Gustafslund i Håga, okänd gård?

Transkript

1 Gustafslund i Håga, okänd gård? Bostadshuset på Gustafslund, försett med brutet tak, s.k. mansardtak, vilket var ovanligt på mindre byggnader. I skogspartiet mellan Tungelstavägen- Aspvägen/järnvägen fanns under många år ett litet lantbruk, Gustafslund, Nödesta 1:83. Fastigheten är till skillnad från de flesta Hågafastigheterna avstyckad från Nödesta 1:4 och köptes 1919 av Gustaf Rydin som redan efter två år sålde vidare till Carl August Ohlsson. Gården var på 2 ha, 1/18 mtl. Han och hustrun Anna har två barn, båda förblev ogifta, dottern Linnea och sonen André. Han har antagit namnet Andrelius. Det är syskonen som sköter lantbruket och fortsätter efter föräldrarnas död en bit in på 1950-talet.

2 André Ohlsson-Andrélius Gustafslund säljs till Västerhaninge kommun och all bebyggelse är sedan länge borta. På senare år har delar av markerna blivit djurkyrkogård. Här låg Gustafslund, vissa rester av grunder finns kvar idag. Erland Österberg har skrivit en kort artikel om Gustafslund, han bodde på talet med sina föräldrar på Granelund och familjerna blev goda vänner. Han berättar bl.a. att familjen Ohlsson/André sommartid hyrde ut bostadshuset till stockholmare och trängde ihop sig själva i en lillstuga på gården.

3 Läs Erlands artikel om Gustafslund här. Erland Österberg Engagerad Västerhaningeskildrare. Mer om Emma Dahlgren på Tyresta När Emma Dahlgren avlider 1932 visar bouppteckningen att hon är smått förmögen. Systern har ju avlidit tidigare och hon blev ju ensam ägare till det lilla imperiet borta i gränstrakterna mellan Österhaninge och Tyresö men också på Dalarö. Hon har med början 1926 sålt av alla sina gårdar och andra fasta tillgångar men bor kvar på fädernegården i Tyresta med hjälp av sin trogna tjänarinna Märta Lindström. I bouppteckningen från våren 1932 framgår att hon in i det sista drev lite

4 lantbruk, hon efterlämnade bl.a. en ko, värderad till 200 kronor, en gammal häst och lite höns. Bouppteckningen upprättades av två dåtida stora förtroendemän, kommunalkamreraren C.V. Rönnlöf och f.d. kronofogden E.J. Norman. Hon har placerat sina pengar i olika banker, här kan vi se sammanställningen av tillgångar och fordringar Utdrag ur bouppteckningen 1932 I akten framgår också att hon har icke avslutade markaffärer med Torsten Kreüger och att hon dessutom hyrt husen på Dahlgrensgården till döddagar från Vi kan också se att hon har en skuld till doktor Elis Bervin på Radiumhemmet vilket tyder på att det var den fruktade kräftan som ändade hennes liv. Hennes förmögenhet kommer till genom arv efter föräldrarna och systern men också via den ogifta morbrodern Frans Gustaf Larsson. Som vi berättat ärver ju hon och systern föräldragården på Tyresta (läs om detta här) vid föräldrarnas död 1883 och tillgångarna är i bouppteckningen förda till kronor, idag dryga miljonen. Sex år senare kommer ytterligare drygt kronor från den ogifte morbrodern. Systrarnas mor, Sofia Fredrika, var oäkta dotter till Maja Katrina Östergren ( ), piga på Båthuset No 2 (1:3), Spirudden i Tyresö. Gården ägdes av nämndemannen Lars Gustaf Olsson, de gifter sig Det

5 framgår inte om Lars Gustaf erkänner Sofia Fredrika men han är troligen fadern. De får under äktenskapet en gemensam son, Frans Gustaf ( ). Det är den ogifte sonen som driver jordbruket som dessutom från 1864 även äger 1/8 mtl i Vissvass i Tyresö. Dessutom arrenderar han Svartbäcken i Österhaninge av kammarherre Beskow på Vendelsö. Han skrivs 1870 i Stockholm som lantbrukare(!) men driver sina Tyresögårdar med anställda drängar fram till sin död Vid bouppteckningen redovisas tillgångar på , utöver gårdarna äger han Krokroten No 2 och 6 i Dalarö. Systrarna Dahlgren ärver då sin morbror och utökar sin förmögenhet. Gårdarna i Tyresö som hon och systern ärver, Spirudden och nedan Vissvass. Gårdarna i Tyresö arrenderas då ut till Lars Erik Larsson på Åva men redan året efter kommer som arrendator Johan Gottfrid Larsson från Nyfors. Han ersätts

