Hållbart nyttjande av skogen inom ramen för ett nationellt skogsprogram

Transkript

1 Hållbart nyttjande av skogen inom ramen för ett nationellt skogsprogram Vi representerar den svenska miljö- och friluftsrörelsen samt branschorganisationen Ekoturismföreningen och Hållbara Bergslagen (ett regionalt utvecklingsinitiativ). Genom våra organisationer Svenskt Friluftsliv, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Skydda Skogen, Ekoturismföreningen, Bird Life Sverige, Fältbiologerna och Hållbara Bergslagen representerar vi närmare 2 miljoner medlemskap i Sverige, och ett internationellt nätverk för långsiktig regional utveckling med mer än 50 lokala kluster i Europa. De underlagsrapporter och de remissyttranden som ligger till grund för regeringens arbete med att ta fram ett nationellt skogsprogram visar tydligt att det råder stora meningsskiljaktigheter kring vad ett hållbart nyttjande av skogen innebär, samt huruvida skogen och skogslandskapet nyttjas hållbart idag eller inte. Avsaknaden av en gemensam begreppsapparat, och en gemensam syn om var vi befinner oss på vägen mot ett hållbart skogsbruk, leder också till svårigheter att enas om vad, och hur, vi ska gå vidare. För att kunna presentera ett trovärdigt nationellt skogsprogram menar vi därför att regeringen nu behöver, i det dokument som ska presenteras för riksdagen, utveckla och tydliggöra sin syn på vad ett hållbart nyttjande av skogsekosystemet innebär. Huruvida detta ska ske internt i Regeringskansliet (RK) eller om det bör sjösättas någon slags process kring detta lämnar vi till RK att avgöra. Vi är under alla omständigheter beredda att bidra i ett sådant arbete. Vi ser skogsbruket som endast en av flera nyttjare av skogslandskapens alla värden i det avlånga Sverige. Vi menar därför att begreppet hållbart nyttjande av skogsekosystemen är mer relevant, och att hållbart skogsbruk givetvis utgör en delmängd av detta. Vårt syfte med denna presentation är att ge ett konkret inspel till vilka komponenter som bör ingå i en beskrivning av ett hållbart nyttjande av skogen i ett nationellt skogsprogram, och som speglar det internationella perspektivet på Sustainable Forest Management (SMF).

2 Begreppet hållbart skogsbruk återkommer i samtliga av arbetsgruppernas rapporter. Att det råder delade meningar om vad begreppet innefattar är väl känt. Samtidigt tar ca 65 remissinstanser upp hållbart skogsbruk, varav ca 17 (flera tunga instanser) påtalar att det är en stor brist i underlagsrapporterna att detta inte definieras. Behovet av att politiken, genom ett nationellt skogsprogram, utvecklar detta är därför stort. Detta är en nyckelfråga. Hur skogen ska användas på olika sätt kräver genomtänkta politiska avvägningar. Detta bör göras inom ramen för ett utvecklat politiskt koncept som tydliggör grundläggande kännetecken och kriterier rörande hållbarhet. Utan detta kommer regeringens inriktning, samt innehållet i ett nationellt skogsprogram vara mycket diffust. Dialog och samverkan måste dessutom bygga på evidens om tillstånd och trender för alla dimensioner av hållbart skogsbruk. Vidare arbete med skogsprogrammet måste ta vara på och stödja de olika initiativ för landskapsansats som växer fram i olika delar av Sverige. Biosfärområde, Model Forest och plattformar för långsiktig kunskapsproduktion och lärande om socio-ekologiska system är tre exempel. Konsumenttrycket och konsumentmakten ökar. Leverantörer av råvara vill kunna hänvisa till ett hållbart uttag. Konsumenterna vill vara säkra på att de köper produkter från ett hållbart skogsbruk. Det duger inte att 2017 hänvisa till ett begrepp där meningsskiljaktigheterna idag är mycket stora om huruvida skogsbruket är hållbart eller inte. Politiken måste därför vara tydlig med vad hållbart skogsbruk står för, dvs vad de politiska förväntningarna är på detta begrepp. Detta kopplar givetvis till Sveriges internationella åtaganden med bäring på hållbart nyttjande av naturresurser. Tidigare regering angav i propositionen om etappmålet för ett nationellt skogsprogram att Ett viktig led i arbetet med ett nationellt skogsprogram är att tillhandahålla forum och former för dialog och samverkan som kan ge en ökad samsyn om skogens roll i samhället och ger möjlighet att skapa en samlad långsiktig strategisk inriktning på skogens hållbara bruk och bevarande 1. Denna proposition lägger grunden för det nationella skogsprogrammet och utgör en bra plattform beträffande synen på ekosystemtjänster. Regeringen har i t.ex. budgetpropositionen för 2017, liksom OECD, tydligt pekat ut hur skogsbruket negativt påverkar möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Samtidigt har den fördjupade utvärderingen av Levande skogar påtalat såväl brister som behov. Trots detta är måluppfyllelsen för såväl miljömål som frilutslivsmål besvärande dålig. Om regeringen menar allvar med att miljömålen ska nås så krävs en skarpare politik; och 1 proposition 2013/14:141 En strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster

