Vid fastställelse av arbetsskadelivränta ska semesterlön eller semesterersättning inte beräkna enligt schablon.



Relevanta dokument
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 21 juni 2018 följande dom (mål nr ).

HFD 2015 ref 10. Lagrum: 16 a kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring

Förslag om ändrad beräkning av livränta vid arbetsskada

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

A.N. överklagade hos förvaltningsrätten det beslut som Försäkringskassans skrivelse den 18 juli 2011 ansågs innefatta.

HFD 2013 ref 44. Lagrum: 7 kap. 1 lagen (1962:381) om allmän försäkring

HFD 2013 ref. 9 Arbetsskadeförsäkring övriga frågor

Uttag av obetalda semesterdagar ska inte jämställas med förvärvsarbete vid beräkningen av sjukpenninggrundande

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2014 ref 11. Försäkringskassan vidhöll sitt beslut.

Fråga om avräkning från dagar med föräldrapenning för tidigare utgiven motsvarande förmån i Norge.

Lagrum: 106 kap. 24 och 25 socialförsäkringsbalken; 18 kap. 30 skollagen (2010:800)

HFD 2014 ref 72. Lagrum: 8 kap. 7, 18 och 11 kap. 14 regeringsformen

Fråga om rätt till arbetslöshetsersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen. under en pågående period av arbetslöshet.

Lagrum: 5 och 6 lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag

Lagrum: 3 kap. 3 2 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; 40 kap. 11 första stycket 2 socialförsäkringsbalken

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 8 juni 2017 följande dom (mål nr ).

HFD 2013 ref 63. Arbetslöshetskassan bestred bifall till överklagandet.

Lagrum: 3 kap. 2 första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring; 40 kap. 2 inkomstskattelagen (1999:1229)

Fråga om ett olycksfall vid färd mellan hemmet och arbetsstället ska bedömas som ett olycksfall i arbetet.

R e g e r i n g s r ä t t e n RÅ 1998 ref. 5

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

När beräkningsunderlaget för tillfällig föräldrapenning bestäms ska det bortses från arvode för uppdrag som familjehemsförälder.

REGERINGSRÄTTENS DOM

Lagrum: 4 kap studiestödslagen (1999:1395); artiklarna 18 och 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2014 ref 5. Lagrum: 2 a kap. 8 socialtjänstlagen (2001:453)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2014 ref 60. Lagrum: 12 kap. 12 och 15, 13 kap. 31 a socialförsäkringsbalken

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2016 Ref kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453), 4 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 20 december 2016 följande dom (mål nr ).

5 kap. 9 och 12 första stycket, 15 kap. 2, 16 kap. 2 och 18 kap. 2 socialförsäkringsbalken

Samtliga arbetsinkomster under ramtiden har medräknats i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen.

Fråga om hur ålderspension från ett annat EU-land ska påverka beräkningen av garantipension.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2015 ref 21. Lagrum: 47 a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Lagrum: 39 kap. 4, 5 första stycket 1 och 9 första stycket 1 skatteförfarandelagen (2011:1244)

meddelad i Stockholm den 30 januari 2009 KLAGANDE Försäkringskassan Stockholm

Fråga om vad som avses med sjukperiod enligt socialförsäkringsbalken.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Fastställande av sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

108 kap. 2 och 110 kap. 46 socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 13 november 2017 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 28 juni 2017 följande dom (mål nr ).

16 kap. 52 och 28 kap. 5 2 skollagen (2010:800), 10 kap. 1 och 3 kommunallagen (1991:900)


Fråga om vad som avses med permanentbostad vid beräkningen av en persons förmögenhet när dennes rätt till bostadstillägg prövas.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Det har i visst fall inte ansetts oskäligt att ta ut skattetillägg trots att tillägget uppgick till ett högt belopp.

HFD 2013 ref 81. Lagrum: 3 lagen (1993:389) om assistansersättning

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2015 ref 73. Lagrum: 22 förvaltningslagen (1986:223)

HFD 2013 ref 14 Allmän försäkring

HFD 2013 ref 1 Förvaltningsprocess övriga frågor

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

113 kap. 3 första stycket 3 socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 13 oktober 2017 följande dom (mål nr ).