6 1904 av Jan Per Larsson som kommer från Ösmo. År 1914 övertar dennes son Johan Oskar Larsson arrendet. Från 1925 finns som arrendator under systrarna Dahlgren, Gustaf Wilhelm Blomqvist med hustrun Emelie, de kommer från Utö. År 1926 säljer systrarna Spirudden och Vissvass till redaktören för Fäderneslandet, C.S. Dahlin och 1929 blir Claes Lagerström på Tyresö ägare och Blomqvist blir kvar som arrendator. Efter som systern Lovisa Maria avlider året efter blir Emma ensam ägare till samtliga gårdar och tillgångar. Prästen skriver i församlingsboken under Lovisa Marias sista levnadsår sinnessjuk vilket troligen bekräftar hennes ställning gentemot den kraftfulla systern under hela livet. En fotnot: En skolflicka, bonddottern från Småhamra gård Viola Larsson, född 1919, berättar att hon och några kamrater blev inbjudna av Emma Dahlgren på kaffe med dopp på hemvägen från Svartbäckens skola troligen en tidig höstdag Kaffet var väl inte det allra bästa men bullarna var goda, säger Viola år Hon blev sedermera gift Svanäng och var tillsammans med maken Stig arrendator på Åva Gård under många år. Hon minns Emma även i andra sammanhang, lite barsk men snäll. Hon minns också att föräldrarna och folket i bygden såg upp till och talade väl om Emma på Tyresta.

7 Emma Dahlgren, kvinnan som räddade Tyresta Emma Sofia Dahlgren, född 1858 på Öster Ösby, död 1932 på Tyresta. Gick ogift genom livet, Under sin aktiva tid på gården i Tyresta skaffade hon sig respekt i det mansdominerade bondesamhället långt utanför hembyn.

8 Den bestämda Emma Dahlgren vägrade envist att sälja sin Tyrestagård till skogsoch markspekulanterpå 1910-talet. Man kan säga att hennes hårdnackade motstånd att sälja är anledningen till att Tyrestareservaten och Nationalparken kunde bildas många år senare. Det är Dahlgrensgården som är hjärtat i området. Skogsmarkerna var relativt orörda och kan kanske med rätta kallas för urskog även om inte alla kriterier är helt uppfyllda. Dahlgrensgården, enl. Lars Magnussons bok från 1993 om Tyresta är mangårdsbyggnaden i sitt nuvarande utseende uppförd omkring Denna byggnad markerade med sin färgsättning en avvikande ställning i Tyresta, den var ljusgul långt in på 1900-talet. Den nuvarande serveringslokalen ligger i en av gårdens ursprungliga ekonomibyggnader. I ägolängderna kan man från början på 1910 talet se en ökande försäljning av fastigheter och skogsskiften i Tyresta där utomstående personer är inblandade. Här uppstår korta äganden bl.a. för Valdemar Jäderlund på Sanda, John Upmark på Hammar, L.P. Larsson i Håga samt August Söderström. Dessa flesta enheterna samlades under disponenten på Elektraverken, Eskil af Ekenstam år På samma sätt köpte Elektraverken och sfären runt bolaget hela gårdar och

