Ingrid Jönsdotters liv Ingrid föds som yngsta barnet i en barnaflock på fem stycken. Hon ser för första gången dagens ljus år 1854 i det lilla soldattorpet nr 21 under Tullanäs gård i socknen Västra Torsås. 1 Torpet ligger i de djupa granskogarna i Småland i socknen som ligger mitt emellan de stora sjöarna Möckeln i väster och Åsnen i öster. En lång tid av hennes liv ska präglas av fattigdomen i sin mest kalla, hjälplösa skepnad. Hennes liv ska också komma att kännetecknas av ett ständigt flyttande till dess döden lägger henne i en evigt tillsluten grav på en kyrkogård i Malmö. Här vaggar höga och ljusa trädklungor graven, så annorlunda från hennes barndoms täta och mörka granskogar. Ingen sten utmärker platsen, ingen känner längre dess exakta plats. Länge skulle hennes son vårda graven. Ingrids barnbarn Elsa kunde berätta hur familjen ofta på söndagar besökte platsen - för att sätta en blomma och för att minnas. Nej, Ingrids förstfödde son glömde aldrig sin mor. Var inte detta ett tecken på kärlek om något? Han, som växt upp i de fattigaste förhållanden som soldaten Lifs dotterson; som sedan tidiga barnsben fått se och uppleva de vedermödor och den skam som var fattigdomens gissel - han glömde aldrig att ge sin mor en blomma och vårda hennes minne. Ingrids far var en simpel, indelt soldat. Vid femte barnets födelse är han 43 år gammal. Som ung bar han namnet Jöns Sigfridsson men som soldat fick han namnet Lif. Den första dagen av augusti i året 1811 föddes han i ett litet undantagshus under Frösebergs gård i Västra Torsås socken. 2 Även han har således sedan barnsben fått lära sig hur det kändes att svälta och frysa sig genom sin barndom. Tjäna dräng fick han göra tidigt, redan före år 1830 hade han lämnat barndomshemmet för att slita på åkrarna i en gård i grannsocknen Virestad (karta över de småländska platserna finns i artikeln om Magnus Jönsson 81
Ingrid Jönsdotters far Jöns Sigfridssons födelseanteckning år 1811. Lif längre fram i boken). Året 1830 var han tillbaka i födelsesocknen, nu som dräng på gården Köp. 3 Här skulle han stanna i tio år till dess han skrev på som indelt soldat och fick flytta till egen bostad, det lilla soldattorpet nr 21 under Tullanäs gård. Sin kvinna finner han i samma kyrksocken, Anna Catarina Persdotter, född samma år som honom och med samma usla förutsättningar; hon såg dagens ljus i backstugan under Långhults torp. 4 Kyrkböckerna har ordet oäkta efter hennes namn. En stämpel som den svenska kyrkan var noga att ge till de barn som var födda utom det heliga, kyrkliga äktenskapet. Det var noga att skilja på fint folk och mindre fint folk i Sverige långt fram i tiden. Vid tidpunkten för vigseln den 4 november 1845 har Jöns stolt angett enbart sitt soldatnamn Lif för prästen när denne skriver in dem i vigselboken. 5 Anna tjänar vid detta tillfälle som piga i gården Strömstorp och det är till hans soldattorp Tullanäs som de två nu flyttar in som ett äkta par. Med sig i huset har Anna sin fyraårige son Magnus, även han en oäkting. Vem var hans far? När födelsedatumet den 7 mars 1841 skrivs in i kyrkoboken finns ingen far till barnet angiven. Senare anges sonens namn till Jönsson. Det är modern Anna som själv får traska genom skogsstigarna till prästen för att se till att sonen blir införd både i de världsliga rullorna och genom dopvattnet i den andliga gemenskapen. 6 Tillkommen kungen sitt och Gud sitt! Om sonen Magnus berättas mer i artikeln Magnus Jönsson Lif - en timmerman från 1800-talet. Under de låga takbjälkarna i det fattiga soldattorpet avlas och föds nu fyra barn, Sven år 1846, Maria året 1848, Greta år 1850 och till sist Ingrid den 12 november 1854. Som seden bjuder ska barnet döpas så snart tillfälle ges vilket för Ingrid inträffar fyra dagar efter födseln. Nils P Jonsson i Storegård, drängen Johan Petersson från Steglehylte, hustrun Ingrid Sigfridsdotter i Bergsnäs och pigan Ingrid Andersdotter från Christinelund står faddrar vid dopfunten i Västra Torsås kyrka. Ingrid Sigridsdotter är fadern Jöns syster. Vittnet Nils P Jonsson står i pappren först som det anstår rangordningen. Han är ju ägare och brukare av gården nr 5 Storegård i Torsås. 