En enskild har inte haft rätt till ny prövning av sin återbetalningsskyldighet

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 16 februari 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

Det förhållandet att giltighetstiden för ett uppehållstillstånd understiger ett år utgör inte hinder mot folkbokföring.

Svensk författningssamling

Såväl avgångsvederlag som arbetsinkomst under ramtiden ska medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen.

HFD 2014 ref 64. Försäkringskassan motsatte sig bifall till överklagandet.

Rätten till daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade upphör vid 67 års ålder.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

4 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453), 1 andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

2. Prövning enligt 20 kap. 10 a AFL

meddelad i Stockholm den 30 januari 2009 KLAGANDE Försäkringskassan Stockholm

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

11 kap. 22 inkomstskattelagen (1999:1229), 4 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2015 ref 49. Lagrum: 5 kap. 1 andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank; 10 kap. 8 första stycket 4 kommunallagen (1991:900)

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 14 mars 2016 följande beslut (mål nr ).

10 kap. 2, 4, 6 och 9 socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 28 september 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2016 Ref 53. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 1 juli 2016 följande dom (mål nr ).

REGERINGSRÄTTENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2015 ref 51. Lagrum: 4 kap. 3 och 4 äktenskapsbalken

Transkript:

HFD 2013 ref 58 Vid fastställelse av arbetsskadelivränta ska semesterlön eller semesterersättning inte beräkna enligt schablon. Lagrum: 4 kap. 5 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Försäkringskassan beslutade den 29 november 2007 att bevilja G.E. livränta från och med april 2007 för den inkomstförlust han fått till följd av en arbetsskada. Livränteunderlaget fastställdes till 398 400 kr, varvid kompensation för semesterersättning beräknades schablonmässigt genom att månadslönen multiplicerades med faktorn 12,20. G.E. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten och yrkade att livränteunderlaget skulle fastställas till 414 947 kr, varvid semesterersättningen beräknats enligt gällande kollektivavtal. Länsrätten i Norrbottens län (2009-02-27, ordförande Häggman) yttrade: G.E. anför att Försäkringskassan vid beräkning av hans livränteunderlag från och med april 2007 har beräknat hans semesterersättning enligt en schablon i stället för den ersättning som han är berättigad till enligt gällande kollektivavtal. Det finns inte längre skäl att använda en schablon när enligt kollektivavtal gällande semesterersättning finns inprogrammerad i dator och med ett knapptryck är färdig att meddelas kassan. Det administrativa skälet att använda schablon finns därför inte längre. Försäkringskassan har i överklagade beslutet använt den enligt praxis gällande schablonen för att beräkna semesterersättning inkomsten omräknad till månadslön multiplicerad med faktorn 12,20 (FÖD 1994:3 jmf med Försäkringskassans vägledning 2003:4 Version 4 s. 83). Länsrätten finner att just det faktum att semesterersättningen varierar på arbetsmarknaden enligt för varje bransch och tid aktuella kollektivavtal var orsak till att Försäkringsöverdomstolen fann att en schablon skulle användas. Vad G.E. anfört utgör därför inte skäl att frångå gällande praxis. Skäl att ändra överklagat beslut har inte visats föreligga. Länsrätten bifaller inte överklagandet. G.E. fullföljde sin talan hos kammarrätten och anförde bl.a. följande. Livränta ska i princip utgöra full kompensation för den av arbetsskadan föranledda inkomstförlusten. I förevarande fall föreligger ett kollektivavtal som fastställer semesterersättningen till ett högre belopp än vad schablonen 12,20 medger. Försäkringskassan har tillämpat schablonen i stället för rådande kollektivavtal och han får därför inte full kompensation för den av arbetsskadan föranledda inkomstförlusten. Försäkringskassan motsatte sig bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Att fastställa livränteunderlaget innebär i många fall ett

