda inom polisen om bemötande av sexualbrottsoffer. Utbildningsmoment om bemötande av sexualbrottsoffer sågs huvudsakligen som en fördjupning av bemötandefrågor. En introduktion till och grund om bemötandefrågor sågs som nödvändig, antingen innan eller samtidigt som utbildning om sexualbrottsoffer. Beträffande vilka yrkesgrupper som borde ingå i framtida gemensamma utbildningsinsatser ansåg referensgruppen att advokater borde bjudas in. Det ansågs svårare att ta ställning till om utbildningen borde vidgas till att omfatta ytterligare yrkesgrupper. Genomförandefrågorna kretsade främst kring behovet av samarbete och samordning om utbildningen ska ges samtidigt för anställda inom hela rättsväsendet. Referensgruppen ansåg att det skulle vara värdefullt med en utomstående part som kunde bidra i detta avseende. Uppföljningsdagen för chefer Ett syfte med den uppföljande dagen för chefer i rättsväsendet var att diskutera visioner för framtiden vad gäller fortsatta utbildningsinsatser. Projektledaren redovisade kort vad som framkommit i genomförda utvärderingar, bl.a. kursdeltagarnas uppfattning om utbildningens starka sidor och framtida utbildningsbehov av kollegor. En diskussion fördes i en panel i vilken ingick Ulrika Herbst, avdelningschef vid Polisenheten Rikspolisstyrelsen, Marianne Ny, överåklagare vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg (även en av Åklagarmyndighetens representanter i referensgruppen) samt Roberth Nordh, rektor för Domstolsakademin. Panelen var genomgående mycket positiv till att ansträngningar måste göras för att förvalta den utbildningssatsning som har genomförts och att arbeta för fortsatt gemensam utbildning, åtminstone till någon del. Brottsoffermyndighetens bedömning Brottsoffermyndighetens uppfattning är att det finns ett starkt intresse från berörda myndigheter att integrera utbildningsmoment om bemötande av sexualbrottsoffer i kontinuerliga utbildningsinsatser och att helt eller delvis göra det i gemensamma former. Frågan om gemensam utbildning framstår huvudsakligen som en administrativ fråga och Brottsoffermyndigheten delar referensgruppens bedömning att det skulle underlätta med en utomstående part som samordnar arbetet med gemensam utbildning. Det finns ett flertal vidareutbildningar på grundnivå där frågor om bemö- 35

37 tande av sexualbrottsoffer relativt enkelt skulle kunna integreras. Det samma gäller några av Domstolsakademins kurser, bl.a. en kurs om mångfald och bemötande. Möjligheterna att ge gemensamma utbildningar framstår i dagsläget som mest goda vad gäller åklagar- och fiskalskurser. Det är inte lika lätt att se var i polisens nuvarande ordinarie utbildningar en gemensam utbildning skulle kunna finna sin plats. Det finns anledning att peka på att det finns möjligheter att anlägga ett helhetsperspektiv på bemötande av sexualbrottsoffer och att skapa möten över yrkesgränserna även om inte utbildning genomförs samtidigt för olika yrkesgrupper inom rättsväsendet. T.ex. kan verksamma inom andra delar av rättsväsendet bjudas in för att delta i utbildningsmoment för att delge erfarenheter och delta i diskussioner. Kursledningens intryck är att de flesta kursdeltagare var engagerade och hade goda förkunskaper i bemötande- och brottsofferfrågor. Det kan bli aktuellt att i framtida kontinuerliga och obligatoriska utbildningsinsatser tillgodose mer varierande kunskapsbehov i en utbildning som riktar sig till alla anställda. I syfte att främja myndigheternas fortsatta utbildningsinsatser har Brottsoffermyndigheten inom ramen för uppdraget påbörjat ett arbete att i samarbete med Vardagens Dramatik och ett e-learningföretag utveckla ett webbaserat utbildningsmaterial om bemötande av sexualbrottsoffer. Utgångspunkten i materialet kommer att vara den interaktiva teatern nedbruten i lämpliga delar i filmformat. Viss komplettering av manus kommer också att ske. Filmerna ska utgöra underlag för reflektion och diskussion och materialet kommer att innehålla bl.a. diskussionsfrågor och förslag på hur utbildningsinslag kan läggas upp. Utbildningsmaterialet ska kunna användas både för myndighetsspecifika och gemensamma utbildningar och vara fritt att använda hur man vill utan kostnad. 36