7 Ingrids barndom och ungdom känner vi inte. Inga anteckningar har sparats till eftervärlden. Vid det enkla träbordet får barnen höra otaliga berättelser om faderns liv som indelt soldat. Är han en storskrävlare eller är han den tystlåtne typen som bara berättar vad som sant är? Sant är i varje fall att händelser under de regelbundet återkommande soldatmötena, då fadern är borta en längre tid, måste ha avsatt sig som berättelser i väggarna till soldathuset. Så är det då dags att börja splittra familjen. Den äldsta sonen, oäktingen Magnus, har år 1860 hunnit bli 19 år och nu är det hög tid för honom att själv sörja för födan och livsuppehället. Han stänger en dag dörren efter sig efter att troligtvis ha kramat om sina halvsyskon och han traskar sedan vägen till Tullanäs gård för att börja tjäna som dräng. Nu blir detta hans första arbetspass inte särskilt långvarigt. Redan ett år senare är han åter hemma i soldattorpet. Varför? Ja, vi har inga papper som berättar hela sanningen för oss men kan det inte ha med fadern att göra? Magnus är tillbaka den 5 november 1861. 8 Tio månader senare slår katastrofen till. Vem 82
som hittar fadern vet vi inte men det sätt han dör på är inte okänt. I dödsboken läser vi den 29 augusti 1862 om soldaten Lif: I sinnesrubbning hängde sig själv. Landsfiskalen har tillkallats och man kan konstatera att inget brott blivit begånget. Därför kan prästen tillfoga följande i dödsboksanteckningarna: Enl Landsfiskal Embetets Order af d 5 september i vanlig ordning ärliga begrafven. Hans ålder 51 å 28 d. 9 Ett soldattorp kan inte vara utan någon indelt soldat. Redan den 4 november 1862 tvingas därför hela familjen att flytta. 10 En ny, ung soldatfamilj stiger i deras ställe in genom dörrhålet. Den nygifte, tjugoårige soldaten Johan Gustaf Jönsson Tull och hans artonåriga hustru Maria Håkansdotter med deras nyfödda dotter Johanna Sophia kan för första gången ta sitt nya gemensamma hem i besiktning. För soldatänkan Anna Persdotter gäller det däremot nu att hanka sig fram med fyra minderåriga barn mellan 8 och 16 år gamla. Den äldsta i syskonskaran, oäktingen Magnus, har visserligen hunnit bli 21 år gammal. Han följer med till den nya bostaden i undantagstorpet Björkelund under Horsakulla gård men redan på våren 1863 tar han och kärestan Ingeborg Alexandersdotter ut lysning. 11 Det verkar dock ha blivit något problem för år 1870 åberopas åter denna lysningshandling. Magnus har uppenbart inte tagit steget fullt ut och gift sig. Flyttlasset till Björkelunda ska bara bli ett av många under Ingrid Jönsdotters liv men det var det första. Åtta år gammal får hon alltså lämna det som var invant och välkänt. Som tolvåring är det dags igen. Nu flyttar modern med sina barn till Winshult torp under Tullanäs. 12 Två år senare, den 4 november 1868, bär det iväg till grannsocknen Härlunda och det lilla huset i Ängsholm under nr 7 Washult. 13 Givetvis lämnar syskonen hemmet ett efter ett för att själva tjäna ihop till brödfödan. I maj 1864 lämnar således Sven som artonåring hemmet för arbete i Skåne. I maj 1867 har storasystern Maria som nittonåring fått ut arbetsintyg för att bege sig på arbete till Kristianstad. Året efter anhåller Greta som artonåring om arbetsintyg för uppehälle i Danmark. Maria kommer snart hem igen och föder den 17 juni den oäkta dottern Anna Stina. Dottern får efternamnet Larsdotter, en antydan om faderns namn. När modern flyttar till den nya bostaden i Härlunda är det endast två barn kvar i hemmet, Maria och Ingrid - och så givetvis Marias oäkta barn Anna Stina. Som sextonåring står Ingrid den 15 maj 1870 i kyrkan i Härlunda tillsammans med andra i samma ålder. Det är dags att lämna barndomen bakom sig vilket sker genom konfirmationen. 14 Vad har denna unga flicka tänkt på under den högtidliga akten i kyrkan? Kanske drömmer hon om att resa ut, att kunna lämna denna fattigdom som varit hennes livsskepnad ända sedan hon föddes. Antagligen fanns det redan sådana planer i hennes huvud denna vårdag i mörka Småland. Den 27 november samma år tar hon nämligen ett stort kliv. Hon avreser, som sextonåring, till Danmark. 