HÖGSTA DOMSTOLENS DOM



Relevanta dokument
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

NJA I sid 2001:155 (Nummer i NJA 2001:23)

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM. Mål nr. meddelad i Stockholm den 22 november 2016 T KLAGANDE YÜ. Ombud: Advokat IA

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS. KLAGANDE Sölvesborg-Mjällby Sparbank, Box Sölvesborg

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART If Skadeförsäkring AB (publ), Stockholm

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT. Mål nr. meddelat i Stockholm den 8 april 2014 Ö

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

meddelad i Stockholm den 28 maj 2003 T Högsta domstolen fastställer hovrättens domslut.

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS. KLAGANDE Bike Center i Sundsvall AB:s konkursbo, c/o Advokatfirman Berggren & Stoltz KB Box Sundsvall

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. MOTPART Advokatbyrån Kaiding Kommanditbolag, Box Skellefteå

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS. Ombud och offentlig försvarare: Advokat BN. ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET Svea hovrätts dom i mål B

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

MARKNADSDOMSTOLEN DOM 2003: Dnr C 30/01. Stockholms tingsrätts, avd 4, dom i mål nr T , se bilaga (ej bilagd här)

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Transkript:

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 21 mars 2001 T 2703-97 KLAGANDE Magnus R Ombud: advokaten Anders I. Bengtsson MOTPART Torbjörn Ö Ombud: advokaten Leif Nauclér SAKEN Prisavdrag vid köp av lös egendom ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Hovrätten för Västra Sverige, avd. 5, dom den 29 maj 1997 i mål T 325/96 Sida 1 (6) DOMSLUT Med ändring av hovrättens dom fastställer Högsta domstolen tingsrättens domslut i själva saken samt befriar Magnus R från skyldigheten att ersätta Torbjörn Ö för dennes rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten.

HÖGSTA DOMSTOLEN T 2703-97 Sida 2 (6) Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad i Högsta domstolen. YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN Magnus R har yrkat att Högsta domstolen bifaller hans talan och befriar honom från skyldigheten att utge ersättning för Torbjörn Ö:s rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten. Torbjörn Ö har bestritt ändring. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen. DOMSKÄL Den 16 mars 1994 sålde Torbjörn Ö en år 1992 tillverkad segelbåt av modell Contrast 400 till Magnus R för 1.102.158 kr. Vid tidpunkten för försäljningen bedrev Torbjörn Ö näringsverksamhet i ett antal bolag, bl.a. PMA Contrast Yacht Aktiebolag, som tidigare hade producerat segelbåtar av samma modell. Då bolaget saknade resurser för fortsatt produktion, hade Torbjörn Ö finansierat den till Magnus R försålda båten privat. Träinredningen till båten hade tillverkats av Torbjörn Ö:s bolag, så som också hade skett med tidigare båtar. Torbjörn Ö var själv inte särskilt intresserad av segling. Båten hade demonstrationsseglats och visats på mässor i Tyskland som ett led i bolagets marknadsföring. Vid försäljningen var den upplagd för rekonditionering i lokaler som Torbjörn Ö:s bolag disponerade. Den båt som Magnus R köpte var det sjunde exemplaret av den aktuella båtmodellen. Plastskroven till de tidigare båtarna hade gjutits på olika platser i

HÖGSTA DOMSTOLEN T 2703-97 Sida 3 (6) Sverige, bl.a. Karlstad och Arvika. För att tillverkningskostnaderna skulle hållas ner göts skrovet till den sjunde båten på ett varv i Polen, där också inredningen monterades. Torbjörn Ö informerade inte Magnus R om detta vid försäljningen och frågan var båten var tillverkad berördes inte heller i övrigt. Enligt vad som har uppgivits i målet kostade år 1994 en i Sverige nytillverkad Contrast 400 1.650.000 kr. År 1995 sålde Magnus R båten i Norge för 1.144.500 kr. Magnus R har gjort gällande att segelbåten var felaktig i köprättslig mening, eftersom den var tillverkad i Polen och därför hade ett lägre marknadsvärde än den skulle ha haft om den hade varit tillverkad i Sverige. Magnus R har inte gjort gällande att båten skulle vara av sämre kvalitet än en svenskbyggd båt av samma modell. Högsta domstolen tar till en början upp frågan huruvida köplagen (1990:931) eller konsumentköplagen (1990:932) skall tillämpas på köpet av segelbåten. Enligt 1 första stycket konsumentköplagen gäller den lagen köp av lösa saker som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer till en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål. Lagen tillämpas således inte när en näringsidkare säljer en vara under sådana förhållanden att han får anses handla som privatperson (se prop 1989/90:89 s 60 f) Torbjörn Ö hade inom ramen för sin näringsverksamhet producerat och försålt båtar av samma slag som den som han sålde till Magnus R. Den aktuella båten synes dessutom ha haft närmare anknytning till Torbjörn Ö:s näringsverksamhet än till hans privatliv. Det får därför anses att Torbjörn Ö sålde båten i sin yrkesmässiga verksamhet, även om det var han personligen - och inte något av hans bolag - som stod som ägare av båten. Magnus R köpte båten för sitt privata bruk. Köpet skall således bedömas enligt konsumentköplagen.