3 skarpare styrmedel. Ett nationellt skogsprogram är ett verktyg i sammanhanget, där det även krävs långsiktiga och väl grundade mål. Varje nationellt skogsprogram behöver beskriva vad som kännetecknar ett hållbart nyttjande av skogsekosystemen. Utan en sådan blir det mycket svårt att nå en bred samsyn kring ett nationellt skogsprogram och därmed en mycket svag legitimitet. Regeringen har lyft fram vikten av ett brett inkluderande arbete med att ta fram det nationella skogsprogrammet. Arbetet omfattar flera olika politikområden, näringsgrenar samt intressenter från alla samhällsgrupper. Regeringen tydliggör även att förra regeringens proposition ligger till grund för arbetet. Vi menar att detta tydligt visar på behovet av att regeringen utvecklar sin syn på hur skogens ekosystemtjänster brukas hållbart. Behovet är extra tydligt då de fyra arbetsgrupperna inte lyckades enas om en gemensam grund kring detta.

4 Till grund för såväl internationell som nationell miljöpolitik och miljörätt ligger målet om hållbar utveckling som samhällsprocess och hållbarhet som målet för denna process. Begreppen fick sitt genomslag med Brundtlandrapporten, och mycket har hänt sedan dess, såväl kunskaps- som konceptmässigt (se vidare nedan). Inom ramen för den pan-europeiska skogsprocessen (numera Forest Europa) har nationella skogsprogram lyfts som en viktig åtgärd. I uttolkningen av detta (MCPFE 2003) framgår att ett nationellt skogsprogram för Sverige ska utgöra: En deltagande-, holistisk-, tvärsektoriell- och iterativ process för policyplanering, implementering, övervakning och utvärdering på den nationella och/eller regionala nivån som syftar till fortsatt utveckling av hållbart skogsbruk och bidra till hållbar utveckling. I SMF-konceptet uttrycks nyttjandet av skog som sustainable forest management, inte forestry. Att det handlar primärt om hållbart brukande av skogen, alltså inte skogbruk explicit, framgår även i flera sammanhang, t.ex. IUFRO. De globala målen för hållbar utveckling har beslutats, och dessa gäller även inom Sverige. Dessa anger, bland annat, att medlemsländerna ska: Främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, vidta omedelbara och betydande åtgärder för att minska förstörelsen av naturliga livsmiljöer, utarbeta och genomföra politik för hållbar turism som skapar arbetstillfällen och främjar lokal kultur och lokala produkter, uppnå en hållbar förvaltning och ett effektivt nyttjande av naturresurser. Definitionen av hållbart nyttjande som ges i den folkrättsligt bindande FN-konventionen om biologisk mångfald (CBD, artikel 2)) måste utgöra utgångspunkt vid regeringens formulerande av vad ett hållbart nyttjande av skogen innebär. Sverige har nyligen ratificerat Aichimålen, och inom ramen dessa har framförallt mål 7 och 11 stor betydelse för hur ett nationellt skogsprogram kan utformas. Mål 7 innebär att områden som används för jord-, vatten- och skogsbruk förvaltas hållbart så att bevarande av biologisk mångfald garanteras. Mål 11 ska säkerställa skydd av minst 17 % av land- och sötvattensområden, bevarade genom ekologiskt representativa och rumsligt väl förbundna system. Detta innebär att t.ex. naturhänsyn vid avverkningar inte kan innefattas i mål 11, utan faller istället under mål 7. Vi vill påminna om att det är ett politiskt åtagande att nå dessa mål. Inom EU-samarbetet har Sverige också förbundit sig att bevara biologisk mångfald, bland annat genom att till fullo implementera och tillämpa EU:s bindande rättsakter på området såsom ramvattendirektivet, fågelskyddsdirektivet och art- och habitatdirektivet. Policybegreppet grön infrastruktur svarar direkt mot detta, och understryker vikten av fysisk rumslig planering.