15 Direkt från hemmets fattiga men trygga värld ut till ett främmande land! Vem har gett henne denna idé? Det kan ha varit storasyster Greta men kanske också en annan person. Henne hittar vi i utflyttningslängden för Härlunda socken. Här står att pigan Bengta Carlsdotter utvandrat till Jylland den 20 november året innan. Även hon kommer från gården Washult. Ingen annan har lämnat Härlunda för Danmark vid denna tid. Kan detta vara en tillfällighet? Bengta tjänade i bondgården Washult under vilken torpet där Ingrid bodde låg. Bengta är född 1842, alltså 27 år när hon utvandrar. Hon är således en mogen kvinna som kan vara ett bra stöd för en ung flicka i ett främmande land. Kanske har hon i ett brev hem föreslagit Ingrid att komma över till Jylland och tjäna som piga, kanske på samma gård som hon själv arbetar på. Tidpunkten på året är också den samma för de två, i november månad vilket var den tid på året då man brukar skriva årskontrakt med bönderna. Sträckan kan tyckas lång men den revolutionerande nyheten järnvägen har just kommit till bygden. Stambanan mellan Malmö och Stockholm hade stått färdig mellan Malmö - Lund redan år 1856 och nu har man nått långt upp i landet. Att järnvägen stryker förbi Härlunda socken med ett avstånd på bara några tiotal kilometer öppnar möjligheter att se världen långt bortom de många grantopparna. Ett år efter det att hon lämnat Småland är Ingrid emellertid tillbaka från sitt pigeår i Danmark. Den 31 oktober 1871 blir hon anställd som piga hos storbonden Jon Petersson och hans hustru Brita Magnidotter på gården Tullanäs i Västra Torsås socken. 16 Vem som ordnat denna anställning är inte svårt att lista ut. Storasyster Maria har nämligen flyttat in här året innan som piga tillsammans med sitt barn Anna Stina. I början av året 1872 blir Ingrid dock ensam piga på gården. Storasystern går då åstad och gifter sig med soldaten Sven Samuel Kron och flyttar in i dennes soldattorp i Flogmyra. 17 Snart är det dags för Ingrid att göra ytterligare en flyttning, denna gång till inspektorn Lars Olof Boring och hans hustru på gården Fårshult. Året är 1874 och det är traditionell uppbrottstid, den 27 oktober. 18 Ingrid är bara tjugo år men har redan hunnit med att flytta sex gånger. Det ska bli många fler uppbrott. 83
Fyra år senare packar hon t.ex. sina få tillhörigheter och flyttar in hos storasyster Maria och hennes man på soldattorpet i Flogmyra. I kyrkbokens husförhörslängd har hon nu titeln inhysespiga. 19 I husförhörslängden finns också en liten till synes obetydlig anteckning i kanten: 16/5 79 t Danmark. Vad betyder det? Detta hänger antagligen samman med en sak i Ingrids liv som inte är helt lätt att bringa klarhet i så här i efterhand. Ett barn kommer nämligen in i bilden. Dagen före julafton 1879 hörs barnaskrik i det lilla soldattorpet i Flogmyra djupt inne i Smålands täta, vinterklädda skogar. Johan Wilhem, Ingrids förstfödde, har kommit till världen. Så många frågetecken det finns kring detta lilla barn! Senare i livet ska man komma att blanda ihop hans födelsedag med den 23 oktober så till den milda grad att detta felaktiga datum står på hans gravsten på Östra kyrkogården i Malmö. Trots att han alltid hävdade att lillejulafton var den rätta dagen! Wilhem hade rätt. De samtida kyrkböckerna berättar det för oss. Dessutom står det inskrivet att dopet skedde i Västra Torsås kyrka den 30 december så här föreligger ingen tvekan om när födseln skett. Dopet skedde ju alltid strax efter födelsen. 20 Redan i födelse- och dopboken inskrivs efter dopdatumet: Oäkta döpt av Carlstedt. Det är minsann inte på högmässan under söndagsgudstjänsten som dopet hålls. Sådant är förbehållet de som äger mark och har äkta barn, avlade i det heliga äktenskapet. Nej, det är fattigt folk som denna torsdag står inne i den i övrigt tomma kyrkan och åser när hjälpprästen Carlstedt blöter barnets huvud med vattnet från dopfunten. Att kyrkoherden Johannes Sjöborg själv skulle döpa en fattig oäkting är nog otänkbart. Runt dopfunten står denna kalla decemberdag de närmaste, alla hämtade ur samma fattiga samhällsklass. Givetvis ses här soldat Sven Samuel Magnusson Kron, i vars soldattorp lille Wilhelm blivit född, och hans hustru Maria Jönsdotter, syster till mor Ingrid. Drängen Carl Johan Magnusson från