9 skiften i närliggande trakter, bl.a. i Hammarby och Högsta. Vissa såldes senare tillbaks till gamla ägaren efter avverkningen. År 1916 anlades företaget en ångsåg på Tyresta. Elektraverken var ett företag med många grenar i sin verksamhet. Man var ägare till bl.a. Stockholms Glödlampsfabrik och ett flertal glasbruk. I styrelsen ingick bl.a. ASEAS vd, Sigfrid Edström. År 1928 köptes företaget av AB Osram. Emma Dahlgren och hennes mer tillbakadragna syster Maria Lovisa, som stod under förmyndare, behöll sin ärvda föräldragård intakt och lät skogen växa. När Lovisa avlider 1927 inleder dock systern förhandlingar med en av den tidens stora finansmän, Torsten Kreüger, och 1929 köper han den anrika gården. Han är, via några korta bulvanäganden, ägare till Elektraverkens marker i byn och genom att samtidigt 1929 köpa den s.k. Erikssongården äger han hela Tyresta med undantag för några avstyckade utmarker. Torsten Kreuger hade planer på att göra en viltpark med fiskdammar ner mot Svartbäcksområdet. Det upprättades också en avverkningsplan men en framsynt länsjägmästare och kulturhistorikern Sigurd Erixon insåg värdet av skogen och området och lyckades förhindra detta och Tyrestamarkerna köptes av Stockholm Stad Utvecklingen av Tyresta fram till dagens friluftsområde är en annan historia Efter en schism i slutet på 1920-talet med myndigheterna om vägunderhåll kunde man utläsa en viss bitterhet hos den då 70-åriga hemmansägarinnan. Hon var ensam ägare till Tyrestagården och flera ärvda gårdar i Tyresö och hade inga arvsberättigade släktingar. Det var känt i trakten att hon inte avsåg att myndigheterna skulle få ta del av hennes förmögenhet. I bouppteckningen från 1932 uppgår tillgångarna till drygt kronor, motsvarande c:a 6,5 miljoner i dagens penningvärde. I sitt testamente några månader före sin död föranstaltar Emma Dahlgren att kronor av hennes kvarlåtenskap skall gå till troget tjänstefolk, mest får tjänaren Carl R. Nilsson, kronor. Dessutom får Österhaninge och Dalarö församlingar, Stockholms Läns nämnd för de blinda och Svenska Djurskyddsföreningen sammanlagt kronor.

10 Gåvan till det blinda beror säkert på att Emma Dahlgren på äldre dagar drabbades av nedsatt syn. Resterande belopp, , går till Allmänna Arvsfonden som instiftats fyra år tidigare. Det kan tyckas märkligt att hon inte fördelade denna summa på personer och ändamål men hon kanske kände till fondens inriktning och var nöjd med det. I testamentet finns också följande: (15000 kronor).. avsätts till en fond benämnd Emma och Lovisa Dahlgrens minnesfond. Fonden förvaltas av en direktion på tre personer som väljs av Österhaninge s:ns kommunalstämma för fyra år i sänder. Valbar är endast brukare eller ägare till jordbruksfastighet i Österhaninge. den årliga räntan skall användas till upplysningsverksamhet i Österhaninge för främjande av jordbruket och dess binäringar. Ev. utdelning av stipendium till jordbruksungdom för bevistande av lantbruksskolor, anordnande av studieresor, studiekurser o. dyl. Det kan ju tyckas att beloppet inte var så stort men motsvarade ungefär :- idag! Läs hela artikeln om Emma Dahlgren och historien om hennes minnesfond fram till våra dagar.

11 Tvätteriboken

12 Haningebygden nr 38, SÅ TVÄTTADE VI I HANINGE nu från tryckeriet! Under dryga första hälften av 1900-talet var det s.k. stadstvättandet en stor verksamhet i våra kommuner och bidrog till vår försörjning. Alltifrån kompletterande verksamhet på bondgårdarna till större specialiserade anläggningar. Alla vi Haningebor med några år på nacken har på ett eller annat sätt minnen och förhållanden till denna verksamhet, det fanns under vissa perioder ett hundratals tvättare i gång. Detta inspirerade ett par av våra duktiga dokumenterare att skriva en bok om den epoken.

13 Tvättarsonen Rune Karlsson från Kvarntorp och Glimtarredaktören Anita Stjernström kan nu presentera Så tvättade vi i Haninge! På 140 sidor beskriver och bildsätter de verksamheten i allmänhet men gör också inslag om enskilda tvättare runt om i trakterna. Det är gott om bilder i boken som förhoppningsvis ger läsaren kopplingar till miljöer och personer. Också kartor med tvätteriernas belägenhet. Boken är en del i Gillets skriftserie Haningebygden vilket innebär att alla medlemmar kommer att få de utskickad omkring årsskiftet. De som har möjlighet kan hämta sitt exemplar på Tingshuset vid Julmarknaden söndagen den 29 november mellan kl eller i samband med Christian Rexfalks föredrag om båtsmanstorpen onsdagen den 3 december kl Priset på boken för den som vill köpa är 150:-. Den kommer att vara tillgänglig hos de lokala bokhandlarna under december. Om du vill beställa för leverans per post (tillägg för porto) kan du gå in på Gillets hemsida