HÖGSTA DOMSTOLEN T 2703-97 Sida 4 (6) Högsta domstolen övergår därefter till frågan om båten var felaktig vid avlämnandet. Enligt 16 konsumentköplagen anses en vara felaktig, om den avviker från vad som följer av avtalet eller från de utfyllande reglerna i paragrafens andra stycke. Varan skall vidare enligt tredje stycket andra punkten anses felaktig, om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet. Enligt tredje punkten i samma stycke gäller slutligen att varan är felaktig, om den i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. En utgångspunkt för felbedömningen är köparens befogade förväntningar rörande varans kvalitet och egenskaper. För att en vara skall anses felaktig krävs emellertid inte att den faktiskt avviker från vad köparen kunnat förutsätta i fråga om funktionsduglighet eller kvalitet. Har köparen begärt att få en vara av exempelvis visst märke eller ursprung, är varan felaktigt om den är av annat märke eller ursprung, och det oberoende av om varan i övrigt stämmer överens med vad köparen med fog kunnat förutsätta. Båten tillverkades under sådana förhållanden att tillverkningslandet får anses vara Polen. Av vittnesbeskrivningen i målet framgår att en segelbåt av modell Contrast 400 som var tillverkad i Polen betingade ett lägre pris på marknaden än en båt av samma modell som var tillverkad i Sverige, även om kvaliteten var likvärdig.

HÖGSTA DOMSTOLEN T 2703-97 Sida 5 (6) Båtens tillverkningsort reglerades inte i det köpeavtal som Magnus R upprättade. Som tidigare nämnts aktualiserades inte heller frågan under förhandlingarna mellan parterna före köpet. Det följer således inte av avtalet att båten skulle vara tillverkad i något visst land. Magnus R har åberopat att Torbjörn Ö tillställt honom material på tyska om båten, vari det sagts bl.a. att båten var en konstruktion i sidenmatt mahogny enligt skandinavisk hantverkstradition. I 19 konsumentköplagen finns en bestämmelse om att en vara kan vara att anse som felaktig, om den inte överensstämmer med uppgifter som säljaren lämnat vid marknadsföringen av varan eller annars före köpet. Med hänsyn till att all träinredning till båten hade tillverkats i Sverige är dock uppgiften i det tyska materialet inte oriktig eller vilseledande på ett sätt som gör att varan skulle kunna anses felaktig med stöd av 19. Av utredningen i målet framgår emellertid att de tidigare exemplaren av den aktuella båtmodellen hade tillverkats i Skandinavien, liksom 550 exemplar av mindre modeller. Den båt som Magnus R köpte var såvitt framkommit den första som tillverkades i Polen och det hade Magnus R inte anledning att förutse. Han kunde med fog räkna med att bli upplyst före köpet om denna avvikande omständighet, särskilt som den inverkade i sänkande riktning på båtens marknadsvärde. Torbjörn Ö kände till det rätta förhållandet men upplyste inte Magnus R om det före köpet. Magnus R - oemotsagd - framhållit att han inte skulle ha köpt båten, om han hade vetat att det var byggd i Polen. Med hänsyn till det anförda skall segelbåten anses ha varit felaktig. Vid denna bedömning har Magnus R rätt till nedsättning av köpeskillingen. Anledningen att frångå tingsrättens bedömning av prisavdragets storlek förekommer inte.