Fårshult är en oäkta son till Ingeborg Alexandersdotter, hon som blev trolovad med Ingrids storebror men som denne sedan inte verkar ha gift sig med. Pigan Marhilda Pettersdotter från Pepperlid anar vi inte hur hon kommer in i bilden hon har dock varit någon så nära bekant att hon fått bli ett av dopvittnena. Vem var Wilhelms far? Ett flertal märkliga omständigheter måste vägas in i denna fråga. I kyrkböckerna fram till långt efter det att han med sin mor kom till Malmö står han konsekvent upptagen som Johan Wilhelm Henriksson. Plötsligt ändrar han emellertid som vuxen i Malmö namnet till Nilsson. Varför? Vem är denne Nils vars son han skulle vara? Själv berättade Wilhelm på ålderns höst att hans far hette Kalle. Vi har således tre namn att välja mellan, Henrik, Nils eller Karl. En annan viktig sak att beakta är att han måste vara avlad i mars månad 1879. Snön låg tät i de djupa skogarna vid denna tid och det borde därför vara rimligt att söka fadern i snar närhet till moderns bostad i Flogmyra. Enligt Wilhelm utvandrade hans far till Amerika och mor Ingrid skulle följa efter med sonen när fadern Vägen till Flogmyra, samma väg som Ingrid Jönsdotter vandrat många gånger. 84
ordnat upp allt inför resan. Efter en tid reste mor och son ner till Malmö men fick här meddelandet att fadern avlidit. Detta kan ju låta som en skröna, en efterrekonstruktion. Att fadern själv skulle ha begett sig över till Amerika och att han efter en tid sänt bud efter dem kan kanske passa men definitivt inte att de fått dödsbudet på en resa till Malmö. Den enda logiska förklaringen skulle vara att mannen åkt före till Malmö antingen för att arbeta ihop till pengar för resan eller för att ordna med biljetter och att de två följer efter och i Malmö får meddelandet att han avlidit. Men stämmer detta verkligen? En blick i kyrkoböckerna verkar faktiskt bekräfta denna historia. Den 10 november 1881 har nämligen Ingrid begivit sig till prästgården i Västra Torsås och här anmälde hon avflytt till Nord Amerika för sig och sin son. Wilhelm har ännu inte fyllt två år. 21 Ingen ensamstående mor lämnar sitt hem och beger sig med sitt spädbarn runt halva jordklotet. Det måste helt enkelt ha funnits en väntande man, kanske i Malmö och kanske med redan inköpta färdbiljetter. Historien med den avlidne mannen blir också mer trovärdig när mor och son redan den 12 januari följande år, alltså endast efter två månader är tillbaka i Flogmyra från Nord Amerika som det står i kyrkböckerna. Hon lämnar också då tillbaka utreseattesten. 22 Vad har då hänt? Förgäves söker man i Malmö efter någon som avlidit det närmaste halvåret före Ingrids påbörjade Amerikaresa och som kommit från Västra Torsås. Problemet kan vara att mannen ifråga under sitt tillfälliga uppehälle i Malmö inte behöver ha varit bosatt i staden. Det fanns ju också rikligt med arbetstillfällen runt omkring själva staden. Det är här som den lilla anteckningen i husförhörslängden 16/5 79 t Danmark kanske får en betydelse. Det verkar nämligen som om Ingrid har begett sig till Danmark under en påbörjad graviditet. Varför till Danmark? Hon är ju bevisligen tillbaka i Flogmyra för att föda sitt barn i slutet av året. Kanske är det så att mannen ifråga inte alls åkt till Malmö utan till just Danmark kanske Köpenhamn för att genom tillfälligt arbete få ihop till biljetterna. Finns det då någon i närheten av Flogmyra som, efter det att sonen är avlad och innan Ingrids resa i maj, har utvandrat till just Danmark? Med spänning bläddrar man i utflyttningslängden och se det finns bara en som detta år utvandrat från socknen till det danska riket. Johan Olofsson, 24 år gammal, får den 22 mars utresesedel för just Danmark. 23 Han tjänar dessutom dräng på Tullanäs vilken nästan ligger granne med Flogmyra. Hans förstanamn stämmer också med Ingrids sons förstanamn. Namnet Johan tillhör dessutom inte de mera vanliga pojknamnen vid denna tid. Johan Olofssons far är bonde på gården Helmeshult i Västra Torsås socken. 24 Tillsammans med hustrun Botild Svensdotter har de åtta barn varav Johan är det näst yngsta, född året 1854. År 1850 flyttar familjen till en av gårdarna i Tullanäs. 