14 Rågstölden på Stymninge Här bodde torparen Lars Persson med familjen i mitten på 1800-talet. T.v. skymtar det senare byggda huset. Strax norr om bussvändplatsen vid vägen mellan Årsta Havsbad och Årsta slott finns rester av den gamla stugan kvar. På platsen för den vänstra byggnaden finns idag en modern villa. Det var hårda tider på 1860-talet, människor som levde under knappa förhållanden hade svårt att få mat till familjen. Detta gällde i allra högsta grad landsbygdens statare och torpare på storgodsen och gårdarna. Torparen Lars Persson på torpet Karlslund eller Bakom under Årsta var inget undantag. Han hade tagit över torpet efter sina föräldrar. Han städslade pigan Anna Ersdotter i början på 1830-talet, hon kom dit med sin sexåriga oäkta dotter och som ofta stod det inte på förrän ytterligare ett torparbarn kom till den hårda världen. Anna födde en son 1835 som Lars var far till, men de gifte sig inte förrän i augusti

15 1837 och bodde kvar på torpet. Därefter fick de tre söner tillsammans. Lars Olof 1837, Carl August 1840 och Anders Gustaf De fick en dotter 1847 men hon dog redan i mars Utdrag ur Österhaninges husförhörslängd den aktuella tiden. Hustrun avled i maj Lars blev kvar med de två yngsta sönerna och hennes oäkta dotter från 1826, som i sin tur hade fött en oäkta son i april Vintern 1860 var särskilt besvärlig och Årstatorparen hade svårt att försörja sin familj. Tillsammans med två av sina söner stal han 1½ tunna råg ur ladan på en av Årstagodsets utgårdar, Stymninge, som då ägdes av Abraham Saxenberg. Stölden uppdagades, gärningsmännen hade inte gjort något för att dölja spåren i snön mellan Stymninge och Bakom och i mars 1860 stod trion inför rätten i Västerhaninge Tinghus. Haningegillets Mauritz Henriksson berättar här om rättegången och påföljden men också om de inblandades kommande öden.

16 Mauritz Henriksson på upptäcktsfärd i Haningetrakterna. Läs den här Solslätt Alby, en promenad En vår för några år sedan medan leder och muskler fungerade skapligt gick söndagspromenaden genom skogspartiet mellan Solslätt och Alby. Detta lilla område är nog okänt för de flesta haningebor. Inte så lätt att nå, men värt att pröva! Man ser området öster om motorvägen mellan Kalvsvik och Albyberg när man åker mot Stockholm, det ligger norr om ådalen som löper öster ut förbi Alby, Högsta och vidare ut mot kusten.

17 Promenaden gick mellan Solslätt och västra Alby längs den svarta pilen. Utgångspunkten Kikartorp och Hässlingbystenen är markerade. För att nå lägenheten Solslätt som är utgångspunkt för vandringen får man börja vid Kikartorp efter gamla vägen mellan de två Haningekyrkorna. Vägen över markerna i ådalen är sedan länge avstängd för trafik men att promenera går bra. Inledningsvis följer den östra sidan av Kikarberget längs ån för att sedan komma upp i skogskanten intill motorvägen. Har man tid och ork kan man leta rätt på Hässlingbystenen, en liggande runsten i åkerkanten, se kartan ovan.

18 Ristningen består endast av ett kors med runor och punkter i korsarmarna. Den upptäcktes år Stenen som är av grovkornig gnejs med höjden 228 cm och bredden 145 cm, flyttades till sin nuvarande plats vid ett dike intill norra foten av Kikarberget Har tyvärr fallit ner men se kommentar efter artikeln! Väl uppe i skogskanten kan man se rester av Solslätt, byggnaderna revs när motorvägen byggdes. Fastigheten var en avstyckning från Hässlingby så sent som mitten av 1940-talet och bebyggdes av Fritz Magnusson. Han hade en ovanlig verksamhet här, byggde fackverk till varmluftsballonger! Den stig som går i skogskanten österut mot Alby används av hästfolket i de kringliggande stallen men det är lättare att gå närmare åkerkanten, vyerna är vackra, här en bild väster ut mot motorvägen med torpet Snörom i bakgrunden.

19 Markerna här innehåller många märkliga inslag, här några bilder:

20 Ett mäktigt stenblock. Utan att vara säker tror jag att denna södersluttning var bebodd ganska tidigt, den nu ganska beskedliga lilla ån nere i dalen har ju förr i tiden säkert varit en farbar vattenväg.