2 omfattande utredningsarbete. Vid tidpunkten för denna bedömning kan den försäkrade sedan länge ha lämnat den tidigare anställningen. Detta förhållande utgör i sig en komplicerande faktor. Vidare är semesteruttaget inte en sådan konstant faktor som årslönen. En försäkrad kan välja att ta ut olika lång semester olika år. Svårigheter skulle också uppkomma i de fall där det träffats kollektivavtal med avvikelser från de enligt semesterlagen gällande semesterlönebestämmelserna beträffande särskilda grupper av arbetstagare. Semestertillägget lämpar sig därför särskilt bra för en schablonisering. Stöd för detta finns i ett avgörande från Försäkringsöverdomstolen (FÖD 1981:24). Försäkringskassan vill uppmärksamma att lagstiftaren i förarbetena (prop. 2004/05:108 s. 30) sökt vägar att ytterligare underlätta beräkningen av livränteunderlaget genom att införa en schabloniserad uppräkning. Kammarrätten i Sundsvall (2011-12-15, Lowén, Branting, Gustafsson, referent) yttrade, efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser: Målet gäller frågan om den semesterlön/semesterersättning som ingår i livränteunderlaget enligt 4 kap. 5 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, ska beräknas med hjälp av den av Försäkringsöverdomstolen fastställda schablonen, trots att den försäkrade enligt kollektivavtal skulle ha haft rätt till ett högre belopp. Livränta har som försäkringsmässigt syfte att försätta den som skadas i sitt arbete i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat. Användandet av en schablon i någon del av livränteunderlagets beräkning bör därför komma i fråga endast när starka skäl motiverar detta. Mot bakgrund av de lagstiftningsändringar som ägt rum sedan Försäkringsöverdomstolens domar i frågan och med beaktande av att det numera inte kan anses innebära ett avsevärt administrativt merarbete för Försäkringskassan att vid det enda tillfälle som ett livränteunderlag fastställs utreda och beakta faktisk semesterlön och semesterersättning, anser kammarrätten att bärande skäl för bibehållande av en schablon i fall som det förevarande där den försäkrade enligt kollektivavtal skulle haft rätt till ett högre belopp inte längre föreligger. Med hänsyn härtill och då det har gått lång tid sedan Försäkringsöverdomstolens avgörande finns anledning att frångå denna praxis. Vid denna bedömning ska G.E:s överklagande bifallas på så sätt att den semesterlön/semesterersättning som ingår i livränteunderlaget ska beräknas enligt aktuellt kollektivavtal. Det får ankomma på Försäkringskassan att utföra erforderliga beräkningar med anledning av denna bedömning. Målet ska därför visas åter till Försäkringskassan för vidare handläggning. Kammarrätten bifaller överklagandet på så sätt att den semesterlön eller semesterersättning som ingår i livränteunderlaget ska beräknas enligt aktuellt kollektivavtal. Det ankommer på Försäkringskassan att utföra erforderliga beräkningar. Målet visas åter till Försäkringskassan för handläggning i enlighet med det nu nämnda. Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva domen och fastställa livränteunderlaget till 398 400 kr. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Det skulle medföra svårigheter och mycket merarbete för