25 Johan har redan året 1873 tillsammans med sin lillebror Magnus varit i tjänst i Danmark men de har relativt snart återkommit till hemmet. Ingrid har också varit i Danmark, dock inte vid samma tid, och där tjänat piga. En högst tänkbar händelsekedja skulle kunna vara denna: Ingrid har sällskap med drängen i granngården Tullanäs. De beslutar sig för att emigrera och han tar till Danmark för att tjäna ihop nödvändigt kapital. Ingrid upptäcker att hon är med barn och de kommer överens om att skjuta på färden tills barnet är fött. Efter födseln väntar Ingrid tills barnet är stort nog att ta med på långfärd. När hon kommer till Malmö/ Köpenhamn/Danmark får hon reda på att mannen avlidit och återvänder därför hem. Som ett alternativ kan man givetvis tänka sig att Johan övergivit henne vilket hon får kunskap om först i Malmö men jag vill nog gärna mer tror på det som de muntliga berättelserna har att förtälja i saken. I nästan två år stannar Ingrid i Flogmyran. På hösten 1883 har hon emellertid fattat sitt slutliga beslut. Hon måste flytta. Hon, som arbetat i Danmark och som varit på ett, om än hastigt, troligt besök i Malmö, måste ha fått vittring på den stora världen utanför det simpla soldattorpets väggar. Kanske har hon bara inväntat att sonen ska lämna spädbarnsåldern? Lille Wilhelm är nu nästan fyra år, så stor att han lättare kan klara sig i en storstad medan modern arbetar. Nu lämnar hon för alltid soldattorpet. Kanske kommer hon i framtiden att besöka sin syster men aldrig mer ska hon vara bosatt i Småland. Ingrid lämnar inte Flogmyra utan att ha tänkt sig för ordentligt. Detta antyder inte minst tidpunkten för uppbrottet. Det är på väg att bli vinter; man skriver den 26 oktober. 26 Den tid på året då man binder sig på arbetskontrakt för ett kommande år. Vem har förmedlat kontakterna mellan Malmö och Flogmyra? Är det någon hon lärt känna den där korta tiden i Malmö för två år sedan? Eller är det kanske brodern Sven som ju försvann till Skåne redan på 1860-talet. Inte omöjligt är dock att halvbrodern Magnus haft sitt finger med i spelet. Han har nämligen redan året 1871 flyttat till storstaden i söder. Jönsdotter Ingrid piga 1 s, W. Thorsås. Så skrivs hon in på pastorsexpeditionen i Malmö Caroli kyrka den 20 november 1883. 27 Kvinnan från Småland är inte ensam här på expeditionen denna dag. Antagligen har hon fått vänta länge på sin tur att få komma fram till skrivaren som sitter där med sin tjocka bok. Av de 47 personer som trängs i rummet denna dag för 85
....... 2 3 7 6 9 5 8 4 1. Ingrid Jönsdotters olika bostadsplatser i Malmö åren 1883-1899: 1: Kv Krokodilen tomt IV Södra Tvärgatan 12. 2: Kv Erik Menved tomt II Mårtensgatan 4. 3: Kv Hjorten tomt III Jerusalemsgatan 6. att anmäla sin inflyttning till Malmö står hon nämligen upptagen som nummer 46. På frågan var hon bor har hon uppgett Kvarteret Krokodilen och tomten nr fyra. Denna tomt ligger i stadsdelen Lugnet utmed Södra Tvärgatans södra sida och har gatunumret 12. Arbetarstadsdelen Lugnet sträcker sig från kanalen vidare söderut. Dess norra del, där kvarteret Krokodilen låg, räknas som ett fattigt område. Husägaren, arbetaren Anders Jönsson, har för länge sedan kommit från Danmark och köpt sig ett hus i Malmö. En mängd hyresgäster skapade en säker och hygglig inkomst för denne. Ingrid möter dock inte honom själv, han hade avlidit redan i augusti samma år och nu förvaltas huset av sterbhuset. I husförhörslängden möter vi alla de husets innevånare som ska komma att bli grannar till småländskan och hennes son: Murargesällen Lars Olof Sahlins änka Maria Jönsdotter från Westerstad med sönerna Emil Ludvig, Nils Algot, Johan Gottfrid. 4: Kv Höken tomt XXIX Rörsjögatan 17. 5: Kv Hjorten tomt III Jerusalemsgatan 6. 6: Kv Bror tomt VI. 7: Kv Rostock tomt 21 Kvarngatan 17. 8: Kv Stettin tomt Ia Kvarngatan 2. 9: Kv Svante tomt I. Murarlärlingen Otto Marcellinus Sahlin från Westervik. Skomakaren Anders Holmquist från Westra Ahlstad med hustrun Elna Jeppson från Arrie. Arbetaren Anders Jönsson från Hyltarp med hustru Maria Magdalena Olofsson från Håstad och deras barn Anna Catharina, Emma Charlotta och pigan Christina Jönsson. Arbetaren Nils Nilssons änka Emma Christina Petersdotter från Gällaryd med dottern Anna Sofia. Sjömannen Jöns Petersson från Svedala. Arbetaren Per Andersson från V. Karleby med hustrun Maria Nilsson från Svenstorp med barnen Elin Maria och Axel Julius. 28 Vad har Ingrid försörjt sig på under denna sin första tid i storstaden? Vi vet inte. Inflyttningstiden antyder emellertid att hon städslat sig för ett år. Just ett år 86