21 Kanske någon kunnig läsare kan bidra med fakta? Gamla torpet Fågelsången När man kommer fram till Alby är det torpet Fågelsången man först träffar på. Det var ett torp under Lundby sedan 1746, kallades då Skogen. Under senare tid var det arbetarbostad under Hesslingby men avstyckades och såldes 1927 med fastighetsbeteckningen 27:1. Vi detta tillfälle pågick ett försök att rädda den gamla stugan för eftervärlden, dåvarande ägaren har skiljt farstun från övriga byggnaden. Jag kan konstatera att han har ett jättejobb framför sig. Stora delar av stommen är genomrutten. Den här bilden är tagen söderifrån. Vid närmare undersökning ser man att ytterväggarna är försedda med stående panel lagd över en liggande timmerstomme. I förgrunden en jordkällare.

22 Tanken var god, men mera blev det inte Här en bild på Fågelsången i vinterlandskap från Foto Gunilla Hagström Räddningsprojektet lades av förklarliga skäl ner och idag, 2015, står här en modern men vacker villa, faktiskt med vissa drag av det gamla torpet. Öster om Fågelsången ligger det egentliga Alby med mycket gammal kultur. Men

23 detta är som man säger ibland, en annan historia. Dansbanan på Fors och lägenheten Ringen Ringhagen, Västerhaningeböndernas festplats Det är ont om bra bilder från denna miljö men här ser vi Ringhagens Dansbana, vackert belägen mellan Årsta Havsbadsvägen och Forsån. Gilletmedlemmen Bengt Bengtsson från Stav skrev nedanstående år 2002:

24 Inom Västerhaninge avdelning av Bondeförbundet bildades i slutet på talet Bondeförbundets Byggnadsavdelning, en ekonomisk förening där intressenter kunde teckna andelar och år uppfördes Västerhaninge Bygdegård. För att bidra till finansieringen hölls årligen från början av 40-talet en sommarfest i den för sin naturskönhet så välkända festplatsen Ringhagen som det stod på affischerna. Bönderna hade arrenderat Ringhagen på 10 år av Edvin Nilsson i Fors och uppförde där en dansbana. Den byggdes på så sätt att man spikade av spontat golvträ ihop luckor som sedan sammanfogades till ett dansgolv. När sommaren var över togs golvet isär och travades upp inomhus för att nästa sommar åter sammanfogas till dansgolv igen, detta pågick några år, sedan inköptes impregnerat virke och en permanent dansbana uppfördes i Ringhagen. Det byggdes även ett hus som innehöll kök för kaffekokning och kiosk för läsk, godis och dansbiljetter. Sedermera inköptes en separat kiosk för serveringen. Det anordnades 3-4 fester om året i Ringhagen, den första stod bönderna för. Den ägde rum första helgen i juli månad, då förekom förutom dans till något inhyrt danskapell sedvanliga basar-arrangemang såsom skjutbana för luftgevär, pilkastning och tombola med en högvinst som kunde vara en cykel eller en kaffeservis. Det fanns även en guldgruva som bestod av en balja med sågspån i vilken låg som lockbete en guldtia och diverse småslantar. Mot en avgift på 25 öre fick man gräva ett spadtag, skaka det genom ett såll, de slantar som stannade i sållet fick man behålla. De olika stånden på festplatsen var lövade och vackert dekorerade. På söndagseftermiddagen anordnades tävlingar i slåtter med lie och

25 höhässjning på någon intilliggande åker. På natten mellan lördag och söndag gick man nattvakt och hade en gemytlig samvaro. Fester anordnades varannan vecka, efter bönderna var det Skyttegillets tur med sedvanliga arrangemang. På söndagen var det korporationsskjutning på gillets skjutbana mellan olika yrkesgrupper. Första helgen i augusti var det ungdomarna i SLU som var arrangörer, på söndagseftermiddagen spelade man buskis på scenen, ett mycket uppskattat jippo som drog mycket publik. Även trädgårdsmästarna i Tungelsta hyrde Ringhagen för sommarfest, ett år var det dragkamp mellan trädgårdsmästarna och bönderna. År 1952 anordnades sista festen på Ringhagen. Lägenheten Ringen Festplatsen fick sitt namn från den lilla lägenheten Ringen som låg norr om Ringhagen. Från mitten av 1880-talet bodde snickaren Anders Hallström här. Ringstugan med marker omgärdades delvis av Forsån. Huset är sedan länge borta. Efter Hallström flyttade Kristina Wilhelmina Mina Olsson in med sina döttrar, Sigrid och Ida (som dog under tragiska omständigheter 1914.) Mina arbetade som mejerska på Fors gård under familjen Hallberg. Därefter arbetade hon med egen tvätteriverksamhet nere i Ringen. I början av 1920-talet flyttade hon med Sigrid och 5-åriga dottern Gerda upp till en liten stuga vid Lindbomsgården (skomakarhuset) på södra sidan om Forsån.