3 Försäkringskassan att beräkna den verkliga semesterlönen eller semesterersättningen även om beräkningen inte behöver göras lika ofta som tidigare. Försäkringskassan måste utreda om gällande kollektivavtal finns i ärendena och tillämpa bestämmelserna i de olika kollektivavtalen. För personer som inte omfattas av kollektivavtal måste beräkningen göras enligt semesterlagen. Det finns därför fortfarande behov av en schablon för att underlätta beräkningen av semesterlön eller semesterersättning vid fastställandet av livränteunderlaget. G.E. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att det saknas lagstöd för att frångå faktiska inkomstuppgifter vid beräkningen av livränteunderlaget. Högsta förvaltningsdomstolen (Jermsten, Almgren, Brickman, Silfverberg, Bull) yttrade: Skälen för avgörandet Vad målet gäller Frågan i målet är om den semesterlön eller semesterersättning som ingår i livränteunderlaget enligt LAF ska beräknas enligt schablon eller enligt tillämpligt kollektivavtal. Rättslig reglering m.m. I 4 kap. 1 LAF anges att en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har, om nedsättningen är varaktig eller kan antas bestå under minst ett år, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livränta ska enligt 2 beräknas på den försäkrades livränteunderlag. Bestämmelserna om livränteunderlag finns i 4 kap. 5 11 LAF. Av 5 framgår att livränteunderlaget i första hand utgörs av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska utges. Enligt 3 kap. 2 AFL får semesterlön eller semesterersättning inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Denna begränsning gäller dock inte vid beräkningen av livränteunderlaget enligt 4 kap. 5 LAF. LAF och AFL är upphävda, men det följer av 1 kap. 3 lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken att de är tillämpliga i målet. Försäkringsöverdomstolen har i avgörandet FÖD 1994:3 ansett att livränteunderlaget ska beräknas på lönen för månad multiplicerad med faktorn 12,20. Domstolen fann inte skäl att frångå det ställningstagande som domstolen gjort i ett tidigare refererat avgörande (FÖD 1981:24) om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL. I 1981 års

4 avgörande hade domstolen grundat beräkningen av semesterlön på en schablon bl.a. för att underlätta tillämpningen för Försäkringskassan. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning Som framgått ovan ska semesterlön och semesterersättning ingå i livränteunderlaget enligt 4 kap. 5 LAF även om dessa förmåner överstiger vad som skulle ha betalts för utfört arbete under motsvarande tid. Det finns dock inga närmare anvisningar i lagstiftningen om hur förmånerna ska beräknas. I princip ska livränta inom arbetsskadeförsäkringen ge full kompensation för den inkomstförlust som arbetsskadan föranlett (prop. 1975/76:197 s. 77). I syfte bl.a. att förkorta handläggningstiden för livränteärenden och tillgodose berättigade krav på likabehandling genomfördes vissa regelförändringar per den 1 januari 2006. Huvudregeln är numera att endast ett livränteunderlag kommer att behöva bestämmas vid prövning av rätt till livränta. Livränteunderlaget ska således grunda sig på den försäkrades inkomstförhållanden vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska utges. Eftersom det är den försäkrades inkomstförhållanden vid denna tidpunkt som kommer att bilda det livränteunderlag som, efter omräkning, ska vara grunden för senare livräntebeslut är det angeläget att en så rättvisande bild som möjligt ges av dessa inkomstförhållanden (prop. 2004/05:108 s. 27 ff.). Vad som nu anförts talar för att undvika schablonmässiga beräkningar och i stället lägga den försäkrades faktiska inkomstförhållanden till grund för beräkningen av livränteunderlaget. De förändringar i lagstiftningen som genomförts från och med 2006 innebär också att Försäkringskassan inte lika ofta som tidigare måste beräkna livränteunderlag vid flera tillfällen för en och samma person. De förutsättningar som gällde vid tiden för Försäkringsöverdomstolens avgörande 1994 har därmed ändrats. Mot denna bakgrund finner Högsta förvaltningsdomstolen att semesterlön eller semesterersättning som ingår i livränteunderlaget ska beräknas enligt det avtal som gäller mellan den försäkrade och dennes arbetsgivare eller, i avsaknad av ett sådant avtal, enligt semesterlagen (1977:480). Av utredningen framgår att G.E. omfattades av ett kollektivavtal vid tidpunkten för fastställande av livränteunderlaget. Detta avtal ska därför ligga till grund för beräkningen. Försäkringskassans överklagande ska således avslås. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet. Anm. Samma dag avgjordes mål nr 929-12 och 932-12 med samma frågeställning och med samma utgång.

5 Mål nr 924-12, föredragande Melander Rättsfall: FÖD 1981:24; FÖD 1994:3. Litteratur: prop. 1975/76:197 s. 77; prop. 2004/05:108 s. 27 ff.