STRAVHARG VORSTEH STANDARD MED SPECALKLUBBENS KOMMENTARER Originalstandard 2000-10-25 FC-Standard 2000-11-29 (tyska) SKKs Standardkommitté 2001-06-19 URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Tyskland ANVÄNDNNGSOMRÅDE: Mångsidigt användbar jakthund som skall besitta alla nödvändiga egenskaper för att kunna arbeta på fält, i skog och i vatten både före och efter skott. FC-KLASSFKATON: Grupp 7, sektion Med arbetsprov BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Strävhårig vorsteh är en stående fågelhund, som härstammar från avelsarbete utfört under slutet av 1800- talet efter idéer av "Hegewald" (friherre Sigismund von Zedlitz und Neukirch). Med griffon korthals som utgångspunkt utgjorde en karaktärsfast och effektiv strävhårig jakthund målet för avelsarbetet. Principen var "arbetsuppgiften ger typen" samt konsekvent urval av det bästa avelsmaterialet bland strävhårs-raserna (pudelpointer, griffon korthals, deutsch stichelhaar). Genom inkorsning av korthårig vorsteh framavlades på kort tid en fågelhund, som utmärker sig genom ändamålsenlig, vattenavstötande päls och mångsidig användbarhet som jakthund. Genom dessa egenskaper blev på några få årtionden strävhårig vorsteh den mest uppskattade och pålitligaste av de stora jakthundsraserna i Tyskland och i många andra länder. Fotografer i kompendiet: Maria Appelberg Lotta varsson Åke Sjöström Notera att bildtexter i huvudsak endast kommenterar de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att andra fel eller förtjänster är okommenterade. Specialklubbens kommentarer är markerade med kursiv text och brunt streck. Mot slutet av l^oo-talet började en strävhårig tysk fågelhund ta form. Den kunde räkna sin härstamning från den tyska ivasserhund. franska barbet och troligen även italienska strävbäriga spinone. Rasen kallades "Wasserhund eller 'Wiederländer". Redan från första delen av 1800-talet kan man se hundar avbildade, som förvånansvärt väl påminner om våra dagars strävbäriga vorsteh. mitten av 1800-taletpåbörjades inkorsning med bland annat pointer för att få fram en hund med bättre fart och näsa. Planmässig avel med strävhårig fågelhund i Tyskland påbörjades av holländaren K E Korthals. Han använde strävbäriga franska hundar i sitt avelsarbete. Hans ras kom att kallas Griffon Korthals. Slutligen uppstod en alldeles ny t) sk >as. pudelpointern, som var en korsning av fransk pudel och engelsk pointer. Under 1800-talet bildades i Tyskland specialklubbar för var och en av strävhårsvarianterna Griffon Korthals, Deutsch Stichelhaar och Pudelpointer. När dessa inte kunde enas om skapandet av en enhetlig och duglig strävhårshund bildades år 1902 en gemensam klubb för alla strävhårsvarianter. Verein Deutsch Drahthaar. Denna klubb hade som mål att genom prestationsavel skapa en allsidig och duglig strävhårig jakthund och använde alla strävhårsvarianterna samt även en del korthårig vorsteh i sin avel. Dagens svenska stam av strävhårig vorsteh är i allt väsentlig att betrakta som Deutsch Drahthaar, då det i rasen ingår alla ovannämnda stammar och raser. De olika hårlagsvarianterna. som återfinns hos svenska strävbäriga vorstehhinular har sin förklaring i den relativt unga rasens historiska bakgrund. Svenska vorstehklubben. som bildades 1917 har ansvaret för samtliga vorstehraser. dessutom för ungersk viszla samt kleiner och grosser münsterländer. Aveln av strävhårig vorsteh ligger väsentligen i händerna på jägare, som slagit vakt om dess frimodiga mentalitet och jaktliga egenskaper men värnar om rasens exteriöra standard. Citat ur Brehm Djurens Liv (1993) "fag har under en lång följd av år sysselsatt mig med att jämföra skickligheten hos de hos oss förekommande djuren, och jag har blivit alla fastare övertygad om att alla vida överträjfas av ett, nämligen jägarens vanlige följeslagare, Vorstehhunden". 2 E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R Ä V H Å R G V O R S T E H