38 7. ERFARENHETER Planeringsfasen En grundläggande förutsättning för genomförandet av en yrkesöverskridande utbildning i ett uppdrag som detta är ett stort intresse för utbildningen från de samverkande myndigheterna. I detta fall har ett sådant intresse funnits och det har bland annat manifesterat sig i en engagerad referensgrupp med ett brett mandat. Planeringsmötena har medverkat till många och positiva kontakter mellan företrädare från olika delar av rättsväsendet och utbildningen har uppmärksammats i myndigheternas hemsidor och interna tidningar. En initial svårighet har varit att konstruera ett relevant kursmaterial med stöd av befintlig litteratur, särskilt som ambitionen varit att anlägga ett helhetsperspektiv på rättsväsendets bemötande av sexualbrottsoffer. Uppdraget har för Brottsoffermyndigheten inneburit ökade kontakter med många olika verksamheter som kommer i kontakt med sexualbrottsoffer och fördjupad kunskap kring frågor om bemötande av dessa offer. Myndighetens förhoppning är att det utbildningsmaterial som är under utveckling ska tillvarata aktuell kunskap och fylla det tomrum som har funnits på området. Svårigheterna i planeringsfasen har främst varit praktiska, t.ex att uppskatta antalet kursplatser och hur många som skulle vara möjliga att fylla. Det stora antalet internattillfällen har underlättat för kursdeltagare som fått förhinder att byta internat. Bortfallet av anmälda deltagare har dock varit relativt stort, främst på grund av kursdeltagarnas pressade arbetssituation. En konsekvens av detta var att representationen från de yrkesgrupper som hade minst antal platser, främst åklagare, administratörer och advokater, var mindre vid vissa internattillfällen. Möjligen skulle detta ha kunnat motverkas genom ett överintag av kursdeltagare till varje internat. Genomförande Vad gäller utbildningen som helhet är det mycket tydligt att blandningen av kursdeltagare från hela rättsväsendet och den interaktiva teatern har varit de viktigaste faktorerna bakom kursdeltagarnas positiva omdömen om utbildningen. Det är särskilt glädjande att administratörerna varit mycket nöjda med den gemensamma utbildningen. Under planeringen av utbildningen framkom en viss tvekan beträffande deras medverkan på grund av en befarad risk för att administratörer skulle kunna känna sig i utkanten i 37

39 en grupp med poliser och jurister. Kanske kan gemensamma utbildningar också medverka till att tunna ut strukturer och hierarkier som kan finnas inom rättsväsendet? Administratörer har en nyckelroll och har mycket att bidra med när det gäller bemötande eftersom de ofta är de första personerna ett sexualbrottsoffer möter vid kontakter med åklagare och domstol. Att den interaktiva teatern upplevdes så positivt av kursdeltagarna hänger troligen samman med att bemötandefrågor är svåra att lära ut med traditionella pedagogiska metoder. Bemötande måste upplevas och involvera känslorna lika väl som intellektet. Interaktiv teater stimulerar också egen aktivitet på ett effektivt sätt. En grundläggande förutsättning för att utveckla förhållningssätt och bemötanden är just egen aktivitet, allt från egna tysta reflektioner till långa diskussionsinlägg. Med utbildningsprogrammets ambition att försöka ge en så bred bild av problemområdet som möjligt följer en risk att frågorna blir ytligt behandlade eller fragmenteras så att helheten går förlorad. För att uppnå den önskvärda balansen mellan djup och bredd har viss betoning legat vid bemötande av vuxna kvinnor som offer för sexualbrott under internaten. De generella insikter och den kunskap om bemötande som då getts kan dock användas även vid möten med andra sexualbrottsoffer. Knappast några kommentarer i utvärderingarna handlar heller om att kursdeltagarna saknat kunskap beträffande någon viss kategori av sexualbrottsoffer. Inslagen med kunskapsförmedling av personer utanför rättsväsendet har varit viktiga för att öka kursdeltagarnas kunskaper om sexualbrottsoffer och ge insikter i offrens upplevelser av rättsväsendet. Dessa inslag har uppfattats som relevanta och varit uppskattade. Utbildningen i denna del har medverkat till att förmedla insikter om kopplingarna mellan bristande kunskap, fördomar, problematiska värderingar och risker för dåligt bemötande. Effekter Mot bakgrund av att utbildningsprogrammets tonvikt varit personlig reflektion och gruppdiskussioner har det inte organiserats eller saluförts som en instruktörsutbildning. Detta har ställt höga krav på kursdeltagarnas engagemang, krav de i högsta grad levt upp till. Deras engagemang har också märkts genom att de under internaten ofta uttryckt ambitioner om att de vill medverka till att utbildningen sprids till fler. Kursledningen har uppmuntrat deltagarna att i stället för traditionell internutbildning samla kollegor till seminarier eller andra möten för att berätta om utbildningen och vilka insikter, kunskaper och idéer om förändring den gav samt för att starta en diskussion på arbetsplatsen. Mer än hälften av kursdeltagarna som svarade 38