senare, den 10 november 1884 lämnar Ingrid också arbetarstadsdelen Lugnet och flyttar innanför kanalen till kvarteret Erik Menved. 29 Hon skiftar då samtidigt församling från S:t Pauli till Caroli varför hon två dagar senare är inne på pastorsexpeditionen och registrerar sin nya bostadsadress. På frågan vad hon heter har svaret denna gång varit Ingrid Jönsson. Namnet Ingrid Jönsdotter försvinner därmed för alltid. Kvinnan från Småland har under året som gått anammat de namnseder som gäller för storstaden. Hon står dock fortfarande upptagen som piga vilket kan indikera att hon arbetar hos någon familj och inte som fabriksarbeterska. Sonen antecknas fortfarande noggrant som o.ä.s Johan Wilhelm Henriksson. Stämpeln oäkta släpper således inte fastän man flyttat till den stora och mera anonyma staden. Svenska kyrkan följer noga upp de sina på det att de inte ska ta sig friheter som de inte har som t.ex. att bli befriad från skamstämpeln om sin börd. Snart ska det emellertid komma en ny kyrkoherde till just Caroli kyrka, Hagbard Isberg. Frenetiskt ska han komma att föra en kamp för det oäkta barnets rätt i samhället, en kamp som varar långt in på 1900-talet. Ingrid är gravid när hon flyttar från Lugnet. Den 10 maj 1885 föds nämligen dottern Anna Maria. Också hon får beteckningen oäkta barn. Dopet sker i Caroli kyrka den 20 juni, alltså mer än en månad efter födseln. Även här har Ingrid anammat storstadsseden att ett barn inte behöver döpas i stort sett genast, endast några dagar efter födseln vilket är seden på landet. Två vittnen har Ingrid med sig till dopet i kyrkan, hustrun Bertha Tygelsson från hennes nya bostadsadress i kvarteret Erik Menved II och hustrun Karna Jönsson från hennes tidigare bostadsförsamling S:t Pauli. 30 Året 1885 är det dags för nästa flytt, denna gång till kvarteret Hjorten III. 31 När hon inregistreras i husförhörslängden har det nu insmugit sig en annorlunda anteckning som sätter fantasin i rörelse. Hennes titel har nämligen nu ändrats från piga till smörhandlerska. Handeln med smör är omfattande vid denna tid. Utländska smörupphandlare vistas i Malmö, oftast kommer de från Danmark. Hur Ingrid bedrivit denna verksamhet förtäljer dock inte historien. Rimligtvis har det varit i liten skala. Har hon agerat mellanhand till dessa utländska uppköpare eller har hon haft ett eget, mindre smörlager och sålt till fasta kunder i Malmö? Vi vet inte. Det som emellertid blir alltmer tydligt är att Ingrid har sinne för affärer och uppenbart varit en kvinna som har skinn på näsan. En stor fråga inställer sig emellertid. Varför flyttar hon ständigt? Sedan ankomsten till Malmö har hon redan haft tre bostäder. Det ska bli många fler! Året 1886 går flyttlasset till kvarteret Höken, fastighet XXIX. 32 Här ser nästa oäkta barn världens ljus, Östergatan i Malmö ca 1910 med Caroli kyrka i bakgrunden, kyrkan där många av Ingrid Jönsdotters barn blev döpta. 87
sonen Tage Albrekt Robert. Han föds redan den 9 januari 1887 men döps först den 24 februari. År 1887 packas bohaget åter ner för att packas upp i kvarteret Hjorten III, samma adress som hon lämnat ett år tidigare. Här upptas hon fortfarande i husförhörslängden som smörhandlerska. 33 Det dröjer nu till slutet av året 1892 innan det är dags att åter kånka på bohaget. Under denna tid passar hon på att utöka sin barnaskara. Karl Edvard Natanael föds den 21 dec 1888 och Gerda Sofia Kristina föds den 27 augusti 1891. Båda är givetvis markerade som oäkta. Ingrid Jönsdotter Jönsson måste ha varit ett gissel i de pryda prästernas ögon. Den 10 november 1892 anmäler Ingrid att hon och hennes tre söner och två döttrar avser att lämna sin bostad i kvarteret Hjorten och flytta utanför den stinkande kanalen som omger Malmö city, till Pauli församling. I pappren står det nu att hon arbetar med smörhantverk, en tydligen