26 Minas stuga upp i Fors By, hon står själv i dörren,.flickan kan vara någon av döttrarna.. Stugan finns kvar i ombyggt skick. Efter Mina Olsson flyttade Kalk-Anders, Johan Andersson in med sina barn Rosa, Elsa och Knut in på Ringen. Kalken var känd för sina gröna fingrar och gjorde dagsverken på gårdarna omkring. När barnen flugit ut flyttade han ner till en liten stuga på Vitsa. Kartan från 1950-talet visar Fors med omnejd,

27 Sandemar, slott och gods Bygdens största enskilda egendom. Sandemars slott från sjösidan. Slottet är uppfört i karolinsk stil i trä i slutet på 1600-talet. Sandemar har en av Sveriges bäst bevarade barockträdgårdar efter fransk förebild. Här finns de klippta häckarna, skulpturerna, symmetrin och perspektivet. Vid början av unionstiden ägdes Sandemar av Tyska Orden i Livland och kom sedan till Erik Axelsson som 1467 övertog Ordens alla egendomar i Sverige. Under 1500-talet är ägarförhållandena okända. På 1600-talet tillhörde Sandemar medlemmar av ätterna Oxenstierna, Bonde och Falkenberg.

28 Karta från 1772 som visar var Sandemar ligger. Kungliga rådet och presidenten Gabriel Falkenberg lät på 1690-talet uppföra slottet. Hans brorsbarn sålde 1738 egendomen till lagman Carl Wattrang (död 1749), som gjorde Sandemar till fideikommiss. Från hans sonsöner N. K. och Johan Gustav Wattrang, båda ogifta, övergick fideikommisset 1827 till deras kusins sonson, den då sexårige Carl-Gustav Braunerhielm, som i fjärde led härstammade från Carl Wattrang. Sandemar blev kvar i Braunerhielmsläkten ända till 2006 då det såldes för 300 miljoner kronor till Karin Nordin Mattson. Stora delar av den nordvästra delen har i modern tid avstyckats och bebyggts, bl.a. ligger Jordbro Industriområde på gammal Sandemarmark, gården Kalvsvik. Vill du läsa mer om Sandemar finns här några artiklar. Gårdens mångårige, nyligen bortgångne, kamrer Bengt Olof Bengtsson skrev om slottet och om Ferdinand Braunerhielm, en av de gamla fiedekommissarierna,

29 Bengt-Olof Bengtsson, Bengt Olof Bengtsson Sandemars slott Bengt Olof Bengtsson Ferdinand Braunerhielm och Harry Runqvist om egendomens historia. Tänk på att den artikeln är drygt 50 år gammal! Harry Runqvist Sandemar-Österbygden Gillets 60-års jubileum, för 11 år sedan!

30 Dåvarande ordföranden Gunilla Bramme hälsar församlingen välkommen. T.h. Bo Stjernström och vår förre bildredaktör Gunnel Ilonen. Här en liten artikel då Gillet firade sitt 60-årsjubileum för drygt 11 år sedan i Tingshuset. När man läser den konstaterar man med sorg hur många av deltagarna som gått bort under denna period, alla tunga namn i sammanhanget! En förening som Gillet har ju av naturliga skäl en hög medelålder på medlemskadern så det är väl förståeligt! Den här kvällen i oktober 2004 uppfördes ett kammarspel om mordet på Näringsberg år 1854 som bygger på makarna Stjernströms bok. Föreställningen var mycket uppskattad och skådespelarna djupt engagerade.

31 De tre åtalade, t.h. anstiftaren Magnus Ersson misstänkt lik Martin Ahlsén. Nedan två av våra saknade medlemmar Gunnar Larsson i Stav och Arne Rooswall. Se fler bilder och hela artikeln

32 Nils på Skarplöt berättar militärminnen Nils Petersson, lantbrukare på Skarplöt De sista krigsåren, innan utbildningen på Berga Lantbruksskola, gjorde han sin värnplikt i huvudstaden och berättar här omkring detta. Handlar väl inte så mycket om Haninge men är väl värt att läsa. Miltärminnen