HÖGSTA DOMSTOLEN T 2703-97 Sida 6 (6) I tingsrätten yrkade Magnus R, såvitt nu är i fråga, en nedsättning av köpeskillingen med 220.431 kr medan Torbjörn Ö i den delen bestred käromålet. Tingsrätten bestämde prisavdraget till 100.215 kr. Parterna får anses ha ömsom vunnit och tappat i sådan mån att ingendera parten bör vara skyldig att svara för motpartens rättegångskostnader i tingsrätten (jfr NJA 1973 s 623). Parternas ståndpunkter har varit desamma i hovrätten och Högsta domstolen som i tingsrätten. Även om parterna i Högsta domstolen främst argumenterat kring frågorna om tillämplig lag och huruvida båten var att anse som felaktig vid avlämnandet kan det varken här eller i hovrätten anses ha förelegat några sådana särskilda omständigheter som ger anledning till att fördela ansvaret för rättegångskostnaderna på ett annat sätt än i tingsrätten. Även i hovrätten och Högsta domstolen bör därför vardera parten bära sina egna rättegångskostnader. I avgörandet har deltagit: justitieråden Gregow (skiljaktig), Nyström (skiljaktig), Munck (skiljaktig), Victor (referent, skiljaktig) och Blomstrand Föredragande revisionssekreterare: Bramstång

HÖGSTA DOMSTOLEN Bilaga 1 T2703-97 1 PROTOKOLL 2001-02-15 Justitierådet Nyström och justitierådet Victor, referent, är skiljaktiga beträffande frågan om båten var felaktig vid avlämnandet och anför: "Bestämmelser om vad som avses med fel finns i 16-21 i konsumentköplagen. Som framgår av 16 tredje stycket 3 gäller som huvudregel att en vara är att anse som felaktig om den avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Av första stycket i samma paragraf framgår att det är avtalet som är utgångspunkten för felbedömningen. Ett viktigt inslag i ett köpeavtal är givetvis priset. Bestämmelserna om fel är emellertid inte avsedda att användas som ett medel för priskontroll. I princip råder avtalsfrihet när det gäller priset för en vara. Bestämmelsen i 35 om att köparen skall betala vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt gäller endast för det fall att ett bestämt pris inte följer av avtalet (jfr NJA 1996 s 663). Felbestämmelserna tar i stället i första hand sikte på sådana fall där varan rent faktiskt avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. En annan sak är att det avtalade priset många gånger är en viktig faktor för bedömningen av om så varit fallet. En vara kan emellertid vara att anse som felaktig även om varan inte faktiskt avviker från vad köparen kunnat förutsätta när det gäller egenskaper som funktionsduglighet, utseende eller kvalitet. Har köparen begärt att få en vara av exempelvis visst märke eller ursprung är varan felaktig om den är av annat märke eller ursprung helt oberoende av om den i övrigt stämmer överens med vad köparen med fog kunnat förutsätta. Den omständigheten att gjutningen av skrovet och monteringen av inredningen av en båt inte skett i Sverige kan alltså, även om båten till funktion, utseende och kvalitet överensstämmer med en svensktillverkad båt, vara att anse som ett köprättsligt fel.

2 Frågor om båtens tillverkningsort reglerades inte i det av Magnus R upprättade köpeavtalet. Inte heller i övrigt har det framkommit några omständigheter som gör att tillverkningen i Polen skulle kunna sägas avvika från vad som följer av avtalet. Magnus R har i målet åberopat att Torbjörn Ö sänt honom tyskt material om båten i vilket det bl.a. sagts att båten var en konstruktion i sidenmatt mahogny enligt skandinavisk hantverkstradition. I 19 konsumentköpslagen finns en bestämmelse om att en vara kan vara att anse som felaktig om den inte överensstämmer med uppgifter som säljaren lämnat vid marknadsföringen av varan eller annars före köpet. Med hänsyn till att all träinredning till båten tillverkats i Sverige kan emellertid uppgiften i det tyska materialet inte anses vara oriktig eller vilseledande på ett sätt som gör att varan skulle kunna anses felaktig med stöd av 19. Frågan blir under sådana förhållanden om båten kan vara att anse som felaktig därför att tillverkningen i Polen avvek från vad Magnus R med fog kunnat förutsätta (16 tredje stycket 3) eller därför att Torbjörn Ö också oberoende härav varit skyldig att upplysa Magnus R om tillverkningen i Polen (16 tredje stycket 2). Frågan om i vilken utsträckning en vara som inte avviker från vad som föreskrivs i 16 första eller andra stycket ändå är att anse som felaktig därför att den avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta får avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet. Hänsyn får tas till bl.a. varuslag, försäljningsform och i vilken omfattning varans egenskaper varit på tal vid köpet. (Jfr NJA II 1990 s 438.) Av betydelse är också parternas kunskaper på området och, som redan anmärkts, det pris som avtalats.