väl fungerande verksamhet eftersom hon sysslat med det i sju år alltsedan året 1885. Den nya adressen ligger öster om kanalen och Schougens bro, i kvarteret Bror på tomten VI. 34 Vid inskrivningen i husförhörslängden har ett fel insmugit sig. Ingrids namn är antecknat men under henne har vid samma tillfälle inskrivits muraren Olof Nordström. Denne kom från samma adress som Ingrid tidigare haft i kvarteret Hjorten och han har också flyttat samma dag. Notarien har emellertid efter inskrivningen upptäckt att Ingrid också har barn vilka givetvis måste antecknas. Därför för han åter upp henne och hennes barn, denna gång under Olofs namn. Är Olof endast en vän eller är det han som är far till några av Ingrids barn? Samma dag skrivs emellertid in en snickare Carl Andersson på samma adress och denne kommer också från kvarteret Hjorten. Är det inte han som är fadern? Området som Ingrid valt att bosätta sig i gränsar till ett av de fattigaste i det dåtida Malmö. Prästen Hagbard Isberg har gett en skrämmande beskrivning av den usla miljön invid Porslinsgatan: Porslinsgatan 14: i ett hus inne mellan tvänne gårdar flera källarbostäder. Man går ned en trappa i porten och trefvar sig fram i en äfven midt på dagen kolsvart gång. Till höger och vänster lyckas man så trefvande finna dörrarna till de olika lägenheterna. En ljus kväll vid sextiden under högsommaren gjorde jag ett besök här. Bl.a. lägenheter, en om ett rum; det lilla fönstret sitter uppe vid taket och fönsterkarmen är i jämnhöjd med jordytan utanför; fönstret vätter åt öster åt en liten gård och kan svårligen öppnas. då några meter framför detsamma finnas en rad afträden; vid mitt besök ristes mattor utanför, och smuts och damm svepte mot rutorna; en kväfvande fuktig, vidrig luft; i den ljusa, tidiga kvällstimman kunde man endast läsa framme vid fönstret; vid panelen midt på golfvets långsida hade stora svampar, hvardera af en knuten hands storlek, vuxit upp; de upplöstes i ett gröngult slem som flöt utmed golfbräderna; för att jag skulle kunna se dessa svampar, som ej skymdes af något föremål, måste ljud tändas; en svamp af samma storlek växte ut å ena väggen; kläder och skodon, som visades mig, voro fuktiga och öfverdragna med ett tjockt lager af mögel. 35 Den 8 november 1893 flyttar Ingrid tillbaka innanför kanalen. Sällskap till pastorsexpeditionen för att anmäla flytten har hon haft av både Carl Andersson, född 1858, och Olof Nordström, född 1870. Alla tre skriver dessutom in sig på samma adress, kvarteret Rostock XXI gatunummer 17 och de kommer alla från S:t Pauli församling. I inskrivningspappren har ordet smörhandlerska försvunnit. Nu har Ingrid enbart titeln piga. 36 Den 22 april 1894 är en högtidsdag i familjen. Den äldste sonen går åstad för att bli konfirmerad. I Caroli kyrka har han tillsammans med andra läskamrater för första gången fått ta emot nattvarden efter att ha blivit utfrågade om sina kristna kunskaper. 37 Johan Wilhelm lämnar nu barndomen bakom sig. Om han inte redan har prövat på det så är det nu som det tunga arbetslivet ligger framför honom. Ett halvt år senare, den 5 december 1894, föder Ingrid sitt nästa barn, Sven Gunnar. Givetvis följer hon traditionen varför även detta barn har noteringen oäkta. Med sig till dopet har Ingrid två grannkvinnor från kvarteret Rostock, hustrun Johanna Roos och hustrun Amalia Henriksson. Något kryptiskt har prästen antecknat i dopboken: Modern har skriftligen anhållit, att barnet måtte såsom hennes i kyrkoboken antecknas. 38 Vad kan ligga bakom dessa ord? Varför måste hon gardera sig med ett skriftligt bevis på att det är hennes barn? Ville myndigheterna ta barnet från henne? Ansåg man att alla hennes oäkta barn var oacceptabla? Vad hon inte vet där hon står vid dopfunten den 12 januari i Caroli kyrka är att den lilla parveln kommer att få uppleva det som inte var henne givet. Han kommer nämligen att emigrera till Amerika. När Ingrid åter lastar flyttvagnen sker detta år 1895. Flyttet går till det närbelägna kvarteret Stettin, fastighet I a. 39 Med sig på flytten har hon snickaren Carl Andersson. Muraren Olof Nordström stannar dock denna gång kvar på den gamla adressen. Nu är hon upptagen som handelsidkare. Alla barnen bor kvar i hemmet och de har säkert alla också fått hjälpa till när flyttlasset åter rullar, denna gång året 1896. Carl Andersson räknas nu uppenbart som familjemedlem 88