HELHETSNTRYCK: Strävhårig vorsteh skall ha ett ädelt utseende och sträv päls, som fullständigt täcker huden. Uttrycket skall vara uppmärksamt och energiskt. Rörelserna skall vara kraftfulla, vägvinnande, flytande och harmoniska. Den strävbäriga vorstehhundens kraftfullhet och ädelhet kan uttryckas så att den skall vara spänstig utan att vara för lätt och stark utan att vara för tung. Alltför lätta eller tunga hundar ger ej ett rätt helhetsintryck. Ung hane av utmärkt typ. Stopet kunde vara något mer markerat. EXEMPEL PA UTMÄRKTA TYPER Tik av utmärkt typ med vacker övergäng mellan hals och rygg. Välkroppad med utmärkt underlinje och utmärkt päls. Ung tik, änbnu något tunn. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R Ä V H Å R G V O R S T E H 3
VKTGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Kroppslängd och mankhöjd skall helst vara lika. Kroppslängden får överstiga mankhöjden med upp till 3 cm. 1999 ändrades rasstandarden beträffande proportioner. Fram till dess skulle den strävhåriga Vorstehhunden ha en synlig rektangulär kroppsform. Den nuvarande standarden förordar att kroppslängden och mankhöjden helst ska vara lika, dock tillåts att kroppslängden överstiger upp till 3 cm. Alltså är en något rektangulär kroppsform fortfarande tillåten vilket torde vara att föredra vid jakt under svenska terrängförhållanden. UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Strävhårig vorsteh skall vara nervfast, behärskad och harmonisk. Den skall varken vara skygg eller aggressiv. Hane som är högre än lång och ger ett högställt intryck. Den strävhåriga Vorstehhunden kan användas till de flesta former av jakt. Detta kräver att hunden ska vara orädd, självsäker, lugn och trygg i alla situationer. dag ser man alltför ofta hundar som piper och gnäller. En del backar och vill slippa ta kontakt med okända, vilket är mycket otypiskt för Vorstehhunden. Diskvalificerande fel Svag mentalitet, i synnerhet skotträdsla, viltskygghet, aggressivitet, nervositet, ängestbitare Välbyggd tik med utmärkta proportioner mellan mankhöjd och kroppslängd. En alltför tung och kompakt hund av godtagbar typ, tappar raskaraktär. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R A V H A R G V O R S T E H
HUVUD: Huvudet skall harmoniera med kroppsstorlek och kön. Huvudets plan skall divergera lätt. Nytt i den omarbetade standarden är att huvudets plan ska divergera lätt. Med detta menas inte att man ska tolerera fallande bakskallar. Skallparti: Skallen skall vara flat. Endast skallens sidor skall vara svagt rundade. Skallen skall vara måttligt bred med tydligt markerade ögonbrynsbågar. Grovhugget huvud med kort nos och bred skalle är inte önskvärt då detta ger fel helhetsintryck. Kinderna ska vara plana. Stop: Stopet skall vara tydligt markerat. Tydligt markerat stop får inte tolkas som att stopet ska vara alltför skarpt markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt pigmenterad och harmoniera med pälsfärgen. Näsborrarna skall vara vida. Något kort nosparti Diskvalificerande fet Pigmentfel Nosparti: Nospartiet skall vara långt, brett, kraftigt och djupt. profil skall nosryggen vara lätt välvd (s.k. ramsnos). Lätt välvda nosryggar är ovanligt idag. Kort nosparti är vanligt och stör helhetsintrycket. Ljusa, stickande ögon, högt ansatta öron, för lite strävhårsattribut, tappar karaktär. Utmärkt tikhuvud med korrekt uttryck. Utmärkt hanhundshuvud. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R Ä V H Å R G V O R S T E H 5
Läppar: Läpparna skall vara tjocka, åtliggande och ej överhängande. De skall vara väl pigmenterade och harmoniera med pälsfärgen. Käkar/tänder: Tänderna skall vara välutvecklade. Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet, fullständigt och fulltaligt saxbett. HB Beakta standarden vad gäller avsaknad av tänder och bettfel då båda felen förekommer. Diskvalificerande feh Över- eller underbett; korsbett. Trångt ställda hörntänder. Avsaknad av tänder förutom Pl (avser alla fyra Pl.orna). Ögon: Ögonen skall vara så mörka som möjligt med livligt, vaket uttryck. De skall varken vara djupt liggande eller framträdande. Ögonkanterna skall vara väl pigmenterade och åtliggande. Hanhundshuvud som visar för lös mungipa och knappt stop. Mycket ljusa ögon förekommer och stör uttrycket. Ögonen mörknar med åldern varför man bör vara något tolerant vid bedömningen av unga hundar. Ögonlockskanterna skall sluta tätt intill ögat. Detta är en viktig bruksdetalj eftersom hunden i samband med jakt kan få stora problem med irritationer då frön och liknande samlas i det undre ögonlocket. Diskvalificerande feh Olikfärgade ögon. Entropion, Ektropion Öron: Öronen skall vara medelstora, högt och brett ansatta, ej vridna. HALS: Halsen skall vara medellång, kraftigt musklad, lätt böjd och torr. Hanhundshuvud med väl ansatta öron, lagom långa, bra strävhårsatthbut. Mörka ögon med utmärkt uttryck
\ KROPP: Rygglinje: Rygglinjen skall vara rak och svagt sluttande. Manke: Manken skall vara markerad. Rygg: Ryggen skall vara fast och väl musklad. Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett och muskulöst med brett bäcken. Kors: Korset skall vara långt och brett, lätt sluttande med god muskulatur. Det är inte helt ovanligt med hundar som har karprygg överbyggda. Korta och branta kors är vanligt. eller är Bröstkorg: Bröstet skall vara brett och djupt med markerat förbröst. Bröstbenet skall sträcka sig långt bak. Revbenen skall vara väl välvda. Något lätt hane, utmärkt överlinje men en aning uppdragen underlinje. Några vanliga fel beträffande bröstkorgar är: kort bröstkorg med uppdragen buklinje, outvecklade bakre revben, bröstkorgens nedre del är tunn och outvecklad (kölformad). Underlinje: Buklinjen skall vara stram och lätt uppdragen i en elegant båge. Svans: Kuperad svans: Svansen skall följa rygglinjen och helst bäras horisontellt eller svagt, men ej kraftigt, uppåtböjd. Den skall varken vara för tjock eller för tunn. För jaktbruk kuperas svansen till ändamålsenlig längd. Okuperad svans: länder med kuperingsförbud får svansen vara okuperad. Den skall nå till hasen och bäras rak eller svagt sabelformad. SVANSKUPERNG ÄR FÖRBJUDEN SVERGE. Sänkt rygg med framskjuten skuldra. Brant kors, karpländ. Svansen kuperades tidigare för att undvika skador. Det togs därför ingen hänsyn till svansarnas utseende i avelsarbetet. Okuperade svansar varierar därför fortfarande i längd och tjocklek. Diskvalificerande feh Medfödd kroksvans eller stubbsvans Kort bröstben och uppdragen buklinje, rakt framställ. Utmärkt rygglinje, välkroppad. Grund bröstkorg, ger ej stöd för armbågarna. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R Ä V H Å R G V O R S T E H 7
EXTREMTETER: Framställ: Framifrån sett skall frambenen vara raka och parallella, från sidan sett väl ställda under kroppen. Avståndet från marken till armbågen skall vara ungefär detsamma som mellan armbågen och manken. Skulderblad: Skuldran skall vara kraftigt musklad. Skulderbladet skall vara väl bakåtlagt och väl vinklat mot överarmen. Överarm: Överarmarna skall vara långa med väl utvecklad, torr muskulatur. Armbåge: Armbågarna skall vara väl åtliggande mot kroppen, varken inåt- eller utåtvridna. Överarmen skall vara väl vinklad mot underarmen. Ett vanligt förekommande fel är framskjutet skulderparti med rakställd skuldra och rak överarm vilket ger både ett dåligt markerat förbröst och en ful halsansättning där halsen bildar en skarp vinkel mot ryggen. Underarm: Underarmarna skall vara torra och lodräta med kraftig benstomme. Handlov: Handlovarna skall vara starka. Mellanhand: Från sidan sett skall mellanhänderna vara svagt sluttande. Handlovarna ska vara svagt vinklade och elastiska. Stela handlovar med tendens till överkotning ger dålig fjädring och är ett allvarligt fel då skaderisken är påtaglig. Framtassar: Framtassarna skall vara ovala med slutna tår och tillräckligt tjocka, kraftiga, motståndskraftiga och väl pigmenterade trampdynor. Tassarna skall vara parallella såväl i stillastående som i rörelse. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna. Framskjuten skuldra med kort och rak överarm, kort hals och dåligt förbröst. Platta lösa tassar med spretiga tår är ett allvarligt fel hos en jakthund. Lagom benstomme. Markerat förbröst med väl anlagd skuldra. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N S T R Ä V H Å R G V O R S T E H