5 Även om allt började med Brundtland så har mycket hänt sedan dess. Nyttjandet av skogen inom de samlade näringarna och andra verksamheter måste ske på ett sådant sätt att de ekonomiska, miljömässiga och den socio-kulturella dimensionen uppnås och upprättshålls. Dessa tre vedertagna dimensionerna av hållbar utveckling utgör en odelbar helhet. Det rådande konceptet har dock vidareutvecklats från Brundtland på ett avgörande sätt och markanvändningen måste ske inom de ramar som ekosystemet sätter, dvs. inom naturens egna gränser. Det är således ytterst de planetära gränserna som sätter ramarna för människans aktiviteter. Detta har utvecklats av Steffen, Rockström m fl. som konstaterar att ramarna överskrids genom summan av människans ekonomiska och socio-kulturella aktiviteter. I detta sammanhang är det avgörande att ha såväl ett nationellt som lokal/regionalt perspektiv, dvs. summan av förlust av t.ex. livsmiljöer adderar till den totala förlusten av biologisk mångfald. Nyttjandet av skogsekosystemen har hitintills framförallt fokuserat på produktion av råvara till industrin till bekostnad på många av skogens övriga ekosystemtjänster. Som exempel kan nämnas skogens roll för friluftsliv, turism, jakt, livsmedel, klimatreglering, kolsänka m fl. För att tillgodose samtliga ekosystemtjänster, där råvara endast utgör en, krävs ett hållbart nyttjande av dessa. Detta är helt i linje med förra regeringens proposition om biologisk mångfald och ekosystemtjänster, som också ligger till grund för det nationella skogsprogrammet.

6 Slutsatsen som kan dras av ovanstående är att de avvägningar som sker måste göras inom ramen för de gränser som ekosystemen sätter. Detta har även belysts av tidigare framtidsministern, vid en presentation i programrådet till det nationella skogsprogrammet. I budgetpropositionen för 2017 (UO 20) konstaterar regeringen att miljömålen utgör miljödimensionen av hållbar utveckling. Regeringen säger även att miljömålen ska nås. Detta avser både de kortsiktiga etappmålen och de långsiktiga generationsmålen. Vidare lägger regeringen fast att arbetet med att ta fram ett nationellt skogsprogram har betydelse för miljökvalitetsmålen. Det är bra och klargörande att denna utgångspunkt upprepat läggs fast. Det är också en tuff utmaning, vilket med all önskvärd tydlighet klargörs i den fördjupade uppföljningen av Levande skogar. Problemet utgörs främst av för svaga styrmedel för att nå det önskvärda, preciserade, miljötillståndet. Levande skogar och Rikt växt- och djurliv är centrala mål inom ramen för denna dimension och behöver refereras till i det nationella skogsprogrammet. Inom ramen för miljömålen utgör det nationella skogsprogrammet ett etappmål i sig. Detta ger tydlighet i att programmet ska bidra till ett hållbart brukande och bevarande av skogen. För att möjliggöra detta så är det centralt att utveckla vad som kännetecknar ett hållbart nyttjande av skogen. Hittillsvarande politik har ensidigt fokuserat på 2-3 råvaror, fiberråvara till sågverk och massaindustrin, och bioenergi. En politik för att säkerställa övriga ekosystemtjänster har i stort sett saknats och det saknas ett helhetsgrepp över nyttjandet av skogsekosystemet. Vi menar att en förändring därför är helt nödvändig för att uppnå samhällets mål på nationell, regional och lokal nivå.