89
trots att han inte är gift med Ingrid. De båda och alla barnen flyttar nämligen till kvarteret Svante I utanför kanalen invid nuvarande Värnhemstorget. 40 Elsa Rosborn har i sina minnesanteckningar noterat följande om Ingrid: Min farmor stannade i Malmö och idkade torghandel. Hon gifte sig med Carl Andersson som var timmerman och fick med honom 7 barn; Edvard, Tage, Gerda, Anna, Gunnar och två små barn som utackorderades på landsbygden vid moderns död. De två små barnen är dottern Gustafva, född den 30 maj 1897 och minstingen Alfred Enok som föds på juldagen 1898. Mindre än fyra månader senare dör hans mor. Ingrid är ung då hon lämnar denna värld den 10 april 1899, endast 47 år gammal. 41 Dödsorsaken är leverkräfta. Två dagar efter dödsfallet ringer Caroli kyrkas klockor klockan fem på eftermiddagen. Det är denna tidpunkt som prästen i sina böcker noterat för hennes bisättning och själaringning. Begravningen sker fyra dagar senare. De efterlevande har betalt 4.50 kronor för likvagnen till kyrkogården. Här får Ingrid en allmän gravplats till ett värde av 5.00 kronor. 42 Begravningen sker på Den nya kyrkogården dvs. kyrkogården mellan Föreningsgatan och S:t Knuts väg, en kyrkogård som också gick under namnet 70-kyrkogården eftersom den anlagts på 1870-talet. Ingrid Jönsson lämnar efter sig åtta barn varav den äldste, Johan Wilhelm, endast är nitton år gammal när han går bakom likvagnen och för sin mor till hennes sista vila. Barnen flyttar nu hem till Carl Andersson. Situationen måste emellertid ha varit ohållbar för en ensamstående man att kunna ta hand om de två spädbarnen. För dessa förestår därför en flyttning ut i det okända. I kyrkoböckerna är nämligen noterat för de båda att de är Malmö stads fosterbarn. Gustafva hämtas den 27 april och hamnar hos fosterföräldrar i Hyllie. Samma dag tvingas också tvååringen Alfred Enok att lämna familjen för en framtida tillvaro i socknen Gustaf ute vid Börringe. Kontakten mellan dessa och deras övriga syskon bryts därmed troligen för alltid. Noter 1 Västra Torsås A I:7 (1848-1858) p 167. 2 Västra Torsås C:3 (1747-1814) p 639. 3 Västra Torsås A I:6 (1840-1847) p 350. 4 Kyrkoböckerna Västra Torsås A I:7 p 167. 5 Västra Torsås C:5 (1815-1848) p 710. 6 Västra Torsås C:5 p 401. 7 Västra Torsås C:6 (1849-1870) p 94. 8 Västra Torsås A I:8 (1858-1862) p 194. 9 Västra Torsås A I:8 (1858-1862) p 194 + Västra Torsås C:7 (1861-1873) p 243. 10 Västra Torsås A I:9 (1862-1866) p 298. 11 Västra Torsås A I:9 (1862-1866) p 298. 12 Västra Torsås A I:9 (1862-1866) p 243. 13 Västra Torsås A I:11 (1867-1871) p 264. 14 Härlunda A I:14 (1866-1870) p 132. 15 Härlunda B I:1 (1862-1875) p 27. 16 Västra Torsås A I:11 (1867-1871) p 256 + Skatelöv B I:3 (1861-1880) p 227. 17 Västra Torsås A I:11 (1867-1871) p 316. 18 Västra Torsås A I:14 (1872-1881) p 124. 19 Västra Torsås A I:14 (1872-1881) p 315. 20 Västra Torsås C:8 (1874-1885) p 119. 21 Västra Torsås C:8 (1874-1885) p 497. 22 Västra Torsås C:8 (1874-1885) p 447 + Västra Torsås A I:16 (1881-1885) p 323. 23 Västra Torsås C:8 (1874-1885) p 491. 24 Västra Torsås AI:5 (1832-1839) p 276. 25 Västra Torsås AI:7 (1848-1858) p 165. 26 Västra Torsås A I:16 (1881-1885) p 323. 27 Malmö Caroli B I:7 (1883-1888) p 88. 28 Malmö Pauli A I:19 (1883-1889) p 313. 29 Malmö Caroli AI:84 p 16. 30 Malmö Caroli CI:16 (1883-1885) p 383. 31 Malmö Caroli A I:84 (1879-1887) p 16 + Malmö Caroli A I:126 p 67. 32 Malmö Caroli A I:126 p 67 + Caroli A I:129 (1886-1898) p 244. 33 Caroli A I:126 (1884-1899) p 70. 34 Caroli B I:9 (1892-1894) p 56 + S:t Pauli B I:2 (1889-1893) p 323. 35 Hagbard isberg: Huru de fattiga kunna ha det i Malmö. Malmö 1911. 36 Malmö Pauli A I:2 a (1887-1897) p 146 + Malmö Caroli B I:9 p 111. 37 Malmö Caroli AI:121 p 354. 38 Malmö Caroli C I:18 (1890-1894) p 400. 39 Malmö Caroli AI p244 + Malmö Caroli AI:133 (1885-1897) p 25. 40 Malmö Caroli AI:133 (1885-1897) p 25. 41 Malmö Caroli F:8 p 143. 42 Malmö Caroli F:8 p 143 + Kyrkoförvaltningen i Malmö G 2A:9. 90