I målet är fråga om försäljning av en begagnad segelbåt. Överlåtelsen har, även om den får anses ha skett i näringsverksamhet, avsett privat ägd egendom. Magnus R har själv kontaktat Torbjörn Ö och det är också Magnus R som har utformat avtalet. Magnus R var en erfaren seglare och väl förtrogen med segelbåtar i allmänhet och måste anses ha haft goda förutsättningar att försäkra sig om att båten skulle motsvara de särskilda krav som han ville ställa. Vad gäller priset på båten har Torbjörn Ö uppgett att han vid dess bestämmande redan beaktat de i förhållande till Sverige lägre produktionskostnaderna i Polen. Utredningen i målet ger inte anledning att sätta detta i fråga. Även om skroven till tidigare båtar av samma modell gjutits i Sverige, på olika orter, kan Magnus R inte under dessa omständigheter, och när frågan om tillverkningsort inte heller i övrigt berörts, anses ha haft fog för att förutsätta att skrovet gjutits och inredningen monterats i Sverige. Varken lagtext eller förarbeten kan sägas ge någon klar vägledning beträffande frågan om bestämmelsen punkt 2 om säljarens upplysningsplikt omfattas av eller sträcker sig längre än föreskriften i punkt 3 om vad köparen med fog kunnat förutsätta (jfr Håstad, Säljarens upplysningsplikt, JT 1992/93 s 607, särskilt s 618 f). Det torde emellertid få antas att vad köparen med fog kan räkna med att bli upplyst om omfattar också andra frågor än avvikelser från vad han med fog kan förutsätta. För detta talar bl.a. att underlåtenhet att lämna upplysningar enligt punkt 2 blir relevant för felbedömningen endast under den förutsättningen att underlåtenheten också kan antas ha inverkat på köpet. Särskilt när det gäller oerfarna köpare kan det vidare vara viktigt att dessa får information även om olika sådana omständigheter som i allmänhet saknar särskild betydelse för en köpare. I praktiken är det också vanligt att sådan information lämnas genom dokumentation som åtföljer varan eller på annat sätt. Det har i målet inte kommit fram något som ger anledning att anta att Magnus R haft fog för att räkna med information i vidare utsträckning än en köpare i 3

allmänhet under motsvarande förhållanden. Såsom hovrätten uttalat ger utredningen i målet inte heller stöd för ett antagande att det i branschen, i vart fall vad gäller begagnade båtar, skulle föreligga någon kutym att lämna närmare upplysningar om var en båt är tillverkad. Även om det saknas skäl att ifrågasätta Magnus R:s uppgift att han inte skulle förvärvat båten om han vetat att den var tillverkad i Polen kan båten därför inte heller på denna grund anses ha varit felaktig. Hovrättens domslut skall därför fastställas." 4

HÖGSTA DOMSTOLEN Bilaga 2 till T2703-97 PROTOKOLL 2001-02-15 Justitierådet Munck, med vilken justitierådet Gregow förenar sig, är av skiljaktig mening såvitt gäller frågan om ersättning för rättegångskostnader och anför: "Rättegången har i samtliga instanser gällt dels frågan om den omständigheten att båten var tillverkad i Polen skulle anses innebära att varan var felaktig med rätt för Magnus R till prisavdrag, dels frågan om prisavdragets storlek. Den förstnämnda frågan har utgjort tyngdpunkten i processen och till en del varit att bedöma på grundval av annat processmaterial än den senare. Med hänsyn härtill bör enligt min mening Magnus R, trots att det belopp som Torbjörn Ö slutligt förpliktas att utge till honom endast uppgår till hälften av vad han yrkat, tillerkännas viss ersättning för sina rättegångskostnader i samtliga instanser. Ersättningen bör dock i överensstämmelse med vad tingsrätten funnit jämkas till hälften av vad som skulle ha utgått, om Magnus R hade vunnit målet fullt ut."