7 Denna dimension innehåller element som skogens betydelse för friluftsliv, lärande och välbefinnande. Den har även starka beröringspunkter med den ekonomiska dimensionen och vilka utkomstmöjligheter som finns på landsbygden i framtiden (att kunna bo och verka på landsbygden). Politiken måste skapa förutsättningar för att mervärdet av utkomsten av nyttjandet i så hög omfattning som möjligt stannar lokalt istället för att, som idag, främst hamnar där förädling av skogsråvara sker och vidare där aktuella företag har sitt säte. Landsbygdskommitténs förslag lyfter skogens vikt för rekreation och för besöksnäringens utveckling, ett nationellt skogsprogram måste väga in dessa aspekter inom ramen för ett hållbart nyttjande av skogen. De kulturella ekosystemtjänsterna är hitintills förbisedda i regeringens arbete med ett nationellt skogsprogram och behöver beskrivas i denna del av hur ett hållbarhetskoncept bör se ut. Detta innefattar även renskötseln som identitetsbärande för den samiska kulturen, och hur skogsbruket påverkar förutsättningarna för denna. Vidare; samhällets absolut mest kostnadseffektiva sätt att hålla nere kostnader för ohälsa är att investera i goda förutsättningar för friluftsliv. Detta kopplar till såväl frilufts- som folkhälsomålen. De tätortsnära skogarna har därför en nyckelroll och fokus bör i detta hänseende ligga på hur användandet av skogen levererar bra skogar för friluftsliv och folkhälsa. Skogsstyrelsens hänsynsuppföljningar visar oacceptabelt höga brister i hänsyn till kulturmiljöer. Trots att detta har uppmärksammats länge så har skogsbruket inte klarat detta. Fortfarande förstörs dokumenterade och registrerade forn- och kulturlämningar i strid mot kulturmiljölagen. För att uppnå denna dimension behövs även lokala processer där de tre dimensionerna överbyggs, och som bygger på tillstånd och trender i alla tre dimensioner.

8 Den ekonomiska utkomsten av skogen måste, som framhållits ovan, ske inom ekosystemets gränser. De långsiktiga och samhällsekonomiska intressen måste gå före och ses som det bästa nyttjandet av resurserna. Ofta finns det klara samband mellan livskraftiga företag och en god samhällsutveckling, särskilt då utkomster från företag går tillbaka till samhället. Skogsbruket är ett värdefullt bidrag till välståndsbyggande och exportnetto. Vi bör utveckla o förbättra nyttjandet av skogen och de tjänster som skogen ger. Skogsråvara är en självklar och legitim utkomst, men vi tror att produktions begreppet behöver breddas till att omfatta alla ekosystemtjänster som ger en ekonomisk utkomst. Kort sagt; hur vill vi att skogsekosystemen ska användas för att bidra till en hållbar samhällsutveckling på olika samhällsnivåer? Skogsägare är inte en homogen grupp människor. Olika skogsägare har olika motiv till varför de äger skog och relativt få har skogen primärt för att få en inkomst från råvaran. Detta har koppling till hur vi väljer att använda skogen, i vilken utsträckning o var förädling sker. SCB har slagit fast att sysselsättningsgraden inom jord-, skogsbruk och fiske beräknas minska med drygt personer från nuvarande ca till år En jämförelse mellan 1956 och idag beträffande årsarbeten inom skogsbruket belyser detta med all önskvärd tydlighet fanns ca helårsarbeten i skogsbruket, idag beräknas den siffran vara ca Dessutom är mindre än 3 % av arbetstillfällena i skogsnäringen belägna i glesbygden. De flesta arbetstillfällena finns istället i kustnära skogsindustrier, företrädesvid nära större kuststäder.