40 på webbenkäten har försökt omsätta sina kunskaper från utbildningen till ett förändrat förhållningssätt och/eller praktisk handling. Resultatet i webbenkäten visar att processer har startat på några av arbetsplatserna redan tre månader efter utbildningen och att det finns en bra grund att bygga på tillsammans med det kommande utbildningsmaterialet. En förutsättning för att en utbildningssatsning av detta slag ska ge långvariga effekter är att utbildningen förankras bland cheferna inom rättsväsendet och att de känner sig involverade. Därför har chefer inbjudits särskilt till föreläsningarna och till den avslutande uppföljningsdagen. Den sistnämnda dagen har inte utvärderats särskilt, men gensvaret från cheferna har varit gott. Några av dem har också deltagit i internatdelen av kursen. Det är Brottsoffermyndighetens övertygelse att chefernas aktiva medverkan i utbildningsprogrammet underlättar förankring och genomförande av framtida fortbildning inom området för fler anställda inom rättsväsendet. 39

41 Bilaga 1 Program för föreläsningsdagen Registrering, kaffe med smörgås Inledning Varför anmäler inte sexualbrottsoffer brotten till polisen? Varför behöver bemötandet förbättras? Claes Borgström, advokat och utredare i Sexualbrottsofferutredningen Att möta kvinnor och tonårsflickor som utsatts för sexuella övergrepp Gun Heimer, överläkare och professor i kvinnomedicin med särskild inriktning på våld mot kvinnor vid Uppsala universitet Lunch Sexualbrottsutsatta barns reaktioner, utsatthet och behov Carl-Göran Svedin, överläkare och professor i barn- och ungdomspsykiatri med inriktning mot barnmisshandel och sexuella övergrepp vid Hälsouniversitetet i Linköping Synen på kvinnor och barn som offer för sexuella övergrepp ur ett idéhistoriskt perspektiv Åsa Bergenheim, professor i idéhistoria samt i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet Paus Pojkar som offer för sexuella övergrepp Börje Svensson, psykoterapeut vid Rädda Barnen Avslutning 40

42 Bilaga Kaffe Program för internatutbildningen Dag Introduktion och presentation av kursdeltagare och kursledning Lunch Hon skriker och bråkar, ifrågasätter din professionalitet, vill knappt samarbeta, dricker för mycket, är ny i stan Hon är välutbildad, och framgångsrik, efterlängtad på det nya jobbet, stort självförtroende, whiskeykännare Hon påstår att hon blivit våldtagen. Vi får följa hennes väg genom rättsväsendet. Gestaltat av Vardagens Dramatik, ett utbildningsföretag med mångårig erfarenhet av att lyfta intressanta frågeställningar inom rättsväsendet. De använder teater som metod för att väcka lusten till reflektion, samtal och diskussion (inklusive kaffepaus) Kort bensträckare Reflektioner och diskussioner i blandade grupper. Syftet med grupparbetet är att utifrån frågeställningar som väckts under teatern reflektera kring möjliga konkreta sätt att förändra bemötandet och vad förändringarna kan innebära ur ett brottsofferperspektiv Gemensam middag Dag Empati, professionellt förhållningssätt och bemötande. Passet leds av Ulla Holm, leg. psykolog och docent. I en inledande föreläsning belyser och konkretiserar hon de olika begreppen. Därefter diskuteras en inspelad bemötandesituation i smågrupper (inklusive kaffepaus). Avslutning med gemensam analys i helgrupp Gruppdiskussioner i blandade grupper utifrån fallbeskrivningar med olika sexualbrottsoffer och bemötandesituationer Lunch Praktiskt verksamma från bl.a. hälso- och sjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin föreläser om att möta kvinnor och barn som sexualbrottsoffer. Föreläsarna kommer också att förmedla erfarenheter av brottsoffers möten med rättsväsendet och ge exempel på gott samarbete mellan olika aktörer som möter sexualbrottsoffer (inklusive kaffepaus) Avslutande diskussion, utvärdering och fortsatta insatser på området 41

43 Bilaga 3 Program för den uppföljande chefsdagen Registrering, kaffe och smörgås Hon skriker och bråkar, ifrågasätter din professionalitet, vill knappt samarbeta, dricker för mycket, är ny i stan... Hon är välutbildad, och framgångsrik, efterlängtad på det nya jobbet, stort självförtroende, whiskeykännare Hon påstår att hon blivit våldtagen. Vi får följa hennes väg genom rättsväsendet. Gestaltat av Vardagens Dramatik, ett utbildningsföretag med mångårig erfarenhet av att lyfta intressanta frågeställningar inom rättsväsendet. De använder teater som metod för att väcka lusten till reflektion, samtal och diskussion (inklusive kaffepaus) Gemensam lunch Visioner för framtiden Paus med kaffe och kaka Det kan finnas en främmande man i ditt barns sovrum ungas tillvaro på nätet Mats Andersson, internetanalytiker, Netscan. Netscan i Malmö arbetar sedan 2004 med att kartlägga svenska ungdomssajter på nätet och sprida kunskap om vad som sker under ytan på sajterna. Företagets grundare Mats Andersson utbildar i ett ämne som många känner till men inte riktigt förstår vidden av Summering och avslutning 42