\ Bakställ: Bakifrån sett skall bakbenen vara raka och parallella. Benstommen skall vara kraftig. Lår: Låren skall vara långa, breda och muskulösa. De skall vara väl vinklade mot bäckenet. Knäled: Knälederna skall vara starka. Vinkeln mellan lår och underben skall vara god. Underben: Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga. Has: Haslederna skall vara starka och väl vinklade. Ett förekommande fel är otillräckligt vinklade bakben, i såväl knä- som hasled. Önskvärt är välvinklade extremiteter där fram- och bakbensvinklar harmonierar med varandra. Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda. Baktassar: Baktassar, se framtassar. Knappa vinklar både bak och fram, kort kors. Kunde ha bredare lår och bättre knävinkel. Välvinklat bakställ. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N S T R Ä V H Å R G V O R S T E H 9
RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvinnande med god steglängd fram och gott påskjut bak. Fram- och bakben skall föras rakt och parallellt. Under rörelse skall hunden ha god resning. HUD: Huden skall vara stram, åtliggande och utan veck. PÄLS: Pälsstruktur: Pälsen skall vara sträv, hård, åtliggande och tät. Täckhåren skall vara 2-4 cm långa med tät, vattenavvisande underull. Kroppens konturer far inte döljas av för lång päls. Pälsen skall genom sin hårdhet och täthet ge bästa möjliga skydd mot väder och skador. Nedtill på benen, bröstet och buken skall pälsen vara kort men tät. På huvudet och öronen skall den vara kortare och samtidigt tätare, men ej mjukare. Markerade ögonbryn och ett kraftigt, strävt men inte alltför långt skägg understryker det energiska ansiktsuttrycket. Pälsfärg: Brunskimmel, med eller utan fläckar; svartskimmel, med eller utan fläckar; brun med eller utan bröstfläck; jusskimmel (dvs mycket små sklmmelfläckar). Andra färger är ej tillåtna. Pälsen är en viktig bruksdetalj. Alltför öppen päls ger ett dåligt skydd för kyla och väta. Korta täta pälsar förekommer och ofta med dålig eller helt avsaknad av skägg och ögonbryn vilket ger ett fel helhetsintryck och är då rasotypiskt. För att kunna avgöra pälsens kvalitet måste man känna noga - kontrollera att pälsen är tillräckligt tät och sträv på bröstkorgens, bukens undersida samt på lårens insida. Buskigt hårlag i huvudet med överdriven skäggväxt är inte önskvärt. Tätt åtliggande glänsande päls. Alltför gles päls, lite underull och dåligt med täckhår. STORLEK/VKT: Mankhöjd Hanhund: Tik: 61-68 cm 57-64 cm Den strävbäriga Vorstehhunden får inte bli alltför hög och tung. eftersom den då fungerar sämre som uthållig jakthund under nordiska förhållanden. Korthårsprägel med före lite strävhårsattribut ringa åldern. trots Utmärkt behåring på bröstkorgens undersida, buken och på lårens insida. Päls ej i kondition som är alltför öppen. Pälsen ska ha en sträv struktur och ligga tätt mot kroppen. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R Ä V H Å R G V O R S T E H
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. ALLVARLGA FEL: Kort, smalt eller spetsigt nosparti Svagt bett Mycket lösa ögonkanter Svankrygg; karprygg Kraftigt överbyggd Kraftigt inåt- eller utåtvridna armbågar Hjulbenthet; kohasighet eller hastrånga bakben såväl i stående som i rörelse Ständig passgång i skritt och i trav; stel eller trippande gång Tunn päls; avsaknad av underull DSKVALFCERANDE FEL: Svag mentalitet, i synnerhet skotträdsla, viltskygghet, aggressivitet, nervositet, ångestbitare Över- eller underbett; korsbett Trångt ställda hörntänder Avsaknad av tänder förutom P1 Pigmentfel Olikfärgade ögon Entropion Ektropion Medfödd kroksvans eller stubbsvans NOTA BENE: Hund rar ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. TESTKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - S T R Ä V H Å R G V O R S T E H 11
STANDARD MED SPECALKLUBBENS KOMMENTARER FÖR STRÄVHÅRG VORSTEH Svenska Vorstehklubben 2001 Textbearbetning och bildurval: Ann Carlström och Britt-Marie Dornell Thorn Granskad av SKK 2003 Layout: Hans Anderson