9 Skogsbrukets ekonomi är rimligen en del av hållbarhetsbegreppet. Faktum är att lönsamheten i skogsbruket är bristande, ett problem som är alltför ouppmärksammat. Detta behöver beröras i ett nationellt skogsprogram, i den överbyggnad kring hållbarhet som vi efterlyser. Risken är stor att skogsägarna är nästa kategori mjölkbönder. Regeringen behöver tydliggöra sin skogspolitik för att den ska kunna bidra till samhällets mål inom olika politikområden. Ett nationellt skogsprogram behöver vara tydligt med vad det vill uppnå, och hur. Detta kan inte beskrivas om utgångspunkterna för programmet är otydliga och har ett fritt tolkningsutrymme. För att kunna sätta tydliga och långsiktiga mål för t.ex. naturresurshushållning, miljö och klimat, sysselsättning, landsbygdsutveckling, folkhälsa m.m. är det därför helt nödvändigt att regeringen som första steg beskriver vad ett hållbart nyttjande av skogen innebär, enligt regeringens synsätt och viljeinriktning. Detta är även av stor vikt så som vägledning för t.ex. certifieringsprogram och företagens hållbarhetsredovisningar.

10 Vi har ett tidigare skogsbruk bakom oss med hormoslyr, DDT, hyggesplöjning, statsbidrag för att förstöra s.k lågproduktiva 5:3 skogar. Det har hänt en del sedan dess, men vart är vi på väg framöver? Skogsbruket har under lång tid bedrivits på ett sätt som medfört en kris för den biologiska mångfalden med en omfattande förlust av livsmiljöer, och ett stort antal hotade djur- och växtarter som följd av detta. På det sätt som skogsbruket har bedrivits så har det även en förorenande påverkan på miljön, exempelvis i form av läckage av metaller, förluster av närsalter samt försurning. Skogens sociala och kulturhistoriska värden har drabbats negativt och förutsättningarna försvårar även för andra näringar, såsom turism, friluftsliv och renskötseln. Det är tydligt att Sverige med den politik som varit inte kommer kunna nå vare sig de politiskt beslutade miljökvalitetsmålen eller de internationella åtaganden som rör skog. Det är därför dags att ta krafttag och modernisera politiken kring hållbarhet i skogen. Regeringen behöver inom ramen för ett nationellt skogsprogram utveckla och beskriva hur ett långsiktigt hållbart nyttjande av skogen i stora drag ser ut. Hittills har avsaknaden av en sådan överbyggnad medfört ett vakuum med oklarheter där i sin tur egna tolkningar har premierats. Vi vill understryka att det inte handlar om att skriva fram en statisk definition av detta begrepp, utan just om att utveckla en politiskt förankrad överbyggnad som är helt omistlig i ett nationellt skogsprogram värt namnet. Detta skulle skapa förutsättningar för att tydligt kunna möta framtidens komplexa krav, ge möjlighet till gemensam samsyn och tydlig legitimitet för programmet. För att framgångsrikt kunna möta framtidens komplexa utmaningar behöver riskerna spridas, t.ex. genom en mångfald och variation av metoder, trädslag och nyttjande av skogsresursen. Den förra regeringen belyste tydligt begreppet ekosystemtjänster (proposition 2013/14:141), och vi förväntar oss att nuvarande regering förverkligar arbetet med att säkerställa skogens alla olika ekosystemtjänster för kommande generationer. Nuvarande regering vill väl inte vara sämre i detta hänseende?

11 Ordmoln från innehållsförteckningarna i de 4 delrapporterna